Ju mer man jobbar inifrån, desto bättre blir
det där ute
En kvalitativ studie om återfall hos unga dömda män
Elisabeth Thylin
Sociologi, kandidat 2018
Luleå tekniska universitet
Sammanfattning
Kriminalvården är en myndighet vars uppgift är att vårda individer som dömts till fängelse eller frivård (Kriminalvården, 2018). Till Kriminalvården räknas även frivården med. Jag valde även att inkludera Socialtjänsten, SiS och Öppenvården för att få en bredare underlag för min studie. Syftet för studien är att undersöka hur Kriminalvården och samverkande verksamheter i Norrbottens län arbetar med återfallsprevention hos unga kriminella män. Jag valde att använda mig av en kvalitativ metod för att få en bred förståelse kring detta ämne. Resultatet har samlats in via sex semistukturerade intervjuer samt semistukturerade telefonintervjuer med personer som jobbar inom Kriminalvården, Frivården, SiS, Öppenvården och Socialtjänsten inom Norrbottens län. Resultatet visar att dessa verksamheter jobbar mot återfallsrisken genom motiverande samtal, behandlingsplaner och skapande av relationer mellan dem och klienten. Alla dessa faktorer används för att motverka den stämpling som de unga männen fått av samhället när de avvikit från normerna och lagarna i samhället. Detta gör att de unga männen lätt kan hamna tillbaka i återfall efter avslutad tid. Andra faktorer såsom antisociala nätverk, bostadslöshet, brist på ekonomi och arbetslöshet är också negativt bidragande orsaker som påverkar återfallsrisken.
Nyckelord:
Abstract
The Swedish prison and probation service is an authority whose task is to care for individuals sentenced to imprisonment or probation (Kriminalvården, 2018). I also chose to include social services, SIS and outpatient care for a broader ground for my study. The purpose of the study is to investigate how the Swedish prison and probation service and agency in Norrbotten County work with relapse prevention in young criminal men. I chose to use a qualitative method to gain a broad understanding of this subject. The result has been collected through six semi-structured interviews and semi structured telephone interviews with persons working in the Swedish prison and probation service, SiS, outpatient care and social services in Norrbotten County. The results show that these activities work against the relapse risk through motivational conversations, treatment plans, and the creation of relationships between them and the client. All of these factors is used to counteract the labelling that the young men received from society when they deviated from the norms and laws of society. This can make the young men to easily return in relapse after the execution. Other factors such as anti-social networks, homelessness, lack of economy and unemployment are also negative contributing causes that affect the return risk.
Key words:
Förord
Jag vill tacka alla respondenter som tagit sin tid och gjort det möjligt för mig att göra denna studie.
Vill även rikta ett stort tack till min handledare Leif Berglund som hjälpt mig igenom studietiden för uppsatsen.
Innehåll
Inledning ... 1 Kriminalvården ... 1 Problemområde ... 1 Syfte: ... 2 Frågeställningar: ... 2 Avgränsningar ... 2 Disposition ... 2 Fördjupad bakgrund ... 4 Begreppsförklaringar ... 4 Statistik från Kriminalvården ... 4 Sysselsättning ... 5 Behandlingsprogram ... 5 Prism ... 5 MIK ... 6 One-to-one ... 6 ETS ... 6 Återfallsprevention ... 6Risk-, behovs och mottaglighetsprinciperna ... 6
Tidigare forskning ... 7
Återfallsrisker beroende på behandling ... 7
Motiverande samtal ... 8
Återfall i brott- en nedåtgående trend ... 8
Återfallsförbrytare- vilka var de? ... 8
Teori ... 10 Stämplingsteori ... 10 Kontrollteori ... 11 Sociala band ... 12 Metod ... 13 Val av metod ... 13 Urval-presentation ... 14 Genomförande ... 14 Intervjuguide ... 15 Första kontakten ... 15 Plats för intervjun ... 15
Problem ... 16
Validitet ... 17
Reliabilitet ... 17
Etik ... 17
De fyra forskningsetiska principerna ... 17
Informationskravet ... 18
Samtyckeskravet ... 18
Konfidentialitetskravet ... 18
Nyttjandekravet ... 18
Resultat och analys ... 19
Stämpling ... 19
Samverkan ... 21
Antisociala faktorer ... 23
Motivation för de unga männen ... 25
Relationer mellan de unga männen och verksamheterna ... 29
Diskussion ... 32
1
Inledning
Varje år förekommer det kriminella handlingar i Sverige (Brå, 2018). Det kan vara våldsbrott, stöld, narkotikabrott, sexualbrott, bedrägeri med mera. Cirka 35 000 ungdomar misstänks varje år för narkotikabrott eller skadegörelse. Varav ca 19 000 blir lagförda enligt Brottsförebyggande rådet (Brå, 2018). Närmare en tredjedel av dessa (cirka 29 procent) fortsätter dock med sitt kriminella liv efter sin tid på anstalt och/eller frivård, det vill säga får ett återfall och fortsätter begå brott. Trots det stora antalet ungdomar som fortsätter att begå brott efter sin tjänade tid har antalet återfall minskat de senare åren enligt Kriminalvårdens statistik (Kriminalvården, 2018). Kriminalvården och Brå bedriver båda forskning kring återfall och statistik. Båda organisationerna redovisar återfallsstatistik, men från olika perspektiv. Kriminalvården visar hur många av deras klienter som återfaller efter avslutad tid på anstalt eller frivård. Brå visar den officiella statistiken som baseras på lagförda brott. Enligt Brå visar Kriminalvårdens statistik att återfallen i ny kriminalvårdspåföljd minskat sedan 1999 samt att återfall från anstalt och skyddstillsyn minskat över tid jämfört med andra kriminalvårdspåföljder. Brås statistik visar bara en svagt minskad eller relativt oförändrad utveckling över tid (Brå, 2014).
Kriminalvården
Kriminalvården är en statlig myndighet som ansvarar för häkten, fängelser och frivård. Deras viktigaste uppdrag är att verkställa straff och minska återfallsrisken samt att verka för att samhället ska bli tryggt och säkert. Ytterligare en uppgift är att hantera transporter mellan domstol, häkte och anstalt (Kriminalvården, 2018)
Kriminalvårdens vision är ”Bättre ut”. Med det avses att deras klienter ska bli bättre rustade för att kunna klara av ett liv i samhället utan kriminella gärningar, jämfört med innan de kom till Kriminalvården. För att kunna nå de mål som Kriminalvården arbetar mot, det vill säga göra samhället tryggare och säkrare samt minska återfall i brott, arbetar man med motiverande samtal, behandlingsprogram, sysselsättning och att erbjuda utbildning till dem med bristande skolgång (Kriminalvården, 2018).
Problemområde
2
En anledning att jag valde att studera Kriminalvården var att det finns en hel del forskning kring deras arbete som är tillgänglig för allmänheten. Brottsförebyggande rådet har också en del forskning och statistik kring Kriminalvården och återfall. Ämnet är intressant då Kriminalvårdens behandlingar för minskad risk för återfall är evidensbaserad, vilket innebär att den professionelle väger samman sin expertis med bästa tillgängliga kunskap, den enskildes situation, erfarenheter och önskemål vid beslut om insatser (Kriminalvården, 2018).
Jag valde att inrikta mig på ungdomar, eftersom de tillhör den grupp där man börjar sin kriminella bana (Brå, 2018). Många kriminella ungdomar har ett fast kriminellt socialt nätverk, vilket gör att de kan ha väldigt svårt att ta sig ur det. Det kan innebära att man blir stämplad av allmänheten och därmed inte får ett jobb, som är viktigt i dagens samhälle. Stämpling som är en teori från sociologen Howard Becker (2006), menas med att en individ kan bli stämplad om hen går från de lagar och normer som finns i samhället. Det vill säga att ungdomarna kan bli stämplade av allmänheten och ses som avvikare eftersom deras värderingar och handlingar anses som något onormalt. De kan bli utanför i samhället och därmed inte få tillgång till de normer som finns och även jobb/utbildning eftersom de är stämplade som kriminella (något onormalt). Det kan försvåra för de unga kriminella att återvända till samhället, vilket gör att de fortsätter leva ett kriminellt liv tills man hamnar på en anstalt/ frivård igen.
Syfte:
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Kriminalvården och samverkande verksamheter i Norrbottens län arbetar med återfallsprevention hos unga kriminella dömda män.
Frågeställningar:
Hur arbetar verksamheterna för att förhindra unga män att återfalla i brott? Vilka faktorer kan orsaka återfall hos unga män?
Vad kan förändra de unga männens beteendemönster?
Avgränsningar
Jag har valt att avgränsa mig inom Norrbottens län eftersom arbetet är begränsat av en viss tidsram. Samt att alla verksamheter finns det fler utav i detta län. Jag valde även att avgränsa mig till unga män i ålder 15-25 eftersom anstalterna i Norrbotten är ungdomsanstalter för män. Även SiS- boendet som jag vänt mig till riktar sig till unga män.
Disposition
3
4
Fördjupad bakgrund
Begreppsförklaringar
• Kriminalitet/brottslighet- När man begår ett brott och döms kallas kriminalitet för begångna straffbelagda handlingar. Det vill säga att man begår en brottslig handling (NE, 2018).
• Frivård- Frivård är ett alternativ man kan dömas till om man inte döms till fängelse/anstalt. De som döms till frivård döms till villkorlig frigivning samt skyddstillsyn. Syftet med frivård är att klienten inte ska hamna i ett återfall och lättare ska kunna komma in i samhället (NE, 2018).
• Anstalt (även kallad kriminalvårdsanstalt)- En anstalt är ett annat ord för fängelse där det finns olika grader av säkerhetsklasser. På en anstalt får klienten medan hen sitter av tiden en verksamhetsplan för att förhindra återfall (Kriminalvården, 2018).
• Preventivt arbete- Ett sätt att jobba med att förebygga till exempelvis återfall i framtiden. Kriminalvården arbetar med att undvika återfall hos sina klinter och därmed har de ett preventivt arbete (NE, 2018).
• Prosocial- Ett positivt beteende som främjar en social acceptans och vänskap. Respondenterna använder detta begrepp i deras förklaring till deras preventiva arbete (Oxford Dictionary, 2018).
• Antisocial- Ett negativt beteende som inte går ihop med samhällets lagar och normer och skapar missnöje och irritation hos andra. Även detta begrepp används av respondenterna (Oxford Dictionarys, 2018).
• Återfall- återfall i brott menas med att när en person som tidigare begått brott och dömts för det begår brott igen (NE, 2018).
Statistik från Kriminalvården
När man fyller 15 år räknas man som straffmyndig enligt svensk lag och kan därmed dömas för brott man begått (Åklagarmyndigheten, 2018). Enligt Brå anser däremot domstolen att man vill försöka att undvika ge fängelsestraff tills det år man fyller 21, vilket man också kan se i lagen i brottsbalken 30:5 (lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare [LUL] SFS 1964:167). Istället kan en person som är under 21 år dömas till sluten/öppen ungdomsvård, åtalsunderlåtelse (straffvarning), böter eller ungdomstjänst (Brå, 2018).
5
i ett återfall. 40 procent av dem som döms återigen hamnar på en anstalt medan 33 procent får skyddstillsyn, åtta procent får en villkorlig dom med samhällstjänst och 19 procent får en fotboja. Av de som är upp till 29 år är det 32 procent som hamnar i ett återfall, tre år efter avgång eller påbörjad frivårdsverkställighet. Det finns också ett samband som är tydligt mellan riskerna för återfall och antalet tidigare kriminalvårdsverkställigheter. De menar att ju mer tid man suttit inne på en anstalt med mera, är chansen högre att individen kan hamna i ett återfall i brott.
Sysselsättning
För att förhindra återfall jobbar Kriminalvården delvis med att klienter i anstalter ska ges möjlighet till att utföra vissa aktiviteter under tiden i vistelsen på anstalten. Den sysselsättning de utför ska hjälpa klienten att få utökande kunskaper, förbättrande färdigheter, insikter och/ eller förändrat beteende hos klienten. Allt detta genom behandlingsprogram, utbildning grundläggande och gymnasial nivå samt SFI, högre utbildning bedrivs i mån av resurser), arbete (tillverknings- och tjänsteinriktad verksamhet och service såsom lokalvård, fastighetsservice och mark- och anläggningsarbete) och annan strukturerad eller betald verksamhet (Kriminalvården, 2016).
Behandlingsprogram
I Kriminalvårdens (2016) rapport skriver de att syftet till behandlingsprogrammen att minska risken för återfall i brott. Deras mål är att förhindra risken för återfall i brott genom att få många medel- och högriskklienter in i programmen som i sig riktas till den enskildes problemområde. Programmen är allt från könsanpassat till att delas upp i olika fokusområden såsom sexualbrott, allmän kriminalitet och våldsbrott. De skriver att av de ca 8 000 klienter som avslutade sin anstaltstid år 2006, var det en fjärdedel som hade deltagit i någon form av behandlingsprogram och en femtedel hade fullföljt det. På Kriminalvårdens hemsida skriver de att deras behandlingsprogram är ackrediterande (evidencebaserade), det vill säga att programmen är vetenskapligt godkända och att programmen minskar risken för återfall i brott. Innan de påbörjas ett nytt behandlingsprogram ska de ske en vetenskaplig prövning och ha stöd i forskning (Kriminalvården, 2018)
Prism
6
MIK
MIK är ett program i Kriminalvården som står för motiverande samtal i Kriminalvården och bygger på motiverande samtal för klienter som behöver motiveras att genomgå en förändring i sitt missbruk/beteende och/ eller kriminalitet (Kriminalvården, 2018).
One-to-one
One-to-one är ett individuellt KBT-program som riktar sig till klienter med kriminell livsstil som har en hög risk för återfall. De får genom samtal och övningar, arbeta med olika områden såsom problemlösning, värderingar och attityder samt öva på självkontroll och sociala färdigheter (Kriminalvården, 2018).
ETS
ETS (Enhanced Thinking Skills) är ett KBT- inriktat grupprogram till klienter med kriminellt beteende och som vill ha hjälp att ta sig ur det (Kriminalvården, 2018).
Återfallsprevention
ÅP även kallat booser, är ett individuellt program för missbruk och kriminalitet som i försa hand är en slags förstärkning på ett program som klienten har genomgått ett längre tag (Kriminalvården, 2018).
Risk-, behovs och mottaglighetsprinciperna
RBM- principerna är tre olika vägledande principer. Enligt Kriminalvården (2017) kan de tre principerna kan användas till alla sorters insatser som strävar efter att minska återfallsriskerna och inte bara behandlingsprogrammen. Utredningar enligt RBM ska enligt Kriminalvården utgå ifrån risk-och bedömningar och även ta hänsyn till klientens förutsättningar och styrkor och förutsättningar. RMB-principerna är alltså;
7
Tidigare forskning
I denna del kommer jag att presentera tidigare forskning om återfall, vad som orsakat återfall och hur man arbetat för att förhindra eventuellt återfall. Senare kommer jag presentera mitt val av teori som består av stämplingsteorin från Howard Becker, social kontroll av Bengt Larsson och Oskar Engdahl samt sociala band av Anthony Giddens och Philip Sutton.
Återfallsrisker beroende på behandling
I en artikel skriven av Tom Palmstierna och Clara H Gumpert (2010) pratar de om en faktor som anses vara den som gör att män löper större risk för återfall. De nämner en studie som handlar om vård för kriminella med syfte att minska risken för återfall. Studien visar att risken för återfall för kriminella med psykiska problem är lägre om männen deltar i en planerad beroendevård.
Faktorn som de pratar om är män med en kriminell bakgrund som har en psykisk störning samt drog- och/ eller alkoholmissbruk. Studien som gjordes var en retrospektiv registerstudie, vilket menas med att de undersökte och tittade på register över de undersökta. För att sedan hitta kopplingar med deras tidigare handlingar och eventuella återfall. 403 män i Stockholms län undersöktes. Dessa hade dömts under åren 2000 och 2001 skyldiga till brott och som ansett ha en psykisk störning samt ha någon form av missbruk. Efter att individen avtjänat sitt straff eller inte längre var frihetsberövad, bevakades deras register från Socialstyrelsen, brottsregistret, sjukvård med mera (Palmstierna & Gumpert, 2010).
8
Motiverande samtal
I en rapport från kriminalvården skriver Lars Forsberg (2006) om motiverande samtal inom Kriminalvården. Det är en effektiv behandling som visar på att risken för återfall blir mindre om behandlingen används. Han undersökte bland annat om klienter efter frigivning minskar användandet av droger jämfört med en annan behandlingsplan som kallas för kontaktmannasamtal som har använts tidigare. Efter bortfallsräkning blev det totalt 114 klienter som utförts på 14 olika anstalter i Sverige. Resultatet visar att undersökningen att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan MI (motiverande samtal) och kontaktmannasamtal men att båda minskar risken för återfall.
Återfall i brott- en nedåtgående trend
I en FOU rapport skriven av Sari Karlsson, Dan Andersson, Mats Forsman och Simon Jonsson (2017) undersöker de om återfall i brott och Kriminalvårdens arbete mot det. Deras syfte var att undersöka om förändringarna i klientpopulationens sammansättning kan förklaras till minskningen av återfall i brott. De undersökte klienter som avslutat sin verkställighet i anstalt eller påbörjad verkställighet i frivården mellan åren 2000 och 2013. Dessa klienter följdes över tre år via Kriminalvårdens register genom ålder, antal tidigare domar, strafftid, huvudbrott, kön och vilken typ av verkställighet.
De använde sig först av en logisk regression genom att beräkna risken att återfalla i brott år 2000, detta för att analysera om klientpopulationens sammansättning har en betydelse för minskningen av återfall. Med hjälp av beräkningen kunde de använda den beräknande risken för återfall år 2000 och sedan använda den för att beräkna en viss skattad andel återfall åren 2001- 2013. Slutligen jämförde de den skattande andelen med en faktisk andel i återfall. Det visar att förändringar i klientpopulationens sammansättning förklarar vissa delar av minskningen av återfall i brott. Eftersom de inte kan visas över tid tror de på att andra faktorer som de inte undersökt kan vara en bidragande orsak till deras resultat (Karlsson, Andersson, Forsman & Jonsson, 2017).
Återfallsförbrytare- vilka var de?
9
frigivning. De behandlar aspekter som värderingar, bakgrund, personlighet och sociala nätverk i sin studie och hur dessa kan kopplas samman till utfall, det vill säga eventuella återfall i brott tre år efter frigivning. De tar upp faktorer som tidigt kriminalitet, missbruk, skolgång och utbildning, uppväxt, kvalitet i relationer, familjesituation, nuvarande livssituation och livskvalitet, arbetslivserfarenhet, ekonomi och egna allmänna värderingar kring kriminalitet och skriver om dem och de undersöktas tankar kring dessa faktorer (Rydén-Lodi, Stattin & Klinteberg, 2005).
De har gjort en uppföljning efter tre år och delat upp männen i fyra olika grupper efter grad av återfall. Grupp BF (brottsfria) bestod av nio personer som inte fått någon form av fängelsestraff eller annan påföljd. Grupp LB (lindriga brott), bestod av elva personer som har begått brott och dömts, men inte till någon fängelsedom. Grupp FD (fängelsedom), bestod av 49 personer som dömdes återigen till fängelse en till tre gånger inom loppet av tre år. Grupp AR (allvarlig recidivism/återfallande i brott), bestod av 27 män som fått fler än fyra fängelsedomar under loppet av tre år. Av de 100 undersökta deltog 96 personer då tre av de undersökta männen avlidit och en emigrerat inom den treåriga undersökningsperioden (Rydén-Lodi, Stattin & Klinteberg, 2005).
Resultaten visar på att en tidig debut i kriminallivet är en stor risk för en ihärdig kriminell karriär. Den största gruppen återfallsbrytare (AR) visar sig ha en tidigare karriär som kriminell än de andra grupperna vilket utgjorde en tydlig subgrupp. En annan tydlig subgrupp är BF som i motsats till AR trivts bättre hemma, senare missbruksdebut, färre antisociala kontakter och har bättre social förmåga och har lättare att förändra värderingar gällande brottslig aktivitet. Även en tidig debut i missbruk är en riskfaktor för att hamna i en kriminell verksamhet. Sammanfattningsvis säger de att några av de faktorer som de tagit upp har en stor betydelse för att kunna lämna från det kriminella livet eller ta sig ur en kriminell livsstil. Man bör alltså försöka ta sig ut ur ett missbruk och ha ett socialt stöttande nätverk samt en bostad för att minska risken för återfall och ta sig ut ur sin kriminella livsstil (Rydén-Lodi, Stattin & Klinteberg, 2005).
10
Teori
Stämplingsteori
Stämplingsteorin myntades av sociologen Howard S. Becker genom sin bok Utanför-
avvikandets sociologi (Becker, 2006). I den boken skriver han om två olika avvikande grupper
som han studerar, marijuanarökare och jazzmusiker. I den boken visar han varför och hur man kan bli en avvikare och på så sätt förstå hur regler tillämpas och skapas i samhället (Becker, 2006).
Becker (2006) menar att i varje social grupp tillämpas det regler som man försöker genomdriva under vissa omständigheter och tillfällen. Dessa sociala regler kan finna sig i situationer och/ eller beteende former där de kan tillämpas handlingar som anses som felaktiga och riktiga. Om en individ skulle bryta mot någon regel kan personen betraktas som opålitlig och utanförstående. Däremot kan en individ som döms till utanförskap betrakta den som dömt hen till en utanförstående också. Det kan bero på att individen kanske inte håller med om de regler som är uppsatta, därmed kan individen anse att de som dömt inte är kompetenta eller berättigade till att döma hen. En regel kan vara exempelvis lagar där kan staten använda sin makt för övervakning. Dessa regler har organ, som exempelvis polisen och dessa organ har till uppgift att övervaka och se till att lagen efterlevs. Becker skriver också om att det varierar från fall till fall för hur långt en person kan bli utanför. Vi kan vara mer toleranta mot en bilist som kört rattfull eftersom nästintill alla har eller kommer vara onyktra någon gång. Medan vi inte är lika toleranta mot en person som begått mord eller våldtäkt, då det är mer stigmatiserat och betraktas som en förkastligare handling.
De avvikare som blivit dömda kan oftast inse att de gjort fel enligt Becker (2006) och anse att de dömts rättvist, som till exempel en trafiköverträdare. Alkoholister håller oftast med att de har ett problem men kan känna att deras domare inte alltid förstår dem. Dock kan de som är drogpåverkade enligt Becker bygga upp hela ideologier om varför de har rätt och de andra dömande har fel.
En annan definition som ligger mera åt Beckers håll är relativistiskt synsätt (Becker, 2006). Det vill säga att en avvikelse kan se som en ovilja att följa gruppregler. En avvikelse skapas av samhället eftersom det påtvingar oss regler anser han. De tillämpar sedan dessa regler på avvikande personer och markerar dem som utanförstående. Det vill säga utifrån Beckers perspektiv att en avvikelse inte är en egenskap hos en människa som bryter regler utan är en
11
”Avvikare är den som etiketten framgångsrikt har placerats på, avvikande beteende är ett beteende som människor betecknar på det sättet.” (Becker, 2006:23).
Man kan säga att en handling som innebär en avvikelse beror på andras reaktion över handlingen. Men man bli en utanförstående trots att man inte gjort något. Man kan också bryta mot en regel och ändå inte bli dömd för det. Det kan också variera starkt på vilken reaktion man får för en viss handling man utfört som bryter mot regler. Sedan nämner Becker (2006) att beroende på vem som bryter mot regler kan graden av avvikelse öka och beror även på vem som lider utav det. Till exempel är det en större sannolikhet att en svart man straffas för att ha antastat en vit kvinna jämfört med en vit man som kanske inte alls döms trots att han gjort det.
Kontrollteori
Social kontroll definieras enligt Nationalencyklopedin enligt följande:
(…) social kontroll, processer och mekanismer som medför att samhällsmedborgare handlar i enlighet med rådande regler, normer och värden (Ne, 2018).
I boken Social kontrollövervakning, disciplinering och självreglering skriver Bengt Larsson och Oscar Engdahl med flera om studien kring social kontroll där de tar upp teoretiska perspektiv och konkreta exempel på hur detta fungerar och utövas i sociala grupper såsom Kriminalvården (Larsson & Engdahl, 2011).
Enligt Larsson och Christel Backman (2011) är social kontroll något som vi människor kan referera till hanteringen av brott och avvikande grupper från staten. Många studier som rör social kontroll handlar oftast om hur samhällets lägre klasser och andra psykisk sjuka och så vidare har tagits omhand av statens institutioner som till exempel psykiatri, socialtjänst, polis, kriminalvård. Vidare förklarar de två författarna att den franska sociologen Emile Durkheim med sina två begrepp social reglering och solidaritet var med och grundade det vi kallar idag för social kontroll, dock enbart med sina teorier och inte själva fenomenet i säg. Författarna berättar avslutningsvis att social kontroll handlar om både beskriva några verkliga händelser som sker i samhället och att social kontroll är ett sätt att se på samhället. De menar att kontroll inte enbart tillämpas i uppenbara institutioner såsom fängelse utan även i skolor och familjer genom disciplinering, klassifikation och uteslutning av individer. Det vill säga att man kan undersöka hur individer kontrolleras på ett mjukt förtryckande sätt och inte bara enbart på hur stort behovet stat och samhället har av styrning och ordning.
12
ämnet kontrollteorier och nämner att dessa teorier visar på en obalans mellan impulsen av att begå brott och den sociala och fysiska kontrollen som gör att individer inte begår dessa brott. Giddens och Sutton förklarar vidare att forskare inte är intresserade av själva motivet till att begå brott utan individens rationella och instrumentella agerande. De menar att en individ ser en möjlighet och tar den då många typer av brott är resultatet av dessa ”situationsbetingade beslut”.
Sociala band
Travis Hirschi, (refererad i Giddens & Sutton, 2014) menar att det finns fyra sociala band som gör att en individ binds samman med samhället och beter sig laglydigt. Anknytning (familj, samhällets institutioner och vänner), åtaganden (leva enligt samhällets normer), delaktighet (konventionella samhällsaktiviteter) och övertygelse (respekten för auktoriteter och lagar). Hirschi menar att när dessa fyra band följs och är tillräckligt starka hjälper de till att bevara den sociala kontrollen. Men om banden är svaga kan de bidra till kriminalitet och avvikande beteenden. Kriminella är ofta individer som har låg självkontroll som ofta beror på allt för lite socialisation i hemmet och/ eller skolan menar Hirschi.
13
Metod
I denna del kommer jag presentera val av metod, hur jag gått till väga genom urval till intervjuprocesserna. Kommer även beskriva de problem som uppstått i skrivandet av studien och andra etiska ståndpunkter.
Val av metod
Jag har valt att undersöka Kriminalvårdens och samverkande verksamheters preventiva arbete för att minska återfallsrisken hos unga kriminella män. Jag valde att undersöka detta ämne för att jag alltid varit intresserad av kriminalitet hos ungdomar, Kriminalvården och dess arbete för de intagna. Jag använde mig av en deduktiv ansats till denna studie då jag redan från början har en teori jag kommer utgå ifrån. Med hjälp av mina frågeställningar och insamlingen av data fick jag ett resultat där jag svarar på mina frågeställningar (Bryman, 2002). En kvantitativ ansats används för att mäta och förklara och för att exempelvis visa sannolikhet. En kvalitativ metod kan däremot användas för att förstå och tolka fenomen (Patel och Tebelius, 1987). Nyberg och Tidström (2012) nämner även att kvalitativa ansatser har till syfte att bland annat att undersöka uppfattningar och upplevelser. Även Trost (2010) menar att man bör man använda en kvalitativ metod om man har en frågeställning som åtgår ifrån att få djupare förståelse av ett fenomen, vilket min frågeställning gör. Därmed föll mitt val på en kvalitativ forskningsmetod dels på grund av att jag ville nå en högre bredning av förståelse kring det preventiva arbetet mot återfallsrisken hos de unga männen. Jag var även ute efter förklaringar och beskrivningar hur de arbetar mot återfall. Eftersom jag ville undersöka det preventiva arbetet istället för att undersöka hur stor återfallsrisken är då det redan finns statistikforskning på detta som jag kan ta del av via Brå och Kriminalvårdens hemsida (Bryman, 2002).
14
Urval-presentation
Jag utgick ifrån ett subjektivt icke sannolikhetsurval när jag bestämde mig för vilka personer jag ville intervjua (Bryman 2002). Eftersom jag ville få relevant fakta till mitt resultat, valde jag att forma mitt urval genom att välja personer utifrån mitt syfte och för deras kunskap och erfarenhet kring ämnet (Denscombe, 2016). Hade jag valt sannolikhetsurval hade det blivit mer slumpmässigt och jag hade kanske inte fått personer med rätt kunskap och erfarenhet som stämmer överens med mitt syfte. Då jag ville undersöka det preventiva arbetet kring återfallen i Kriminalvården kändes det därför logiskt att intervjua individer som jobbar i och kring Kriminalvården. I detta fall innebar det;
• Två programledare i två anstalter • En socialsekreterare
• En person från frivården
• En avdelningsföreståndare från SiS (sluten ungdomsvård) • En sjuksköterska från öppenvården
Alla dessa respondenter arbetar i Norrbottens län men i olika kommuner. Alla har jobbat i flera år inom respektive jobb och har därmed ganska stor erfarenhet kring det preventiva arbetet. Jag valde även att avgränsa mig till sex intervjuer eftersom tiden inte fanns till för mer samt att det var ganska svårt att få tag på respondenter som hade tid att ställa upp för intervju. Själva urvalsprocessen gick inte bra då många inte svarade eller återkom. Hälften av respondenterna svarade direkt och gick med på en intervju medan de andra blev tipsade av andra som jag kontaktade i första hand.
Genomförande
15
till exempel lägga på eller säga att något kom upp och att vi måste avsluta intervjusamtalet. Detta hände dock inte under någon av intervjutillfällena. De som blev intervjuade över telefon kanske också är mer kortfattade i ord via telefon än om man skulle haft intervjun fysiskt och därmed kanske jag hade fått mer material om jag haft intervjun på deras arbetsplats. Men det kan också vara tvärtom att jag fått ut mer av intervjun över telefon än att mötas ansikte mot ansikte eftersom de kan känna ett visst obehag och bli tystlåtna(Jacobsen, 1993).
När det gäller tidigare forskning har jag sökt via bibliotekets databas på Luleå tekniska universitet och Kriminalvårdens forskning via deras hemsida. Alla artiklar om tidigare forskning är Peer- reviewed.
Intervjuguide
När jag utformade intervjuguiden utgick jag ifrån olika teman och från min frågeställning samt teori som skulle hjälpa mig att få fram ett resultat och svar på mitt syfte och frågeställningar. I början ställde jag allmänna frågor om deras ålder, anställning och utbildning för att få bakgrundsfakta kring personerna (Bryman, 2002). Efter att jag radat upp en del frågor jag tänkt använda mig av i intervjuerna, kategoriserade jag frågorna efter hur lika de var och sedan utformade teman som kom att användas som stöd i intervjutillfällena. De teman som utformades i intervjuguiden var arbete, motivation och övrigt stöd.
Första kontakten
Det jag gjorde som första kontakt var att söka via Kriminalvårdens hemsida samt SiS och kommunernas hemsida för att hitta respondenter. När jag väl hittade några ringde jag till respektive verksamhet för att få kontakt med dem. Jag började med att förklara vem jag vad och sedan vad mitt syfte är för att sedan fråga om de hade intresse för att ställa upp på intervju. Jag berättade också hur lång intervjun kommer att vara på ett ungefär för att de skulle ha möjlighet att kunna boka in ett tillfälle där vi båda hade möjlighet (Trost, 2010).
Plats för intervjun
16
Ljudupptagare, transkribering och kodning
Jag använde ljudupptagare till alla förutom två respondenter (Trost, 2010). Fördelen med ljudupptagare är att man kan lyssna om igen och kunna skriva ut hela intervjun i en senare transkribering. Nackdelen är att det tog väldigt lång tid att lyssna igenom och sedan skriva ner allting samt att spola fram och tillbaka för att hitta exakt ställe (Trost, 2010). Jag frågade alla innan intervjutillfällena om det var okej att jag spelade in. Dock kunde jag inte spela in med den första och sista telefonintervjun då jag inte var helt förberedd med inspelarutrustning. Den app som jag sedan hittat och använt på mobilen funkade dock inte i sista intervjutillfället. Jag fick istället anteckna svaren, vilket gjorde att jag inte fick ut lika mycket material som med de andra respondenterna till resultatet. Dock fick jag ut tillräckligt med material som blev användbart och kan användas till resultat och analys.
Till de andra fysiska intervjuerna hade jag min mobil med mig som inspelare. Jag använde alltså för att slippa tänka på anteckningar och fokusera mer på frågorna. Att använda en mobil som inspelare är också något idag som är naturligt jämfört med en bandspelare och kan därmed kännas bättre och mer lättsamt för respondenterna. Att spela in och transkribera kan hjälpa oss att förbättra vårt minne och de man inte kunde tolka under själva intervjun kan man tolka senare under transkriberingen samt att det gör det lättare för analysen (Bryman, 2002).
När det kom till transkribering försökte jag sätta mig ned och skriva ner intervjuerna nästa direkt eftersom man kommer ihåg mer av intervjun ju snabbare man börjar skriva av intervjun trots att jag spelade in.Efter transkriberingen blev klar, började jag med kodningen genom att söka efter nyckelord och kunde sedan koda teman som jag sedan kommer att använda i resultat. Dessa teman är motivation, relation, stämpling, samverkan och antisociala faktorer. Bryman (2002) menar att ordningen är startpunkten för de flesta kvalitativa analyser. Han skriver också att man bör börja med kodningen tidigt och gå igenom materialet flera gånger och granska kritiskt, vilket jag gjort när jag fått fram dessa teman. Jag läste igenom materialet och hittade nyckelord som sedan gjordes om till kodningar. Dessa koder handlade mycket om de teman som jag sedan fick fram genom att kategorisera koderna.
Problem
17
teknik kan det också uppstå problem. Mitt under skrivandet la datorn av, vilket gjorde att jag fick införskaffa en ny. Trots det hade jag sparat det jag skrivit och ingenting gick förlorat.
Validitet
Validitet kan förklaras med att man mäter det man avser mäta (Widerberg, 2002). Validitet kan enligt Bryman (2002) delas upp i två delar när det gäller kvalitativ metod. Intern validitet, som innebär att min slutsats bör rymma ett kausalt förhållande mellan två eller flera variabler och på så sätt vara hållbar. Det vill säga att mitt resultat ska förklara mitt syfte.
Extern validitet menas med att mina resultat från undersökningen bör kunna generaliseras utöver den specifika undersökningskontexten. Det vill säga att mitt resultat bör svara på mitt syfte. Eftersom jag har relevanta respondenter till min studie kan jag användas dessa med hjälp av intervjufrågorna som är baserade på mina frågeställningar för att ett trovärdigt resultat och analys (Bryman, 2002). Det som gör detta trovärdigt är att jag skulle kunna ställa dessa frågor till andra som jobbar med samma fast i andra län eller kommuner då dessa är myndigheter eller en del av kommunen som jobbar mot samma mål och använder sig av samma vårdplaner.
Reliabilitet
Med reliabilitet menas med att upprepade mätningar bör ge samma resultat (Widerberg, 2002). Alltså att situationen ska vara lika för alla eller till exempel inte utsättas för slumpmässiga inflytelser men detta kan man inte säga gäller för kvalitativ forskning (Trost, 2010). Jag har genom noggrannhet skapat intervjuguider som passar alla de olika verksamheterna, men med ungefärliga samma frågor och under intervjuernas gång ställt samma frågor till alla respondenter och ställt samma följdfrågor när de gett liknande svar. Jag har också varit noggrann i min transkribering för att kunna få ut de teman som jag använder i resultatdelen.
Etik
De fyra forskningsetiska principerna
För att uppsatsen ska följa en etisk linje finns det fyra riktlinjer som Vetenskapsrådet har ställt upp. Detta är för att skydda den enskilda individen att denna inte kan komma att skadas fysiskt eller psykisk. Individskyddskravet som det kallas för, är en utgångspunkt för principer (krav). Den andra utgångspunkten är forskningskravet som är utformat efter samhällets krav på forskning som bedrivs på väsentliga frågor ochhög kvalitet (Vetenskapsrådet, 2002).
18
Informationskravet
Forskaren ska informera om den aktuella forskningens syfte till de berörda, samt vilka villkor som gäller för de berördas deltagande. Det vill säga att deras deltagande är frivilligt och har rätt att när som avbryta sitt deltagande (Vetenskapsrådet, 2002). När jag tog kontakt med respondenterna har jag varit noga med att berätta om mitt syfte kring uppsatsen och frågade om de är villiga att ställa upp på en intervju och även lät även dem bestämma när de hade möjlighet att ställa upp.
Samtyckeskravet
Deltagare har rätt att själv bestämma över sin medverkan. Forskaren ska se till att de berördas samtyckte kring till att delta forskningen. I vissa fall bör även en vårdnadshavare ge ett samtycke om deltagarna är under 18 år (Vetenskapsrådet, 2002). Eftersom ingen var under 18 år kunde de själva bestämma om de ville vara med eller inte.
Konfidentialitetskravet
En deltagares uppgifter ska vara konfidentiella i den största mån och deras personuppgifter ska bevaras så att ingen obehörig kan ta del av dem (Vetenskapsrådet, 2002). Under intervjutillfällena frågade jag om det var okej att spela in samtidigt som jag berättade att det bara var jag som tar del av materialet och kommer att radera när detta är slut och jag inte längre är i behov av materialet. Enligt Trost (Trost, 2010) bör man vid varje intervjutillfälle eller redan vid första kontakten berätta att det som berättas kommer vara konfidentiellt. Jag berättade för dem att jag därför inte kommer att nämna någon vid namn utan istället för vad de har som anställning. Jag nämnde vid intervjutillfällena samtidigt som jag kollade om det var okej att spela in att detta kommer bara ske mellan oss.
Nyttjandekravet
19
Resultat och analys
I denna del kommer jag att svara på mina frågeställningar om hur man arbetar för att förhindra att de unga männen får ett återfall i brott, vilka faktorer som kan orsaka återfall hos unga kriminella män samt vad som kan förändra de unga männens beteendemönster. Intervjumaterialet har med stöd av teori indelats i följande kategorier; stämpling, samverkan,
antisociala faktorer, motivation och relation som jag kommer presentera i texten nedan.
Stämpling
I likhet med Becker (2006) har jag undersökt om hur respondenterna tror samhället påverkar de unga männen efter tid på anstalt, SiS och frivård. Alla var överens om att samhället både kan ge en positiv och negativ inverkan på dem. Den manliga programledaren ansåg att en individ som sitter inne i anstalt oftast har en negativ syn på myndigheter då de många gånger kan känna sig lämnade av samhället, till exempelvis av Socialtjänsten. Det han menar är att de unga männen kan ha någon slags aggression mot socialtjänsten, vilket leder till att verksamheten inte vill eller kan hjälpa de unga männen. Det leder till att de skuldbelägger socialtjänsten ytterligare. Den manliga programledaren beskriver detta:
Det kan ju vara någon som har agg mot social tjänsten och socialsekreterare. ”Hon är dum i huvet! Ja men om du sitter och skriker mot henne är det inte så konstigt att hon inte vill prata med dig.” Dem ser så mot alla myndighetspersoner för de har blivit tillsagda av alla hjälpare från samhället från början. Till exempel av lärare, fritidsledare, grannar, stora syskon, föräldrar att du gör fel. Det stjälper ju som över en skuld och en sak och sånt där vilket gör att de ställer upp en sköld för de vill inte höra att dem är dåliga, ingen vill ju det.
Han går också vidare in på att även fast man försöker höja dem under tiden de sitter inne kan de sjunka lika lätt när de kommer ut. Då de kanske inte har en utbildning och de känner att de inte kan någonting medan de ser andra som tar sig iväg till sina jobb. Det kan vid det tillfället sluta med att de lägger skulden på samhället istället. Becker (2006) skriver i sin bok att en individ som blivit avvikande kan samtidigt stämpla samhället negativt då de unga männen kan vara eller är mycket besvikna på samhället av olika anledningar såsom bostadsbrist eller brist på ekonomisk hjälp, vilket programledaren förklarar:
Det blir som att samhällets skuld tippar över på dem och får de att känna sig usla. Alla dem här hjälparna (myndigheterna) blir något att jobba emot. Ungdomarna har något emot dem. (…) De flesta bedömer en från sitt beteende. Ungdomarna har jättemycket tanke fällor som kan ge steget tillbaka till drogerna. De ´blamar’ samhället, hittar tanke fällor och tänker att det inte ligger hos mig utan det ligger på samhället.
20
Ungdomarna är fruktansvärt besvikna på samhället i alla kategorier. De blir utfrysta i skolan, de får inte vara i skolan, de har ingen skolgång, dåliga erfarenheter av polisen, dem tycker inte vi (socialsekreterare) är dem bästa personerna i världen då Soc. kommer och sätter in dem i ett behandlingshem eller familjehem, du får inte bo hemma och jag tänker att det är mycket sånt vi får jobba med under behandlingstiden.
Enligt Becker (2006) blir de unga männen stämplade som avvikare av samhället eftersom de avvikit från samhällets normer och lagar. Den kvinnliga programledaren är inne på samma spår då hon menar att man som person kan sätta en stämpel på en individ. Det vill säga att blir man dömd till en kriminell kan man bli stämplad som en. Hon påpekar också att fastän man är dömd för något brott, går det inte att jämföra med hur det är att vara dömd som stämplad för resten av livet. Det beror oftast på okunskap från allmänheten, det vill säga okunskap med tyckande och tänkande. Hon fortsätter med att säga att personer kan tycka illa om individer som misshandlar folk och kan därmed sätta en stämpel på individen trots att man inte sett helheten. Hon poängterar också att det finns även individer som misstänks för fall där man är oskyldig men trots det kan allmänheten stämpla individen och den stämpeln enligt henne går inte eller är svår att få bort. Becker (2006) menar att man kan bli stämplad för något man inte gjort och det kan skada individen, vilket gör att den faktiskt avviker från samhällets normer och lagar och begår brott. Den kvinnliga programledaren säger också att detta gör att det kan bli farligt för den enskilde individen då den kan få negativa konsekvenser. Hon fortsätter:
’Där är ju han som gjort det där.’ och det får han leva med. (…) Att bli dömd till en dom är en sak men man blir dömd där ute kanske hela livet om man har otur.
Alla respondenter är överens om att stämpling är något som de unga männen går igenom efter tid på vardera verksamheter och som Becker (2006) skriver, kan det bli svårt att bli av med om de unga männen inte bevisar att de kan/har ändrats. Frivårdaren tror också på att en stämpling från samhället kan påverka individen beroende på vilket brott som begåtts. Han är också lite inne på att om de unga männen saknar utbildning kan de också ha svårt att komma ut i arbetslivet. Avdelningsföreståndaren säger att han tror stämpling kan påverka individen och att det har en betydelse om man kommer från ett straff eller ungdomshem. Han tror dock att stämplingen kan minska eller försvinna helt om de unga männen kan bevisa att den inte är kriminell längre och tar tag i sina problem genom att exempelvis få en utbildning. Sjuksköterskan på öppenvården menar att stämpling från samhället påverkar individen och att det bidrar till en känslomässig skam hos de unga männen och att det är en bidragande orsak som kan påverka återfallen, vilket de ständigt jobbar mot.
21
de sociala normer och lagar som finns i samhället och den okunskap som en stor del av allmänheten besitter. Några av respondenterna menade att det kan det vara svårt för de unga männen att bli av med stämplingen, men att det kan gå om de bevisar för samhället att de kan ändra på sitt beteende och värderingar och anpassa sig till de lagar och normer som finns i samhället. Dock krävs det att dem ändrar sin attityd och värderingar för att allmänheten ska kunna acceptera dem igen.
Samverkan
Något som krävs för att det preventiva arbetet mot återfall ska minska är samarbetet mellan Kriminalvården och olika myndigheter. Exempelvis Socialtjänsten, Polisen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Alla respondenter var relativt nöjda med samarbetet men socialsekreteraren kände ett behov av en ökad samverkan mellan verksamheterna. Avdelningsföreståndaren anser att det är en relativt bra samverkan mellan dem och exempelvis socialtjänsten eftersom de är skyldiga att vara med i arbetet kring sluten ungdomsvård. Han anser även att de har bra samarbete med skolorna på hemmaplan som också är en viktig del i det preventiva arbetet mot återfall. Det han hade önskat är att det finns något emellan vistelsen på SiS och där hemma då det inte får bli något glapp eftersom det är där det kan brista och de unga männen återgår till sitt liv som kriminell. Han säger:
(…) men man kanske skulle önska att nån tog vid bättre efter att man åkt härifrån. Det får inte bli någon glapp emellan vistelsen här och där hemma och de är där det kan brista ibland.
Den manliga programledaren menar att de unga männen får ett bra stöd när de är inne på anstalten med att Arbetsförmedlingen kommer dit varje vecka och erbjuder olika utbildningsmöjligheter möjligheter för killarna. De får förtur på de flesta utbildningar eftersom man vill bryta det antisociala beteendet för samhället. De unga männen vet oftast inte vad man ska göra då de bara har negativa erfarenheter gentemot myndigheter. Becker (2006) menar också att som stämplad har man oftast en dålig attityd mot myndigheter då man anser att dem inte hjälper individen, speciellt på deras villkor. Därför försöker man ha ett gott samarbete mellan de olika myndigheterna och Kriminalvården för att dem ska kunna bryta det antisociala beteendet mot dem.
22
samhället. Det är vad myndigheterna gör tillsammans med Kriminalvården anser den manliga programledaren. Han säger:
Men man kan ju alltid lägga ner mer resurser men det som skulle bli mer bättre är samverkan med andra myndigheter. Att vi skulle ha mer resurser på hemmaplan från socialtjänsten, arbetsförmedlingen. Det har blivit bättre under de år jag jobbat här, men att samverkan skulle bli lite mer bättre. (…) Skulle man kunna spara in en massa socialbidrag eller reparera sönderslagna busskurer eller få mindre fängelseplatser så de skulle vara värt med mer sådana insatser och kombinerade insatser mellan olika myndigheter.
När det gäller den kvinnliga programledaren menar hon att det gärna hade funnits mer utslussningslägenheter för klienterna att bo i efter frigivning. Det skulle kunna hjälpa de unga männen att komma bort från de antisociala gängen och komma in i mer konstruktiva grupper. Tyvärr saknas det resurser då socialtjänsten bland annat har fullt upp med sina klienter och anser även att frivården bör ha mer kontroller under övervakningstiden. Hon fortsätter att berätta att samverkan med myndigheterna kan vara allt från gudomlig till fruktansvärt. Det beror på hur mycket tid man lägger ner på de unga männen. Enligt Larsson och Backman (2011) är alltså behovet av social kontroll högre för vissa av respondenterna. Sociala institutioner är dem som tar hand om de avvikande grupperna i samhället och för den kvinnliga programledaren skulle man prioritera kontrollen mer. Den kvinnliga programledaren anser också att en större samverkan mellan olika myndigheter är aktuellt men att det kan vara svårt. Hon berättar att:
Jag kan också känna att en större samverkan mellan olika myndigheter är något aktuellt. Men samtidigt är det ju inte så lätt, då det kanske inte finns handläggare nog och det är ju också en stor problembild för oss som ska jobba externt.
Hon tror även att samhället kan ge ett bra stöd och poängterar att ju mer de jobbar inifrån ju
bättre blir det där ute. Engdahl (2011) nämner också att med hjälp av de sociala institutionerna
och med de sociala banden anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse kan man hjälpa en individ att förhindra återfall i brott. Hon berättar sedan om en kille som de haft inne:
Vi hade en kille som kom från Kolmården. Han kom hit i utslussning syfte för att han ville ha frigång, det vill säga utbildning på utsidan. Han utbildade sig och idag så bor han här och har ett jobb här(...) Han fick mycket stöd från myndigheter och skola.
23
komma ut till arbetslivet och ekonomiskt stöd, men att det kan vara svårt att komma ut för vissa i arbetslivet på de privata marknaderna.
Myndigheterna finns till för att hjälpa men de unga männen kan se ner på dem som att det är deras fel att de sitter i den sitsen som de gör nu. Enligt Becker (2006) kan de unga männen hitta någon annat eller annan att skylla på när det egentligen är dem själva som avvikit från samhället. Som vissa av respondenterna säger, är myndigheterna viktiga för att de unga männen som blivit dömda. Eftersom de kan hjälpa med utbildning, ekonomi och på vissa ställen, boenden som gör att de unga männen lättare kan komma ut i samhället. Det kan göra att de unga männen kanske tillslut blir av med den eventuella stämplingen som kan tynga ner dem. Men det är på de unga männens ansvar och egna vilja att ta emot den hjälpen. Som tidigare forskning visar (Palmstierna & Gumpert, 2010) att för de klienter som väljer att delta i en planerad vårdplan minskar risken för återfall i brott och missbruk. Kriminalvårdens forskning visar även att medverkan på behandlingar minskar risken för återfall i brott (Kriminalvården, 2018).
Samverkan mellan de olika verksamheterna är därmed en viktig del i det proaktiva arbetet mot återfallsrisken och är en central del för att det ska fungera för de unga männen att inte hamna i ett återfall. Kriminalvården, Frivården, öppenvården och SiS jobbar med att vårda de unga männen medan socialtjänsten hjälper till med ekonomi och bostäder och Arbetsförmedlingen hjälper till med utbildningar. Denna samverkan bör fungera för att de unga männen inte ska hamna i ett återfall. Detta eftersom alla dessa proaktiva faktorer spelar en viktig roll för de unga männen att ta ett nytt steg ut i samhället för att kunna leva ett ”svenssonliv”, det vill säga ha en bostad, fungerande ekonomi och jobb, som respondenterna uttrycker det. Utan samverkan skulle återfallen vara högre. Det råder mycket olika åsikter kring samverkan hos respondenterna men det går att tolka att nästintill alla är nöjda med den samverkan som finns idag.
Antisociala faktorer
24
För att detta inte ska ske bör även enligt Giddens och Sutton (2014) de unga männen vara knutna till de fyra sociala banden, vilket de inte gör. De krävs att de behöver en anknytning till samhället bland annat och där är avsaknaden av viktiga faktorer (som ekonomi och sociala nätverk) stor för att de ska känna en anknytning till samhället. De har redan inga större åtaganden i samhället då de redan begått brott och anses vara avvikande. De är inte heller involverade i samhället. Till sist har de inte en större övertygelse gentemot samhället då de anser att man svikligt dem. Detta är dock något som alla respondenter säger sig jobba mot och strävar efter, då sociala band kan motverka kriminellt beteende och återfall.
Den kvinnliga programledaren är även inne på att faktorer som ekonomi, missbruk, omognad och dålig insikt kan bidra till återfall i kriminalitet. Hon går även in på att gruppering både där hemma och anstalt kan utgöra ett hinder för de unga männen. Hon säger också att drogrelaterade, personliga skulder till någon annan kriminell är svårt att ta sig ut ur. Här menar hon att Kriminalvården kan hjälpa till men de unga männen måste ha en förståelse för eventuellt namnbyte och byte av kommun när de kommer ut. Hon fortsätter:
Håller man på med droger och sånt är det ett jättehinder att ta sig ifrån detta. Man kan ha privata skulder till en annan kriminell och det är inte så lätt att ta sig ur det där det är ju ganska stor uppförsbacke. De finns ju de som är i kriminella gäng och ta sig ur det, har man väl tagit sig in i ett sånt gäng kan det vara svårt att ta sig ur. Där kan vi också bidra till en viss del men samtidigt måste de förståelse för att kanske byta namn och kommun för att inte hamna i ännu mera trubbel när man kommer ut.
Frivårdaren säger att brist på social ordning som boende och ekonomi kan vara ett hinder. Även saknad av sysselsättning och antisocialt umgänge är ett hinder för de unga männen enligt Giddens och Sutton (2014) spelar aspekterna delaktighet och åtaganden från sociala band in i problemet. De måste ha en sysselsättning och ett prosocialt nätverk för att minska risken för återfall i brott. Frivårdaren beskriver detta:
Man vill förändras men det sociala umgänget består av likasinnade om man säger så. Det är inte alltid lätt att bryta umgänge.
25
socialsekreteraren instämmer att miljö, ekonomi och umgänge är viktiga faktorer som kan göra att de unga männen riskerar återfall.
Den faktorn som påverkar mest är det antisociala umgänget som respondenterna säger att de försöker motivera bort. Eftersom samhället i stort sätt stämplar de unga männen att bli avvikande, gör att de söker sig till andra liksinnande personer som stöttar de unga männen på så sätt att de fortsätter med sitt kriminella liv. De unga männen kanske söker sig tillbaka till sina stöttande kontakter efter avslutad tid då de kanske inte klarar av att leva i samhället. Det leder därmed till att de unga männen hamnar i ett återfall i brott. Sedan är det ekonomi och utbildning. Har man ingen utbildning leder det sällan till jobb och då har man ingen bra ekonomi som man kan försörja sig på. Det kan leda till att man antingen hamnar i ett antisocialt gäng eller kommer tillbaka till sitt antisociala gäng och då är man tillbaka på ruta ett igen. Därför försöker man enligt respondenterna att jobba med dessa faktorer för att förhindra att de unga männen ska falla tillbaka efter sin dömda tid. Som tidigare forskning visat har personer med sämre familjeförhållanden och vänskap bland annat lättare att hamna i ett återfall samt de som tidigare påbörjat sin kriminella bana. De begår även fler brott än de som har haft en normal uppväxt (Rydén-Lodi & Stattin & af Klinteberg, 2005).
För att verksamheterna ska kunna förebygga återfallen krävs det inte bara en relation mellan individen och verksamheterna eller samverkan mellan dem. Det krävs inte heller bara enbart motiverande diskussioner eller medverkan på behandlingsprogrammen. Det krävs att jobba med och mot de faktorer som påverkar återfallsriskerna med de unga männen. De faktorer går in i de fyra sociala band som Travis Hirschi resonerar om i Giddens och Suttons bok om sociologi (2014). Genom att stärka och ändra de unga männens tankar kring sociala institutioner, familj och vänner från antisocialt till prosocialt blir det en positiv anknytning. Att ge dem verktyg för att leva efter samhällets normer och regler och ge dem möjlighet till utbildning ger det en positivt åtagande och delaktighet. Via samverkan kan de även få de unga männen att ändra sin
övertygelse och börja respektera auktoriteter och lagar. Om de kan få de unga männen att gå
efter dessa fyra band stärks deras sociala kontroll och risken för återfall minskar.
Motivation för de unga männen
26
sessioner och pågår i ca en till fyraveckor. Det man gör är att genom samtal sätta upp mål och sedan arbeta tillsammans för att nå dessa mål. Kriminalvården har tidigare gjort en forskning kring motiverande samtal och hur pass bra den är. Som resultatet visar är motiverande samtal viktigt för att de inte ska hamna i ett återfall. När det kommer till socialsekreteraren menar hon att motivation är en viktig del i deras arbete för att ungdomarna inte ska hamna i ett återfall. Hon säger att:
Sen ser jag en stor skillnad på en 15-åring och en 18-åring. En 18-åring behöver större konsekvenser för de har kommit för långt. Där är gänget eller kompisarna som är viktiga och där är konsekvenser som är viktiga. Till exempel frivård och övervakning vet jag är väldigt effektivt på dem för att dem vet att jag åker in om jag inte sköter mig. Det blir lite tvång men samtidigt under eget ansvar.
Hon menar att med relationsskapande samtal kan hon hjälpa dem att motivera sig själva genom att berätta om de konsekvenser som kan komma om de inte sköter sig och återfaller i brott. De konsekvenser som hon berättar om handlar om de sociala band som Giddens och Sutton (2014) pratar om. För att de inte ska hamna i ett återfall krävs det att de aspekter som utgör de sociala banden uppfylls. Hon påpekar också att det är individuellt för hur de unga männen kan reagera och att hon ibland får vara fingertoppskänslig beroende på vilken klient hon har hos sig. Hon måste även anpassa sig med sitt arbete om klienten har en grov eller liknande diagnos eftersom det inte ger samma effekt som hos andra unga män som inte har lika grova diagnoser. Sjuksköterskan på öppenvården säger att de jobbar med motivation hela tiden för att få klienterna att få bort sitt missbruk av alkohol och droger. De följer med kontinuerligt i motstånd och uppmuntrar till förändring genom motiverande samtal.
Socialsekreteraren säger att deras preventiva arbete varken är positivt eller negativt att i och med att de kommer in när det är ”för sent”. De försöker jobba med dem att inte försöka komma tillbaka på den antisociala banan och att för vissa går de bra för och vissa inte och här spelar även de sociala banden in (Giddens & Sutton, 2014).Men att av majoriteten av tiden påverkar de dem unga männen positivt med deras preventiva arbete. Socialsekreteraren fortsätter:
En kille som jag hade för tre år sen han gjorde ett beväpnat rån med ett skjutvapen och det gör ju inte vilket 17 åring som helst. Han fick LSU i 9 månader och hade även LVU Han har avtjänat sitt straff och varit fri soc. och polis i ett år (…). Det är sånt vi lever på, de är som då vi känner att vi kan göra en skillnad för den grabben var ute på väldigt hal is.
Den kvinnliga programledaren som jobbar på en av anstalterna säger att deras preventiva arbete påverkar också de unga männen positivt. Hon menar att man inte kan förändra en person totalt men det gör en stor skillnad om man kan påverka dem genom att så ett frö i deras tankebanor.
27
programledaren är inne på att deras preventiva arbete är positivt. Han menar att han försöker lägga upp sitt arbete på så sätt att han är konsekvent men ändå håller sig till de unga männens nivå. Att han lägger allt ansvar på dem men att han hjälper dem på vägen till att lyckas ändra de unga männens beteende och tankebanor. Frivårdaren sa också att deras preventiva arbete påverkar positivt eftersom Kriminalvårdens behandlingsplaner är evidensbaserade samt att de har forskningsstöd. Han menar att i och med att de har handläggartider för de dömda kan de proaktivt och reaktivt arbeta för att de unga männen ska få en förändring. För avdelningsföreståndaren på SiS får han uppfattningen om att det fungerar positivt trots att det inte finns något underlag som visar på om de verkligen påverkas positivt. Han säger att:
Man hoppas ju att man gör nån verkan men man får ju som inget kvitto tillbaka på detta, det finns ju alltid solskenshistorier som kommer tillbaks. Men de är som inget underlag som kan säga nånting egentligen om de filar resultatet men ja tycker att man får uppfattningen ändå att de tar åt sig.
För att bidra till de unga männens motivation har de olika verksamheterna behandlingsplaner. Förutom MIK, finns det ett program som heter MIU i SiS som också handlar om motivation samtal. I frivården har de om en person till exempelvis dömts till skyddstillsyn en RMB utredning (risk, mottaglighet och bedömning) där de sedan gör en planering för övervakningsåret. Utöver deras handläggartider har de även KBT-behandlingar som de utgår efter. Även de på anstalten gör först en RMB utredning för att se var de ska placera de unga männen i för behandlingsprogram. Förutom dessa finns det program inom Kriminalvården som utgår ifrån de unga männens problematik. Det finns bland annat PULS som är för dem med våldsproblematik. PRISM för de med missbruk, one-to-one samtal och ett program som kallas för Booser (återfallsprevention) som är för dem som suttit lite längre, vars syfte är att påminna om vad de gått igenom. På anstalterna har även en motivationsdel som hjälper till att motivera ungdomar att gå dessa program. På anstalten där den kvinnliga programledaren jobbar säger hon att de har en hög procentdel av de intagna som går programmen innan de blir frigivna då 10 av 16 intagna väljer att gå ett program. Hon säger:
Vi försöker att få dem att bli mottagliga till att tacka ja för vi tvingar ju aldrig in nån i ett program så det är frivilligt. Men vi försöker motivera dem och när man är ny är kanske man inte vill men vi försöker ju dels från våran sida som programledare men även från kriminalvårdarnas sida och försöker motivera dem till ett bättre liv där ute.
28
beroende. Via exempelvis KBT och 12-stegs programmet kan de hjälpa klienterna att motivera sig och inte hamna i ett återfall. Däremot påpekade hon att återfall är ett slags inlärningstillfälle och att man kan se återfall som att det ingår i tillfrisknad perioden. Hon menar också att som i sin yrkesroll är det viktigt att kunna läsa av risksituationer för att kunna motivera. Genom att exempelvis planera helgen med en klient och att mycket handlar om beteende strategier. Det vill säga att de hjälper klienterna genom att motivera dem att hitta något annat att göra för att minska risken för återfall, exempelvis genom att de går till gymmet eller ringa en prosocial vän. Hon förklarar:
(…) men man kan inte lyfta ut droger ur livet utan man måste fylla på något annat.
Av det material som förekom mest i intervjuerna var att alla respondenter pratade om motivation som en del av det proaktiva arbetet mot återfall. De ansåg att motivation är bland den viktigaste faktorn för att de unga männen inte ska ta steget tillbaka när de kommer ut efter tid på anstalt, frivård, öppen och slutenvård. Utan motivation till förändring är det svårt att inte hamna i ett återfall. Howard Becker (2006) som skriver om stämplingsteorin menar att dessa killar som suttit inne kan bli stämplande som avvikare och kan ses som en ren avvikelse, då de unga männen har ett regelbrytande beteende. Allmänheten kan därmed undvika att se dem som en del av samhället, vilket gör att de kan gå tillbaka till sin antisociala ungdomskrets och sina gamla missbruks- och kriminella liv.
Respondenterna poängterar därför det är viktigt att de unga männen genomför dessa behandlingar och samtal som ger dem verktyg att klara sig där ute och kan motivera dem att ändra sina liv till något bättre. De unga männen kan inte tvingas att gå i ett sådant program om de inte är dömda till det via frivården. De har ett eget ansvar men verksamheterna finns där vid sidan om och stöttar. Motivation kan alltså konstateras att det är något som är viktigt för de unga männen för att inte återfalla i brott. Den proaktiva faktorn är något som alla verksamheter jobbar med för att få dem att ändra inställning till sitt antisociala liv och börja ett nytt bättre liv utanför verksamheterna.
Relationer mellan de unga männen och verksamheterna
29
Jag tror ändå att det är relationer som gör att de inte söker sig tillbaka. Miljö kan också spela in. Vi försöker få dem att byta miljö.
Även avdelningsföreståndaren är inne på hur viktig relationen är mellan personal och de unga männen samt att det är bärande för hela verksamheten. För att de ska hålla krävs det att de unga männen har en bra relation med personal. Därmed krävs det att de sociala bands aspekterna anknytning och övertygelse ska funka, sels för att dem behöver bli lyhörda och behöver en övertygelse om samhällets sociala normer och lagar (Giddens & Sutton, 2014). Avdelningsföreståndaren säger:
Ska man få något alls att fungera så bygger det på relation. Man måste få en god relation med de här ungdomarna annars… Ja de är liksom det bärande för hela verksamheten kan man säga. Det är jätteviktig för klienten och för oss också. Det är även en träning för dem också för att få en relation till en människa. Det är det bärande i vistelsen här, relationen mellan ungdom och personal.
Den kvinnliga programledaren är också inne på att när man har en relation kan man ge verktyg till de unga männen som sedan kan använda dessa för att byta ut sitt tankemönster. Samtidigt hjälpa dem med förändring av den problematik de unga männen har genom stöttning med tips och råd. På så sätt hjälpa de att förhindra ett eventuellt återfall. Här kan det krävas att jobba med aspekten övertygelse genom att hjälpa de unga männen att övertyga sina tankar kring kriminalitet (Giddens & Sutton, 2014).
Den manliga programledaren är inne på att det är den svåraste delen av jobbet men att de jobbar med relationsbyggnader på anstalten då den är rätt liten. Han fortsätter säga att han vet att de inte gör så på de större anstalterna, till exempelvis Kumla då det kan vara ett helt annat klimat och för att de har mer personalresurser på programledarens anstalt. Han säger:
Vi försöker vara nära dem hela tiden och vara en vuxen förebild för dem här killarna och då handlar det mycket om att bygga en relation. Att man försöker se dem som personer och att man kan ha ett precist och ödmjukt tillvägagångsätt och förhållningssätt gentemot dem och att man kan bygga ett förtroende för det är som svårt för de vill ju inte vara här. Det är ju som själva paradoxen i hela kriminalvårdsarbetet. Det heter ju kriminalvård, du ska ju som vårda dem men samtidigt tvångsvårda. De vill ju inte vara här men vi tvingar dem vara här och kunna överbrygga det att det inte är vi mot dem är ganska svårt.
30
som själva får komma fram till vad de ska göra men att personalen finns vid sidan om som stöd och vara en vuxen förebild. Den manliga programledaren fortsätter:
Relationer är jätteviktigt. Oftast så har inte ungdomar någon vuxen relation så de släpper inte in en så fort, så man får nöta till dem litegrann och visa att man är stabil och förutsägbar hela tiden och inte bara ibland. (…) Det ingår ju att vara schyst, snäll trevlig och artig och inte vara dömande. Dem känner ju det direkt i så fall och då kan man inte jobba med det om man vill att de ska ta ett steg mot en prosocial riktning.
Sjuksköterskan på öppenvården påpekar att relationen är det viktigaste för klienterna att inte hamna i ett återfall. Det är inte metoderna som ger de bästa resultaten, utan det är relationen mellan vårdaren och klienten. Som tidigare forskning påpekat är relationer viktigt för att personen inte ska hamna i ett återfall. Har de unga männen en dålig relation med vårdaren kommer de att återfalla i brott (Rydén-Lodi & Stattin & af Klinteberg, 2005).
Vidare förklarar respondenterna att samhällets relation till de unga männen beror på hur man definierar samhället. Samhälle som sociala institutioner säger dem ha en relativ god påverkan men relationen är av det sämre. Eftersom de sociala institutionerna anses vara kontrollerande genom stat och dess våldsmonopol för att hålla dem från kriminalitet (Engdahl och Larsson, 2011), anser de unga männen att dem inte går att lita på då samhället stämplat dem (Becker, 2006). Samhälle som civilsamhälle kan också vara negativ då de unga männen kan bli stämplade som avvikare av dem (Becker, 2006).
Den kvinnliga programledaren är inne på stämpling, hon menar att relationen mellan de unga männen och civilsamhället är dåligt då hon menar att man sätter en stämpel kring personen.
Som Becker (2006) nämner är det lätt för civilsamhället att sätta dit en stämpel så fort någon gjort nått avvikande. Hon berättar att:
Man sätter som en stämpel kring personen och straffet är ju en dom men det är ingenting jämfört med där ute där kan man vara dömd för resten av livet. ”där är ju han som gjort det där” och det får han leva med. Oftast av sådan med okunskap med tyckande och tänkande för att man tycker det är förjävligt med folk som slår ner folk och skjuter folk osv. Men man har inte sett helheten. Att bli dömd till en dom är en sak men man blir dömd där ute kanske hela livet om man har otur.
