”Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga”

”Man kan aldrig ha för mycket

ögonskugga”

En diskursanalys av identitet, skevhet och respektabilitet i Tove

Folkessons Kalmars jägarinnor

John Wittenberg

Institutionen för kultur och estetik Självständigt arbete 15 hp, AN Svenska IV, med litterär inriktning

Ämneslärarprogram med inriktning mot arbete i gymnasieskolan, svenska och samhällskunskap (330 hp)

Vårterminen 2017

”Man kan aldrig ha för mycket

ögonskugga”

En diskursanalys av identitet, skevhet och respektabilitet i Tove Folkessons Kalmars jägarinnor

John Wittenberg

Sammanfattning

Detta examensarbete är en studie av Tove Folkessons romandebut Kalmars jägarinnor, där diskursanalys utgör både teori och metod. Studien kan placeras i relation till forskning om respektabilitet och skeva flickskap i litteraturen, men kan även ses som ett bidrag till det ämnesdidaktiska forskningsfältet med kopplingar till svenskämnet och normkritisk pedagogik. I undersökningen analyseras konstruktionen av den kollektiva identiteten som Kalmars jägarinnor – KJ. Analysen fokuserar även på splittringar i betydelsebildningen och på relationen mellan KJ:s kollektiva vi och det diskursiva Andra. Undersökningen visar att den kollektiva identiteten konstrueras kring betydelser som samhörighet, transparens, oberoende och gränsöverskridande handlingar. Detta kan ses som en konstruktion av ett skevt flickskap där KJ positionerar sig utanför en normativ linje i en icke-respektabel position, som dock har en positiv funktion för samhörigheten. Positioneringen innefattar en diskursiv kamp kring vilka kulturella kapital, kroppar, femininiteter och heterosexuella positioner som ska betraktas som legitima. Undersökningen visar också att splittringar i den kollektiva identiteten kan härledas till olikheter i medlemmarnas personligheter och identifikationer med alternativa subjektspositioner. KJ:s kollektiva vi konstrueras i tydlig opposition till det diskursiva Andra som framför allt representeras av den priviligierade positionen som ”handbollstjej”.

Nyckelord

Innehållsförteckning

Inledning ... 1  

Bakgrund ... 1  

Syfte och frågeställningar ... 2  

Avgränsningar – specifikation och kritisk diskussion ... 3  

Teori och metod ... 4  

Diskursanalys som teori och metod ... 4  

Ett diskursanalytiskt ramverk ... 5  

Queerteori, normer och skeva flickskap ... 6  

Respektabilitet och kapitalmetaforer ... 8  

Tillämpning av diskursanalys och teoretiska begrepp ... 9  

Tidigare forskning ... 10  

Forskning om flickor, femininitet, skevhet och heteronormativitet ... 11  

Forskning om klass och respektabilitet ... 11  

Resultat och analys ... 12  

KJ – konstruktionen av en kollektiv identitet ... 12  

Splittringar i den kollektiva identitetskonstruktionen ... 17  

Ett kollektivt vi och det diskursiva Andra ... 19  

Slutsatser och avslutande diskussion ... 23  

Referenser ... 25  

Avhandlingar ... 25  

Böcker ... 25  

Läroplan ... 25  

1

Inledning

Sju ord svävade ovanför våra huvuden, som glorior, som ett mantra. De låg i vars och ens handväska, satt inpräntade under skosulorna, var nedtecknade på originalspråk med spritpenna på Suddens armar. Mantrat. Sammanfattningen av den tid vi levde i. [...]

Mantrat klingade nästan högtidligt i sin enkelhet.

Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga. (Folkesson 2014:11-12).

Genusvetaren och socialantropologen Fanny Ambjörnsson skriver i inledningen till sin omtalade avhandling I en klass för sig (2008) om den betydelse som ett biobesök på Lukas Moodyssons hyllade långfilmsdebut Fucking Åmål (1998) fick för hennes egen forskning. Om hur filmen väckte frågor kring ungdomars liv, villkor och uppväxt i en småstad, men också om lesbisk kärlek och om konstruktionen av både normativa och avvikande positioner. Detta skulle senare avspeglas i hennes studie där hon undersöker konstruktioner, föreställningar och relationer till normer kring sociala kategorier som klass, kön och sexualitet hos två tjejgrupper på en svensk gymnasieskola (Ambjörnsson 2008:9-11).

I samband med att jag läste Tove Folkesson romandebut Kalmars jägarinnor (2014) erfor jag något som liknar Ambjörnssons upplevelse. I romanen framträder en skildring av min egen hemstad Kalmar (med omnejd) där tjejgänget Eva, Sudden, Jenna, Linden och Jossan utgör Kalmars jägarinnor – KJ. Precis som Fucking Åmål är detta en berättelse om småstadens inskränkthet och tristess. Men också om identitetsskapande och samhörigheten i den avvikande position som citatet ovan speglar, där mantrat om att man aldrig kan ha för mycket ögonskugga blir ett sätt att befästa en kollektiv identitet. Förutom igenkänningsfaktorerna i skildringen av staden Kalmar var gestaltningen av den avvikande positionen något som jag tidigt fastnade vid. Där och då såddes ett frö som under undersökningsprocessen har vattnats, givits näring och slutligen blommat ut till det som blivit mitt examensarbete.

Bakgrund

2

utveckla en ”förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar” (Skolverket 2011:160). Vidare ska litteraturens innehåll sättas i relation till elevernas erfarenheter och intressen (Skolverket 2011:160).

Det är också här som studien blir ämnesdidaktiskt relevant. Kalmars jägarinnor är ett skönlitterärt verk som har flera beröringspunkter med elevernas erfarenhetsvärld, bland annat i det avseendet att handlingen huvudsakligen utspelar sig under gymnasietiden. KJ befinner sig i en brytpunkt mellan ungdomen och vuxenvärlden och romanen reser därmed frågeställningar som är aktuella för den åldersgrupp som gymnasieelever tillhör. Även om berättelsen till stor del utspelar sig under den andra halvan av 1990-talet aktualiserar verket ”allmänmänskliga” frågor som kan relateras till ungdomars erfarenheter och identitet under olika tidsperioder. Genom undersökningen synliggörs också hur sociala kategorier som klass, kön och sexualitet på olika sätt påverkar och formar berättelsens karaktärer, samtidigt som romanen är en skildring av en normativt avvikande position. Detta är i linje med läroplanens skrivningar om att eleverna ska utveckla en förståelse för olika människors livsvillkor.

Studien kan också ses som ett bidrag till den normkritiska pedagogik som i sig är ett akademiskt fält under utveckling (Bromseth och Darj 2010:13). I antologin Normkritisk pedagogik (2010) lyfter genusvetaren Janne Bromseth fram att feministisk forskning och queerteoretiska perspektiv har satt fokus på skolan som en arena för heteronormativ reproduktion, där vissa kroppar och sätt att leva på ett strukturellt sätt ges en priviligierad position medan det som avviker från den normativa positionen framställs som mindre värdefullt och önskvärt (Bromseth 2010:29-30). Pedagogen Lotta Björkman menar att den normkritiska pedagogiken kan bidra till att skapa möjligheter för frihet och inkludering, och att det normkritiska perspektivet motiveras genom både diskrimineringslagen, skolans läroplan och värdegrund (Björkman 2010:156). Genom studiet av ett specifikt litterärt verk med fokus på konstruktionen av kollektiva identiteter i normativt avvikande positioner kan den här undersökningen därmed bidra med adekvat kunskap till det ämnesdidaktiska och pedagogiska forskningsfältet.

Syfte och frågeställningar

3

vilka betydelsebildningar som präglas av splittring. Då ett kollektivt vi också förutsätter ett de, undersöks relationen mellan de avvikande positioner som innefattas i KJ:s kollektiva identitet och de normativa positioner som konstrueras i kontrast till denna identitet. Studien syftar också till att undersöka hur identitetskonstruktionen kan förstås i relation till teoribildningen kring skeva flickskap och respektabilitet. Det finns därför också en intersektionell ansats genom att dessa begrepp sätter fokus på hur klass, genus och sexualitet samverkar i identitetskonstruktionen. Studien utgår från följande frågeställningar:

• Hur konstrueras den kollektiva identiteten som KJ i Tove Folkessons Kalmars jägarinnor?

• Hur kan man förstå konstruktionen av den kollektiva identiteten som KJ i relation till skeva flickskap och respektabilitet?

• Vilka splittringar konstrueras i betydelsebildningen av KJ:s kollektiva identitet? • Hur konstrueras relationen mellan KJ:s kollektiva vi och det diskursiva Andra?

Avgränsningar – specifikation och kritisk diskussion

Det empiriska materialet utgörs av Tove Folkessons Kalmars jägarinnor, vilket är den första delen av en trilogi som avslutades i samband med utgivningen av Ölandssången i mars 2017. Varken Ölandssången (2017) eller Sund (2015), som är den andra delen i trilogin, kommer dock att vara i fokus i den här studien. Huvudskälet till detta är att uppföljarna inte i första hand är ungdomsskildringar, vilket gör att de placerar sig utanför den ålderskategori som jag är intresserad av att undersöka. Detta är också skälet till att jag väljer att bortse från den parallella berättelsen i romanen där Eva befinner sig på Öland hos sin mormor Stickan. Detta är ett sidospår som visserligen förhåller sig till händelserna under ungdomstiden utifrån en retrospektiv position, men som i huvudsak har betydelse för Evas vuxna identitet.

4

I linje med Lykkes principer har jag valt att i huvudsak fokusera på kategorierna klass, kön och sexualitet eftersom de framstår som mest produktiva i relation till materialet. Jag gör heller inte anspråk på att åstadkomma en analys av alla maktordningar som artikuleras i texten. Att inkludera fler sociala kategorier genom att introducera ytterligare begrepp hade givetvis varit möjligt, men utifrån studiens syfte framstår avgränsningen som befogad. Även om ålder utgör en viktig utgångspunkt i urvalet av material, ges inte ålder i sig en särskild betydelse i själva analysen. Det är visserligen en kategori som är närvarande genom att karaktärerna på olika sätt regleras i egenskap av sin ålder; de bor hemma, går i gymnasiet, är omyndiga osv. Ambjörnsson framhåller dock att även om det finns kulturella föreställningar om ungdomstiden är ungdomar inte på något sätt avskilda från samhället i stort (Ambjörnsson 2008:30). Trots att romanen är vald just med hänsyn till att den skildrar en specifik åldersgrupp kan bortvalet också motiveras utifrån detta.

Teori och metod

Diskursanalys som teori och metod

I studien används diskursanalys både som metod och teoretisk utgångspunkt. Valet av metod kan motiveras genom att diskursanalysen bidrar med användbara verktyg för att förstå konstruktionen av sociala identiteter (Bergström och Boréus 2012:380). Sociologen Marianne Winther Jørgensen och kommunikationsvetaren Louise Phillips menar att teori och metod är tätt sammankopplade, och att man därmed inte kan använda diskursanalys som metod och samtidigt bortse från de teoretiska premisser som metodvalet medför (Winther Jørgensen och Phillips 2014:10). Nedan presenteras de teoretiska begreppen tillsammans med en specificering av den metodologiska tillämpningen av begreppen. Eftersom det finns en variation i synen på hur begreppen ska tillämpas i konkreta diskursanalyser är detta något som är viktigt att förtydliga (Bergström och Boréus 2012:381).

5

verklighet. Utifrån det diskursanalytiska perspektivet finns det således inga distinktioner mellan idé och verklighet. Bergström och Boréus exemplifierar detta med en ”ekonomisk kris”, som i sig förutsätter en språklig framställning av en ekonomisk kris. Det finns inga skiljelinjer mellan den ekonomiska krisen och hur den framställs diskursivt genom språket. Detta sätter också gränser för vad den ekonomiska situationen är och skulle kunna vara. Språket har därför ytterst en maktdimension (Bergström och Boréus 2012:353-354).

Utgångspunkten för studien ligger i linje med den diskursanalytiska inriktning som representeras av statsvetarna Ernesto Laclau och Chantal Mouffe. En viktig skillnad gentemot övriga inriktningar är att Laclau och Mouffe ser alla sociala fenomen som diskursiva. Det finns således ingenting utanför diskursen (Bergström och Boréus 2012:364). Detta innebär samtidigt att diskursanalytikern inte kan ställa sig utanför den diskursiva strukturen och betrakta världen utifrån en priviligierad position. Eftersom diskursanalytikern själv är en del av den diskursiva praktiken blir analysen i sig en form av diskursiv reproduktion – eller ett potentiellt ifrågasättande av rådande diskurser (Winther Jørgensen och Phillips 2014:56-57).

Ett diskursanalytiskt ramverk

Studiens syfte är att undersöka konstruktionen av kollektiva identiteter inom ett specifikt litterärt verk i form av Kalmars jägarinnor. De diskursanalytiska verktyg som används har följaktligen valts för att de framstår som produktiva i relation till detta syfte. De begrepp som är centrala i analysen har kursiverats i framställningen.

Betydelsebildning utifrån Laclau och Mouffes perspektiv betraktas som en social process där vi försöker fixera varje teckens betydelse i bestämda relationer till andra tecken. Vissa betydelser är så vedertagna att de framstår som ”naturliga”. Samtidigt menar Laclau och Mouffe att betydelsefixeringen aldrig kan bli slutgiltig, snarare ska den betraktas som en mer eller mindre tillfällig fixering. Detta gör att diskursteorin öppnar upp för en diskursiv kamp om betydelsebildningen (Winther Jørgensen och Phillips 2014:31-32).

6

innebär en reducering av möjliga betydelsebildningar och ett försök att hindra glidningar i meningsskapandet. Den diskursiva betydelsebildningen kan dock aldrig bli slutgiltigt fixerad, vilket gör att artikulationer har en potential att både reproducera och omforma den diskursiva betydelsebildningen (Winther Jørgensen och Phillips 2014:33-37).

Den diskursanalytiska synen på subjektet kan till stor del härledas till den franske filosofen Michel Foucault som menar att subjektet inte ska ses som en autonom enhet, utan snarare som något decentrerat. Detta innebär att det finns ett antal subjektspositioner som är möjliga för subjektet att inta (Winther Jørgensen och Phillips 2014:21-23). Ett begrepp som ligger nära subjektet är identitet, vilket kan förstås som en identifikation med en viss subjektsposition. Olika betydelser kopplas till identiteten genom ekvivalenskedjor (Winther Jørgensen och Phillips 2014:51). Detta innebär att betydelsebildningen sker genom att identiteten länkas samman med flera andra tecken med positiva eller negativa funktioner som reglerar vad man är och inte är (Bergström och Boréus 2012:367). Identiteten är således relationell eftersom den konstrueras i kontrast till något som avviker från den egna identiteten (Winther Jørgensen och Phillips 2014:51). Detta förutsätter att det finns ett vi och ett de eller ett diskursivt Andra (Bergström och Boréus 2012:380). Eftersom subjektet är decentrerat är också identiteten splittrad och beroende av ett diskursivt sammanhang, det vill säga den diskurs som subjektet väljer att respondera till när det interpelleras av flera diskurser. Ett subjekt kan därför ha flera identiteter (Winther Jørgensen och Phillips 2014:51).

I fokus för undersökningen är emellertid kollektiva identiteter. Skillnaden mellan den individuella och kollektiva identiteten är dock glidande, vilket Winther Jørgensen och Phillips exemplifierar med att det inte är långt mellan identiteten som ”man” till att respondera till en kollektiv identitet i gruppen ”män”. En gruppbildning ska dock ses som en reducering av möjliga identiteter där skillnader inom gruppen ignoreras, precis som andra möjliga grupp-bildningar. En central faktor för gruppbildningsprocessen är också representation, det vill säga att gruppens existens endast kan uppfattas som en realitet om den har artikulerats. Detta kräver att någon talar för eller om gruppen (Winther Jørgensen och Phillips (2014:51-53).

Queerteori, normer och skeva flickskap

7

omognad. Detta gör att Ambjörnsson argumenterar för att tala om tjejer snarare än flickor (Ambjörnsson 2008:29). I den här studien kommer tjejer att användas parallellt med flickor, dock utan att flicktermen laddas med en infantil innebörd. Ett viktigt skäl till detta är att kunna tala om skeva flickskap. Att istället tala om skeva ”tjejskap” framstår som en onödigt konstlad och opraktisk konstruktion.

Litteraturvetaren Maria Margareta Österholm beskriver skevhet som en variation av queerbegreppet. Queer har historiskt sett en betydelse i form av något som är konstigt eller avvikande och har också använts som ett skällsord mot homosexuella och andra grupper som på olika sätt avviker från en heteronormativ position. Efter att aktivister gjort ordet till sitt eget har emellertid queer tagit plats som ett teoretiskt begrepp (Österholm 2012:53).

Skevhet utifrån Österholms perspektiv har inte samma omedelbara kopplingar till sexuella identiteter och begär som queerbegreppet har. Det är heller inget skällsord eller invektiv. Skevhet betecknar snarare något som inte är rakt – alltså något som är snett eller vridet. Begreppet har därmed fortfarande kvar sin betydelse som något avvikande i relation till hur något borde vara, dock utan att skevheten i första hand kopplas till sexualitet. Österholm fokuserar därmed på en normativ snarare än en heteronormativ linje som ett subjekt kan balansera på eller träda utanför (Österholm 2012:55-56). Socialantropologen och genusvetaren Renita Sörensdotter menar att normer i sin tur är en uppsättning idéer om vad som är normalt respektive onormalt i samhället, vilket också skapar föreställningar om hur individer förväntas agera, se ut och leva. Den som avviker från normen riskerar olika former av sociala bestraffningar medan den som betraktas som normal inte tenderar att drabbas av samma diskriminerande påföljder (Sörensdotter 2010:136-137).

8

Vidare menar Österholm att den skeva flickan kan ses som en slags gestaltning av en subjektsposition som ställer sig på tvären i relation till en heteronormativ ordning (Österholm 2012:86-87). De skeva flickorna positionerar sig eller positioneras i ett Annanstans, där Österholm utgår från Foucaults heterotopibegrepp. Detta Annanstans betecknas som ett rum med egna regler, normer och sociala system. Det handlar därför om en plats som är avskild och avvikande från det vardagliga samhällslivet (Österholm 2012:90).

Respektabilitet och kapitalmetaforer

Ett annat centralt begrepp i analysen är respektabilitet, som formulerades av den feministiska forskaren och sociologen Beverley Skeggs i den numera klassiska studien Formations of Class and Gender. Becoming Respectable (1997). Även om studien är inriktad på kvinnor från arbetarklassen i 1990-talets England framhåller Skeggs att respektabilitet som ett teoretiskt begrepp även kan tillämpas på andra grupper i samhället (Skeggs 2015:11).

En central utgångspunkt i Skeggs teoretiska framställning är sociologen Pierre Bourdieus kapitalformer som utgörs av ”ekonomiskt, kulturellt, socialt och symboliskt kapital” (Skeggs 2015:20). Utifrån Skeggs perspektiv betraktas kapitalformerna som metaforer för att beskriva olika gruppers intressen och kapitalvinster i det sociala rummet (Skeggs 2015:23-24). I den här studien framstår framför allt det kulturella och symboliska kapitalet som produktiva i förståelsen av respektabiliteten. Det kulturella kapitalet innefattar bland annat kulturella tillhörigheter och utbildningsnivå (Skeggs 2015:20), men även femininitet respektive maskulinitet innefattas i det kulturella kapitalet. Femininitet tenderar dock att betraktas som en begränsad kapitalresurs (2015:22). Kulturellt kapital hänger också intimt samman med det symboliska kapitalet som i sin tur reglerar om det sammanvägda kapitalet ska betraktas som legitimt. Det kulturella kapitalet kan således endast få betydelse om det legitimeras symboliskt. Ett kulturellt kapital som uppfattas som illegitimt generar således ingen symbolisk makt (Skeggs 2015:21). Omvandlingen till symboliskt kapital kan också blockeras på olika sätt, där bland annat framställningen av olika grupper är viktig för gruppernas förmåga att omvandla det kulturella kapitalet till ett symboliskt dito (Skeggs 2015:25).

9

(Skeggs 2015:9), där just kvinnor ”fått beteckna allt det som är smutsigt, farligt och värdelöst” (Skeggs 2015:119). Respektabiliteten har också projicerats som en föreställning om den Andra, det vill säga den som uppfattas som legitim (Skeggs 2015:9).

Att vara respektabel är därmed en subjektsposition som man både kan tilldelas eller själv positionera sig i (Skeggs 2015:9). Respektabiliteten i sig är därför en ”diskursiv position som präglar hur subjektspositioner anammas och vad de innehåller” (Skeggs 2015:27). En bristande respektabilitet framställs både som en klassbörda och som ett medvetande om ett ”lågt socialt värde och svag legitimitet” (Skeggs 2015:12). Respektabiliteten handlar dock inte endast om klass, även sociala kategorier som kön, sexualitet och etnicitet kan kopplas till föreställningen om att vara respektabel eller icke-respektabel (Skeggs 2015:11). Skeggs menar dock att upplevelsen av klass i hög grad är könsspecifik; medan kvinnor ser klass som en form av uteslutning eller förlust kan det för män vara ett sätt att skapa en gemensam identitet, vilket gör att klasstillhörigheten laddas med ett positivt innehåll (Skeggs 2015:120).

De kvinnor som utgör en del av Skeggs studie strävar efter respektabilitet och hävdar sin rätt att inte bedömas utifrån sin klasstillhörighet, samtidigt som de också är medvetna om sin sociala position. Detta genom att både tillskriva sig själva en viss social position samtidigt som de bedöms utifrån samma position av både verkliga och imaginära Andra (Skeggs 2015:12-13). Två centrala begrepp hos Skeggs är också identifikation respektive disidentifikation, där kvinnorna framför allt disidentifierar sig med den klassposition de blir tilldelade, där de med andra ord vägrar att låta sig bestämmas utifrån sin klassposition och istället vill framstå som respektabla och ansvarsfulla (Skeggs 2015:119-120).

Tillämpning av diskursanalys och teoretiska begrepp

10

Både skevhet och respektabilitet placerar sig dock utanför en strikt diskursanalytisk tradition. Här ges emellertid de diskursanalytiska begreppen företräde i analysen, medan respektabilitet och skevhet används i tolkningen av materialet. Det empiriska materialet diskuteras med andra ord i relation till skevhet, respektabilitet och de teoretiska perspektiv som begreppen aktualiserar. Detta gör att studien blir relevant i ett litteraturvetenskapligt sammanhang, samtidigt som ett viktigt syfte i undersökningen är att förstå den kollektiva identiteten utifrån dessa teoribildningar.

I analysen betraktas den litterära texten som en väv av betydelser där olika diskurser kommer till uttryck. I bearbetningen av materialet har jag plockat ut citat där den kollektiva identiteteten som KJ uttrycks. Citaten betraktas som artikulationer, eller som representationer i de fall någon talar om eller för KJ – eller andra kollektiva grupperingar i romanen. Dessa analyseras genom att undersöka vilka betydelser som framställs som fixerade och därmed bildar moment, vilka betydelsebildningar i relation till identiteten som är mångtydiga och kan ses som ett tecken på splittring, samt vilka betydelser som konstrueras som ett vi i kontrast till det diskursiva Andra. Vidare inriktas analysen på att identifiera de mönster som framträder i materialet och på att identifiera ekvivalenskedjor som reglerar vad den kollektiva identiteten innefattar och vilka betydelser som samtidigt utesluts.

Tidigare forskning

11

Forskning om flickor, femininitet, skevhet och

heteronormativitet

I antologin Flicktion (2013) menar Österlund m.fl. att de kulturella föreställningarna om vad en flicka är förändrades under 1990-talet. Den feministiska punkrörelse som kom till uttryck i bland annat Riot Girrrls gav flickan en dimension av ilska och politisk kraft som omförhandlade synen på flickskapet. Samtidigt skapade parollen Girl Power en flickmaktsdiskurs som utmanade gränserna för det kvinnliga subjektet, där flickor uppmanades att agera gränsöverskridande och kompromisslöst. Flickor tog också feminint kodade praktiker och gjorde dessa till ett eget uttryck för flickskap (Österlund m.fl. 2013:11). Österlund m.fl. framhåller att det finns en mängd forskning om glidningen i flickskapets konstruktion i fiktionen, som dels innefattar anpassning till en normativ position, dels uppror, skeva flickskap och normbrott (Österlund m.fl. 2013:12).

Österholm har spelat en central roll i konstruktionen av begreppet skev inom svensk litteraturforskning. I sin avhandling Ett flicklaboratorium i valda bitar (2012) studerar Österholm skevhet utifrån en ambition om att ge en omfattande, men inte heltäckande, bild av skeva flickskap i svenskspråkig litteratur mellan 1980 och 2005 (Österholm 2012:58-60). Den här undersökningen tar avstamp i detta och eftersom Folkessons roman är publicerad efter Österholms tidsmässiga avgränsning är det intressant att studera på vilket sätt flickor och skevhet fortsätter att gestaltas och konstrueras i litteraturen.

I avhandlingen En klass för sig studerar Ambjörnsson hur feminina könspositioner konstrueras i två grupper av gymnasietjejer utifrån ett heteronormativt perspektiv. Ambjörnsson undersöker vilka ideal och normer som kopplas till processen att bli en tjej och hur dessa normer konstrueras, upprätthålls, förhandlas och ifrågasätts mellan tjejgrupperna (Ambjörnsson 2008:11). Även om studien inte i första hand är litteraturvetenskaplig är den relevant att nämna i det här sammanhanget i och med att den fokuserar på två grupper av gymnasietjejer som i stor utsträckning har beröringspunkter med de identiteter som konstrueras i Kalmars jägarinnor.

Forskning om klass och respektabilitet

12

sociala kategorier samspelar har klassperspektivet använts med försiktighet inom litteraturvetenskapen (Arping 2016:211-212).

Arping menar dock att på samma sätt som genusvetenskapen ofta har varit blind för klass har klassanalyser tenderat att förbise könsdimensionen. Istället förespråkar hon ett dubbelt fokus. I linje med denna ståndpunkt används Skeggs teoribildning kring respektabilitet för att jämföra konstruktionen av klass, kön och utanförskap i Mig äger ingen (2007) av Åsa Lindeborg, Svinalängorna (2006) av Susanna Alakoski och Underdog (2001) av Torbjörn Flygt (Arping 2016:213-214). I analysen pekar Arping på hur erfarenheten av klass konstrueras utifrån ständiga jämförelser av skillnader mellan den egna klasspositionen och positioner i de högre sociala klasserna, vilket skapar en ambivalens inför den egna positionen (Arping 2016:218-219). I kontrast mot Skeggs menar dock Arping att den könsspecifika upplevelsen av klass kan problematiseras, och konstaterar att ”männen långt ifrån är några självklara vinnare” (Arping 2016:214).

Resultat och analys

Resultat och analys presenteras nedan enligt en tematisk struktur med utgångspunkt i undersökningens frågeställningar. Teoribildningen kring skeva flickskap och respektabilitet utgör emellertid ett övergripande tolkningsperspektiv som integreras i analysen som helhet, och ges därför inte en egen rubrik i framställningen. Kursiveringar inom citat ska betraktas som romanförfattarens egna.

KJ – konstruktionen av en kollektiv identitet

13

Ett tydligt mönster i Kalmars jägarinnor är att det finns en samhörighet kring att bejaka det som utifrån ett normativt perspektiv kan betraktas som icke-respektabelt, utifrån Skeggs terminologi. KJ förenas i att överträda och tänja på normativa gränser och romantiserar en position utanför den normativa mallen, en position som också skulle kunna uppfattas som skev utifrån Österholms perspektiv. KJ:s vägran att följa den normativa linjen är också något som blir tydligt i nedanstående artikulation, där Jenna har ”lyckats” utlösa ett bråk. Att skapa konflikter blir också något som ses som legitimt inom gruppen, snarare än att uppfattas som något problematiskt eller icke-respektabelt.

– Ta på dig tröjan, Jenna, sa Johan. Men hon vägrade. Gick runt och flashade med de där överjästa muffinsarna hela festen. Behån var svart och blank, huden vit. Inte grisrosa. Den var fenomenalt Jennavit och hennes leende med. Hon hade orsakat ett bråk som fått Jesper Sundén att se extremnördig ut och Suddens internet-”vän” att sitta ensam på en buss klockan tolv på millennieskiftet. Ha! Det lyste om henne. (Folkesson 2014:205).

I artikulationen får Jennas vägran att ta på sig en tröja betydelse som ett sätt att befästa ett oberoende, som får en central betydelse i konstruktionen av den kollektiva identiteten. Detta blir också tydligt när Eva artikulerar att ”ingen någonsin skulle få bestämma över mig” (Folkesson 2014:227) och att hon inte vill bli ”någon förtryckt häxa som stod och rörde i en gryta med hemlagad spenat. Plattade håret och rakade bikinilinjen med mera, jag ville vara ett varken-eller” (Folkesson 2014:227). I dessa artikulationer konstrueras en obundenhet i relation till ett strukturellt förtryck av kvinnor, men det framträder även en identifikation med en avvikande eller skev position, ett ”varken-eller” i kontrast till den Riktiga flickan – för vilken det skulle vara otänkbart att gå omkring i ”bara” behå på en fest.

14

Ett genomgående tema i Kalmars jägarinnor är att KJ ”festar” och dricker alkohol, där ”fyllan” också får en central betydelse för KJ:s kollektiva identitet. Detta kan illustreras genom följande exempel:

Vi samlades i skinnsoffan hos Jenna och drack Arboga 7,7 %. Två tre stycken räckte om man halsade dem snabbt i följd och inte spydde efteråt. Det blev mindre än femtio spänn för en fylla. (Folkesson 2014:37).

Läkarspriten som de hade på toaletten hemma hos Jossan hade vi redan provat på Linden. Blandat med saft, hon tyckte att hon såg sämre efter det. (Folkesson 2014:35).

Det hade gått lite för långt i helgen. Alla var överens om det. Linden hittad medvetslös på en gräsmatta med 3,2 promille i blodet. Kall och vilse, 112 tut tut. (Folkesson 2014:31)

Utifrån ett normativt perspektiv skulle dessa artikulationer kunna tolkas som något destruktivt eller miserabelt. KJ interpelleras dock samtidigt av en diskurs om ungdomstiden som en plats där gränser ska testas och där det kan framstå som acceptabelt att göra alkoholdebut. Samtidigt kan man hävda att KJ överskrider gränsen för hur utsvävande ungdomar kan förväntas vara. Även om man vid vissa tillfällen är överens om att det gick ”för långt” framställs detta i huvudsak som en jakt på ”historier” att berätta för barnbarnen (Folkesson 2014:267). Att överträda normativa gränser i samband med alkoholkonsumtion blir således en subjektsposition som KJ identifierar sig med och gränsöverskridandet blir därmed legitimt inom gruppen, vilket också konstrueras i följande artikulation: ”Alexis hade aldrig träffat tjejer som drack ren sprit som vi” (Folkesson 2014:81). Sättet att dricka alkohol blir således något som både utmärker och skiljer KJ från det diskursiva Andra, vilket också visar hur identitetskonstruktionen utgår från ett alternativt normsystem.

15

KJ kliver också utanför den normativa linjen i relation till normativa föreställningar om flickors sexualitet, vilket tydliggörs av följande artikulation:

Fröet till det som skulle bli KJ, Kalmars jägarinnor – vida berömda över hela Kalmar (med omnejd), var egentligen OK – Oskuldsklubben. Målet med OK var att alla medlemmar skulle gå ur klubben och därmed förvandlas till hedersmedlemmar. (Folkesson 2014:32).

I kontrast till bilden av den Riktiga flickan identifierar sig KJ med en subjektsposition som avviker från en normativ femininet och heterosexuella diskurser som i sin tur innefattar en högre grad av återhållsamhet och måttfullhet. KJ upprättar också ett poängsystem för sina sexuella erövringar: ”1 poäng för hångel, 3 poäng för sex. 5 om man lyckades ta någons oskuld. Och att vara otrogen, det var 10 poäng!” (Folkesson 2014:38). Detta skulle också kunna tolkas som en identifiering med maskulint kodade praktiker.

Positionerna kan också jämföras med tjejgrupperna i Ambjörnssons I en klass för sig, där de så kallade S-tjejerna (tjejer på samhällsprogrammet) ställs i kontrast till BF-tjejerna (tjejer på Barn- och fritidsprogrammet). S-tjejerna betecknar den priviligierade eller normativa positionen, och kännetecknas av egenskaper som mjukhet, vänlighet, måttfullhet och social tillgänglighet (Ambjörnsson 2008:52), medan BF-tjejerna istället förknippas med ”rejält urringade tröjor, tajta linnen och stretch-byxor” (Ambjörnsson 2008:53) och där språket utmärks av ”svordomar, sexuella anspelningar, och skämt om bajs och prutt” (Ambjörnsson 2008:53). Rörelsemönstret framställs som maskulint genom att de ”klampar” fram i korridorerna, hänger över bänkarna och vickar på stolarna. Enlig Ambjörnsson utmärks också BF-tjejerna av att utstråla en sexuell tillgänglighet (Ambjörnsson 2008:53). KJ positionerar sig till stor del i linje med hur BF-tjejerna framställs, både när gäller utstrålning av sexuell tillgänglighet, klädval, språkbruk och rörelsemönster.

16

Rätten att få ge uttryck för sin kropp och sexualitet på ett explicit sätt får därmed en positiv funktion i konstruktionen av den kollektiva identiteten. Detta är också något som manifesteras i det återkommande mantrat om att man aldrig kan ha ”för mycket ögonskugga” (Folkesson 2014:12). Att ha ”för mycket” ögonskugga får därmed en positiv funktion för den kollektiva identitet som konstrueras, där gränserna för det normativa överträds och legitimeras. Detta ligger också i linje med framställningen av Ambjörnssons BF-tjejer som framställs som kraftigt sminkade jämfört med de måttfullt sminkade S-tjejerna (Ambjörnsson 2008:53).

Utifrån Skeggs perspektiv kan detta ses som att KJ lyckas skapa en gemensam identitet kring det diskursivt icke-respektabla, att avvikande positioner i relation till normativa genus-positioner och sexuella beteenden ges positiva funktioner och därmed samverkar till att skapa samhörighet och identitet. I kontrast till Skeggs studie där kvinnorna upplever icke-respektabiliteten som en uteslutning blir detta en subjektsposition som medlemmarna i KJ identifierar sig med, snarare än att tala om en disidentifikation. Detta innebär att KJ bryter mot den könsspecifika erfarenheten av klass som Skeggs talar om. Istället har den kollektiva identiteten som KJ kopplingar till en maskulin position i den mening man lyckas skapa en samhörighet i den icke-respektabla positionen. Detta ligger i linje med Arpings invändning mot Skeggs könsspecifika indelning av klasserfarenheter (Arping 2016:214).

Förmågan att vara respektabel kan också förstås i relation till det kulturella kapital som medlemmarna i KJ besitter. Även om klasstillhörigheten i form av arbetarklass inte artikuleras på ett explicit sätt i Kalmars jägarinnor präglas medlemmarna i KJ av hemförhållanden som på olika sätt avviker från en respektabel position. Ett exempel på detta är att både Evas pappa och Jennas ”låtsaspappa” uppvisar problem med alkohol (Folkesson 2014:190-191). Framför allt uttrycks dock det kulturella kapitalet genom artikulationer kring femininitet och utseende, som dock tenderar att vara begränsade kapitalresurser utifrån Skeggs perspektiv. Ett exempel på detta är att KJ ”skrattade åt Linden som hade fått en ny jacka från Maxi. Med dragsko. Hon såg ut lite som en riktig fågel i den. Särskilt om man drog åt snöret i midjan” (Folkesson 2014:14). Ett annat är att Jennas mamma köper Nutrilett (bantningsmedel) till Jenna i födelsedagspresent eftersom skönhet betraktas som den ”enda vägen till kvinnlig framgång” (Folkesson 2014:67).

17

Jossan och hennes mamma spelar Bingolotto på helgen menar Evas mamma att detta är ”smaklöst” (Folkesson 2014:152-153). Och medan Sudden samlar på Kalle Anka-pocketar betonar Evas mamma att Kalle Anka ska betraktas som ”skräp” (Folkesson 2014:103). Detta kan tolkas som att Eva särskiljer sig när det gäller tillgångar av kulturellt kapital, som för övriga medlemmar i KJ kan betraktas som begränsat. Samtidigt innebär Evas identifikation med den kollektiva identiteten som KJ att hennes kulturella kapital blockeras, vilket gör att hennes förvärvade kulturella kapital inte får en symbolisk legitimitet.

Splittringar i den kollektiva identitetskonstruktionen

Även om varje kollektiv identitet innebär en reducering av möjliga identiteter utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv kan identiteter aldrig bli slutgiltigt fixerade eller entydiga. Detta blir tydligt i artikulationen om att ”Kalmars jägarinnor var ett spräckligt följe. Det är ett under att vi lyckades hålla ihop överhuvudtaget. Hade inget val. Hade bara varandra. Hade den där vrålande känslan i bröstet” (Folkesson 2014:69). Att KJ framställs som ett ”spräckligt följe” är till stor del deskriptivt för den kollektiva identitet som konstrueras. Samtidigt som gruppbildningen framställs som ofrånkomlig genom artikulationen om att det inte finns något annat val och att man bara har varandra ryms det också flera inbördes skillnader inom gruppen. Detta är också något som synliggörs i följande exempel:

Om vi hade varit ett engelskt girlpowerband från 90-talet hade jag kanske varit Smarty. Fast, om jag hade fått välja, hellre Arty. Eller i hemlighet den som Jenna naturligtvis lagt beslag på: Sexy Spice. Jossan hade varit Glamorous eller Posh. Sudden hade i vilket fall varit Freaky Spice. (Folkesson 2014:65-66).

Jämförelsen med karaktärer från de så kallade ”girlpowerbanden” beskriver de olikheter som ryms inom gruppen, där Eva är den smarta och konstnärliga, Jenna den sexiga, Jossan den glamorösa och Sudden är den galna. Vidare framställs Linden som ”Sporty Spice” eftersom hon är en sådan dålig förlorare (Folkesson 2014:66). Artikulationen visar också hur KJ responderar till den feministiska flickmaktsdiskurs som uttrycks genom Riot Girrrls-rörelsen och ”Girl Power” som Österlund m.fl. kopplar till 1990-talet (Österlund 2013:11).

18

hon ser ner på de övriga medlemmarna i KJ för att de handlar kläder på H&M. Detta i kontrast till Sudden (Freaky) som över huvud taget inte bryr sig om kläder, vilket framställs genom att hon köper sina skor på Maxi istället för Filippa K. Eva (Arty) inspireras snarare av vintage och mode från 1960-talet (Folkesson 2014:67-69). Man kan tolka den så kallade ”spräckligheten” som ryms inom gruppbildningen som att diskursiva splittringar i identiteten ignoreras, att det vid sidan av vissa yttre attribut finns andra tecken med en positiv funktion för den kollektiva identiteten som KJ.

Det finns också artikulationer som kan tolkas som hot mot samhörigheten och den kollektiva identiteten. När Sudden bjuder in en så kallad ”internetvän” till KJ:s nyårsfest blir denna genast bedömd av övriga jägarinnor utifrån att hon har ”rosa grishud” – och blir följaktligen omtalad som ”internetgrisen” (Folkesson 2014:199-200). Suddens inbjudan får därmed betydelse som ett intrång på KJ:s territorium, vilket inte accepteras av övriga medlemmar av KJ. Med samma självklarhet slår man fast att Jennas kille inte tillhör Kalmars jägarinnor, även om hans närvaro accepteras (Folkesson 2014:10). Därmed konstrueras KJ som ett slutet sällskap som är stängt för nya medlemmar. Samhörigheten konstrueras således som något diskursivt entydigt där initiativ till att öppna upp tillslutningen ses som splittrande.

Men det finns också exempel på interna motsättningar. I samband med att Jossan hånglar med Jesper Sundén, som Eva är intresserad av, sätter övriga KJ-medlemmarna Jossans t-shirt på en GB-glassgubbe som sedan eldas upp (Folkesson 2014:28). Och när Jossan blir avkastad från bussen på väg till valborgsfirandet i Stadsparken väljer övriga medlemmar i KJ att åka vidare (Folkesson 2014:48). När lojaliteten bryts eller handlingar på något sätt står i vägen för KJ:s intentioner föranleder det således olika former av inre sociala bestraffningar.

KJ:s val att inte hoppa av bussen när Jossan blev avkastad väcker dock tankar hos Eva: ”Hade hon gjort likadant mot mig?” (Folkesson 2014:50). Detta kan tolkas som att det finns sprickor i identitetskonstruktionen, att det finns en osäkerhet kring samhörighetens entydighet och självklarheten i att tillhöra KJ. Kalmars jägarinnor berättas utifrån Eva Zackrissons perspektiv, varför man också kan se hur det finns en splittring i relationen mellan Evas individuella identitet och den subjektsposition som KJ innefattar, något som inte artikuleras när det gäller andra medlemmar i KJ. Bland annat artikuleras att Eva både upplever tillhörigheten i KJ som ”värmande” och som ett ”stadigt mörker” (Folkesson 2014:207). Eva identifierar sig även med alternativa subjektspositioner:

19

snygga tavlor på väggarna, dricka kaffe på glas. Eva Zackrisson med egen byrå AB, och Matisses Nu bleu över ritbordet. Så skulle det bli. Sedan. En ny tid skulle komma, en tid då vi sakta men säkert skingrades. [...] Åh vad jag längtade. Vad jag längtade efter att mitt liv skulle vara mitt en dag. (Folkesson 2014:53).

Genom artikulationen öppnar Eva för en upplösning av den kollektiva identiteten, vilket kan tolkas som ett uttryck för att hennes individuella identitet begränsas. Utifrån Evas perspektiv får den kollektiva identiteten därmed också en negativ funktion, vilket innebär en splittring i Evas identifikation med subjektspositionen som KJ. En alternativ position som Eva identifierar sig med är det konstnärliga poesigänget som ägnar sig åt högläsning av egna dikter på konditoriet Fiesta (Folkesson 2014:189). Eva artikulerar bland annat att hon ”ville att de skulle se att jag inte var som de andra” (Folkesson 2014:209). När Eva tar chansen att följa med poesigänget på en spelning visar det sig att de dock är ”ironiska på ett sätt som jag inte fattade hur man trängde in i. Det gick så snabbt. Det gick ilningar av skräck genom mig, det kanske inte fanns någonstans där jag hörde hemma” (Folkesson 2014:220).

Att byta grupptillhörighet blir dock i slutändan ett omöjligt uppdrag: ”Brydde mig inte om konstnärstyperna, deras tunna bubbla, den skulle ändå spricka. KJ:s bubbla kunde inte spricka. Den var gjord av seg seg såpa” (Folkesson 2014:222). Artikulationerna visar att Evas subjekt kan betraktas som decentrerat, där flera olika identiteter skapar en inre splittring i identitetskonstruktionen. Att Eva identifierar sig med den kollektiva identiteten som KJ kan därmed ses som en tillfällig fixering av identiteten, samtidigt som det finns andra subjektspositioner som är möjliga för Eva att inta.

Ett kollektivt vi och det diskursiva Andra

En återkommande artikulation i Kalmars jägarinnor är att KJ ska ”ta över världen (med omnejd)” (Folkesson 2014:165). Den kollektiva identiteten utgår därmed från en oppositionell position där KJ:s kollektiva vi konstrueras med skarpa distinktioner mot ett kontrasterat de som ska ”tas över” eller ”besegras”. Det diskursiva Andra representeras av flera olika motpoler. KJ positionerar sig bland annat i kontrast till skolans ”tafatta birkenstocksrektorer” (Folkesson 2014:166) och ”Kafkauppsatsen som tog hela terminen att göra, den boken var lång som ett distanslopp. Och tråkig så in i hel-ve-te” (Folkesson 2014:15).

20

värre som hotbild än ett annalkande kärnvapenkrig” (Folkesson 2014:71). Tråkighet och tristess är således något som kopplas till det diskursiva Andra, i kontrast till KJ som framställs som ”oslagbara” och ”underbara”, och som något som glittrar ”i kapp med vågorna på sundet” (Folkesson 2014:71).

Även om det artikuleras olika former av yttre sociala bestraffningar som en följd av den avvikande position som KJ intar är detta något som tycks stärka samhörigheten i gruppen. När KJ ropas ut som vinnare på ”Staggjakten” för bästa utklädnad blir det helt tyst i lokalen, ingen applåderar: ”Linden var den enda av oss som pallrat sig dit, till prisutdelningen. Hon hade rusat upp på scenen och gjort segertecken med båda händerna över publiken” (Folkesson 2014:223). Det kollektiva vi formuleras således i opposition till ett diskursivt Andra som i sin tur artikulerar ett avståndstagande i relation till KJ. Detta tydliggörs också i följande representation: ”hela stan tyckte att Sudden var en hora, men vi sket i hela stan, skulle ändå ta över världen, den var mycket större än Kalmar” (Folkesson 2014:125). KJ får också höra att de är ”ögontjänare”, ”slampor” och att de ser ut som ”puderluder” (Folkesson 2014:221-222). KJ framstår dock som oberörda inför den typen av påhopp:

Vi skulle ta över världen. Inte genom att delta i den, försöka få makten med samma medel som de. Bluffmakarna, kukar. Jag var den som skulle leda revolutionen och de kunde stå där och ropa. Jägarinnorna skulle ändå inte höra. (Folkesson 2014:117).

Betydelsebildningen kring oberoendet och den oppositionella positionen som kopplas till den kollektiva identiteten betecknar också det skeva flickskap som konstrueras. Eftersom Kalmars jägarinnor berättas utifrån KJ:s perspektiv konstrueras följaktligen även priviligierade positioner utifrån detta perspektiv, där den normativa positionen framför allt representeras av ”handbollstjejerna”. Om KJ utgör berättelsens vi utgör handbollstjejerna den tydligaste motpolen som KJ:s diskursiva Andra. Handbollstjejerna konstrueras således utifrån en relationell position, där KJ är allt som handbollstjejerna inte är och vice versa. Ett särskiljande de är därför en förutsättning för konstruktionen av det kollektiva vi.

Dessa distinktioner kan också jämföras med kontrasterna i Ambjörnssons studie, där en vokabulär som är otänkbar bland S-tjejerna är ett tecken för att uttrycka närhet hos BF-tjejerna. Olika normsystem konkurrerar därmed med varandra, samtidigt som vissa normsystem har en högre status och därför utgör en priviligierad normativ femininitet (Ambjörnsson 2008:28-29). Denna konkurrens blir också tydlig i följande representation:

21

tjejer i småbitar. Släpade ut dem på stora plastskärbrädor och satte under strålkastarbelysning. Synade sömmarna, skrattade skadeglatt. Döpte dem till olika trevliga smeknamn. Strumpbyxan. Heleeen med

handen och Sofie Senil. Fula och tråkiga var de. Spelade alltid handboll och bodde med båda

föräldrarna i villor utanför stan. (Folkesson 2014:15-16).

Här får handbollstjejerna betydelse genom tecken som värdelöshet, fulhet och tråkighet – som alla har en negativ funktion genom att beteckna det som KJ inte är. Även tecknet ”handboll” får en diskursiv innebörd som nedsättande beteckning för en viss typ av tjej. Samtidigt finns det en konflikt i representationen: att handbollstjejerna har ett ”perfekt utseende” och bor med ”båda” föräldrarna i villa betecknar en normativ och priviligierad position. Detta får dock en negativ funktion eftersom det konstrueras i kontrast till KJ:s kollektiva identitet – som inte innefattar det ”perfekta” utseendet eller att bo med båda föräldrarna. Att handbollstjejerna allmänt betraktas som innehavare av en priviligierad position blir därmed tydligt:

Samhällsprogrammets vandrande pinnar i Filippa K-hipsters, klackstövletter och vippande hästsvansar var Stagneliusskolan i Kalmars signum. De var maskotar för den framtida välfärden och hela stadens stolthet. (Folkesson 2014:17).

Vidare framställs handbollstjejerna som ”präktigare än de präktigaste frikyrkoungdomarna. Slätkammade. Renrakade. Luktagott-doftande. Lovande blivande kvinnor. De var vackra var de. Vi hatade dem ändå” (Folkesson 2014:17-18). Utifrån Österholms perspektiv kan handbollstjejerna ses som en diskursiv konstruktion av den Riktiga flickan, genom att de kopplas till en social norm för hur tjejer borde vara. Handbollstjejerna kan också jämföras med S-tjejerna i Ambjörnssons studie som utifrån BF-tjejernas perspektiv framställs som falska och tillgjorda, medan de ser sig själva som mer ”äkta” (Ambjörnsson 2008:91). Detta har flera likheter med KJ:s representationer av handbollstjejerna.

22

ett ideal som ingen av tjejerna anser sig kunna förkroppsliga. Utifrån detta perspektiv blir den normala tjejen en fetisch, något som betraktas som åtråvärt men samtidigt en omöjlig realitet. Ambjörnsson menar därför att normer utmärks av instabilitet snarare än en stabil kärna (Ambjörnsson 2008:28).

Ett tydligt mönster när det gäller konstruktionen av handbollstjejerna är att de framställs i egenskap av sitt utseende och sina kläder, ofta med en nedsättande underton och i kombination med öknamn: ”En av dem var aningen överviktig och kallades därför Solen. Jenna vred sina tjocka guldringar så att de blixtrade när hon hävdade att hon är ju stor som ett helt solsystem” (Folkesson 2014:16). Detta kan tolkas som ett sätt att göra motstånd mot den priviligierade positionen. Ett annat exempel på detta är när KJ har förhoppningar om att Jossan ska få ihop det med Michel, ägaren på utestället Oscars: ”vi var bara sjutton men skulle snart ha VIP på Oscars. Glida förbi de vidriga handbollstjejerna som kunde glömma att komma in om Jossan och han fick till det” (Folkesson 2014:52).

För KJ tar motståndet dock inte bara diskursiva former, det är också en rent fysisk kamp om rätten att få ta plats i det sociala rummet: ”Eftersom hår var något närmast heligt för kalmaritflickorna i de öfvre tonåren kunde man kanske förstå efterskalvet den gången Sudden råkade slita loss en tuss från Jannike Danielssons mjuklockiga” (Folkesson 2014:22). Just hårets betydelse kan också sättas i relation till S-tjejerna i Ambjörnssons studie, där håret i sig är ett uttryck för en priviligierad position där ett ”tjockt, välfriserat och långt hår var en anledning till beundran” (Ambjörnsson 2008:142).

23

Sudden framställs som en ”varelse” snarare än en ”tjej” är i linje med BF-tjejernas framställning av sig själva.

Ett annat exempel på den diskursiva kampen om rätten att få ta plats i det sociala rummet är när Sudden häller öl på en av handbollstjejernas jacka, som en hämnd att hon ska ha skrivit ”Jenna är en hora på busshållplatsen vid centralen” (Folkesson 2014:63-64). Detta kan tolkas som att KJ tillskrivs en diskursivt icke-respektabel position, samtidigt som de är beredda att försvara och upprätthålla den avvikande positionens legitimitet. Det är med andra ord en pågående diskursiv kamp om att få ta plats, där KJ med bestämdhet artikulerar att ”de var avundsjuka på oss, inte tvärtom” (Folkesson 2014:152) och att ”vi i KJ var elegantare och mer erfarna än handbollstjejerna på alla områden, det skulle slås fast på riktigt en dag” (Folkesson 2014:209). Detta ger den kollektiva identiteten en inre legitimitet där KJ, i det Annanstans där man positionerar sig, utgör den enda priviligierade positionen.

Slutsatser och avslutande diskussion

Undersökningen har utgått från fyra olika frågeställningar där resultaten har analyserats i föregående kapitel. Slutsatser kring respektive frågeställning presenteras nedan, innan studiens resultat slutligen diskuteras i relation till det ämnesdidaktiska forskningsfältet.

Den kollektiva identiteten som KJ konstrueras genom en ekvivalenskedja kring diskursiva betydelsebildningar där samhörighet, transparens, oberoende och gränsöverskridande handlingar bildar en subjektsposition som medlemmarna i KJ identifierar sig med. Samhörigheten får betydelse som ett sätt att överleva och kravet på transparens gör att gruppbildningen innefattar en reducering av den individuella identiteten. De gränsöverskridande handlingarna kan kopplas till alkoholkonsumtion, att skapa konflikter, vandalisering och en avvikande position i relation till heterosexuella mallar och femininitetsdiskurser. Att överskrida normativa gränser får således en positiv funktion i konstruktionen av den kollektiva identiteten. Oberoendet handlar om att inte låta någon villkora gruppens tillvaro, men också om ett oberoende i relation till normativa strukturer.

24

kollektiva identiteten utifrån en icke-respektabel position med ett begränsat och illegitimt kulturellt kapital. Icke-respektabiliteten får dock en positiv funktion för samhörigheten snarare än att upplevas som en uteslutning. KJ identifierar sig således med det icke-respektabla, vilket också innefattar en disidentifikation i relation till priviligierade positioner. Det konstrueras också en diskursiv kamp kring vilka kulturella kapital som ska betraktas som legitima, där KJ artikulerar ett försvar av den icke-respektabla positionens legitimitet.

Det finns ett antal splittringar i den kollektiva identiteten, där olikheter i karaktärsdrag och yttre attribut dock ignoreras. KJ framställs också som ett slutet sällskap, vilket skapar diskursiva splittringar när medlemmar försöker öppna tillslutningen genom att bjuda in Andra till gemenskapen. När någon medlem uppvisar ett beteende som hotar sammanhållningen eller står i vägen för KJ:s intentioner föranleder detta inre sociala bestraffningar, samtidigt som identifikationen med den kollektiva identiteten förblir oförändrad. Det finns dock en splittring hos Eva Zackrissons subjekt, där hon vid sidan av identifikationen med positionen som en del av KJ även identifierar sig med ”poesigänget”. Eva öppnar också upp för en upplösning av den kollektiva identiteten som KJ, vilket visar att den kollektiva identiteten kan ses som en mer eller mindre tillfällig position snarare än en slutgiltig eller essentiell identitet.

Konstruktionen av KJ:s kollektiva vi formuleras som en oppositionell position i kontrast till det diskursiva Andra, som representeras av flera olika motpoler. Såväl skolan som staden Kalmar utgör diskursiva motpoler, men framför allt representeras detta av handbollstjejerna som också utgör den diskursivt priviligierade positionen. Även om KJ angrips av olika yttre sociala bestraffningar, som kan ses som en effekt av den skeva position som den kollektiva identiteten utgör, är detta dock något som stärker den kollektiva identiteten. Den normativt priviligierade positionen konstrueras således inte som något eftersträvansvärt, istället utgör KJ den enda priviligierade positionen inom det Annanstans där man befinner sig.

25

Referenser

Avhandlingar

Österholm, Maria Margareta (2012). Ett flicklaboratorium i valda bitar. Skeva flickor i svenskspråkig prosa från

1980 till 2005. Diss., Uppsala universitet.

Ambjörnsson, Fanny (2008). I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Diss., Stockholms Universitet. Stockholm: Ordfront förlag.

Böcker

Arping, Åsa (2016). Folkhemmet tur och retur. Om klass, kön och utanförskap i tre svenska 2000-talsromaner. I Arping, Åsa och Nordenstam, Anna (red.). Genusvetenskapliga litteraturanalyser. Lund: Studentlitteratur, s. 211-234.

Bergström, Göran och Boréus, Kristina (2012). Diskursanalys. I Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.).

Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Tredje upplagan. Lund:

Studentlitteratur, 353-416.

Björkman, Lotta (2010). En skola i frihet – med ”misstagens” hjälp. I Bromseth, Janne och Darj, Frida (red.).

Normkritisk pedagogik. Makt, lärande och strategier för förändring. Uppsala: Uppsala universitet, 155-182.

Bromseth, Janne (2010). Förändringsstrategier och problemförståelser: från utbildning om den Andra till queer pedagogik. I Bromseth, Janne och Darj, Frida (red.). Normkritisk pedagogik. Makt, lärande och strategier för

förändring. Uppsala: Uppsala universitet, 27-54.

Bromseth, Janne och Darj, Frida (2010). Normkritisk pedagogik. Makt, lärande och strategier för förändring. Uppsala: Uppsala universitet.

Folkesson, Tove (2014). Kalmars jägarinnor. Pocketutg. Stockholm: Pocketförlaget.

Skeggs, Beverley (2015). Att bli respektabel. Konstruktioner av klass och kön. Göteborg: Bokförlaget Daidalos. Sörensdotter, Renita (2010). En störande, utmanande och obekväm pedagogik. Om queerteoriernas relevans för

en normbrytande undervisning. I Bromseth, Janne och Darj, Frida (red.). Normkritisk pedagogik. Makt,

lärande och strategier för förändring. Uppsala: Uppsala universitet, 135-154.

Winther Jørgensen, Marianne och Phillips, Louise (2014). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.

Österlund, Mia, Söderberg, Eva och Formark, Bodil (2013). Litteratur och konst som flickforskningens teoretiska språngbräda. I Österlund, Mia, Söderberg, Eva och Formark, Bodil (red.). Flicktion. Perspektiv på

flickan i fiktionen. Malmö: Universus Academic Press.

Läroplan

Skolverket (2011). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. Stockholm: Skolverket.

Tidskriftsartiklar

26

Lykke, Nina (2003). Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen. I Kvinnovetenskaplig

Stockholms universitet/Stockholm University SE-106 91 Stockholm