S A N D R A H A R D I N G
Instabiliteten i den feministiska teoribildningens
analytiska kategorier
Den mytiska, universella
"människan/mannen" är den patriarkala veten- skapens paradigmatiska subjekt och
objekt. Men att byta ut "mannen" mot en lika generaliserad
"kvinna" skapar nya problem. I stället för att konstruera nya absoluta analytiska kategorier och
söka efter generella utsagor om
världen bör vi begränsa våra kunskapsanspråk och acceptera en teoretisk instabilitet,
menar Sandra Harding.
D e n feministiska k u n s k a p s t e o r i n b ö r j a d e m e d att u t v i d g a och o m t o l k a de g r u n d l ä g - g a n d e b e g r e p p e n i olika kunskapsteoretiska system, så att kvinnors aktiviteter och so- ciala relationer skulle k u n n a bli synlig- g j o r d a inom den intellektuella analysens traditionella r a m a r .1 O m kvinnors person- lighet och aktiviteter är lika sociala som m ä n s b o r d e v å r a kunskapsteoretiska sys- tem visa u p p kvinnors liv lika tydligt och d e t a l j e r a t som vi förutsätter att d e n tradi- tionella analysen visar u p p m ä n s . Vi t r o d d e att vi skulle k u n n a göra kategorierna och b e g r e p p e n i de traditionella systemen ob- jektiva, eller a r k i m e d i s k a , i de fall de inte
r e d a n var det. .
Vi h a r så s m å n i n g o m alla insett att m a n varken kan lägga kvinnors aktiviteter eller k ö n s b e t i n g a d e relationer ( b å d e mellan kö- nen och inom s a m m a kön) till dessa teore- tiska k u n s k a p s s y s t e m u t a n att förvränga b å d e diskursen och det a v h a n d l a d e ä m n e t . Detta är inte något enkelt p r o b l e m , efter- som den liberala politiska ideologin (och dess empiristiska kunskapsteorier), marxis- m e n , den kritiska teorin, psykoanalysen, f u n k t i o n a l i s m e n , s t r u k t u r a l i s m e n , dekon- struktivismen, h e r m e n e u t i k e n och de
övriga filosofiska r a m v e r k vi h a r u n d e r s ö k t , är tillämpliga p å k v i n n o r och relationer mellan könen s a m t i d i g t som de inte är det.
A ena sidan h a r vi k u n n a t a n v ä n d a aspekter eller k o m p o n e n t e r i vart och ett av dessa system för att belysa v å r a frågeställ- ningar. Vi h a r t ä n j t ut de o m r å d e n dessa teorier h a r haft för avsikt att täcka in, o m - tolkat c e n t r a l a slutsatser eller l å n a t katego- rier och b e g r e p p f r å n d e m för att synliggöra kvinnors liv och d e n feministiska synen p å förhållandet mellan könen. Det är att ut- trycka det milt att säga att dessa teorier efter v å r a a n s t r ä n g n i n g a r ofta h a r litet ge- m e n s a m t m e d vad d e r a s ickefeministiska u p p h o v s m ä n eller u t ö v a r e å s y f t a d e . ( T ä n k b a r a p å h u r kreativt kvinnor h a r a n v ä n t sig av marxistiska och psykoanalytiska be- g r e p p och kategorier och h u r subversiva dessa reviderade teorier är mot g r u n d l ä g - g a n d e t e n d e n s e r i m a r x i s m e n och freudia- nismen). A a n d r a sidan h a r kvinnors erfa- renhet aldrig legat till g r u n d för n å g o n av de teorier vi l å n a r från. Det är inte kvinnors erfarenheter som gett u p p h o v till de pro- blem som dessa teorier försöker lösa och kvinnors erfarenheter h a r inte heller an- v ä n t s som u t g å n g s p u n k t för att pröva d e r a s
hållbarhet. N ä r m a n inleder en undersök- ning utifrån kvinnors erfarenheter istället för m ä n s stöter m a n s n a b b t på fenomen som känsloarbete och de positiva aspekterna av "relationsinriktade" person- lighetsstrukturer, vilka h a r osynliggjorts av begreppen och kategorierna i dessa teore- tiska system. E r k ä n n a n d e t av s å d a n a fakto- rer u n d e r m i n e r a r den centrala kunskaps- teoretiska u p p b y g g n a d e n i dessa system och far oss att u n d r a om vi kanske ytterli- gare förvränger m ä n s och kvinnors liv ge- nom våra utvidgningar och omtolkningar.
Dessutom leder själva det faktum att vi lå- nar från dessa teorier ofta till en olycklig splittring av vår energi, då följden blir att vi h a m n a r i ändlösa dispyter med ickefeminis- tiska a n h ä n g a r e av dessa teorier, och upp- täcker att vi inte talar med a n d r a kvinnor utan med patriarker.
N ä r vi dessutom en g å n g för alla har upptäckt den destruktivt mytiska karaktä- ren hos den universella " m ä n n i s k a n " — läs m a n n e n — som var subjekt och p a r a d i g m a - tiskt objekt i de ickefeministiska tankesyste- men, börjar vi också betvivla värdet av en analys som har en universell och essentiell kvinna som sitt subjekt eller objekt — som tänkare eller som föremål för tanken. Vi har börjat förstå att den västerländska, borger- liga, heterosexuella, vita kvinnans erfaren- het — vad vi sedan än har funnit vara an- v ä n d b a r t ur detta perspektiv — är en lika problematisk utgångspunkt när vi ska un- dersöka a n d r a kvinnors sociala erfarenheter som föreställningen om den universelle m a n n e n . De patriarkala teorier som vi för- söker utvidga och omtolka skapades inte för att förklara m ä n s erfarenheter i allmänhet, utan b a r a for att förklara de västerländska, borgerliga, vita och heterosexuella m ä n - nens erfarenheter. De feministiska teoreti- kerna kan också i första h a n d hänföras till dessa kategorier — inte på g r u n d av någon konspiration, u t a n på g r u n d av det histo- riska faktum att det är människor i dessa grupper som har haft tid och resurser att teoretisera och som — n ä r det gäller kvinnor
— överhuvudtaget har k u n n a t göra sig hörda. G e n o m att försöka utveckla teorier som ger den enda, s a n n a (feministiska) be-
rättelsen om den mänskliga erfarenheten riskerar feminismen att i teori och allmän inriktning u p p r e p a de patriarkala tanke- systemens tendens att uniformera tanken genom att utgå ifrån att vissa kvinnors pro- blem skulle vara mänsklighetens problem och att de lösningar som gäller för dem skulle vara de enda försvarbara. Feminis- men har gjort en viktig insats genom att visa att det inte existerar, och aldrig har existerat, någon allmängiltig människa — bara m ä n och kvinnor med olika sociala kön. Så snart föreställningen om den uni- verselle m a n n e n löses u p p försvinner också hans dolda följeslagare, den universella kvinnan. Istället står vi inför myriader av kvinnor som lever i komplicerade historiska s a m m a n h a n g av klass- ras- och kulturell tillhörighet.
Hur skapa en feministisk teori?
Det j a g tänker diskutera här är u t m a n i n g a r för själva teoribyggandet i detta ögonblick i historien, speciellt vad beträffar de femini- stiska teorierna. Det intressanta är hur vi ska k u n n a a n v ä n d a oss aktivt av våra teo- rier för att förändra oss själva och våra sociala relationer, m e d a n vi och våra teorier
— i egenskap av omtolkning och nya visioner - själva är u n d e r omvandling. T ä n k till exempel på hur vi koncentrerar oss på nå- gon sexistisk, eller tidigare feministisk, teori och visar på dess brister, ofta begåvat och slagfärdigt. N ä r vi gör det utgår vi från a n t a g a n d e n i något a n n a t teoretiskt system, som har accepterats eller skapats av femi- nismen. Dessa a n t a g a n d e n bottnar alltid i tron på att vi i princip kan konstruera eller resonera oss f r a m till ett perspektiv som låter oss se n a t u r e n och det sociala livet sådant det verkligen är. Vi h ä v d a r j u fak- tiskt att sexistiska (eller tidigare feministi- ska) teorier är felaktiga, bristfälliga eller förvrängande - inte att de skulle k u n n a jämställas med våra analyser i vetenskaplig
bemärkelse.
Nu påstår vi emellertid ibland att den teoretiska analysen i sig själv är misstänkt patriarkalisk, eftersom den förutsätter en
Rosalba Carreira, Självporträtt. Med porträtt med systern, 1715, Castell, Galleria de gli Uffizi, Florens
6
åtskillnad mellan den som äger kunskapen och det som kunskapen gäller, mellan sub- jektet och objektet, liksom möjligheten av
en kraftfull, överskridande, arkimedisk ut- gångspunkt som gör att n a t u r e n och det sociala livet a n t a r sitt rätta s a m m a n h a n g . Vi är r ä d d a för att efterapa det vi uppfattar som en patriarkal koppling mellan kunskap och m a k t — vilket skulle vara till skada för de kvinnor, vars erfarenheter ä n n u inte till fullo har uttryckts inom den feministiska teorin.2 Vår förmåga att u p p t ä c k a mans- centrerade utgångspunkter i traditionella teoretiska system har utvidgats från själva kunskapsinnehållet till att omfatta de tradi- tionella formerna och målen för kunskaps- sökandet. Den " r ö s t " som f r a m t r ä d e r i den här attityden kan emellertid ses som super- arkimedisk — den talar från ett " h ö g r e "
plan med påföljd att Arkimedes lärjungar i den m o d e r n a intellektuella debatten b a r a framstår som en del av den obönhörligt föränderliga och b a r a delvis förstådda strömfaran av mänsklighetens historia.
(Och detta är sant också när rösten marke- rar sitt eget historiska kännemärke, sin kvinnlighet.)
N ä r detta slag av postmodernism — ett slags absolut relativism - är oreflekterad ställer den sig definitivt utanför de politiska och intellektuella behov som styr vårt var- d a g s t ä n k a n d e och våra sociala vanor. Vår reaktion blir att u n d r a h u r det är möjligt för oss att inte vilja tala om för " d e m som b e s t ä m m e r " hur det verkligen förhåller sig lika väl som att säga det till oss själva i syfte att uttrycka motstånd mot de tystnader och lögner som u t m ä r k e r de patriarkala tanke- systemen och vårt eget delvis h j ä r n t v ä t t a d e medvetande. A a n d r a sidan finns det goda skäl till att i n s t ä m m a i en feministisk post- modernistisk misstanke om ett s a m b a n d mellan accepterande definitioner av "verk- ligheten" och officiellt sanktionerad makt.
H u r ska vi då k u n n a konstruera en till- fredsställande feministisk teori, eller till och med teorier —v are sig de är postmodernistis- ka eller inte? Var ska vi k u n n a hitta teore- tiska utgångspunkter och b e s t ä m n i n g a r som är fria från de patriarkala bristerna?
Vilka teoretiska kategorier kan ställas u p p
för de f r å n v a r a n d e , de osynliga, de ned- tystade, utan att b a r a bli o m v ä n d a spegel- bilder av de förvrängande och förvirrande begrepp och förutsättningar vi finner i de ledande tankesystemen? Ä ena sidan kan vi i liberal a n d a b r u k a förnuftet och viljan, krafter som också formats i den ständiga politiska kampen, för att ge det vi ser i det moderna samhällslivet och i historien en tydlig och s a m m a n h ä n g a n d e begreppslig form. Vi kan låna från en manscentrerad teori här och från en a n n a n där, fylla i tom- r u m m e n på ett fantasifullt och ofta klargö- rande sätt och revidera det teoretiska ram- verket varje vecka, allteftersom vi upptäcker nya m a n s c e n t r e r a d e aspekter i de begrepp och kategorier vi a n v ä n d e r oss av. Då kan vi oroa oss för bristen på stabili- tet i de teoretiska g r u n d b e g r e p p e n och från- varon av ett bestående ramverk för den fort- satta teoribildningen. (Det bör j u trots allt vara så att våra analyser och förklaringar skall leda fram till en "normalvetenskap- lig" diskurs om vi ska skapa en begriplig vägledning för förståelse och handling.) A a n d r a sidan kan vi lära oss att acceptera instabiliteten i de teoretiska begreppen, att i själva instabiliteten finna den önskade teo- retiska återspeglingen av vissa aspekter i den politiska verklighet d ä r vi lever och tänker, och a n v ä n d a den som en tillgång för vårt t ä n k a n d e och våra handlingar. Ingen
" n o r m a l v e t e n s k a p " för oss!3 J a g har föl- j a n d e skäl för att rekommendera att vi väl- jer den a n d r a möjligheten med dess otrygg-
het.
Det samhällsliv, som är föremål för våra undersökningar och inom vilket våra teore- tiska g r u n d b e g r e p p formas och utprövas, befinner sig i våldsam omvälvning.4 Dessa förändringar kan inte saktas ned genom för- nuftsmässig analys, viljestyrka, omvärde- ring av det materiella — eller ens genom politisk k a m p - på något sätt som skulle vara våra feministiska teorier till någon glädje. Det skulle vara en illusion för femi- nismen att k o m m a f r a m till en grundläg- gande teori, ett " n o r m a l v e t e n s k a p l i g t " pa- radigm, med begreppsmässiga och metodologiska förutsättningar som vi utgår ifrån att alla feminister accepterar. Feminis-
tiska analytiska g r u n d b e g r e p p bör vara in- stabila, eftersom konsekventa och följdrik- tiga teorier i en instabil och ologisk värld är ett hinder för b å d e vår förståelse och vårt sociala agerande.
Vi behöver lära oss att se vår teoribygg- nad som belysande "improvisationer" över rytmerna i de patriarkala teorierna (mar- xism, psykoanalys, hermeneutik, dekons- truktivism, för att n ä m n a några), hellre än att försöka skriva om deras g r u n d t e m a så att det exakt uttrycker det vi tror ni vill säga i ett givet ögonblick. Problemet är nämligen att vi inte vet och inte bör veta exakt vad vi vill säga om en rad av de begreppsliga val vi ställs inför - a n n a t än att valen i sig själva ställer feminister i situationer, där de förlorar h u r de än gör.
I n o m det o m r å d e där j a g h a r a r b e t a t — feministisk kritik av vetenskapen och kun- skapsteorin — leder detta till en situation d ä r det är s p ä n n a d e att leva och tänka i varje ögonblick, men d ä r m a n samtidigt far svå- righeter att teoretiskt formulera en slutgiltig överblick. Det i n n e b ä r bl a att de motsätt- ningar som u p p s t å r bland oss som kritise- rar den r å d a n d e vetenskapen och kun- skapsteorin är olösliga inom de r a m a r som j a g har presenterat ovan. Vi måste lära oss att inte se de här dispyterna som ett försök att definiera problem som ska lösas utan istället som en möjlighet att finna viktigare problemställningar än d e m vi började med.
En uppluckring av ett tankesystem har ofta fört förståelsen f r a m å t mer effektivt än nya fastlägganden har gjort och den feministi- ska kritiken av vetenskapen pekar f r a m mot ett särdeles f r u k t b a r t fält d ä r de västerländ- ska teoretiska g r u n d b e g r e p p e n bör smulas sönder.
Även om d e n n a kritik började med att ta u p p det som verkade vara politiskt b r ä n n - bara, men teoretiskt oskyldiga, frågor om diskriminering av kvinnor inom veten- skapssamhället, missbruk av teknologin och m a n s c e n t r e r a d e inriktningar inom samhällsvetenskapen och biologin har den snabbt utökats till en forskning som ifråga- sätter de mest g r u n d l ä g g a n d e begreppen i det m o d e r n a västerländska tänkandet. Den blir därigenom underförstått en u t m a n i n g
mot de teoretiska konstruktioner inom vilka de ursprungliga f r å g o r n a ställdes och kan- ske kan besvaras.
Feministiska teorier är helhetsinriktade.
Eftersom kvinnor och relationer mellan kö- nen existerar överallt kan ä m n e t för femi- nistiska teorier inte r y m m a s inom ett enda ämnesinriktat ramverk, eller en uppsätt- ning av d e m . " D e n vetenskapliga världsbil- d e n " har också utgett sig för att vara en allomfattande teori — i bemärkelsen att allt som är värt att begripas kan förklaras eller tolkas utifrån den m o d e r n a vetenskapens utgångspunkter. Det finns naturligtvis en a n n a n värld, som består av känslor, poli- tiska värderingar, ett individuellt och kol- lektivt undermedvetet, sociala och histo- riska enskildheter vilka beskrivs i romankonst, d r a m a t i k , poesi, musik och bildkonst, och den vardagsvärld d ä r vi alla under det mesta av vår vakna och sovande tid lever u n d e r hot om ökande styrning av den vetenskapliga rationaliteten.5 Ett av de feministiska teoretikernas syften är att av- slöja s a m b a n d e t mellan dessa två världar — visa h u r b å d a skapar och formar den a n d r a . N ä r vi undersöker den feministiska kritiken av vetenskapen måste vi alltså ta hänsyn till allt det som vetenskapen inte beaktar, vilka skäl det finns för dessa uteslutningar, h u r de formar vetenskapen j u s t genom sin frånvaro
— både när d e n n a erkänns och inte.
Istället för att hålla fast vid tanken på att en s a m m a n h å l l e n teori är ett önskvärt mål i sig, och den enda pålitliga vägledningen för agerande, kan vi utgå från de p a r a m e t r a r av dissonans som finns inom, och mellan, de g r u n d f ö r u t s ä t t n i n g a r vi finner i de patri- arkala tankesystemen. D e n n a attityd till te- oribildning innefattar det som somliga an- ser vara en speciellt kvinnlig tonvikt på kontextuellt t ä n k a n d e och beslutsfattande och på de processer som är n ö d v ä n d i g a för att nå förståelse o m en värld vi inte själva har skapat, det vill säga en värld som inte u p p m u n t r a r oss till att fantisera om hur vi skulle k u n n a inordna verkligheten i de mönster vi önskar.6 Den här attityden söker också vägar, sätt för värdefull "alienerad medvetenhet", "kluven medvetenhet",
"oppositionell m e d v e t e n h e t , " att fungera
på en hög teoribildande nivå - lika väl som på en nivå av misstro och uppror. Vi måste vara förmögna att värdesätta en viss intel- lektuell, politisk och psykologisk osäkerhet och se vissa varianter av konkreta lösningar på våra problemställningar som olämpliga och till och med självdestruktiva.
"Dålig vetenskap " eller "vanlig vetenskap "
Ar sexistiska utgångspunkter i den etable- rade vetenskapliga forskningen resultatet av "dålig vetenskap", eller helt enkelt ett inslag i all "vanlig vetenskap"? Det första alternativet ger h o p p om en förbättring av det slags vetenskap vi har, m e d a n det a n d r a verkar förneka en sådan möjlighet.
Det som står klart är att den feministiska kritiken av natur- och samhällsvetenska- perna har definierat och beskrivit dåligt ut- övad vetenskap - det vill säga, vetenskap som har förträngts genom manliga förut- sättningar för problemställningar, teori- bildning, begrepp, undersökningsmetoder, observationer och tolkningar av undersök-
ningsresultat.7 Kritikerna h ä v d a r att det fö- religger klara faktabevis för detta, fast den manscentrerade vetenskapen är oförmögen att u p p t ä c k a d e m . G e n o m att identifiera de maskulina fördomarna och sedan eliminera dem med hjälp av ett strängare fasthållande vid rent vetenskapliga metoder skulle vi k u n n a få en objektiv bild av n a t u r e n och samhällslivet som var fri från k ö n s t ä n k a n d e (och i den bemärkelsen fri från värde- ringar). Den feministiska forskningen syftar inte till att en könslojalitet ska ersätta en a n n a n — att ett subjektivt t ä n k a n d e ska ta över ett a n n a t — utan till ett överskridande av könstillhörigheten och d ä r m e d till en ökad objektivitet.
För detta resonemang a n v ä n d e r vi oss av empiristisk kunskapsteori, eftersom dess slutmål är d e t s a m m a som vårt: objektiva, värderingsfria forskningsresultat. D e n n a feministiska empirism h ä v d a r att^ sexism och manscentrering är sociala fördomar.
Alla befrielserörelser i ett samhälle " g ö r det möjligt för människor att se tillvaron i ett större perspektiv, eftersom de river bort det täckelse och de skygglappar som fördunklar
Adélaide Labille- Guiard, Självporträtt med två elever, 1785, olja på duk, Metropolitian Museum of Art, New York
kunskapen och observationerna."8 I den meningen ger kvinnorörelsen en möjlighet till en s å d a n t vidgat perspektiv — precis som den borgerliga revolutionen u n d e r f j o r t o n - till sextonhundratalet, den proletära revo- lutionen på a r t o n h u n d r a t a l e t och de revo- lutioner som har övervunnit den europeiska och amerikanska kolonialismen u n d e r de senaste decennierna har gjort. Dessutom f r a m b r i n g a r kvinnorörelsen fler kvinnliga och feministiska forskare (både m ä n och kvinnor), vilka har större möjligheter att upptäcka m a n s c e n t r e r a d e utgångspunkter.
Den feministiska empirismen erbjuder en enastående — om än missvisande — för- klaring till den större empiriska exaktheten i så mycket feministisk forskning. Den har möjligheter att besvara frågan om hur en politisk rörelse som feminismen har k u n n a t bidra till en vidgning av den objektiva ve- tenskapliga kunskapen. M e n genom att på- stå detta b l u n d a r vi för det faktum att vi genom att stödja oss på empirismen i själva verket u n d e r m i n e r a r den på tre sätt. (a) Empirismen förutsätter att observatörens
samhälleliga identitet ska vara oväsentlig för forskningsresultatet. Den feministiska empirismen h ä v d a r att kvinnor (eller femi- nister, m ä n och kvinnor) som g r u p p har större förutsättningar för att nå fördoms- fria, objektiva forskningsresultat än m ä n (eller ickefeminister). (b) Vi h ä v d a r att grunden för den m a n s c e n t r e r a d e inrikt- ningen ligger i valen av forskningsobjekt och i definitionen av vad som är problema- tiskt med dessa. Empirismen hävar be- stämt att dess metodologiska n o r m e r b a r a skall tillämpas på redovisning av resultatet och inte på den process u n d e r vilken proble- men identifieras och definieras. D ä r m e d har vi alltså påvisat den vetenskapliga me- todens otillräcklighet och oförmåga, (c) Vi påpekar ofta att det j u s t är lydnaden mot logiska och sociologiska undersökningsnor- mer som leder till m a n s c e n t r e r a d e forsk- ningsresultat — eftersom dessa normer är anpassade till det redan existerande (väs- terländska, borgerliga, m a n s d o m i n e r a d e , vita, homofobiska) vetenskapliga samhälle som ska bekräfta forskningsresultaten: M a n gör generaliseringar som tillämpas på alla människor, utifrån observationer som bara har gjorts utifrån m ä n . Vår empiristiska kritik av "dålig vetenskap" u n d e r m i n e r a r i själva verket precis den förutsättning för forskningen som den är avsedd att för- stärka.
Dessa problem a n t y d e r att de mest g r u n d l ä g g a n d e förutsättningarna för veten- skapligt t ä n k a n d e är manscentrerade.
M å n g a av dem som kritiserar "dålig forsk- n i n g " uttrycker också d e n n a s i s t n ä m n d a kritik, trots att det motsäger den ursprung- liga u t g å n g s p u n k t e n / ' I det här fallet pekar de på historikernas beskrivning av hur könspolitiken har format vetenskapen, och hur vetenskapen i sin tur har spelat en vik- tig roll för att forma könspolitiken. De har b å d a fungerat som en moralisk och politisk resurs för varandra.1 0 Dessutom visar de att
"ren vetenskap" — undersökningar som är i m m u n a mot de teknologiska och sociala kraven i den omgivande kulturen — b a r a existerar i vissa enskilda, forskares oreflek- terade d r ö m m a r , och i retoriken hos dem som försvarar vetenskapen. Det vill säga,
m a n behöver inte ifrågasätta motiven hos enskilda fysiker, kemister eller sociologer för att obestridligen hävda att det veten- skapliga arbetet både symboliskt och till sin struktur är en del av värdesystemet i den kultur det ingår i. Detta p å s t å e n d e ställer dock till med problem för oss, eftersom forskningsmetoderna i sig återspeglar de at- tityder som har f r a m b r i n g a t s inom givna hierarkier, om vi utgår ifrån att själva före- ställningen om naturen, om den lidelsefria, värderingsfria och objektiva forskningen och den övergripande kunskapen är man- scentrerad, borgerlig och västerländsk, och att inga b e m ö d a n d e n om strängare veten- skaplig exakthet därför kan eliminera så- d a n a fördomar.
Även om dessa nya insikter i vetenska- pens och sexualitetens historia vidgar vår förståelse enormt, talar den inte om för oss om en vetenskap som verkar vara så oupp- lösligt förbunden med sexualpolitikens his- toria kan lirkas loss för att t j ä n a mer gemen- s a m m a mänskliga syften — eller om det ens är strategiskt meningsfullt att försöka göra det. Är historien vårt öde? Skulle vi stå helt utan vetenskap om vi eliminerade de mans- centrerade utgångspunkterna? M e n är det inte viktigt att frigöra vetenskapen så myc- ket som möjligt från könsfördomar i en värld där vetenskapliga påståenden står som den främsta kunskapsmodellen? H u r ska vi k u n n a välja mellan att r ä d d a forsk- ningen eller avfärda den, när inget av detta ligger i vårt eget intresse?
Efterföljarvetenskap eller postmodernism Det dilemma som u p p s t å r i kritiken av " d å - lig vetenskap" och "vanlig vetenskap" dy- ker u p p på en metanivå i den feministiska teoribildningens motstridiga tendenser, dels i riktning mot postmodernismen och dels mot det projekt j a g tänker kalla för feministisk efterföljarvetenskap. Den femi- nistiska empirismen förklarar (om än sub- versivt) den feministiska forskningens re- sultat med den diskuterade motsättningen som utgångspunkt — en politiserad veten- skaplig undersökning —genom att stödja sig på välkända empiristiska grundteser. I kon-
trast till dem u t f o r m a r de feministiska
" s t å n d p u n k t s t e o r e t i k e r n a " en syn på det vetenskapliga kunskapssökandet som är en ersättning för, en efterföljare till, de upplys- ningsidéer som formulerats i e m p i r i s m e n . "
Både ståndpunktsteorierna och de postmo- dernistiska tendenserna inom den feminis- tiska teoribyggnaden sätter feminismen i ett osäkert och kluvet förhållande till patriar- kala diskurser och projekt (precis som den feministiska empirismen gör.) Det finns goda skäl till att se dem b å d a som ofullstän- diga och konvergerande tendenser mot en postmodernistisk verklighet, men det finns också goda skäl till att framhålla de motstri- diga tendenserna inom b å d a .
De feministiska ståndpunktsteoretikerna a n v ä n d e r sig i feministiskt syfte av den marxistiska vision d ä r vetenskapen kan återspegla " v ä r l d e n sådan den ä r " och bi- d r a till mänsklig befrielse. O c h feministiska forskningsresultat inom natur- och sam- hällsvetenskaperna verkar faktiskt vara sannare mot verkligheten och d ä r m e d mer objektiva än de sexistiska resultat de ersät- ter. De erbjuder en förståelse av naturen och samhällsstrukturen som överskrider könslojaliteterna och inte ersätter en köns- lojal förståelse med en a n n a n . Dessutom stöder sig dessa feminister på en tro på san- ning och objektivitet och de tror att förnuf- tet kommer att spela en roll i feminismens slutgiltiga seger, att feminismen med rätta ska k o m m a att betraktas som mer än en m a k t k a m p , fast den är det också. De som formulerar en efterföljarvetenskap strävar efter att å s t a d k o m m a mer fullständiga, mindre falska, m i n d r e förvrängande, mindre defensiva, mindre perversa, mindre rationaliserande insikter om naturen och samhället.
Redan detta är ett radikalt projekt, efter- som upplysningsfilosofin uttryckligen för- nekade att kvinnor besitter tillräckligt med förnuft och begåvning för de lidelsefria, ob- jektiva observationer som är nödvändiga
för ett vetenskapligt t ä n k a n d e . Kvinnor kunde vara objekt för (manligt) förnuft och vetenskapliga observationer, men aldrig vara subjektet, aldrig vara det reflekterande och s a m o r d n a n d e mänskliga förnuftet. Det
var i själva verket b a r a m ä n som framställ- des som ideala tänkare, eftersom bara m ä n (i rätt samhällsställning, av rätt ras och i rätt kultur)ägde den m e d f ö d d a förmågan till övergripande observation och resone- rande förnuft. Målet och meningen med en sådan vetenskap visade sig vara långt från frigörande.
Marxismen o m f o r m u l e r a d e d e n n a upp- lysningstanke så att proletariatet, väglett av marxistisk teori och av klasskampen, blev de ideala t ä n k a r n a , den g r u p p som var ka- pabel att a n v ä n d a sig av observationer och sitt eget förnuft för en förståelse av de sam- hälleliga relationernas s a n n a natur, inklu- sive vårt förhållande till naturen.1 2 D e n n a marxistiska efterföljd till den borgerliga ve- tenskapen hade precis som sin föregångare till syfte att förse en viss g r u p p i samhället - i det här fallet proletariatet — med den kun- skap och makt som behövdes för att leda resten av släktet mot frigörelse. Den marxis- tiska kunskapsteorin g r u n d a s på arbetets teori snarare än på en föreställning om medfödd (manlig) fattningsförmåga, och precis som inte alla människor har j ä m l i k a förutsättningar i den borgerliga versionen är inte heller allt arbete jämställt här. Det var genom k a m p e n på arbetsplatserna som proletariatet skulle skaffa sig kunskap. Var- ken i den socialistiska praktiken eller i den marxistiska teorin har kvinnor någonsin uppfattats som huvudsakligen definierade genom sitt förhållande till produktions- medlen, oberoende av om de lönearbetat eller inte. Kvinnor har aldrig uppfattats som fullvärdiga m e d l e m m a r av proletaria- tet, vilka kunde tänka logiskt och därige- nom inse hur tillvaron var konstruerad. Det kvinnospecifika reproduktiva arbetet, det känslomässiga arbetet, det " m e d l a n d e " ar- betet försvann på det sättet inom den marx- istiska teorins b e g r e p p s r a m a r och osynlig- gjorde kvinnorna som klass eller som samhällsgrupp vilken är bärare av kun- skap. (Andra typer av oavlönat eller ickcin- dustriellt arbete försvann på liknande sätt från centrum av d e n n a begreppsvärld och mystifierade den k u n s k a p som var tillgäng- lig för slavar och kolonialfolk.)
Ståndpunktsteorin inom den feministis-
ka forskningen g r u n d a s på en efterföljar- teori om arbete, eller snarare om specifikt mänsklig aktivitet och försöker ersätta pro- letariatet med kvinnor eller feminister (det varierar) som de ideala k u n s k a p s b ä r a r n a i framtiden. M ä n n e n s (sexisternas) föreställ- ningar om sig själva, a n d r a , naturen och förhållandet mellan dessa tre faktorer, ut- märks inte b a r a av sin ofullständighet utan är också förvrängda.13 M ä n s typiska sociala erfarenheter h i n d r a r d e m , precis som bor- gerlighetens erfarenheter, från att se det po- litiskt betingade i de sociala relationerna som de istället u p p f a t t a r som naturliga. Do- minerande inslag i det västerländska tän- kandet ser kvinnans underkastelse som nödvändig för kulturens f r a m å t s k r i d a n d e och m ä n s begränsade och förvridna åsikter som unikt och b e u n d r a n s v ä r t mänskliga.
Kvinnor har möjligheten att a n v ä n d a den politiska k a m p e n och analysen för att er- bjuda en mindre subjektiv, mindre aggres- siv, mindre förvriden förståelse av mänsk- liga relationer — inklusive vårt förhållande till naturen. Ståndpunktsteoretikerna häv- dar att det är d e n n a analys, inte den
Helene Schjerfbeck, Självporträtt, 1913-1926, teckning, akvarell, olja, Maire Gullichsens Konststiftelse, Norrmark
feministiska empirismen, som är det främsta bidraget inom den feministiska teo- ribildningen och forskningen, eftersom det är en politiskt engagerad teori och forskning från det förtryckta könets perspektiv, grun- dat på dess sociala erfarenhet.
Den a n d r a tankeriktningen, vilken ofta kan hittas hos s a m m a tänkare,uttrycker en d j u p misstro mot u p p l y s n i n g s t a n k a r n a om
" d e t " mänskliga medvetandets förmåga att perfekt återspegla en färdiggjord värld som finns d ä r att återspegla. M å n g a feminister enas om att förkasta d e n n a form av rationa- litet, den lidelsefria objektiviteten,det arki- mediska perspektivet, som skulle vara med- let till kunskap. H ä r sällar de sig på ett kluvet sätt till a n d r a kritiker av modernis- men som Nietzsche, Wittgenstein, Derrida, Foucault, Lacan, Feyerabend, Rorty, Ga- d a m e r och semiotiska psykoanalytiska, strukturalistiska och dekonstruktivistiska diskurser.14 Det som är slående är att både tanken om en efterföljarvetenskap och den postmodernistiska skepsisen omfattas av dessa teoretiker, trots att begreppen är dia- metralt motsatta i den ickefeministiska idé- debatten.1 5
Med utgångspunkt från d e n n a postmo- dernistiska tendens i det feministiska tän- kandet, kan det feministiska efterfölj ar pro- jektet verka för fast rotat i klart manliga sätt
att vara i världen. Som en teoretiker har formulerat problemet: " 'Verkligheten' kan kanske bara ges 'en' struktur om den ses i herrens falskt allmängiltiga perspektiv. Det vill säga att 'verkligheten' b a r a kan f r a m s t å som styrd av en enda u p p s ä t t n i n g regler eller vara konstituerad av ett slag av över- o r d n a d e sociala relationer om den domine- ras av en person eller en g r u p p . "1 6 H u r ska feminismen radikalt k u n n a omdefiniera för-
hållandet mellan m a k t och kunskap om den skapar ä n n u en kunskapsteori, ä n n u en uppsättning regler för uniformering av tan- ken?
Detta postmodernistiska projekt kan emellertid synas alltför utopiskt ur en efter- följ arteoretisk synvinkel.1 7 Det verkar ifrå- gasätta det berättigade i att försöka be- skriva världen sådan den är ur ett uttalat feministiskt perspektiv. Det kan verka stå i
samklang med den manliga och borgerliga önskan att rättfärdiga sina egna handlingar genom att förneka sin egen förkroppsligade plats i historien, vara ett försök att över- skrida sin egen objektiva plats i det poli- tiska systemet genom att v ä d j a till ett mea culpa, ett allseende fågelperspektiv (det transcendentala jaget i naturvetenskaplig klädnad) på de bräckliga små männi- skorna. Det innebär att de feministiska postmodernisterna i sin oheliga allians med de ickefeministiska postmodernisterna tycks stödja en olämplig relativistisk håll- ning till de undertryckta g r u p p e r n a , vilket står i konflikt med feminismens uppfattning att könspolitikens verklighet i vår värld krä- ver engagerad politisk kamp. De verkar också stödja en lika tillbakasträvande rela- tivism hos de lätt förfrämligade medlem- m a r n a av dessa undertryckta grupper, vilka tvivlar på det berättigade i sin egen objek- tiva m a k t och sina privilegier. Det är viktigt att hålla i minnet att en artikulerad relati- vism såsom intellektuell hållning historiskt bara u p p s t å r som ett försök att upplösa hot mot legitimiteten hos påstått universella fö- reställningar och livsstilar. Det är b a r a ett objektivt problem, eller en lösning på ett problem, ur den dominerande gruppens perspek- tiv. Verkligheten kan i sanning tyckas ha m å n g a olika strukturer utifrån vår olika ställning i samhället, men somliga av dessa sätt att se är ideologier i ordets starkaste betydelse: De är inte b a r a falska och intres- sestyrda trosföreställningar u t a n också teo- rier som a n v ä n d s för att strukturera de so- ciala relationerna för oss a n d r a . För undertryckta g r u p p e r representerar en rela- tivistisk s t å n d p u n k t ett falskt medvetande, eftersom den accepterar att den domine- r a n d e g r u p p e n s h ä v d a n d e av sin rätt till en förvrängd u p p f a t t n i n g (och naturligtvis dess rätt att u t f ä r d a regler för oss a n d r a utifrån dessa åsikter) är intellektuellt legi- tim.
Är inte uniformering av t ä n k a n d e t i den politiska maktens tjänst, och återgången till en påstått politiskt oskuldsfull relativistisk tolkning av tillvaron de två sidor av U p p - lysningens och borgerlighetens mynt som feminismen v ä n d e r sig emot? Ar det inte
sant — som alla dessa teoretiker på olika sätt hävdar - att m ä n s och kvinnors olika för- hållande till naturen och samhällslivet (an- norlunda " a r b e t e " ) förser kvinnor med spe- cifika och värdefulla vetenskapliga och kunskapsteoretiska ståndpunkter? H u r skulle feminismen ha råd att avstå från ett efterföljarvetenskapligt projekt, om det syf- tar till att förse kvinnor med makt i en värld där den accepterade kunskapen och den politiska makt som förknippas med d e n n a kunskap, är fast förankrad hos den vite, västerländske, borgerlige, obligatoriskt he- terosexuelle m a n n e n ? M e n hur ska vi å a n d r a sidan k u n n a göra avkall på vår miss- tro mot den historiska länken mellan d e n n a allmänt accepterade k u n s k a p och den poli- tiska makten?
Ett sätt är att betrakta de här två tenden- serna inom den feministiska teoribild- ningen som s a m m a n l ö p a n d e infallsvinklar till en postmodernistisk värld - en värld som inte kommer att existera förrän b å d a dessa (motstridiga) tendenser når sitt syfte.
Från den utgångspunkten ger postmoder- nismen i bästa fall en vision av kunskapsteorin i en värld d ä r tanken inte
Siri Derkert, Självporträtt
behöver u n i f o r m e r a s . D e n e r k ä n n e r d a g e n s m i n d r e ä n idealiska f ö r u t s ä t t n i n g a r for s a m t a l , m e n bortser från (eller v ä g r a r er- k ä n n a ) den politiska k a m p som är n ö d v ä n - dig för att f r a m b r i n g a f ö r ä n d r i n g . S t å n d - p u n k t s i n r i k t n i n g e n försöker föra oss mot d e n n a idela värld g e n o m att legitimera och u p p h ö j a d e n " u n d e r t r y c k t a k u n s k a p e n "
hos k v i n n o r n a , u t a n vilken d e n n a p o s t m o - d e r n a kunskapsteoretiska situation inte kan k o m m a till s t å n d . D e n u n d e r l å t e r dock att ifrågasätta det m o d e r n i s t i s k a s a m b a n d e t mellan k u n s k a p och m a k t eller det berätti- g a d e i att tro att det kan existera en e n d a , feministisk tolkning av verkligheten. V a r e sig d e t t a är ett f r u k t b a r t sätt att se s a m b a n - det mellan d e två r i k t n i n g a r n a eller inte, så p å s t å r j a g att vi m å s t e m o t s t å frestelsen att bortförklara de p r o b l e m som de b å d a stäl- ler eller att välja d e n e n a på bekostnad av den a n d r a .
Den feministiska ståndpunkten och andra "andra"
Det feministiska efterföljarvetenskapliga projektet inleddes i ett osäkert f ö r h å l l a n d e till a n d r a e m a n c i p a t o r i s k a kunskapsteorier, i den m e n i n g e n att det f ö r s t n ä m n d a försö- ker g r u n d l ä g g a en a l l m ä n t a c c e p t e r a d och särskiljande vetenskaps- och kunskapsteori på de g e m e n s a m m a f ö r u t s ä t t n i n g a r n a för kvinnors arbete. H i l a r y Rose söker dessa g r u n d f ö r u t s ä t t n i n g a r i det sätt kvinnors ar- bete förenar m e n t a l t , m a n u e l l t och vår- d a n d e arbete. N a n c y H a r t s o c k koncentre- rar sig p å den d j u p a r e m o t s ä t t n i n g som ligger i dualiteten m e l l a n m e n t a l t och m a - nuellt a r b e t e och som finns i kvinnors d a g - liga, konkreta aktiviteter b å d e i h e m a r b e t e och lönearbete. J a n e Flax f r a m h å l l e r den relativt sett större upplevelse av ömsesidig- het som kvinnor h a r till alla sina aktiviteter.
H o n a n t y d e r att det lilla a v s t å n d som finns mellan m ä n s och kvinnors u p p f a t t n i n g o m sig själva, a n d r a m ä n n i s k o r och n a t u r e n f ö r e b å d a r det möjligen större a v s t å n d e t mellan det aggressiva, dualistiska kun- s k a p s b e g r e p p e t i d e m a n s d o m i n e r a d e s a m - hällena och d e n relationsinriktade och kon- textuella k u n s k a p som skulle vara möjlig i
ett f r a m t i d a s a m h ä l l e av " r e c i p r o k a j a g " . D o r o t h y S m i t h h ä v d a r att kvinnors sociala arbete är konkret s n a r a r e ä n a b s t r a k t , att det inte kan f o r m u l e r a s som vare sig a d m i - nistrativa regler eller s a m h ä l l s v e t e n s k a p - liga g r u n d b e g r e p p och att det h a r varit osynligt i s a m h ä l l e t — vilket s a m m a n t a g e t har s k a p a t en värdefull alienerad och klu- ven m e d v e t e n h e t hos kvinnor.1 8 N u gör emellertid a n d r a e m a n c i p a t o r i s k a åsikts- riktningar a n s p r å k p å l i k n a n d e aspekter av sin egen aktivitet som källa till sin politik och kunskapsteori.
A e n a sidan h a r naturligtvis f e m i n i s m e n rätt n ä r d e n identifierar m ä n och kvinnor som klasser i k a m p i d e t t a ögonblick i histo- rien. Vi finner dessa klasser överallt i värl- den, och så gott som överallt förtrycker m ä n n e n k v i n n o r n a p å det e n a eller a n d r a sättet.1 9 D e s s u t o m far även m a n l i g a femi- nister fördelar av d e n institutionaliserade sexism de aktivt k ä m p a r för att eliminera.
O b j e k t i v t sett kan ingen individuell m a n lyckas a v s ä g a sig sexistiska privilegier, m e r än en enskild vit person kan a v s ä g a sig rasprivilegier, eftersom f ö r d e l a r n a m e d att vara av en viss ras eller ett visst kön visar sig o b e r o e n d e av individens ö n s k e m å l . K ö n e t är lika lite som ras och klasstillhörighet en e g e n s k a p som m a n kan f r å n s ä g a sig. Trots allt talar j u v å r a feministiska teorier o m grupper av m ä n n i s k o r , i ett världsperspektiv, n ä r det gäller f r å n d r a g a n d e t och överföran- det av sociala förmåner f r å n m ä n till kvin- nor. I d e n m e n i n g e n b i d r a r s t å n d s p u n k t s - teoretikerna m e d n å g o n t i n g väsentligt till vår förståelse n ä r d e t a l a r o m g e m e n s a m m a aspekter av kvinnors sociala erfarenheter i olika kulturer.
A a n d r a sidan kan m a n säkerligen finna de typiska s ä r d r a g i kvinnliga aktiviteter, vilka Rose, H a r t s o c k , Flax och S m i t h iden- tifierar i vår kultur, också i arbetet och d e sociala e r f a r e n h e t e r n a hos a n d r a u n d e r - tryckta g r u p p e r . Det finns a n t y d n i n g a r i litteraturen o m i n f ö d d a a m e r i k a n e r , afrika- ner och asiater som p e k a r p å att det feminis- terna b e n ä m n e r kvinnliga k o n t r a m a n l i g a personligheter, g u d s u p p f a t t n i n g a r , moral- koder, k u n s k a p s t e o r i e r och v ä r l d s b i l d e r skulle k u n n a v a r a s a m m a sak som det dessa
a n d r a befrielserörelser kallar icke väster- ländska kontra västerländska personlighe- ter och världsuppfattningar.2 0
Borde det då inte också existera infödda amerikanska, afrikanska och asiatiska ve- tenskaps- och kunskapsteorier som base- rade sig på dessa människors särskilda his- toriska och sociala erfarenheter? Borde inte sådana efterföljarvetenskapliga och kun- skapsteoretiska tankesystem uppvisa lik- nande analyser som ståndpunktsteoreti- kerna? (Jag bortser från det viktiga och fatala problemet i den här tankegången - nämligen att hälften av dessa folk består av kvinnor och att de flesta kvinnor inte är västerlänningar.) Av vilket skäl skulle den feministiska vetenskapen och kunskapsteo- rin vara överlägsen dessa a n d r a ? I vilket förhållande står de feministiska projekten till de övriga emancipatoriska kunskapssö- kande projekten, och i vilket förhållande borde de stå till dem?
Det är en våldsam generalisering att på- stå att alla afrikaner, för att inte tala om alla kolonialiserade folk, skulle ha en gemensam personlighetsstruktur, gudsuppfattning, moralkodex, kunskapsteori och världsbild.
M e n är det värre än att utgå ifrån att det finns likheter i alla kvinnors sociala erfaren- heter eller världsuppfattningar? Låt oss fastslå att vi här talar om lika svepande perspektiv som när vi a n v ä n d e r fraser som
" d e n feodala världsbilden", " d e n m o d e r n a världsbilden" eller " d e n vetenskapliga världsbilden". Dessutom kräver kvinnor också en identitet som vi har fått lära oss att förakta.21 R u n t hela klotet envisas vi med att lägga vikten vid våra erfarenheter som kvinnor, inte b a r a som könsosynliga med- lemmar av en klass, en ras eller en kulturell grupp. På s a m m a sätt h ä v d a r människorna i tredje världen att deras erfarenheter av kolonialismen är g r u n d e n för en delad iden- titet och en g e m e n s a m källa till ömsesidig förståelse. Varför skulle det inte vara för- svarbart att undersöka h u r enbart erfaren- het av kolonialism formar personligheter och världsbilder? H u r kan vita västerländ- ska kvinnor kräva ett e r k ä n n a n d e av det vi tror att vi delar med alla kvinnor, utan att erkänna ett liknande berättigande av det de koloniserade folken anser att de delar med varandra? Vi kan med a n d r a ord inte lösa problemet med den feministiska stånd- punktsteorin genom att insistera på kultu- rellt särskiljande d r a g hos individer i a n d r a kulturer, m e d a n vi samtidigt framhåller könslikheterna mellan kvinnor över de kul- turella gränserna.
En lösning på det här dilemmat för ståndpunktsinriktningen skulle vara att säga att feministisk vetenskap och kunskapsteori har ett värde i sig vid sidan av och som en del av dessa a n d r a möjliga vetenskaper och kunskapsteorier — inte ge- nom att vara dem överlägsna. M e d d e n n a strategi har vi gett avkall på den totalistis- ka, " h ä r s k a r k a r a k t ä r e n " i vår teoribild- ning, vilken åtminstone är ett underförstått mål i mycket av den feministiska forsk- ningen, och vi har brutit oss loss från de marxistiska förutsättningar som ligger till grund för den feministiska efterföljarveten- skapliga inriktningen. D e n n a attityd har gjort det möjligt att bibehålla de teoretiska g r u n d b e g r e p p e n i den feministiska teorin (hur instabila de sedan än är) och helt en- kelt bara ställa dem vid sidan av begrepps-
Paula Modersohn-Becker, Självporträtt på sjätte bröllops- dagen, 1906
bildningen i de teorier som utformas av a n d r a undertryckta grupper. Istället för den "tvåsystemteori" som socialistiska fe- minister brottas med,2 2 ger oss d e n n a in- fallsvinkel en mångsystemteori.
Den l ä m n a r naturligtvis alla utom vita västerländska ledande kvinnor med en klu- ven (eller kanske ä n n u mer uppdelad) iden- titet. Det finns en g r u n d l ä g g a n d e inkonse- kvens i den här synen på utgångspunkterna för feministiska sätt att n ä r m a sig kunska- pen.
En a n n a n lösning vore att göra avkall på syftet att skapa enighet kring delade sociala erfarenheter till förmån för en solidaritet kring de mål som kan delas.23 Från d e n n a utgångspunkt kan alla ståndpunkts- teoretiker — feminister, invånare i Tredje världen, homosexuella, arbetare — n ä m n a vilka historiska förutsättningar som har åstadkommit de politiska och begreppsliga hinder som måste övervinnas, utan att där- för skapa allmängiltiga begrepp och poli- tiska målsättningar utifrån d e m . Eftersom könstillhörighet också är en klass- och ras- tillhörighet i kulturer som är u p p d e l a d e ef- ter klass och ras likaväl som efter kön, kan
ingen enskild kvinnas erfarenheter utgöra basen för de visioner och den politik som kommer att frigöra oss från könshierarkien.
Ett stort antal olika g r u p p e r i samhället k ä m p a r för tillfället mot den västerländska hegemonin, mot den vita, borgerliga mans- centrerade världsuppfattningen och den politik den både genererar och rättfärdigar.
Våra interna ras-köns- och klassmotsätt- ningar och de skillnader som finns i den kulturhistoria som talar om för oss vilka vi är som samhällsvarelser, h i n d r a r oss från att samlas kring g e m e n s a m m a mål. Det är historien som kommer att lösa eller avfärda det här problemet, inte våra analytiska strävanden. Det h i n d r a r inte att de vita, västerländska, borgerliga feministerna borde ta hänsyn till behovet av en mer aktiv teoretisk och politisk k a m p mot vår egen rasism, och mot det klassförtryck och den kulturella likriktning som befäster ett fort- satt förtryck av kvinnor över hela världen.
Kultur kontra natur och socialt kontra biologiskt kön
Historiker och antropologer visar att det moderna västerländska samhällets sätt att dra en gräns mellan kultur och n a t u r både är modernt och kulturbundet.2 4 Motsätt- ningen mellan kultur och n a t u r dyker u p p på m å n g a komplicerade och tvetydiga sätt i en rad a n d r a motsatsförhållanden som är kännetecknande för det m o d e r n a väster- ländska t ä n k a n d e t . M a n sätter förnuft mot känslor och lidelser, objektivitet mot sub- jektivitet, själen mot kroppen och de fysiska
funktionerna, abstrakt mot konkret, offent- ligt mot privat — för att n ä m n a några. I vår kultur, och inom vetenskapen, identifieras det manliga med kulturen och det kvinnliga med naturen. I samtliga fall uppfattas det senare som ett våldsamt och mäktigt hot, som kommer att resa sig och överväldiga det förra om detta inte utövar sträng kon- troll över det senare.
Denna serie av associativa motsatsförhål- landen har varit ett av de p r i m ä r a målen för den feministiska kritiken av den m o d e r n a vetenskapens b e g r e p p s a p p a r a t . D ä r e m o t inser m a n mer sällan att d e n n a dualism
Gussy Anhert Hippold, Självporträtt, 1933, Akvarell, Privat- samling, Milano
återkommer i det feministiska resone- manget om biologiskt och socialt kön, eller det biologiska/sociala könssystemet. J a g har tidigare talat om en eliminering av kö- net som om det sociala livet skulle k u n n a sopas rent från de biologiska aspekterna av vår sexuella identitet och dess vanor och önskningar. I n f ö r a n d e t av idén om ett so- cialt kön inom den feministiska teoribild- ningen är ett klart framsteg i jämförelse med den biologiska deterministiska upp- fattningen att skillnader mellan könen helt enkelt beror på biologiska skillnader. Efter- som den biologiska determinismen är stark och livaktig inom sociobiologin, endokrino- login, etologin, antropologin och, u t a n tve- kan, i de flesta ickefeministiska resone- mang, vill j a g inte n e d v ä r d e r a den slagkraftiga analytiska strategin att kräva en total åtskillnad mellan de k ä n d a (och igenkännbara) effekterna av biologisk res- pektive kulturell påverkan. Det h i n d r a r inte att en mycket a n n o r l u n d a bild av sexuell identitet, och sexuella vanor och önsk- ningar, stiger f r a m ur sentida forskning inom biologin, historien, antropologin och psykologin.25 Förvånansvärt nog skulle m a n k u n n a kalla också detta för biologisk determinism, även om det som framkom- mer på d e n n a grundval är en t ä n j b a r h e t i den sexuella identiteten, v a n o r n a och öns- kemålen snarare än en fastlåsthet. Vårt släkte är d ö m t till frihet från biologiska be- gränsningar, som existentialisterna skulle uttrycka saken.
Problemet för den feministiska teoribild- ningen och praktiken är här tvåfaldigt.
Först och främst understryker vi att männi- skor är kroppsliga varelser — inte cartesianska själar som råkar vara förankrade i rörlig biologisk massa. Den kvinnliga kroppslig- heten skiljer sig från den manliga. Därför vill vi ta reda på vad d e n n a a n n o r l u n d a kroppslighet i n n e b ä r för de sociala relatio- nerna och det intellektuella livet. M e n s t r u - ationer, vaginal penetrering, lesbiska sexu- ella erfarenheter, b a r n a f ö d a n d e , a m n i n g och klimakterium är kroppsliga erfarenhe- ter som m ä n inte kan ha. Den m o d e r n a feminismen har inte som mål att behandla kvinnor som " b a r a m ä n n i s k o r " i sin offent-
liga politik. Vi är därför tvungna att formu- lera vilka könsskillnaderna är. Vi är emel- lertid r ä d d a för att det ska ge näring åt en biologisk determinism i sexualpolitiken (tänk b a r a på de problem vi h a d e med att formulera en feministisk syn på premens- truella s p ä n n i n g a r och arbetsrelaterade ha- vandeskapsrisker på ett sätt som inte skulle skada kvinnor). Problemet kompliceras yt- terligare när vi vill formulera de rasmässiga skillnaderna mellan kvinnor.2 6 H u r ska vi kunna välja mellan att insistera på att de biologiska skillnaderna borde erkännas i samhällslivet och samtidigt insistera på att biologin inte är ett öde för vare sig kvinnor eller m ä n ?
Det a n d r a problemet är svårigheten att hitta begrepp för det faktum att motsätt- ningen mellan kultur och n a t u r och alla dess avläggare inte b a r a är tankespöken som m a n kan lägga på hyllan som förlegade föreställningar. Tendensen mot detta slag av dualism är en ideologi i termens starka- ste betydelse och s å d a n a tendenser kan m a n inte b a r a skaka av sig genom mental- hygieniska åtgärder och viljestyrka. Mot- sättningen mellan n a t u r och kultur struktu- rerar den offentliga politiken, institutioner- nas och individernas sociala mönster, uppdelningen av vetenskapen (samhällsve- tenskap kontra naturvetenskap) och i grun- den hela det sätt vi u p p f a t t a r omvärlden på.
Vi måste följaktligen tänka och existera inom r a m a r n a för den motsättning vi kriti- serar tills vi har förändrat vårt dualistiska synsätt (uppdelningen av sociala erfarenhe- ter i mentalt i motsats till manuellt, abs- trakt i motsats till konkret, känslomässighet i motsats till förnekande av känslor). Vi kanske kan r u b b a uppfattningen att det na- turgivna är svårt att förändra m e d a n det kulturella är lättare att förändra om vi ser ekologiska katastrofer och medicinsk tekno- logi å ena sidan och sexismens, klassamhäl- lets och rasismens historia å den andra.2 7 Vi bör emellertid fortsätta att insistera på en åtskillnad mellan kultur och natur, mellan socialt och biologiskt kön (särskilt som vi riskerar en biologisk deterministisk reak- tion) även då vi i våra analyser och försök noterar hur oupplösligt de är förenade hos
individer och i kulturer. De här motsätt- ningarna är empiriskt felaktiga, men vi har inte råd att avfärda d e m som oväsentliga så länge de formar våra liv och vårt medve- tande.
Vetenskapen som hantverk: anakronism eller resurs?
Traditionell vetenskapsteori o m h u l d a r en anakronistisk bild av forskaren som ett so- cialt isolerat geni, vilken söker problem att lösa, formulerar hypoteser, uppfinner meto- der for att pröva hypoteserna, samlar obser- vationer och tolkar resultatet av forsk- ningen. Verkligheten för den vetenskapliga forskningen ser helt a n n o r l u n d a ut i dag, eftersom dessa hantverksmetoder för att nå fram till vetenskaplig kunskap ersattes av industriella metoder inom naturvetenska- pen redan på a r t o n h u n d r a t a l e t och inom stora delar av den samhällsvetenskapliga forskningen i mitten av nittonhundratalet.
Det innebär att vetenskapliga och kunskapsteoretiska regler och normer för den individuella kunskapssökaren är irrele- vanta för utförandet och förståelsen av det mesta av den m o d e r n a forskningen, vilket flera vetenskapsteoretiker har påpekat.2 8
Nu råkar det emellertid vara så att det just är inom forskningsområden som fortfa-
rande är organiserade på ett hantverksmäs- sigt sätt som den intressantaste feministiska forskningen har ägt rum.2 9 Kanske har alla de mest revolutionerande p å s t å e n d e n a va- rit resultatet av forskningssituationer där enstaka feminister (eller en g r u p p av dem) har identifierat en problemställning, lagt fram en hypotes till eventuell förklaring, gjort en undersökning och sedan tolkat re- sultaten. N ä r hypotesen framläggs av en social g r u p p och undersökningen utförs av en a n n a n g r u p p , vilket är fallet med det mesta av den naturvetenskapliga forsk- ningen och i mycken samhällsvetenskaplig forskning, är det istället ofta så att forsk- ningsmålen formuleras av en privilegierad g r u p p m e d a n det aktiva forskningsarbetet utförs av en u n d e r o r d n a d g r u p p . D e n n a situation gör det möjligt för dem som for- mulerar problemen att undvika att ifråga-
sätta giltigheten i sina idéer, begrepp, meto- der och tolkningar av forskningsresultaten.
Detta slag av analys förstärker stånd- punktsteoretikernas a r g u m e n t att en nor- m e r a n d e kunskapsteori borde baseras på en teori om arbete eller mänsklig aktivitet, inte på en teori om m e d f ö d d a färdigheter som i den empiristiska kunskapsteorin. Faktum är att de feministiska kunskapsteorier som har n ä m n t s ovan alla är baserade på en teori som särskiljer mänsklig aktivitet, vil- ken får stöd av en undersökning om de för- hållanden under fjorton—till sextonhundra- talet, som var en förutsättning för den moderna vetenskapens genombrott. Femi- nisterna pekar på föreningen av mentala, manuella och känslomässiga komponenter i kvinnors arbete, vilket ger kvinnorna en potentiellt mer övergripande förståelse av naturen och samhällslivet. Eftersom kvin- nor i allt större utsträckning dras in i, och söker sig till, manligt arbete — från juridik och politik till medicin och vetenskaplig forskning - undergräver vårt arbete och våra sociala erfarenheter den traditionella uppdelningen mellan m ä n s och kvinnors arbete och tillåter kvinnors sätt att förstå verkligheten att börja forma a l l m ä n n a atti- tyder. På s a m m a sätt var det ett brott mot den feodala arbetsfördelningen som möjlig- gjorde den förening av mentalt och m a n u - ellt arbete vilken var n ö d v ä n d i g för fram- växten av de nya experimentella metoderna inom vetenskapen.3 0
Den traditionella vetenskapsfilosofiska bilden av forskaren som hantverkare är alltså irrelevant som modell för den aktivi- tet som u p p t a r de flesta vetenskapliga arbe- tare i dag. Föreställningen säger däremot någonting om a r b e t s m e t o d e r n a för de myc- ket fa vetenskapligt utbildade arbetare som konstruerar nya forskningsmodeller. M e n eftersom den vetenskapliga världsbild som feminismen kritiserar byggdes u p p för att förklara metoderna, resultaten och målen för det hantverk som utgjorde vetenskapen under en tidigare period, och eftersom den moderna feministiska hantverksmässiga forskningen har f r a m b r i n g a t n å g r a av de mest värdefulla g r u n d b e g r e p p e n , verkar det som om vi borde tänka mer noggrant på
vilka aspekter av d e n vetenskapliga världs- bilden vi vill behålla och vilka vi vill förka- sta. D a g e n s vetenskapliga h u v u d f a r a kan- ske inte alls ä r vetenskaplig i ordets u r s p r u n g l i g a bemärkelse. K a n det vara så att feminismen och a n d r a förfrämligade f o r s k n i n g s o m r å d e n ä r s a n n a efterföljare till K o p e r n i k u s , Galilei och N e w t o n ? K a n det v a r a s a n t s a m t i d i g t som dessa efterföljare u n d e r m i n e r a r d e n kunskapsteori som H u m e , Locke, Descartes och K a n t utveck- lade för att förklara d e n m o d e r n a vetenska- pens u p p k o m s t ? V i leds än en g å n g f r a m till det j a g a n s e r bör b e t r a k t a s som en f r u k t b a r a m b i v a l e n s inför d e n v e t e n s k a p vi har. Vi b o r d e odla b å d e " s e p a r a t i s t i s k " hantverks- inriktad forskning och infiltrera de industri- ellt s t r u k t u r e r a d e v e t e n s k a p e r n a m e d femi- nistiska v ä r d e r i n g a r och mål.
D e t t a är n å g r a av d e g r u n d l ä g g a n d e in- stabiliteter i d e analytiska kategorierna som f r a m t r ä d e r vid studiet av den feministiska vetenskapskritiken. Flera av d e m d y k e r u p p i den m e r generellt i n r i k t a d e feministiska teoribildningen. J a g h a r h ä v d a t att vi inte kan lösa dessa d i l e m m a n u t i f r å n d e temer de h a r uttryckts i, och föreslår istället att vi bör lära oss att b e t r a k t a själva instabiliteten som en värdefull resurs. O m vi kan lära oss att a n v ä n d a oss av den, kan vi m ä t a oss m e d Arkimedes största insats - h a n s fantasifull- het d å h a n s k a p a d e ett helt n y t t sätt att teoretisera.
Översättning: Annika Preis
Artikeln har tidigare publicerats i Signs: Journal of Women in Culture and Society vol 11 nr 4.
Leonora Carrington, Självporträtt, 1936-37, Pierre Matisse saml. New York
20
N O T E R
1 Mina funderingar kring dessa frågor har i hög grad utvecklats genom Margaret An- dersens och de anonyma recensenternas kommentarer i Signs: Journal of Women in Cul- ture and Society, liksom genom diskussioner under de senaste åren med många av de feministiska forskare som citeras i den här artikeln.
2 Se t ex M a r a C Lugones och Elizabeth V Spelman; "Have We Got a Theory for You!
Feminist Theory, Cultural Imperialism and the Demand for the Women's Voice." Hypa- tia: A Journal of Feminist Philosophy (specialut- gåva av Women 's Studies International Forum) 6, nr 6 1983, många av urvalen i New French Feminisms, redigerad av Elaine Marks och Isabelle de Courtivron, New York, Schocken Books, 1981; J a n e Flax, "Gender as a Social Problem: In and For Feminist Theory" American Studies/Amerika Studien juni
1986; Donna Haraway, "A Manifesto for Cyborgs: Science, Technology and Socialist Feminism in the 1980's", Socialist Review 80 1983 s 65-107.
3 Se Thomas S Kuhn, The Structure of Scientific Revolutions, Chicago, University of Chicago press, 1970. "Normalvetenskap" är Kuhns term för en vetenskap där de begreppsmäs- siga och metodologiska förutsättningarna delas av forskarna på fältet.
4 Kanske har det alltid varit så. Men uppkom- sten av ett "statspatriarkat" från "äkta make-patriarktet" under den första halvan av århundradet, de färgade folkens resning mot det kolonialistiska förtrycket och de på- gående omvälvningarna i den internatio- nella kapitalismen, visar åtminstone att detta ögonblick i historien utmärks av våld- samma förändringar. Se Ann Ferguson:
"Patriarchy, Sexual Identity, and the Sexual Revolution" Signs: Journal of Women in Culture and Society 7, nr 1 1981 s 158-99, för diskus- sioner om förändringar i patriarkatets for- mer.
5 I sin artikel " T h e Novel and Europé", New York Review of Books vol 31, nr 12, 1984, frågar Milan Kundcra om det är en slump att ro- manen och den vetenskapliga rationaliteten uppkom samtidigt.
6 Detta uttrycks på olika sätt av Sara Rud- dick: "Matcrnal Thinking", Feminist Studies 6, nr 2 1980, s 342-67; Carol Gilligan In a Different Voice: Psychological Theory and Wo- man's Development, Cambridge, Mass., Har-
vard University Press, 1982; Dorothy Smith:
" Women's Perspective as a Radical Critique of Sociology", Sociological Inquiry 44, nr 1 1974 s 7—13 och "A Sociology for Women", i The Prism of Sex: Essays in the Sociology of Knowledge, redigerad av J Sherman och E T Beck, Madison; University of Wisconsin Press, 1979.
7 Se t ex recensionerna i Signs och de uppsatser som skrivits av Brighton Women and Sci- ence Group: Alice Through the Microscope, London, Virago Press, 1980; Ruth Hub- bard, M S Henifin och Barbara Fried, Biolo- gical Woman: The Convenient Myth, Cam- bridge, Mass. Schenkman Publishing Co, 1982; Marian Lowe och Ruth H u b b a r d , Wo- man 's Nature: Rationalizations of Inequality, New York; Pergamon Press, 1983; Ethel To- bach and Betty Rosoff, Genes and Gender I, II, III, IV, New York Gordian Press, 1978, 1979,
1981, 1984. (Hubbard och Lowe är gästre- daktörer för andra volymen i serien, med undertiteln: Pitfalls in Research on Sex and Gen- der)', Ruth Bleier, Science and Gender: A Criti- que of Biology and its Theories on Women New York, Pergamon Press, 1984.
8 Marcia Millman och Rosabeth Moss Kan- ter: "Editorial Introduction", i Another Voice:
Feminist Perspectives on Social Life and Social Science New York, Anchor Books, 1975 vii.
9 Denna spänning mellan de två slagen av kritisk teori har påpekats av Helen Longino och Ruth Doell, "Body, Bias and Behavior:
A Comparative Analysis of Reasoning in Two Areas of Biological Science", Signs 9, nr 2 1983 s 206-27; och av Donna Haraway:
" I n the Beginning Was The the Word: T h e Genesis of Biological Theory", Signs 6 nr 3 1981 s 469-81. Longino och Doell tror att
"feminister inte behöver välja mellan att rätta till "dålig vetenskap" eller att förkasta hela den vetenskapliga världen" (208) och att "vi i vårt sökande efter ett botemedel bara kan komma bortom dessa två inrikt- ningar genom att utveckla en mer övergri- pande förståelse av manliga fördomar inom vetenskapen, såsom avskilda från denna."
(207) Longino och Doells analyser är san- nerligen till god hjälp för att skapa sådan förståelse, men eftersom de inte tar itu med kritiken av den "vanliga vetenskapen" har jag ett annat förslag till botemedel. Haraway kommer inte med något förslag till lösning av dilemmat.
10 Se t ex Elizabct Fee: "Ninetecnth Century Craniology: T h e Study of the Female Skull"
21 Bulletin of the History of Medicin 53, nr 3 1979
s 415—33; Susan Griffin: Woman and Nature:
The Roaring inside Her, New York, Harper &
Row, 1978; Diana Long Hall, "Biology, Sex, Hormones and Sexism in the 1920's", Philo- sophical Forum 5 1973-74 s 81-96; Donna Haraway, "Animal Sociology and Xatural Economv of thc Body Politic, Parts 1, 2,"
Signs, nr 1 1978 s 21-60; Ruth Hubbard,
"Have Only men Evolved? "i Hubbard, He- nifin och Fried, red, not 7 ovan; E J Jorda- nova, "Natural Facts: A Historical Perspec- tive on Science and Sexuality" i Nature, Culture and Gender, red Carol McCormack och Marilyn Strathern, New York, Harper and Row 1980; Evelyn Fox Keller; Reflections on Gender and Science New Haven, Conn. Yale University Press, 1985.
11 Jane Flax har försett den feministiska efter- följarvetenskapen med viktiga kunskapsteo- retiska formuleringar, "Political Philosophv and the Patriarchal Unconscious: A Psvcho- analytic Perspective on Epistemology and Metaphysics", i Discovering Reality: Feminist Perspectives on Epistemology, Metaphysics, Me- thodology and Philosophy of Science, red. Sandra Harding och Merrill B Hintikka, Dordrecht, D Reidel Publishing Co, 1983; Nancy Hart- sock, " T h e Feminist Standpoint; Develo- ping the Ground for a Specificallv Feminst Historical Materialism", i Harding och Hintikka, red och kap 10 i Money, Sex and Power, Boston, Northeastern University Press, 1983; Hilary Rose, "Hand, Brain and Heart: A Feminist Epistemology for the Na- tural Sciences", Signs 9, nr 1 1983 s73-90 och "Is a Feminist Science Possible?" före- drag på MIT, Cambridge, Massachussetts,
1984; D. Smith "\Vomen's Perspective as a Radical Critique of Sociology" and "A So- ciology for Women" båda i Not 6 ovan.
12 Friedrich Engels, "Socialism: Utopian and Scientific" in The Marx and Engels Reader, red R Tucker, New York, W YV Norton & Co, 1972; George Lukåcs, "Rcification and The Consciousness of the Proletariat", History and Class Consciousness, Cambridge Mass M I T Press, 1986.
13 Hartsock diskuterar speciellt det förvridna i den androcentriska visionen (not 11 ovan).
Jag skall senare referera till dualismen mel- lan män och kvinnor, eftersom det är de flesta ståndpunktsteoretikers sätt att ut- trycka saken. J a g tror emellertid att dessa kategorier är otillräckliga även för de stånd- punktsteoretiska begreppen: det är femini-
ster kontra ickefeminister vi borde diskutera i det här fallet.
14 Jane Flax diskuterar detta postmodernisti- ska drag i den feministiska teorien i "Gender as a Social Problem: In and for Feminist Theory" (not 2 ovan) och citerar följande personer bland de främsta kritikerna av mo- dernismen: Friedrich Nietzsche, On the Genealogy of Morals, New York Vintage, 1969, och Beyond Good and Evil, New York, Vintage, 1966; Jacues Derrida L'écriture et la Difference, Paris, Editions du Seuil, 1967;
Michel Foucault The Order of Things, New York, Vintage, 1973 och The Archeology of Knowledge, New York, Harper and Row, 1972; Jaques Lacan, Speech and Language in Psychoanalysis, Baltimore, John Hopkins University Press, 1968 och The Four Funda- mental Concepts of Psychoanalysis, New York, YV YV Norton & Co,' 1973; Paul Feverabend, Against Method, New York, Schocken Books, 1975; Richard Rorty, Philosophy and the Minor of Nature, Princeton, N J , Princeton Univer- sity Press, 1979; Hans-Georg Gadamer, Phi- losophical Hermeneutics, Berkeley, University of California Press, 1976; Eudwig YVittgen- stein, On Certainty, New York, Harper &
Row, 1972 och Philosophical Investigations, New York, Macmillan Publishing Co, 1970.
Se också Jean-Fran^ois Lyotard. The Postmo- dern Condition: A Report on Knowledge, övers G Bennington och B Massumi, Minneapolis, University of Minnesota Press, 1984.
15 Varje teoretiker ger emellertid olika tyngd åt den ena eller andra riktningen. Alla är dock uttalat medvetna om den spänning som finns i deras eget arbete mellan de två slagen av kritik mot den moderna västerländska kunskapsteorin. Det är ett annat projekt att förklara hur var och en av dem försöker lösa denna spänning. Se Sandra Harding, The Science Question in Feminism, Ithaca N.Y., Cor- nell University Press 1986, för vidare diskus- sion av teoretikernas arbete.
16 Flax, "Gender as a Social Problem" (not 2 ovan), s 17.
1 7 Flax verkar vara omedveten om detta pro- blem. Engels särskiljer utopisk och veten- skaplig socialism (not 12 ovan).
18 Flax (not 11 ovan); Hartsock (båda titlarna i not 11 ovan); Smith (not 6 ovan).
19 Jag skriver "så gott som överallt" för att ge utrymme åt antropologernas anspråk på
"jämlika kulturer". Se t ex Eleanor Leacock, Myths of Male Dominance,New York, Monthly Review Press, 1981.
