Unga kvinnor
Vilka livsperspektiv
har unga kvinnor idag? Hur har flickkulturen förändrats
genom åren? Hur förhåller sig
tjejbanden till den manliga rockmusiken?
Vad kan ungdomsforskningen bidra med för förståelsen av unga kvinnors kultur?
Om detta och mycket annat handlar
numret om
Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- ges av Föreningen Kvinnoveten- skaplig tidskrift
Ansv utg Anita Göransson
Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året.
Prenumeration för 4 nr kostar 125 skr. Stödprenumerationer å 175 skr eller mer är mycket välkomna.
Postgiro 8841 78-5
Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar
R E D A K T I O N
Ingrid Holmquist, Eva Borgström, Anna Jönasdottir, Lena Boéthius Margareta Lindholm
Margareta Wedborg
R E F E R E N S G R U P P
Boel Berner, Mona Eliasson, Anita Göransson, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Åström
A D R E S S
Kvinnovetenskaplig tidskrift Nordenskiöldsgatan 16 41309 Göteborg Tel 031-146604
Förteckning över tidigare utkom- na temanummer och samtliga ar- tiklar kan erhållas från redak- tionen
Grafisk form: Leif Thollander Vinjetter: Ewy Palm
Printed in Sweden by
Graphic Systems AB, Göteborg
© Författarna och kvinnoveten- skaplig tidskrift
ISSN 0348-8365
För insända ej beställda manu- skript ansvaras ej
Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet
Nr 1 • 1986 • Årg 7
Från redaktionen 1
K I R S T E N D R O T N E R
Flickkultur och ungdomsforskning — motståndare eller medspelare? 4
M A R G A R E T A N O R E L L
Susannorna — om unga kvinnor i olika kulturella miljöer 14
L I N A E K D A H L
När jag sålde bestämmanderätten till änglarna 32
A N N E S C O T T S 0 R E N S E N
Längtan efter skönhet — om flickkultur förr och nu 34
K A T H A R I N A B R E T T E
"The Curse Has Been Lifted" - om tjejer och hårdrock 48
K R I S T I N A B J Ö R N E R , C A R I N A G U S T A F S S O N , K A I J A M E R T A
Närsynta mullvadar och högtflygande örninnor — när yrkesverksamma kvinnor och utsatta tonårstjejer möts 54
Recensioner 62 Förmoder 75 Vad händer 78
Från redaktionen
Hur lever dagens unga kvinnor? Vilka bil- der har de av kvinnligt och manligt? Vilka konflikter och möjligheter, jämfört med ti- digare generationers kvinnor?
Detta är frågor som kvinnoforskningen än så länge, ägnat mycket liten uppmärk- samhet. Inte heller inom ungdomsforsk- ningen finns annat än antydningar till svar
— och detta trots att det under senare år växt fram en mycket intressant ungdoms- forskning med ett brett kulturanalytiskt perspektiv och en solidarisk, icke- exploaterande hållning till ungdomarna.
Denna forskning, som härstammar från Västtyskland och England, har mycket spännande att säga om ungdomars identi- tetsutveckling och om deras speciella stilar och subkulturer, men den har varit påfal- lande blind för könsspecifika tolkningar och har i praktiken ägnat sig åt pojkar och unga män.
Bristen på köns- och kvinnoperspektiv kan dels hänföras till att forskningen i hu-
vudsak företräds av män, men en annan viktig förklaring ligger i själva forskningsin- riktningen. Forskarna har varit intressera- de av det avvikande hos ungdomarna, av regelbrotten och revolterna, medan det
"vanliga" och vardagliga tonats ned. Man har fokuserat på subkulturerna (t ex skin- heads eller punkare), och det spektakulära fritidslivet, medan ungdomarnas mer all- dagliga liv i hemmet, skolan eller jobbet har negligerats.
Allt detta har samverkat till att osynlig- göra flickorna, som dels spelar en under- ordnad roll i subkulturerna (även om det finns tecken på att det håller på att ändra sig) och dels av tradition är mer bundna till hemmet. Flickornas speciella ungdomskul- tur tycks fortfarande vara mer knuten till det egna rummet och bästisen än till gänget och utelivet.
Detta nummer av KVT är ett första för- sök att ge en bredare översikt över flickors/
unga kvinnors livsformer idag. Vi introdu-
2
cerar det möte mellan kvinnoforskning och ungdomsforskning som har börjat äga rum, i Norden framför allt i Danmark, och vi hoppas givetvis inspirera fler forskare ur båda lägren till nytt och annorlunda tän- kande.
Kirsten Drotner gör i artikeln "Flickkul- tur och ungdomsforskning — motståndare eller medspelare" en bred, kritisk genom- gång av ungdomsforskningen under 1900- talet. Hon finner viktiga nyvinningar spe- ciellt i 70-talets engelska subkulturforsk- ning, men visar samtidigt hur denna kom- mer att vidareföra den traditionella ung- domsforskningens ointresse för flickkultu- ren. Själv ser Kirsten Drotner intressanta motsättningar i kulturmönstren hos dagens unga kvinnogeneration: Unga kvinnor är idag både otraditionella offensiva och in- tensivt "nyfeminina", menar hon, och ef- terlyser en kvinnoteori som förmår omfatta sådana komplikationer.
I "Längtan efter skönhet — om flickkul- tur förr och nu" diskuterar Anne Scott So- rensen bästa väninnerelationens centrala betydelse inom flickkulturen. Väninnege- menskapen blir en förmedlande länk mel- lan familjens intima relationer och ung- domsgruppens mer offentliga, utåtriktade aktiviteter. Hon redogör också i artikeln för ett pedagogiskt projekt som hon medverkat i tillsammans med flickor inom vuxenut- bildningen. I detta sammanhang diskute- rar hon feministisk pedagogik och hävdar vikten av ett utbyte mellan den kvinnoge- neration som deltagit i den nya kvinnorö- relsen och den uppväxande generationen som mottar detta " a r v " .
Den traditionella flick- och väninnekul- turen spelar mindre roll i Margareta No- rells artikel "Susannorna — om unga kvin- nor i olika kulturella miljöer". För de tre Susannorna vi möter i artikeln är det i stäl- let den större ungdomsgruppen och dess kulturella miljö som varit avgörande. Trots att de alla har en likartad social bakgrund har de valt olika ungdomskulturer — en arbetarpräglad, "konventionell", en mellanskiktsorienterad, " m o d e r n " och en avantgardistisk, "experimentell" — och detta har haft stort inflytande på deras livs-
perspektiv och drömmar inför framtiden.
O m en begynnande kvinnlig inbrytning på ett mycket manligt område skriver Katharina Brette i " T h e Curse Has Been Lifted'— om tjejer och hårdrock". Många av tjejerna i de kvinnliga rockband hon har intervjuat attraheras av upproret i hård- rockmusiken, men i deras eget musikska- pande förbinds revolten med nya, antisexis- tiska symboler.
Det pedagogiska perspektivet och mötet mellan en äldre och en yngre kvinnogenera- tion, som fanns hos Anne Scott S0rensen, återkommer i artikeln "Närsynta mullva- dar och högtflygande örninnor — när yrkes- verksamma kvinnor och utsatta tonårstje- jer möts". Här berättar Kristina Björner,
Carina Gustafsson och Kaija Merta om sitt arbete med tonårsflickor i ett "socialt belas- tat" område i Borås. De beskriver en ar- betsprocess som gett dem nya perspektiv på socialt arbete och som synliggjort och akti- verat både dem själva och tjejerna.
Här liksom i flera andra artiklar möter vi unga arbetarkvinnor. Ett mer samlat per- spektiv på deras villkor ges i Birte Bech Jorgensens bok 'Noget med mennesker eller no- get på et kontor'. Forstadsliv, pigekultur, arbejds- leshed (1985), som Karla Werner anmäler i krönikan. Där recenserar också Ulla Tebe- lius Skoleliv, pigeliv av PEJensen m fl (1984), Den är ett exempel på den ganska omfat- tande forskning om flickor i skolan, som förekommer i Danmark, och som där är den vanligaste formen för könsspecifik ung- domsforskning. Denna skolforskning tas upp både i Kirsten Drotners och Anne Scott Sorensens artiklar, men den är väl värd en utförligare presentation, och vi hoppas kunna återkomma till den i ett framtida pedagogiskt nummer.
*
Nästa nummer av K VT kommer ut i maj och handlar om kvinnor under medeltiden.
Första temat i höst blir nya reproduktions- teknologier och till det brännande ämnet är ni mycket välkomna med tips och synpunk- ter! Som vanligt är ni också välkomna med artiklar utanför temat — vi lovar att försöka placera dem!
M e d v e r k a n d e i detta n u m m e r Kristina Björner är s o c i o n o m o c h arbetar f n s o m skolkurator.
Katharina Brette är s o c i o n o m o c h studerande vid Musikvetenskapliga institutionen, G ö t e b o r g s universitet. H o n arbetar f n som skolkurator på halvtid. På ledig tid försöker hon att tränga in i ämnet kvinnor och populärmusik.
Kirsten Drotner är D r phil, forskarstipendiat och m o r till J o n a s , tre år o c h Julie, tio månader. H a r i doktorsavhandlingen More Next Week: English Children and Their Alagazines, 1751—1945 (Arhus 1985) analyserat förhållandet mellan b a r n d o m e n s förallmänligande o c h barns läsning av populärlitteratur. Har tidigare sysslat m e d engelsk o c h amerikansk ungdomskultur och arbetar nu m e d ett projekt o m vad det betyder för u n g d o m a r när de själva skapar kultur.
Lina Ekdahl är 21 år o c h född och u p p v u x e n i G ö t e b o r g . H o n har skrivit lyrik sedan 17-års åldern o c h publicerat enstaka dikter i bl a Göteborgsposten o c h Arbetet. H o n har också medverkat m e d egna dikter i r a d i o p r o g r a m m e t Skymningszoner.
Carina Gustafsson är fritidsledare o c h doktorand vid Sociologiska institutionen vid G ö t e b o r g s universitet.
Maria Heedf 1954, är bosatt i G ö t e b o r g och arbetar m e d måleri, grafik o c h textning.
Kaija Merta är s o c i o n o m o c h har arbetat s o m socialsekreterare o c h fältassistent.
H o n är doktorand o c h vikarierande universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete i G ö t e b o r g . H o n har tidigare forskat i n o m projektet "Socialarbetaren s o m resurs" i Borås k o m m u n o c h har f n projektanställning vid socialförvaltningen i G ö t e b o r g .
Margareta Norell är doktorand i sociologi vid L u n d s universitet o c h har under 1983 — 85 arbetat m e d forskningsprojektet " A l k o h o l e n s mening för 20-åriga m ä n och kvinnor — en socialpsykologisk studie", finansierat av Riksbankens J u b i l e - umsfond. F n ägnar hon sig åt avhandlingsarbete s o m bygger på empiri från projektet o c h rör unga kvinnor och mäns livsformer och livssammanhang.
Anne Scott Sorensen, f 1952, m o r till två söner, 1 o c h 5 år gamla, o c h " f o s t e r m o r " till en 9-årig dotter. Bibliotekarie o c h cand phil i " N o r d i s k Sprog og Litteratur". F n är hon forskarstipendiat vid Center for Kvindestudier vid O d e n s e universitet o c h arbetar m e d ett projekt o m flickkultur och flickpedagogik.
4
K I R S T E N D R O T N E R
Flickkultur och ungdomsforskning — motståndare eller medspelare?
Ungdoms kulturforskningen
negligerar flickors och unga kvinnors kultur. Det visar Kirsten Drotner i sin genomgång
av dagens tongivande ungdomsforskning från England och Västtyskland.
Kirsten Drotner efterlyser en feministisk
forskning som är känslig för spänningarna och möjligheterna i unga kvinnors kultur.
Åttiotalets ungdomskulturer uppvisar en mer kalejdoskopisk bild än vi någonsin förr har upplevt. Punkare, husockupanter, skin- heads och nyromantiker blandas på gator och torg, i skolan och på klubbarna med så kallade "vanliga" ungdomar, som dock vid närmare påseende själva tillägnar sig delar av både klädstil och umgängesformer från de mer distinkta grupperna. I denna bro- kiga bild framträder emellertid ett tydligt mönster; flickorna har aldrig förr varit så synliga i de ungdomskulturer som vi dagli- gen möter eller läser om i tidningarna.
1985, FN:s ungdomsår, tog offentligheten temperaturen på den uppväxande genera- tionen och flickorna placerades högt på me- diernas termometer: de hade framgång i dagstidningarnas artikel- och novelltäv- lingar, de var aktiva husockupanter i verk- lighetens teater och på musikens scener er- satte de rollen som åskådare med ak- törernas makt i egna rockband.
Samtidigt som flickorna erövrar delar av pojkarnas och männens etablerade kultur- bastioner upplever vi under dessa år att de med förnyad styrka väljer traditionellt fe- minina kulturuttryck: mode- och makeup- medvetandet har skärpts, kroppen dyrkas självmedvetet, medan unga arbetslösa kvinnor, speciellt tonårsmödrarna, lever ut sin estetiska skaparlust genom att minutiöst pryda sina bostäder och sina barn och pla- nera ständiga förändringar av prydnaderna
(Prokop 1976; Jorgensen 1985). De nutida
flickkulturerna är mer offentliga och mer offensiva än tidigare, men samtidigt också mer privata och personliga. Den nuvarande generationen unga kvinnor utforskar tradi- tionellt maskulina kulturformer samtidigt som den för vidare och ofta intensifierar traditionellt feminina kulturer.
Dessa uppenbara motsättningar väcker naturligtvis frågan varför en sådan polari- sering äger rum i åttiotalets ungdomskultu- rer, vilka flickor som väljer vad och vilken betydelse valen har i deras eget livsperspek- tiv? Polariseringarna ställer nya krav på ungdomsforskningen i största allmänhet och på kvinnoforskningen i synnerhet. Men med några fa undantag blir vi svaret skyl- diga. Det finns en klar diskrepans mellan unga kvinnors kulturella aktivitet och vux- nas erkännande och bearbetande av denna aktivitet. Varför detta missförhållande? Ja, för att kunna besvara denna fråga måste vi titta närmare på ungdomsforskningen —och särskilt ungdomskulturforskningen: vilka aspekter av ungdomars liv har man under- sökt och vilken betydelse har de valda syn- vinklarna haft för förståelsen av flick- kulturerna?
Vår ringa kunskap om dessa kulturer be- ror inte på att vi saknar vetskap om och intresse för ungdomars liv och kulturer i allmänhet. Det har faktiskt gått mode i ung- domen. Både humanistiska och samhälls- vetenskapliga forskare har under det se- naste decenniet visat ett intensivt intresse
för unga människor och speciellt i England och Västtyskland har man utvecklat nyan- serade teorier som har medverkat till att skärpa vår förståelse för ungdomskulturer- nas särskilda stilarter, ungdomars um- gängesformer och deras identitetsför- ändringar.
Det ökade intresset har utan tvivel sin rot i att ungdomen tydliggör konflikter och kristendenser i samhället i sin helhet. Både fysiskt, känslomässigt och socialt utgör pu- berteten en brytningsfas då man inte bara ska komma till rätta med sin växande kropp och sin vaknande sexualitet, utan där dessa erfarenhetsprocesser i dag måste genom- levas och utvecklas samtidigt som man står inför en allt hårdare kamp om utbildnings- platser och j o b b . Motsättningen mellan möjligheter och realiteter, mellan ideal och verklighet, som generellt sett skärps för när- varande, slår särskilt starkt igenom bland ungdomar. Ungdomarna utgör därför den kanske känsligaste barometern för all- männa samhällsproblem. Och det drar till sig forskarna.
Men inte för första gången i historien. I början av seklet "uppfanns" rent av ung- domspsykologin för att förklara den relativt nyupptäckta puberteten (Hall 1904).
Denna ansågs i ungdomspsykologin utgöra en gemensamt mänsklig levnadsfas, men hörde historiskt ihop med att den ekono- miska produktionen i allt högre grad gjorde barns och ungdomars förvärvsarbete onö- digt. Fler och fler fattiga pojkar och flickor skulle därför uppfostras i familjen och i sko- lan. Det skapade stora konflikter mellan medelklassens och arbetarklassens kulturer och erfarenheter. Barn och ungdomar av båda könen vägrade ofta hårdknackat att underordna sig de nya auktoriteterna. Ung- domen såg ut att ha problem eftersom den blev ett problem. Och forskare är till för att lösa problem!
Denna historiska dimension är värd att ha för ögonen när man nu diskuterar ung- domsproblem och ungdomskulturer. Lika viktigt är det emellertid att titta närmare på vad det då är som vi - nu som då - fäster oss vid i vårt intresse för ungdomen. Med en sådan undersökning far vi en nyckel till
bättre förståelse för nutidens flickkulturer, en nyckel som samtidigt kan ge tillgång till nya diskussioner om dessa kulturers bety- delse för kvinnoforskningen.
Den traditionella ungdomsforskningen Ungdomspsykologin, som ju som tidigare nämnts uppstod i början av seklet, fick un- der mellankrigstiden sällskap av ungdoms- sociologin (Mannheim 1928). Såväl psyko- loger som sociologer koncentrerade sitt intresse på de ungdomar som skilde sig från majoriteten och som utgjorde ett samhälls- problem, nämligen de schizofrena och de kriminella. Huvudparten av ungdomarna ansågs vidareföra och avsluta barndomens
"normala" identitetsutveckling och sam- hällsanpassning, processer som ur forsk- ningssynpunkt redan omfattades av barn- psykologiska och pedagogiska teorier.
Vanliga ungdomar var normen och måttet för ungdomsforskningen genom att man ju utgick ifrån att alla i en generation skulle genomgå samma typ av pubertetsutveck- ling, samtidigt som just dessa ungdomar indirekt avskrevs som varande ointressanta ur forskningssynpunkt. Definitionen av ungdomen som en ålderskategori, en gene- ration, uteslöt därmed klassaspekten i ung- domsforskningen.
Eftersom man koncentrerade sig på upp- enbara avvikelser och direkta normbrott var denna forskning dessutom en forskning rörande pojkar och unga män. Men i likhet med klassaspekten blev könsaspekten sällan erkänd och aldrig specificerad. Bara när unga kvinnor överskred vad som allmänt ansågs vara ett passande feminint uppfö- rande togs de på allvar. En del flickor av mellanamerikanskt och afrikanskt ur- sprung väckte till exempel häftig indigna- tion i USA under andra världskriget.
Klädda i svarta nätstrumpor, åtsittande svarta kjolar och jackor bildade de egna ligor som " T h e Slick Chicks" och " T h e Black W i d o w s " (Cosgrove 1984). Men det är karakteristiskt att både dessa flickors och senare flickgenerationers motstånd inte
bara kriminaliserades, deras kriminalitet sexualiserades dessutom.
6
Forskningen i ungdomars avvikelser fort- satte på femtio- och sextiotalet, ja, den till och med ökade i flertalet västerländska sta- ter. Men samtidigt ökade det professionella intresset för "vanliga" ungdomar och deras kultur. I nya undersökningar kartlade man vad som nu betecknades som "tonåringar- nas" sexvanor samt deras förbrukning av konsumtionsvaror — i synnerhet läsandet av veckotidningar och serietidningar. Detta nyväckta intresse för majoriteten av ungdo- mar hade antingen en direkt kommersiell bakgrund - förlag kartlade ungdomarnas konsumtionsvaror för att kunna höja mark- nadsandelen — eller också hade intresset sin grund i statliga organs bekymmer för ung- domens moral. Man ansåg att populärlitte- raturen fick denna moral att vackla, medan samlag utanför äktenskapet skulle få den att förvittra helt och hållet.
Att ungdomarnas kulturer hamnade i forskningsfältet efter andra världskriget har ett nära samband med att dessa kulturer då förändrades mycket. Ökningen av det ma- teriella välståndet och det stora konsumtionsuppsvinget bars i hög grad upp av arbetarklassens ungdomar som för första gången i historien fick råd att spen- dera pengar på sig själva, och som njöt av det. Rockmusik, make-up och ett särskilt
"ungt" klädmode bildade ramen kring nya intensiva upplevelser och andra samvaro- former (Drotner 1985 a). Efter krigets många försakelser hängav sig ungdomar glatt åt konsumtionens lockelser och åt att prova vuxnas könsroller på lördagsfesterna, där Elvis Presley och senare The Beatles och Rolling Stones skickade sina sexuella signaler direkt från den transportabla grammofonen och in i örat.
Det är denna uppenbara njutning, sär- skilt bland arbetarungdomen, som väcker vuxnas moraliska bekymmer. Dessa be- kymmer bottnar i rädslan för att glömma sig (sexuellt), en rädsla som förstärks av medelklassens förakt för arbetarklassens mer expressiva kulturformer. Liknande om- edvetna normer finns också som en outta- lad måttstock i tidens ungdomsforskning.
Man har visserligen fatt upp ögonen för vanliga ungdomar och ser också nya delar
av deras liv, nämligen deras kulturer. Men dessa nya perspektiv innebär långtifrån nå- gon forskningsmässig medvetenhet om ung- domskulturernas klass- och könsmässiga motsättningar. Att pojkar i samtliga under- sökningar av konsumtionen till exempel vi- sar sig ha mer fritid och mer pengar att röra sig med än flickor, inverkar inte på tolk- ningen av ungdomars nya konsum- tionskultur. Inte heller fäster man något avseende vid att ungdomskulturerna i sti- gande grad struktureras kring erfarenhets- områden som traditionellt har varit kvin- nors, nämligen mode och makeup, dans och musik.
Efterkrigstidens medieförmedlade ung- domskulturer öppnar nya möjligheter för unga kvinnor, samtidigt som de ges relativt sett sämre betingelser än pojkarna för att utforska dessa. Det är i spänningsfältet mel- lan nya kulturella öppningar och traditio- nella kvinnoerfarenheter som nutidens flickkulturer skapas och det är i detta spän- ningsfält-som vi ska söka grunderna till åt- tiotalets polariseringar. Men dessa och lik- nande samband negligeras i femtio- och sextiotalets ungdomsforskning. Antingen fortsätter man med sexualiseringen av flic- kornas motstånd eller också betraktas de som passiva och välanpassade konsumen- ter. Det är mot denna historiska bakgrund som sjuttiotalets nya teorier om ungdoms- kulturer ska bedömas, och utifrån den som vi kan värdera deras styrka och svagheter.
Labilitet och brytning:
Nyare västtyska teorier
Gemensamt för både engelska och väst- tyska forskare är att ungdomskulturerna analyseras i relation till samhälleliga för- ändringar och att dessa förändringar i sin tur har sitt ursprung i grundläggande kon- flikter i det kapitalistiska systemet. De ny- are teorierna utgör därmed ett mer eller mindre direkt livtag på existerande uppfatt- ningar om samhället som en organism till vilken ungdomsgenerationerna anpassar sig mer eller mindre friktionsfritt. I denna uppgörelse har engelska forskare särskilt undersökt ungdomars kollektiva kulturpro-
Jeanne Mammen, "Den förtappade", akvarell 1929. Samling Axel Springer, Berlin
duktion, medan man i Västtyskland under- söker antingen ungdomskulturernas eller de generella samhällsförändringarnas bety- delse för ungdomars identitetsbildning.
Och där engelsmännen tar avstamp i socio- login, bildar psykoanalytiska och pedagogi- ska teorier utgångspunkt för den västtyska forskningen.
Mest kända inom denna forskning är Thomas Ziehes så kallade narcissismteorier (Ziehe 1975, Ziehe och Stubenrauch 1983).
Enligt Ziehe medförde efterkrigstiden en dittills osedd nedbrytning av etablerade traditioner och auktoritetsstrukturer, en process som placerade ungdomen i en psy- kisk nyckelposition. Bristen på fasta orien- teringsmönster och rigida normer skapar grunden för en labil identitetsbildning: den enskilde underordnas inte längre auktori- tära krav på behovsavvisande och förne- kande av känslor och bildar därmed inte en helgjuten personlighet i freudiansk mening.
Labiliteten ger å ena sidan möjlighet till — ja, ställer krav på - att insistera på sina känslors värde, men den innebär å andra sidan en uppenbar fara för att till exempel medieindustrin organiserar och styr det
hav av känslor som konstant hotar att dränka individen, som inte har auktorite- tens starka bålverk inbyggt. I spänningen mellan friställning och styrning av narcissi- stiska behov finns enligt Ziehe den psykiska rotationspunkten i nutidens ungdomskultu- rer. Han analyserar emellertid inte dessa kulturers beskaffenhet, liksom han underlå- ter att specificera deras klass- och könsmäs- siga betydelse. Narcissismteorin förblir på en allmän och ganska abstrakt nivå, vilket har bäddat för många missförstånd och en del kritik (Bjerg och Elle 1982, Ziehe 1981).
Helmut Hartwig är en annan tysk fors- kare vars teorier om ungdomskultur under de senaste åren har fått ökat inflytande.
Utifrån samma psykologiska grundsyn som Ziehe undersöker Hartwig hur ungdomar själva skapar kultur, det vill säga hur este- tisk produktion som till exempel teckning ger möjlighet att uttrycka förmedvetna er- farenheter med hjälp av icke-språkliga sym- boler (Hartwig 1980). Detta arbete är ett av de första försöken att precisera ungdomars egna kreativa processer och det utgör där- med en välbehövlig motvikt till de mer tra- ditionella analyserna av ungdomars medie-
8
skapade kulturformer.
Hartwig är medvetet kalejdoskopisk och vittfamnande i sina analyser. Denna mång- fald provocerar fram nya tankar hos läsa- ren. Men den tydliggör samtidigt hur köns- perspektivet avgränsas. Flickors estetiska ansträngningar nämns visserligen. Men deras teckningar av till exempel dockor och nallar beskrivs i ett särskilt och ganska litet avsnitt. Här visar sig också Hartwigs egen estetiska norm, nämligen den modernisti- ska brytningsestetik som Hartwig anser ut- gör en katalysator för en helgjuten identi- tetsbildning. Flickor tecknar oftast samma sak om och om igen och i deras identiska hjärt- och blomstermotiv finns ingen möj- lighet till personlig utveckling.
Eftersom Hartwig inte integrerar köns- perspektivet i sina övriga analyser och efter- som han inte utvidgar sitt estetiska synfält
till att också rymma ungdomars använd- ning av massproducerad kultur som till exempel mode, blir det svårt för honom att värdera flickornas kreativitet som något an- nat och mer än ett utslag av upprepningst- vång. Men kanske är just den flicka som tecknar nalle efter nalle på sitt kladdblock i skolan samtidigt den som först lanserar snaggat hår och nätstrumpor.
Kanske?
Symboliska lösningar:
Nyare engelska teorier
Där Ziehe analyserar de psykologiska förut- sättningarna för de moderna ungdoms- kulturerna, men inte själva ungdoms- kulturerna och där Hartwig betonar ung- domars individuella kulturproduktion, koncentrerar man sig i England på att un- dersöka ungdomskulturerna som en del av en kollektiv och klasspecifik kulturell prak- tik. I motsats till sina västtyska kolleger har de engelska forskarna en mer empirisk och mer konkret utgångspunkt. Detta beror utan tvivel på att forskningen startade som ett samarbete mellan kritiska samhällsfor- skare och socialarbetare. Det är inom den engelska traditionen som den feministiska kritiken av ungdomskulturforskningen först formulerades och där som denna kritik har
Lizz Sharr, "Katrin", teckning 1986.
haft störst genomslagskraft. Det är kanske skälet till att den engelska traditionen för mig spontant verkar vara den mest rele- vanta av de två "huvudtraditionerna".
Sjuttiotalets engelska ungdomskultur- forskning är en del av det arbete som har fatt beteckningen "Cultural Studies" och som nu har institutionaliserats som en sär- skild utbildning vid en rad universitet. Eng- land har fostrat några av efterkrigstidens mest markanta ungdomskulturer. Med un- dantag av punken har dessa alla uppstått i Londons gamla arbetarstadsdelar, men de spred sig snabbt bland ungdomar i andra sociala skikt och i olika delar av världen.
Varför uppstod dessa speciella kulturfor- mer? Och vilken betydelse fick de för ung- domarna? Frågor som dessa har varit cent- rala i engelsk ungdomskulturforskning som sedan början av sjuttiotalet har haft sin vik- tigaste plats vid Centre for Contemporary Cultural Studies vid Birminghams univer- sitet. 1972 framförde Phil Cohen en teori om ungdomskulturernas betydelse som sedan influerade huvuddelen av de engelska ana- lyserna. Inspirerad av kritisk amerikansk sociologi beskriver Cohen de distinkta ung- domskulturerna som särskilda subkulturer, det vill säga kulturer som är underordnade
och står i opposition till medelklassens här- skande kultur. Subkulturernas funktion, sä- ger Cohen, är att symboliskt lösa de konflik- ter som arbetarklassens ungdomar känner i sin kropp varje dag, men som de inte har någon möjlighet att undvika (Cohen 1972).
Dessa symboliska lösningar uttrycks ge- nom en säregen stil som inte bara omfattar en speciell klädsel och musikalisk smak utan också innefattar umgängesformer och sätt att tala. Den puritanska stil som skin- heads lanserade i början av sjuttiotalet med det korta håret, de breda hängslena och kraftiga arbetskängorna, tolkar Cohen följ- aktligen som ett försök att hävda kroppsar- betares traditionella dygder, som styrka och fasthet, i en tid då de upplever att tekno- login redan har gjort dessa dygder ovid- kommande i arbetslivet.
Subkulturteorierna utgör en viktig bryt- ning med den traditionella ungdomsforsk- ningen. Genom att återinföra ungdomskul- turerna till den konkreta historien som en del av arbetarklassens kultur, undermine- rar de nyare teorierna inte bara förenklade uppfattningar om samhället som en orga- nism och ungdomen som en särskild — och särskilt annorlunda — generation. Fors- karna vidgar samtidigt det snäva kulturbe- grepp som man laborerar med i de traditio- nella konsumtionsundersökningarna, där kultur på gängse sociologiskt maner upp- fattas som inställningar som man kan mäta.
I subkulturteorierna definieras kultur som människors organiserande av vardagslivets konfliktfyllda erfarenheter (närmare om detta i Bay och Drotner 1986).
Flickkultur
Trots viktiga nyvinningar vidarebefordrar de engelska subkulturforskarna dock en traditionell ungdomsforskning på avgö- rande punkter. Tyngdpunkten på de di- stinkta subkulturerna och deras ursprung- liga stilbildare rymmer indirekt ett avvisande av vanliga ungdomar, av alla pri- vata och individuella kulturformer och där- med, oåterkalleligt, av hela den traditio- nella flickkul turen.
Varför är flickorna så osynliga i
efterkrigstidens distinkta ungdomskultu- rer? Beror det på att de faktiskt inte är närvarande? Eller beror osynligheten sna- rare på de manliga forskarnas totala blind- het för könsperspektivets existens och bety- delse i ungdomskulturerna? Med dessa frågor startade Angela McRobbie och Jenny Garber den diskussion som de visser-
ligen inte gav något entydigt svar på, men som är viktigare på grund av de många frågor den ställer än på grund av de slutgil- tiga svar den kan ge (McRobbie och Garber 1975)
Utifrån en kortfattad historisk analys hävdar de två författarna att flickornas vik- tigaste kultur, i motsats till pojkarnas, fort- farande utvecklas innanför hemmets fyra väggar, nämligen på rummet därhemma, i sällskap med en eller två väninnor, en hög veckotidningar och en transistor eller band- spelare. Denna så kallade "rumskultur" är ett slags kvinnlighetens privata provrum där man kan tramsa, skoja och flippa ut, men där man också med väninnan kan be- arbeta problemen med att hantera sin vuxna könsroll. Trots att McRobbie och Garber nämner väninnan som en värdefull psykisk med- och motspelare, betraktar de ändå rumskulturen som ännu en förtrycks- mekanism som förlänger barndomens bero- ende av de vuxna.
Detta negativa omdöme måste ses i ljuset av att man i England upplever mycket mer uttalade klass- och könsskillnader än i Skandinavien. Flickorna hålls faktiskt i stramare tyglar än vad som är vanligt i Norden. Det verkar reellt svårare för engel- ska flickor att bryta med en traditionell kvinnouppfostran och det är kanske skälet till den mer negativa värderingen av rums- kulturen och de feminina aspekterna på kvinnligheten. Här finns förmodligen också en av förklaringarna till att feministiska so- cialarbetare och fritidsledare i England har satsat mycket på att stärka unga flickors känsla för sitt egenvärde genom att ut- veckla "maskulina" kvalifikationer och kompetens hos dem.
Sådana krafter är det svårt att uppnå när pojkarna också är närvarande, eftersom dessa både fysiskt och symboliskt erövrar
10
utrymmet. Genom att arrangera särskilda flickkvällar och flickutflykter har de kvin- liga fritidsledarna till exempel låtit flic- korna försöka reparera motorcyklar eller hantera hammare och skruvmejsel (Nava 1982). Bland västtyska feminister har en liknande pedagogisk strategi utvecklats", dock utan att denna tycks vara framkallad av eller höra ihop med kvinnoforskares kri- tik av manliga kolleger, som fallet är i Eng- land (Savier och Wildt 1978).
I Danmark har varken västtyska eller engelska kvinnors kritik av ungdomsforsk- ningen haft något större inflytande. Men det betyder inte att unga kvinnor har varit osynliga i den danska kvinnoforskningen.
Det har faktiskt förekommit en omfattande pedagogisk debatt om de speciella krav som ställs på att undervisa så kallade "tysta flickor", som inte direkt är problemelever, men som inte heller har det bra i skolan:
skriftliga uppgifter klarar de bra, men de framträder inte i klassdiskussioner. Danska kvinnoforskare och pedagoger har liksom sina engelska och tyska kolleger sett som ett överordnat mål att stärka flickornas själv- uppskattning. Men de har inte bara försökt ge de tysta flickorna röst genom att skaflä dem nya och mer slagkraftiga kunskaper.
De har dessutom försökt tyda dessa flickors tysta språk, det vill säga de har spårat de inre orsakerna till elevernas rädsla för att yttra sig, för att därmed inte bara stabili- sera eller dölja rädslan utan helt avlägsna den (Kristiansen 1980; Larsen och Nielsen 1981, 1982; Hjort 1984; Jensen 1984). En sådan pedagogisk strategi är givetvis mer omfattande, mera långvarig, men för mig (som danska!) dessutom mer perspektivrik.
Som vuxna kvinnoforskare, pedagoger och socialarbetare måste vi konstatera och erkänna att flickornas handlingssätt och deras uttrycksformer är meningsfulla för dem själva trots att de inte alltid stämmer med våra egna idealföreställningar om ett rikt och riktigt kvinnoliv. Och vi måste tolka dessa uttryck som en del av flickornas hela liv, som sätt på vilka de skapar sam- manhang i ett för övrigt konfliktfyllt vardagsliv.
Den danska forskningen rörande unga
kvinnor har hittills huvudsakligen tagit sin utgångspunkt i olika institutioner, främst skolan (se dock j0rgensen 1985). De existe- rande undersökningarna kastar visserligen ljus över flickkulturerna, men det är ett ljus där dessa ofta reduceras till ett symptom på ett problem: sitter en flicka till exempel och stickar på lektionerna tolkas detta - mycket riktigt — som ett indirekt tecken på hennes motstånd mot det som försiggår i klassen.
Avlägsnas motståndet, åker stickningen också ut ur forskningsfältet. Som en kreativ process ges den inte något självständigt värde.
Rumskulturen: frigörelsepotential?
Vi saknar fortfarande kunskap om flickors (och pojkars!) individuella och privata kul- turer och i detta sammanhang blir diskus- sionen om rumskulturen åter aktuell. Är den faktiskt kärnpunkten i unga kvinnors kultur? Och är rummet uteslutande ett för- tryckarmedel eller rymmer väninnesamta- len också frigörande element? Börjar det inte på det hela taget bli onödigt att under- söka denna kultur, nu när flickorna har erö- vrat både gatan, elgitarren och de tomma husen?
Som jag nämnde tidigare skapas flickors kultur i spänningen mellan nya kulturella möjligheter och traditionella kvinnoerfa- renheter. Ska vi förstå flickkulturerna och speciellt dagens polariseringar, måste vi därför hävda betydelsen både av flickornas traditionella ofientliga kultur (till exempel
"mainstream"-modet) och den privata ut- levelsen hemma på rummet (om modets betydelse se Drotner 1985 b). Annars kan vi i vår iver att stärka de unga flickornas tro på sig själva och varandra lätt upprepa man- liga forskares värdering av de markanta grupperna och förstärka mediernas fram- hävande av de nyaste tendenserna och de personliga framgångarna bland de fantas- tiska rockdrottningarna, de djärva lyri- kerna och de modiga husockupanterna.
Det traditionella och det skenbart kon- forma faller utanför ett betraktelsesätt som bara räknar de unga flickornas "masku- lina" styrka. Men just i det vanliga och
Anette Abrahamsson, "El viernes Santo", akryl 1983.
omedelbart ointressanta ligger erfarenheter gömda som det enligt min uppfattning är viktigt lör pubertetsflickorna att bevara som sina hemliga, intima och privata rum såväl på det symboliska som på det reella planet. Lika litet som i andra erfarenhets- processer lär vi känna vår vuxna kvinnlig- het sakta och metodiskt. Puberteten fram- skrider som en sicksack-rörelse av återgång till barndomens beteende och lustupp-
levelser och utforskning av nya förhållan- den och obekanta känslor.
I denna erfarenhetsprocess har rumskul- turen en viktig funktion eftersom man där både kan hänge sig åt barnets skratt och utforska den vuxna kvinnans konfliktområ- den - och båda delarna utan att man genast avkrävs redogörelse för resultatet. Med en återblick på McRobbies och Garbers frågor skulle man kunna säga att rumskulturen
12
inte bara är osynlig därför att de manliga forskarna är blinda för den, utan i lika hög grad därför att flickorna inte vill avslöja dess hemlighet. Tryggheten i detta intima rum är kanske särskilt betydelsefull i dag, då kraven på flickorna skärps, då de ska klara allt: de ska reda sig i skolans och arbetslivets mansdominerade konkurrens, men utan att förlora sin feminina kvinnlighet.
Att vi som kvinnoforskare håller fast vid den traditionella flickkulturens betydelse i puberteten betyder för min del inte att vi därmed skickar tillbaka flickorna till spisen och barnpassningen, medan vi överlåter ekonomin, politiken och teknologin till männen. Rumskulturen är viktig som ett led i en utveckling, inte som ett livsperspek- tiv. För vuxna kvinnor — särskilt de arbets- lösa och ensamförsörjarna — kan hemmets kultur snabbt vändas till klaustrofobisk isolering.
Senare års polariseringar i flickkultu- rerna har ett nära samband med kvinnoli- vets sociala polarisering. Vi saknar fortfa- rande kunskap om hur de unga kvinnorna förvaltar dessa polariseringar. Men det finns ingenting som tyder på att det till exempel är de konkurrensdugliga skolflic- korna som också är de kulturellt offensiva och utåtriktade. Eller motsatsen, att de ar- betslösa flickorna också är de mest feminina stilodlarna (se Drotner och Sorensen 1985).
Generellt uttryckt — och mer tycker jag för närvarande vore att säga för mycket - måste en framtida forskning i unga kvin- nors kulturer specificera sambandet mellan de privata och de offentliga uttrycken, mel- lan de kulturer som flickorna själva skapar och de som skapas för dem. I en sådan forskning måste vi inte bara vara känsliga för brytningarna och konflikterna i dessa kulturformer. Vi måste dessutom vara öppna för likheterna och kontinuiteterna.
Flickorna själva upplever ju sin vardag som ett helt, om än inte alltid som en helhet. I vårt arbete, både som forskare och som för- medlare, måste vi därför också vara i stånd att uppfatta flickornas konflikter som något annat och mer än motsägelsefulla.
Översättning: Ann-Mari Seeberg
L I T T E R A T U R
Bay Joi/Drotner Kirsten (red), 1986. Ungdom og kulturforskning: om de engelske subkulturteorier, K.0benhavn, Tiderne Skifter (under utgivning).
Bjerg Jens/Elle Birgitte (red), 1982. Ungdom, so- cialisation og narcissisme, K a b c n h a v n , U n g e Paedegoger.
Cohen Phil, 1972. "Subcultural Conflict and Working Class C o m m u n i t y " , Working Papers in Cultural Studies nr 2 (Översatt i Bay och Drotner, 1986).
Cosgrove Stuart, 1984. " T h e Zoot-Suit and Style Warfare", History Workshop nr 18.
Drotner Kirsten, 1985 a. "Piger og u n g d o m s - kultur: eller historien o m at sole sig i usynlig- hedens skaer". I: Claus Clausen (red), Ung- dommens historie: en antologi, K a b e n h a v n , Tiderne Skifter.
Ibid 1985 b. " U n g e piger og kreativitet: m o d e - flip eller modstrategi?" I: Mette Bryld och Nina Lykke (red), Kvindespor i videnskaben, Odense, Odense Universitetsförlag.
Drotner Kirsten/Sorensen A n n e Scott, 1985.
" K o r s v e j eller blindgyde: firsernes piger i og uden for ungdomskulturerne". I: Christa Lykke Christensen mfl (red), Mstetik, ken og kultur, Ålborg, Arbejdspapirer från N S U nr 22.
Hall Stanley, 1904. Adolescence, New York, Appleton.
Hartwig Helmut, 1980. Jugendkultur: Asthetische Praxis in der Pubertät, R e i n b e c k / H , Rowohlt.
Hjort Katrin, 1984. Pigeptedagogik?, K o b e n h a v n , Gyldendal.
Jensel Poul Erik mfl, 1984. Skoleliv — pigeliv, K o b e n h a v n , U n g e paedagoger.
j0rgensen Birte Bech, 1985. "Noget med mennesker eller noget på et kontor": forstadsliv, pigekultur, arbejdsleshed, K 0 b e n h a v n , Samfundsfagsnyt.
Kristiansen Marianne, 1980. " D e stille piger - mindrevaerd, selvvaerd - pigefrigerende pae- d a g o g i k " . Kontext nr 40.
Larsen Kirsten/Bjerrum Nielsen Harriet, 1981.
"Pigerne i klasseoffentligheden" och " P i g - erne som veninder". I: Kirsten Larsen och Harriet Bjerrum Nielsen (red), Pigeliv, R o - skilde, Emmeline.
Ibid 1982. " S m å piger, S0de piger, stille piger"
Kontext nr 43.
M c R o b b i e A n g e l a / G a r b e r Jenny, 1975. "Girls and Subcultures: an Exploration". I: Stuart Hall och T o n y JefFerson (red), Resistance thro- ugh Rituals: Youth Subcultures in Post-War Bri- tain, L o n d o n , Hutchinson (översatt i Bay/
Drotner, 1986).
Mannheim Karl, 1928. " D a s Problem der Gene- ration", Kölner Vierteljahrschrift fur Soziologie, bind 7.
Nava Mica, 1982. "Everybody's Views Were Just Broadened": a Girls' Project and Some Responses to Lesbianism", Feminist Review nr 10.
Prokop Ulrike, 1976. Weibliche Lebenszusammen- hang, Frankfurt/M, Suhrkamp. (sv övers Kvinnors livs sammanhang, Sthlm, 1981).
Savier Monika/Wildt Carola, 1978. Mädchen Zwischen Anpassung und Widerstand: Neue An- sätze zur feministischen Jugendarbeit, Miinchen, FrauenofFensive.
Ziehe Thomas, 1975. Pubertät und Narzissmus:
Sind Jugendliche entpolitisiert? Frankfurt/M, Europäische Verlagsanstalt.
Ibid 1981. "At ville elske sig selv uden at kunne:
imod en sociologisk förkortning om den nye socialisationstype", Kontext nr 42.
Ziehe Thomas/Stubenrauch Herbert, 1982. Plä- doyerfur ungewöhnliches Lernen: Ideen zurJugend- situation, Reinbek/H, Rowohlt. (Dansk övers, Ny ungdom og usasdvanlige laereprocesser, Politisk Revy, Kebenhavn," 1983.)
S U M M A R Y
Girls' culture andyouth research:
Friends or foes?
The present picture of girls' and young women's cultures is more caleidoscopic than ever: tradi- tional feminine - i e domestic - life styles are reinforced while traditional masculine - i e public - forms of culture are equally appro- priated by girls. Which tools are offered by youth research to analyse girls' cultures in general and, more specifically, to evaluate the apparent contradictions of the 1980s?
In the article, the author sets out to answer that question by reviewing the two main tradi- tions within modern youth culture research, the West German and the British. These are seen to continue central theoretical assumptions made by mainstream sociology and psychology of
13 youth, namely the structural neglect of gender as a theoretical as well as an empirical variable and the parallel underscoring of both mainstream and domestic forms of culture.
In West Germany, critical psychologists and educationalists such as Thomas Ziehe and Helmut Hartwig do focus their attention on
"ordinary" youth but they never integrate the perspecitve of gender either theoretically or em- pirically. In Britain, "radical sociologists"
especially from the University of Birmingham have been concerned with analysing the collec- tive cultural expressions of distinctive youth subcultures.
In both countries, feminist researches and social workers in their critique of the existing theories of youth, have tried to balance the pic- ture by concentrating upon evaluating the repression involved in traditional girls' cultures, and consequently they have attempted to publicise girls' collective strengths. In Den- mark, feminist research on youth culture centres upon the educational system, and here work has uncovered both the strengths and the weak- nesses of traditional girls' cultures, a strategy which in turn has made for a more viable femi- nist pedagogics.
Traditional, radical and feminist reserach all in their diflerent emphases have shaped valua- ble tools to explain the present differentiation in girls' cultures. But, the author concludes, we still need a feminist research, which unham- pered by specific pedagogical problems, re- mains sensitive to the complexities of female cultures. Future research must specify the rela- tions between mass-produced and self-pro- duced forms of girls' culture, just as it must unearth the connections between these cultural expressions and the sharpened social contradic- tions facing women today.
Kirsten Drotner
Institut for Kultursociologi K.0benhavns universitet Rosenborggade 17 1130 K0benhavn K Denmark
14
M A R G A R E T A N O R E L L
Susannorna - om unga kvinnor i olika kulturella miljöer
Vilka framtidsdrömmar och
livsperspektiv har unga kvinnor idag? Detta diskuterar Margareta Norell utifrån intervjuer med unga kvinnor ur olika kulturella miljöer. Hon visar också hur olika
livsformer föder anpassning, protester och revolt.
Susan A, Susanne M och Susanne I (Sus- sie) bor i samma stad, är i samma ålder (20—22 år) och har till och med samma namn — ett av de typiska flicknamnen i denna generation. De har alla tre vanliga uppväxtförhållanden, klassmässigt i de breda skikten i mitten: Susan A:s mor var kanslist och hennes far arbetade som elek- triker, Susanne M:s mor var hemmafru och far verkmästare (numera friställd och för- tidspensionerad) och Sussies mor var lärare i grundskolan under hennes uppväxt, me- dan fadern, som var ingenjör, dog då Sussie var elva år. På papperet tillhör de båda förstnämnda Susannorna enligt gängse de- finitioner de lägre mellanskikten och den sistnämnda ett klart mellanskikt. De har alla tre vuxit upp i arkitektoniskt och plan- mässigt likartade bostadsområden söder om stadskärnan i Malmö; flerfamiljshus av olika höjd med raka tegelfasader byggda under 60- och 70-talen.
Trots att Susannorna tillhör samma kön och generation och har klassbakgrund, et- niskt ursprung och geografisk ort gemen- samt är det ingen svårighet ens för en ytlig betraktare att omedelbart se skillnad i flick- ornas "stil". Susan A har ljust kortklippt hår i en enkel frisyr och är klädd i röda jeans, collegetröja och träningsskor. Hon är omålad och ger ett något blygt intryck. Su- sanne M bär en svagt ljusblå lamullströja med ett litet svart pärlhalsband i halsen till en vadlång svart kjol och en svart sammets- rosett i de blonda korkskruvarna. Hennes
hy är svagt solbränd och fullkomligt slät, och hon har en diskret make-up. Hon är påfallande slank, och hela hennes uppenba- relse verkar "kontinentalt" inspirerad. Det första intrycket av Sussie däremot är svart och kyligt: svarta strumpor och skor, svart snäv kjol i blankt tyg till en föst stickad, svart tröja. Håret är färgat korpsvart och klippt i polkafrisyr, läpparna målade mörkt bruna och ögonen svarta i ett för övrigt blekt ansikte.
Denna skillnad i yttre "stil"1 är ett ut- tryck för olikhet i Susannornas livsform2
eller "ungdomskultur" - dvs det sätt att leva och tänka de unga har, som ingår i en grupp med ansikte - mot ansikte kontakt och med en rumslig aknytning till en miljö.3
Susannorna utgör exempel på flickorna i tre
"typiska" grupper av ungdomar i olika kul- turella miljöer i Malmö (en stad med ca 250000 inv belägen i södra Sverige): en ar- betarpräglad miljö (Susan A), en mellan- skiktsmiljö (Susanne M ) och en avantgar- demiljö (Sussie). I det följande ges först en beskrivning av de ungas liv i de tre kultu- rella miljöerna utifrån resp Susanna med utgångspunkt i deras svar på vår inledande intervjufråga: " H u r ser ditt liv ut?"
Susan A: "Ja, det är jättesvårt hur man ska börja. . . Ja, jag har j o b b i alla fall. . ."
Intervjuaren:" Du kan j u börja med hur en vanlig dag ser ut."
Susan A: "Ja, jag stiger upp på morgonen och sen åker jag till jobbet, som är kontoret i x-huset
som kanslistjobbare. Det är ett vikariat och där kollar jag papper hela dan. Ja, jag har ju något att stansa på datan, som vi började med nu första oktober, och det tycker jag är botten. Så jag trivs inte längre nu. Jag har trivts där jätte-
bra innan, men inte sedan det kom. Ja, det är vad som händer på jobbet och jag går hem vid fyratiden ungefår. Sen åker jag hem och så bru- kar jag städa lite nånstans och. . .ja, sen gör jag faktiskt inte mer på kvällarna, utan jag är hemma och ser på teve och läser. Sitter mest hemma faktiskt. Ja, sedan går jag och lägger mej, så det händer inte så mycket på vardagarna i alla fall."
Susanne M: "Jag studerar alltså, x-linjen och jag läser alltså x-språket och y-kunskap. Efter gym- nasiet så åkte jag ett år som au pair-flicka till Geneve, och sen kom jag hem. O c h så blev mamma sjuk och så åkte jag hem från Rom igen, där jag skulle vara au-pair egentligen ett år, det hade jag bestämt mej för redan. O c h sen så slog jag dank här hemma på hösten helt enkelt. Jag gjorde ingenting. Var hemmafru i stort sett.
Och sedan började jag läsa franska, läste fran- ska 20 poäng, en termin alltså. Så började jag i höstas nu med detta."
Sussie: "Jaså, hur jag lever. Ja, för tillfället j o b - bar jag ju. Jag ska börja skolan till hösten igen.
Ja, jag har precis fixat en lägenhet. Igår fixade jag en lägenhet som jag ska flytta in i till april och jag bor här liksom tillfälligt. Jag hade en lägenhet innan som jag delade med en tjej, men så gifte hon sig. Så, min närmaste tid ska väl gå åt till att renovera den lägenheten antar jag. Jag har väl inget direkt fritidsintresse men. . . det blir väl musik precis som Ranlund och Tenge, så blir det man går på konserter, man går ut och sådär. Träffar folk, umgås väl i ganska mycket gängliv, faktiskt. Försöker hitta något att göra (skratt). Det blir mest att man sitter ner och dricker nästan, tycker jag. Nu dom senaste hel- gerna har det varit dött, det är så väldigt lite att göra i M a l m ö alltså, ställen och så där. Det blir mest att man umgås med sina vänner bara. Ja, så har jag precis tagit körkort, det är jag mycket stolt över (skratt). Så jag tänkte. . . j a g har j o b - bat som hemsamarit, det är oerhört jobbigt, det är inte alls vad jag vill hålla på med, inte ens som tillfälligt j o b b , så jag ska försöka söka något annat, men det är också hopplöst."
Först kan vi konstatera de likheter som finns i de tre flickornas presentationer av hur livet ser ut, vilket visar att de delar många erfa- renheter. Arbete och studier är de verksam-
heter som de talar om först i intervjuerna.
Ingen av flickorna nämner någonting om pojkvännen i inledningen — alla tre har "fast sällskap". Detta kan tolkas utifrån två pers- pektiv som inte står i motsättning till var- andra. Arbete respektive studier utgör en viktig och problematisk del i flickornas livs- sammanhang och i den självbild de vill pre- sentera utåt, i detta fall för oss intervjuare.
Att relationen till pojkvännen inte fram- skymtar i inledningen av intervjun kan tol- kas på liknande sätt: dels har pojkvännen inte någon framskjuten plats i medvetan- det, då han är något självklart i livssam- manhanget, någon som "bara finns där" i vardagen så länge relationen fungerar nå- gorlunda, dels tillhör parförhållandet det
"privata", och det är inte det första man talar om vid mötet med det "offentliga", i detta fall den okände intervjuaren. Lönear- betet tillhör den offentliga sfären medan kärleken (som ju tillhör sexualiteten i vidare bemärkelse) är hänvisad till intimsfären.
Samtidigt vet vi att det är nödvändigt att förhålla sig till såväl arbete och yrkesval som till partnerskap och familjebildning i denna livsfas, då man håller på att skapa sig en vuxenidentitet. Och denna process kan ta sig olika uttryck beroende på den kultu- rella miljö i vilken den äger rum.
"Att arbeta och sköta sig"
Susan A presenterar sig själv som "kanslist- jobbare", vilket genast säger någonting om
den grupp hon identifierar sig med, nämli- gen "jobbare", arbetare. Hon bor i södra Malmö i stadsdelen Söderdal, där förvärv- sintensiteten bland tjugoåringar är hög i förhållande till staden som helhet. Pojkarna arbetar främst inom sektorerna tillverkning samt transport och kommunikation och flickorna inom kontor, service och vård.
Detta mönster återspeglar arbetsfördel- ningen överhuvudtaget i Söderdal: männen återfinns ofta i manuella arbeten som fram- ställer eller transporterar varor, medan kvinnorna finns i låga positioner i arbeten där händer och hjärna samverkar för att producera omsorger och tjänster med hjälp av språket.
16
Dagen efter hon slutat skolan på det två- åriga gymnasiets distributions- och kon- torslinje, börjar Susan A arbeta:
" . . . Men jag har haft rätt tur ändå, för när jag slutade gymnasiet så, ja, jag j o b b a d e i en som- markiosk på sommaren då. Sen i september fick jag ett beredskapsarbete där jag är nu och det är två år sen och jag är fortfarande kvar, så det är väldigt bra. Jag har haft tur med det, men så lar man sköta sig också i dagens läge. Ja, dom vill gärna ha mej kvar där, d o m jag j o b b a r tillsam- mans med, som personalkontoret och facket och sånt där."
Hon har en någorlunda fast förankring på arbetsmarknaden i och med att hon är "la- sad", lyder under lagen om anställnings- trygghet. Hon är kanslist inom offentlig för- valtning och har alltså samma yrke som sin mor. Hon accepterar det yrke hon har och har inget "drömyrke". Däremot så accepte- rar hon inte att datoriseringen utarmar hennes arbetsuppgifter, då trivs hon inte och är beredd att "sluta". Det verkar dock vara viktigt för Susan att överhuvudtaget ha ett arbete: hennes allra första yttrande är ju "Ja, jag har j o b b . " Hon säger också med en hänsyftning på kamrater som är arbetslösa:
" . . . O c h dom som inte har något j o b b , ja, dom dricker rätt mycket och sånt där faktiskt. Men jag förstår dom faktiskt, om jag inte hade haft något j o b b så hade jag skitit i om det var fredag eller om det var tisdag. D o m har j u aldrig nåt att se framemot och gå till eller så. Helgen är ju. . . som för oss när det är fredag, då är det helg, då kan man koppla av liksom. . . Jag märkte bara när jag var arbetslös i en månad. Jag höll på att dö. Nä, det gjorde jag inte men de två sista veckorna då var det. . . Bara på en månad blev jag så helt förslöad, då bodde jag hemma hos min mamma och jag orkade inte ens diska och ingenting alltså. Hon gick och j o b b a d e hela dan och jag låg och sov halva dan, sen gick jag ut bland kompisarna och sånt där och jag gjorde ingenting hemma. Det var rätt jobbigt den tiden för då kved dom på en och så. Men man lärde sig väl nånting på det också. Men det var skönt att det bara var en sån kort tid - för mej i alla fall.
Susans uttalande återger kärnan i söder- dalsungdomarnas uppfattning om vikten av
att vara "skötsam" genom att upprätthålla rytmen arbete-fritid och vardag-helg. Hotet om arbetslöshet innebär för dem risken att bli förslöad och att hamna i missbruk av alkohol och andra droger. Detta grundar sig delvis på egna erfarenheter tidigare i tonå- ren. Susans föräldrar skilde sig då hon var i tioårsåldern. Ett par år senare försvann fa- dern praktiskt taget helt ur hennes liv. Efter ytterligare en tid blev hon även övergiven av modern på helgerna, då denna var ute och festade - "där satt hunden och j a g " . Susan skolkade från skolan i högstadiet, i likhet med de flesta vi pratat med i Söderdal:
"Jag var borta rätt mycket från skolan och sånt.
Men det ångrar jag ändå inte, nä, det gör jag inte för det var roligt ändå. - Ja, man tyckte väl att skolan inte var så viktig."
Hon har också rökt hasch under tonåren, vilket de flesta flickor och pojkar i området i denna åldersgrupp prövat på. Susan, som tillhörde "stamkunderna" på fritidsgården i området, skildrar haschbruket så här:
"Ja, jag var väl en tretton, fjorton år. Då kom haschet väldigt mycket. O c h då, nästan alla rökte, j a inte bara där nere, men vi var liksom kompisar och vi höll till där nere. Så det blev att man röka och sen satt man där och grina (skrat- tade) och hade sej, tyckte att man hade döroligt.
Ja, det var faktiskt kul i början, men sen när det blev för länge, så fick man såna nojor och då var det jobbigt. — Det är kanske för ett år sedan jag lade av. . . eller nåt sånt där. Jag kan faktiskt göra det någon gång ibland. Men alltså innan var det ju varenda kväll och varenda dag. Vad man än skulle göra, så var man tvungen att röka först, för annars så vågade man inte. — O c h så i och med att jag träffade han också kom jag väl bort från det, för då var det ingen som hade det och då behövde inte jag det. — Alla, nästan alla har väl provat på det skulle jag tro - nån g å n g - vi var rätt många som höll på faktiskt. Men man kan säga att vi var två. . . till slut blev det att vi blev två gäng. . . såna som inte rökade och såna som rökade."
Det mönster som Susan beskriver stämmer väl med de övriga gruppmedlemmarnas be- skrivningar: de börjar röka hasch i de tidiga tonåren då de umgås i ett stort gäng på 40-50 personer, som håller till i och utanför fritidsgården. Vissa gängmedlemmar lade
av med haschet efter en kort tid. Andra fortsatte sitt så gott som dagliga bruk upp i 19—20-årsåldern alltmedan de levde ett ganska "vanligt" liv för övrigt och skötte sina arbeten i förekommande fall. Det exi- sterar inga flummarideologier kring haschrökningen, vad vi kan se. Det tycks vara den grå vardagens drog, som används tillsammans med stereon och videon av ungdomar som ska upp tidigt om morg-
narna till sina j o b b , dag ut och dag in.
" M a n somnar så fort man lägger huvudet på kudden, när man har rökat. . ." Kring tjugo far de emellertid nog och upptäcker dels att de inte får så mycket ut av det, dels att det kostar för mycket. Det tycks ske kort efter det de flyttat från föräldrahemmet, inte sällan i samband med att de inleder ett fast förhållande med någon av motsatt kön och samtidigt som de börjar få tillgång till
Sandra Ikse, textilcollage 1984. Foto Christer Hallgren.
18
"offentliga arenor", typ diskotek och pubar i stadens centrala delar, ställen som de tidi- gare varit utestängda ifrån pga ålders- gränser. De övergår då till de vuxnas fest- och alkoholkultur.
I Söderdal har alltså flickor och pojkar umgåtts tillsammans i stora kamratgrup- per eller gäng under sin uppväxt, vanligen i lokala offentliga miljöer som på gårdarna mellan husen eller på fritidsgården. Påstå- endet, "har man bott på Söderdal, så har man gått på fritidsgården", som en av poj- karna uttrycker det, är dock en sanning med modifikation. Pojkarna har varit i ma- joritet både i gänget och på fritidsgården.
Susan och två andra tjejer i gänget har dock tillhört de mer aktiva på fritidsgården, och har bla spelat teater där. Inom gänget har flickor och pojkar ofta "stadigt sällskap"
med varandra redan i 14—15-årsåldern.
Men det är inte med den partnern man senare bildar familj. "Ungdomskärleken tar slut", enligt en fritidsledare på gården.
Ungdomarna i Söderdal anser allmänt att flickor mognar tidigare än pojkar. Så även Susan: "Jag var nog arton när skillnaden blev, kanske, för då började jag gå ut mer och var inte på fritidsgården längre. Kil- larna hängde fortfarande där nere. Så tje- jerna började då sticka ut tidigare än kil-
larna faktiskt."
Det stora gänget splittras upp i mindre grupper då ungdomarna når de övre tonå- ren. Ett typiskt mönster i Söderdal är att pojkarna fortsätter att umgås med de man- liga kamrater de haft sedan barndomen även i tjugoårsåldern. Flickornas um- gängesbild ger ett mer splittrat intryck:
några av dem fortsätter att hålla kontakt med både pojkar och flickor från det gamla gänget, andra enbart med några av flic- korna, en del övergår helt till att umgås med arbetskamrater och åter andra till att hu- vudsakligen umgås med sin pojkväns kam- rater, medan de har sporadiska kontakter med några ur det gamla gänget. Susan föl- jer i stort det sistnämnda mönstret. Hon är
ute och "härjar" ett par år och vistas då även nere i centrum. Hon träffar Pelle, som är fem år äldre och chaufför, och flyttar efter kort tid in i hans insatslägenhet och börjar
umgås med hans vänner. Susans liv blir inriktat på att upprätthålla parrelationen och gänglivets tid är förbi. Hon är oftast hemma på vardagskvällarna och träffar då väninnor, och festar på helgerna då hon och Pelle "super sig fulla" och går på den lokala pizzerian. Hennes sociala relationer har så- ledes utvecklats i riktningen från kamrat- grupp till parförhållande kompletterat med väninnerelationer.
O m man ber tjugoåringarna i Söderdal själva karakterisera sitt gamla gäng, får man till svar: " V i var busungar", "jävel- ungar", "gangstrar" osv, "men det har gått bra för dom flesta, dom är skötsamma."
Ordet "skötsam" används flitigt av Söder- dalsgruppen men förekommer inte alls i våra övriga två grupper. Dikotomin att vara skötsam/inte vara skötsam är ständigt när- varande i dessa ungdomars liv. De vet att man kan hamna på fel sida, hotet om ut- slagning och kaos finns i deras medvetande och det gäller att klara balansgången. Där- för gäller det också att vara som "alla andra" i grannskapet och fa detta bekräf- tat. Och det sker i kontakten med andra i området på fritiden. Den territoriella kultu- rella miljön spelar en stor roll i ungdomar- nas identitetsbildning, speciellt hos poj- karna. De upprätthåller en stark gemenskap och en kollektiv identitet. En flicka, som varit med i gänget i Söderdal, men nu flyttat ifrån området, beskriver sö- derdalsungdomarna så här:
"Det finns 'freaken', det är dom som är mode- dockor, som ska vara inne med det senaste. O c h så är där då lite mer 'slummen' så att säga, det är dom typ Söderdal då, dom håller ihop i gäng- bildningar sen barndomsåren. Det är dom som bara håller ihop, som inte bryr sej om såna saker utan bara gemenskap. Det är dom två grup- perna som finns, tycker j a g . "
Int.: " D u kallar det för slummen."
"Ja, jag vet inte, jag tycker att det är nån slags slum ändå, lite så där 'svensson', det är precis som en slum. Som om man jämför med New York och så, där i ghettot, dom håller ju också ihop från början. Så på sätt och vis är det ju så."
Vi kan således konstatera att gruppen är viktig för ungdomarna i Söderdal. Gruppen utgörs av en "grannskapsgrupp" som är
förankrad i boendet och som man mer eller mindre föds in i. Dessutom lämnar man inte gärna gruppen, varken konkret eller sym- boliskt. Gemenskap betyder mer än indivi- duell framgång. I Söderdal bor majoriteten av de unga kvar i området när de flyttar från föräldrahemmet. Man stannar där man är och strävar inte ut, efter något annat.
"Att utbilda sig och komma någon vart"
Susanne M studerar på en ekonomisk- språklig linje vid universitetet. Det är alltså en linje som leder till en examen och som har daglig undervisning. Hon har kommit in på denna utbildning av en " s l u m p " då hon sökte in vid en mängd utbildningslin- jer. Tidigt i livet var Susanne inställd på att
skaffa sig en högskoleutbildning: "Jag har alltid velat bli journalist:"
Susanne, som är 22 år, bor kvar i föräld- rahemmet i det område, här kallat Söder- borg, där hon tillbringat sin skoltid. Områ- det är beläget endast en kilometer nordväst om Söderdal och ligger just vid gränsen mellan södra och västra Malmö. Status- mässigt är det "finare" att bo i de västra delarna i Malmö. De ungdomar i Söder- borg som vi samtalat med upplever att de bor "på väster" och flyttar gärna ytterligare längre västerut. Området har en hög andel bostadsrättslägenheter, vilket gör det svårt för de unga att bo kvar, då de flyttar hem- ifrån. Det är bebott av tjänstemän och yrkesutbildade arbetare, och miljön har ingen högreståndskaraktär utan är präglad av de lägre mellanskikten. Ungdomarna i området skaffar sig vanligtvis någon form av utbildning utöver grundskolenivå. Ma- joriteten av dem i vår undersökningsgrupp
har för avsikt att nå yrkespositioner som ligger högre än föräldrarnas.
Susanne M och två andra flickor följdes åt under skolåren. De var de "snälla, tysta flickorna"4 som ägnade sig åt skolarbete och väninnerelationer. Susanne har alltid trivts i skolan och haft "lätt för sig". Hon gick gymnasiets 3-åriga humanistiska linje.
Skolarbetet var inte lika lätt för de två övriga flickorna och de konkurrerade sins- emellan om bästa resultat. Flickor och poj-
kar i området hade inte mycket kontakt med varandra till vardags under tonåren och ingick inte i könsblandade kamratgrup- per. Pojkarna levde i en "manlig värld" i och med att de spelade ishockey på fritiden.
Scenen för mötet mellan könen utgjordes av dansgolvet först på fritidsgården och senare på det närbelägna "studentdiscot". I sko- lan intresserade sig flickorna för just dessa pojkar i parallellklassen eftersom de "ut- märkte sig" och "hade en viss jargong, så där att de var livliga och såg ju rätt trevliga ut". En av flickorna beskriver förhållandet mellan flickorna i gruppen och dessa pojkar med följande ord: " Ö m dom var påga-på- garna, så var vi tösa-töserna."
Susanne och en av hennes väninnor fick tidigt sällskap och förlovade sig med var sin pojke, som spelade ishockey i samma klubb som pojkarna i Söderdal, men som själva inte bodde i området. I Susannes fall bröts förlovningen då hon reste utomlands och arbetade som au-pair och kom i kontakt med en annan "värld", vilket i sin tur ledde till att hon fick en ny "stil" och delvis nya vänner när hon återvände:
"Jag vet inte vad man ska säga om det. Vi. . . ja, om jag ser på flickorna så tillhör vi. . . Jag
tror att man kan säga. . . när man träffar oss ute, oss flickor, så tror jag att man kan se på oss att vi inte alltid har bott här. Så det syns nog på oss att vi har varit ute. . . Det märks nog på oss tror jag, på ett sätt, för att vi. . .jag känner att vi har en helt annan stil än d o m andra männi- skorna som är här hemma i Sverige. När vi är tillsammans så känner jag det. O m jag jämför tex en kompis, Jeanette, om jag jämför henne med Kerstin, så märks det att dom inte har levt i samma värld alltid. . . Det gör det. Så att. . . jag räknar nog oss till en särskild grupp där, det gör jag faktiskt. Vi har nog en väldigt positiv stil, tror jag. Vi är väldigt optimistiska och lever inte bara för Sverige och samhället och. . . vår familj, vår framtid utan vi lever lite mer för nöjet här i livet, för festen helt enkelt. . . j a för gläd- jen. . . menar jag faktiskt. Så att därför så tycker jag att vi tillhör den gruppen så att säga. . Jag
vet inte vad vi ska kalla oss. Jag kan tänka mig att säga. . . folk kan prata o m oss som tjejerna som hänger på Maritza om lördagseftermid- dan. . . sitter där och snackar skit över en kopp kaffe, det kan jag tänka mig att dom gör. . .men att. . . Jag gjorde så själv innan jag umgicks
