KANDID A T UPPSA TS
Naturvård och artmångfald 180hp
Identifiering av riskzoner för större vilt inom Halmstad kommuns vägnät
Alexandra Lindmark och Linnea Åsedahl
Examensarbete i biologi 15hp
Halmstad 2016-09-13
1
Innehållsförteckning
1.0 SAMMANFATTNING 2
2.0 ABSTRACT 2
3.0 INLEDNING 3
3.1BAKGRUND 3
4.0 MATERIAL OCH METODER 5
4.1DATAINSAMLING 6
4.1.1INVENTERING 6
4.1.2VILTOLYCKOR 7
4.2DATABEARBETNING 8
4.2.1INVENTERINGSDATA 8
5.0 RESULTAT 8
5.1JÄMFÖRELSE MELLAN VILTOLYCKSSTATISTIK OCH INVENTERINGSFYND 9
5.2VILTFÖREKOMST 10
6.0 DISKUSSION 11
6.1RISKZONER 11
6.1.1ÄLG 11
6.1.2RÅDJUR 12
6.1.3RÖDRÄV 12
6.1.4VILDSVIN 13
6.1.5DOVVILT 13
6.1.6FÄLT- OCH SKOGSHARE 13
6.1.7ARTER SOM INTE ÅTERFANNS 13
6.2VILTFÖREKOMST I FÖRHÅLLANDE TILL VÄGAVSTÅND 14
6.3VILTFÖREKOMST I DE OLIKA MARKTYPERNA 14
6.4INVENTERINGSMETODEN 14
6.5SLUTSATS 15
7.0 FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER 15
8.0 TACK TILL 16
9.0 REFERENSER 16
10.0 BILAGOR 23
10.1BILAGA 1–LOKALÖVERSIKTER 23
2
1.0 Sammanfattning
En ökad infrastruktur är idag en av de största anledningarna till fragmentering av habitat vilket gör det svårare för vilt att röra sig över vägar utan risker. För att undersöka i vilken utsträckning större vilt korsar vägar identifierades gröna stråk i Halmstad tätort där viltförekomst sedan undersöktes vintern 2015/2016. Tio lokaler valdes ut längs väg 600 (Tylösandvägen), väg 610 (Kustvägen), riksväg 15, riksväg 25 och riksväg 26 där inventeringar utfördes i sju dagar fördelade under en tvåmånadersperiod. Viltförekomst av älg, rådjur, dovvilt, kronvilt, hare, vildsvin, grävling, rödräv, varg och lodjurundersöktes genom identifiering av spårstämplar för att ta reda på om någon av lokalerna utgör en riskzon för viltolyckor och om det finns skillnader i viltförekomst nära och längre från vägen samt i skogsmark och öppen mark. Studiens resultat tillsammans med viltolycksstatistik visar att vissa av de undersökta stråken utgör riskzoner för större vilt; två närliggande lokaler i anslutning till riksväg 26 och en lokal i anslutning till riksväg 15. Det fanns ingen signifikant skillnad i viltförekomst på olika avstånd från vägen, vilket innebär att vilt följer de gröna stråken och inte ser vägen som ett hinder. Det fanns heller ingen signifikant skillnad mellan viltförekomst i någon av marktyperna.
2.0 Abstract
An increased infrastructure is one of today’s biggest reasons for the fragmentation of habitats, making it harder for wildlife to move without risks when crossing roads. To see in which extent larger mammals crosses roads greenways were identified in the urban parts of Halmstad municipality, after which a study was made on the presence of wildlife during winter 2015/2016. Ten areas were chosen along road 600 (Tylösandsvägen), road 610 (Kustvägen), trunk road 15, trunk road 25 and trunk road 26 where inventories were carried out for a period of seven days distributed over a period of two months. Wildlife abundance of moose, roe deer, fallow deer, red deer, hare, wild boar, badger, red fox, wolf and lynx were investigated by identification of track stamps in order to find out if any of the ten places constitutes a danger zone for wildlife-vehicle accidents and if there are any
differences in wildlife abundance close to and further from the road as well as in woodland and open land. The result of the study along with wildlife accident statistics show that some of the investigated areas form danger zones for larger animals; two adjacent areas along trunk road 26 and one area along trunk road 15. There were no significant difference in wildlife abundance on different distances from the road which means that wildlife follows the greenways and do not see the road as an obstacle, thus more likely to crossover. There were also no significant difference in wildlife abundance in woodland and open land, meaning wildlife-vehicle accidents are not more likely to occur in one type of land over the other.
3
3.0 Inledning
3.1 Bakgrund
Städer växer ständigt i takt med en ökande befolkning och leder till en mer omfattande infrastruktur, vilket är en av de största orsakerna till fragmentering av naturliga habitat (Banverket & Vägverket 2005; Bohemen 1998; Kuehn et al. 2006; Wilson et al. 2015). Vägar och järnvägar korsar habitat och gör det svårare för vilt att röra sig utan risker, något de måste göra för att hitta föda, en partner för fortplantning och nya revir (Alexander & Waters 2000; Mata et al. 2008; Trafikverket 2014). Andra direkta effekter av fragmentering som uppstår vid byggandet av vägar och järnvägar är förstörelse av och minskade habitat samt minskade viltpopulationer. Indirekta effekter som uppstår är förändringar i hydrologi, introduktion av kemiska föroreningar och introduktion av främmande arter samt en förhöjd ljudnivå av trafik som påverkar vilt negativt (Coffin 2007). Effekter av fragmentering kan leda till minskat genetiskt utbyte, lägre biodiversitet och större risk för utrotning (Alexanders &
Waters 2000). Arter med mindre hemområden har inte behov av att korsa vägar i samma utsträckning som arter med större hemområden och drabbas därför hårdare av
fragmentering (Eldegard et al. 2012; Schiller & Horn 1997).
Tidpunkt på året har stor betydelse för hur frekvent vilt rör sig över och kring vägar
(Montgomery et al. 2013). Viltarter som är nattaktiva löper högre risk att bli påkörda under vinterhalvåret då det är mörkt en längre period under dygnet (Rodríguez-Morales et al.
2013). De börjar röra på sig tidigare på dygnet och mörkret gör dem svårare att se
(Rodríguez-Morales et al. 2013). Ett exempel på en sådan art är vildsvin (Rodríguez-Morales et al. 2013). Rådjur är både natt- och dagaktiva och löper som störst risk att bli påkörda under våren, då de vandrar längre sträckor och fjolårskiden stöts bort, samt under
sensommaren när de brunstar (Rodríguez-Morales et al. 2013). Under jaktsäsonger är vilt mer stressat och förflyttar sig i större utsträckning (Jeppesen 1987; Neumann 2012). Andra tidpunkter då vilt är mer utsatta är vid migration, skymning och gryning (Groot Bruinderink &
Hazebroek 1996; Haikonen & Summala 2001; Neumann 2012). Få studier har undersökt säsongsrelaterad aktivitet. Mata (2009) har i en studie i nordvästra Spanien påvisat en något högre aktivitet för mindre vilt under sommarhalvåret, vilket delvis kan bero på att vissa arter hibernerar under vintern. Mellanstora vägar och vägar med hastigheter på högst 90 km/h samt smala kantzoner utgör platser med hög risk för viltolyckor, även platser i landskapet med vattendrag och skogsbryn som vilt följer samt skog utgör också områden med högre risk för viltolyckor än skogsvägar och motorvägar (Jansson et al. 2004). Motorvägar utgör
barriärer på grund av tät trafik och högre hastigheter samt att de ofta har viltstängsel (Jansson et al. 2004).
Grönområden inom en kommun är viktigt för att gynna djurlivet (Blomberg & Burman 2001).
Stora grönområden rymmer fler individer och har således en högre biodiversitet än mindre grönområden som rymmer färre (Hambler & Canney 2013), likaså leder sammanhängande grönområden också till högre biodiversitet (Evans 2007). Sammanhängande gröna ytor krävs
4
för att vilt ska ha möjlighet att röra sig mellan grönområden (Jongman et al. 2004). Gröna stråk är gröna korridorer som underlättar förflyttningen för vilt -från ett grönområde till ett annat (Baum et al. 2004; Boverket 2015; Teng et al. 2011). Gröna öar är mindre grönytor skilda från varandra som tillsammans sammankopplar grönområden och på liknande sätt som gröna stråk kan underlätta förflyttning (Baum et al. 2004). De flesta grönområden inklusive gröna stråk korsas av mänskliga barriärer som utsätter vilt för fara när de måste korsa dessa (Shepard et al. 2008). I USA har viltdödlighet i trafik passerat viltdödlighet av jakt och påverkar numer vilt i större utsträckning än jakt (Forman & Alexander 1998). Även människor utsätts för faror när vilt förflyttar sig över transportleder, i Sverige skadas flera hundra personer och fler än tio dör i viltolyckor varje år (Jansson et al. 2004; Nationella viltolycksrådet 2015; Seiler 2005). Viltolyckor kostar även det svenska samhället över en miljard kronor varje år i personskador och materiella skador (Jansson et al. 2004). Risken för skador ökar med viltets storlek, det är till exempel minst 10 % större risk att drabbas av skador vid en krock med älg än i en krock med rådjur (Malo et al. 2004). Under de senaste 30 åren har en ökad trafik och större viltpopulation lett till att olyckor med klövdjur fIerdubblats i Sverige (Seiler 2005). Under 2015 registrerades 48 190 viltolyckor i Sverige, varav den vanligaste var av kollision med rådjur (Nationella Viltolycksrådet 2015). Trots att trafik dödar många viltindivider varje år är det själva fragmenteringen av habitat som utgör det största hotet mot viltpopulationer och dit åtgärder bör riktas (Sawaya et al. 2013).
Halmstad är beläget i Hallands län och är Sveriges nittonde största kommun med en
befolkningsmängd på 95 500 fördelat på en 1014 km2 stor yta (Halmstad 2016a). I Halmstad kommuns Framtidsplan 2030 beskrivs en vision om ett fungerande samhälle mellan urbana- och naturmiljöer, där ”naturen värderas högt och bebyggelsen anpassas till landskapet”
(Halmstad 2013). För att urbanisering ska kunna ske med så lite påverkan på flora och fauna som möjligt är det vitalt att ta in art- och bevarandefrågor i stadsplaneringen (Blomberg &
Burman 2001). De större vägar som sträcker sig genom kommunen är Europaväg 6 (E6), riksvägarna 15 mot Laholm, 25 mot Växjö, 26 (Nissastigen) mot Jönköping samt väg 610 (Kustvägen) mot Falkenberg och 600 (Nya Tylösandsvägen) mot Tylösand. Större vilt som vistas eller skulle kunna vistas inom Halmstad kommuns gränser är älg (Alces alces), rådjur (Capreolus capreolus), dovvilt (Dama dama), kronvilt (Cervus elaphus), skogshare (Lepus timidus), fälthare (Lepus europaeus) vildsvin (Sus scrofa), grävling (Meles meles), rödräv (Vulpes vulpes), varg (Canis lupus) och lodjur (Lynx lynx) (Nationella Viltolycksrådet 2016;
Artportalen 2015; Viltdata 2014), därför kommer detta arbete fokusera på dessa arter. I Sverige är det lag på att rapportera trafikolyckor med björn (Ursus arctos), varg, lodjur, älg, rådjur, hjort, järv (Gulo gulo), vildsvin, utter (Lutra lutra), mufflonfår (Ovis orientalis) och örn enligt Jaktförordningen 1987:905. Mellan 2010 och 2015 rapporterades 2290 viltolyckor in i Halmstad kommun, varav 1514 var kollision med rådjur, 455 med vildsvin, 223 med älg, 60 med dovvilt, 23 med kronvilt, 3 med örn och 12 med övriga djur (Nationella Viltolycksrådet 2016). Inom Halmstad tätort inrapporterades 187 viltolyckor under år 2015, varav 53 % på de tidigare nämnda vägarna (Nationella Viltolycksrådet 2016).
5
Idag är viltstängsel, hastighetsbegränsningar och varningsskyltar de åtgärder som används i störst utsträckning i Sverige för att minimera antalet viltolyckor och uppmärksamma bilister om risker (Jägerbrand 2012; VTI 2016). Viltstängsel begränsas ofta till större vägar och platser med högre risk för olyckor på grund av att stängslet samtidigt utgör en barriär och förhindrar viltets spridning från en plats till en annan (Helldin & Seiler 2002; VTI 2016). Andra åtgärder i Sverige är att röja vegetation vid vägkanter för att skapa bredare kantzoner som ger bättre sikt för bilister samt avlägsna ätbar vegetation för att göra området mindre attraktivt för vilt (Jägerbrand 2012). Viltbroar och vilttunnlar kan anläggas där en hög frekvens viltövergångar observeras (Mastro et al. 2008), detta görs dock inte i så stor utsträckning i Sverige idag. Att hålla viltpopulationer nere genom jakt och därmed reducera antalet vilt är också en metod som används för att minska antalet viltolyckor i Sverige (Jägerbrand 2012).
Syftet med denna studie är att, efter uttalat intresse av Halmstad kommun, utföra en pilotstudie för att kartlägga förekomsten av större vilt i förhållande till vägnätet i Halmstad tätort, genom att (1) identifiera gröna stråk, (2) studera skillnader mellan viltförekomst och avstånd till vägen i dessa stråk, (3) studera skillnader i viltförekomst i skogsmark och öppen mark i dessa stråk. Detta för att kunna ge en rekommendation kring vilka stråk större vilt använder och därmed identifiera riskzoner för viltolyckor och ge Halmstad kommun ett underlag för att kunna arbeta i ett förebyggande syfte och minimera risken för framtida viltolyckor i kommunen.
4.0 Material och metoder
På önskan av kommunen inventerades gröna stråk inom Halmstad tätort, här betydande en radie på 8 kilometer från Halmstad centrum. För att identifiera riskzoner bland vägar som korsar grönområden och gröna stråk valdes vägar ut där vilt löper störst risk att bli påkörda.
De vägar som valdes för studien bestämdes utifrån kriterierna: inget viltstängsel, hastigheter från 60 km/h och uppåt då sådana hastigheter resulterar i flest viltolyckor (Allen &
McCullough 1976) samt vägar där flest viltolyckor rapporterats in till Nationella
viltolycksrådet under perioden 2010-2015. Detta resulterade i att Europaväg 6 valdes bort på grund av viltstängsel, medan väg 600, väg 610, riksväg 15, riksväg 25 och riksväg 26 togs med. Med hjälp av shapefiler skapades en karta över Halmstads kommun i ArcGIS 10.4.
Shapefiler användes för att illustrera skog, odlad mark och öppen mark, byggnader, sjöar, vattendrag och hav samt de fem valda vägarna och övrigt vägnät (Figur 1).
6
Figur 1. Halmstad tätort med en radie på 8 km, de fem vägarna markerade i fyrkanter; väg 600 (Tylösandsvägen), väg 610 (Kustvägen), riksväg 26, riksväg 25 och riksväg 15 och de tio lokalerna markerade i cirklar. Lokalbeskrivningar för respektive lokal finns i Bilaga 1.
Vägarna inom den valda radien studerades genom att först köra bil efter samtliga vägar för att på så sätt få en överblick över detaljer som inte syns på kartor, till exempel inhägnade områden, och sedan följa varje väg på kartan i ArcGIS 10.4 och Google Earth. Lämpliga inventeringslokaler är platser där vilt kunde röra sig över vägen utan mänskliga barriärer som byggnader, stängsel och hagar och där gröna stråk har en kontinuerlig sammankoppling.
Utifrån dessa grunder valdes 10 lokaler ut; Lokal 1 på väg 600, Lokal 2, 3, 4, 5 och 6 i anslutning till varandra på riksväg 26, Lokal 7 och 8 på riksväg 15, Lokal 9 på riksväg 25 och Lokal 10 på väg 610 (Figur 1).
4.1 Datainsamling 4.1.1 Inventering
Inventeringen utfördes under sju dagar mellan 2016-01-20 och 2016-03-10 i de tio olika lokalerna. Lokalerna inventerades i första hand i snö och vid sådana förhållanden
prioriterades lokaler med skog framför åkerlokaler som låg i träda och som lättare kunde inventeras i jord senare, om antalet dagar med snö inte räckte till. För att undersöka om älg, rådjur, dovvilt, kronvilt, skogshare, fälthare, vildsvin, grävling, rödräv, varg och lodjur rör sig i närheten av eller håller sig på avstånd från vägarna i valda lokaler valdes en
inventeringsmetod där linjer parallellt med vägen spårinventerades. För att undersöka detta stegades på var sida om vägen 5 respektive 55 steg, beräknat till cirka 4,5 och 47 meter, från
7
vägkanten eller eventuell gångbana (yttersta asfalterade mark i anslutning till vägen) i 90 graders vinkel från väg eller gångbana. Vissa av de lokaler på åkermark som inventerades i jord hade en kantzon mellan vägkant och åkermark bestående av gräs bredare än 5 steg, då sträckte sig den parallella linjen närmast vägen direkt innanför åkerkanten där kantzonen slutar. Samma person stegade upp avståndet mellan vägkant och linje vid varje lokal för att få samma avstånd vid alla mätningar. När en linje blivit uppmätt togs en koordinatstartpunkt fram och linjen följdes sedan parallellt med vägen och koordinater togs på de spår som korsade linjen. Endast spår som såg ut att ha bildats efter senaste nederbörd togs med i datainsamlingen, varför spårstämplar med till exempel snö i spåren valdes bort, för att senare kunna beräkna antal spårstämplar per dygn.
Spåren artidentifierades i möjligaste mån i fält, i förekommande fall med hjälp av Bang (2011). Vid behov utfördes bakspårning för att säkerställa viltart genom att följa spår i motsatt färdriktning till viltet. Spåravtryck och spårlöpa, från bakre till främre spåravtryck, samt lega och spillning mättes och fotograferades. Vid bakspårning följdes spår tills artbestämning kunde göras med hjälp av tydligare avtryck, spillning, lega eller dylikt. För fotografering användes en tändsticksask i storlek 58×36 mm som referens. Efter identifiering antecknades bestämd art, och vid fler spår som korsade linjen på samma ställe antecknades de på samma koordinat. Vid spår som krävde ytterligare kunskap skickades dessa mått och bilder till Anders Jarnemo, universitetslektor vid Högskolan i Halmstad, och Juha Rankinen, rektor vid Vildmarksgymnasiet i Hylte, för artbestämning. Vid osäkerheter kring viltart på grund av otydliga spår benämndes spåren som oidentifierbart. På grund av att fälthare och skogshare är två arter vars spåravtryck är mycket svåra att skilja åt valdes för denna studie en gemensam benämning – hare. För att följa en så parallell linje som möjligt gjordes
kontrollsteg för att följa vägens riktning när vägen svängde eller när sikten till vägen skymdes av växtlighet som försvårade avståndsbedömningen. Slutpunktskoordinat togs vid slutet av linjen.
Alla koordinater under inventeringarna togs fram med hjälp av androidapplikationen Karta Koordinater på en mobiltelefon. Koordinaterna antecknades i formen grader, minuter, sekunder. På lokalerna dokumenterades lokalens längd utmed vägen, sträckans
hastighetsbegränsning, vägens utformning, vägbredd och kantzonsbredd i meter. På varje lokal antecknades också vegetation, väder, eventuell gröda på åkermark, avstånd till
närmaste skog, diken, dammar och åkerholmar samt övriga observationer som levande eller döda individer av studerade viltarter. Varje lokal fotograferades ståendes i mitten av vägen, samt respektive sidor fotograferades mot det inventerade området i 90 graders vinkel från vägen, se Bilaga 1. Fotografierna togs 11-12 april då vegetationen börjat växa upp och ingen snö täckte marken, för att få en överblick över hur de olika lokalernas vegetationsstruktur ser ut.
4.1.2 Viltolyckor
Statistik om antal inträffade viltolyckor i Halmstad kommun under perioden 2010-2015 hämtades från Nationella viltolycksrådet. Av de arter som berörs i denna studie fanns
8
inrapporterade trafikolyckor med älg, rådjur, dovvilt, kronvilt och vildsvin.
Viltolycksstatistiken jämfördes för varje inventerad lokal med den insamlade inventeringsdatan.
4.2 Databearbetning 4.2.1 Inventeringsdata
Insamlade koordinater konverterades från grader, minuter, sekunder till decimalgrader för att kunna användas i ArcMap 10.4, där start- och slutpunkter placerades ut på kartan.
Insamlade start- och slutpunktskoordinater möjliggör för framtida återinventeringar på samma lokaler, och insamlade spårfyndskoordinater finns och kan tillhandahållas i ett enskilt dokument för jämförelse vid återinventeringar. För att få jämförbar data dividerades antalet fynd på varje lokal med antalet dygn sedan senaste nederbörd och antalet inventerade spårstämplar per lokal beräknades för en 0,5 kilometers sträcka. Medelvärde och
standardavvikelse för det totala antalet spårstämplar längs med 4,5- och 47-meterslinjerna respektive skogsmark och öppen mark räknades ut. I SPSS beräknades om insamlad data var normalfördelad med Kolmogorov-Smirnov Z-test och utifrån detta valdes Mann Whitney U- test för beräkning av skillnader mellan antal spårstämplar som återfunnits längs med 4,5- och 47-meterslinjerna och mellan antal spårstämplar som återfunnits i skogsmark och öppen mark.
5.0 Resultat
De arter som återfanns under inventeringarna var hare, rödräv, vildsvin, rådjur, dovvilt och älg samt oidentifierade spår (Tabell 1). Lokal 8 hade flest fynd med totalt 39,5 spårstämplar per dygn med fynd från rödräv, rådjur, vildsvin, älg samt oidentifierade spår (Tabell 1).
Vidare, i en fallande ordning över totalt antal spårstämplar, kommer Lokal 10 med 32,5 spårstämplar innefattande hare, rödräv, rådjur, älg samt oidentifierade spår; Lokal 3 med 24,9 spårstämplar innefattande hare, rödräv, rådjur, älg samt oidentifierade spår; Lokal 2 med 22,6 spårstämplar innefattande hare, rödräv, rådjur samt oidentifierade spår; Lokal 7 med 21,5 spårstämplar innefattande rödräv, rådjur samt oidentifierade spår; Lokal 4 med 20,1 spårstämplar innefattande hare, rödräv, rådjur, dovvilt, älg samt oidentifierade spår;
Lokal 1 med 13,1 spårstämplar innefattande hare, rödräv, rådjur samt oidentifierade spår;
Lokal 6 med 9,5 spårstämplar innefattande rödräv; Lokal 5 med 4 spårstämplar innefattande oidentifierade spår; Lokal 9 utan några återfunna spårstämplar. Lokalerna med störst
olycksrisk är, baserat på inventeringsresultatet efter ett inventeringstillfälle på respektive lokal, de fem lokaler med flest fynd; Lokal 8, 10, 3, 2 och 7. I Bilaga 1 finns lokalbeskrivningar över samtliga lokaler.
9
Tabell 1. De tio inventerade lokalerna med marktyp; 1 för skogsmark och 2 för öppen mark, antal spårstämplar per art och totalt antal spårstämplar per lokal och dygn på en 0,5 kilometers sträcka. Inga spår återfanns av kronvilt, varg, lodjur och grävling. Av de två inventerade linjerna som sträcker sig parallellt med vägen visas den närmast vägen samt dess start- och slutpunkt för respektive lokal.
5.1 Jämförelse mellan viltolycksstatistik och inventeringsfynd
Mellan 2010 och 2015 har 2,4 viltolyckor inträffat på Lokal 1, 15 på Lokal 2, 73 på Lokal 3, 28,3 på Lokal 4, 0 på Lokal 5, 52,4 på Lokal 6, 7,7 på Lokal 7, 39 på Lokal 8, 55,6 på Lokal 9 och 2 på Lokal 10. Lokal 3, 4, och 8 är de lokaler där viltolycksfynden i relation till antal spårstämplar är de lokaler med störst olycksrisk (Figur 2).
Lokal Marktyp Hare Röd-
räv Vildsvin Rådjur Dovvilt Älg Oid. Totalt Start-
punkt Slut-punkt Längd (km)
1 1 0,8 3,2 - 7,5 - - 1,6 13,1 56.656101,
12.755898
56.656556, 12.759000
0,42
2 1 8,8 7,5 - 5 - - 1,3 22,6 56.708126,
12.883714
56.707413, 12.882126
0,1
3 1 2,2 5,7 - 15,1 - 1,1 0,8 24,9 56.717400,
12.899319
56.714784, 12.895181
0,37
4 1 0,2 6,8 - 5,4 2 0,9 4,8 20,1 56.720561,
12.904202
56.717482, 12.899484
0,46
5 2 - - - - - - 4 4 56.723960,
12.907277
56.721976, 12.905408
0,25
6 2 - 9,5 - - - - - 9,5 56.732647,
12.912577
56.729113, 12.910088
0,42
7 1 - 5,4 - 13,8 - - 2,3 21,5 56.641343,
12.922739
56.642444, 12.921721
0,13
8 2 - 0,8 12,6 4,9 - 10,6 10,6 39,5 56.627628,
12.939387
56.630235, 12.935565
0,41
9 2 - - - - - - - - 56.692637,
12.972403
56.691595, 12.968647
0,27
10 2 0,6 2,2 - 19,3 - 6 4,4 32,5 56.698669,
12.756891
56.696940, 12.760026
0,79
10
Figur 2. Viltolycksstatistik för det totala antalet viltindivider under en femårsperiod (2010-2015) jämfört med totalt antal spårstämplar för de tio lokalerna beräknat på en 0,5 kilometers sträcka. Lokalernas placering framgår av Figur 1.
5.2 Viltförekomst
Det totala antalet spårstämplar som återfanns vid 4,5-meterslinjen var 7,3±5,0 (Figur 3). Vid 47-meterslinjen var motsvarande siffror 11,5±8,3 (Figur 3).
Figur 3. Medelvärde och standardavvikelse för totalt antal spårstämplar längs 4,5 och 47 meters linjen.
Det totala antalet spårstämplar som enligt inventeringarna återfunnits i skogsmark var 20,4±4,5 (Figur 4). I öppen mark var motsvarande siffror 17,1±17,8 (Figur 4).
11
Figur 4. Medelvärde och standardavvikelse för totalt antal spårstämplar i skogsmark och öppen mark.
Ingen signifikant skillnad (p>0,05) fanns mellan antal respektive viltart längs med de inventerade 4,5 och 47 meters linjerna eller totalt antal viltarter längs med 4,5 och 47
meters linjerna. Ingen signifikant skillnad (p>0,05) fanns mellan respektive viltart i skogsmark och öppen mark eller totalt antal viltarter i skogsmark och öppen mark.
6.0 Diskussion
6.1 Riskzoner
Av de fem lokaler med högst viltförekomst efter ett inventeringstillfälle baserat på studiens inventeringsresultat är två av dem i öppen mark, Lokal 8 och 10, och tyder därmed att risken för olyckor är mindre på grund av bättre sikt (Putman 1997), speciellt under dygnets ljusa timmar. De resterande tre som är i skogsmark, Lokal 1, 3, 4 och 7 har högre olycksrisk på grund av tätare växtlighet som skapar sämre sikt för trafikanter (Iverson & Iverson 1999;
Putman 1997), där mörker förhöjer risken (Pynn & Pynn 2004). I lokaler i öppen mark utgör mörkerförhållanden sämre sikt (Garrett & Conway 1999; Pynn & Pynn 2004), vilket betyder att Lokal 8 och 10 trots mindre växtlighet utgör riskzoner för viltolyckor.
Av de fem lokaler med flest inrapporterade viltolyckor är Lokal 3 och 4 i skogsmark och kan likt ovan förklaras med den sämre sikt som tätare växtlighet innebär. I resterande tre, Lokal 6, 8 och 9, då den öppna marken består av åkrar rör sig förmodligen vilt mer under
sommarhalvåret då de lockas dit av grödor som växer på båda sidor om vägarna (Olsson 2016b), vilket kan förklara att få inventeringsfynd gjordes på Lokal 6 och 9.
6.1.1 Älg
Av de fyra lokalerna med spårstämplar av älg fanns flest antal spår på Lokal 8 och 10. Älgar har hemområden men kan vandra långa sträckor på jakt efter bättre ekologiska
förutsättningar (Ball et al. 2001; Cederlund & Okarma 1987), varför det kan vara svårt att avgöra ifall det är samma individ eller flera olika som förekommit på de fyra lokaler där
12
älgspår fanns. I södra Sverige rör sig älgar i mindre områden än i norra Sverige och vandrar inga långa sträckor (Bengtsson et al. 2004), det är därför troligt att de älgar som återfanns under inventeringarna är älgar som uppehåller sig i området permanent. För att ta reda på om flera älgar använder dessa stråk regelbundet kan en återinventering med fokus på älg ge kompletterande data i de båda lokalerna. Då en krock med älg är värre för bilisterna än en krock med ett mindre vilt rekommenderas det vid identifiering av regelbundet använda stråk att vidta olycksförebyggande åtgärder källa.
6.1.2 Rådjur
Av de viltarter som återfanns under inventeringarna var rådjur den art som det återfanns flest spårstämplar av, vilket förmodligen beror på att rådjur är en av Sveriges vanligaste större viltarter (Olsson 2016a), men också för att de lockas till föda som finns vid vägkanter (Laurian et al. 2008). Eftersom att rådjur är både dag- och nattaktiva är de lokaler med flest spårfynd av rådjur, Lokal 3 och 7 i skogsmark samt Lokal 10 i öppen mark, troliga riskzoner för viltolyckor. Tidigare studier har visat att rådjur håller sig på avstånd från vägar och byggnader (Coulon et al. 2008; Girardet et al. 2015), vilket de spår som återfanns i denna studie inte tyder på. Eftersom inventeringarna utförts i Halmstad kommuns tätort kan insamlad data bero på att rådjur i urbana miljöer påverkas mer av habitatfragmentering, till den grad att de rör sig närmare vägar och byggnader i större utsträckning än rådjur som inte lever i urbana miljöer (Morelett et al. 2011), men också för att de anpassat sig och trivs i tätorter (Torres et al. 2011). Att rådjur är den art som faller offer för flest viltolyckor i Sverige (Nationella Viltolycksrådet 2016) beror antagligen också på att det är en av de vanligast förekommande större däggdjursarter.
6.1.3 Rödräv
Rödräv var den art som återfanns på flest lokaler vilket kan bero på att arten har revir i både skogsmark och öppen mark (Coman et al. 1991; Merritt 1969). Enligt Jordbruksverket är revirstorlekarna på 0,2-20 km2 där revir i södra Sverige har uppmätts till 4,1 km2 och i norra Sverige 6,8 km2 i medelvärde (Lindström 2011). Andra studier har liknande siffror (Coman et al. 1991; Merritt 1969) och tyder på att rödrävar generellt inte rör sig långa sträckor
(Trewhella et al. 1988). I stadsnära miljöer har studier visat att rödräv har mindre revir (Coman et al. 1991), och då troligtvis vandrar samma sträcka oftare än de som har större revir. På grund av att rödräv är revirhävdande (Fawcett et al. 2013; White et al. 1996) är de spår som återfanns under inventeringarna troligtvis från en och samma individ eller
familjegrupp per lokal, något som styrks av att lokalerna låg i stadsnära miljöer. (White et al.
1996). Detta kan innebära att rödrävarna inom studiens lokaler troligtvis korsar vägarna regelbundet, vilket styrks av de observationer som gjordes i fält där rävspår på flera ställen korsar alla de fyra linjerna och spåren ofta återfanns nära varandra och gick åt båda hållen över vägen – något som tyder på att individen eller individerna använder samma stråk.
Rödräv, liksom andra rovdjur, kan lockas till vägar på grund av att kadaver kan utgöra en del av deras föda (DeVault & Rhodes 2002; Santos et al. 2011). Detta kan gynna men kan också utsätta rödräv för dödsrisk (Santos et al. 2011), och mänskliga trafikanter för olycksrisk.
Eftersom rödräv har ett utbredningsområde över hela Sverige (Olsson 2012a) och är en
13
vanlig viltart i landet kanske en obligatorisk inrapportering av påkörd rödräv skulle visa att rödräv faller offer för fler trafikolyckor än rådjur.
6.1.4 Vildsvin
Lokal 8 är belägen i direkt anslutning till Stjärnarp, som är ett känt vildsvinsområde (Furenbratt 2008) och den enda lokal där spår av vildsvin återfanns. Lokal 8 består av
åkermark dit vildsvin troligtvis kommer för att böka (Ballari & Barrios-García 2013; Morelle &
Lejeune 2015; Olsson 2016b). Under odlingssäsongen kan området vara ännu mer attraktivt för vildsvin då de äter raps (Olsson 2016b). Vildsvin observerades även under inventering av Lokal 7, belägen efter samma väg och nära Stjärnarp endast 1,5 kilometer från Lokal 8, längre in på en åker (Bilaga 1). Inga spår av vildsvin fanns dock på Lokal 7 under
inventeringstillfället vilket kan bero på att andra sidan av vägen inte angränsar till åkermark.
Det är svårt att avgöra hur många individer spåren på de olika inventerade lokalerna kommer ifrån, men då vildsvin lever i familjegrupper kan man på Lokal 8 förmoda att flertalet individer rör sig inom det området (Dardaillon 1987; Svenska Jägareförbundet 2016).
6.1.5 Dovvilt
Dovvilt är till skillnad från rådjur varken lika utbredd eller har lika hög täthet (Olsson 2016a).
Dovvilt är vanligtvis flockdjur och lever i större grupper (Apollonio et al. 1998) och kan förklara varför det på Lokal 4, som enda lokal, fanns många spår av dovvilt.
6.1.6 Fält- och skogshare
Det är svårt att avgöra om det är skogshare eller fälthare som återfanns på de inventerade lokalerna eftersom att skogshare tidigare dominerade i skogsmark och fälthare i öppna marker, men fälthare idag också lever i skogsharens område (Thulin 2003). Mängden inrapporterade fynd på Artportalen (2016) för respektive hare visar att fälthare är vanligare förekommen i Hallands län än skogshare. Det är därför troligt att flertalet harspår under inventeringarna gjorts av fälthare.
6.1.7 Arter som inte återfanns
Även om kronvilt kan förekomma i stora delar av Sverige, inklusive Hallands Län och Halmstad kommun, finns de starkaste stammarna i södra och sydöstra delarna av landet (Olsson 2012b). Därför är det inte förvånande att kronvilt inte återfanns under
inventeringarna. Grävling hibernerar under de kallaste delarna av vinterhalvåret (Risberg 2015), och är orsaken till att inga spår återfanns under inventeringen. Det finns ingen etablerad vargpopulation i Hallands Län, om varg skulle påträffas är det mest troligt en vandringsvarg som tillfälligt passerar i sökandet efter ett nytt revir (Svenska
rovdjursföreningen 2016). Endast en varg har enligt Viltdata (2016) rapporterats in av jaktlag under älgjakt de senaste fem åren, därför är det inte särskilt troligt att några spårstämplar skulle påträffats under inventeringarna. Det finns etablerade lodjur i Hallands Län
(Länsstyrelsen Hallands Län 2016) men arten är skygg och håller sig helst utanför
tätbebyggda områden, vilket kan förklara dess frånvaro under inventeringarna (Backeus &
Persson 2005).
14
6.2 Viltförekomst i förhållande till vägavstånd
Det beräknade medelvärdet för antal spårstämplar vid 4,5- respektive 47-meterslinjerna tyder på en något högre andel viltindivider på linjerna med längst avstånd från vägen. Trots skillnaderna mellan de olika linjerna finns ingen signifikant skillnad mellan respektive antal viltart samt totalt antal spårstämplar vid 4,5- samt 47-meterslinjen. Detta innebär
förmodligen att vilt inte rör sig nämnbart mer vid 47 meter från vägen än vid 4,5 meter, och tyder på att vilt rör sig nära vägar lika gärna som längre bort, något som Laurian et al. (2008) stödjer, vilket ökar risken för att de också korsar vägen. En anledning till att de olika
studerade viltarterna rör sig nära och över vägar under sommarhalvåret kan vara att de lockas dit på grund av födotillgången som ofta består av sly och buskvegetation som kunnat växa upp på grund av ökat ljusinsläpp, röjning och annan antropogen påverkan (Jägerbrand 2012; Laurian et al. 2008). Längs med Lokal 1, 3 och 4 fanns en bred kantzon (> 8m) med mycket vegetation (Bilaga 1). Saltning av vägar vintertid lockar dit klövvilt som får näring av att slicka i sig saltet (Danielson & Hubbard 1998; Grosman et al. 2011; Pynn & Pynn 2004), och kan därför vara en orsak till att vilt tar sig upp på vägarna. Vatten är en annan anledning till varför viltarterna kan välja att vistas i närheten av vägar samt korsa dessa, antingen genom att följa vattendrag eller genom att leta upp vattensamlingar för dricksvatten (Göransson 2008). Att Lokal 8 och 10 innehöll fler fynd än övriga lokaler på öppen mark kan bero på att det fanns två respektive en damm på dessa lokaler, samt vattendiken (Bilaga 1).
Under inventeringarna noterades mycket spår som ledde till, från och runt dessa tre dammar.
6.3 Viltförekomst i de olika marktyperna
Studiens resultat visar att en högre andel vilt föredrar att röra sig i skogsmark än öppen mark, och den höga standardavvikelsen visar att variationen i antal spårstämplar mellan lokalerna var stor. På lokalerna i öppen mark förklaras variationen i viltantal med att Lokal 10 hade flest fynd av alla de inventerade lokalerna i jämförelse med Lokal 9 som hade noll. Av samma anledning förklaras variationen i viltantal i skogsmark, dock inte med lika hög avvikelse. Trots skillnaderna mellan de olika marktyperna i viltförekomst fanns ingen signifikant skillnad gällande någon av arterna, vilket tyder på att arterna löper lika stor risk att förolyckas av trafik i skogsmark som i öppen mark. Även om ingen signifikant skillnad fanns mellan förekomsten av resterande viltarter samt för det totala antalet vilt i de två olika marktyperna skogsmark och öppen mark har många tidigare studier visat på motsatsen, och då att fler viltarter föredrar skog före öppen mark (Girardet et al. 2015). Att denna studie visar ett annat resultat kan bero på att Lokal 8 och 10 avviker med högre vilttäthet i jämförelse med resterande tre lokaler i öppen mark (Tabell 1).
6.4 Inventeringsmetoden
Inventeringsmetoden lämpade sig väl för syftet med studien då den gav en bra översikt för hur viltet rör sig närmare vägen samt längre bort. Snö underlättade inventeringen i de lokaler som hann inventeras efter snöfall på grund av att det blev lättare att upptäcka spår och att artbestämma. Snön gjorde också att det blev enklare att uppskatta hur gamla spåren var, till skillnad från spår i jord, där spår som uppkommit före regn kan ligga kvar i högre grad
15
även efter regn och gör det svårare att avgöra spårens ålder. Vidare var det svårare att artbestämma i jord än i snö då jord är ett mer gropigt underlag och spåren inte syns lika bra som i snö samt att det var svårare att bakspåra, jord är dock ett bra substitut för snö (Bang 2011) och lämpade sig väl för denna studie. De oidentifierbara spåren kan ha bidragit med en viss felmarginal vid spårinsamling då det inte stod klart om spåren uppkommit före eller efter nederbörd. Om de oidentifierbara spåren inte tagits med i beräkningarna eller om de hade kunnat identifieras, och då med en majoritet av en art, hade det förmodligen påverkat det nuvarande resultatet.
I återinventeringar och andra framtida studier skulle inventeringar av linjer längre in från vägen än denna studies linjer kunna vara ett sätt att se hur viltförekomsten ser ut i
förhållande till avstånd från vägen, och ifall fler eller andra arter rör sig där. Även då det kan vara svårt i södra Sverige skulle det vara bra om alla inventeringar i möjligaste mån skulle ske efter snöfall och i snö för att ge ett så jämförelsebart resultat som möjligt från samtliga lokaler. Ett plus skulle också vara att göra en uppföljningsinventering under sommarhalvåret där man fokuserar på artsammansättningen av växter i samtliga lokaler, detta för att kunna dra slutsatser om vilka växtarter som viltet attraheras av. En kompletterande
spillningsinventering under sommarhalvåret skulle också kunna visa på viltförekomst gällande grävling då spårstämplar är färre under vintern men det är en vanligt
förekommande art i Hallands Län (Bengtsson et al. 2004). Återinventering skulle vara bra för att ge mer information om förekomsten av antal spår var en engångsföreteelse i de olika lokalerna eller om viltet använder stråken regelbundet – både i lokalerna med mycket fynd och i de med inga alls, då det skulle kunna vara en tillfällighet att inga spår hittades under inventeringstillfället.
6.5 Slutsats
Av de tio inventerade lokalerna är det utifrån inventeringsresultatet Lokal 1, 3, 4, 7, 8 och 10 som utgör riskzoner för större vilt då antalet spårstämplar var högst på dessa lokaler under inventeringstillfället. Av de tio inventerade lokalerna är det enligt den sammanställda viltolycksstatistiken på Lokal 3, 4, 6, 8 och 9 som flest antal viltolyckor skett de senaste fem åren. De lokaler där både inventeringsresultat och viltolycksstatistik sammanfaller är Lokal 3, 4 och 8. Detta tyder på att eventuella åtgärder bör riktas mot dessa tre lokaler. Studiens resultat visar att det inte finns någon nämnvärd skillnad i viltförekomst och avstånd till vägarna i de inventerade stråken, varken för totalt viltantal eller för respektive viltart, vilket utgör en risk för att vilt korsar vägarna. Resultatet visar heller ingen skillnad i viltförekomst och marktyp för totalt viltantal, och av alla arter i studien visade resultatet att hare var den enda art med preferens för marktyp, och då för skogsmark.
7.0 Förebyggande åtgärder
Både i lokaler i skogsmark och lokaler i öppen mark där mycket vilt rör sig kan lägre hastighetsbegränsningar vara ett sätt att undvika olyckor, både på enskilda riskområden men också efter en längre sträcka som Riksväg 26, där Lokal 2, 3, 4, 5 och 6 ingår.
Varningsskyltar och belysning i form av lyktstolpar efter delar av Riksväg 26 och Lokal 8 kan
16
minska risken för viltolyckor (Danielson & Hubbard 1998; Sullivan et al. 2004). En annan metod som inte används i lika stor omfattning är att varningsskyltar och belysning är kopplade till rörelsekänsliga sensorer som tänds och varnar trafikanter när vilt finns i närheten (Huijser & McGowen 2003). Åtgärder längs lokaler i öppen mark är dagtid kanske inte lika viktiga men däremot nattetid när viltet blir svårare att se och då vissa viltarter också är som mest aktiva.
Att regelbundet underhålla kantzoner genom att inte låta sly och buskvegetation växa upp kan vara en effektiv metod för bättre sikt längs alla lokaler där man genom inventering och viltolycksstatistik kunnat konstatera är riskzoner för större vilt (Jägerbrand 2012). Genom att rikta röjning mot de växtarter som till exempel rådjur attraheras av kan man förhindra att rådjur lockas dit. Man kan också plantera växtarter som vilt finner oätligt (Danielson &
Hubbard 1998; Jägerbrand 2012). Kantzoner kan göras bredare på lokaler i skogsmark (Jägerbrand 2012) som i dagsläget har smala kantzoner, till exempel Lokal 2 (Bilaga 1). Om man efter fler studier och inventeringar kan fastslå att ett område används som korridor för flera arter eller för ett stort antal individer kan en viltpassage vara ett alternativ att överväga (Glista et al. 2009).
8.0 Tack till
Tack till vår handledare Göran Sahlén för den hjälp och stöd vi fått under arbetets gång, till kommunbiolog Ann-Charlotte Abrahamsson på Halmstad kommun för synpunkter och vägledning, till Annette Böhm på Högskolan i Halmstad för hjälp med programvaran GIS, samt till Lars-Erik Nilsson på polismyndigheten för tillhandahållande av viltolycksstatistik.
9.0 Referenser
Alexander, S. & Waters, N. (2000). The effects of highway transportation corridors on wildlife: a case study on Banff National Park. Transportation research. Part C, Emerging technologies, 8(1), ss. 307-320. DOI: 10.1016/S0968-090X(00)00014-0
Allen, R. & McCullough, D. (1976). Deer-Car Accidents in Southern Michigan. The Journal of Wildlife Management, 40(2), ss. 317-325. DOI: 10.2307/3800431
Apollonio, M., Focardi, S., Toso, S. & Nacci, L. (1998). Habitat Selection and Group Formation Pattern of Fallow Deer Dama dama in a Submediterranean Environment. Ecography, 21(3), ss. 225-234. DOI: 10.1111/j.1600-0587.1998.tb00560.x
Artportalen. (2015). http://www.artportalen.se [2015-11-19]
Backeus, S. & Persson, M. (2005). Förvaltningsplan för stora rovdjur i Kalmar län. Kalmar län:
Miljöenheten. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:879296/FULLTEXT01.pdf Ball, J., Nordengren, C. & Wallin, K. (2001). Partial migration by large ungulates;
characteristics of seasonal moose Alces alces ranges in northern Sweden. Wildlife Biology, 7(1), ss. 39-47.
17
Bang, P. (2011). Spårboken. Spår och spårtecken från däggdjur och fåglar. 9. Uppl., Stockholm: Norstedts.
Baum, K., Haynes, K., Dillemuth, F. & Cronin, J. (2004). The Matrix Enhances the Effectiveness of Corridors and Stepping Stones. Wiley, 8(10), ss. 2671-2676. DOI: 10.1890/04-0500
Banverket & Vägverket. (2005). Vilda djur och infrastruktur – en handbok för åtgärder.
(Rapport 2005:5). http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/
Sv/miljo-och-klimat/tillstandet-i-miljon/Sjoar-och-vattendrag/Vilda-djur-och- infrastruktur.pdf
Bengtsson, G., Jensen, P-O., Karlssson, B., Meirik, M., Mörner, T. & Wirdheim, A. (2004).
Viltet. 8. Uppl., Kristianstad: Jägareförlaget.
Blomberg, A. & Burman, A. (2001). Mångfaldskonferensen 1999: Biodiversiteten i städer.
CBM Skriftserie 5. Uppsala: Centrum för biologisk mångfald.
Bohemen, H.D. (1998). Habitat fragmentation, infrastructure and ecological engineering.
Ecological engineering, 11(1-4), ss. 199-207. DOI: 10.1016/S0925-8574(98)00038-X Boverket (2015). Grönstråk och vattenstråk. http://www.boverket.se/sv/PBL- kunskapsbanken/oversiktsplan/forslag-till-op-modell/anvandning/gronstrak-och- vattenstrak/
Cederlund, G. & Okarma, H. (1987). Home range and habitat use of adult female moose.
Journal of Wildlife Management, 52(2), ss. 336-343.
Coffin, A. (2007). From roadkill to road ecology: A review of the ecological effects of roads.
Journal of Transport Geography, 15(5), ss. 396 – 406. DOI: 10.1016/j.jtrangeo.2006.11.006 Coman, B.J., Robinson, J. & Beaumont, C. (1991). Home Range, Dispersal and Density of Red Foxes (Vulpes Vulpes L.) in Central Victoria. Wildlife Research, 18(2), ss. 215-223. DOI:
10.1071/WR9910215
Coulon, A., Morellet, N., Goulard, M., Cargnelutti, B., Angibault, J.A. & Hewison, A.J. (2008).
Inferring the effects of landscape structure on roe deer (Capreolus capreolus) movements using a step selection function. Landsscape Ecology, 26(4), ss. 781-789. DOI:
10.1007/s11284-011-0837-0
Danielson, B. & Hubbard, M. (1998). A literature review for assessing the status of current methods of reducing deer-vehicle collisions. The Task Force on Animal Vehicle Collisions, The Iowa Department of Transportation, and The Iowa Department of Natural Resources.
http://www.all-creatures.org/hope/DOE/3%20-%20Methods%20for%20Reducing%20Deer- Vehicle%20Accidents,%201998.pdf
Dardaillon, M. (1987). Wild boar social groupings and their seasonal changes in the Camargue, southern France. Z. Säugetierkunde, 53, ss. 22-30.
DeVault, T. & Rhodes, O. (2002). Identification of vertebrate scavengers of small mammal carcasses in a forested landscape. Acta Theriologica, 47(2), ss. 185–192
18
Eldegard, K., Lungved, J. & Hjeljord, O. (2012). Coping in a human-dominated landscape:
trade-off between foraging and keeping away from roads by moose (Alces alces). European Journal of Wildlife Research, 58(6), ss. 969-979. DOI: 10.1007/s10344-012-0640-4
Evans, J. (2007). Wildlife corridors: An Urban Political Ecology. Local environment, 12(2), ss.
129-152. DOI: 10.1080/13549830601133169
Fawcett, J., Fawcett, J. & Soulsbury, C. (2013). Seasonal and sex differences in urin marking rates of wild red foxes Vulpes vulpes. Journal of Ethology, 31(1), ss. 41-47. DOI:
10.1007/s10164-012-0348-7
Forman, R. & Alexander, L. (1998). Roads and their major ecological effects. Annual Review of Ecology and Systematics, 28, ss. 207-231. DOI: 0066-4162/98/1120-0207$08.00
Furenbratt, M. (2008). The prevalence of parasites of wild boar (Sus scrofa) in faeces: A pilot study in Sweden. Kandidatuppsats, Sektionen för Ekonomi och Teknik. Halmstad: Högskolan i Halmstad. urn:nbn:se:hh:diva-2140
Garrett, L. & Conway, G. (1999). Characteristics of Moose-vehicle Collisions in Anchorage, Alaska, 1991-1995. Journal of Safety Research, 30(4), ss. 219-223. DOI: 10.1016/S0022- 4375(99)00017-1
Girardet, X., Conruyt-Rogeon, G. & Foltête, J.C. (2015). Does regional landscape connectivity influence the location of roe deer roadkill hotspots? European Journal of Wildlife Research, 61(5), ss. 731-742. DOI: 10.1007/s10344-015-0950-4
Glista, D., DeVault, T. & DeWoody, J. (2009). A review of mitigation measures for
reducing wildlife mortality on roadways. Landscape and Urban Planning, 91(1), ss. 1-7. DOI:
10.1016/j.landurbplan.2008.11.001
Groot Bruinderink, G & Hazebroek, E. (1996). Ungulate Traffic Collisions in Europe.
Conservation Biology, 10(4), ss. 1059-1067. DOI: 10.1046/j.1523-1739.1996.10041059.x Grosman, P., Jaeger, J., Biron, P., Dussault, C., Ouellet, J-P. (2011). Trade-off between road avoidance and attraction by roadside salt pools in moose: An agent-based model to assess measures for reducing moose-vehicle collisions. Ecological Modelling, 222(8), ss. 1423-1435.
DOI: 10.1016/j.ecolmodel.2011.01.022
Göransson, G. (2008). Varning för Vilt. Forskning och Framtid. http://www.lansforsakring ar.se/globalassets/aa-global/dokument/ovrigt/aa-om-oss/forskning/broschyr-viltolyckor.pdf Haikonen, H. & Summala, H. (2001). Deer-vehicle crashes: Extensive peak at 1 hour after sunset. American Journal of Preventive Medicine, 21(3), ss. 209-213. DOI: 10.1016/S0749- 3797(01)00352-X
Halmstad (2016a). Om Halmstad.
http://www.halmstad.se/omkommunen/omhalmstad.143.html [2015-11-21]
19
Halmstad (2013). Framtidsplan 2030 – strategisk översiktsplan för Halmstads kommun.
Halmstad: Samhällsbyggnadskontoret. http://www.halmstad.se/download/18.3651d7b113 c9fae0dff7167/Samr%C3%A5dshandling+20130226-liten.pdf
Halmstad Kommunfakta (2014). http://www.halmstad.se/download/18.5143cd414937 c1a8283559b/1415266080617/1380+Halmstad+FAKTA.pdf [2015-11-21]
Hambler, C. & Canney, S. (2013). Conservation. 2. uppl., Cambridge: Cambridge University Press.
Helldin, J-O. & Seiler, A. (2002). Viltstängsel längs E4 mellan Gävle och Haparanda:
översiktlig bedömning av isoleringseffekter på älg. Grimsö forskningsstation: SLU.
http://www.wildlifeandtraffic.se/en/Reports_files/Helldin%26Seiler_fencesE4.pdf Huijser, M. & McGowen, P. (2003). Overview of animal detection and animal warning systems in North America and Europe. Road ecology center, ss. 368-382.
Iverson, A & Iverson, L. (1999). Spatial and Temporal Trends of Deer Harvest and Deer- Vehicle Accidents in Ohio. The Ohio Journal of Science, 99(4), ss. 84-94.
Jaktförordningen 1987:905. Stockholm: Näringsdepartementet.
Jansson, G., Andrén, H. & Seiler, C. (2004). Skogsvilt III Vilt och landskap i förändring.
Riddarhyttan: Grimsö forskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet.
Jeppesen, J. (1987). The Disturbing Effects of Orienteering and Hunting on Roe Deer (Capreolus capreolus). Danish review of game biology, 13(3).
Jongman, R., Külvik, M. & Kristiansen, I. (2004) European ecological networks and greenways. Landscape and Urban Planning, 68(2-3), ss. 305-319. DOI: 10.1016/S0169- 2046(03)00163-4
Jägerbrand, A. (2012). Anpassning av vägmiljö och vegetation som åtgärd mot viltolyckor.
(Rapport 753). Linköping: VTI. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:670623/
FULLTEXT01.pdf
Kuehn, R., Hindenlang, K., Holzgang, O., Senn, J., Stoeckle, B. & Sperisen, C. (2006). Genetic Effect of Transportation Infrastructure on Roe Deer Populations (Capreolus capreolus).
Journal of Heredity, 98(1), ss. 13-22. DOI: 10.1093/jhered/esl056
Laurian, C., Dussault, C., Ouellet, J-P., Courtois, R., Poulin, M. & Breton, L. (2008). Behavior of Moose Relative to a Road Network. Journal of Wildlife Management, 72(7), ss. 1550-1557.
DOI: 10.2193/2008-063
Lindström, E. (2011). Täthet av rödräv – en rapport från Örnbo viltfakta. https://www.
jordbruksverket.se/download/18.4b2051c513030542a9280008304/1370041040100/Bilaga+
6+SVA+R%C3%B6dr%C3%A4vars+r%C3%B6relsem%C3%B6nster.pdf
Länsstyrelsen Hallands Län. (2016). Rovdjur I Halland. http://www.lansstyrelsen.se /halland/Sv/djur-och-natur/rovdjur/rovdjur-i-halland/Pages/default.aspx [2016-05-23]
20
Malo, J., Suárez, F. & Díez, A. (2004). Can we mitigate animal-vehicle accidents using predictive models? Journal of Applied Ecology, 41(4), ss. 701-710. DOI: 10.1111/j.0021- 8901.2004.00929.x
Mastro, L., Conover, M. & Nicole Frey, S. (2008). Deer-vehicle collision prevention techniques. Human-Wildlife Conflicts, 2(1), ss. 80-92.
Mata, C., Hervás, I., Herranz, J., Suárez, F. & Malo, J.E. (2008). Are motorway wildlife
passages worth building? Vertebrate use of road-crossing structures on a Spanish motorway.
Journal of Environmental Management, 88(3), ss. 47-415. DOI: 10.1016/j.jenvman.2007 .03.014
Mata, C., Hervás, I., Herranz, J., Suárez, F. & Malo, J.E. (2009). Seasonal changes in wildlife use of motorway crossing structures and their implication for monitoring programmes.
Transportations research. Part D, Transport and Environment, 14(7), ss. 447-452. DOI:
10.1016/j.trd.2009.05.001
Merritt, J. (1969). Home-Range Studies of Red Fox (Vulpes vulpes). Journal of Mammalogy, 50(1), ss. 108-120. DOI: http://dx.doi.org/10.2307/1378635
Montgomery, R., Roloff, G. & Millspaugh, J. (2013). Variation in elk response to roads by seasons, sex, and road type. The Journal of Wildlife Management, 77(2), ss. 313-325. DOI:
10.1002/jwmg.462
Morelle, K. & Lejeune, P. (2015). Seasonal variations of wild boar Sus scrofa distribution in agricultural landscapes: a species distribution modelling approach. European Journal of Wildlife Research, 61(1), ss. 45-56. DOI: 10.1007/s10344-014-0872-6
Morellet, N., Moorter, B., Cargnelutti, B., Angibault, J-M., Lourtet, B., Merlet, J., Ladet, S. &
Hewison, M. (2011). Lanscape composition influences roe deer habitat selection at both home range and landscape scales. Landscape Ecology, 26(7), ss. 999-1010. DOI:
10.1007/s10980-011-9624-0
Nationella Viltolycksrådet (2015). http://www.viltolycka.se/ [2015-11-26]
Nationella Viltolycksrådet (2016). Här händer viltolyckorna där du bor.
http://www.viltolycka.se/statistik/har-hander-viltolyckorna/ [2015-11-26]
Neumann, W., Ericsson, G., Dettki, H., Bunnefeld, N., Keuler, N., Helmers, D. & Radecloff, V.
(2012). Difference in spatiotemporal patterns of wildlife road-crossings and wildlife-vehicle collisions. Biological Conservation, 145(1), ss. 70-78. DOI: 10.1016/j.biocon.2011.10.011 Olsson, M. (2012a). Population. https://jagareforbundet.se/vilt/vilt-
vetande/artpresentation/daggdjur/rodrav/rav-population/ [2016-05-22]
Olsson, M. (2012b). Population. https://jagareforbundet.se/vilt/vilt-
vetande/artpresentation/daggdjur/kronhjort/kronhjort-population/ [2016-05-22]
Olsson, M. (2016a). Rådjur. https://jagareforbundet.se/vilt/vilt- vetande/artpresentation/daggdjur/radjur/ [2016-05-22]
21
Olsson, M. (2016b). Vildsvin. https://jagareforbundet.se/vilt/vilt- vetande/artpresentation/daggdjur/vildsvin/ [2016-05-22]
Putman, R. (1997). Deer and Road Traffic Accidents: Options for Management. Journal of Environmental Management, 51(1), ss. 43-57. DOI: 10.1006/jema.1997.0135
Pynn, T. & Pynn, B. (2004). Moose and Other Large Animal Wildlife Vehicle Collisions:
Implications for Prevention and Emergency Care. Journal of Emergency Nursing, 30(6), ss.
542-547. DOI: 10.1016/j.jen.2004.07.084
Risberg, P. (2015). Grävling under huset. http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur- och-vaxter/Rad/Gravling-under-huset/ [2016-05-22]
Rodríguez-Morales, B., Díaz-Varela, E. & Marey-Pérez, M. (2013). Spatial temporal analysis of vehicle collisions involving wild boar and roe deer in NV Spain. Elsevier B.V, 60, ss. 121-133.
DOI: 10.1016/j.aap.2013.07.032
Santos, M., Carvalho, F. & Mira, A. (2011). How Long Do the Dead Survive on the Road?
Carcass Persistence Probability and Implications for Road-Kill Monitoring Surveys. PLOS ONE, 6(9), ss. 1-12. DOI: 10.1371/journal.pone.0025383
Sawaya, M., Clevenger, A. & Kalinowski, S. (2013). Demographic Connectivity for Ursid Populations at Wildlife Crossing Structures in Banff National Park. Conservation Biology, 27(4), ss. 721-730. DOI: 10.1111/cobi.12075
Schiller, A. & Horn, S. (1997). Wildlife conservation in urban greenways of the mid- southeastern United States. Urban Ecosystems, 1(2), ss. 103-116. DOI:
10.1023/B:UECO.0000036269.56249.66
Seiler, A. (2005). Predicting locations of moose – vehicle collisions in Sweden. Journal of Applied Ecology, 42(2), ss. 371-382.
Shepard, D., Kuhns, A., Dreslike, M. & Phillips, C. (2008). Roads as barriers to animal movement in fragmented landscapes. Animal Conservation, 11(4), ss. 288-296. DOI:
10.1111/j.1469-1795.2008.00183.x
Sullivan, T., Williams, A., Messmer, T., Hellinga, L. & Kyrrychenko, S. (2004). Effectiveness of temporary warning signs in reducing deer-vehicle collisions during mule deer migrations.
Wildlife Society Bulletin, 32(3), ss. 907-915. DOI: 10.2193/0091- 7648(2004)032[0907:EOTWSI]2.0.CO;2
Svenska Jägareförbundet. (2016). Population. https://jagareforbundet.se/vilt/vilt- vetande/artpresentation/daggdjur/vildsvin/vildsvinets-population/ [2016-05-22]
Svenska rovdjursföreningen. (2016). Varg. http://rovdjur.se/om-rovdjur/vargfakta [2016-05- 20]
Teng, M., Wu, C., Zhou, Z., Lord, E. & Zheng, Z. (2011). Multipurpose greenway planning for changing cities: A framework integrating priorities and a least-cost path model. Landscape and Urban Planning, 103(1), ss. 1-14. DOI: 10.1016/j.landurbplan.2011.05.007
22
Thulin, C-G. (2003). The distribution of mountain hares Lepus timidus in Europe: a challenge from brown hares L. europaeus? Mammal Review, 33(1), ss. 29-42. DOI: 10.1046/j.1365- 2907.2003.00008.x
Torres, R., Carvalho, J., Panzacci, M., Linnell, J. & Fonseca, C. (2011). Comparative use of forest habitats by roe deer and moose in a human-modified landscape in southeastern Norway during winter. Ecological Research, 26(4), ss. 781-789. DOI: 10.1007/s11284-011- 0837-0
Trafikverket (2014). Djur, natur och trafik. http://www.trafikverket.se/om-oss/var-
verksamhet/sa-har-jobbar-vi-med/miljo-och-halsa/landskap/djur-natur-och-trafik/ [2015-11- 26]
Trewhella, W.J., Harris, S. & McAllister, F.E. (1988). Dispersal Distance, Home-Range Size and Population Density in the Red Fox (Vulpes vulpes): A Quantitative Analysis. Journal of Applied Ecology, 25(2), ss. 423-434. DOI: 10.2307/2403834
Viltdata (2016). Statistik. http://www.viltdata.se/diana/rptStatistik.aspx?SearchCriteria=13- 0-0-0-0-0-0-0-0 [2015-11-26]
VTI (2016). Viltolyckor. http://www.vti.se/sv/forskningsomraden/miljo/viltolyckor/ [2016-04- 13]
White, P., Saunders, G. & Harris, S. (1996). Spatio-temporal patterns of home range use by foxes (Vulpes vulpes) in urban environments. Journal of Animal Ecology, 65(1), ss. 121-125.
DOI: 10.2307/5705
Wilson, R., Farley, S., McDonough, T., Talbot, S. & Barboza, P. (2015). A genetic discontinuity in moose (Alces alces) in Alaska corresponds with fenced transportation infrastructure.
Conservation Genetics, 16(4), ss. 791-800. DOI: 10.1007/s10592-015-0700-x
23
10.0 Bilagor
10.1 Bilaga 1 – Lokalöversikter Lokal 1 – Väg 600 (Tylösandsvägen)
Lokalen sträcker sig 0,42 kilometer längs vägen, har en vägbredd på 7,5 meter och en
kantzon på höger sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum på 12 meter och på vänster sida på 15 meter. Där lokalen sträcker sig är vägen huvudled, enfilig och har helstreckad mittlinje samt en hastighetsbegränsning på 60 km/h. På var sida om vägen finns gångbanor.
På vänster sida av vägen består fältskiktet av gräs, löv och grenar efter gallring, buskskiktet av glesa ungträd och trädskiktet huvudsakligen av björk, men också ek och bok. På vänster sida rinner ett vattendrag <1m längs med 47 meters linjen. Fältskiktet på höger sida består mestadels av gräs, ljung, blåbär och kvarliggande grenar efter gallring. Trädskiktet består huvudsakligen av glest placerade tall och björk. Golfbanor på båda sidor av vägen blandas med skog. Inventeringen gjordes i snö som legat i 3 dygn. Vädret var soligt med växlande molnighet med en temperatur på -7°C. Lokalen inventerades 2016-01-20.
24 Lokal 2 - Riksväg 26
Lokalen sträcker sig 0,1 kilometer längs vägen och har en vägbredd på 13 meter och en kantzon på höger sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum på 2,5 meter och på vänster sida 4 meter. Där lokalen sträcker sig är vägen huvudled, enfilig och har helstreckad mittlinje samt en hastighetsbegränsning på 70 km/h. Vissa delar av lokalen har vägräcke. På vänster sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum består fältskiktet mestadels av gräs och halvgräs, trädskiktet består av blandskog av gran, björk, ek, lönn, bok och asp, en del sidan består av öppen mark. Fältskiktet på höger sida består mestadels av gräs och löv, buskskiktet är snårigt med arter som björk och gran och trädskiktet huvudsakligen av björk, gran och tall.
Inventeringen gjordes i snö som legat i 4 dygn. Vädret var molnigt med en temperatur på - 8°C. Lokalen inventerades 2016-01-21.
25 Lokal 3 - Riksväg 26
Lokalen sträcker sig 0,37 kilometer längs vägen och har en vägbredd på 13 meter och en kantzon på höger sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum på 7 meter och på vänster sida 8,5 meter. Där lokalen sträcker sig är vägen en 2+1-väg (utan mittenräcke), huvudled och har helstreckad mittlinje samt en hastighetsbegräsning på 70 km/h. På vänster sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum består fältskiktet av gräs och halvgräs, buskskiktet är snårigt med arter som gran, tall och björk, trädskiktet består mestadels av gran, tall och björk samt inslag av ek. Fältskiktet på höger sida består mestadels av gräs och halvgräs, trädskiktet består av tätbevuxna björkar. Inventeringen gjordes i snö som legat i 5 dygn.
Vädret var molnigt med en temperatur på -3°C. Ett dött rådjur påträffades vid vägkanten.
Lokalen inventerades 2016-01-22.
Lokal 4 - Riksväg 26
Lokalen sträcker sig 0,46 kilometer längs vägen och har en vägbredd på 13 meter och en kantzon på höger sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum på 10 meter och på vänster sida 8,5 meter. Där lokalen sträcker sig är vägen huvudled och enfilig samt har en
hastighetsbegräsning på 70 km/h. På vänster sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum består fältskiktet av gräs, löv och mossor, buskskiktet är snårigt med arter som björk, gran och tall, trädskiktet består mestadels av gran, tall och björk samt inslag av sälg. Fältskiktet på höger sida består av gräs, buskskiktet av bok, unggran och björk, trädskiktet av tall, björk och bok. Inventeringen gjordes i snö som legat i 7 dygn. Vädret var molnigt med en temperatur på 2°C. En räv sågs springa i motsatt riktning från vägen. Lokalen inventerades 2016-01-24.
26 Lokal 5 - Riksväg 26
Lokalen sträcker sig 0,25 kilometer längs vägen och har en vägbredd på 11 meter och en kantzon på höger sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum på 6 meter och på vänster sida 6 meter. Där lokalen sträcker sig är vägen huvudled och enfilig samt har en
hastighetsbegränsning på 70 km/h under halva sträckan och andra halvan har 90 km/h. På vänster sida av vägen i riktning mot Halmstad centrum består fältskiktet av gräs och löv, trädskiktet av gran, tall och inslag av björk. Fältskiktet på höger sida består av gräs, löv och mossor, trädskiktet av gran, tall och björk samt inslag av ek. En del av lokalen, i riktning bort från Halmstad centrum, består av öppen mark. Inventeringen gjordes i snö som legat ett halvt dygn. Vädret var molnigt med en temperatur på 1°C. Lokalen inventerades 2016-02-18.
Lokal 6 - Riksväg 26
Lokalen sträcker sig 0,42 kilometer längs vägen och har en vägbredd på 12 meter med en bred vägren. Där lokalen sträcker sig är vägen huvudled, enfilig och är inte helstreckad samt har en hastighetsbegränsning på 90 km/h. På vänster sida om vägen i riktning mot Halmstad centrum är marken bar och plöjd, närmsta skog ligger 100 meter in och består mestadels av björk, tall och gran. Höger sida av vägen är också åkermark, närmsta skog ligger 100 meter in och består mestadels av tall, gran och björk, ett dike med vatten går mellan väg och åker där det även växer gräs och halvgräs. Inventeringen gjordes i snö som legat ett halvt dygn.
Vädret var molnigt med en temperatur på 1°C. Lokalen inventerades 2016-02-18.
27 Lokal 7 - Riksväg 15
Lokalen sträcker sig 0,13 kilometer längs vägen och har en vägbredd på 13 meter med en gräsrefug och har en kantzon på höger sida i riktning mot Halmstad centrum på 6 meter och på vänster sida på 5 meter. Där lokalen sträcker sig är vägen huvudled och tvåfilig samt har en hastighetsbegränsning på 80 km/h. På vänster sida om vägen i riktning mot Halmstad centrum går det en gång- och cykelbana, fältskiktet av gräs och halvgräs, trädskiktet av gran.
Tät skog blandas med inslag av öppna partier och det rinner ett vattendrag genom lokalen.
Fältskiktet på höger sida består av gräs, halvgräs och kirskål, trädskiktet av björk. Det går ett dike med vatten mellan väg och skog. I höjd med 47 meters linjen finns det en inhägnad damm. Inventeringen gjordes i snö som legat i 5 dygn. Vädret var molnigt med en
temperatur på -3°C. Fyra vildsvin sågs längre in på lokalen. Lokalen inventerades 2016-01-22.
28 Lokal 8 - Riksväg 15
Lokalen sträcker sig 0,41 kilometer längs vägen och har en vägbredd på 8,5 meter. Där lokalen sträcker sig är vägen huvudled, har en helstreckad mittlinje och en
hastighetsbegräsning på 80 km/h. På vänster sida om vägen i riktning mot Halmstad centrum är marken bar och har inslag av förra årets gröda, en järnvägsräls går parallellt med vägen 100 meter in. På höger sida av vägen är marken bar och har inslag av förra årets rapsskörd, närmsta skog ligger 300 meter in. Två dammar är belägna på höger sida, ena i höjd med 47- meterslinjen och andra längre in. Kanterna mellan väg och åker består på båda sidor av gräs och halvgräs. Inventeringen gjordes i lera tre dygn efter regn. Vädret var soligt med växlande molnighet och en temperatur på 5°C. Lokalen inventerades 2016-03-10.
Lokal 9 – Riksväg 25
Lokalen sträcker sig 0,27 kilometer längs vägen och har en vägbredd på 11 meter. Där lokalen sträcker sig är vägen huvudled, enfilig och har en bred vägren. Ena halvan har en hastighetsbegräsning på 70 km/h och andra halvan 90 km/h. På vänster sida om vägen i riktning mot Halmstad centrum är marken bar med inslag av förra årets majsskörd, närmsta skog ligger 200 meter in. På höger sida om vägen är marken bar och plöjd, närmsta skog ligger 200 meter in. Inventeringen gjordes i snö som legat ett halvt dygn. Vädret var molnigt med en temperatur på 1°C. Tre rådjur sågs beta längre in på lokalen. Lokalen inventerades 2016-02-18.
