LIVET EFTER ETT FYSISKT TRAUMA
Utifrån ett patientperspektiv
LIFE AFTER A PHYSICAL TRAUMA
From patient perspective
Examensarbete inom huvudområdet omvårdnad Grundnivå
15 Högskolepoäng Vårtermin År 2021
Författare: Felicia Byström Nora Johansson
SAMMANFATTNING
Titel: Livet efter ett fysiskt trauma
Författare: Byström, Felicia; Johansson, Nora
Institution: Institutionen för hälsovetenskap, Högskolan i Skövde
Program/kurs: Sjuksköterskeprogrammet, Examensarbete i omvårdnad, OM525G, 15 hp
Handledare: Wills, Joanne Examinator: Berglund, Mia
Sidor: 23
Nyckelord: Fysiskt trauma, välbefinnande, emotionellt stöd, trygghet, osäkerhet
__________________________________________________________________________________________
Bakgrund: Ett fysiskt trauma kan innebära att människan blir påverkad fysiologiskt och existentiellt. Hälsa och välbefinnande är viktigt för att undvika psykisk ohälsa med ångest, depression, posttraumatiskt stressyndrom. Rädslor efter fysiskt trauma kunde påverka vardagen negativt för människan. Sårbarhet och lidande är något sjuksköterskan behöver kunskap om för att få en förförståelse för patientens hälsa och minska risken för vårdlidande.
Sjuksköterskans vårdande har en viktig roll för att patienten ska få stöd. Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenhet av stöd efter fysiskt trauma och stödets betydelse för välbefinnandet ur ett patientperspektiv. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturöversikt. Resultat: Resultatet visade att patienter som utsatts för ett fysiskt trauma är i behov av en tydlig och konkret information från hälso- och sjukvården för att få ett ökat välbefinnande. Patienter var även i behov av stöttning som exempelvis rehabilitering för att få en ökad trygghet och minskad osäkerhet gällande skadorna. Emotionellt stöd var viktigt för patienterna för att uppnå känsla av hälsa och välbefinnande. Konklusion: Patienter önskade tydlig information och kommunikation för att uppleva trygghet och välbefinnande efter ett fysiskt trauma. Bristande information och kommunikation ledde till osäkerhet och minskat välbefinnande. Emotionellt stöd är viktigt för patienten att kunna återhämta sig och uppleva hälsa och välbefinnande.
ABSTRACT
Title: Life after a physical trauma
Author: Byström, Felicia; Johansson, Nora
Department: The School of Health Sciences, University of Skövde
Course: Degree of Bachelor of Science in Nursing, Thesis in Nursing Care, 15 ECTS
Supervisor: Wills, Joanne Examiner: Berglund, Mia
Pages: 23
Keywords: Physical trauma, wellbeing, emotional support, safety, uncertainty
_________________________________________________________________________________________
Background: A physical trauma can mean that the person is affected physiologically and existentially. Health and well-being were important to avoid mental illness with anxiety, depression, post-traumatic stress disorder. Fears of physical trauma could also affect everyday life negatively for people. Vulnerability and suffering were something the nurse needed to experience for a pre-understanding of the patient's health. The nurse's caregiver played an important role in ensuring that the patient received support. Aim: The aim was to shed light on the patient's experience of support after physical trauma´s and the significance of the support for well-being from a patient perspective. Method: The study was conducted as a qualitative literature review. Results: The results showed that patients who have been subjected to physical trauma are in need of clear and concrete information from the health service in order to increase well-being. Patients were also in need of support, such as rehabilitation, in order to have increased sense of security and reduced uncertainty regarding the injuries. Emotional support was important for patients to achieve a sense of health and well-being. Conclusion: Patients wanted clear information and communication to have increased sense of security and well-being after a physical trauma. Lack of information and communication could lead to insecurity and reduced well-being. Emotional support was important for the patient to be able to recover and experience health and well-being.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 1
BAKGRUND ... 1
Människan ... 1
Fysiskt Trauma ... 2
Psykisk ohälsa efter fysiskt trauma ... 2
Hälsa och välbefinnande ... 3
Sårbarhet och lidande ... 4
Vårdande ... 5
PROBLEMFORMULERING ... 6
SYFTE ... 6
METOD ... 7
Urval ... 7
Datainsamling ... 7
Analys ... 8
Etiska överväganden ... 8
RESULTAT ... 10
Informationens betydelse för välbefinnandet ... 10
Bristande kommunikation hindrar välbefinnandet ... 10
Stöd som ger trygghet ... 11
Osäkerhet ... 11
Emotionellt stöd ... 12
Resultatsammanfattning ... 13
DISKUSSION ... 14
Metoddiskussion ... 14
Resultatdiskussion ... 15
Konklusion ... 18
Kliniska implikationer och förslag till utveckling av ämnet ... 18
REFERENSER ... 19
BILAGOR
1. Sökhistorik
2. Översikt över analyserade artiklar
1
INLEDNING
Efter ett fysiskt trauma kan människan påverkas på flera olika plan och det kan vara fysiskt och existentiellt. Det är viktigt att tänka på hela människans läkningsprocess, hur hela människan mår och läker efter ett fysiskt trauma för att främja hälsa och välbefinnande. I Sverige varierar kompetens och utrustning inom traumavård mellan olika sjukhus, och samordningsansvaret är otydliga i flera fall inom olika specialiteter och kliniker (Socialstyrelsen, 2015). För att säkerställa god vård inom traumavården krävs åtgärder inom både det akuta och det definitiva omhändertagandet. De olika delarna inom vården ska samspela för att uppnå bästa möjliga vård vid ett fysiskt trauma (Socialstyrelsen, 2015).
International Council of Nurses (2017) beskriver sjuksköterskans roll i omvårdnaden med att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa samt lindra lidande hos patienten. Hela människan ska vårdas efter ett fysiskt trauma för att förebygga samt undvika en utveckling av ohälsa.
BAKGRUND Människan
Enligt Högskolan i Skövde (2017) ses människan som en helhet och det är genom kroppen människan lever och får tillgång till världen. Människans dagliga liv kan begränsas och påverkas utav ohälsa, sjukdom och kroppsliga förändringar. Stryhn (2007) skriver att människan inte endast är biologisk utan även existentiell. Människan upplever exempelvis sorg och glädje, kärlek och hat och ingår i en gemenskap med andra människor. Människan väljer och handlar med utgångspunkt från sina egna upplevelser om värden och vad det har för betydelse för personen. Arman (2015) beskriver att genom människans kroppsliga sinnen finns känslor, tankar, viljor och reaktioner på omvärlden. Livskroppen bevarar kroppens sundhet och balans genom att kunna läka sig självt efter en skada. Ekebergh (2015) beskriver att den mänskliga kroppen är biologisk och subjektiv, kroppen är levd och fylld av erfarenheter, upplevelser samt minnen. Varje upplevelse är en helhet genom den levda kroppen och i sin tur något människan uppfattar som hälsa eller ohälsa. Den levda kroppen bestämmer hur människans existens är för varje individs syn till världen och livet. När en förändring sker för människan och dess kropp, sker en förändring för livsvärlden och livet blir mer tydligt när människan drabbas av något utanför det normala. Den levda kroppen sätter premisser för hur vårdandet formges utifrån att hälsa ska stärkas och stödjas. Då kan människan uppleva välbefinnande samt utföra livsprojekt som människan strävar efter (Ekebergh, 2015).
2
Fysiskt Trauma
Fysiskt trauma innebär att människan råkar ut för plötsliga oväntade yttre påfrestningar som slag eller skada (Cullberg, 2006). Patienten är eller har ett potentiellt livshotande tillstånd efter ett fysiskt trauma. Detta innebär kraftigt våld eller hot mot människans hälsa och liv där tidsfaktorn kan vara viktig för den skadade människans liv. Därför ska vårdpersonal tillföra resurser snabbt med omedelbar mobilisering för den omhändertagna (Lennquist, 2017).
Fysiskt trauma orsakas av olika skademekanismer där skadorna delas in i penetrerande samt icke-penetrerande skador. Penetrerande skador delas in i olika grupper och dessa är stick- och skärskador, pålningsskador samt projektil- och splitterskador. Vid stick- och skärskador har människan blivit utsatt för vasst föremål exempelvis knivstick. Vid pålningsskador har människans kropp genomborrats delvis eller helt av ett större inträngande föremål, det är då viktigt att inte avlägsna föremålet eftersom risken för blödning ökar. Projektil- och splitterskador innebär att kroppen utsatts för indirekta samt sekundära skador i olika grader.
Skottskador är vanligt förekommande vid projektil- och splitterskador och utgörs av projektilens rörelseenergi, stabilitet i projektilbanan och den träffade vävnadens täthet och elasticitet. Icke- penetrerande skador kan handla om kollisioner med eller mellan olika fordon och djur. Det kan också röra sig om detonationsskador från sprängmedel eller kross- och klämskador från exempelvis att människan blivit klämd från rasmassor eller tyngre föremål (Lennquist, 2017).
Fysiskt trauma leder till ett hot för människans fysiska existens men även för människans sociala identitet, trygghet eller möjligheten till en grundläggande tillfredsställelse i tillvaron.
Vid ett fysiskt trauma krävs en grundregel där personerna som överlever inte ska lämna sjukhuset innan de haft möjlighet till någon känslomässig avlastning. Det ska utföras avlastningsamtal och de personerna med uttalade stressreaktioner och riskpersoner bör kopplas till en krismottagning. Det har även visat sig vara bra för den känslomässiga återhämtningen att få stöd från arbetsledare, anhöriga och kollegor (Cullberg, 2006).
Psykisk ohälsa efter fysiskt trauma
En svår kroppsskada med fysiskt trauma innebär påfrestningar på både kropp och själ vilket leder till ökad psykisk sårbarhet. Stresshormoner ökar i kroppen vid fysisk smärta och kan leda till att människan upplever ovisshet och rädsla. Stresshormoner kan öka risken för ytterligare komplikationer och fördröja läkningsprocessen. Därför kan stödjande samtal ge lugn och trygghet till patienten för att bidra till effektivt tillfrisknande (Bergh Johannesson, 2007). Evans et al. (2018) belyser att patienter har ökad risk för psykisk ohälsa och därmed högre suicidrisk efter fysiskt trauma. Ett utökat stöd från vården bör därför erbjudas till patienter med högre risk för psykisk ohälsa efter ett fysiskt trauma.
3
Skinner et al. (2019) belyser att patienter upplever skuldkänslor, maktlöshet och minnessvårigheter efter ett trauma. Patienter försöker underlätta situationen genom att berätta om känslorna efter fysiska traumat med humor (Skinner et al., 2019). Kendrick et al.
(2018) belyser depression, ångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) hos patienter vid olika tidsintervaller efter fysiskt trauma. Psykisk ohälsa är tydligt märkbart en månad efter fysiskt trauma och psykisk ohälsa kvarstår efter ett år. Enligt Sullivan et al. (2017) finns ökad risk för depression och posttraumatiskt stressyndrom efter fysiskt trauma, därför bör vårdpersonalen se patienten i ett tidigt skede för att kunna förebygga psykisk ohälsa. Agtarap et al. (2017) beskriver att risken för depression ökar hos patienter efter fysiskt trauma och att brist på socialt stöd upplevdes av patienterna. Anhöriga bör därför få information från vården gällande depression efter fysiskt trauma för att kunna ge stöd till patienterna.
Jaramillo et al. (2019) belyser att patienter har ökad risk för utveckling av posttraumatisk stressyndrom sex veckor efter fysiskt trauma. Gällande risken för depression finns en sannolikhet att patienterna redan har eller kan utveckla depression sex veckor efter trauma.
Sjöström och Skärsäter (2019) skriver att psykisk ohälsa som ångest även kan vara likt rädsla men att ångest ofta är oidentifierbart medan rädsla stöds av ett identifierbart hot.
Rädsla är ett tillstånd där människan handlar med att fly eller försvara sig från en identifierbar fara (Sjöström & Skärsäter, 2019). Rädsla är något patienter kan känna efter en traumatisk händelse, genom att de inte längre vågar gå ut från sina hem och stannar inomhus istället. Det kan leda till att patienter slutar med fysiska aktiviteter de utfört innan den traumatiska händelsen, eftersom rädslan över att liknande trauma ska uppstå igen finns och att patienten då inte ska kunna hantera situationen (Ekegren et al., 2020). Patienter kan uppleva rädsla för smärtor och döden efter ett fysiskt trauma medan andra försöker lämna traumat bakom sig och blicka framåt. Dessa patienter tar situationen relativt bra efter den traumatiska händelsen de varit med om (Skinner et al., 2019). Rädslan kan upplevas obehaglig eftersom situationen känns overklig, människan kan bli handlingsförlamad och uppleva maktlöshet och inte veta, våga eller kunna göra något i en särskild situation i människans liv (Öhman, 1994).
Hälsa och välbefinnande
Enligt Högskolan i Skövde (2017) ska vården främja hälsa, förebygga sjukdom och lindra lidande genom att ge stöd för en hälsosam livsstil och välbefinnande. World Health Organization (2018) definierar välbefinnande när en människa klarar av de normala påfrestningarna i livet, arbetar produktivt, kan bidra till samhället och förverkligar sina egna förmågor. Willman (2019) beskriver att begreppet hälsa har två perspektiv, hälsa som frånvaro av sjukdom och hälsa som något mer och annat än sjukdom. Hälsa som något mer och annat än sjukdom är ett humanistiskt perspektiv med en helhetssyn på människan. Den humanistiska synen ser människan som en enhet av kropp, själ och ande. Hälsa blir då något människan upplever i det dagliga livet och som formas av människans upplevelser, välbefinnande och känsla av sammanhang. Richmond et al. (2008) beskriver att patientens liv förändras på flera plan efter ett trauma. Efter ett fysiskt trauma upplever patienter att deras liv blir delat i två delar, före och efter skadan. Traumat påverkar patienternas liv där
4
de får bortfall av vardagliga aktiviteter och hälsan påverkas negativt. Att ta sig vidare efter traumat är individuellt, vissa patienter upplever att acceptans för skadan ökar välbefinnandet och känslan av hälsa medan vissa inte känner sig tillfreds förens skadan läkt helt fysiskt.
Willman (2019) beskriver att sjuksköterskan bör bemöta patienter individuellt och unikt för att öka välbefinnandet.
För att uppnå optimalt välbefinnande kan människan behöva regelbunden fysisk aktivitet, kosthållning, ingen överkonsumtion av alkohol och tobak, ett socialt umgänge och kunna uttrycka sina känslor. Ett optimalt välbefinnande består också av det intellektuella, att utvecklas mot nya utmaningar. Människan behöver ha en tro på något andligt eller andra högre makter, kunna hitta balans mellan arbetet och fritiden samt bibehålla hälsan med levnadsstandard och livskvalitét i vardagen. Sjuksköterskan ska stötta patienten till att nå hälsa och välbefinnande i fokus att integriteten, värdigheten och autonomin bevaras efter ohälsa (Anspaugh et al., 2009). För att få uppleva hälsa behöver människan godta en liten mängd av lidande och sårbarhet (Arman, 2015).
Sårbarhet och lidande
Arman (2015) menar att människan är sårbar samt beroende av andra och detta visar sig mer tydligt när människan söker vård. När människan blir beroende av hälso- och sjukvården och tvingas lägga sitt liv i vårdens händer blir människan sårbar. Att vara patient blir ett möte med människans sårbarhet i form av lidande och existens. Om sårbarhet inte är en grundsten i omvårdnadens kompetens kan patienten känna skam över att inte orka och vara beroende av andra. Patientens värdighet och integritet kan då hotas och leda till kränkning och vårdlidande. Lidande är en essentiell del av människans liv och kan ses som nedbrytande och svår men även som prövning och som en väg till personlig utveckling. Människan måste kunna leva med det lidande som orsakas av exempelvis motstånd och förlust eftersom det är oundvikligt i ett naturligt liv. Lidande är inte något som måste försvinna men med stöd från andra kan lidandet lindras (Arman, 2015).
Det som inte uttrycks i tal kan ses i patientens ansiktsuttryck och uppmanar då vårdpersonal till att se, lyssna och ta ansvar för patienten. Ansiktsuttryck kan påminna om mänsklig sårbarhet, både patientens och sjuksköterskans sårbarhet. När patientens sårbarhet eller dödlighet tillåts och vårdas ställs sjuksköterskan inför att erkänna sin egna sårbarhet och dödlighet för att kunna förstå vad det innebär att vara människa och att lida (Koskinen, 2017). Patienter kan uppleva hjälplöshet, ensamhet, sårbarhet och förvirring, vilket kan leda till psykisk ohälsa efter fysiskt trauma (Skinner et al., 2019). Sjuksköterskan behöver själv upplevt sårbarhet och lidande för att vårda med empati och förståelse för patientens känslor (Koskinen, 2017). Sjuksköterskan bör erhålla ett etiskt förhållningssätt och erhålla en öppen dialog med patienten för att skapa hälsa, lindra lidande samt förebygga sjukdom efter exempelvis ett fysiskt trauma (International Council of Nurses, 2017). Patienter önskar att sjuksköterskan lyssnar och förstår bördan, ångesten eller smärtan som ett sjukdomstillstånd kan förorsaka patienten. Sjukvårdspersonal bör därför involveras emotionellt med patienten och känna medlidande. Lidande är unikt och samtidigt universellt och medlidande innebär att man upplever den andra människans specifika smärta på ett sätt som gör den kännbar
5
för sig själv (Koskinen, 2017). Söderlund (2017) menar att genom att vårda med omtanke, mod och samtidigt värna om patientens värdighet kan vårdpersonalen lindra lidandet. Arman (2015) beskriver lidande och hur människan behöver leva med hur lidandet orsakas genom motstånd, förluster samt olika smärtor. Det går inte att undvika lidandet utan människan behöver se det som något naturligt och försöka ta sig vidare via ansträngning genom de svåra situationerna. Kunskap och förståelse för det mänskliga lidandet i det vårdande yrket bör ses som ett grundbegrepp i all omsorg och vårdande (Arman, 2015).
Vårdande
Enligt Högskolan i Skövde (2017) innebär vårdande att vara närvarande i möten med patienter och närstående, förstå patientens livsvärld och bekräfta patientens behov av balans, livsrytm och mening med livet. Bergbom (2014) beskriver att patienten ska ges god vård och sjuksköterskan ska skydda patienten från skador och komplikationer samt värna om patientens liv, hälsa och värdighet. Enligt 2 §, kap. 3, i SFS 2017:30 har sjuksköterskan skyldighet att vårda patienter på lika villkor med respekt samt förebygga ohälsa.
International Council of Nurses (2017) beskriver sjuksköterskans ansvar att vårdandet sker tillsammans med patienten för att få en patientcentrerad vård. Söderlund (2017) menar att vid ett bra vårdande kan patienten känna hopp och drivkraft till att fortsätta ett liv värt att leva efter ohälsa. Richmond et al. (2008) beskriver att patienter efter ett fysiskt trauma klarade av att gå vidare genom att själva ta ansvar men samtidigt med hjälp av vården.
Söderlund (2017) belyser att patienten ska vara delaktig i sitt vårdande och känna sig trodd, förstådd och tagen på allvar genom att vårdaren ska bekräfta patienten, trösta och förmedla hopp. När patienten upplever trygghet och samhörighet blir vården både kroppslig, själslig och andlig.
I Sverige varierar kompetens och utrustning inom traumavård mellan olika sjukhus, och samordningsansvaret är otydliga i flera fall inom olika specialiteter och kliniker (Socialstyrelsen, 2015). För att säkerställa god vård inom traumavården krävs åtgärder inom både det akuta och det definitiva omhändertagandet. De olika delarna inom vården ska samspela för att uppnå bästa möjliga vård vid ett fysiskt trauma (Socialstyrelsen, 2015).
6
PROBLEMFORMULERING
Traumavården är i behov av åtgärder inom både det akuta och det definitiva omhändertagandet. Trauma betyder slag eller skada och fysiskt trauma definieras utifrån att människan har ett fysiskt livshotande tillstånd efter kraftigt våld. Efter ett fysiskt trauma är det tydligt att patienter lider av fysiska skador. Däremot ökar även risken för ångest, posttraumatiskt stressyndrom, depression och rädsla för exempelvis smärtor och döden hos patienter efter fysiskt trauma. Därför är det viktigt att traumavården är inriktad på människans hälsa och välbefinnande både existentiellt och biologiskt. Sjuksköterskan ska se patienten som en helhet och stötta patienten till att uppleva hälsa och välbefinnande trots fysisk skada. När en människa söker vård kan sårbarhet upplevas och det är viktigt att vården tar hänsyn till sårbarheten och lindrar lidande utifrån en helhetssyn. Sjuksköterskan ska ge god vård och förebygga skador och komplikationer samt värna om patienters liv, hälsa och värdighet. En större del av patienter drabbas av ohälsa efter ett fysiskt trauma trots att den fysiska skadan läkt. Därför är det viktigt att belysa patientens upplevelse av stöd och välbefinnande efter fysiskt trauma, för att skapa kunskap om patientens behov och minska risken för ohälsa.
SYFTE
Syftet är att belysa patienters erfarenhet av stöd efter fysiskt trauma och stödets betydelse för välbefinnandet ur ett patientperspektiv.
7
METOD
Studien är en kvalitativ litteraturöversikt. Litteraturöversikt användes för att öka förståelsen av patienters upplevelse av stöd och välbefinnandet efter ett fysiskt trauma. Segesten (2017) menar att en sammanställning av valda artiklar i en litteraturöversikt kan bidra till att kunskapsläget inom området fastställs. Kvalitativa studier utgår från exempelvis intervjuer, observationer och berättelser som sedan tolkas och beskrivs i ord i resultatet (Dahlborg Lyckhage, 2017). Kvalitativa studier ger inte ett resultat i form av siffror och statistik utan ger en närmare förståelse för människans erfarenhet (Kjellström, 2017). Då syftet var att belysa patienters erfarenhet av stöd och dess betydelse för välbefinnandet, valdes kvalitativa artiklar för att få en ökad förståelse utifrån patientens perspektiv.
Urval
Artiklarna skulle belysa patienters perspektiv av stöd och välbefinnande efter ett fysiskt trauma och exludera anhöriga och vårdpersonalens perspektiv. Artiklarna skulle inkludera både kvinnor och män eftersom uppsatsen skulle inriktas på människors upplevelser.
Artiklar med deltagare under 16 år exluderades för att begränsa urvalet till arbetande ålder och en ålder där patienterna kunde tala för sig själva. Personer över 16 år sattes som en gräns eftersom dom inte längre har skolplikt och därför kan inkluderas i arbetande ålder. Artiklar publicerade mellan 2010-2020 valdes för att få aktuella artiklar. Artiklar skrivna på engelska är vanligast inom forskning och därför ökades urvalet av valbara artiklar. Ingen geografisk begränsning gjordes för ett bredare perspektiv. Artiklarna skulle vara granskade och peer reviewed för att få mer tillförlitlig information till litteraturöversikten. Artiklar som belyser patienters perspektiv efter krigstrauma, trauma efter sexualbrott, trauma efter flykt samt barndomstrauma exkluderades. Dessa exkluderades eftersom sådana trauman ofta påverkar människan mer psykiskt än fysiskt, jämfört med exempelvis trafikolyckor eller fallolyckor som resulterar i större fysiskt trauma.
Datainsamling
Databasen CINAHL användes för att söka artiklar och enligt Österlund (2017) är CINAHL en databas, inriktad på omvårdnadsvetenskap. Boolesk söklogik användes för att sammankoppla sökorden och få ett passande urval av artiklar (Österlund, 2017).
Operatorerna AND och OR användes för att koppla samman ord för att kunna använda olika synonymer i samma sökning. AND används för att koppla samman två sökord för att databasen ska hitta artiklar innehållande båda ämnen, medan OR används för att söka med olika synonymer för att databasen kan hitta litteratur med antingen det första eller andra sökordet (Österlund, 2017). Sökorden som användes var emotional wellbeing, health, trauma, injury, physical injury, patient experience, traumatic injury, trauma patient, qualitative research, follow up, support, post discharge, follow-up, following discharge och discharge. Avgränsningar för att göra sökningarna var årtalen mellan 2010-2020, peer- reviewed, ålder all adults och engelsk text. Se bilaga 1 för sökord och hur de kombinerades angående träffar, lästa titlar och granskade abstrakt. De valda artiklarna var av kvalitativ
8
metod och valdes utifrån att artiklarna belyste patienters upplevelse av välbefinnande och stöd efter fysiskt trauma ur ett patientperspektiv. För att se valda artiklar se bilaga 2.
Kvalitetsgranskningen utfördes enligt mallen från Statens Beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) för att få en korrekt bedömning på artiklarnas kvalitét (SBU, 2012).
Mallen bestod av totalt 21 frågor som besvarades inom områdena syfte, urval, datainsamling, analys samt resultat. Dessa frågor besvarades med ja (2 poäng), nej (0 poäng) eller oklart (1 poäng) och poängsätts för att erhålla kunskap om artiklarna hade hög, medel eller låg kvalitét. Utifrån dessa 21 frågor kunde artiklarna få högst 42 poäng. För att en artikel skulle anses erhålla hög kvalitét krävdes mellan 34-42 poäng. Medelhög kvalitét hos artiklar krävdes mellan 21-33 poäng och vid en låg kvalitét krävdes mellan 0-20 poäng hos kvalitetsgranskade artiklar. Artiklarna skulle erhålla en hög kvalité eller medelhög kvalité för att inkluderas i resultatet. Se bilaga 2 för poängsättning för varje kvalitetsgranskad artikel.
Analys
Analysen av artiklarna följde de fem kvalitativa analysstegen från Friberg (2017). Vid första steget lästes varje artikel tillsammans ett flertal gånger i pappersformat för att få en övergripande förståelse. Vid andra steget granskades resultatet i vardera artikel för att hitta framträdande nyckelfynd som svarade mot syftet. Vid steg tre sammanställdes varje artikels resultat för att få en överblick över teman och subteman i de olika artiklarna. Färgpennor användes för att markera framträdande delar. Färgerna hade olika betydelser och genom diskussion framstod olika teman och rubriker till resultatet. Steg fyra syftade till att hitta likheter och skillnader mellan de olika artiklarnas resultat för att utveckla nya teman till resultatet. Vid steg fem sammanställdes analysen av skillnader och likheter från artiklarnas resultat i textform under de nya temana som utgör resultatet.
Etiska överväganden
Det finns fyra allmänna etiska huvudkrav inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning och dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet handlar om att forskaren ska informera deltagarna i studien om forskningens syfte. Samtyckeskravet handlar om att deltagarna har rätt att själva bestämma över sin medverkan i studien. Konfidentialitetskravet handlar om att alla uppgifter om deltagarna ska ges största möjliga konfidentialitet. Nyttjandekravet handlar om att alla insamlade uppgifter endast får användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2002).
Artiklarna som valdes till litteraturöversikt granskades för att säkerställa att dessa krav följts och för att författarna skulle få en uppfattning om studiens etiska överväganden. Artiklarna granskades även efter ett etiskt godkännande vid en etikprövning av en etisk kommitté.
Stryhn (2007) skriver att en etisk kommitté ska vara oberoende och skydda deltagarna i en studie samt möjliggöra utveckling av ny kunskap.
Helsingforsdeklarationen av World Medical Association utvecklades år 1964 utifrån Nürnbergskoden, den är specifikt inriktad på forskning som är medicinsk och där människor är inblandade (World Medical Association, 2008). Ett av de bärande koncepten med
9
Helsingforsdeklarationen är att väga behovet av information och deltagarnas hälsa och intresse (Kjellström, 2017). Forskning bör endast involvera patienter ifall det utgör nytta utan att påverka hälsan negativt för människan (World Medical Association, 2008). Nyttan har diskuterats under studiens gång och studien ansågs göra nytta genom att skapa större förståelse för patienter som varit med om fysiskt trauma och därmed kunna påverka välbefinnandet till det bättre för traumapatienter.
Förförståelse syftar på det faktum att forskarna vet och kan saker innan studien påbörjas.
Forskarna har därför erfarenheter och värderingar som kan påverka studiens resultat (Priebe
& Landström, 2017). För att undvika misstolkning och förvanskning har alla artiklar analyserats och granskats av båda författarna. Risken för förförståelse hos författarna fanns eftersom författarna antingen har arbetat med traumavård tidigare eller haft anhöriga som upplevt ett fysiskt trauma. För att arbeta objektivt och minimera risken för förförståelse och förvanskning har artiklarna lästs flertal gånger och risken har diskuterats mellan författarna under arbetets gång.
10
RESULTAT
Analysen utav de utvalda artiklarna resulterade i fem olika teman. Dessa var Informationens betydelse för välbefinnandet, Bristande kommunikation hindrar välbefinnandet, Stöd som ger trygghet, Osäkerhet och Emotionellt stöd.
Informationens betydelse för välbefinnandet
Information gällande vården kring skador, begränsningar, smärtlindring, provsvar, undersökningar, behandlingar, effekter, biverkningar och mediciners verkningsmekanismer i kroppen var viktigt stöd för trauma patienterna (Van Horn, 2013; Braaf et al., 2018). Vid utskrivning var det informativa stödet ännu viktigare då det bidrog till ökad förståelse för vem som kunde kontaktas vid; behov av hjälp, angående uppföljningar och rekommenderade aktiviteter (Braaf et al., 2018). Information från vården om vad som kan förväntas under vårdförloppet och läkningsprocessen var även viktigt, patienterna kunde påverka sin läkningsprocess genom att erhålla kunskap för att komma tillbaka till vardagen snabbare. Tydlig och konkret information om tidsplanen för återhämtning och hur behandlingen skulle genomföras var viktig för patienterna (Braaf et al., 2018).
När vårdpersonal informerade patienterna direkt och inte undanhöll något bidrog det till trygghet (Gotlib Con et al., 2018). Patienterna kände stöd när de blivit väl informerade från vårdpersonal om deras tillstånd och behandling, de kunde då förstå vad som skulle ske och hur vårdpersonalen tänkte (Sleney et al., 2014). Detaljerad information med exempelvis bilder, ritningar av operationsförlopp, mindre svårbegripliga medicinska termer och information i textformat bidrog till en känsla av lugn (Braaf et al., 2018). Patienter uppskattade även när anhöriga kunde få informationen då patienterna inte alltid var kapabla till att ta in eller förstå information (Braaf et al., 2018). Anhöriga kunde då stötta genom att samla information och berätta eller förklara i ett senare skede (Johnson et al., 2016).
Bristande kommunikation hindrar välbefinnandet
Välbefinnandet påverkades negativt när kommunikationen var oklar efter utskrivningen, patienterna fick inte en ny vårdtid på flera veckor och frågor gällande exempelvis medicinering uppstod. När patienterna däremot fick en vårdtid efter utskrivning fick de mer information gällande behandlingsplan, återhämtning/läkningstid och smärtlindring (Braaf et al., 2018). Det var viktigt för patienterna att få diskutera med vårdpersonal för att förstå hur hemgången skulle fungera. Personcentrerade råd och skriftlig information var stödjande för patienterna att kunna läsa hemma (Gotlib Conn et al., 2018; Sleney et al., 2014).
Kommunikationsproblem mellan vårdgivare kunde hämma kvaliteten på vården vid nästa vårdgivare. Patienter upplevde att vårdgivarna inte kommunicerade med varandra och inte samarbetade med planeringen för patienten. Detta gjorde att patienterna kämpade med oförutsägbara vårdtider som påverkade patienternas välbefinnande och ansågs dåligt samordnade efter utskrivning (Gotlib Con et al., 2018). När patienterna fick kontakt med
11
vården efter utskrivning ville patienter helst ha kontakt med vårdpersonal som hade ortopedisk kunskap eller från fysioterapeuter. Patienterna behövde information om hur mycket de fick röra på sig och vilka begränsningar i rörlighet de kunde förvänta sig (Sleney et al., 2014).
Stöd som ger trygghet
Patienter upplevde trygghet som bidrog till välbefinnande när de blev beaktade, fick förståelse och empati från vårdpersonalen (Christie et al., 2016). När patienter fick fysiskt stöd genom rehabilitering från fysioterapeuter efter deras fysiska trauma kunde deras trygghet och självförtroende för sin kropp stärkas (Christie et al., 2016; Sleney et al., 2014).
Trygghet skapades för patienten när familj och vänner kom på besök eller kunde ringa ett telefonsamtal för att stötta det mentala välbefinnandet (Johnson et al., 2016). När någon i familjen hade erfarenheter eller andra kunskaper från hälso- och sjukvården stärktes patientens känsla av trygghet (Braaf et al., 2018).
Vissa av patienterna försökte se det fysiska traumat ur ett positivt perspektiv och dra nytta av sina upplevelser. Genom att stötta andra människor kunde deras tro på dem själva stärkas och detta ökade patienternas trygghet. Flera patienter mätte även sina framsteg för den fysiska funktionen och detta underlättade återhämtningen. Genom att patienterna såg sina framsteg upplevde de glädje och välbefinnande och det skapade en trygghet för att återvända till vardagen och arbetet (Van Horn, 2013). Arbetsgivarens förhållningssätt utgjorde ett stöd och bidrog till trygghet, genom att vara flexibel och se till att personen får en bra återgång till arbetet med fullt stöd och hitta bra tillvägagångssätt till tryggt arbete (Johnson et al., 2016).
Osäkerhet
Osäkerhet var en känsla som uppstod hos patienter (Sleney et al., 2014). Osäkerheten uppstod när kommunikationen och informationen var bristande mellan vården och patienten.
Den bristande informationen minskade välbefinnandet genom att bidra till den känslomässiga nöden som patienterna ofta redan upplevde på grund av traumat (Gotlib Conn et al., 2018). Patienter upplevde osäkerhet gällande vad dom kunde förvänta sig av sjukvårdspersonal. Det uppstod ofta tankar om vad patienten kunde fråga eller vilken stöttning de kunde få (Kellezi et al., 2020). Det bidrog till minskat välbefinnande och osäkerhet när patienterna inte visste hur de skulle få kontakt med någon som kunde hjälpa efter utskrivning (Braaf et al., 2018). Patienterna upplevde även att de inte alltid fick all information av vårdpersonal utan den fullständiga informationen kom ofta i slutet av en behandling (Braaf et al., 2018). Det kunde få patienterna att uppleva ovisst väntande och osäkerhet att inte veta något utan bara vänta på informationen (Sleney et al., 2014). Patienter upplevde osäkerhet när vårdpersonalen inte vårdade patienten som människa, på ett patientsäkert sätt och inte lyssnade på deras tankar och funderingar (Kellezi et al., 2020;
Sleney et al., 2014; Christie et al., 2016).
12
Vid utskrivning från sjukhuset kände sig patienter osäkra över att hantera följderna av det fysiska traumat (Gotlib Conn et al., 2018). De kände sig inte mentalt förberedda till att komma hem och klara sig utan sjukvården som erhållits på sjukhuset (Braaf et al., 2018).
Bristande kommunikation mellan vårdgivare kunde resultera i lång väntan, smärtor och osäkerhet för patienterna (Sleney et al., 2014). Osäkerhet uppstod även inför hemgång om informationen var bristande och det blev då en svår period med många obesvarade frågor för patienterna (Van Horn, 2013). Patienterna visste inte vad deras begränsningar var, hur vården skulle fungera efter utskrivning, bristande information om egenvård och vårdtider (Gotlib Conn et al., 2018; Van Horn, 2013). Patienter som upplevde att utskrivningen var osäker kunde känna att de blev utslängda när de inte fick information om varför de blev flyttade eller utskrivna eller vem som skulle vara ansvarig för vården nu (Gotlib Conn et al., 2018). Skadorna efter fysiska traumat orsakade osäkerhet hos patienten, de vågade eller kunde inte utföra aktiviteter som innan (Wiseman et al., 2016). De kunde känna oro och stress över att deras skador skulle bli bestående (Van Horn, 2013). Patienter som inte fick tillgång till fysioterapeuter efter utskrivning kände osäkerhet över vilka aktiviteter de kunde utföra och upplevde oro över att skada sig igen (Claydon et al., 2017).
Patienter upplevde osäkerhet och undvek det sociala livet med fritidsaktiviteter och anhöriga på grund av skadorna. Om det fysiska traumat är kopplat till en specifik situation så undviks den situationen helst av patienten på grund av att osäkerhet och ångest upplevs. Patienter upplevde osäkerhet över att återgå till arbetet efter skadan, återigen upplevdes osäkerhet och skuldkänsla över att inte kunna återgå till de normala arbetsuppgifterna. Känslorna frustration, förlägenhet och skuld har uppstått av patientens osäkerhet och sänkt välbefinnandet (Wiseman et al., 2016; Sleney et al., 2014).
Emotionellt stöd
Emotionellt stöd med terapeuter eller familjestöd efter traumat underlättade för patienterna och ökade välbefinnandet (Gotlib Conn et al., 2018). Det var önskvärt med emotionellt stöd tidigt i vårdförloppet, och att det skulle vara samma fokus på emotionellt stöd som fysiskt stöd (Gotlib Conn et al., 2018). Terapi underlättade att kunna fortsätta i vardagen, och patienterna ville prata med någon professionell utanför det sociala nätverket för att våga prata om allt och inte behöva känna skam. När emotionellt stöd genom en terapeut inte erbjudits använde patienterna istället sig av fysioterapeuten i samband med rehabiliteringen, då kunde patienterna samtala om känslorna efter skadan (Christie et al., 2016). När fysioterapeuten inte var tillgänglig kunde patienterna vända sig till en läkare för att prata om sina emotionella tankar. Suicidala tankar som patienten inte vågat prata med någon om tidigare kunde exempelvis uppkomma vid mötet med läkaren, som egentligen var tänkt att handla om fysiska läkningen (Wiseman et al., 2016).
Det var viktigt för patientens välbefinnande att kunna prata om det fysiska traumat genom emotionellt stöd från vården, dock upplevdes det att sjukvårdspersonalen inte alltid lyssnade på patienten och kände sig då åsidosatt som människa (Kellezi et al., 2020). Under läkningsprocessen fick patienter däremot emotionell stöttning från familj, vänner och kollegor, vilket resulterade i ökat välbefinnande. Ta emot besökare, få peppande ord och
13
stöttning från kyrkan var också ett emotionellt stöd för patienten. Patienter upplevde det som underlättande och fick en sundare återhämtning när de fick diskutera sina händelser med andra som varit med om liknande händelser gällande fysiskt trauma och känslorna efteråt (Van Horn, 2013). Patienterna lärde även känna andra patienter som varit med om fysiskt trauma under sjukhusvistelsen, detta gav stöd och ökat välbefinnande genom en känsla av normalitet (Johnson et al., 2016).
Resultatsammanfattning
Patienter upplevde brist på information från vårdpersonal och det hindrade återhämtningsprocessen. När patienter inte fick den information som de upplevt att de var i behov av uppstod osäkerhet och rädsla. När patienterna fick information och hade en god kommunikation med vårdpersonal upplevde de trygghet. Det fungerade bra när vårdpersonal gav skriftlig information som patienterna kunde läsa hemma. Osäkerhet kunde upplevas av patienterna, exempelvis osäkerhet över vad deras kropp klarar av efter ett trauma, börja arbeta igen eller interagera i sociala situationer. Vänner, familj och patienter med liknande upplevelser kunde öka känslan av trygghet hos patienterna. Det var även viktigt med emotionellt stöd efter traumat upplevde patienterna för ökat välbefinnande. Emotionellt stöd kunde vara professionella samtal med terapeuter, samtal med fysioterapeuter eller ventilering med anhöriga.
14
DISKUSSION Metoddiskussion
Litteraturöversikt ger en översikt över kunskapen som finns inom området (Segesten, 2017).
Nackdelarna med en litteraturöversikt är att det kan vara svårt att hitta artiklar som besvarar syftet. Exempelvis vid en studie med intervjuer eller frågeformulär kan frågorna anpassas och därefter ge relevanta svar till syftet.
Eftersom patientperspektiv valdes som urval gavs större förståelse för patientens känslor, men genom att utesluta vårdgivares eller anhörigas perspektiv kan saker som patienten exempelvis glömmer vid ett fysiskt trauma missas i resultatet. Både kvinnor och män valdes i urvalet vilket innebar att litteraturöversikten fick ett helhetsperspektiv över människans uppfattning. I urvalskriterierna valdes en åldersgräns på över 16 år med tanke på att personer är i arbetande ålder efter skolplikten. Skolplikten upphör efter 16 års ålder och inträder höstterminen det kalenderår barnet fyller sex år och upphör vårterminen efter det tionde året i skolan (SFS 2010:800). En artikel där barn under 16 år var medverkande användes trots urvalet. artikeln av hög kvalité vid kvalitetsgranskningen och procentuellt var det ett lågt antal barn under 16 år med i studien. Författarna kunde även urskilja och bortse från information från barn under 16 år med hjälp utav artikelns beskrivning av kodning av deltagarna. Det blev en stor variation mellan äldre och unga som kunde göra att eventuella skillnader missades gällande stöd och välbefinnande. Däremot kan ett bredare åldersspann ge en god variation om samma fenomen ifall deltagarna kan ge en informationsrik beskrivning (Henricson & Billhult, 2017). Detta kan då skapa ett underlag som kan besvara syftet (Henricson & Billhult, 2017). Ett bredare åldersspann utgjorde större överförbarhet av litteraturöversikten när kunskapen kunde appliceras i vården hos fler patienter.
Publicering mellan årtalen 2010-2020 gav ett stort urval av artiklar men samtidigt aktuell forskning. Patientperspektivet gällande stöd och välbefinnande förändras i takt med att vården därför var det viktigt med aktuell forskning som blev överförbar. En geografisk begränsning kunde gett en förståelse för hur det ser ut i ett specifikt land, men genom att inte begränsa gavs en bredare bild som hade större överförbarhet i flera länder. Ulrichsweb användes för att granska om alla artiklar var peer reviewed, för att öka pålitligheten.
Kvaliteten och standarden blir hög när litteraturöversikten är baserad på vetenskapliga artiklar från akademiska databaser, vilket peer reviewed säkerställer (Östlund, 2017).
Under datainsamlingen användes endast den akademiska databasen CINAHL eftersom antalet artiklar som krävdes för att göra en litteraturöversikt hittades. Kvaliteten och standarden blir hög när litteraturen är från akademiska databaser (Östlund, 2017). Vid användning av flera olika databaser ökar resultatets sensitivitet vilket ökar trovärdigheten (Henricson, 2017). Därför gjordes även sökningar på Medline med liknande urval som på CINAHL men inga relevanta artiklar hittades. Flera av artiklarna återkom vid olika sökningar på CINAHL. När artiklarna återkommer vid olika sökningar ökar sensitiviteten och därmed trovärdigheten (Henricson, 2017). Risken vid sökning efter artiklar var att
15
sökorden kunde bli riktade för att få fram ett specifikt svar. Därför har författarna använt sökord som efterliknar syftet.
SBU:s granskningsmall användes för att kvalitetsgranska artiklarna. Eftersom granskningen gjordes enligt SBU:s granskningsmall erhölls en färdig utvärderad mall med kriterier för att mäta kvaliteten på artiklarna med opartiska frågor. Däremot kunde saker som ansågs vara viktiga för just denna studie missas när granskningsmallen inte var anpassad utefter studien.
Tillförlitligheten av resultatet ökade under kvalitetsgranskningen när alla artiklar granskades tillsammans av båda författarna.
Artiklarna lästes flertal gånger under analysprocessen för att minska risken för misstolkning.
Artiklarna kunde definiera ämnen på olika sätt och därför kunde viktiga antaganden missas eller misstolkas under sammanställningen av artiklarna. Däremot var det bra att sammanställa artiklarnas resultat för att få fram det mest framträdande temana och få ett nytt resultat som visade forskningsläget just nu. För att minska risken för tolkningsfel och vinkling under analysprocessen utfördes alla stegen tillsammans av författarna och artiklarna analyserades och diskuterades. Henricson (2017) beskriver nämligen att risken för misstolkning eller vinkling minskas när mer än en person analyserar artiklarna och trovärdigheten ökar. Eftersom artiklarna var skrivna på engelska fanns risk för misstolkning eftersom engelska inte var modersmål. Detta undveks genom dialog mellan författarna och användning av ordbok. Under flertal handledningstillfällen med opponering lästes delar eller hela litteraturöversikten av utomstående. Trovärdigheten ökar när utomstående läser arbetet (Henricson, 2017).
Vid etiska överväganden sökte författarna efter de fyra etiska huvudkraven och etiskt godkännande vid en etikprövning i artiklarna. Alla artiklarna resonerade inte kring etiska krav eller principer, däremot framkom det i alla utom en av artiklarna att studien blivit godkänd av en etisk kommitté. Stryhn (2007) beskriver däremot att projekt som inte är godkända av en forskningsetisk kommitté inte får publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Alla artiklar har publicerats i en vetenskaplig tidskrift och kontrollerades genom ulrichsweb.
Forskning som utförs på människor får endast utföras om den har godkänts vid en etikprövning och utförts med respekt för människovärdet (SFS: 2003:460). Författarna har reflekterat över förförståelse från arbete eller privatliv tillsammans för att minska risken för förvanskning av materialet. Priebe och Landström (2017) beskriver att författarna bör ha insikt om hur de kan påverkas av sin förförståelse och att reflektion över förförståelsen stärker studiens objektivitet, reliabilitet och validitet.
Resultatdiskussion
Analysen av vetenskapliga artiklar resulterade i fyra olika teman, information, trygghet, osäkerhet och emotionellt stöd. Patienter upplever att informationen var viktigt för att känna stöd från vården genom alla steg i processen mot återhämtning. Känslan av trygghet ökar när de får stöd från vården och anhöriga men patienterna upplever även olika former av osäkerhet efter traumat. Emotionellt stöd är en viktig del för patienterna och detta kan vara
16
professionella samtal från terapeuter, få ventilera med anhöriga eller med andra som upplevt liknande.
Resultatet visar att patienterna önskar tydlig information gällande exempelvis behandling, återhämtning, smärtor och skador efter ett fysiskt trauma. Bergh Johannesson och Michel (2017) beskriver att grunden för återhämtning och tillfrisknande och vägen till välbefinnande, är genom att vården ger adekvat information och ett helhets bemötande till patienten. Enligt 1§, kap. 3, i SFS 2014:821 har patienter rätt till att få information gällande sitt hälsotillstånd, vård och behandling, hjälpmedel, tid för förväntad vård, de förväntade vård- och behandlingsförloppet, risker för komplikationer och biverkningar, eftervård och metoder för att förebygga sjukdom eller skada. International Council of Nurses (2017) styrker att sjuksköterskan i sin profession har ett ansvar till att patienten får en korrekt och tillräcklig information. Enligt 1§, kap. 3, i SFS 2014:821 stärks patienterna med att få sammanfattande information när de skrivs ut från hälso- och sjukvården. Vad har gjorts och ska göras av vården, vem blir den kommande fasta vårdkontakten och hur ser den samordnade individuella planeringen för ett gott vårdande för patienten (SFS 2014:821).
Vidare stärker Bergh Johannesson och Michel (2017) att sjuksköterskan bör informera patienten om medicinska åtgärder och vad som händer framöver. Patienten får en ökad kunskap av förutsägbarhet, kontroll och omvårdnad och kan då övervinna känslor av overklighet. Får inte patienten information och vara delaktig i vårdandet kan patienten uppleva världen hotfull efter fysiska traumat och förlora tillit och trygghet till omgivningen (Bergh Johannesson & Michel, 2017). Maujean et al. (2018) styrker patienternas önskan om tydlig information om deras skada. Resultatet påvisar att kommunikationsproblem mellan de olika vårdgivarna kan uppstå, vilket kan sänka den patientsäkra vårdkvaliteten. Majewski- Schrage et al. (2019) skriver att sjuksköterskorna har bristande kommunikation och kompetens vilket minskar vårdkvaliteten och vårdandet hos patienten.
Resultatet visar att patienterna känner trygghet när vårdpersonalen lyssnar och informerar med god kommunikation och vårdande. Bergh Johannesson och Michel (2017) beskriver därmed att patienter får effektivare återhämtning om de är lugna och känner trygghet till sjuksköterskans vårdande. International Council of Nurses (2017) beskriver även att sjuksköterskans profession bör agera med respekt, medkänsla, trovärdighet, integritet samt lyhördhet mot patienten. Därmed ökas förtroendet, trygghet skapas, hälsa och välbefinnande stärks för patienten. Resultatet påvisar att rehabilitering har en viktig betydelse för patienterna för att känna trygghet under återhämtningen. Anhörigas stöd har en viktig innebörd genom att samla information eller bara komma på besök. Majewski-Schrage et al.
(2019) beskriver hur patienternas trygghet stärks när familjen och vännerna kan ge stöd.
Hälsan och välbefinnandet stärks hos patienten med omsorg från närstående istället för ensamhet (Majewski-Schrage et al., 2019). Resultatet påvisar att arbetsgivarna kan vara flexibla på arbetsplatsen och skapa en trygg arbetsmiljö. Kohler et al. (2016) beskriver att patienter känner sig sårbara och upplever ångest samt rädsla med att behöva återgå till arbetet och prestera.
Resultatet visar att patienterna upplever osäkerhet under sin återhämtning. Bergh Johannesson och Michel (2017) styrker patientens osäkerhet och att sårbarheten ökar, men även att välbefinnandet minskas när patienten blir inlagd på sjukhus. Därmed riskerar
17
patienten att förlora en del av sin identitet, autonomi och oberoende på grund av utsatthet och stress från det fysiska traumat och vårdandet från sjuksköterskan. Resultatet påvisar att osäkerheten kan bero på bristande information, osäkerhet med rörelseförmågan eller rädsla för att skada sig. Kholer et al. (2016) styrker osäkerheten och stressen hos patienterna, över att inte kunna återhämta sig fysiskt, att inte veta vad som händer med den fysiska skadan och om det kan bli sämre. Resultatet påvisar undvikande av sociala aktiviteter eller vissa vardagliga aktiviteter. Undvikandet kan vara att inte köra bil på grund av upplevd rädsla, osäkerhet och ångest som framkallas hos patienten med att bli påmind från fysiska traumat.
Kohler et al. (2016) beskriver patienters upplevelser av isolering efter traumat och förlust av sociala aktiviteter. Däremot kan detta bero på att patienterna upplever sårbarhet och lidande med smärtor vilket blir svårigheter att ta sig till sociala tillställningar. Osäkerhet uppstår över att träffa anhöriga eftersom trauma patienterna kan känna sig som en börda (Kohler et al., 2016). Majewski-Schrage et al. (2019) stärker att patienter upplever frustration över att vara osäker, att inte veta hur mycket rörlighet eller fysiska aktiviteter som kan utföras igen.
Resultatet visar att emotionellt stöd är en viktig process för patientens välbefinnande under återhämtningen. Bergh Johannesson och Michel (2017) stärker att patienter är i behov av samtalsstöd emotionellt efter fysiskt trauma. Efter ett trauma bör patienten följas upp både fysiskt och psykiskt med emotionellt stöd för att undvika psykisk ohälsa som exempelvis PTSD eller ångest (Bergh Johannesson & Michel, 2017). Resultatet påvisar att emotionellt stöd kan komma från vården, familjen, andra patienter, kollegor eller kyrkan. Kohler et al.
(2016) styrker även att anhöriga och kyrkan är en del av det emotionella stödet och att trauma patienterna är tacksamma över det. Resultatet påvisar att emotionellt stöd kan vara från terapeuter, peppande ord från anhöriga eller en känsla av normalitet av att prata med patienter som upplevt liknande trauman. Klang Söderqvist (2014) stärker hur viktigt patientens emotionella stöd är via sjuksköterskan för att uppnå hälsa och välbefinnande.
Sjuksköterskan lyssnar, ställer öppna frågor och låter patienten vara i centrum med hjälp av reflektioner under samtalet. Bergh Johannesson och Michel (2017) beskriver betydelsen att den första psykologiska kontakten och hjälpen är viktig för patientens mottaglighet för hjälp med det emotionella tillståndet senare. Om sjuksköterskan visar stress, oro eller osäkerhet kan patienten känna av det och själv bli orolig eller stressad. Därför är det viktigt att sjuksköterskan är lugn, är tillmötesgående och inte är för påträngande utan skapar ett förtroende. Patienten ska få upplevelsen att det emotionella samtalet ger välbefinnande och får all uppmärksamhet från sjuksköterskan (Bergh Johannesson & Michel, 2017).
Begreppen vårdande, människan, hälsa och välbefinnande, sårbarhet och lidande är centrala begrepp i sjuksköterskeprofessionen. Enligt International Council of Nurses (2017) är sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden är att förebygga sjukdom, lindra lidande, främja hälsa och välbefinnande samt att återställa hälsa. Behovet av vårdande är universellt, ska visa respekt för människans rättigheter och ta hänsyn till människans värderingar, vanor och tro. Svensk sjuksköterskeförening (2016) skriver att omvårdnad innebär att kunna värna om människans sårbarhet. När sjuksköterskan värnar om och respekterar människors sårbarhet kan även människans värdighet värnas och respekteras. Sjuksköterskan bör även bekräfta människans lidande för att underlätta patientens möjlighet att försonas med lidandet.
18
Konklusion
Denna litteraturöversikt visar att patienter som varit med om fysiskt trauma önskar stöttning genom tydlig information från vården gällande deras situation för en återhämtning och bättre välbefinnande. Det är viktigt med en konkret och tydlig kommunikation mellan patient och vårdgivare men även mellan de olika vårdgivarna. Tydlig kommunikation i vården behövs för att kunna ge en god vård, öka patientens trygghet och välbefinnande under återhämtning.
Bristande information kan leda till osäkerhet hos patienterna och minska välbefinnandet.
Osäkerheten kan göra att patienterna isolerar sig och missar sociala aktiviteter. Känslan av trygghet ökar när patienterna vet vad som kommer hända under vårdtiden. Emotionellt stöd är viktigt för patienternas återhämtning, att bli lyssnad och förstådd av vården, andra patienter, vänner, familj och kollegor.
Kliniska implikationer och förslag till utveckling av ämnet
Det är viktigt för patienten att få ett patientsäkert och tryggt vårdförlopp för att stärka deras välbefinnande både fysiskt och emotionellt. På så vis känner patienten sig omhändertagen och stöttad från vården med det fysiska traumat. Det är viktigt att både patient och familj känner sig delaktiga i vårdprocessen, gällande planering, behandling och rehabilitering för att få en lyckad återhämtning fysiskt och emotionellt från fysiska traumat. Genom att göra anhöriga involverade kan patienten få emotionellt och fysiskt stöd från anhöriga och inte enbart från vården.
I denna litteraturöversikt uteblev anhörigas och sjuksköterskans perspektiv. Det kan därför vara intressant att utföra en studie med antingen anhöriga eller sjuksköterskans perspektiv för att utveckla ämnet ytterligare. Vid en studie med anhörigas perspektiv kan ytterligare kunskap om patientens behov framkomma, eftersom denna studien påvisar att anhöriga ofta ger stöd till patienterna efter ett fysiskt trauma. Anhöriga får alltså en unik syn på vilken vård som kan krävas för att stötta patienterna. Vid en studie med sjuksköterskans perspektiv kan det även framkomma unik kunskap om vad patienten är i behov av, men även kunskap om vad sjuksköterskan är i behov av för resurser för att kunna ge patienten stöd och ökat välbefinnande.
19
REFERENSER
Agtarap, S., Boals, A., Holtz, Pamela., Roden-Foremen, K., Rainey, E. E., Ruggero, C. &
Warren, A. M. (2017). The effect of depressive symptoms on social media support one year following traumatic injury. Journal of Affective Disorders, 207(8), 398-405.
https://doi.org/10.1016/j.jad.2016.08.067
Anspaugh, D., Hamrick, M., Rosato, F. (2009). Wellness: Concepts and applications. (7:e uppl.). New york: McGraw-Hill.
Arman, M. (2015). Att se patienten som en medmänniska. I M. Arman, K. Dahlberg & M.
Ekebergh (Red). Teoretiska grunder för vårdande (1:a uppl., s. 63-90). Liber.
Arman, M. (2015). Lidande och lindrat lidande. I M. Arman, K. Dahlberg & M. Ekebergh (Red). Teoretiska grunder för vårdande (1:a uppl., s. 38-39). Liber.
Bergbom, I. (2014). Vårdande vårdmiljö. I H. Wijk (Red.), Vårdmiljöns betydelse. (1:a uppl., s. 19-20). Studentlitteratur.
Bergh Johannesson, K. (2007). Psykologiskt omhändertagande av skadade. I S. Lennquist (Red.), Traumatologi (1:a uppl., s 473-482). Liber.
Bergh Johannesson, K. & Michel, P. O. (2017). Psykologiskt bemötande och stöd till skadade. I S. Lennquist (Red.), Traumatologi ( 2:a uppl., s 549-560). Liber.
Billhult, A. (2017). Kvantitativ metod och stickprov. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., s. 102-103).
Studentlitteratur.
*Braaf, S., Ameratunga, S., Nunn, A., Christie, N., Teague, W., Judson, R. & Gabbe, B. J.
(2018). Patient-identified information and communication needs in the context of major trauma. BMC health services research, 18, 1. https://doi.org/10.1186/s12913-018-2971-7
*Christie, N., Beckett, K., Earthy, S., Kellezi, B., Sleney, J., Barnes, J., Jones, T. &
Kendrick, D. (2016). Seeking support after hospitalisation for injury: a nested qualitative study of the role of primary care. British Journal of General Practice, 66(642), 24- 31. https://doi.org/10.3399/bjgp15X688141
*Claydon, J.H., Robinson, L., Aldridge, S.E. (2017). Patients´perceptions of repair, rehabilitation and recovery after major orthopaedic trauma: a qualitative study.
Physiotherapy, 103(3), 322-329. https://doi.org/10.1016/j.physio.2015.11.002 Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling (5:e uppl.). Natur och Kultur.
20
Dahlborg Lyckhage, E. (2017). Kunskap, kunskapsanvändning och kunskapsutveckling. I F. Friberg (red.), Dags för uppsats vägledning för litteraturbaserade examensarbete. (3:e uppl., s. 34). Studentlitteratur.
Ekebergh, M. (2015). Att förstå patienten ur ett livsvärldsperspektiv. I M. Arman, K.
Dahlberg & M. Ekebergh (Red.), Teoretiska grunder för vårdande. (1 uppl., s. 71-73).
Liber.
Ekegren, C. L., Braaf, S., Ameratunga, S., Ponsford, J., Nunn, A., Cameron, P., Lyons, R.
A. & Gabbe, B. J. (2020). Adaption, self-motivation and support services are key to physical activity participation three to five years after major trauma: a qualitative study.
Journal of Physiotherapy, 66(3), 188-195. https://doi.org/10.1016/j.jphys.2020.06.008 Evans, C. C. D., DeWit, Y., Seitz, D., Mason, S., Nathens, A. & Hall, S. (2018). Mental health outcomes after major trauma in Ontario: a population- based analysis. Canadian Medical Association Journal, 190(45), 1319-1327. https://doi.org/10.1503/cmaj.180368 Friberg, F. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats vägledning för litteraturbaserade examensarbete. (3:e uppl., s. 135-137).
Studentlitteratur.
*Gabbe, B., Sleney, J., Gosling, C., Wilson, K., Hart, M., Sutherland, A. (2013). Patient perspectives of care in a regionalised trauma system: lesson from the Victorian
state trauma system. Medical Journal of Australia, 198(3), 149-152.
https://doi.org/10.5694/mja12.11179
*Gotlib Conn, L., Zwaiman, A., Dasgupta, T., Hales, B., Watamaniuk, A., Nathens, A.
(2018). Trauma patient discharge and care transition experiences: identifying opportunities for quality improvement in trauma centers. Injury, 49(1), 97-103.
https://doi.org/10.1016/j.injury.2017.09.028
Henricson, M. (2017). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod från idé till examination inom omvårdnad. (2 uppl., s. 411-419). Studentlitteratur.
Henricson, M., Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod från idé till examination inom omvårdnad. (2:a uppl., s. 115-116).
Studentlitteratur.
Högskolan i Skövde (2017). Ämnet omvårdnad- definition, beskrivning och progression.
Hämtad 19 april, 2021, från https://map.his.se/PageFiles/3459/Omvårdnad%20-
%20beskrivning%20och%20definition.pdf
International Council of Nurses. (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening, Övers.; Rev. utg.). Svensk sjuksköterskeförening.
21
https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/1584003553081/icns%2 0etiska%20kod%20för%20sjuksköterskor%202017.pdf (Originalarbete publicerat
1953/2012)
Jaramillo, S., Suffoletto, B., Callaway, C. & Pacella-LaBarbara, M. (2019). Early Screening for Posttraumatic Stress Disorder and Depression Among Injured Emergency Department Patients: A Feasibility Study. Academic Emergency Medicine, 26(11), 1207- 1305. https://doi-org.libraryproxy.his.se/10.1111/acem.13816
*Johnson, R., Taggart, S., Gullick, J. (2016). Emerging from the trauma bubble:
Redefining “normal” after burn injury. Burns, 42(6), 1223-1232.
https://doi.org/10.1016/j.burns.2016.03.016
*Kellezi, B., Earthy, S., Sleney, J., Beckett, K., Barnes, J., Christie, N., Horsley, D., Jones, T. & Kendrick, D. (2020). What can trauma patients' experiences and perspectives tell us about the perceived quality of trauma care? A qualitative study set within the UK National Health Service. Injury, 51(5), 1231-1237. https://doi.org/10.1016/j.injury.2020.02.063 Kendrick, D., Baker, R., Hill, T., Beckett, K., Coupland, C., Kellezi, B., Joseph, S., Barnes, J., Christie, N. & Morriss, R. (2018). Early risk factors for depression, anxiety and post- traumatic distress after hospital admission for unintentional injury: Multicentre cohort study. Journal of Psychosomatic Research, 112(10), 15-24.
https://doi.org/10.1016/j.jpsychores.2018.06.008
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod, från idé till examination inom omvårdnad. ( 2:a uppl., s. 57-79). Studentlitteratur.
Klang Söderqvist, B. (2014). Hälsa, välbefinnande och sjukdom. I B. Klang Söderqvist &
I. Thorell-Ekstrand (Red.), Sjuksköterskans omvårdnadskunnande; en praktisk och teoretisk grundbok (1:a uppl., 46-66). Harlow: Pearson.
Kohler, R. Tomlinson, J. Eletima Chilunjika, T. Young, S. Hosseinipour, M & Lee, C.
(2016). “Life is at a standstill” Quality of life after lower extremity trauma in Malawi.
Quality of life research, 26(4), 1027-1035. https://doi.org/10.1007/s11136-016-1431-2 Koskinen, C. (2017). Lyssnande. I L. Wiklund Gustin. I. Bergbom (red.),
Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. (2:a uppl., s. 409-410). Studentlitteratur.
Lennquist, S. (2017). Effekter av olika typer av våld, Stort trauma. I S. Lennquist (Red.), Traumatologi (2:a uppl., s 39-46). Liber.
Majewski-Schrage, T., Evans, T. & Snyder, K. R. (2019). Identifying Meaningful Patient Outcomes After Lower Extremity Injury, Part 1: Patient Experiences During Recovery.
Journal of Athletic Training, 54(8), 858-868. https://doi.org/10.4085/1062-6050-232-18
22
Maujean, A., Sterling, J. & Sterling, M. (2018). What information do patients need following a whiplash injury? The perspectives of patients and physiotherapists. Disability
& Rehabilitation, 40(10), 1135-1141. https://doi.org/10.1080/09638288.2017.1289253 Priebe, G., Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och
begränsningar- grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod, från idé till examination inom omvårdnad. ( 2:a uppl., s. 38-39).
Studentlitteratur.
Richmond, T., Thompson, H., Deatrick, J., Kauder, D. (2008). Journey towards recovery following physical trauma. Journal of advanced nursing, 32(6), 1341-
1347, https://doi.org/10.1046/j.1365-2648.2000.01629.x
Segesten, K. (2017). Att välja ämne och modell för sitt examensarbete. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats vägledning för litteraturbaserade examensarbete. (3:e uppl., s. 108).
Studentlitteratur.
SFS 2017: 30. Hälso- och sjukvårdslag. Socialdepartementet. Hämtad 2 februari, 2021, från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
SFS 2010:800. Skollag. Utbildningsdepartementet. Hämtad 10 mars, 2021, från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800
SFS 2014:821. Patientlag. Socialdepartementet. Hämtad 2 mars, 2021, från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor.
utbildningsdepartementet. Hämtad 3 mars, 2021, från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag- 2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460
Sjöström, N. & Skärsäter, I. (2019). Ångestsyndrom. I I. Skärsäter & L. Wiklund Gustin (Red.), Omvårdnad vid psykisk ohälsa -på grundnivå. (3:e uppl., s.98-99, 88-89).
Studentlitteratur AB.
Skinner, H. K., Rahtz, E. & Korszun, A. (2019) Interviews following physical trauma: A thematic analysis. International Emergency Nursing, 42(6), 19-24.
https://doi.org/10.1016/j.ienj.2018.08.004
