Den som ger sig in i debatten om obligatorisk förskola får
motargumenten tåla
En argumentationsanalys om debatten om obligatoriska förskola
Enduring the counter-arguments is part of the debate about compulsory preschool:
Ananalysis of argument of the debate on compulsory preschool Sophia Rudeberg
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Pedagogiskt arbete
Avancerad nivå/15 hp Handledare: Jan Almäng
Seminarieledare: Getahun Yacob Abraham Examinator: Stig-Börje Asplund
Datum: 19 juni 2021
Abstract
The aim of this essay is to analyze how preschool, children and the family are perceived in the media debate on compulsory preschool. The study places a special focus on the arguments that are dominant in the debate conducted in Swedish newspapers. With tools from the argument analysis as a theoretical and methodological starting point, the agents arguments will be analyzed from a pro et contra perspective.
The empirical material that is the basis for this study is debate articles published in Swedish newspapers that debate compulsory preschools being or not being. The empiric has been analyzed through an argumentation analysis that is presented thematically in the result. An important theoretical basis of the study has been the argument theoretical ideas about how an agent can use argumentative strategies to influence a recipient.
The results indicate that there is a general perception in debate articles that children need safety, social contexts, development and learning and adults present. How and where the children's needs are met is the controversy of the debate. It also emerges that agents on both sides of the debate feel that the preschool's shortcomings must be remedied and that the family's position in society is challenged by the proposal for compulsory preschool. The results also indicate that children of immigrants are considered to need government agencies and resources that the state should decide on, but the government agencies should not affect the Swedish children or children with autism diagnoses and their families.
Keywords
Compulsory preschool, argument analysis, pro et contra, safety, social contexts, development and learning
Sammanfattning
Syftet med den här uppsatsen är att analysera hur förskolan, barn och familjen uppfattas i den mediala debatten om obligatorisk förskola. Studien lägger ett särskilt fokus på argumenten som är centrala i debatten som förs i svenska dagstidningar. Med verktyg från
argumentationsanalysen som teoretiskt och metodologisk utgångspunkt kommer aktörernas argument att analyseras utifrån en pro et contra perspektiv.
Det empiriska underlaget som är utgångspunkt för denna studie är debattartiklar som
publicerats i svenska dagstidningar som debatterar obligatorisk förskolas vara eller icke vara.
Empirin har analyserats genom en argumentationsanalys som presenteras tematiskt i
resultatet. En betydelsefull teoretisk utgångspunkt i studien har varit argumentationsteoretiska idéer om hur en kan aktör kan använda argumenterande strategier för att påverka en
mottagare.
Resultatet pekar på att det finns en allmän uppfattning i debattartiklarna att barn behöver skydd, sociala sammanhang, utveckling och lärande och trygga vuxna. Hur och var barnens behov tillgodoses är argumentationens kontrovers. Det framkommer även att aktörer på båda sidorna i debatten upplever att förskolans brister måste åtgärdas samt att familjens position i samhället utmanas av förslaget om obligatorisk förskola. Resultatet pekar även mot att barn till nyanlända anses ha behov av statliga instanser och resurser som staten bör besluta om, men att det inte bör påverka svenska barn eller barn med autismdiagnoser och deras familjer.
Nyckelord
Obligatorisk förskola, argumentationsanalys, pro et contra, skydd, sociala sammanhang, ut- veckling och lärande
Innehållsförteckning
Inledning ...1
Syfte ...1
Frågeställningar ... 2
Tidigare forskning ...3
Undervisning och strukturerad barndom ...3
Förskolan som skyddsnät, social arena och samhällsräddare ...4
Frånvaro av anknytning och stress i förskolan ...5
Teoretiska utgångspunkter ...6
Argumentationsteori och argumentationsstrategier ...6
Argumentationens beskaffenhet ...6
Val av metod ...8
Argumentationsanalys ...8
Urval... 8
Genomförande, bearbetning och analys av material ... 10
Trovärdighet, överförbarhet och pålitlighet ... 12
Forskningsetiska aspekter ... 12
Resultat och analys ...14
Argument som är centrala för om aktörerna positionerar sig för obligatorisk förskola ... 14
Barnen måste skyddas från destruktiva familjer... 14
Utveckling lärande och framtiden... 15
Förskolan behöver förbättras ... 16
Argument som är centrala för hur aktörerna positionerar sig mot obligatorisk förskola ... 16
Den trygga familjen ... 16
Förskolan har brister ... 18
Verkningslöst eller förödande... 18
Brist på vetenskaplig kunskap ... 19
Argumentationsstrategier i debatten om obligatorisk förskola ... 20
Trovärdighet ... 20
Känslor ... 21
Förnuft ... 22
Likheter och skillnader mellan aktörerna som positionerar sig för alternativt emot i debatten ... 23
Diskussion ...24
Skydd... 24
Sociala möten ... 25
Vetenskap och struktur ... 26
Argumentationsstrategier ... 26
Sammanfattande slutsatser ... 27
Metoddiskussion ... 28
Fortsatt forskning ... 29
Referenser ...30
Uppsatsens empiriska material ... 32
1
Inledning
Förskolan har ständigt varit föremål för att uppfylla mer övergripliga samhällspolitiska målsättningar (Hinnfors, 2008). Det har inneburit att förskolan vid olika tidpunkter och på olika sätt använts som ett politiskt verktyg för att öka jämställdheten, jämlikheten mellan olika samhällsgrupper och sysselsättningen. Samtidigt som den politiska målsättningen för förskolan har varit att ge barnen omsorg, trygghet och pedagogisk stimulans. Förskolan har således haft dubbla funktioner. Dubbelmeningen går bland annat att återfinna i motionen ”En öppen, obligatorisk och avgiftsfri förskola” (Motion 2020/21:1993) som lämnades in den 5 oktober 2020 av elva socialdemokratiska riksdagsledamöter. Motionen föreslår bland annat en utbyggnad av barnomsorgen med obligatorisk förskola från två års ålder. Införandet av
obligatorisk förskola skulle enligt motionärerna innebära att både barnen och deras mammor kan frigöra sig från hemmet, en uppfattning om frigörelse som kopplat till Tallberg Broman (2009) under lång tid gått hand i hand.
Motionen har sedan den lämnades in haft hög närvaro i det mediala samtalet där en rad
aktörer har engagerat sig i frågan om obligatorisk förskolas vara eller icke vara. Bränslet i den mediala debatten om obligatorisk förskola kan dels kopplas till vilka förändringar det skulle kunna innebära för förskolan som samhällelig funktion, men även förändringar i uppfattningar om familjen och barnen. Förändringsprocesser har enligt Hammarström-Lewenhagen (2013) ständigt medfört förvirring och att aktörer har behövt försvara deras uppfattning om
förskolans funktion. Att det är i massmedia som samtalet förs kan förklaras genom medias potential att påverka en bred allmänhet (Strömbäck, 2004). De frågor som ges
uppmärksamhet i media tenderar allmänheten sedan också tycka är de viktigaste frågorna.
Eftersom det mediala samtalet kan påverka dels uppfattningar om förskolans funktion men även barns livsvillkor är det viktigt att uppmärksamma vilka uppfattningar som lyfts fram och ges utrymme i media. Därför ligger denna studies intresse i att undersöka den mediala
debatten om obligatorisk förskola och analysera aktörernas argumentation. Den
bakomliggande problemformuleringen kretsar således kring frågan om vad debatten om obligatorisk förskola innehåller och vilka uppfattningar som tar sig uttryck när förskolan står inför en potentiell förändring.
Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att analysera hur förskolan, barn och familjen uppfattas i den mediala debatten om obligatorisk förskola. Studien lägger ett särskilt fokus på
argumentationen som är central i debatten som förs i svenska dagstidningar. Med verktyg från argumentationsanalysen som teoretiskt och metodologisk utgångspunkt kommer aktörernas argument att analyseras utifrån ett pro et contra perspektiv.
2 Frågeställningar
• Vilka argument är centrala för om aktören positionerar sig för eller mot obligatorisk förskola?
• Vilka argumentationsstrategier används i debatten om obligatorisk förskola?
• Vad finns det för likheter och skillnader mellan aktörerna som positionerar sig för al- ternativt emot i debatten?
3
Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras inledningsvis forskning som lyfter fram hur undervisning och strukturerade aktiviteter präglar barns liv och bygger på uppfattningar om vad barn behöver.
Avsnittet redogör även för forskning som ger sig i kast med att synliggöra olika förväntningar som finns på förskolan vad gäller barns psykiska hälsa, barns språkliga och sociala
utveckling, skydd och bidrag till samhällsutvecklingen. Avslutningsvis lyfts forskning som vill synliggöra förskolans existerande brister och vilka konsekvenser som bristerna kan få.
Undervisning och strukturerad barndom
Barns uppfattade behov i relation till undervisning och förskola är något som
uppmärksammats i forskningen. En av forskarna som undersökt attityder till barns behov av lärande är Quennerstedt (2010). I Quennerstedts undersökning har den politiska
konstruktionen som producerats i nationella politiska dokument undersökts med ett särskilt fokus på hur den politiska diskursen motiverar barns rätt till att gå i förskola. I studien uppmärksammar hon att uppfattningar om barns behov av stimulans, utveckling och lärande är det främsta motivet till att alla barn ska ha rätt att gå i förskola. I de dokument som
Quennerstedt undersökt anses lärandet i förskolan ha en särskilt gynnsam karaktär och anges som det främsta skälet till att barn måste gå på förskola. Hon uppmärksammar även en förflyttning i den politiska konstruktionen som tidigare haft ett här och nu perspektiv, till att förskolan ges betydelse även för senare skolprestationer, utifrån ett framtidsperspektiv.
Lärandet som förskolan kan bidra med utifrån ett framtidsperspektiv är även något som Björklund et al. (2018) lägger betydelse vid i sin forskning. Björklund et al. hävdar att förskolan har ett kompensatoriskt uppdrag i relation till hemmet och att förskolan kan bidra med att utveckla barns kunnande inom många områden. Att barn får undervisning inom förskolans ramar bidrar enligt författarna till att barnet förbereds på att bli medborgare och delta i samhället. Björklund et al. uppmärksammar även att den ökade fokuseringen på undervisning har stött på kritiska röster i olika sammanhang. Främst är det enligt författarna relationen mellan lärande, undervisning och läroplansmål som problematiseras.
Forskningen har även intresserat sig för ökandet av institutionalisering och struktur i barndomen. Van der Burgt och Gustafson (2013) har problematiserat barndomens ökade institutionalisering. De har i sin studie uppmärksammat att föräldrar prioriterar barns utbildning framför ostrukturerad lek. Författarna anser att barns liv präglas av att vuxna strukturerar deras tid och utrymme för att de ska få den ”bästa” utbildningen. Van der Burger och Gustafson uppmärksammar vilka specifika konsekvenser som den institutionaliserade barndomen får för hur barn kan förhålla sig till sociala möten, utrymmet och tiden som ges.
Författarna menar att institutionaliseringen innebär att barn ständigt måste anpassa sig efter de förutsättningar som de möter. Markström (2005) uppmärksammar också att den
institutionaliserade barndomen som hon menar karaktäriseras av att barn måste anpassa sig till faktorer som tid och utrymme. Förskolan utmärks av social ordning, rutiner, förbestämda rum och material. Likt van der Burger och Gustafsson menar Markström att förskolan prioriteras
4
högt inom familjen och betraktas som ett obligatorium för att barn ska få ta del av en normal barndom.
Qvortrup (2010) har undersökt det han menar är en strukturellt ordnad barndom som ökat i västvärlden. Den strukturella barndomen innebär en uppfattning om att barn behöver
undervisning och organiserade aktiviteter. Qvortrup menar att den strukturerade barndomen är inget som barnen frivilligt deltar i och pekar då på den höga graden av struktur och
övervakning som präglar barns liv. Den strukturerade barndomen återfinns enligt Qvortrup både i förskolan och hemmet och att organiserade aktiviteter ges företräde framför
ostrukturerade. Harper (2018) uppmärksammar också ökandet av organiserade aktiviteter.
Författaren har undersökt området som varit tillåtna för barn att utforska på egen hand och uppmärksammar att området sakta över generationer har minskat. Att vuxna anser att barn behöver struktur härrör Harper till en uppfattning om att barns säkerhet måste prioriteras och är ett försök att minimera risker som barn kan utsättas för. Tallberg Broman (2009) kopplar däremot den strukturerade barndomen till det moderna samhället och att tiden som familjen kan interagera med varandra har minskat. Tidsbristen som finns i familjen medför att
institutionalisering, strukturerade aktiviteter och undervisning anses kunna uppfylla barnens behov när familjens tid inte räcker till.
Förskolan som skyddsnät, social arena och samhällsräddare
Forskningen som studerat förskolan och utbildningssystemet har uppmärksammat faktorer som kan gynna barns välmående och agera skyddande. Granvik Saminathen et al. (2020) har studerat utbildningssystemets möjligheter att skydda mot psykiska besvär i framtiden.
Författarna kommer fram till att skyddsfaktorerna är beroende av vilka strategier som
förskolan eller skolan använder för att förbereda barn och ungdomar för framtiden och vuxen- och yrkeslivet. Den främsta strategin som utbildningssystemet kan bidra med för att skydda mot psykiska besvär är enligt författarna att erbjuda en gynnsam social kontext. Norling (2015) uppmärksammar också den sociala kontexten genom att studera förskolans sociala och språkliga miljöer. Författaren har haft ett särskilt fokus på hur barn och pedagoger
kommunicerar med varandra. Hennes studie pekar på att förskolan är en plats fyllt av
meningsskapande möten, där barns inflytande och demokratiska processer kan ges utrymme.
Jonsson (2016) har också undersökt förskolan som social arena och uppmärksammar att barnens inflytande ökar när de får möta pedagoger med en bred repertoar av kommunikation.
Jondottir (2007) menar att alla barn utvecklar en social förståelse men att den är beroende av vilken kulturell miljö som barnen möter. Miljön i förskolan karaktäriseras av en social kontext som stimulerar barnens sociala och kommunikativa kompetens, enligt Jondottir. Betydelsen av att personalen uppmuntrar barnens nyfikenhet är viktigt, men författaren markerar särskilt betydelsen av vänskap med jämnåriga.
Barns vänskapsrelationer är enligt Jondottir det främsta verktyget för att stimulera både kognitivt och socioemotionell utveckling.
Forskningen har även uppmärksammar samhälleliga och politiska uppfattningar om förskolan som skyddande instans och attityder till vilka effekter förskolan kan ha på samhället.
Bergström et al. (2018) menar att förskolan uppfattas ha en viktig samhällsfunktion och att det är av betydelse att förskolan som en skyddande och gynnsam plats markeras i offentliga
5
sammanhang. Studien har fokuserat hur brott som begåtts mot barn på förskolor samtalas om i medielandskapet. Bergström et al. uppmärksammar att rapporteringen återkommande trycker på att förskolan är en bra plats för att minska hotet mot förskolans förtroende. Ainscow et al.
(2012) problematiserar dock den positiva uppfattningen om utbildningens potential och den politiska diskursen om att utbildningen kan och bör göra skillnad, oavsett social kontext.
Problematik och orättvisor som finns i samhället menar författarna inte kan läggas på skolan att lösa. Ainscow et al. menar att inga strategier inom skolan kan, till exempel göra ett fattigt område rikare, öka resurserna till elevernas familjer eller hantera globala processer av
underliggande migrations mönster. Författarna anser att de problem som skolan kan lösa är de som existerar internt i den lokala skolan.
Frånvaro av anknytning och stress i förskolan
Det framkommer i forskningen att förskolan har svårigheter med att tillmötesgå barns behov av trygghet. Williams et al. (2015), Wikland (2013) och Niss (2011) menar att stora
barngrupper i relation med stor personalomsättning är två faktorer som påverkar barns
trygghet, lärande och utveckling negativt. Williams et al. resultat pekar dels på att många barn och få vuxna påverkar hur undervisningen kan struktureras upp, men även att barnen går miste om en nära relation med personalen. Negativa effekter av stora barngrupper betonas även av Niss (2011) som anser att barn som får mindre tid med personalen kan få svårigheter i att hitta en anknytningsperson. Ytterligare framhäver Niss att barnet som lyckas hitta en anknytningsperson kan vid brist på uppmärksamhet från personalen medföra att barnet
upplever stress och övergivenhet. Enligt Niss är anknytning grunden för att barn ska våga vara nyfikna och kunna visa förtroende till vuxna. Om ett barn får uppmärksamhet och en trygg nära relation med anknytningspersonen på förskolan leder det däremot till en positiv
utveckling. Wikland (2013) menar att bristen på närvarande personal i förskolan påverkar hur barnen trivs. När det saknas personal utsätts barnen oftare för kränkningar och kan uppleva en känsla av att de inte är viktiga hos personalen. Nordin-Hultman (2004) uppmärksammar att det ökade antalet barn även medför att fler barn uppfattas ha koncentrationssvårigheter och svårigheter i det sociala samspelet med andra barn. Hon menar att barns möjligheter till subjektskapande påverkas av hur pedagogerna organiserar förskolans struktur. Så som förskolan är ordnad idag är den präglad av att pedagogerna ständigt avbryter barnen i deras aktiviteter, något som kan leda till stress hos barnen, enligt Nordin-Hultman.
6
Teoretiska utgångspunkter
Argumentationsteori och argumentationsstrategier
Argumentation utgör grunden i studiens problemområde eftersom det är argumentation som debatten om obligatorisk förskola vila på. Därför är det betydelsefullt att belysa begreppet argumentation och de argumentationsteoretiska strategier som har haft praktisk nytta vid analysförfarandet. Enligt van Eemeren et al. (2013) är argumentation en verbal och social aktivitet. Argumentation tar form i tal eller skrift och ger sig i kast med att påverka en närvarande eller potentiell publik genom att antingen förneka eller rättfärdiga en tes. Vid en argumentation kan en aktör använda strategier som handlar om trovärdighet, förnuft och känslor för att påverka mottagaren, menar van Eemeren et al. Trovärdigheten inbegriper att aktören återger den egna karaktären i positiva ordalag. Förnuftet handlar om att aktören ger skäl för sina ställningstaganden. Används förnuftsstrategin väl framstår argumentationen som logisk, genomtänkt och rimlig. Det är dock inte uteslutet att argumentationsstrategier som talar till förnuftet kan bygga på felaktiga slutsatser och lögner. Aktörer som använder känslor som strategi försöker att väcka starka känslor hos mottagaren. Om aktören är framgångsrik i känsloargumentationen skapas en samhörighet mellan mottagaren och aktören. Gemensamt för argumentationsstrategierna är att de vill påverka och övertyga mottagaren om att aktörens verklighetsbeskrivning är tillförlitlig.
Argumentationens beskaffenhet
En viktig del vid genomförandet av en argumentationsanalys är förståelse för
argumentationens beskaffenhet eftersom en argumentation kan innehålla underförstådda ståndpunkter som måste hittas för att synliggöras (Esaiasson et al., 2012). En argumentation innehåller en tes, som är ett påstående eller en spetsformulering kring ett sakförhållande som uppfattas som kontroversiellt (Bergström & Boréus, 2018). Tesen inbegriper den tolkning som aktören gör vad gäller sakförhållandet och tjänar som argumentationens röda tråd. Tesen bör vara kärnfull och tydlig. Dock kan mottagaren behöva förlita sig på den egna språkliga intuitionen om tesen är onyanserad i argumentationen. För att understödja tesen använder aktören argument för att påvisa rimligheten i tesen.
Vid analys av argumentation är två användbara modeller Toulmans schema eller en pro et contra modell (Bergström & Boréus, 2018). Toulmans schema är en modell för att analysera beviskraften och hållbarheten i en argumentation. De analytiska verktyg som Toulmans schema kan bidra med är dock problematiskt att använda på debatten om obligatorisk förskola. Debatten saknar vedertagna sanningar och beviskraften i argumentationen är problematisk att bedöma. Därför är det mer intressant att utgå från pro et contra modellen.
Pro-argument används för att stärka tesen och contra-argument försöker att försvaga tesen.
Närvaron av contra-argument är beroende av vilken karaktär som argumentationen har, exempelvis är närvaron av contra-argument mer påtaglig om aktören positionerar sig emot ett förslag. Pro et contra modellen innebär att innehållet i argumenten kan centraliseras och rekonstrueras i ett annat sammanhang, något som rimmar väl med studiens syfte.
Pro et contra modellen bidrar med teoretiska verktyg för att analysera och tolka innehåll och strategier som aktören använder för att påverka mottagaren (Lindqvist, 2016). Dock har pro et
7
contra modellen begränsningar vad gäller att analysera effekterna som argumentationen har på mottagaren och av den orsaken är inte effekterna av intresse för denna studie.
8
Val av metod
Syftet med den här uppsatsen är att analysera hur förskolan, barn och familjen uppfattas i den mediala debatten om obligatorisk förskola. Studien lägger ett särskilt fokus på
argumentationen som är central i debatten som förs i svenska dagstidningar. Studiens
metodologiska överväganden har varit beroende av problemformuleringen som intresserat sig för debattartiklar. Därför har en kvalitativ textanalys som tillåter en noggrann och djupgående läsning bedömts som lämplig vid val av metod. Eftersom undersökningen dessutom syftar till att jämföra och studera innehållet i olika aktörers argument har valet av analysmetod fallit på en argumentations- och tematisk analys.
Argumentationsanalys
För att undersöka debatten om obligatorisk förskola har en argumentationsanalys använts för att analysera debattartiklarna. Argumentationsanalysens lämplighet återfinns i att aktörerna försöker påverka en bredare allmänhet genom sin argumentation, något som
argumentationsanalysen kan synliggöra. Metoden bygger på att identifiera tesen, som är en spetsformulering, som aktören argumenterar för (Björnsson et al., 2009). Dock är det argumenten som stödjer eller motsäger tesen som är argumentationsanalysens fokusområde.
Argumenten delas in i pro-argument, som avser att styrka hållbarheten i tesen, eller contra- argument, som avser att försvaga hållbarheten.
I en debattartikel kan aktören besitta stor sakkunskap men det är emellertid inget krav och sanningshalten i argumentationen kan variera (Wikström, 2007). Att debattera ger utrymme för anpassningsbarhet, alternativa synsätt och perspektiv. De debattartiklarna som ingår i studie möjliggör inte analys av argumentationens faktuella giltighet eftersom debatten
innehåller flera parallella sanningar och bygger på aktörernas personliga övertygelser. Därför ämnar jag inte värdera aktörernas argumentation. Istället har uppsatsen ett deskriptivt syfte och försöker genom rekonstruktion beskriva argumentationen. Studien har därför haft ambitionen att identifiera meningsenheter som aktörerna ger uttryck för och kommer därför inte att redovisa fullständiga argumentationer.
Urval
I första hand har urvalet behandlat frågor om vilken typ av empiri som lämpligast kan fånga in samtalet om obligatorisk förskola. Urvalsfrågan landade i att debattartiklar som publicerats i dagstidningar kan ge det empiriska material som behövs för att kunna besvara studiens frågeställningar. Debatten om obligatorisk förskola är dessutom ingen ny företeelse utan har debatterats i olika grad av intensitet sedan 1970-talet. Därför har det funnits ett behov av att begränsa urvalet till en specifik tid. Den tidsmässiga avgränsningen för att ingå i urvalet sträcker sig mellan den 5 oktober 2020 - 1 februari 2021. Avgörande för tidsavgränsningen är datumet då de elva socialdemokratiska ledamöterna lämnade in motionen ”En öppen,
obligatorisk och avgiftsfri förskola” (Motion 2020/21:1993) fram till och med att insamlingen av empirin avslutades.
Debattartiklarna har hittats i dagstidningarna Arbetarbladet, Barometern Oskarshamns-
tidningen, Dagen, Dagens samhälle, Dala demokraten, Göteborgs posten, Hallands nyheterna, Kristianstadsbladet, Läraren, Länstidningen i Södertälje, Norra Västerbotten, Nya Wermlands- tidningen, Skånska dagbladet, Smålandsposten, Svenska dagbladet, Sydöstran,
9
Södermanlands nyheter och Världen idag. Jag har använt sökorden ”obligatorisk förskola”
och ”förskola” i sökfunktionen på respektive dagstidnings hemsida samt läste igenom alla sökträffar för att säkerställa att de debatterade om obligatorisk förskola. Vid urvalsförfarandet påbörjades även den första bearbetningen och kategoriserade om aktören argumenterade för- eller emot obligatorisk förskola.
Uppsatsens empiri består av 15 ledarartiklar, 14 debattartiklar och 2 krönikor, sammanlagt 32 artiklar. För att empirin ska vara analytiskt hanterbar har debattartiklar bakom en ”betalvägg”
där argumentation kan förekomma uteslutits.
Tabell 1. Presentation av aktörerna och det empiriska urvalets debattartiklar
För: Emot:
Jenny Wennberg, ”Jenny Wennberg: Fler anmälningar är bra för barnen”
Jenny Wennberg, ”Jenny Wennberg: Jimmy Åkesson struntar i de utsatta barnen”
Sven Bremberg, ”Ensidigt urval av studier om förskolan”
Eva Lindström, ”Obligatorisk förskola från två år?
Kom igen, att ni ens orkar bli upprörda”
Adnam Dibrani, ”Adnan Dibrani: Förskola för alla är viktigt på riktigt”
Metin Hawso, ”Debatt: Gör språkförskolan obligatorisk”
Malin Malm & Erik Vikström, ”Den obligatoriska skolan ger barn möjlighet att mötas”
Thomas Hermansson, ”Språket är en integrationsnyckel”
Annacarin Leufstedt, ”Annacarin Leufstedt: Vägen till jämlikhet börjar i sandlådan”
Caroline Höglund & Evelina Hägglund, ”Fel att göra förskolan obligatorisk från 2 år”
Ulla Waldrenström ”Överdrivet positivt i analys om förskolan”
Ulla Waldenström: ”Förskoletvång baseras inte på kunskap”
Maria Maric´, ”Inkonsekvent av KD om förskolan”
Ivar Arpin, ”Ivar Arpi: Obligatorisk förskola är ideologi, inte kunskap”
Patrik Reslow & Michael Rubbestad, ”SD: Sluta låtsas att alla barn har samma behov av förskolan”
Madeleine Lidman ” Förskoletvång försämrar för alla”
Frida Park, ”Ska KD med berått mod svika barnfamiljerna”
Evelina Hägglund, ”Tvinga oss inte att lämna våra femåringar på förskolan”
Karin Pihl, ”Karin Pihl: Använd inte barnen som en integrationsåtgärd”
Karin Pihl, ”Karin Pihl: Så riskerar politiker att försvåra din vardag”
Katarina Gustavsson & Sonja Shirwani, ”Debatt:
Skrota förslaget om obligatorisk förskola från två år”
Carin Stenström, ”KD förligt ute med obligatorisk förskola”
Carin Stenström, ”Mer förskola kan inte lösa språkproblemen”
Anki Herdell & Morgan Börjesson, ”Nej till obligatorisk förskola från två års ålder”
Johanna Nylander, ”Johanna Nylander: Tvinga inte barn till förskolan, gör den bättre”
Charlotta Enqvist & Rosalie Keller, ”Vi måste värna familjers självbestämmande”
0
Anna Ekström, ”Obligatorisk förskola slår fel”
10
Chatrine Pålsson Ahlgren & Jimmy Loord, ”Beslut som rör familjens liv ska fattas i familjen”
Martina Jarminder, ”Förpliktelser och rättigheter”
Hanna Marie Björklund, ”Tvinga inte iväg tvååringar från föräldrarna”
Petter Birgersson, ”Riksdagsledamöter för arvsutplåning”
Genomförande, bearbetning och analys av material
För att samla in empirin har jag sökt på begreppen ”obligatorisk förskola” och ”förskola” på respektive dagstidnings hemsida. Jag har sedan gått igenom varje träff för att säkerställa att de stämmer in i tidsavgränsningen och behandlar debatten som jag vill undersöka. När empirin var insamlad och en första läsning genomförd har materialet bearbetats genom noggrann och upprepad läsning för att sortera vilka teser och underbyggande argumentation som är centrala i debatten. Bearbetningen har därför handlat om ett sökande efter specifika delar i texten exempelvis är aktören för eller emot, vad är tesen, hur underbyggs tesen av argument och hur beskrivs förskolan, barn och familjen.
Analysen som har haft ett deskriptivt syfte och lägger därför tonvikten vid innehållet i aktörernas tes och vilka argument som underbygger tesen för att få en djupare förståelse för argumentationen. Vid analysförfarandet har inspiration dels hämtats från Björnsson et al.:s (2018) riktlinjer för deskriptiva argumentationsanalysarbetet som följer följande steg:
1. Börja med att läsa igenom texten för att få en initial känsla för innehållet samt markera centralt innehåll.
2. Sök efter vilken tes som författaren driver och om det förekommer flera teser i texten.
3. Pröva tesen genom att undersöka hur argumenten förhåller sig till tesen.
4. Fundera över om aktören kan acceptera tolkningen av tesen, om inte bör den förkastas.
5. För att tolkningen av argumentationen ska kunna antas som rimlig bör den följa aktö- rens egna framställning av argumentationen
För att få fram gemensamma meningsenheter som existerar mellan de olika aktörernas
debattartiklar har Björnsson et al.:s riktlinjer även kompletterats med Brymans (2018) förslag på hur en analys kan tematiseras.
6. Undersök möjliga kopplingar, samband och variationer mellan argumentationssche- mana, gör eventuella underteman
7. Koppla undertemana till frågeställningarna
När jag har bildat mig en initial uppfattning om empirin har sökandet efter tesen påbörjats.
Varje identifierad tes har kopplats samman med den tillhörande argumentationen. För att skapa överskådlighet har jag valt att upprätta ett argumentationsschema. Därtill har jag sökt efter hur förskolan, barn och familjen uppfattas i argumentationen och eventuella argumentat- ionsstrategier. Därefter har jag jämfört de olika argumentationsscheman med varandra för att skapa huvudteman och underteman utifrån gemensamt meningsinnehåll. I den sista etappen i analysen har varje tema satts i korrelation med uppsatsens frågeställningar som utmynnade i
11 följande underteman:
Tema 1: Argument som är centrala för hur aktören positionerar sig för obligatorisk för- skola
Barnen måste skyddas från destruktiva familjer Utveckling, lärande och framtiden
Förskolan måste förbättras
Tema 2: Argument som är centrala för hur aktören positionerar sig mot obligatorisk förskola
Den trygga familjen Förskolan har brister
Verkningslöst eller förödande Brist på vetenskap
Tema 3: Argumentationsstrategier i debatten om obligatorisk förskola Trovärdighet
Känslor Förnuft
Tema 4: Likheter och skillnader mellan aktörerna som positionerar sig för alternativt emot i debatten
Tabell 2. Illustration över argumentationsscheman.
(Höglund & Hägglund, 2020)
Tes
Vägen till ett jämlikt samhälle börjar i förälders trygga famn
Contra-argument Alla barn ska frigöra sig från sina föräldrar, men det är en process som
tar nästan tjugo år.
Contra-argument Men det verkar som att man i motionen är framme med stora saxen. Bandet till föräldrarna ska
kapas så snart som möjligt
Pro-argument
Vi väljer att prioritera tiden tillsammans med våra barn. Vi gör uppoffringar och vänder på
slantarna
Pro-argument En normal förälder kan ge nära omsorg, förskolan kan det inte
Pro-argument Omsorgen om små barn, framför allt de under tre år, kräver stora resurser för att barnet ska må bra (läs till exempel boken ”Förskola för de allra
minsta: på gott och ont”).
12
(Wennberg, 2020) Trovärdighet, överförbarhet och pålitlighet
Kvaliteten i kvalitativ forskning bör enligt Bryman (2018) diskuteras i termer av tillförlitlig- het, överförbarhet och pålitlighet. Att använda argumentationsanalysen för att tolka empirin har sina begränsningar eftersom det finns flera möjliga beskrivningar och rekonstruktioner av argumentationen. Enligt Bryman redovisas tillförlitligheten genom transparens och att en tro- värdig beskrivning av forskningsprocessen återges. För att påvisa kvalitén i resultatet har jag försökt att redovisa alla val och överväganden så transparent som möjligt. I uppsatsen har tro- värdigheten strävats efter genom att jag redogjort för tillvägagångsättet vid metodval, analys, urval och forskningsfrågor. Trovärdigheten i resultatet påvisas genom ett rikt antal citat som hämtats från det empiriska materialet och haft betydelse för de analyser som gjorts. Debattar- tiklarna är dessutom tillgängliga för allmänheten och ursprungskällan kan med enkelhet granskas. Det är dock värt att poängtera att resultatet enbart lyfter fram den centrala argumen- tationen i en specifik debatt och ska inte tolkas som en absolut representation för uppfatt- ningar om förskolan, barn och familjen. Att återge en fullständig representation har dock inte varit studiens intention. Ambitionen har snarare varit att synliggöra hur aktörernas uppfatt- ningar om förskolan, barn och familjen tar sig uttryck när de ställs inför en eventuell föränd- ringsprocess. Det finns därmed inte en direkt överförbarhet som kan generaliseras på den komplexa medial debatt som behandlar förskole- och familjepolitiska frågor i allmänhet. Bry- man (2018) menar däremot att generaliserbarheten kan lämnas över till läsaren om denne ser något sammanhang i en annan kontext. Jag lämnar därför över till den som läser att avgöra i vilken mån resultatet är generaliserbart till andra grupper och kontexter.
Forskningsetiska aspekter
Centralt i alla vetenskapliga studier där människors erfarenheter och upplevelser utgör empirin är informerat samtycke och frivillighet viktiga aspekter att ta hänsyn till
(Vetenskapsrådet, 2017). När det gäller internetforskning har dock inte riktlinjerna hunnit i kapp och forskaren kan samla in känslig information i det dolda, utan att människor blir informerade om att deras data samlas in och används i ett annat syfte (Cohen, et al., 2018).
Tvetydigheten medför att den etiska reflektionen är beroende av min egen etiska medvetenhet.
Med stöd i Rosenberg (2010) och Denscombe (2018) som båda hävdar att empirin kan räknas som allmän om den kan nås fritt för alla genom internet, förstås debattartiklarna som ligger
Tes
SD och KD bryr sig inte om utsatta barn.
Contra-argument För KD och SD är det viktigare att föräldrarna ska få göra som de vill, även när besluten som fattas går ut över barnen och försämrar deras
livschanser.
Contra-argument När det finns förslag som faktiskt
förbättrar förutsättningarna för integration, ja då vill SD och KD inte vara med och hjälpa till. Då
säger man istället nej.
Contra-argument Men sanningen är att man struntar i
barnen som växer upp i utsatta områden. Medelklassen har ju redan
sina barn i förskolan.
Contra-argument Även de barn som inte har mammor
och pappor som har långa utbildningar, makt, pengar och tid att sitta på Twitter förtjänar en bra start i
livet
13
till grund för analysen som allmän. Empirin är dock privat om den uppfattades som privat av deltagaren. Debattartiklarna som används i denna studie är avsett för offentlig användning och riktar sig mot en bred publik och jag kan därför med övertygelse hävda att empirin räknas som allmän. Om jag däremot hade använt data som producerats på ett låst forum i sociala medier hade vidare etiska överväganden behövt tas.
14
Resultat och analys
Följande avsnitt bygger på de debattartiklar som bearbetats och analyserats. Resultatet synliggör centrala argument eller argumentationsstrategier som identifierats utifrån studiens syfte och frågeställningar. I samspel med studiens tre frågeställningar och empirin har fyra huvudteman valts ut. Huvudtemat: Argument som är centrala för om aktören positionerar sig för obligatorisk förskola, redovisar enbart centrala argument hos aktörerna som positionerat sig för obligatorisk förskola. Det motsatta gäller för huvudtemat: Argument som är centrala för om aktören positionerar sig emot obligatorisk förskola, som redovisar de som positionerat sig emot förslaget. I huvudtemana: Argumentationsstrategier i debatten om obligatorisk förskola och Likheter och skillnader mellan aktörerna som positionerar sig för alternativt emot i debatten, jämförs samtlig aktörernas argumentation med varandra. Med utgångspunkt i det argumentationsteoretiska perspektivet förstås debattartiklarna som en verbal och social praktik som försöker att påverka en mottagare genom argumentation (van Eemeren et al., 2013). Genom argumentationsstrategierna trovärdighet, känslor och förnuft går det att synliggöra hur aktören försöker påverka mottagarna av debatten, något som ligger till grund för analysen som redovisas i resultatet.
Argument som är centrala för om aktörerna positionerar sig för obligatorisk förskola
Barnen måste skyddas från destruktiva familjer
Ett återkommande pro-argument för obligatorisk förskola är förskolans lagstadgade skyldigheter att identifiera, stödja och skydda barn från destruktiva familjeförhållanden.
Aktörerna som driver tesen om förskolan som skyddande instans är Wennberg (2020, 2021), Dibrani (2020) och Lindström (2020). Som argumenterande strategi använder aktörerna den egna oron för barnen som far illa som premiss samt att barn som lever i destruktivitet inte kan ignoreras av vuxenvärlden. Lindström urskiljer inte vilka barn som är i behov av att komma ifrån sina destruktiva familjeförhållanden, utan argumenterar för barn i allmänhet. Dibrani riktar däremot sitt fokus mot barn till föräldrar med utländsk bakgrund eller barn till föräldrar med arbetarklassbakgrund.
De barn som börjar senare är i högre grad barn till föräldrar med utländsk bakgrund eller med arbetarklassbakgrund. Det är de här grupperna där barnen främst skulle ha nytta av förskolan för att komma i kontakt med andra barn. (Dibrani, 2020)
Wennberg argumenterar för att destruktivitet i familjen även hänger samman med vilket område som barnet bor i. De barn som växer upp i utsatta områden lever enligt Wennberg mer oskyddat än barnen i medelklassområden. Här gör hon en koppling mellan att medelklassens barn i höge utsträckning redan går på förskolan och får skyddet som förskolan erbjuder, något som barn i utsatta områden i lägre utsträckning möter.”De som inte går till förskolan är inte först och främst medelklassens barn. Det är istället framför allt barn i utsatta områden.”
(Wennberg, 2020).
Aktörerna ger sig även i kast med att beskriva den destruktiva familjen genom att karaktärisera den som kärlekslös och ha bristande omsorg.
15
Tyvärr är inte alla familjer bra familjer präglade av omtanke och kärlek. Det gör också det offentligas insatser enormt viktiga. Att dra sig för att lägga sig i, och tveka på om det verkligen ska göras en anmälan eller inte är inte något som gynnar barn. Vuxenvärlden måste ta ansvar, och har i vissa fall också en lagstadgad skyldighet att ta ansvar genom att exempelvis göra en orosanmälan. (Wennberg, 2020)
I de destruktiva familjerna ger aktörerna uttryck för att familjen kan brista i sin
ansvarsskyldighet. Det privata nätverket som barnet har utanför familjen kan även den vara bristfällig. Det otillräckliga skyddet i den privata sfären kontrasteras mot offentliga insatser som beskrivs som ansvarstagande och pliktskyldiga. När aktörerna konkretiserar det ökade skyddet som förskolan kan ge är det pedagogernas lagstadgade skyldighet att anmäla som lyfts fram som det främsta skyddet.
Utveckling lärande och framtiden
Att förskolan bidrar med gynnsamma effekter på barns utveckling och lärande är en tes som Dibrani (2020), Lindström (2020), Hawsho (2020) och Malm och Vikström (2020)
argumenterar för. De positiva effekter som lyfts fram är antingen barns sociala utveckling, effekter på barnens senare skolprestationer, eller språkliga utveckling. För att påvisa
giltigheten i tesen hänvisar samtliga till antingen forskning eller myndighetsutredningar som visar förskolans positiva effekter.
Både Dibrani och Malm och Vikström argumenterar för förskolan som en social arena. Att barnen får träffa fler vuxna medför att barnen utvecklas. Aktörerna ger dock uttryck för olika effekter av att få träffa flera vuxna. Dibrani lyfter fram att effekterna kommer göra skillnad på en individnivå och argumenterar för att barn som inte går i förskolan presterar sämre i skolan och visar större svårigheter senare i livet.
Det kan låta drastiskt med en förskoleplikt från två års ålder, men faktum är att över nittio procent av barnen redan har börjat förskola innan dess. Det är de tio kvarvarande procenten som ofta får problem senare i livet och som verkligen skulle dra nytta av att gå i förskolan – om än bara några timmar i veckan. Det är dem vi vill fånga upp. (Dibrani, 2020)
Malm och Vikström argumenterar däremot för att obligatorisk förskola bidrar med framtida samhällsekonomiska vinster.
De visar att investeringar i en utbyggd förskola mot bredare barngrupper gav goda
samhällsekonomiska effekter och ledde till att barnen i framtiden tenderade att utbilda sig mer, få ökad lön och framtida sysselsättning. Det är en effekt som är starkare i socioekonomiskt utsatta grupper. (Malm & Vikström, 2020)
Malm och Vikström ger uttryck för att förskolan är en nödvändig förutsättning för att gynna samhällsekonomin. Socioekonomiskt utsatta barn kan genom närvaro i förskolan på långsikt bidra till samhällsekonomiska vinster. Förslaget om obligatorisk förskola är enligt Malm och Vikström värt att värdera samtidigt som de lyfter fram att obligatorisk förskola inte implicerar att samhällsekonomiska effekter kommer att hända, utan att förutsättningarna ökar.
Lindström argumenterar för att förskolan är den instans som lägger den grund som barnen senare tar med sig till skolan. Att personalen i förskolan har en pedagogisk utbildning och att
16
verksamheten vilar på en vetenskaplig grund framhåller Lindström som den viktigaste faktorn. Förskolan argumenteras för som startpunkten i det livslånga lärandet som medför att alla barn kan få tillgång till sin fulla potential.
Jag har arbetat med de allra yngsta i förskolan i många år, det är den absolut viktigaste delen av förskolan, det här är det börjar, där lägger vi golvet i det stora höga hus som barnen ska bo i under hela sin utbildning. (Lindström, 2020)
Förskolan behöver förbättras
Hawsho (2020), Dibrani och Malm och Vikström (2020) argumenterar för obligatorisk förskola men ger även uttryck för förskolans brister och behov av utveckling. Hawsho ger uttryck för att läroplanen som förordar att barnen både ska utveckla barnets modersmål och det svenska språket kan skapa förvirring hos förskollärarna.
Ingen förskollärare ska på grund av skrivningar i förskolans läroplan behöva känna sig osäker på̊
vilket språk de aktivt ska uppmuntra barnet att använda. Således bör förskolans läroplan ändras, så att det tydligt framgår att svenska är huvudspråket i förskolan och att barnets utveckling av det svenska språket ska prioriteras framfor andra språk. (Hawsho, 2020)
Det Hawsho argumenterar om är att stärka det svenska språkets ställning på förskolor så att förskolans potential att utveckla barns språk kan möjliggöras. Dibrani och Malm och Vikström lyfter fram brister som förstora barngrupper, personalbrist och pedagogernas kompetens som något som måste åtgärdas innan förslaget med obligatorisk förskola kan sättas i verket.
Det här skulle inte gå över en natt. Jag har själv barn i förskolan och vet att barngrupperna är för stora. Givetvis måste en reform kombineras med tillskjutna medel. Men politikens uppgift är också att våga tänka de modiga tankarna. (Dibrani, 2020)
När Dibrani och Malm och Vikström lyfter fram förskolans brister existerar det inte någon kontroversiell argumentation utan samstämmighet med aktörerna som positionerar sig emot obligatorisk förskola. Att förskolan har brister är något som aktörerna kan enas med andra aktörer om. Det som dock särskiljer Dibrani och Malm och Vikström från aktörerna som positionerat sig emot är att obligatorisk förskola på sikt är ett rimligt förslag.
Argument som är centrala för hur aktörerna positionerar sig mot obligatorisk förskola
Den trygga familjen
Föräldrars rätt att avgöra vad som är bäst för det egna barnet är en återkommande tes i debatten. Hägglund och Öhrman (2020), Herdell och Börjesson (2020), Park (2020), Enqvist och Keller (2020) och Pålsson Ahlgren och Loord (2020) argumenterar alla för att föräldrarna på egen hand kan avgöra om förskolegång är lämpligt för det egna barnet. Att föräldrarna känner sina barn bäst uttrycker Hägglund och Örman, Herdell och Börjesson inte återspeglar sig i alternativen till förskola som erbjuds i samhället. Aktörerna argumenterar att
valmöjligheterna redan är få och enbart till förskolans fördel.
17
Vi står inför risken att som samhälle snart glömma bort alla de alternativ för att stimulera barns utveckling och välmående som fanns innan förskolan inrättades som allsmäktig barnomsorgs- form. Vi anser att olika alternativ för omsorg av våra barn måste värnas och att det måste finnas en variation av insatser för att främja språkutveckling inför skolstart. (Hägglund & Öhrman, 2020)
Aktörerna framhåller även orimligheten i att införa obligatorisk förskola då varje familj lyfts fram som unik. Enqvist och Keller framhåller att ”livspusslet” i familjen måste gå ihop och är något som skulle bli ännu svårare om politikerna inför obligatorisk förskola. Pålsson Ahlgren och Loord (2020) är kritiska till att politikerna vill styra familjerna. Aktörerna ger uttryck för att Socialdemokraterna försöker frånta föräldrarna möjligheten att få vara unik med
varierande förutsättningar.
Det lilla barnet ska alltså ”frigöras” från sin familj genom att föräldrarna fråntas möjligheten att bestämma över förskolestarten. För oss kristdemokrater är ett sådant synsätt fullständigt främmande. Vi ser familjen som den viktigaste enheten i samhället. Beslut som rör familjens liv ska fattas i familjen, inte av politiker. Politikens uppgift är att stötta familjer, inte att styra dem.
Vi är övertygade om att en stor majoritet av Sveriges barnfamiljer ser saken på exakt samma sätt. (Pålsson Ahlgren & Loord, 2020)
Park (2020) menar att införandet av obligatorisk förskola även är ett kvitto på att nyanlända föräldrar enligt Socialdemokraterna inte kan avgöra vad som är bäst för det egna barnet. Hon uttrycker att ”De som kommit hit, många gånger på flykt undan krig, anses av partistyrelsen alltså inte kunna bedöma vad som är bäst för de egna barnen?”.
När aktörerna kontrasterar vad som är unikt med familjen vid jämförelse med förskolan är det trygghet, anknytning, skydd och omsorg som lyfts fram. Tryggheten beskrivs som en nära och djup trygghet, där barnet får befinna sig i mindre sammanhang. Den trygghet som familjen kan ge bidrar även till gynnsamma långsiktiga effekter enligt aktörerna.
En del gör det av pedagogiska skäl. Ett barn som känner sig tryggt har lättare för att lära. Många hemmaföräldrar kan vittna om att övergången till skolan har gått bra, just på grund av att de har haft sina barn hemma och låtit dem mogna i sin egen takt. (Hägglund & Öhrman, 2020)
Herdell och Börjesson ger uttryck för att självständighet inte bör forceras fram och hänvisar till anknytningsteorin för att argumentera för barns behov av starka band till en förälder.
Höglund och Hägglund anser att tryggheten i familjen bottnar i att föräldrarna kan ge det lilla barnet de resurser som de behöver, något som förskolan misslyckas med. Både Höglund och Hägglund och Herdell och Birgersson argumenterar också för att barnen inte behöver skyddas från sina familjer. Istället beskriver de att föräldrar som väljer att ha sina barn hemma gör uppoffringar och ser bortom det ekonomiska bortfallet för att få vara hemma med sina barn.
För att inge trovärdighet i argumentationen beskriver Höglund och Hägglund vilka uppoffringar som hemmaföräldrar gör för att få vara med sina barn. De beskriver
hemmaföräldrar som lyhörda inför barns olika behov och att anledningen till att föräldrar håller sina barn hemma kan variera.
18
Vi är hemmamammor, hemmapappor, deltidspusslare, skiftarbetare, egenföretagare och studenter. Vi väljer att prioritera tiden tillsammans med våra barn. Vi gör uppoffringar och vänder på slantarna. Vi låter barnen vara en del av våra vardagsliv, vi gör utflykter och knyter kontakter med andra som också gjort samma val. Vi gläds åt att få se våra barn från första parkett. (Höglund & Hägglund, 2020)
Förskolan har brister
En återkommande strategi i contra-argumentationen mot förslaget om obligatorisk förskola är att lyfta fram bristerna som finns i förskolan. I argumentationen beskrivs förskolan som överbelastad, i en kris och en skadlig miljö för både barn och vuxna att vistas i. För att påvisa logiken i argumentationen hänvisar Höglund och Hägglund (2020a, 2020b), Lidman (2020), Enqvist och Keller (2020) till pedagogernas höga sjukfrånvaro och de berättelser som den ideella organisationen förskoleupproret vittnar om. Att personalen mår dåligt är enligt aktörerna även ett kvitto på att barnen mår dåligt av att vara i förskolans miljö. Barnens välmående och pedagogernas välmående uttolkas således gå hand i hand om förskolan ska uppfattas vara en bra plats för barnen.
Särskilt allvarligt är detta för de allra minsta barnen som i för stora grupper riskerar att drabbas av en stress som kan leda till koncentrations- och inlärningssvårigheter. Men det handlar också om personalens arbetsmiljö. Att inte känna sig tillräcklig och inte hinna ge alla barn den uppmärksamhet de förtjänar leder till stress och en ohållbar arbetssituation. (Enqvist & Keller, 2020)
Den argumentation som förs av aktörerna är dock inte riktad mot personalen i förskolan, som i det närmaste hamnat i en beklaglig situation med fel förutsättningar. Contra-
argumentationen är riktad mot Socialdemokraterna som beskrivs ha totalitära ambitioner, försämrar för alla och är ideologiskt förblindade inför att barn kan vara olika.
Verkningslöst eller förödande
I debattartiklarna existerar det två teser som är olikartade men som återkommande används tillsammans i argumentationen. Å ena sidan drivs tesen att obligatorisk förskola inte kommer ge någon effekt, å andra sidan kommer obligatorisk förskola att ge förödande konsekvenser på antingen individ-, familje- eller samhällsnivå. Nylander (2020), Stenström (2020), Ekström (2020) och Jarminder (2020) menar alla att förslaget kommer ha minimal effekt eftersom personalen likt barnen som bor i utsatta områden saknar adekvata kunskaper i svenska språket. Aktörerna pekar på att språkproblematiken inte beror på om barnen går i förskolan eller ej, utan en ökad segregering i samhället.
En rimlig förklaring är att svenska inte är förstaspråk på många förskolor i de områden där svenska barn är i minoritet. Det är inte heller osannolikt att en stor del av förskolepersonalen i dessa områden har annat språk än svenska som modersmål, vilket självklart förstärker
språkproblemen. Att barn möter personal med skilda bakgrunder är inte självklart det bästa för utvecklingen av svenska språket. (Stenström, 2020)
Stenström hävdar dock inte enbart att problematiken ligger hos personalens bristfälliga språkkunskaper utan även en motvilja hos barnen som enbart kommer prata svenska om de måste. Hon argumenterar att barn med samma modersmål väljer att använda det när de ska interagera med varandra.
19
Maric (2020), Lidman (2020), Björklund (2020), Gustavsson och Shirwani (2020), Pihl (2020), Reslow och Rubberstad (2020) har gemensamt att de alla lyfter fram vilka negativa effekter som obligatorisk förskola skulle föra med sig. Aktörerna utgår antingen från ett individ-, familj-, eller samhällsperspektiv i sin argumentation. Reslow och Rubberstad argumenterar emot konsekvenserna som de uppfattar kommer drabba svenska barn och uttrycker ”Att kringskära svenska barns frihet för att invandrares barn inte uppnår acceptabel nivå av språkutveckling är under all kritik och något vi inte kommer att acceptera.”. I deras argumentation ger de uttryck för att svenska barn ska behandlas som unika individer med varierande behov. De ger även uttryck för att om Socialdemokraternas förslag blir verklighet får det konsekvenser för hur barn fortsatt kan hanteras i politiken. De uttrycker ”Barn är inga dussinvaror eller kuggar i maskineriet”, istället ser de att resurserna enbart ska riktas mot barn som behöver förskolan för att utveckla språket. Pihl och Gustavsson och Shirwani utgår också från ett individperspektiv men tillskillnad från Reslow och Rubberstad är det barn med autismdiagnoser som kommer få ta konsekvenserna av obligatorisk förskola. Enligt aktörerna vantrivs barn med autism i förskolans miljö som beskrivs som stor och högljudd.
Föräldraperspektivet som lyfts fram av Maric, Björklund, Lidman och Pihl ser konsekvenser för hur föräldrar kan utföra sitt föräldraskap. Delvis försvinner möjligheten att utbilda sina barn hemma men även att föräldrar kommer fråntas det personliga föräldraansvaret. Aktörerna argumenterar emot att föräldrar som väljer att hålla sina barn hemma kan straffas med böter trots att det kan finnas en anledning till att föräldern väljer att hålla barnet hemma. Att införa obligatorisk förskola skulle enligt Lidman (2020) innebära att ”Föräldrar ska alltså inte kunna ta hem barnen om de verkar må dåligt i förskolan, om det är kris i personalstyrkan eller om pedofilmisstankar finns”. Konsekvenserna på samhällsnivå lyfts fram av Pihl, Gustavsson och Shirwani och Pålsson Ahlgren och Loorde. Aktörerna ser att förslaget kommer skapa ökad ilska mot nyanlända, staten och att nyanlända kommer förakta svenskar.
Sådana typer av frihetsinskränkningar kommer inte få positiva konsekvenser för integration och samhällsgemenskap. Snarare finns det en risk att folk blir fly förbannade och riktar ilskan mot invandrare, trots att det är politikernas fel. (Pihl, 2020)
Gustavsson och Shirwani och Pålsson Ahlgren och Loorde uttrycker även att förslaget är ett brott mot FN:s barnkonvention. De motiverar denna ståndpunkt genom att argumentera att förslaget om obligatorisk förskola inte tar hänsyn till barnens bästa.
Istället för insatser som tvingar familjerna att lämna bort sina barn till förskolan uttrycker flertalet av aktörerna att frivilliga insatser som stärker nyanlända barns svenskkunskaper eller riktade insatser för de barn som behöver det. Pihl, Ekström och Jarminder menar dock att förskolan måste lyftas fram som ett bra alternativ för nyanlända familjer.
Brist på vetenskaplig kunskap
Återkommande i debatten är att argumentera emot att det saknas vetenskap om vilka effekter som förskolan bidrar med som inte hemmet kan ge. Arpi (2020) är ensam om att argumentera för att det saknas både kortsiktiga och långsiktiga effekter som vetenskapen kunnat bevisa. Att påstå att barn får bättre språkliga och matematiska färdigheter och bättre psykisk hälsa än barn som inte går där är enligt Arpi inget som man vet helt säkert. Han argumenterar emot uppfattningen om att förskolan är en allt-i-ett-lösning som det ofta påstås av politiker.
20
Barn får bättre språkliga och matematiska färdigheter och bättre psykisk hälsa jämfört med barnen som inte går i förskola, sägs det. Vet man allt detta? Nej. Vi vet inte vilken effekt
förskolan har på barn. Ändå lägger politikerna förslag på obligatorisk förskola från fem års ålder.
Det är ideologi när den är som dummast. (Arpi, 2020)
Både Ekström (2020) och Waldenström (2020a, 2020b) anser likt Arpi att politiker försök att göra förskolan till den ända lösningen till alla samhällets problem, trots att det saknas
forskning. Däremot skiljer de sig från Arpi eftersom de anser att det är verifierat att förskolan kan ge kortsiktiga effekter. De långsiktiga effekterna menar Ekström och Walderström inte är klarlagt eller att forskningsresultaten är begränsade och motstridiga. Effekter på senare skolprestationen eller effekter som är relaterade till barnets familjebakgrund är att övergeneralisera och ha en övertro på opålitliga forskningsresultat.
En sammanvägning av internationell forskning pekar på att förskolan kan ha en kortsiktig positiv effekt på barns intellektuella prestationer fram till skolstarten och det första skolåret.
Forskningen om långsiktiga effekter är mer begränsad och resultaten motstridiga.
Detsamma gäller frågan om huruvida förskolan kan minska effekter relaterade till barnens familjebakgrund. (Walderström, 2020a)
Arpi, Ekström och Waldenström argumenterar att förbättringar i förskolan och trovärdiga vetenskapliga resultat som inte tolkar alla resultat till förskolans fördel måste göras innan talet om obligatorisk förskola kan föras.
Argumentationsstrategier i debatten om obligatorisk förskola
Trovärdighet
Trovärdighet som argumenterande strategi inbegriper aktörens egna närvaro och karaktär i argumentationen (Van Eemeren et al, 2013). Trovärdighet som argumentationsstrategi har i debatten dels utgått från aktörernas egna erfarenheter och omgivningen som aktören möter i sitt dagliga liv. Både Lindström (2020) som beskriver sig som förskollärare och Dibrani (2020) som förälder ger uttryck för att deras erfarenheter även kan påvisa att de besitter personliga kunskaper om vad förslaget om obligatorisk förskola skulle innebära. För att synliggöra deras egna närvaro påvisas trovärdigheten genom att återkommande använda ”jag”
i argumentationen.
Har ni hört den där om att barn under tre år har inget utbyte av förskolan, eller av andra barn?
Liksom va? Hörde jag rätt? Jag har arbetat med de allra yngsta i förskolan i många år, det är den absolut viktigaste delen av förskolan, det här är det börjar. (Lindström, 2020)
Waldenström (2020a) och Lidman (2020) återger också de egna erfarenheterna genom att använda ”jag” som trovärdighetsstrategi. Dock refererar de även till vilka motiv de har bakom argumentationen: ”Min ambition är att stimulera förskolans utveckling. Därför deltar jag i debatten genom att använda mig av mina erfarenheter som forskare.” (Waldenström, 2020a), och ” Redan förra året startade jag namninsamlingen när regeringen började prata om att införa obligatorisk förskola från tre år för nyanlända av integrationsskäl.” (Lidman, 2020).
Här ger aktörerna uttryck för sitt egna engagemang och hur de har agerat på förslaget om obligatorisk förskola för att övertyga om den egna trovärdigheten.
21
Ett annat argumentationsstrategiska greppet är att frekvent använda sig av ”vi”. Att använda
”vi” uttolkas som en trovärdighetsstrategi för att uppfattningarna som argumenteras ska ge sken av att vara gemensamma för både aktören och mottagaren. Vi-skapande som
argumentationsstrategi används av Malm och Vikström (2020), Hermansson (2020), Höglund och Hägglund (2020), Reslow och Rubbestad (2020), Herdell och Börjesson (2020), Enqvist och Keller (2020) och Påhlsson Ahlgren och Loord (2020). Samtliga av dessa aktörer
argumenterar för att argumentationen gäller och berör både dem själva men även mottagaren.
Vi är hemmamammor, hemmapappor, deltidspusslare, skiftarbetare, egenföretagare och studenter. Vi väljer att prioritera tiden tillsammans med våra barn. Vi gör uppoffringar och vänder på slantarna. Vi låter barnen vara en del av våra vardagsliv, vi gör utflykter och knyter kontakter med andra som också gjort samma val. Vi gläds åt att få se våra barn från första parkett. (Höglund & Hägglund, 2020).
Den sista trovärdighetsstrategin som identifierats är contra-argumentation som försöker försvaga en motståndares personliga trovärdighet. Den egna karaktären framhävs således genom att motståndaren uppfattas personifierar allt annat än aktören själv är: ” För KD och SD står inte barnens bästa i fokus. Men sanningen är att man struntar i barnen som växer upp i utsatta områden.” (Wennberg, 2020), eller ”Det förefaller som om Ulla Waldenström ensidigt lyfter fram endast de undersökningar som stöder hennes egna personliga
uppfattning.” (Bremberg, 2020). Contra-argumentationen mot en motståndares person uttolkas som en strategi för att ge intryck av att aktören står för något annat, utan att explicit uttrycka det.
Känslor
Känslostrategier används för att påverka mottagaren genom sina känslor snarare än fakta och logik (Van Eemeren et al, 2013). En återkommande strategi är att känslan oro kopplas
samman med antingen nutid eller framtid. Aktörerna som positionerar sig emot förslaget associerar negativa känslor med vad förslaget kommer att innebära i framtiden. För att markera var i oron ligger argumenterar Birgersson (2020), Pålsson Ahlgren & Loord (2020) och Höglund & Hägglund (2020) emot vilka konsekvenser som motionens uppfattade
användning av frigörelse kommer att få i framtiden: ”Det lilla barnet ska alltså ”frigöras” från sin familj genom att föräldrarna fråntas möjligheten att bestämma över förskolestarten.”
(Pålsson Ahlgren & Loord, 2020), ”Frigörelse är alltså att staten blir ansvarig för fostran med klass-, köns- och familjeutplåning så tidigt som möjligt från medveten ålder.” (Birgersson, 2020), och ” Motionsförfattarna menar att barnen ska börja en frigörelse redan i
förskoleåldern. Vi menar att detta ställer krav på barnen som de inte är mogna för.” (Höglund
& Hägglund, 2020). Det omvända gör sig dock gällande om aktören positionerar sig för förslaget där nutiden associeras med negativa känslor och framtiden med positiva. Aktörerna Dibrani (2020), Hermansson (2020) och Malm och Vikström (2020) som argumenterar att de känner en oro för att nyanlända stängs ute från samhället, men kan genom obligatorisk förskola förändras till det bättre: ” Nya svenskar ska släppas in i samhället på riktigt, lära sig språket, jobba och bli en del av ett Sverige som växer och utvecklas.” (Hermansson, 2020), och ”Föräldrarnas ansvar över barnens utveckling är betydande, men det är vår samhällsplikt att säkra så goda livsförutsättningar som möjligt. Där spelar en tillgänglig, avgiftsfri förskola en väldigt viktig roll.” (Malm & Vikstem, 2020). Att utgå från känslor som kopplas till nutid och framtid uttolkas aktörerna ge sig i kast med att visa alternativen och om det är i nutid eller framtid som den eventuella mottagaren ska känna oro inför.
