Tuna på Åland Bertell, Erik
Fornvännen 78, 244-248
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_244
Ingår i: samla.raa.se
Tuna på Åland
Av Erik Bertell
Bertell, E. 1984. Tuna på Åland (Tuna on Åland). Fornvännen 78. Stockholm.
A place-name Tuna in Finström parish, mainland of Åland is discussed and taken as an evidence against the theories forwarded by Lars Hellberg who means that there is a discontinuity in the Swedish settlement of Åland between the late I ron Age and the Medieval period.
Erik Bertell, Södergatan 7, S F 221 00 Mariehamn, Åland, Finland.
I ett 1980 utkommet arbete vill professor Lars Hellberg i U p p s a l a göra gällande att ortnam- nen på Åland har en påfallande ungdomlig prägel och en otvetydig medeltida karaktär, och att här sålunda i allmänhet inte skulle finnas o r t n a m n h ä r s t a m m a n d e från förkristen tid, samt att kontinuiteten från förhistorisk tid skulle ha brutits genom en avfolkning.
Efter en mycket tät bebyggelse på Fasta Åland u n d e r vikingatiden fram till början av
1000-talet, skulle sålunda landskapet varit tämligen totalt avfolkat under tydligen minst e t t h u n d r a år (Hellberg 1980, t.ex. s. 12, 167,
168, 171, 175-78,206).
Frånsett a n d r a omständigheter har vi emellertid ett T u n a n a m n bevarat på Åland, i Finströms socken i landskapets centrum, vil- ket torde tala om en kontinuitet från mycket g a m m a l tid. Nordligaste viken av Markusbö- letjärden heter Tunaviken, och på västra stran- den av T u n a v i k e n , just norr om rågränsen mot Markusböle by, men sålunda inom det g a m l a frälsesäteriet Skräddarböles (nu
" S t r ö m s v i k " ) rågränser, finnes "Tunaskogen"
och torpet "Tuna". (Se här och i fortsättningen k a r t a n fig. 1.) Skräddarböle ligger väster om vattenleden Prästträsket-Strömmen-Tunavi- k e n - M a r k u s b ö l d j ä r d e n , och mittemot ligger Finströms Prästbols ägor, vilka följer samma vattenleds östra strand, med Finströms kyrka vid basen av träsket, i nordost. Ovanför och b a k o m Prästbolet, omslutande detta i norr
och öster, ligger eller har legat Finströms g å r d s ägor, nu två halvhemman, men intill år
1556 en by med två helhemman — skatte (Bertell 1953, s. 23, 120-21, 126-27).
T u n a n a m n e t är här veterligen tidigast be- lagt år 1659. Den 9 maj n ä m n d a år förrättade en av häradstinget utsedd synenämnd "syn och laga skillnad" mellan Markusböle by och S k r ä d d a r b ö l e frälsesäteri. M a n överenskom d å , att 'markusbölerne' skulle hålla en gillen gärdesgård mellan "deeres Perssnääshaga och Skreddarböles T u n a " , och ägaren till S k r ä d d a r b ö l e hade, av en god vilja, till bybor- na upplåtit en gata genom sistnämnda hage för boskapen såsom vattenväg. Syneprotokol- let infördes i domboken (14.5.1660) och kon- firmerades {Ålands Dombok 1660 s. 243, Fin- ströms ting 14.5).
Ä r 1770 anhöll sedan kyrkoherden D.
Backman i s a m r å d med ägaren till Strömsvik om vite för notfiske i "viken mellan Präst- gårdsnäset och Strömsviks Tuna", där de dela- de fiskevatten. Viken kallas senare "Tunavi- ken". I beskrivningen till karta över Strömsvik
1798 upptages "Tuna beteshage", och i Mar- kusböle bys råläggningsprotokoll 1830 kallas en råsten "Tuna skogs östsödra gärdesgårds- h ö r n " .
1I n g e m a r Olssons artikel om T u n a - n a m n e n i Fornvännen 1976 (s. 71-81), med utredning om läget för sju gamla T u n a g å r d a r
2är myc- ket intressant, särskilt om man vill jämföra
Fornvännen 78 (1983)
Tuna på Åland 245
Fig. 1. Trakten kring Fin- ströms kyrka. Skala 1:28.000.
Efter Grundkartan, bladet Saltvik nr 1021-07. (Publice- ras med tillstånd från Lant- inälc-rislyrelsen i Helsingfors.
O, Nieminen). . . . 5-mctcrs- kurvan. vikingatidens unge- l.nhga strandlinje K. fomlim- ningar.
06 AXS-i S -
I tjtpo.lt
os
'PäJsböle
-'
^y&
västerg i
\
• PéWböle
8!
04
«05
ä= ) ! : •
- - ^ - S T V f i é r g e t . f , >A'
-på
> ^ * • * •
Stf ömiv-ifc
fi SW — ' före
1Ij 05 - "
LTärpe'^1
\bo»Stad,|
,'C FINSTROM
f—; • * S ? ^ fi ;' / . .•'
rf öre;156«=.. X?**
l Stromsvik>* . -ff , ' ' J ,• .( i » * X*#\
\ Skräddarna!*» , . ' Finst rönys tj .J$!A
• Ä f ^ ; - J ' t -.ma«k. • 4 / V x
v =.. . ', v • * * V'/
' W i \ * * * ^i»*" I r
r 1'tVH f iMJtijc u s b (fl 4
02
•4..,
•näs/
{las»*»
.* St*llhv§stt0fgen ' % <
ftfl, \ • ... •
S\itf,s\\unVft\
v-:
r f •> i y 02
5
med läge och förhållanden vid det åländska T u n a . Enligt Olssons utredning ligger vissa g a m l a T u n a g å r d a r vid långsträckta, inåt land g å e n d e havsvikar, vid en smal passage utan- för ett bosättningsområde, har ett strategiskt läge lör försvar eller handel, ligger nära en g a m m a l kyrka eller kultplats (s. 73, Torsten Andersson) och i anslutning till en gammal kungs- eller förvaltningsgård, vilken har bety- d a n d e forngravar, kanske i sin närhet. Vidare
a n t e c k n a r Olsson att vissa T u n a g å r d a r an- setts ha varit förvaltningsgårdar inom hundare-skeppslag (Hellström) och haft sam- b a n d med den äldsta territoriella indelning- en, som är äldre än den kristna församlings- bildningen, och d ä r Husby-organisationen lagts ovanpå ( H y e n s t r a n d ) . De äldsta T u n a - o r t e r n a anses hänföra sig till romersk järnål- der (Hellberg).
Vid Finströms-Tuna och trakten kring Fin-
Fomvänrun 78 (1983)
ströms kyrka bildar invattnen slutet på en lång vattenled: Markusbölefjärden och dess fortsättning Långsjön flyter ut genom Ämnas ström till L u m p a r e n . Ovanför Tunaviken rin- ner sedan mellan Skräddarböle och Prästbo- lets ägor " S t r ö m m e n " , som utgör utlopp tör Prästträsket, och Brantsböle träsk norr om d e t t a m y n n a r ut i Prästträsket. " S t r ö m m e n "
till Tunaviken anses av arkeologer ha varit segelbar (för mindre roddskepp) ännu fram till 1200-talet. (Muntligt meddelande, Kurt Weber, Ålands m u s e u m ) .
Vid j ä r n å l d e r n s slut bildade Prästträsket och Brantsböle träsk en lång s a m m a n h ä n g a n - de inre fjärd som gick ä n d a upp mot Brants- böle by, men inloppet vid T u n a utgjorde re- d a n d å ett smalt sund (Fornminnesinv., nivå- k a r t a n i slutet, jfr kartan tig. 1). Vid stranden av Prästträsket ligger Finströms kyrka med tidigare Finströms by. Pastoratet var 1352 regalt
3, varför m a n kan antaga att kyrkan anlagts på en centralgård för Finströms tre- ding, vilken gård senare betraktades som kro- nans (Bertell 1953 s. 21 ff.). I sydöstra hörnet av Finströms bys marker, inom en i T ä r n e - bolstad bys ägor skjutande utbuktning av rå- gränsen (se kartan) ligger ett stort järnälders- gravfält (48 gravar, 4 husgrunder — Forn- minnesinv. s. 63), delvis med några påfallan- de stora gravhögar samt två stora och ett m i n d r e röse. Detta område, kallat "Kyrk- b o l " , har synbarligen konservativt kvarhållits inom Finströms bys rålinje. O m r å d e t är högt beläget och d ä r skall enligt folksägnen Fin- ströms äldsta kyrka (säkerligen en träkyrka) ha stått (Dreijer 1948 s. 19). Ovanför präst- g å r d e n finns ett par, efter fornminnesinvente- ringens publicering konstaterade små grav- kummel, vilka anses kunna vara från äldre j ä r n å l d e r .
Intill prästgården skall enligt gamla an- teckningar ett par något stiirre gravkullar ha legat, antagligen från yngre järnåldern, och en halv kilometer söder om prästgården ligger ett gravfält från yngre järnåldern med 54 g r a v h ö g a r (Fornminnesinv. s. 58). Den me- deltida prästgården har varit belägen nedan- för kyrkan vid stranden. Där har man utgrävt vad som synbarligen är en grund till en mind- re kastal (Dreijer 1951 s. 24 ff.).
På västra sidan om Prästträsket och ström- men till Tunaviken ligger som nämnts det medeltida säteriet Skräddarböle. En bit ovan- för säteriets gårdstomt finnes ett (något äld- re?) gravfält, delvis bortodlat, med omkring 85 m i n d r e gravhögar, och nedanför den gam- la säteribyggnaden ligger rester av ett troligen senare gravfält, som synes ha innehållit något större högar. (Fornminnesinv. s. 70). Det lig- ger ovanför och helt nära Strömmens norra ä n d e . G r a v a r n a nedanför gården är senare registrerade och ej förtecknade i inventerings- publikationen.
Den gamla strandbrinken mot viken ne- danför Tunaskogcn och Tunatorpet är brant s l u t t a n d e och relativt hög, med en j ä m n m i n d r e platå mellan brinken och torpet. Pas- sagen in har varit rätt smal och har domine- rats av T u n a - o m r å d e t på sin höga strand- brink.
Finströms by-Prästgården-Skräddarbölc med Tuna kan antagas ursprungligen ha bildat en enhet, en g a m m a l T u n a - g å r d , där namnet Finströms gård och Finströms treding liksom speciellt Skräddarböle såsom namn på -böle kanske är något yngre. Gården är den centra- la förvaltningsgården och den stormansgård, på vars mark tredingskyrkan senare anlades.
M a r k u s b ö l e o m r å d e t saknar forngravar, och n a m n e t har kristen förled. Det har tydligen i äldre tid utgjort utmark liir stormansgården, kanske j ä m t e Ättböle i sydväst. Ornäs-områ- del söder om och bortom Markusböle har i sen tid varit utmark för Skräddarböle. Det u t b r ö t s ur Strömvik till särskild lägenhet om- kring år 1899. Enligt folksägen har Markus- böle, Ättböle och Rågcrsböle koloniserats av- tre bröder, M a r k u s , O t t o och Råger.
" K y r k b o l " i öster, den eventuella gamla kult- och kyrkplatsen, har under bronsåldern nåtts av en havsvik söderifrån (Fornminnes- inv., översiktskartan med nivåangivelser).
På T ä r n b o l s t a d s mark intill rålinjcn ligger ett a n n a t betydande gravfält med 30 anlägg- ningar (Fornminnesinv. s. 86). J ä r n å l d e r n s bebyggelsckoncentration här kan antagas ha rötter i en äldre tid, då med läge invid en fomvik. I gravfälten vid Kyrkbol och i T ä r - mebolstad på a n d r a sidan rålinjen ingår 2 + 1 stora kummelgravar, som kunde tänkas
Förmännen 78(1983)
Tuna på Åland 247
v a r a bronsåldersrösen, vilka kanske beteck- n a r en början på bosättningen här. Och här h a r m a n kanske redan på I(XM)-talet, tydligen a n k n y t a n d e till traditioner från heden tid, uppfört den första kyrkan. Då platsen vid den tiden saknade direkt sjökontakt flyttades syn- barligen samlingsplats och kyrka senare (en- ligt traditionen har kyrkan här uppe brun- nit) ned till norra ä n d a n av den då återståen- de vattenleden Tunaviken-Prästträskfjärden.
D ä r skall m a n ha funnit spår av en gammal träkyrka (Dreijer 1970 s. 177-82). I gråstens- kyrkan, som senare uppfördes på samma stäl- le, finnes i tornvalvet en enkel träskulptur i n m u r a d , som G14-daterats till omkring 1150 ( ± 95 år; Dreijer 1973 s. 29). Vidare en stock- s t u m p , inmurad i kyrkgaveln och senare av- k a p a d . Genom s a m m a metod har den date- rats till omkring 950 ( ± 70 år; Dreijer 1979a s. 1 och 8). Dessa trärester har säkerligen tidigare ingått i en stav-kyrka (Dreijer 1963 s.
3 5 li".).
Socknen fick n a m n efter Finströms gård, på vars mark både den äldsta och den slutliga sockenkyrkan — jämte präslbol — anlagts.
O c k s å tredingen gavs n a m n efter eentralgår- den och (senare) tredingskyrkan. Tredings- g r ä n s e r n a visar att tredingarna torde vara klart äldre än socknarna,
4och de var därmed vid sockenorganisationens införande väl inar- b e t a d e och säkerligen från lörkristen tid, vil- ket i a n n a t s a m m a n h a n g skall utredas.
5Då T u n a g å r d e n tydligen var den enda centralgården i 'landet' (eller i tredingen?) a n v ä n d e s här ett osammansatt T u n a - n a m n vilket sålunda är helt i sin ordning och kan visa på g å r d s n a m n e t s höga ålder. Huruvida det kanske något yngre Finströms-namnet ansluter sig till strömmen vid Tuna-passagen eller till en ström intill kyrkan, "Kyrkström- m e n " , d ä r kyrkbolet senare torde haft del i en skvalta, kan kanske synas något oklart. An- knytningen till kvarnströmmen från Pålsböle- dalen synes sannolik: Tuna-passagen var väl vid den aktuella tiden ett sund, och endast kyrkströmmen ligger intill det centrala Finströms-områdct. Förleden Finn- är väl här på cn central ort icke folkslagsnamnet utan ett p e r s o n n a m n Finn, likaväl som Finn på runstenen i Västra Arninge (Täby), i Söder-
m a n l a n d (runristare), Finn på runsten i Små- land (Sm 132) och Vi-Finn på Oklundahällen i Ö s t e r g ö t l a n d (Gustavsson 1976 s. 90) samt frisernas konung Finn (Beowulf). Förleden kan också enligt Matts Dreijer, i överens- stämmelse med lerränglörhållandena, härle- d a s från 'fen', s u m p m a r k (Dreijer 1948 s. 28 ff. s a m t 1979* s. 115).
H ä r finnes j u alla de av Ingemar Olsson (1976 s. 73 fl.) noterade karakteristika för vissa gamla Tunagårdar: läge vid inre delen av en vattenled; ett relativt högt läge intill den trånga passagen till en inre hamnljärd med a n s l u t a n d e gammal bebyggelse; anknyt- ning till en g a m m a l förvaltnings- och kungs- gård; u r g a m m a l kyrkplats, synbarligen hed- nisk kultplats, med betydande förngravar i sin närhet; läge intill en gammal förvaltnings- gård för ett härad "eller m o t s v a r a n d e " (här:
' l a n d e t ' eller tredingen?); ett enkelt 'Tuna- n a m n , här behövdes inget särskiljande. Där- med ett mycket gammalt namn, vilket senare med ä n d r a d organisation ersattes med yngre n a m n . Åland anses i äldre tid (intill Birger Jarl?) ha varit anknutet, inte till Svealand utan söderut till Sydskandinavien, Danmark eller G ö t a l a n d med Linköpings stift (Voion- m a a 1916 s. 19 ff, 2 1 , 23, 27; Dreijer 1979*
kap. V I : 10 samt s. 171, 212, 227). Det danska bolct på Åland är h ä r det konkreta ofrånkom- liga beviset. Därmed är det helt i sin ordning att senare H u s a b y n a m n här saknas; däremot h a r tredingsgården i Saltvik-Sunds treding, senare kronans gård ("curia Saltwiik" 1351) burit n a m n e t Boo, vilket går väl ihop med G ö t a l a n d (Bertell 1953, s. 18 ff, 25 ff.). O v a n - för Tuna har vi tredingskyrkan och synbarli- gen cn äldre kult- och samlingsplats vid den g a m l a gårdsplatsen i Kyrkbol. Vi har ett låtal förngravar nära den senare kyrkplatsen men b e t y d a n d e gravfält i närheten inom (örngår- dens ägogränser, framför allt vid Kyrkbol- o m r å d e t .
F ö r h å l l a n d e n a vid det åländska T u n a i Finström liknar sålunda slående och på avgö- r a n d e punkter helt förhållandena vid vissa av- Olsson undersökta äldre T u n a g å r d a r . Det är skäl att beakta även detta l u n a i T u n a - diskussionen i Sverige.
F r å g a n är väl om Lars Hellberg tillstädjer
Fem tinnen 78 (1983)
a t t så g a m l a o r t n a m n finns på Åland? J a g h o p p a s i a n n a t s a m m a n h a n g kunna återkom- m a till J o m a l a - n a m n e t — enligt Hellberg (1980 s. 28) är ett svenskt J o r - h e m - a l a av liir g a m m a l typ lör att finnas på Åland. Aven liir O n n i n g e b y , Dalkarby, K a l m a r e , Gesterby och Sviby kan m a n finna a n d r a förklaringar
6ä n Hellbergs mycket sökta invasions-hypotes
— det ä r lör d e n n a som avfolknings-påhittet
behöves.
Noter
'Ar 177(1: Protokollsutdrag, häradsrätten 20-26 mars 177(1. ^ 87. i Finströms kyrkoarkiv, framletat av prosten Valdemar Nyman. 1798 och 1830: Prof. Sven Andersson, Abo, Åländsk Odling 1948 s. 24. På karta över prästgår- den 1910 upptages "Tunaviken". Torpet Tuna har fun- nits sedan början av 1900-talet (äldst Krik Mattsson, uppgift av Kinar Sundberg, örnäs), och det upptages slutligen på styckningskarta 1959. "Tunaskogen", dra- gen norr om rågången mot Markusböle i söder, namnes på skifteskarta 1901 (Finström 16:4). Namnet brukas annu skogen u delad mellan Str:;msvik (osira delen) och ö m ä s (väslra delen). "Tunaviken" är i våra dagar antecknad pä Grundkartan. Kartorna: Alxi LmK; 1798:
Lm Styr A i Hfors.
2
