Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
UPPLAQA JV N:o 17 DEN 26 APRIL 1925
ILLUSTRERADHf TIDN11NG
OCH ■ HEMMET FÖR • KV1 N N AN
REDAKTÖR EVA NYBLOM
UTGIVARE t GRUNDLMä? AV
bröllopsässong. tlllllltlfl liliiiii
IlillllllMlillllMllMI Foto: Jensen.
WÊÊÊSÊSË,
NA SIDAN Å DEN
För och emot i målet mellan hr Svensson och direktör Penninggriis.
ÄRADE KOLLEGA, DET är aldrig någon uppbygglig syn att bröder ligga i luven på varandra och processa, även om den tjänar till be
styrkande av en av livets stora sanningar, den att släkten är värst. Men i egenskap av om
bud för min huvudman nöd
gas jag föra talan mot di
rektör Penninggriis, Kassa- skåpsgatan nr. i för obehörigt intrång å den lägenhet som bebos av diversearbetaren Svensson, Ramsugaregränd 15 D. Som det icke torde vara Eder obekant äro såväl käranden som svaranden ursprungligen uppvuxna under fostran av samma moder, fru Svea Svensson, en rätt så regäl gammal dam, visserligen med ett något stormigt och äventyrligt förflutet, då hon var känd som en manhaftig gumma som inte var rädd att ta en karl i kragen och ge honom sina fiskar varma om han visade sig när
gången. Hon lär förresten varit ganska tät i sin dar och rått om stora egendomar litet varstans, som hon kommit över för gott pris. På senare åren är det nog mera knapert för gumman Svea, och sist jag hörde av henne orkade hon inte ens betala ut sin brandförsäkring, och det är då för ynkligt. Emellertid kan jag inte neka till att det i så fall är något av den beryktade Nemesius som håller sig framme ty gumman har aldrig varit riktigt snäll emot den ena av sina söner som det här gäller:
min huvudman Kalle Svensson. Så långt man minns har han hållits som ett slags styvbarn sojm setat osnuten och okammad i sin vrå mens lelle Karl-Johan hölls fin och stoppades full med karameller och förevisades för främmande när fru Svea skulle skryta med sina söner. Nu bo som ni vet bägge bröderna vägg i vägg fastän tomterna vetta åt skilda gator. Och Er huvudman generar sig verkligen inte. Bästa biten har han slagit under sig, naturligtvis den som ligger mitt i solsteket. Min huvudman får nöja sig med en lägenhet som är både fuktig och möglig och där solen aldrig tittar in annat än möjligen en liten stund på kvälls- kvisten när Svensson tar sin kaffekask.
Målet gäller stämning på Er huvudman för återfående av en del mark som orättmätigt blivit Svensson frånhänd. Saken ligger egentligen mycket långt bort i tiden ända sen dess Er huvudman bytte om namn — ja förlåt om jag förefaller indiskret men kyrk
böckerna tala sitt omutliga språk, och vad de berätta är lika sä
kert 90m att Kain och Abel engång varit socialt jämnställda. Det har Er huvudman förmodligen glömt, det är förresten under
bart hur lätt ett förövrigt oklanderligt minne klickar på just den punkten.
Som sagt, Svensson tycker att han är illa behandlad där han bor i sitt kyffe och ser bror sin bre ut sig i lyx och välmåga.
Er huvudman förtjänar tydligen pengar och framgången tycks stiga honom alltmer åt huvudet. Likt andra av hans gelikar ger han sig ingen ro förrän hela världen är medveten om hans lycka.
Hans bil lyser av förgyllningar, betjänternas livréer likaså, tor
net på hans palä är som en gyllene krokan, hans möbler äro av guld — likt salig kung Midas blir allt vad han rör vid av guld, allting utom hans hjärta. Min huvudmans gårdsutrymme har han lagt embargo på bit efter bit. först för garaget, så för ett växthus, sen skulle det bli tennisplan och nu håller man på att göra lekplats för den allra yngsta generationen. Skaran växer och det är redan fullt av kusiner och farbröder och andra, vilka verka som karrikatyrer på de ord en vis man i forntiden fällt: »av det verkligt sköna och goda giva ej gu
darna människorna något utan arbete och ansträngning.» Sånt skriver man i böcker men Svensson vet vad det är värt i Verkligheten. Undrar Ni sedan på att Svensson är förargad på brorsin och förresten tycker att om det ligger någon sanning i påståendet att vi alla äro smålänningar inför Vår Herre är det obegripligt varför det ännu i levande livet skall vara så hiskligt långt till Småland.
FLORIDOR.
ÄRADE KOLLEGA, ER framställning är intressant att höra men lider av en del bris
ter. Det råkade sig nämligen så att jag träffade Svensson härom dan på en spårvagn och frågade honom. En tänd
sticka inledde konversationen, jag bad honom nämligen om eld till min cigarr. Det bästa sättet att få folk att mjukna
upp är att anmoda dem om en liten tjänst. Det intresserar och smickrar dem att ha något att bjuda på. Så hyggliga äro sven
skarna. Man har överhuvud taget inte svårt att komma till tals om man bara nalkas dem enkelt och naturligt som man till man.
Den där iskylan klasserna emellan som man talar om existerar mest i folks inbillning.
Eftersom jag hört talas om Ert kravmål passade jag på att fråga Svensson. Men inte var han så upprörd på bror sin som Ni påstår. Han skrattade bara en smula åt vad han kallade!
bror sins högfärdsfluga men erkände i alla fall att det var en duktig karl som nog var ett strå vassare än han själv. När jag utfrågade Svensson vidare kom jag till klarhet om att Ert utmå
lade »kyffe» förvandlades till en rätt hygglig 2-rumslägenhet med en del modärna bekvämligheter fastän där inte fanns badrum och v. v. Svensson tycktes mig på det hela taget vara en förstån
dig man som kanske om han känt till dem skulle ha instämt i skaldens ord :
Idén om allas jämlikhet är skön men faller platt då den skall bli ett rön.
Jag törs dock inte svära på att Svensson vågar ställa sig första maj på Gärdet och deklamera den versen. Det är ju inte första gången man hört hans gelikar på tu man hand försäkra att de vilja inte bråka men de törs inte annat för kamraterna. Och ändå tro de sig vara fria män fastän de äro kedjade till var
andra lika hårt och obevekligt som fordom galärslavarna vid sina åror. Skillnaden är bara att de kunna säga: det är min galär, den må nu gå för förlig vind eller köra på grund.
För närvarande åtminstone tycks det inte ha större risk att vara lättmatros på den galejan. Och ändå behagligare är att höra till befälet isynnerhet som fordringarna på maskinist- och styrmansexamen ej förefalla överdrivet stränga. Skutan går ändå och det finns folk som resignerat menar att bäst som sker. Det är koketf och modärnt att vara frisinnad alldeles som att älska jazz och bära shinglat hår. För mig påminner situationen om den märkvärdiga ört som i pojkåren en fantasibegåvad yngling skildrade för sina häpna åhörare. Han påstod nämligen att det fanns en växt som bar det i sig själv märkvärdiga nam
net Filibunculus officinalis och som hade den egen
heten att den växte med blomman djupt nere i jorden medan roten bredde ut sina trådar i solskenet. Nog syns det mig som om man just nu experimenterar med en sällsam F i 1 i b u n c u- 1 u s på politikens svårskötta kalljord.
Emellertid skola vi nu tala om direktör Penninggriis född Svensson. Ni har målat ut honom på Ert vis men t. o. m. broder Svensson vägrade att godtaga den vulgära teorien att det bara borde vara dumsnutarna som åtnjuta livets förmåner. Nej hela Ert resonemang vilar på den slags avundsjuka som är rysligt förargad över att det inte snöar vid Ekvatorn också.
Hur detta avundens ogräs skall ryckas upp med rötterna ha många skickliga trädgårdsmästare förgäves grubblat över. Kan
ske går det någon gång när man råkar i samma situation som i Henning Bergers Syndafloden där den gemensamma faran på ett underbart sätt åstadkommer att människorna falla varandra i armarna, i stället för att förr mestadels ha fallit varandra i nacken. Om Floden bara inte blir för påfrestande skulle det kännas skönt att äntligen efter mer än 400 år få besannade de ord vilka annars stå som de skämtsammaste som kommit över svensk mans läppar: Uppsala mötes »nu är Sverige vordet
e 11 folk». CELESTIN.
BARNVAGN
vidstående modell, hopfällbar, ställbar för sitt- och liggning, med gummihjul och helt förnicklat handtag.
Beige, marin, grått och grönt.
Fraktfritt vid köp av två vagnar.
H Y V É N S, Odengatan 59, Stockholm.
28 :-
En välgörande karamell,utmärkt mot hosta och heshet, och därtill en godsa\ för stora och smd är NISSENS BRÖSTKARAMELLER
— 490 —
DERAS FRUAR
VID EN KOPP TÉ TILLSAMMANS MED MRS. ROBERT WOODS-BLISS, AMERIKANSKE MINISTERNS MAKA.
EN GANG NÄR MRS. ROBERT Woods-Bliss älskvärt uppmanade mig att infinna mig på hennes nästa stora mottag
ning, kunde jag ej motstå frestelsen att rikta en lika djärv som bevekande anhål
lan till henne: »Ack, om jag istället finge komma till er ensam, ej i andra gästers sällskap!» Lite häpen och förbryllad var väl den blick jag först fick till svar. Efter ett ögonblicks betänkande räckte hon mig emellertid sin hand med ett »men vi få vänta till säsongens slut, ty nu är varenda dag upptagen av officiella förpliktelser.»
Sedan dess ha ett par månader gått.
Så en vårdag i säsongens elvte timme får jag plötsligt bud efter mig ut till den char
manta Djurgårdsvillan, till just en sådan där gemytlig pratstund som jag hade läng
tat efter. När jag steg över tröskeln till den stora salongen bländades jag nästan av det gyllene solljus vari den formligen badade. Den korta väntetiden på husets härskarinna begagnade jag att överblicka en samling porträtt av bemärkta män och kvinnor, från världens alla kanter, samt
liga försedda med personliga dedikationer till makarna Bliss. På ett litet bord syn
tes således de tre presidenterna Taft, Har
ding och Coolidge, och på fönsterkarmen näst intill, bland primula och vårlig grön
ska, U. S. A:s nuvarande presidentska.
På en rokokobyrå skymtar Clemenceau’s välkända drag, varunder han egenhändigt skrivit ord av erkänsla och tacksamhet till mrs. Bliss för hennes stora insatser i den franska sjukvården under världskriget.
Lätta steg närma sig från hallen och strax därpå står värdinnan framför mig.
Mrs. Bliss bär en klädning i »violine», ett slags rödlila, som bekant just nu från Paris dekreterad såsom vårens modefärg par pre
ference. Mrs. Bliss hör till de kvinnor som omedelbart vinna sympatier hos alla och envar. Hennes förfinade, starkt intellektu
ellt betonade personlighet fängslar genast alla som komma inom den trollkrets som omger henne. Världsdam i ordets bästa me
ning, förstår hon också att klokt hålla kon
versationens trådar i sin hand. Aldrig nå
gra onödiga longörer, aldrig några döda punkter! Men hon har sina principer, och är det något som hon ogärna vill disku
tera, så lotsar hon samtalet så skickligt och så taktfullt förbi eventuella »snaror», att man gärna böjer sig för hennes åsikter, även om man själv i en eller annan punkt skulle ha en något avvikande mening. Att exempelvis få henne att berätta något om sig själv hör just till dylika ömtåliga äm
nen. Vidrör man däremot allmänna frågor, framförallt kulturella spörsmål, det må nu gälla konst, litteratur eller musik, i Europa eller i hennes hemland, märker man ge
nast, att hon sitter inne med en rik fond av gediget vetande.
Den amerikanska kvinnotypen som re
presenteras av mrs. Bliss är något vars like man nästan förgäves får söka efter i den gamla världen. Landet med de oana
de möjligheterna alstrar hos sina barn ofta ett alltomfattande intresse, en allmän vet
girighet, en intellektuell intensitet, som vi sällan finna maken till i Europa. Just in
för en så »eterisk» varelse som mrs. Bliss,
Mrs Mildred Woods-Bliss.
! Amerikanska ministerns i Stockholm I 1 eleganta, högt kultiverade och intagande | I gemål, mrs Mildred Woods-Bliss, är \
\ föga tilltalad av offentligheten. Iduns i
! medarbetare, fru Annie Quensel, har i i dock lyckats få en pratstund med henne 1 I vid en kopp té ute i ministerhemmet på i I Djurgården och delger här Iduns läsa- i
; rinnor sina intryck — den första och I f enda presentationen i tryck av mrs i
Bliss, som gjorts i Sverige.
...
där allt är ande och obändig viljestyrka, kan man ej undgå dylika reflexioner.
»Jag tror inte det för närvarande finnes någon stad i världen där man till den grad har alla möjligheter inom räckhåll, som i Newyork,» säger mrs. Bliss. Amerika-kän- naren av i dag måste ge henne obetingat
Människan Paderevsky, skulptur av Malvina Hoffman.
rätt. Ty var eljest på jordklotet har man råd att i en och samma vecka, i en och samma stad bjuda på trettio symfonikon
serter, eller på en sådan opera-ensemble som Metropolitans, för att nu blott hålla oss till musikens område! Allt det bästa inom konsten dras ju för närvarande till U. 'S. A. Och var det i början enbart dol
larn som lockade, så längta de stora konst
närerna numera även efter den stora, tack
samma och dock så kritiska publiken på andra sidan Atlanten. En publik med maxi
men: »endast det bästa är gott nog», för
mår många gånger just att även locka fram det bästa hos en konstnär. Så förklarade en gång Fritz Kreisler för undertecknad den amerikanska publikens dragningskraft på honom. »Det sjuder faktiskt av liv- och ar
betslust hos oss,» fortsätter mrs. Bliss, »det arbetas med iver och entusiasm inom alla områden, alla vilja de skapa något, ej minst kvinnorna.
»Mina vänner, såvitt de ej äro utövande konstnärer, syssla med politik och filantropi, vetenskap eller praktiskt organisations
arbete. Skall man kunna orka med den sor
tens intensiva liv, då gäller det emellertid att kunna välja och välja klokt, för dagens uppdelning i arbete och nöjen.» »Gäller allt detta fortfarande i första hand kvinnorna, eller ha männen i U. S. A. nu fått tid även de att syssla eller åtminstone intressera sig för litteratur och konst,» frågar jag. »Llär- vidlag ha de senaste åren medfört en av
gjord förändring till det bättre. Från att helt och hållet ha fått koncentrera sig på förvärvstanken, är nu tiden kommen, då även den amerikanske mannen hinner ägna aktivt intresse åt kulturella spörsmål», sva
rar mrs. Bliss.
Samtalet kommer in på amerikanska för
fattarinnor och mrs. Bliss talar med verklig entusiasm om Edith Wharton och hennes för flera år sedan utkomna mästerverk:
»Ethan Frome», med vilket hon infriat de vackra löften, hon redan för ett tjugotal år sedan givit med sin första mera be
tydande bok, »The house of mirth». Amy Lowell beundrar mrs. Bliss mindre för hen
nes futuristiska sekter än för hennes ele
ganta essayer, hennes nyligen publicerade vetenskapliga »Keats liv». På tal om kvinn
liga konstnärer fastna vi genast vid skulp- trisen Malvina Hoffmans namn. En av hen
nes intressantaste modeller, Ignaz Paderev
sky har hon utfört i tre olika metamor
foser som konstnären, som statsmannen, och som människan och då närs. Bliss visar foto
grafier av dessa arbeten och jag fann
»människan» synnerligen intressant, fick jag löfte att få presentera den för Iduns lä
sare. Utom Malvina Lloffman finns det för närvarande i Staterna flera framstående kvinnliga skulptriser, bl. a. Janette Scudder och mrs. LIarry Payne Whitney. Men ej blott som konstnärer ha kvinnor nått topp
punkter i U. S. A. Två kvinnor ha således banat sig sin väg till deputeradekammaren i Washington och två stater i Wästern ha kvinnliga guvernörer. Nyligen har också Utrikesdepartementet i Washington motta
git den första kvinnan i diplomatiska kåren.
Att en stor tidning »The Delineator» har
(Forts. sid. 504.)
AUX GALERIES LAFAYETTEModeller och prover till påseende hos GALERIES LAFAYETTE AGENTUR
Norr i60fs ...Begär våra..kataloger. .STOCKHOLM.9.
fl _____ • * “14 utföres förstklassigt vid
KemiSK 1 Vätt A.-B. NYABLA HAND
Söder 334 26. Postadress : Liljeholmen. Liljeh. 23.
BUTIKER: Holländaregatan 13, Tel. Norr 46 33; Birger Jarlsgatan 7, Tel. Norr 125 09, Riks Tel. 53 73; Brännkyrkagatan 2, Tel. Sö. 334 39;
Hornsgatan 170, Tel. Sö. 301 35; Anna Walhjalt, Skolvägen, Älfsjö.
— 491
TECLA ÅHLANDER IN MEMORIAM
AV ELLEN CEDERSTRÖM.
TECLA AH LANDER ! HUR MANGA minnen rullas ej upp med ditt namn — som i en film och man vill kvarhålla dem, men de plånas dock ut och försvinna likt en dröm.
Tecla eller Dikla som var ditt namn då det var riktigt trevligt — var det åska i luften så blev det Diklander — gamla goda vän så många gånger du varit mig till
ovärderlig hjälp, när jag ej själv kunde klara en svår roll, utan svävade hit och dit. Sansa dig, så löd ditt råd, var bara naturlig, så hittar du nog det rätta till slut, annars krånglar du väl dig fram på något finurligt sätt.
Tecla var det redbaraste man kunde träf
fa på. Hon var omutlig i sin sanningskär
lek, över hennes läppar kom ej en nöd
lögn. Jag säger som det är, brukade hon säga, ni få klara er som det passar er
bäst. ;
Tecla hade i sin ungdom jättekrafter, [blev aldrig trött, var alltid redo. Efter premiä
rer som gjort lycka gingo på den tiden de 9pelande ut tillsammans och superade i enskilt rum på Operakällaren där någon utomstående aldrig fick vara med. Om Tecla ej var med på den premiären efter- telefonerades hon. Fröken sover blev sva
ret. Väck henne och fråga om hon vill komma och supéra med kamraterna! Tecla kom nymornad, pigg och gladdes med oss av hela sitt hjärta. Ack så många lustighe
ter som sades en sådan kväll men så fanns det också sol i sinnet.
Tecla och jag hade våra klädloger mitt emot varandra i den smala klädlogegån
gen på gamla Dramaten och vi hade den gamla förnäma fru Helfrid Kinmansson i närmaste loge, hon påstod att det för henne var ett oskattbart nöje att höra vårt replik-
Tecla Åhlander.
^mmimmmmmmimmmiimmimiimmmmmmmmmmmmmmmimr -1
I Friherrinnan Ellen Cederström tecknar i I här en vacker runa åt minnet av sin | i forna sceniska kamrat, den nyligen. av- | lidna skådespelerskan fröken Tecla \
\ Åhlander.
r<iiiiiiiiiimiiiiiimiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiimmmmii?
skifte medan vi klädde oss. Tecla var all
tid först på valplatsen.
Godafton sköna primadonna! sa hon.
Goderafton gamla apa, blev svaret, åt
följt av en slängkyss.
Hur många hjärtan har du krossat på vägen hit?
Om du inte skyndsammeligen upphör med dina gemenheter, Diklander, kommer jag in och krossar dig — akta dig, du vet, att jag är stark.
Efter en stunds tystnad: Söta Dikla titta in ett tag och se om jag är bra sminkad i kväll.
Dikla kom intet ont anande, fick en skrattparaoxysm, tårarne runno och hen
nes sminkning flöt ihop.
Primadonnan hade förändrat sitt utseen
de med uppnäsa, vindögd — och en mun som räckte upp till öronen.
Hur kan du — ha vi tid — tänk om publiken får vänta, lät det mellan skratt
salvorna.
Ja sånt skämt kunde man roa sig med då en pjäs gått många gånger och man hade god tid.
Vid premiärer rådde annan stämning Logedörrarna obönhörligt stängda, allt var tyst och spänningen stor. När ringnin
gen till pjäsens början hördes möttes vi i korridoren med en förstående handtryck
ning. Vi ska göra vårt bästa — så går det nog bra.
För Tecla var konsten helig.
*
Tecla! Hos mig skall du alltid leva i ljust minne. När jag vid din avskedsföre- ställning hörde ditt tack till publiken och din stämma ljöd för sista gången från sce
nen, kändes det som något brast i mitt hjärta, du tog så mycket med dig av mina vackraste minnen du goda, så varmt avhåll
na Dikla — Tecla Åhlander.
VÅRLIGA DAGAR JAG MINNS... Ao HANS LARSSON
Vårliga dagar jag minns — nej, icke vårliga ännu.
Snön sig glömde helt nyss än här, än där i en strimma;
knappast på slätten en driva dock finns, men däruppe vid skogen
glittrar det fram, så milsvitt det syns, när våldsamma solen gjuter ut över ångande jord. sina ymniga
flöden,
sänder en luftvåg så varm, att du hajar till i beklämning,
. lockar tanken ut ur sitt bo, som bina ur kupan.
Ack, det är långt till våren ännu, och vänta ej redan
se pingstliljan öppna sin kalk därnere i trägårn.
Ty när henne du ser en dag, den första i flocken,
gången i blom för en timma sen och f uktig på bladen,
'_mmiimmmimmimmmmimiiimiiiimimimmmmimmimmimimimii^
i En ny medlem liar invalts i Svenska akade- f
I mien att fylla platsen efter biskop Billing. :
i Valet har fallit på filosofen, skriftställaren jj
I och skalden Hans Larsson. I sin diktning | : har Hans Larsson gärna besjungit den skån- :
1 ska jorden — här ett prov på hans poesi ur f
diktsamlingen ”På vandring”. I
då år det ljumt bland liguster och löv, och gången är krattad.
Ensamma blomman synes dig stå så skygg som en jungfru,
då hon kommer med barndomen än i sitt an
lete präglad;
ser sig i undran om, när för första gången hon höjer
blicken upp ur sin ro och andas vårliga luften, bävar, när dagen i skymning går, och slumrar
i natten.
Så hon står där med slöjan av vemod över sin panna.
Slumra i ro, och dröm din dröm — och i dina ådror
strömmar en värmande våg ... Det är våren, och tid är att vakna!
Vårliga dagar jag minns_ när vinden smög sig helt sakta
in till min sida och strök mig förbi med en viskning i örat.
Sommar! viskade han, och jag vände mig om uti undran,
s o m m a r, susade det i lummiga häckar, och sommar,
hördes en andning tyst gå hän över blomman
de ängen.
Stilla, min vän, giv dig ro. Du fångar ej vin
darnas visor.
Kom, låt oss bida en stund, låt oss sätta oss här uti gräset,
prisa dagen som är, välsigna bygderna kära.
ÎDOZAN
JL Erkänt bästa järnmedicin
Rådfråga Eder läkare
Fås å alla apotek
VARDA BARNEN
med Syster ål Las
SALVA, BARNTVÅL och PUDER
— 492
EN SVENSK KVINNAS STORDÅD
TILL HÅGKOMSTEN AV THYRA GRAFSTRÖMS LIVSGÄRNING.
DET VORE EN ÖVERLOPPSGÄR- ning att för alla dem, som taga del av vår främsta kvinnotidning söka hugfästa Thyra Grafströms minne genom att orda om och understryka vad hon betydde som konstnärlig kraft, som eggande, eldande, alltid hänförd ledare av den konstanstalt, i vars hägn vår textila utövning står i frisk blomning. Till detta har hennes rykte gått alltför vida, har hennes namn fått en allt
för stark, djup och ljudande klang.
Denna hennes vackra, oförtröttade, sven
ska gärning skall leva; och så snart talet i kommande tider skall föras på den högt
stående textilperiod, som är våra dagars, skall hennes namn aldrig uteglömmas.
Men något annat vill just nu träda i för
grunden, då tankarna gå tillbaka till hen
ne: hennes egen vackra, stolta levnadssaga.
Det är Thyra Grafström som människa, som man ser så oemotståndligt klar för sig. Vi hade henne i vår närhet i årtionden, och försvunnen ur de levandes tal har hon en
dast varit några få dagar. Men avstån
det mellan henne och oss är icke dess- mindre redan sådant, att det sällsamma fjärrljus, som döden skänker, sveper om
kring hennes gestalt och låter den fram
stå med den osvikliga klarhet, som livets mångahanda aldrig kan skymma.
Den vackraste levnadssaga blev henne förunnad. Det är sol över hennes unga dagar bland föräldrar och syskon i det säll
synt kultiverade och fina hemmet. Över hennes tidiga år av sjudande verksamhet, då den unga, oprövade kraften befanns dug
lig till så oanat mycket. Det lyser högsom
marsol över hennes liv som maka och mor, åt vilket hon, trots den maktpåliggande verksamheten utom hemmet alltid hade öv
rig så outsägligt mycket av ömhet, av kraft och styrka.
Hög och rak till sin andliga resning, mog
nade hon under lyckliga och mödofyllda år till styrka och storhet. På sina skuldror ville och kunde hon lägga andras bördor, och varje gång hon, genom att lyfta en ny tyngd, gav lättnad åt någon bekymrad och trött, fröjdade hon sig av hjärtat. Star
kare växte hon sig inåt och utåt och för
märkte ej alla hennes hjärtestrålande, varma storhet, så var det så mycket lättare att taga mått på det oförfärade, bjudande, ledande i hennes yttre personlighet. Hon var den borna chefen, hon hade på sitt liv och hela sin gärning det säkra, stolta grepp, som är de mycket sällsynta personligheternas gåva.
Hon fick den ännu mera sällsynta gå
van att med samma suveräna mod och kraft möta vad det sista levnadsåret hade i be
redskap, då den ljusa solnedgång, som hen
nes klara livsdag hade bådat, hastigt och smärtsamt blev förmörkad. Där en annan, även en stark, hade dignat, gick hon med högburet huvud sin väg fram. Kvalfyllda da
gar hade hon att räkna med, men det förun
derliga skedde, att hon till det sista förblev obesegrad. Obegränsad tycktes hennes vita
litet vara, hennes livsenergi, hennes själs gla
da spänstighet. Men den klaraste flamma, den starkaste eld skall en gång slockna, och så släcktes till outsäglig saknad för många en strålande vårdag Thyra Grafströms liv.
ELISABETH THORMAN, Thyra Grafström.
aiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiimiiiiimiiiiiiiiiiiimiMiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiimj
I Thyra Graf ström är icke mer. En le- | I dande kraft på den svenska textilkon- 1 1 stens ■område och en sällsynt helgjuten 1
§ personlighet har med henne gått hort I I och tomrummet kännes i vida kretsar, f I Elisabeth Thorman ägnar henne här en 1 minne shyllning. I
I TRÖTTHETENS TECKEN
»LILLA DORRIT» PA SVENSKA TEATERN. AV ALMA SÖDERHJELM.
SJÄLVMORDSSTATISTIKEN LÄR kunna vittna om, att april är den nordiska spleenens och själströtthetens kulminations- månad. Anledningen till detta trista för
hållande angives vara, att det normala för
råd av sol, vi under sommarmånaderna inmundiga, icke förslår ända till nästa som
mar, utan börjar uttömmas när vi kom
mit på andra sidan jul och tar slut unge
fär i mars. I april är vårt sinne redan fullt av dimmor och skugga och melanko
liska och ur gängorna släpa vi fram de sista veckorna till den stora läkaren, so
len, ger oss ny årsranson.
Det förefaller nästan som scenens livs- procedur skulle vara underkastad samma lagar. I mars månad börjar vårtröttheten infinna sig på- våra teatrar, och såhär i april tycks det som vore vitaliteten ganska slut. Och kanske är det just trötthetspro- blemet, som startat traditionen om maj som en de lättare programmens förlovade tid.
Egentligen skulle man icke kunna ha några grava anmärkningar mot Schöntans Dickensdramatisering, »Lilla Dorrit», som i lördags framfördes på Svenska Teatern.
Det var en älskvärd touche över stycket, och särskilt första akten var gammaldags och till och med Dickenskt karaktärsfull och rörande. Av sista akten, i all dess full
fjädrade tånighet, borde väl även kunna göras någonting. Och spelet var i huvud
sak tillfredsställande. Men det hela gick i trötthetens tecken.
Gunnar Klintbergs Gamle Dorrit var en såväl i ton som linje utmärkt konsekvent genomförd figur. Där fanns både ynkligt och löjligt tillfyllest hos denne gamle herre med anor, som, i brist på bättre, nöjer sig med att bliva fängelsets caput familiae, med alla de rättigheter och ceremonier om
ständigheterna kunna medgiva! Men det var som herr Klintberg inte orkat vara rolig. Där fanns ingen romantik -—- ingen sol! Och Hugo Björne! När man älskar en flicka med så vacker själ och så guld
gula lockar borde väl kärleken värma ens
Till lösnummer köpare!
i Med detta nummer följer en postan- f i visning för maj—juni, inberäknat = I IDUNS SOMMARNUMMER i fler- \ I färgstryck. Pris kr. j: — med avdrag i I av 15 öre för bifogade anvisning. GRA- I i TIS erhåller varje ny prenumerant den \ 1 nu pågående romanen av D:r Alma Sö- i 1 derhjelm ”Unga träd” från dess början. \
Rekvireras separat.
stämma, stråla ut ur ögonen på en. Och scenen med H. K. H! I ett land, där kung
ligheten hör till de vackra vardagsvarorna borde väl på scenen kunna framställas nå
got av det solfludium, som vid sådana till
fällen utgår från undersåtarnas hjärtan och formar sig. till en osynlig gloria kring före
målets panna!
Kring Inga Tidblad, »lilla Dorrit», fängel
sets goda ande, koncentrerade sig aftonens intresse och mått av entusiasm. Hennes framställning var ojämn. Där fanns sce
ner av mycken värme, men andra så tom
ma, att gester och ord föllo till marken som i luftlöst rum. Där fanns icke heller tillräckligt med solstänk över rollen. Inga Tidblad är utan tvivel en mycket begå
vad skådespelerska. Men man har alltid känslan av att hon fått roller över förmåga.
En alltför tung båt att draga i land. Hon stretar och stretar. Och hon kommer helt visst att lyckas, ifall publik och kritik kunna enas om att taga hennes konst på allvar och icke fördärva alltsammans med att be
gära av henne för litet.
Oscar Johanssons koling spred ljus över föreställningen.
Publiken föreföll mycket nöjd. Några damer visade det genom snyftningar och snytningar.
VÅRA DAMERS SÄTT ATT KLÄ SIG
EN DAG STOD DET I EN TIDNING, att nu skulle det vara modärnt med en li- len rosett mitt uppe på hattkullen. Ge
nast gingo alla unga damer och skaffade sig en liten rosett att sätta mitt uppe på hattkullen. En annan dag stod att läsa om en kappa, som skulle vara sydd precis som en herrock. Genast gingo alla damer och skaffade sig en kappa sydd precis som en herrock. Jag träffade Margit och sade:
— Har den unga damen av idag nå
gon personlig smak ?
— I regel inte, sade Margit. Får hon se något nytt, så skaffar hon det genast.
AV EN UNG MA Utan ätt tänka på hur många andra som också komma att ha det. För min del har jag varken rosett uppe på hattkullen eller kappa sydd precis som en herrrock. Men vad får inte jag utstå för det ? Här komma alla mina väninnor och säga att jag är efter min tid och att jag inte förstår att klä mig. Då svarar jag att var och en bör klä sig efter sin smak. Man skaffar sig det som är klädsamt, inte bara det som är modärnt. Sedan träffade jag Sylvia. Hon såg mig och sade:
— Så herrar klä sig nu för tiden!
— Inte sämre än att de unga damerna ta efter nä9tan allt va de ha, sade jag.
Vilket inte gäller bara om kläderna. Ta av dig hattén så ska du se att du ser pre
cis likadan ut i huvudet som jag.
— Försök inte, sade Sylvia, du har be
tydligt mycket längre hår än vad jag har.
Därmed gick Sylvia. Jag såg efter henne och upptäckte att vi hade precis likadana skor. Nästa gång jag möter henne tror jag att hon röker cigarr och har rundkullig hatt. Man kan aldrig veta.
På kvällen kom lilla Betty på besök i familjen där jag är inackorderad. Lilla Betty är sexton år. Hon är också rätt söt.
• — Nej se goddag, vad du ser trumpen ut, sade vi.
Lilla Betty såg verkligen trumpen ut. Vi N.
frågade om det hade hänt någonting i sko
lan. Om hon fått något nytt underbetyg någon av de senaste dagarna. Eller bli
vit förbjuden att ha örhängen.
— Äsch, något mycket värre, sade hon.
Maggan ska ha samma tyg som jag.
— Jag känner inte Maggan, sade jag.
Betty fortsatte:.
— Här har mamma och jag gått å fått tag i ett så väldans klämmigt tyg som jag skulle ha till vårdräkt å så kommer Maggan med precis samma tyg. Ar det inte skamligt ?
— Det är oerhört skamligt, sade jag, men damerna behöva ju inte precis gå sam
ma gata. Eller komma överens om att vistas ute var sin vecka. Nog kan väl den
saken ordnas.
—- Det kan inte ordnas, sade lilla Betty.
Därpå satt hon länge och såg sorgsen ut genom fönstret, mot den vackra vårhimmeln.
Varpå tårarna begynte trilla nedför hen
nes små gropiga kinder.
Stackars lilla Betty. Sä är den här våren förstörd för henne. Hon går gärna med rosett mitt uppe på hattkullen som alla andra flickor. Men när Maggan råkar ha samma tyg som hon, då blir hon så led
sen, så ledsen.
Vad unga damer ändå äro besynnerliga ifråga om kläder.
ERIK ZETTERSTRÖM.
O C H V A R A H E R R A R S
jp|
A V En dag stod det i en annons med tju
sig illustration att nu skulle det vara mo
dernt med »single», d. v. s. en enkel håi'd- knut till fluga i stället för den gamla dub
belknutna rosetten. Genast gingo alla väl
klädda unga män och skaffade sig en single att pryda sin hals med. En annan dag lancerade den kejserliga hovskrädda
ren från Petersburg den raka dubbel- knäppta västen över ett par runt Gösta Ekmans välformade smala midja mjukt ryn
kade byxor. Genast gingo alla herrar och skaffade sig rak dubbelknäppt väst och kring sina välformade smala midjor mjukt böljande byxor. Jag träffade Sven och sade :
»Har den unge mannen av i dag någon personlig smak?»
»Ni kvinnor ska då alltid tala om klä
der», sade Sven. »Jag bryr mig inte om så’nt. Annars sätter nog den moderne unge mannen en ära i att vara klädd som alla andra. Han vill ha sina byxors längd och sitt hår precis likadant som alla hans kam
rater ha det. Själv bryr jag mig mera om att vårda min själ än klä mig efter senaste mo
det. Men det kunna ni fruntimmer inte förstå.»
Sedan träffade jag Harald. Han är un
derbart flott. En verklig dandy. Det såg jag på hans handskar, som inte voro knäpp
ta utan öppna svallande över handleden. In
gen mondän ung man knäpper numera sina handskar.
Han såg mig och sade:
»Så damer klä sig nu för tiden! Precis som herrar!»
EN UNG KVIN
»Ja, när de unga herrarna lägga sig till med de gamla damfasonerna så. Vi fick ju inte ha någonting i fred.»
Då gick Harald. Jag såg efter honom och upptäckte att han hade lika runda höf
ter och insvängd midja som min mor i sina unga dagar. Nästa gång jag möter honom tror jag att han dricker choklad med visp
grädde och har plymer på hatten. Man kan aldrig veta.
På kvällen kom Svens själs älskade på besök till mig. Lilla Greta är sexton år och Sven tjugo.
»Nej se goddag, vad du ser trumpen ut», sade jag.
Lilla Greta såg verkligen trumpen ut.
Jag frågade om det hade hänt någonting i skolan. Om hon hade fått något under
betyg. Eller blivit fast för brott mot för
budet att pudra sig.
»Äsch något mycket värre», sade hon.
»Något gruff med Sven?»
»Ja. Här har jag gått och hört på före
läsningar hela vintern för att odla min själ som Sven sagt till mig. Jag har faktiskt inte hunnit med att tänka på vårmoderna.
Och så gick mamma och köpte ett tyg till vårdräkt åt mig häromdagen. Det var lite originellt förstås, men — nå, det blev en dräkt och i den gick jåg och mötte Sven i dag. Solen sken och Strandvägen var full av vårklätt folk. Men Sven tittade missnöjt och generat på mig. Bortåt Djurgårdsbron mötte vi Margit i roströd redingote och hatt med rosett på kullen. »En så’n där flott dräkt
N A.
skulle du ha,» sade Sven. Margit förstår att klä sig. I kväll har han bjudit Margit på bio. Är det inte skamligt?»
»Det är oerhört skamligt», sade jag. »Men saken kan väl ordnas.»
»Nej», sade Greta och tårarna begynte trilla nedför hennes små gropiga kinder.
»Han har slagit upp».
Stackars lilla Greta. Så har hon fått sin första livsknäck. Hon hade inte skaffat sig rosett mitt uppe på hattkullen och roströd redingote som alla andra flickor. Då slog den själfulle Sven upp och gick med Margit på bio.
Vad unga män ändå äro besynnerliga ifråga om sina kläder och unga damers kläder, i fråga om sina själar och unga damers själar.
D« _ a_ __ _ J -1 mot katarrer och kikhosta samt
DaSla meaei förkylningar är L E D 0 L I N.
Rekommenderat av framstående läkare. Finnes å alla apotek.
Tekn. Fabr. Ledolln, Sthlm. Rt. 26 62
ANTIKA MÖBLERINGAR
ombesörjes bäst genom
HULTKRANTZ RENOVERINGSATELIER & KONSTHANDEL
Mästersamuelsgatan 7, Stockholm. Tel. 304 27. Köper och försäljer även i kommission.
494 —
SAGANS PRAKT I VERKLIGHETEN
OM EN MUSIKFEST I ETT SVENSKT HEM I DEN EVIGA STADEN.
Balsalen, som vid musikfesten tjänade som konsertsal.
I EN AV PALAZZO BRANCACCIOS praktfulla våningar — en värld av ståtliga hallar, salar, salonger, gallerier — reside- rar den påvlige kammarherren markis Claës Lagergren med markisinna. Hon är amerikanska, född Ogden och i första giftet mrs. Gardener Sherman.
Palazzo Brancaccio ligger vid Via Me- rulana och har åt parksidan utsikt över Coliseum. Fasaden mäter åt gatan 80 me
ter, åt trädgården ioo meter. Palazzo Bran
caccio är ett modärnt palats. Grunden köp
tes av amerikanaren mr Field år 1882 och strax därpå började palatset uppföras. En
dotter till mr Field gifte sig med en Prin
cipe Brancaccio, varefter palatset kom att tillfalla denna släkt. Därav namnet.
Redan vestibulen med sina dubbla ko
lonnrader är praktfull. Den stora trappan garderas av en Cerberus i långt beigefär- gat livré, napoleons-hatt och stav i han
den. Trappuppgången är ståtlig, enkel — i vit marmor — men furstligt bred och bekväm och upplyst av en enda jättelykta i smidd brons, krönt av en furstekrona.
I entréen, en trappa upp, kunde mycket väl rymmas ett av de »egna hem», som nu byggas kring Sveriges landsbygd. Där
MiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiuiiiiimiiiiiiiMiiiimiiiiiiiimiiiiimiimiiiiiiimiiiiiiii':
I Det är som'att träda in i sagans overk- \ i liga land, då man av författarinnan Ellen = I Lundberg-Nyblom för sätt es till Rom och \ I till det strålande palats, där den svenske | I påvlige markisen Claes Lagergren har = I sitt residens. En musikfest hos markisen \ I beskrives här och för i ens erinran prak- I I ten och glansen från svunna tider i den i
eviga staden. \
möter i dag led av lakejer och betjänter.
Markis Lagergrens lakejer klädda i gala
livré. Vita silkesstrumpor, dito byxor, ljus
blå livrérockar och vit spetsjabot. Sjutton
hundratalet bello e buono! Hovmästa
ren i svart med kedja om halsen. Han frågar efter ens namn, som genast anno
teras av en sekreterare.
Första salongen är ett enormt rum, och här möter det älskvärda värdfolket de 300 inbjudna gästerna och har tid att skaka hand och säga några vänliga ord till en var.
De inbjudna strömma in. Först och främst märkas flera kardinaler, som i sina böljande röda sidenkappor och den röda kalotten på huvudet sticka av på ett sätt, som gör tavlan på en gång målerisk och historisk.
Man sprider sig i salongerna, som skim
ra av mängder av tända ljuskronor. Utan
för teckna sig parkens pinjer och nedanför dem, i skymningen skymta terrasser och ar- kader. Den som känner denna härliga park vet, att den fortsätter i en äng, full av mandel- och orangeträd.
Så öppnas småningom dörrarna till bal
salen — i afton omvandlad till musiksal.
Ett imponerande rum, som sträcker sig genom palatsets hela djup.
Konserten inleddes med en Grieg-sång,
(Forts. sid. 503.)
Till vänster: Utsikt från ett fönster över trädgården. — Till höger: Stora salongen.
ijå %/U? alla bahp ulv eÅ nian Aett Af:
** AägA cJbmletvS vaka num lo ett M
— 495 —
DET SENASTE SKRIKET
KLÄDNING OCH KASACK ATT BÄRAS UNDER VÅRKAPPAN.
PA DET STORA HELA TAGET KAN man påstå, att vårens moder *icke äro myc
ket revolterande. Klädningarna skola fort
farande vara korta och raka, något större vidd i kjolen är emellertid nu tillåten, vil
ket bör glädja alla vänner av raska vårpro
menader.
Dräktkoftan förekommer alltjämt i alla längder, från den lilla jackan, som slutar på höften till den knälånga kappan. Och troispièces-kombinationen lever ännu och är sig lik.
Något nytt är dock den hellånga kappan med foder i samma material som kläd- ningen. I vår översvämma skyltfönstren av alla slags brokiga ty
ger. Många av dem äro mycket stilfulla och kunna tillsammans med en harmonieran
de enfärgad kappa bli av utsökt effekt. Det är möjligen icke all
deles onödigt att fram
hålla, att stor försik-
i Grevinnan Marg. von Schwerin presen- § I terar denna gång två välkomna modeller f i för damernas vårekipering: en klädning 1 1 och en kosack att bäras under den mo- I 1 derna långa vårkappan. Mönster till | I modellerna rekvireras genom Iduns exp. |
Pris kr. i: 50 pr styck.
^iiiii 11111111111111111111111111 lllllllllllll■ll inni inni 11 llllllllllllllll■l•llllllll■l•i■lllll'
tighet fordras vid valet av dylika sam
manställningar. En strikt grå, blå, eller svart dräkt blir alltid elegant, endast materi
alet är gott och utförandet oklanderligt.
Men naturligtvis kan man tröttna på det evigt stelt korrekta och längta efter ett djärvare plagg, som har förutsättningar att bli både vackrare och mera personligt.
Man får bara inte glömma, att ett dylikt plagg även har förutsättningar att bli ojäm
förligt fulare och följaktligen kräver större smak och urskillning.
Modell I visar en klädning, avsedd att bäras till lång kappa. Den är utförd i brunt med beigefärgad isättning, men bör
bli lika trevlig i exempelvis mörkblått med vitt. Plisséer äro åter ofantligt moderna, likaså ljusa isättningar med krage till.
Modell II är en kasack i crêpe de chine.
Den kan givetvis göras även i georgette.
Nedomkring och kring ärmarna garneras den med slåar av samma tyg. Även den långa kragen klippes som en smal slå.
Till denna kasack bäres en kjol av samma slags tyg som kappan, vilken här slutar un
gefär tio cm. ovanför kjolkanten. Göres ka- sacken i crêpe de chine, är det mycket lämpligt att även fodra kappan med dy
lik. Över huvud taget kan man varmt re
kommendera tjock crêpe de chine till kapp
foder. Det är vackert och smidigt och fyller inte. Då det
dessutom är så segt och slitstarkt, att det ledigt håller ut två andra foder, blir det för var och en, som räknar på rätt sätt, mindre dyrt än ett enklare sidenslag.
-MED! MDQ-II- •MDDII- KVINNORNA UTE I
EN KVINNLIG RÅDMAN I KÖPEN- hamn är sista nyheten. Det är första gången i Norden som en kvinna hedras med råd- mansutnämning. Det är därför med till
fredsställelse man måste konstatera att den nya rådmannen, doktor A1 v i 1 da Har- bon Hoff är särdeles väl kvalificerad för uppdraget.
Hon har varit stadsfullmäktig alltifrån kvinnornas första kommunala val 1909, och v. ordförande sedan 1913, vilket ju visar vilken stor tillit hon åtnjuter. Hon har också visat sig besitta en ovanlig duglighet, stor intelligens och vidsträckt erfarenhet.
Doktor Hoff är 63 år, dotter, till general
major Harbou och gifte sig vid 37 års ål
der med stabsläkaren, etatsrådet Hoff. Själv är hon läkare med mycket stor praktik, och har bl. a. vårdat sig om barn och bam- sanatorier.
Det arbete hon nu kommer att mest be
fatta sig med gäller hälsovården, torg- och slakthallarna, där hygienisk insikt kräves.
AV ANN MARGRET HOLMGREN Ävenså hör byggnadsväsendet och gatuord- ningen under den magistratsavdelning där hon ar sysselsatt.
Köpenhamn är att lyckönska till att få en så praktisk och erfaren kvinna med i ledningen av så betydelsefulla samhällsom
råden.
Den brasilianska deputerade
kammaren skall behandla en motion om kvinnas tillträde till alla statstjänster, in
klusive presidentskapet i republiken.
Hinduismens läror om kvinnan väc
ka oss västerländskor med häpnad. Intet under att hindukvinnor lära be Gud att de
ras själ aldrig måtte återvända till jorden i en kvinnas kropp.'
När en son föds i en hindufamilj i In
dien är glädjen stor, och man firar fest med sånger och annat men när en dotter föds betraktas det som en allvarlig sorg, be
rättar Braghat Ram i Woman Suff
rage News. Flickorna få mindre mat än gossarna, och inga delikatesser som de.
VÄRLDEN
Om en gosse sjuknar, skaffas genast bästa läkarehjälp, medan flickans sjukdom igno
reras. Ofta får hon varken bad eller or
dentliga kläder.
Också är dödligheten bland flickorna stor.
Allt detta torde härleda sig från Mi anus lära om kvinnans mindervärdighet och oren
het. Hon är jämställd med djuren, och det säges uttryckligen att hon aldrig bör ha någon frihet. Rörande familjelivet fram
hållas hustruns alla plikter mot mannen, medan inga plikter för mannen gentemot hustrun omtalas.
Det finns män som inte ha större akt
ning för sin hustru än för skorna på sina fötter, och de anse sig ha full rätt att kasta bort bådadera när dem lyster.
Författarinnan säger dock att det finns ett fåtal hinduer som ger sina döttrar sam
ma kärlek som sönerna. Kvinnorna börja nu själva att eftersträva sina mänskliga rätt- tigheter.
Tuppens Zephyr KJOL
och Ni köper ingen annan.
BLIR ELEGANT KEMISKT TVÄTTAD ELLER. FÄRGAD HOS
ÖRGRYTE KEMISKA-Göteborg
496
