Bevarande av lämningar i skogsmark
– En studie i kulturmiljöhänsyn vid skogsbruk
Författare: Ida Stern
Handledare: Bodil Petersson Examinator: Peter Skoglund Termin: VT20
Masteruppsats
Abstrakt
Bevarande av lämningar i skogsmark – en studie i kulturmiljöhänsyn vid skogsbruk.
Preserving cultural heritage sites in woodland – a study in cultural heritage management in forestry.
The forest has always been an important resource for Sweden and over the years technological advancements has made forestry more efficient, but the large machines that are now an essential part of the industry poses a threat to the many heritage sites located in our woods. This thesis aims to understand how the people working in forestry practice cultural heritage management and what motivates them to keep these sites safe. An inventory of the current state of heritage sites in the forest, combined with a survey aimed at employees active in the field has been used to try to find ways to improve the cultural heritage management in forestry.
Nyckelord
Skogsbruk, kulturmiljöhänsyn, arkeologi, kompetensutveckling, samverkan, fornlämningar, övrig kulturhistorisk lämning
Tack
Först och främst skulle jag vilja tacka Bodil Petersson för många givande diskussioner under arbetets gång. Jag vill också tacka Ann-Kristin Unander och Neil Cory på Skogsstyrelsen för hjälp med data från skadeinventeringarna. Jag skulle även vilja tacka familj och mina vänner som hjälpt mig och lyssnat på mig när utmaningar dykt upp under processen.
Innehåll
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
1.2 Avgränsningar ... 2
2 Teori och metod ... 3
2.1 Teori ... 3
2.1.1 Utbytesteori ... 3
2.1.2 Teorin om rationella val ... 4
2.1.3 Teorin om planerat beteende ... 5
2.2 Metod och material ... 7
2.2.1 Enkät ... 7
2.2.2 Hänsynsuppföljning Kulturmiljö ... 7
2.3 Källkritik ... 8
3 Bakgrund ... 9
3.1 Skogen och skogsbrukets historia i Sverige ... 9
3.1.1 Politisk utveckling 1900-talet fram till idag ... 11
3.1.2 Idag gällande författningar och lagar ... 13
3.1.3 Teknisk utveckling 1900-talet fram till idag ... 16
3.2 Inventeringar ... 20
4 Tidigare forskning ... 22
4.1 Tidigare projekt för kulturmiljöhänsyn ... 23
4.1.1 Ansvars- och rollförtydligande ... 23
4.1.2 Kunskaps- och planeringsunderlag ... 25
4.1.3 Arbetssätt och rutiner ... 26
4.1.4 Kompetensutveckling ... 27
5 Hänsynsuppföljning Kulturmiljö ... 27
5.1 Analys och resultat ... 28
6 Enkät om kulturmiljöhänsyn ... 31
6.1 Resultat och analys... 33
7 Diskussion ... 35
7.1 Enkät ... 36
7.2 Hänsynsuppföljning kulturmiljö ... 38
7.3 Samverkansprojekt ... 39
7.4 Avslutande diskussion ... 42
8 Slutsatser ... 43
8.1 Inför framtiden ... 45
9 Referenser ... 46
9.1 Litteratur ... 46
9.2 Internet ... 48
9.3 Övrigt ... 49
9.4 Figurer ... 49
Bilagor
Bilaga 1, Ordlista..………1
Bilaga 2, Enkät ……….3
Bilaga 3, Tabeller skadeinventering………20
1 Inledning
Jag är uppväxt på landet och har länge haft intresse för skog och kultur och detta tillsammans med min vilja att förstå människan var det som ledde mig in på arkeologi.
Jag ville förstå de människor som levde förr och hur de format samtiden. Intresset för skogsfrågor är någonting jag fått från familjen, många är aktiva inom skogssektorn och är skogsägare. Skogsbruket har alltid varit närvarande i mitt liv.
Jag förstod tidigt i min arkeologutbildning vikten av att bevara lämningar för framtiden. Det man grävde ut på 1900-talets början gav mycket information, men hur mycket mer hade det gett om det grävts ut 100 år senare? Samma sak gäller ännu idag;
vi lär oss ta tillvara på mer och mer information från utgrävningar och undersökningar för varje år som går, tack vare teknologisk och metodologisk utveckling. Därför är det så viktigt att vi fortsätter bevara lämningar för framtiden.
Idag skyddar kulturmiljölagen fornlämningar och i samband med exploatering kräver man ofta utredningar eller undersökningar av olika slag för att dokumentera lämningar i samband med att de tas bort. Både exploatering och skogsbruk i och invid fornlämningar är väl reglerade av kulturmiljölagen men hanteras olika. Man utför sällan arkeologiska undersökningar eller utredningar i samband med skogliga åtgärder. Jag kom i kontakt med detta i samband med min utbildningspraktik på Länsstyrelsen i Kronobergs län under hösten 2019.
Då skogsbruket sker på så stora ytor och därför berör många och varierande kulturlämningar1 skulle det vara omöjligt att undersöka och ta bort alla så att skogsbruket skulle kunna fortskrida utan hänsyn. Det skulle också vara fel;
kulturlämningar ska försöka bevaras hellre än att alla dokumenteras för att sedan tas bort. Skogssektorn har sedan 1993 en skogspolitik som säger att produktionsmål och miljömål – där ingår kulturmiljö – ska väga lika och arbetar aktivt med att minska skador på kulturlämningar i skogsbruket.
Det blir uppenbart att skogssektorn och kultursektorn måste samverka för att nå bra kulturmiljöhänsyn. Båda sidor har olika intressen, olika prioriteringar och olika kompetenser, men båda måste samarbeta för bevarandet av vår historia. Motivationen behöver inte vara densamma, men målet måste vara det.
1.1 Syfte och frågeställningar
Min tidigare praktik inom kulturmiljösektorn och projektarbete med fokus på den administrativa hanteringen av skogsärenden uppdagade stora svårigheter i att hitta samsyn och kompromisser mellan skogssektorn och kulturmiljösektorn. Varje år skadas minst 10% av kulturlämningarna i Sveriges skogar på grund av pågående skogsbruk (Skogsstyrelsen, 2020a).
Då lämningarna till sin karaktär är förgängliga och mycket av informationen man kan få av en plats är förstörd om platsen påverkas, är det viktigt att skador undviks där det är möjligt. Det finns lagar som reglerar vad som tillåts när det gäller skogsbruk och vilken hänsyn som måste visas kulturmiljöer, det görs tillsyn av länsstyrelserna och
1Samlingsbegrepp för fornlämningar och kulturhistoriska lämnignar.
även en årlig skadeinventering av Skogsstyrelsen. Men det saknas undersökningar där man undersöker om det finns skillnader i engagemang och behandling av lämningar beroende på lämningstyp eller lämningsstatus2.
Målet med uppsatsen är att ge en tydlig överblick över skadefrekvensen för de olika kulturlämningar som finns i skogsmarker och undersöka skogssektorns syn på lämningar, samt göra en kartläggning av tidigare samverkansprojekt för att utröna lärdomar för framtiden.
Det huvudsakliga syftet med arbetet är undersöka synen på kulturmiljöhänsyn inom skogssektorn och vad som kan göras för att förbättra hänsynen. Den nya kartläggningen av skogssektorns kunskaper om olika lämningstyper och behandlingen av dessa är värdefull för framtida samverkansprojekt men kan även vara användbar i framtida forskning.
Mot bakgrund av det här har jag valt att utgå från följande frågeställningar:
• Vilka skillnader kan urskiljas i hur skogssektorns anställda ”på fältet”
hanterar olika lämningstyper?
• Finns det någon skillnad mellan hanteringen av lämningar med olika lämningsstatus?
• Vad motiverar de anställda ”på fältet” att visa kulturmiljöhänsyn?
• Vad kan man lära sig av de projekten för kulturmiljöhänsyn genomförts på nationell nivå inom skogs- och kultursektorerna sedan förändringarna i skogspolitiken 1993?
Formuleringen om anställda ”på fältet” syftar på den del av skogssektorns anställda som har en roll där de direkt påverkar verksamheten i skogen, dvs. till exempel operativa skogstjänstemän, maskinförare, plantörer, markägare och skogsbruksplanläggare/planerare.
1.2 Avgränsningar
Geografiskt är arbetet avgränsat till Sverige. Anledningen är att det i olika länder finns mycket olika lagstiftningar som styr hur samarbeten och samverkan fungerar och det skiljer sig mycket hur man brukar skogen. Därför är det praktiskt att begränsa sig till ett land.
Arbetet består även av en enkät där undersökningen ligger fokus på de anställda inom skogssektorn som är verksamma ”på fältet”. Enkäten skickades ut till Södra, Sydved och Vida, samt till ett antal mindre skogsentreprenörer.
Arbetet fokuserar på den operativa delen av skogsbrukets kulturmiljöhänsyn.
Administrativa delar, såsom ansökan om tillstånd till ingrepp i fornlämning och administrativt fokuserade projekt kommer tas upp men fokus ligger på den praktiska kulturmiljöhänsynen, inte huruvida man administrativt går rätt till väga.
2 Övrig kulturhistorisk lämning eller fornlämning.
2 Teori och metod
I arbetet används teorier från sociologi och psykologi för att undersöka skogssektorns attityd och behandling av kulturlämningar. Jag har använt mig av enkäter och analyserar tidigare samverkansprojekt och skadeinventeringar.
2.1 Teori
Då en stor del av min undersökning är att ta reda på hur skogssektorn hanterar kulturlämningar och det samarbete som sker i samband med hänsynsarbetet har jag valt att använda mig av teorier om beteende och motivering. Som jag nämnde i inledningen måste inte alla ha samma motivering för att samverka, men man måste ha samma mål. Jag vill med hjälp av teorierna som presenteras nedan försöka se vad som motiverar skogssektorn i kulturmiljöarbetet – både positivt och negativt.
Teorierna jag använder mig av är utbytesteori, teorin om rationella val och dess vidareutveckling teorin om planerat beteende.
Människan är en oerhört komplex entitet och det är svårt att se hur man kan förenkla tankar, uttryck och handlingar till teorier, men just för att människor är så komplexa är detta någonting man måste göra för att handskas med vår natur genom teoretiska verktyg. För att göra människors komplexa och unika natur hanterbar använder det här arbetet teorier som onekligen förenklar människans natur, men utan att förenkla och konkretisera den kan man inte heller teoretisera den. Teorierna jag använder mig av ska inte ses som en sanning om hur människor fungerar utan som verktyg för att försöka förstå en liten den av den stora komplexiteten.
Utbytesteori handlar om hur människor och grupper hanterar externa faktorer och hur det kan påverka beteende gentemot andra individer och grupper (Nationalencyklopedin, 2019), teorin om rationella val och teorin om planerat beteende fokuserar på inre tankar, känslor och verklighetsuppfattning (O´Keefe, 2002). Det finns mycket forskning och teorier inom huvudsakligen psykologi som behandlar motivation, attityd och beteende. Människan är mycket komplex och så även de olika teorierna. Alla tre teorierna är i varierande grad både externa och interna eftersom människan inte lever frånskild från omvärlden. Människors attityder och handlingar skapas av en kombination av interna och externa faktorer.
Utbytesteorin fokuserar på det externa då den lägger stor vikt i hur andra personers beteende påverka handlingar och beslut medan teorin om rationella val och teorin om planerat beteende istället fokuserar på hur inre tankar och uppfattning om verkligheten formar tankar och värderingar och hur det i sin tur påverkar beteende.
2.1.1 Utbytesteori
Utbytesteorin utvecklades av George Homans och Peter Blau under första halvan av 1900-talet. Teorin utgår från att all interaktion i grunden består av ett ömsesidigt utbyte av positiva och negativa sanktioner. På engelska kallas den social exchange theory och handlar om att vi motiveras av att bli belönade med vad vi anser är rätt, och jämför även med vad andra får för belöningar för att avgöra detta (Nationalencyklopedin, 2019).
Utbytesteorins huvudtanke är att samhället består av individer som för varje tjänst
kräver någonting i gengäld. Teorin är relevant och användbar för att undersöka hur individer och grupper resonerar i kompromisser med varandra och jag kommer genom utbytesteorins lins analysera skogsbrukets syn på kulturlämningar och utvärdera tidigare samverkansprojekt med mål att öka kunskap om och minska skador på kulturlämningar.
Det är ett ekonomiskt synsätt och grundtesen är att människor engagerar sig i relationer som är belönande. Belöningen och synen på denna är avgörande då belöning gör att individen engagerar sig igen. Värderas belöningen som hög är sannolikheten att individen engagerar sig också hög (Karlsson, 2017). Men då det handlar om relationer behöver båda sidorna av en relation uppleva att de kan få ut fördelar och belöningar av relationen. I mitt arbete är detta användbart.
Kulturmiljöhänsyn kräver samarbete mellan både människor och myndigheter men vad får de olika aktörerna ut av samarbetet? Vad betyder belöning för olika aktörer inom skogenssektorn och kulturmiljösektorn?
2.1.2 Teorin om rationella val
Många psykologer har genom tiderna enats om att människans beteende verkar vara i mångt och mycket målinriktat och vårt sociala beteende följer ofta sociala normer och välutformade planer (Ajzen, 1985), till exempel vet man att om man ska ut och resa så bokar man en biljett, kontrollerar sitt pass, packar en väska och är på stationen i tid. De här sakerna kan vara mer eller mindre rutinmässiga men vi gör dem på grund av våra avsikter.
Icek Ajzen och Martin Fishbein (1985) arbetade fram teorin om rationella val med avsikt att försöka förutspå frivilligt beteende (dvs. inte reflexmässigt beteende) och vad som ligger bakom det. Teorin om rationella val säger att vår avsikt att utföra ett beteende är den avgörande faktorn för huruvida det faktiska beteendet verkligen utförs. Vidare försöker teorin om rationella val förstå vad som ligger bakom – och avgör – våra avsikter. Jag hoppas genom det här arbetet komma närmare vad som avgör handlingar i samband med kulturmiljöhänsyn.
Teorin om rationella val säger att våra avsikter utgörs av två viktiga faktorer, nämligen sociala normer och vår attityd mot beteende. Attityden utgörs av vår utvärdering av beteendet (Ajzen, 1985). Attityden skapas av våra tidigare kontakter med fenomenet eller handlingen, av våra tidigare erfarenheter (Ajzen, 1991). Ett exempel; bedrägeri skulle ge mig ”mer pengar” och ”mindre vänner”, och beroende på hur jag avväger dessa konsekvenser av mitt beteende avgörs min attityd. Bedömer jag att vänner är viktigare kommer min attityd mot beteendet vara negativ, och det försvagar min avsikt att genomföra handlingen. Samma exempel appliceras på sociala normer; omgivningen vill inte att jag ska utföra bedrägeri, så det försvagar min avsikt mer och allt pekar mot att beteendet inte kommer ske. Om jag istället prioriterar pengar över vänner så hade det varit en fråga om vad som väger tyngst för mig – sociala normer eller egna övertygelser – som hade avgjort
Figur 1. Teorin om rationella val. Illustration: Ida Stern.
Figur 2. Teorin om rationella val. Illustration: Ida Stern.
vad jag gjort. I grunden är det alltså våra värderingar och sociala normer som styr våra avsikter, som i sin tur styr vårt beteende (se Figur 1).
En förenkling skulle vara; det är mycket troligt att man utför ett beteende om man personligen upplever beteendet som positivt och upplever att omgivningen vill att man ska utföra det. Som Ajzen själv påpekar är teorin skapad för att förutspå frivilligt beteende och fokuserar på de inre faktorerna. Den oerhörda komplexiteten hos människan och flera olika interna och externa faktorer – som teorin om rationella val inte tar hänsyn till – innebär att teorin inte alltid är träffsäker. Om det till exempel går lång tid mellan undersökningen av en individs attityd och värderingar och genomförandet av handlingen i fråga så blir resultatet mindre och mindre pricksäkert (Ajzen, 1985). Hur pricksäkert man kan förutspå en individs beteende har egentligen ingen större betydelse för det här arbetet. Ajzen (1985) säger att teorin om rationella val endast är användbar när man har 100% kontroll över situationen, oftast ser inte verkligheten ut så. Teorin om rationella val krockar här med utbytesteorin.
Människors liv är sällan 100% under egen kontroll utan påverkas av flera faktorer.
En sådan faktor kan vara belöningar – en extern faktor som direkt påverkar vårt beteende.
Det även interna faktorer som kan hindra ett beteende, så som viljestyrka, kunskap, kompetens eller känslor och andra externa faktorer som tid och möjlighet eller att man är beroende av andra. Dessa faktorer kan påverka varandra, men i det här arbetet ligger fokus på kunskap och kompetens samt tid, möjlighet och beroende av andra.
Målen i den här uppsatsen är inte att förutspå individers beteende utan att försöka förstå hur det kan påverkas av olika faktorer. Därför måste vi bygga vidare på teorin om rationella val och kommer då fram till teorin om planerat beteende.
2.1.3 Teorin om planerat beteende
Vad man kan se från teorin om rationella val är att om vi inte har för avsikt att göra något, så lär det inte bli gjort. Men om vi har för avsikt att göra någonting men det inte blir gjort i alla fall, så kan det framstå som motsägelsefullt. Här kommer teorin om planerat beteende (theory of planned behavior) till hjälp. Teorin om planerat beteende är Icek Ajzens vidareutveckling av teorin om rationella val, då han upptäckte motsägelsen.
Som man ser på figuren (Figur 2) så tar teorin om planerat beteende hänsyn till ännu en faktor för avsikt, nämligen
den uppfattade kontrollen över genomförandet av beteendet (percieved behavioural control), hur mycket kontroll man själv uppfattar att man har över genomförandet av beteendet (Ajzen, 1985). Om man lägger till den här faktorn till exemplet från tidigare – bedrägeriet – så tar teorin om planerat beteende hänsyn till
huruvida en person tror sig kunna genomföra bedrägeri; har hen kunskapen, tiden osv? och hens uppfattning om dessa faktorer vägs i dess avsikt.
Figur 2. Teorin om planerat beteende. Illustration: Ida Stern.
Figur 3. Teorin om planerat beteende. Illustration: Ida Stern.
Den streckade pilen i figuren ovan (Figur 2) representerar enligt Ajzen (1985) hur tungt den uppfattade kontrollen väger i relation till huruvida en handling faktiskt genomförs. Ajzen lyfter fram att det i slutändan oftast avgörs av den uppfattade kontrollen huruvida man genomför en handling eller ej. Han säger att om man själv upplever att fördelarna med att lyckas väger tyngre än nackdelarna med att misslyckas och samtidigt ser det som troligt att man kan lyckas så kommer detta vara en mycket starkare indikation på att handlingen genomförs än sociala normer och attityd gentemot avsikten.
En kritik som flera forskare (Ajzen, 1991) tagit upp huruvida man behöver väga in personers egen känsla av ansvar och moral och etik och den eventuella påverkan det kan ha på genomförandet (eller icke-genomförandet) av en handling. Detta är någonting jag behöver ta hänsyn till. Om man ser till utbytesteorins teori om belöning kan det påverkan en individs känsla av ansvar och moral och på så sett påverka handlingen. Värdet på belöningen avgör huruvida man utför en handling.
Här motsäger teorierna varandra lite; Ajzens teorier säger att en persons avsikter och självförtroende (uppfattning om huruvida hen kan göra det) avgör om hen utför en handling, men enligt utbytesteorin kan en individ utföra en handling mot sin vilja eller avsikt om de anser att belöningen är värd det.
Om en handling uppfyller alla punkter i teorin om planerat beteende: hen har värderingar som säger att kulturmiljö är borde bevaras, känner att omgivningens sociala normer är att värna om kulturmiljö och hen själv känner att hen har kunskap och kompetens för att kunna värna om kulturmiljö kommer hen visa hänsyn och troligen göra det bra. Även om hen har överskattat sin kompetens och kunskap så kommer hen göra sitt bästa. Utbytesteorins fokus på belöning betyder att hen kanske försöker visa hänsyn för lämningar utan vare sig intresse, kunskap eller kompetens, för att få belöning. Det kan vara viktigt att fundera på vad som belönas för att uppnå bra kulturmiljöhänsyn.
Teorierna har valts för sina grundteser och har anpassats till det här arbetet. Teorierna om rationella val och planerat beteende används inom psykologi för att förstå vad som motiverar människor till att utföra olika handlingar och på så sätt försöka förutspå handlingar. Icek Ajzen inom psykologi använder sig av enkäter och olika formler för att undersöka individers attityder och försöka förutspå hur de ska bete sig. Det finns en del problematik med detta arbetssätt, i synnerhet hur man borde utforma enkäter för att komma åt attityderna för det beteendet man vill försöka förutspå, men även problematik med tidsförlopp mellan undersökt avsikt och utförd handling. Men i det här arbetet vill jag huvudsakligen använda teorin för att förstå psykologin bakom olika handlingar som redan har skett, så kritik som finns gällande teorins förmåga att korrekt förutspå ett beteende blir inte relevant3. I det här arbetet strävar jag inte efter att förutspå handlingar utan använder teoriernas grundteser för att förstå handlingar efter att de har utförts.
Jag kommer använda mig av både utbytesteorin och teorin om planerat beteende för att undersöka hur de som arbetar på fältet ute i skogen tänker och prioriterar. Vad är
3 Kritik riktad mot genomförande av enkäter för att förutspå ett beteende är inte relevant i detta arbete. För djupare diskussion se (Ajzen, 1991).
det som driver deras handlingar? Genom analys av enkätsvaren hoppas jag komma lite närmare de som arbetar på fältet, förstå vad de tycker är viktigt och vad som styr deras beteende.
2.2 Metod och material
I den här uppsatsen använde jag mig av både kvalitativt och kvantitativt arbetssätt.
Samverkansprojekt på nationell nivå mellan kultursektorn och skogssektorn presenterades och analyserades. Många av projekten utfördes med Riksantikvarieämbetet eller Skogsstyrelsen som ansvariga och deras dokumentation av de olika projekten presenteras och diskuteras i det här arbetet.
Jag genomförde även en enkät samt sammanställde och undersökte data från inventeringar utförda av Skogsstyrelsen.
2.2.1 Enkät
En kvalitativ enkät (Bilaga 2) genomfördes för att undersöka hur de inom skogssektorn som idag arbetar på fältet hanterade olika lämningstyper och vilken attityd som fanns. Enkäten presenterade 5 fiktiva fall där urvalsgruppen fick skriva öppna svar om hur de skulle hanterat den fiktiva situationen. Deras yrkesroll4 efterfrågades men enkäten var anonym. I instruktionen informerade jag respondenterna att varje plats stod inför en slutavverkning med efterföljande föryngringsarbete, och att de skulle svara hur de hade hanterat platsen i sin yrkesroll, utan att hänvisa till myndighetsbeslut.
Enkäten gjordes med hjälp av etablerade kontakter inom skogssektorn, men nära anhöriga eller vänner har inte varit med i urvalsgruppen. För att upprätthålla anonymitet och undvika subjektiva svar försökte jag undvika svar från personer med personliga relationer till mig. Detta gjordes genom direkt kommunikation där jag bad de jag kände inom företagen som enkäten delades ut till att inte svara på den. Enkäten förmedlades digitalt, men har inte varit allmänt tillgänglig. För att få ut enkäten till så många som möjligt inom målgruppen skickades ett mejl med presentation av uppsatsens syfte och länk till enkäten till ansvariga chefer för vidare befordran till berörda anställda. Vid mindre företag mejlades även enkäten direkt till berörda anställda. Elektronisk utdelning valdes för att säkra anonymitet men även för att underlätta läsning av svaren, genom att undvika handskrivna svar.
2.2.2 Hänsynsuppföljning Kulturmiljö
På grund av tids- och resursbrist genomfördes ingen egen skadeinventering av kulturlämningar i det här arbetet. I stället har jag valt att använda mig av existerande inventeringar. Sedan 2012 utför Skogsstyrelsen årligen skadeinventering av kulturlämningar och hur de har påverkats av skogsbruk, vid namn Hänsynsuppföljning Kulturmiljö.
Det är den enda nationella skadeinventeringen av kulturlämningar som görs regelbundet i Sverige. Data för alla inventeringar 2012–2019 sammanställdes och utvärdering av dessa skadeinventeringar gjordes för att få en tydlig bild av dagens
4 operativa skogstjänstemän, planläggare, maskinförare, plantörer eller planerare
situation och för att kunna se utvecklingen över tid samt göra en jämförelse med resultaten från enkäterna.
2.3 Källkritik
Skogsbruket än en verksamhet med många aktörer inblandade, många steg och långsiktiga planer, vilket gör att genomförande av förändringar i till exempel lagar och rutiner kan ta lång tid innan de får genomslag i praktiken, vilket man kunde se vid uppföljningarna av skogspolitikens effekter på skogsbruket som presenterades 1998 och 2001 (Aronsson, 1998; Hällström, et al., 2001). Men den skadeinventering som Skogsstyrelsen utför årligen sedan 2012 - Hänsynsuppföljning Kulturmiljö – som används i det här arbetet följer en specifik åtgärd och hur den utförs och det finns ingen anledning till att man inte skulle kunna urskilja trender under en 7-årsperiod.
Skogsstyrelsen hade gjort flera skadeinventeringar innan arbetet med Hänsynsuppföljning Kulturmiljö inleddes 2012, men eftersom de gjordes med annan metodik och andra avsikter riskerar man att det blir missvisande om man försöker jämföra dem med Hänsynsuppföljning Kulturmiljö. Dock är 7 år fortfarande en kort tid i skogstermer och det går inte att uttala sig om några säkra trender utifrån den här korta perioden.
Då jag undersöker ett känsligt ämne är det i enkäten svårt att veta om respondenter varit ärliga och svarat hur de egentligen skulle gjort eller gett de svar de trodde jag ville ha. Ojämnheter i yrkesrollerna är också ett problem. En tydlig majoritet av respondenterna har jobb som är helt eller delvis kontorsbaserade. Detta kan ha bidragit till att fler ur de kategorierna5 svarade. Det kan också vara så att maskinförare känner att de är mer direkt ansvariga för eventuella skador och därför inte ville svara på en enkät om kulturmiljöhänsyn. Totala antalet svar jag fick in från maskinförare för avverkningar i förhållande till maskinförare för markberedning kan förklaras av att det generellt finns betydligt färre markberedningsförare inom skogssektorn än avverkande maskinförare. Det är svårt för mig att veta varför jag fick få maskinförare som respondenter men det är olyckligt för undersökningen att inte fler svarade eftersom det hade givit mig möjligheten att se fler tankar och tendenser även inom dessa yrkesroller.
Den första idén var att genomföra ett arbete med fokusgrupp snarare än enkät, men tid och resurser (och senare COVID-19) försvårade detta. En enkät med öppna svar blev lösningen, med bonusen av anonymitet, vilket förhoppningsvis har lett till ärligare svar. Men enkätförfarande gav mig mindre kontroll över urvalsgruppen. Då den skickats ut till företag som huvudsakligen är aktiva i södra Sverige finns det risk att respondenterna huvudsakligen är yrkesverksamma i ett begränsat område.
Fördelen med det kan vara att det är geografiskt likartat och man är bekant med enkätens alla lämningar, som är tagna från södra Sverige. En nackdel kan vara regionala skillnader i arbetssätt, rutiner och arbete med kulturmiljöhänsyn som inte reflekteras av respondenterna.
Jag hade även öppna svar på enkäten, det vill säga att respondenterna har fått skriva fritt. Detta tillvägagångssätt valdes för att ge respondenterna utrymme att uttrycka sina egna tankar. Dock visade det sig att en del respondenter troligen upplevde detta
5 Operativa skogstjänstemän, planläggare.
som svårare och därmed tröttnade på att svara, då svaren blev kortare och mindre utförliga för varje fråga. Ett antal respondenter svarade även med exakt samma text på flera frågor. Det finns en risk att de upprepade svaren då de tröttnade på enkäten snarare än för att de gör samma åtgärder hela tiden. På grund av den här tendensen har större vikt givits till de första frågorna i enkäten, då de har fler genomtänkta svar från de olika yrkesrollerna.
3 Bakgrund
Om man går en promenad i skogen är det lätt att tro att tiden står stilla i landskapet och att det alltid har sett ut som det gör idag. Men faktum är att stora delar av det som idag är skog i Sverige inte har varit det så länge. Kanske var det en åker eller betesmark, eller låg en tidig industri här? De olika lämningarna har bevarats i vad som idag är skogsmark. När du går på din skogspromenad nästa gång kanske du kan fundera på den historia och de minnen som kan gömma sig där.
De flest människor är intresserade av och har ett engagemang för historiska platser och att de ska bevaras på plats. Mellan 70 och 95% av befolkningen i Sverige vill bevara historiska platser, med ett generellt starkare stöd för äldre lämningar. Intresset finns speciellt för det egna närområdets historia, för att ge en ökad förståelse för hur det var förr i tiden och hur samtiden har formats (Riksantikvarieämbetet, 2016).
En majoritet av befolkningen anser även att det är angeläget att bevara historiska platser även om det innebär en ökad kostnad för offentliga aktörer (Riksantikvarieämbetet, 2016) men de bidrag och ekonomiska stöd man som skogsägare kan söka hos skogsstyrelsen är i huvudsak fokuserade på naturvård. Vid undersökningar av tidigare utbetalningar av de största ekonomiska stöden - Skogens miljövärden6 och Nokås7 – framgår att det första inte går att få på endast kulturvårdsbasis utan måste inkludera naturvård. Nokås går att få för kulturmiljöarbete men den absoluta majoriteten betalas som stöd för biologisk mångfald (Lundh, 2019).
3.1 Skogen och skogsbrukets historia i Sverige
Sveriges yta består av 69% skogsmark (Statistiska Centralbyrån, 2019). Landet ligger inom den boreo-nemorala blandskogszonen, ibland kallad södra barrskogszonen. Det är en klimatzon som har ett klimat där barrskog trivs mycket bra. I Sverige sträcker sig zonen från södra Skåne upp till ungefär Gävle (Nationalencyklopedin, 2020). Hela Sverige har klimat där barr trivs bra men längst upp i norr växer träden långsammare och man har glesare skogar med lägre virkesavkastning8 (Nilsson, 2020).
Trä har alltid spelat en viktig roll i människors vardag men regler kring ägandet och användningen av skog har varierat mycket under historiens gång. De tidigaste nedtecknade bestämmelserna om skog och skogsmark är från 1177 och tidigaste
6 https://www.skogsstyrelsen.se/aga-skog/stod-och-bidrag/skogens-miljovarden/
7 Stöd till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen:
https://www.skogsstyrelsen.se/aga-skog/stod-och-bidrag/nokas/
8 Se ordlista
lagarna om skogsbruk och skogsvård fastslogs redan 1442 (Holmberg, 2005). Dessa tidiga lagar gjorde det olagligt att avverka skog som inte stod på din egen mark, och begränsade avverkningar för att reglera virkestillgången (Gunnarsson, 1994).
På 1500-talet blev ägandet mer reglerat och mycket av skogen gick över till kyrkan eller kronans ägor under Gustav Vasas tid som kung. Vasa säger 1542 att ”sådana ägor som obyggda ligga, hörer Gud, oss och Sveriges krona till och ingen annan”
och 1548 skapades en förordning att ingen förutom kronan får ”hugga, fälla, bryta eller barka varken ek eller bok på krono- eller skattejord” (Holmberg, 2005).
Samtidigt som kronan tog kontroll över stora delar av lövskogen så började Sverige exportera virke, tjära och kol, och stora delar av skogen avverkades också för tillmakning9 och järnframställning. Det privata ägandet av skog minskade också och vid mitten av 1600-talet ägde bönder endast ca 25% av Sveriges markyta, från att 100 år tidigare ha ägt 52% (Gunnarsson, 1994).
Under stormaktstiden (1611–1721) var koppar och järn stora resurser för Sverige, och som bränsle även indirekt skogen. Oron för virkesbrist gjorde att man införde begränsningar på svedjebruk10 och lagar för att garantera tillgången till virke för existerade bruk, och reglera uppstart av nya bruk och sågverk (Gunnarsson, 1994).
Den här skogsvårdslagens syfte var att trygga en långsiktig produktion av exportvarorna träkol, tjära och pottaska och bestämde att man skulle återplantera 2 eller 3 träd för varje träd man avverkade. (Holmberg, 2005). Trots oron så visar historiska undersökningar att skogsvolymen ökade under 1500–1700-talen, dock minskade volymen av löv – i synnerhet ek – under perioden, på grund av skeppsbyggen (Gunnarsson, 1994).
Under början av 1700-talet förbjöds export av virke och regler för avverkning blev strängare då landet behövdes återbyggas efter stormaktstidens slut (Holmberg, 2005).
Man hade också en stor befolkningsökning vilket ökade efterfrågan på timmer och virke till husbyggande, uppvärmning och flera andra användningsområden (Gunnarsson, 1994).
Bärande träd11 var det störst brist på och dessa reglerades också hårdast. Även på bondens egen mark var det stränga regler om vilka bärande träd hen fick avverka, oavsett användningsområde. Man påbjöd också att ek- och bokollon ska samlas in och planteras. Om man avverkade utan tillstånd kunde man vänta sig rejäla böter.
(Holmberg, 2005).
Krisen under 1700-talet gjorde att skogsägandet var hårt reglerat och även om bönder ägde mer och mer skogsmark reglerades mycket av skogsbruket centralt. Man kunde äga marken utan att äga träden. 1748 ges en bok om skogsvård ut av Ulrik Rudenschöld där fokus är ”serledes dyrbara träd”, de vi idag kallar ”ädellöv”; bok, ek, alm, ask, lind och lönn. Dessa är hårda träslag (Palm, et al., 2005) och hade därför varit mer populära i byggandet av till exempel fartyg och andra större konstruktioner.
Gran är ett mjukt träslag och användes inte till bärande konstruktioner förr (SkogsSverige, 2016) och klarade sig därför bra när man förde krig under
9 Se ordlista
10 Se ordlista
11 Se ordlista
stormaktstiden.
1800-talets skogsbruk påverkades starkt av den pågående industriella revolutionen.
Under den här perioden minskade jordbrukets roll i samhället men andelen skog ägd av bönder ökade stadigt under hela seklet. Från att endast ägt 25% av skogsmarken under 1600-talet ägde Sveriges bönder 65% av skogsmarken vid 1800-talets slut (Gunnarsson, 1994). En ny typ av skogsägare tillkom också, nämligen bolag.
Tidigare hade till exempel sågverk ägt omkringliggande skog (Holmberg, 2005), men bolag som ägare av skog och virke för försäljning var ett nytt fenomen (Gunnarsson, 1994).
Utbildningar i förvaltning och vård av skog uppkom också under 1800-talet. 1828 grundades Skogsinstitutet för att utbilda om skogsvård och senare även jägmästare12. Man började nu se på skogen som ett ekosystem och planera virkesproduktion ur ett mer långsiktigt och marknadsorienterat perspektiv (Gunnarsson, 1994).
I takt med att tekniken utvecklades blev skogen mer viktig i flera industrier och andelen virke som gick till massaindustrierna ökade kraftigt då man nu började använda trä som råvarubas för till exempel papper, på industriell nivå. Likaså träindustrin och sågverken börjar nu producera möbler och inredning på industriell nivå, samtidigt som industrier som länge använt trä som bränsle13 också börjar öka sin produktion (Gunnarsson, 1994).
3.1.1 Politisk utveckling 1900-talet fram till idag
Man upplevde virkesbrist under 1800-talets andra hälft. Det privata ägandet ökade oron för misskötsel. Detta i sin tur föranledde den skogspolitik som infördes under 1900-talets början. 1903 beslutade riksdagen om lagar angående vård av enskilda skogar och skyddsskogar samt förordningar angående skogsvårdsstyrelser och skogsvårdsavgifter. Fokus i diskussionerna om de nya lagarna var på hänsyn till återväxt. Man reglerade också vilka dimensioner på träd som skulle få avverkas (Wester, 2015).
1923 kom ännu en ny skogsvårdslag som förtydligade vad som gällde för återväxt och gav skogsvårdsstyrelserna rätt att ingripa när man avverkade olämplig skog (till exempel för ung). Man höjde också åldern för vilka träd som ansågs lämpliga att avverka. Dessa lagar kom att gälla fram till 1940-talet då Skogsstyrelsen föreslog regeringen en revidering. Under åren 1942–46 utredde Skogsstyrelsen frågan. De kom fram till en lagstiftning som med hänsyn till sociala intressen strävade efter ekonomisk avkastning. Detta innebar ökade krav om lönsamhet och uthållighet och utökade skyddet av yngre och växande skog. Den ökande kontrollen av skogens skötsel oroade politiker då man inte ville riskera konflikter mellan Skogsstyrelsen och skogsägare, men lagen röstades igenom och trädde i kraft 1948 (Wester, 2015).
Under 1970-talet utredde man trakthyggesbruk14, som nu blivit vanligare. Den existerade skogsvårdslagen var inte anpassad för detta och hade svårt att reglera det.
Man införde under 1970-talet anmälningsplikt för avverkningar och 1979 utformades
12 Se ordlista.
13 Till exempel glasbruk eller järnframställning.
14 Se kapitel 3.1.3 ”Teknisk utveckling 1900-talet fram till idag”
en ny skogsvårdslag som ökade krav på anläggning och skötsel av skog. Man skärpte också regler för plantering av olika träslag och bekämpning av insekter med kemikalier. Man gjorde också lagen straffberättigad. På 1980-talet kompletterades lagen med skyldigheter inom skötsel (Holmberg, 2005).
Regeringen tillsatte 1990 en skogspolitisk kommitté som konstaterade att skogsbruket under 1970- och 80-talen fått en stor ökning av regleringar och uppmaningar rörande miljöarbete. Skogssektorn ville ha en ny och tydlig politik och 1993 presenterades den nya skogspolitiken där man föreslog att miljömål och produktionsmål inom skogsbruket skulle jämställas genom produktionsmålet och miljömålet:
Produktionsmålet: ”Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.”
Miljömålet: ”Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas.” (Sandström, 2019) Det är skogspolitiken från 1993 som gäller idag.
1998 presenterades en redovisning av den nya skogspolitiken och dess effekter på arbetet med att skydda och bevara kulturmiljövärden i skogen och konsekvenser i skogsstyrelsens arbete med detta. Fokus låg på tillgången till kunskaps- och inventeringsunderlag och skadesituationen 1998. Man intervjuar aktörer inom skogssektorn och utför inventeringar. Intervjuer visar på god kunskap om kulturmiljö hos skogsvårdsorganisationen15 och många tar upp satsningen ”Kulturmiljö i skogen”16 som positiv och kunskapsgivande (Aronsson, 1998).
På grund av skogsbrukets långsiktiga natur var det svårt att redan 1998 se praktiska effekter av en politik införd bara 5 år tidigare. Inventeringar utförda före och efter 1994 uppvisar ingen märkbar förbättring i hänsyn då det inte funnits tid för den nya politiken att implementeras (Aronsson, 1998).
Implementeringar som föreslogs i rapporten var en fortsatt inventering och registrering av lämningar och aktuellt kartmaterial samt framtagande av system och rutiner inom skogssektorn, ökade utbildningar och en genomtänkt myndighetskontakt (Aronsson, 1998). Flera av dessa åtgärder är idag införda och förbättrade i samband med digitalisering. Problem med uppdaterat kartmaterial och svårigheter med att få tag i information om registrerade lämningar är idag eliminerade genom Fornsök17. Ännu en utvärdering av skogspolitiken från 1993 gjordes av Skogsstyrelsen 2001.
Man gör här ingen egen inventering utan förlitar sig på Polytax-inventeringarna18 som utförs av Skogsstyrelsen. Där ser man att skador fortfarande sker trots att
15 Idag Skogsstyrelsen
16 Se kapitel 4.1.5 ”Kompetensutveckling”.
17 GIS med alla registrerade kända kulturlämningar.
18 Se kapitel 3.2 ”Inventeringar”
Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen har framtagit råd för hur man ska visa hänsyn. Okunskap om lämningars existens ansågs vara ett stort problem (Hällström, et al., 2001). 2001 var kulturmiljöregistret fortfarande analogt och det var betydligt mer omständligt att få tag på information om nyligen registrerade lämningar som inte var med på senaste ekonomiska kartan.
Rapporten lyfter fram problematik med stora yttäckande lämningar och markberedning. Skogssektorn har produktionsmål såväl som hänsynsmål och markberedning är en testad metod som kan ge betydande fördelar vid plantering. Vid punktlämnningar ska skogsbruket kunna utföras utan att skada lämningen och fornlämningsområdets skador ska kunna minimeras utan att ha stora effekter på produktionsmålen. Men på en stor lämning som fossil åkermark19 måste skogsbruket kunna utföras, om så med restriktioner. I till exempel Kronobergs län (som är det län med mest fornlämningar sett till yta) ger man därför tillstånd till markberedning inom fossilåkrar – med restriktioner. Där det finns stora yt-lämningar och markberedning inte tillåts kan det därför ha en stor negativ påverkan på produktionen av skog. Likaså med anläggning av skogsvägar; om man inte kan dra runt yt-lämningen och arkeologisk undersökning krävs beslutar ofta markägaren att inte anlägga vägen på grund av den höga kostnaden för undersökningen (Hällström, et al., 2001).
Vid undersökningen 2001 konstateras att endast 44% av de anställda hos Kronobergs och Jönköpings läns skogsvårdsorganisation tyckte att kulturmiljöer var viktiga. Detta är intressant då det är två län där Skog & Historia20 inte hade gjorts 2001 (Hällström, et al., 2001), och även län med många yt-täckande lämningar.
3.1.2 Idag gällande författningar och lagar21
Här nedan presenteras en genomgång av vilka lagar och författningar som finns och reglerar kulturlämningar idag. Stora delar av kapitlet är hämtat från en tidigare rapport (Stern, 2019).
Registrerade kulturlämningar i skogen kan skyddas av olika lagstiftningar, huvudsakligen kulturmiljölagen eller skogsvårdslagen. Dessa lagar finns för att skydda och bevara kulturlämningar och om skogsbruket bryter mot kulturmiljölagen är det ett fornminnesbrott, som kan leda till böter eller upp till 6 månaders fängelse (KML 2kap 21§) (SFS 2019:864, 2019). Åverkan på fornlämningar i samband med skogsbruk är idag är ett vanligare fornminnesbrott än till exempel plundring och stöld (Källman, et al., 2007).
Kulturmiljölagen
Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen. För att bli fornlämningar behöver de vara ”lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna” och antas ha tillkommit 1850 eller tidigare (KML 2 kap 1§) (SFS 2019:864, 2019).
Om lämningen inte kan antas ha tillkommit före 1850 så är det istället en övrig
19 Se ordlista
20 Se kapitel 4.1.2 ”Kunskaps- och planeringsunderlag”
21 Har jobbat med frågeställning om lagstiftningarna tidigare och vissa stycken återkommer i båda arbetena.
kulturhistorisk lämning (ÖKL). Lämningar med statusen Övrig kulturhistorisk lämning inkluderas inte av lagskyddet i kulturmiljölagen, men det finns andra lagstiftningar som skyddar dessa lämningar. För ÖKL gäller skogsvårdslagen (SVL) som Skogsstyrelsen ansvarar för. Skogsstyrelsen och skogsvårdslagen kommer att presenteras lite längre ner.
De paragrafer i kulturmiljölagen som direkt styr vad som är förbjudet i samband med skogsbruk är:
2 kap. 6§: Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning.
2 kap. 12§: Den som vill rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen.
2 kap 13§: Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen (SFS 2019:864, 2019).
Det är dessa tre paragrafer som reglerar vad man får och inte får göra på och vid en fornlämning och när man behöver tillstånd.
Fornlämningar kan även ha ett fornlämningsområde, ett ”så stort område på marken som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse”. Ett fornlämningsområdes storlek varierar från fall till fall och bestäms av länsstyrelsen men bedöms vanligen ha en radie på ca 25–50 meter från lämningen, eller lämningens ytterkant om det är en yttäckande lämning (Riksantikvarieämbetet, 2006).
Ibland finns det ingen fornlämning registrerad på platsen, men kulturmiljölagen 2 kap 10§ säger att:
Om en fornlämning påträffas under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas till den del fornlämningen berörs. Den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen. (SFS 2019:864, 2019)
Kulturmiljölagen reglerar hur kända fornlämningar ska skyddas, men den skyddar även fornlämningar som inte ännu är kända. Upptäcks en oregistrerad fornlämning har den automatiskt samma skydd som en känd, registrerad fornlämning. Idag finns det även en status i Kulturmiljöregistret som kallas Möjlig fornlämning. Lämningar med den här typen av status kan ses som fornlämningar tills det att Länsstyrelsen har tagit ett beslut om den ska vara en fornlämning eller inte.
Skogsvårdslagen
Skogsstyrelsen har en förordning med instruktion från Näringsdepartementet (2016),
där det står att ”Skogsstyrelsen är förvaltningsmyndighet för frågor om skogsbruket och har till uppgift att verka för att landets skogar sköts på ett sådant sätt att de skogspolitiska mål som beslutats av riksdagen kan uppnås.” och Skogsstyrelsen är – som namnet indikerar – huvudsakligen ansvarig för skogsbruket, på nationell och regional nivå.
Skogsbruket har flera lagar, förordningar och föreskrifter som behöver följas, men en viktig lag för kulturlämningar, och även en som de har föreskriftsrätt till, är skogsvårdslagen.
Skogsvårdslagens 30§ berör hänsyn till naturvården, kulturmiljövården och rennäringen. I själva lagen står det att
”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som ska tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av träd och trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning.” (SFS 2018:1413, 2018).
För att förstå hur man ska tolka lagen behöver man vända sig till föreskrifterna och de allmänna råd som Skogsstyrelsen har skrivit. Där kan man läsa att
17 § Vid all skötsel av skog ska skador i och invid hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar i skogen förhindras eller begränsas (Skogsstyrelsen, 2011).
Och under allmänna råd kan man utläsa att:
”Med kulturmiljö bör här avses en miljö som historiskt påverkats av människan.
Kulturmiljön kan innefatta både enskilda objekt såväl som stora landskapsavsnitt och utgör en del av kulturarvet. Med kulturlämning bör här avses väl avgränsade lämningar efter människors verksamhet som inte bedöms som fasta fornlämningar, vilka även kan benämnas som övriga kulturhistoriska lämningar (Skogsstyrelsen, 2011).
Detta betyder att skogsvårdslagen reglerar de kulturmiljöer som klassas som Övrig kulturhistorisk lämning. I föreskrifterna framgår det att miljöer som klassas som fasta fornlämningar ska regleras av kulturmiljölagen (och Länsstyrelsen) istället (Skogsstyrelsen, 2011).
Övriga bestämmelser och riktlinjer
Skogsbranschen har som många andra Allmänna bestämmelser avsedda för avtal mellan beställare och entreprenörer som arbetar i skogen (Skogforsk, 2009). Stora företag har ibland även egna anställda skogsarbetare som kör maskinerna ute i skogen men det är vanligare att man har olika avtal med entreprenörer. Det kan ofta vara fler än en entreprenör involverad, till exempel en som hugger och skotar, en annan som markbereder och en tredje som har hand om skogsvård (röjning och plantering).
(muntlig uppgift, Oscar Stern, 2020). Dessa företag kan variera mycket i storlek, från att vara ett stort aktiebolag till att vara ett litet enmansföretag.
Bestämmelserna är skrivna med utgångspunkt för entreprenader som ersätts med á-
pris22 och entreprenörens enda ersättning är á-priset om inte annat framgår i kontraktet mellan parterna. Bestämmelserna har försökt utjämna ekonomiskt risktagande mellan beställare och entreprenör och strävar efter en balans. Det framgår tydligt i 1 kap §5 att ansvaret för att de rätta handlingarna – så som tillstånd från länsstyrelsen och traktdirektiv – ligger hos beställaren och enligt 2 kap §1 framgår att entreprenören har som ansvar att kontrollera och följa de handlingar som beställaren har tillhandahållit.
Det är också entreprenörens ansvar att dess anställda och anlitade personal har kompetens att utföra arbetet riktigt. (Skogforsk, 2009). Allmänna bestämmelser fungerar som riktlinjer för avtal och kontrakt kan frångå vad som står i dem, men de är en bra grund.
3.1.3 Teknisk utveckling 1900-talet fram till idag
Som vi har sett har efterfrågan på trä och virke ändrats under århundranden, och likaså regler och lagar. Men det praktiska arbetet var under lång tid oförändrat, man arbetade med såg, yxa och hästar till hjälp. Med tillkomsten av ångmaskiner kunde man effektivisera sågverk men arbetet man utförde i skogen förblev manuellt och var sig likt fram till 1940-talet (Nordansjö, 1991).
Skogen avverkades länge på behovsbasis och tack vare det har många typer av lämningar som förstörts i jordbruksmarker lämnats förhållandevis orörda i skogen.
Men i takt med att den tekniska utvecklingen och en produktionsfokus uppkommit så har den bilden ändrats (Riksantikvarieämbetet, 2006).
När det gäller sättet att bruka skogen hade man fram till 1920-talet fokus på att ta ut mogna träd; gå in och bara ta de grövsta träden i ett område. I samband med ökad produktionsfokus började man på 1920-talet med små hyggen kombinerar med gallring, så kallad luckblädning, som efter slutavverkning kunde självföryngras23 naturligt (Gunnarsson, 1994).
På 1930-talet började man på allvar studera skogsarbetet ute i skogen och man förbättrade både metoder, redskap och kläder. Motorsågen var det första moderna redskapet och började användas ute i skogarna under 40-talet. De var mycket klumpigare än de vi har idag, och ibland behövde man vara två för att använda dem.
Det var först efter andra världskriget som de utvecklats till att vara så pass lätta och smidiga att en person kunde hantera dem (Nordansjö, 1991). På 1950-talet började utvecklingen ta fart på allvar. Man delar ofta upp 1900-talets skogsbruk i två delar;
före och efter 1950 (Gunnarsson, 1994).
Förutom motorsågarna moderniseras även barkning av träd, någonting som länge gjordes manuellt i skogen. När man lyckats mekanisera barkning av träd dubblades produktiviteten i huggningsarbetet, då manuell barkning tidigare hade varit det svåraste och mest tidskrävande momentet (Nordansjö, 1991).
Trots att motorsågen utvecklades till att bli mycket smidig och fortfarande är en viktig del av skogsarbetet, har den idag hamnat i skymundan för större och starkare maskiner. Det som drev den fortsatta utvecklingen av maskiner var ekonomin, vikten av att vara konkurrenskraftig och att effektivisera så mycket av arbetet som möjligt.
22 Pris baserat på hur mycket man levererar, i kontrast till tid man arbetat.
23 Se ordlista
Man började ersätta hästar med traktorer, som kunde ta mycket större lass per tur ut till skogsvägarna – som också utökades och förbättrades som en del av effektiviseringen och för att klara att bära upp de stora och tunga maskinerna. Man utvecklade i också hydrauliska gripmaskiner för att lasta traktorerna lättare (Nordansjö, 1991).
1960-talet välkomnade maskiner för upparbetning24 av träden, som ställdes utmed skogsbilvägarna. Dessa maskiner var – jämfört med dagens – stora, otympliga och känsliga för mekaniska fel. Man tog inspiration från Kanada och utvecklade maskiner som kunde upparbeta träden ute i terräng. Men kvar fanns problemet med fällning av träd, som förblev manuellt med motorsåg. I början av 70-talet kom så den första skördaren25. Att man nu kunde fälla med maskin ökade säkerheten, och det faktum att allt arbete nu kunde göras med en maskin minskade kostnaderna för skogsarbetare och helt eliminerade behovet av samverkan, då en maskinförare utförde allt fram till skotningen (Nordansjö, 1991). Skördaren är vad man idag använder vid avverkningar.
Utvecklingen inom avverkning har sedan 80-talet fokuserat på att göra skördaren bättre, lättare, starkare och effektivare. Jämfört med 1950-talet hade man redan på 90- talet effektiviserat avverkningar så pass mycket att mängden skogskubikmeter26 man kunde avverka på en dag hade 10-dubblats (Nordansjö, 1991). I dagens skogsarbete är skördaren tillsammans med skotaren och markberedningsmaskinen de tre viktigaste maskinerna.
Modern skogsskötsel
”Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen.” (SFS 2018:1413, 2018, p. §1)
I Sverige ska skogen skötas på ett sådant sätt att man utnyttjar en plats produktionsförmåga på ett hållbart sätt samtidigt som man visar hänsyn för natur och kultur. Enligt skogsvårdslagen ska miljömålen (hänsynen) och produktionsmålen väga lika. (Albrektsson, et al., 2012).
Skogsskötsel i Sverige sker idag nästan uteslutande genom trakthyggesbruk med även i betydligt mindre omfattning blädningsbruk. Trakthyggesbruk är ett skötselsystem med enskiktad skog. Enskiktad skog innebär att man strävar efter att ha jämngamla enhetliga bestånd27 där sedan alla träd når avverkningsmoget tillstånd samtidigt.
Blädningsbruk är istället när man har en fullskiktad skog, dvs en skog med träd av alla åldrar, och plockar ut den grova, mogna träden allteftersom de växer upp.
Trakthyggesbruk har dominerat i Sverige sedan 50-talet och anses vara det normala sättet att bruka skog idag. Det är också på flera sätt lättare att reglera och kontrollera, inte helt olikt kretsloppet som finns in om jordbruket även om tidsramarna är mycket längre. Trakthyggeskogsbrukets faser är föryngringsfasen, ungskogsfasen, gallringsfasen och slutavverkningsfasen (Albrektsson, et al., 2012). Ungskogsfasen
24 Kapning och kvistning.
25 Skogsmaskin som kan utföra fällning, kvistning och kapning. Presenteras nedan.
26 Se ordlista
27 Se ordlista
och gallringsfasen orsakar inga stora mängder skador på kulturmiljöer och är därför inte relevanta för det här arbetet.
Föryngringsfasen – plantering eller sådd av träd. Idag är det vanligast att man planterar plantor manuellt med hjälp av säsongsarbetare. Innan man planterar plantor eller sår frön så kan man utföra markberedning. Markberedning är en första och frivillig åtgärd man utför i föryngringsfasen (Albrektsson, et al., 2012).
Markberedning är en förberedande åtgärd för att öka överlevnadschansen för plantor eller frön som man senare planterar (Enander, 2007). Man blottar mineraljorden och skapar högar eller fåror med mineraljord lagd över humus för att minska konkurrensen från markvegetationen, minska risken för snytbagge28angrepp (snytbaggar trivs inte i mineraljord), öka marktemperaturen, minska frostrisk och allmänt skapa bra etablerings- och groningsförhållande (Albrektsson, et al., 2012).
Detta betyder dock inte att man alltid måste markbereda för att få bra resultat.
Det finns flera olika sätt att markbereda med maskin. Harvning,
högläggning och
fläckmarkberedning görs med olika typer av markberedningsmaskiner.
Harvning river undan markvegetationen och humus i långa strängar som man planterar i.
Högläggning vänder
uppochner på marklagret och lägger en uppochnervänd hög vid sidan av som man planterar i, med mineraljord överst. Fläckmarkberedning fläker undan humus och markvegetation så att en fläck mineraljord blottas där man planterar (Albrektsson, et al., 2012). Idag använder man även i liten utsträckning grävskopa. Beroende på val av metod kan markberedningen göras kontinuerligt; i långa sträckor – vanligen med harv, intermittent; med jämna mellanrum, eller riktat; på utvalda platser med högläggning eller fläckmarkberedning. (Se Figur 4) (Skogskunskap, 2020a).
Slutavverkningsfasen – är sista åtgärden innan man börjar om förloppet med markberedning och plantering. I Sverige är trakthyggesbruk, slutavverkning genom kalhuggning – det vanligaste (Albrektsson, et al., 2012).
I Sverige använder man sig av traktdirektiv inför skogliga åtgärder. Traktdirektivet är ett dokument är länken mellan
28 Se ordlista
Figur 4. Typer av markberedning Från höger: Intermittent, kontinuerlig, riktad. Illustration: Anna Marconi.
(Skogskunskap, 2020)
Figur 5. Skördare. HSM 405 (HSM, 2020) . Figur 6. Typer av markberedning. (Skogskunskap, 2020)
Figur 3. Harv av märket Bracke (vänster) och högläggare av märket Komatsu (höger) (Hallsby, 2013, p. 44).
Figur 4. Harv av märket Bracke (vänster) och högläggare av märket Komatsu (höger) (Hallsby, 2013, p. 44).
planerare och utförare. Det ska innehålla kartor som visar all natur- och kulturhänsyn, bästa körstråk, placering för avlägg och arbetsmiljöinformation så som instruktioner för nödsituationer. Det innehåller även information om hur träden ska sorteras och hanteras, checklistor och kontaktuppgifter till uppdragsgivare. Detta dokument ska ge tydliga instruktioner om vad som ska göras var. Det är av yttersta vikt att alla aktörer i hela slutavverkningen med efterföljande föryngringsarbete har tillgång till det (Albrektsson, et al., 2012).
Professionella avverkningar sker ofta med en skördare som fäller, kvistar och kapar trädet och en skotare som transporterar ut träden till avläggsplatsen.
Skördare har ett så kallat skördaraggregat monterat på en hydraulisk arm. Aggregatet är en typ av grip med en såg monterad.
Aggregatet griper runt basen av trädet och kapar av det, sedan drar hjul trädet genom gripen och kvistar det, samtidigt som föraren kapar det på lämpliga ställen. Skördare fäller träd i motsatt riktning av upplagsplatsen, eftersom man matar stammen genom aggregatet efter fällning. Maskinerna kan vid slutavverkningar vara stora och starka då de inte behöver köra mellan träd som ska sparas som man gör vid gallring, och de ska kunna ha ett stort skördaraggregat och klara vikten av aggregat plus träd på slutet av den hydrauliska armen. Generellt är trenden att skördare för slutavverkningar blir större och starkare. Det finns krav på att skogsbruket ska utföras kostnadseffektivt. Fällning och upparbetning behöver därför ofta ske snabbt med ungefär 2 träd i minuten. Mycket är automatiserat i dagens maskiner men förarna måste aktivt ta beslut hela tiden. Beslutshastigheten kan jämföras med den för stridspiloter (Albrektsson, et al., 2012), även om det helt andra typer av beslut.
Skotare är
”uppsamlingsmaskiner”
som kommer efter skördare.
De har en hytt, en grip och ett släp, designade för att köras i terräng. De lastar på virket och forslar ut det till skogsbilvägar där de sedan hämtas av timmerbilar29. Skotarens arbete påverkas av hur skördarföraren har gjort. Skotaren gör sällan nya spår utan följer skördaren, dock kan den
29 Se ordlista
Figur 5. Skördare. HSM 405 (HSM, 2020) .
Figur 7. Skördare. HSM 405 (HSM, 2020) .
Figur 6. Skotare. Timberjack 1110 D. Foto: Markus Hagenlocher. Licens: CC BY-SA 3.0
Figur 8. Skotare. Komatsu 875 .
göra djupare spår då den kör upprepade gånger och ibland med tyngre last. Man brukar börja längst bort från avläggsplatsen för att minska totala körsträckan och därmed risken för körskador på marken. Hur skotaren ska köra i samband med avverkningen ska ha planerats i förväg. Man har ofta grova band eller hjul på skotaren och undviker därför skogsbilvägarna men det kan leda till parallella körspår i skogen, på andra sidan avlägget (Albrektsson, et al., 2012).
Stora skotare påverkar miljön mer, men är mer ekonomiska. Mindre skotare påverkar miljön mindre men det blir dyrt och tar tid. Medelhastigheten är på en skotare är ofta lägre än 5 km/timme. 1 lass per timme är en vanlig prestation vid skotning (Albrektsson, et al., 2012).
3.2 Inventeringar
Genom åren har många inventeringar gjorts för att registrera kulturlämningar eller inventera skador på dem. Här nere presenteras de inventeringar som är viktigast för den här uppsatsen. Det har även gjorts mindre regionala inventeringar av kulturlämningar, till exempel inför skapande av naturreservat och likande, men dessa kommer inte hanteras här.
1937 gav riksdagen Riksantikvarieämbetet i uppdrag att systematiskt inventera alla fornlämningar synliga ovan jord för att redovisa dem på den ekonomiska kartan, och även på 1970-talet förnyades inventeringarna i samband med uppdateringen av ekonomiska kartan. Detta är de två största forninventeringarna i Sverige och var början på det som idag är Kulturmiljöregistret och Fornsök (Källman, et al., 2007).
Fornlämningar täcker ca 60 000 hektar av skogsmarken i Sverige, och ungefär det dubbla (120 000 hektar) om man inkluderar fornlämningsområden. Fornlämningarna uppskattas motsvara 0,2–0,4% av skogsmarken, och om man räknar med okända lämningar – som också skyddas av kulturmiljölagen – och fornlämningsområdet blir uppskattningen att ca 1% av all skogsareal skyddas av kulturmiljölagen. Räknar man med övriga kulturhistoriska lämningar tros ca 3–4% av skogsarealen innehålla kulturmiljöer. Fördelningen av lämningarna skiljer sig dock över landet och generellt är det tätare mellan lämningarna i södra Sverige. Om detta beror på bristfällig inventering eller faktisk avsaknad av lämningar är än idag oklart (Eriksson, et al., 2012).
De lämningar som är vanliga i skogsmark har många kopplingar till skogsbruk, så som tjärdalar30 och kolbottnar31. Torp32 och andra bebyggelselämningar är också vanliga, precis som odlings-/röjningsrösen från nyare historisk tid och stigar och vägar. I områden med bergsbruk är gruvhål och flottningslämningar också vanliga. I norr finns även samiska lämningar i form av härdar33 (Hällström, et al., 2001).
1993 införs den nya skogspolitiken och den första skadeinventeringen utfördes i uppföljningarna av den nya politiken. I Skåne, Värmland och Västerbotten gjordes skadeinventeringar före och efter 1994 men de visade ingen märkbar skillnad då det
30 Se ordlista
31 Se ordlista
32 Se ordlista
33 Se ordlista
