Anm:irkningsvflrda fynd av smfifjflrilar (Microlepidoptera) i Sverige 1996
INGVAR SVENSSON
Detta ar den24:e rapporten om anmlrkningsvdrda smifjiirilsfynd i Sverige. Liksom fcirut behandlas i
ett serskilt avsnitt sidana arter som iir nya fcir lan- det eller pi annat siitt siirskilt intressanta. Immi- gration fflr dock 6ven denna ging egen rubrik och dessutom guldmalar pil Salix. Fcirutom vetenskap- liga namn anvdnds hdr dven svenska namn enligt Svensson & Palmqvist (1990). Berdttelserna om de olika arterna grundas pi insamlarnas egna upp-
gifter. I ett friljande avsnitt fcirtecknas nya landskapsfynd, inklusive sidana frin fciregiende avsnitt. Insamlare anges hiir genom frirkortningar enligt ZOO-TAX. Insamlings6r anges endast fcir fynd fore 1996. En fcirteckning civer insamlare fijl- jer diirefter.
Rapporten bygger pi senaste upplagan av fjiiril-
katalogen (Svensson et al. 1994), med samma sys- tematik och nomenklatur liksom nummer pi ar-
terna i avsnittet om nya landskapsfynd. Auktors- namnen uteldmnas hdr.
Vintern och v6ren 1996 utmiirktes av kraftiga kcildperioder, som i scidra Sverige bl.a. lokalt re- sulterade i att hassel- och piironblommor frrjs si
Svensson, I.: Anmiirkningsviirda fynd av smifj?irilar (Microlepidoptera) i Sverige 1996.
[Remarkable records of Microlepidoptera in Sweden during 1996.] Ent. Tidskr. ll8 (l):
29-41. Uppsala, Sweden 1997. ISSN 0013-886x.
The series of annual compilations of remarkable records of Microlepidoptera is continued for the24thyear.Theweatherin l996wasprobablynotfavourableforthehibernationof some stages of the moths, the winter and spring with some cold spells that at least made great damage to the flowers ofhazel and pear in southern Sweden. The early collecting season was then about a month late owing to an abnormally cold spring though interrupted by a couple of days with summer temperatures at the end of April. The real summer did not start until the end of July and lasted for a month. On the whole the mean temperatures of the year were a little below normal in the southern part and a little above normal in the northern part ofthe country.
The warm periods in August and also in September with winds from south-east favoured immigration, these events made 1996 the second best year evel after 1995, for migrating Microlepidoptera Three species were found new to Sweden in 1996: Nemapogonfalstriella (Haas), Caloptilia hemidacr_v*lella (D&S) and Blastoba.sis decolorella Wollaston.
Phyllonorycter heringiella (Gr6nlien) is reinstated as a separate species. Totally I 660 species of Microlepidoptera are now known from Sweden.
L Svensson, Vivedalsvrigen 10, Oster.sl6v, S-291 94 Kristianstad, Sweden.
att inga eller fi frukter bildades. Det finns anled-
ning antaga att detta ocksi piverkade minga fjiirilsarters <ivervintring negativt, vilket avspeg- lades i att minga annars vanliga arter visade sig
fitaligt eller inte alls. Samtidigt fcirekom mass- upptridanden av nigra fi arter. Hagtornspinnmal, Scythropia crataeg,ella hade t.ex. fullstiindigt kal- dtit ndstan alla slinbuskar pi Gotland i slutet av
juni. Ett par dagars ovdntad sommarvzirme i slutet av april fdrbAtrade sannolikt inte situationen. Den tidiga insamlingssdsongen var omkring en manad ftirsenad, nigot som udiimnades fcirst sent pa som- maren. Aven fcirsommaren blev nrimligen ovan-
ligt kylig och den riktiga sommarvdrmen visade sig fcirst i slutet av juli och varade omkring en mflnad. Arets medeltemperatur blev i soder nigot under den normala och i norr nigot civer. Vdrmen
pi sensommaren och dven i septembec liksom sydcistliga vindar tidvis, gynnade uppenbarligen inflygning och 1996 6rs immigration kommer ef- ter 1995 som den niist biista nigonsin.
Tre fcir landet nya arter fr6n 1996 har hittills kunnat belriggas: Nemapogon falstriella (Haas),
29
Ingvar Svensson
CaLoptilia hemidactylella (D&S) och BLastobasis decolorella Wollaston. Dessutom iteruppriittas Phyllonorycter heringiellct (Gronlien) som egen art. Trots naturens nyckfullhet, vddrets makter och mdnniskans negativa insatser i form av exploate- ring, ensidiga lagregler, organiserad naturvird etc klarar sig fjiirilarna fcirvinansviirt vdl och faunan rikar stadigt - fram till niista istid. Totalt uppgflr nu antalet kiinda smflfjiirilarter i Sverige till 1660.
Antalet rapporterande insamlare har av olika skiil minskat sedan fciregflende ir. Exempelvis har utlandsresor, insamlingar pfl redan vzil utforskade lokaler och sannolikt ocksi den kyliga frirsomma- ren - bdsta smflfjiirilsisongen - orsakat att antalet rapporterade "nya" landskap ocksfl avtagit. Man skulle <inska vi fick ett antal unga energiska sam- lare fcir att fe battre riverblick civer vad som hdnder med vflr svenska sm6fjiirilfauna. Som vanligt bdr rapporter ldmnas till mig omedelbart efter tretton- dagen fcir att hinna publiceras fdre hcigslisongen.
Tack fcir det gingna Sret och lycka till frir framti- den.
Immigration
Aven under 1996 upptriidde exceptionellt minga immigrerande smifjiirilar och iret kommer som god tvia efter 1995. Slirskilt nattflymottet, No- mophila noctuella (Denis & Schiffermi.iller) vi- sade sig i antal redan tidigt pi fcirsommaren och fortsatte sommaren igenom. Exempelvis observe- rade Per-Eric Betzholtz mer rin 100 exemplar pi
en dng 2 mil scider om Kalmar, Sm 2-3.V1. Lars Lieden hade dock tagit ett exemplar redan l3.V i Haninge, Sri. Senare, men ldngre norrut, fick Carl Ake Pettersson sin fcirsta lS.VI i Viise. Vr. Annu nigot liingre norrut, soder om Giivle, Gli tog Clas Kiillander och Griran Sjciberg arten fdrst i augusti.
I Ljunghem, Vg hade Nils Forshed fltskilliga ex- emplar lI.VII-25.VIII. Vid Halmstad, Ha fick Ronny Lindman ca 10 exemplar pi bete 15.X.
Mats Lindeborg observerade fjiirilar frin 1.VII till
bdrjan av november i Kalmar, Sm. I stort sett alla rapportorer har sett etminstone nf,got exemplar.
Man kunde vantat sig stark uppfcircikning inom landet och hcigflygning under htisten, men denna uteblev mestadels. Mdjligen kan den kyliga ftirsta delen av sommaren vara orsaken.
En annan immigrant, kfllmalen, Plutella xylo- stella (Linnaeus) brukar upptrzida i antal varje 5r och kan formodligen ocksi klara vintern inom lan- 30
Ent.Tidskr. ll8(1997) det. I scider var den inte pifallande talrik. Ddremot skriver Clas Kiillander att han fann fcirsta exem- plaret 20.IV i Uppsala, Up, att arten dkade i antal under maj och var pligsamt vanlig i minadsskiftet maj-juni, sedan minskning men allestddes ndrva- rande, t.ex. Funlisberget 29.VI. L2ingst uppe i norr, Pessinki, To, hade han och Nils Ryrholm ocksi en del kilmal men betydligt mindre iin vad som fore- kom liingst i norr 1994 och 1995.
Immigrantgr?ismottet, Euchromius ocellea (Haworth) visade sig hiir och var pi sensommaren men i betydligt liigre antal iin 1995. Si tog exem- pelvis Peter Koch-Schmidt arten i Girdby. Ol 23
och 30.VIII, Mats Lindeborg i Runsbiick, Ol
26.YII, Hans Karlsson i Norra Miickleby, Ol
28.VIII och Stefan Ekroth i Viistervik, Sm
30.VIn. Clas Krillander och Nils Ryrholm fick nigra fi exemplar i sina ljusf?illor i L<iderup, Sk och Sundre, Go, influgna ungefiir vid samma tid.
Jan-Olof Ord6n tog emellertid ett exemplar i Sim- rishamn, Sk si sent som 19.X.
Vandrardngsm ottel, Udea ferru galis (HUbner) har kommit i normal omfattning under hcisten i Clas Kiillanders och Nils Ryrholms ljusfiillor i
Lciderup - O. Hoby, Sk och Sundre, Go, men ingen
har rapporterat arten frin mindre exklusiva vandrarlokaler.
Det femte svenska exemplaret av vitt sydmott, Palpita unionalis (Hi.ibner), insamlades av Jan- Olof Ord6n i Borrbystrand, Sk 16- 18.X.96.
Fakultativa vandrare som exempelvis betmot- tet, Loxostege sticticalis (Linnaeus) och morots- mottet, Sitochroa palealis (D&S), verkar ha eta- blerat svenska populationer.
En migration inom landet kan antecknas ftir Phycita roborella (D&S), gribruna ekbladmottet.
Arten visade sig i alla de ljusfiillor i Hiirjedalen som Clas Kiillander och Nils Ryrholm stallt upp
frin Sveg upp till trddgrdnsen i Tiinndalen. Pi Duvberget, Sveg 4 exemplar 9.VII-1.1X, pi
Funiisberget 1 exemplar 8.VII-30.VIII och pi Skarvruet, Tiinndalen 3 exemplar 8.VII- 3l.VIII.96. Vzirdvdxten ekens nordgrzins gir som bekant vid Daliilven bortit 50 mil sciderut.
Guldmalar ph Salix
Atminstone amatcirbotanister brukar ha problem att skilja pi flertalet arter i viixtsliiktet Salrx, siilg,
pilar och viden. De Phyllonorycter-arter (guld- malar) som lever pi dessa triid och buskar, kan
Ent.Tidskr. ll8(1997)
nog ocksi stiilla till problem, varfcir jag hdr ger en
<iversikt civer de s[rskiljande karaktdrer ftir nord- europeiska arter, som jag funnit siirskilt anvdnd- bara. Detta har aktualiserats av attjag efter mflng-
iriga funderingar kommit till slutsatsen att det som tidigare betraktats som en nordlig form av pilguldmal, P. salictella, bcir skiljas ut som egen art. Ett anvdndbart namn 6r P. heringiella (Gr@n-
lien, 1932), diir jag haft de tre typexemplaren fbr jiimfdrelse. Kanske finns det dldre namn iin heringiella, men det har inte lyckats mig att griiva fiam typexemplar fcir nigot sidant. Viktigast iir nog ocksi att ha ett giltigt namn att beteckna arten med. Pi svenska kan arten l?impligen kallas Svart- videguldmal.
Viirdv2ixten dr ett bra hjiilpmedel att skilja ar- terna it, eftersom de dr mer eller mindre mono- faga. Men ingen regel utan undantag. Ibland kan honans val av blad fiir iiggliiggning spflra ur full- stiindigt, sa aven andra kriterier behcivs. Ibland behdvs alla tillgiingliga sidana fdr att na en god bestdmning. Minor pi glattvidet jolster (Sa/rx pentandra) ger regelmzissigt jolsterguldmal, con- nexella i Sverige. I Finland tar man emellertid
pastorella pfl samma triid. En ging har jag kliickt connexella frin svartpoppelr (Populus nigra). FrAn minor pi vitpil och korgpil (5. alba och viminalis) brukar kliickas enbart salictella, men den arlen har jag ocksi kliickt i antal frin en buske av sandvide (5. repens ssp. argentea) i Ostersldv, Sk. Detta fick mig att dverge hypotesen att kemin hos vdrd- arten kunde piverka fiiirilens utseende. I Danmark
kliicker man niimligen fjiirilar som liknar heringiella frin sidana buskar, men de kallas diir alltjiimt salictella. Hos oss lever heringiellafram- f<ir allt pfl svartvide (5. myrsinfolia). I Balticum och England gir den hos oss dnnu inte funna viminetorum siirskilt pi korgvide, men uppges ha liingre, ca 3 cm l6nga minor, mot ca 2 cm frir salictella. I England finns dessutom viminiella, som ocksfr uppges siirskilt frin korgvide men ocksi frin knickepil (5. frasilis) m.fl. Enligt ex-
emplar frin John Langmaid iir arten iiven kliickt
frin asp (Populus tremula). Frin redan ndmnda
sandvide kliicks emellertid vanligtvis bara krypvideguldmal, quinqueguttella, liksom frfln huvudarten krypvide (5. repens repens). En annan som det verkar ganska monofag art iir lappvide- guldmal, rolandi pi lappvide (5. lapponum), men mer kliickningar behcivs. Diirmed iir vi <iver pi s.k.
ullviden diir fjiirilarna verkar vara mera oligofaga,
Smdfjt)rilar i Sverige 1996 d.v.s. gir pi flera arter i sldktet. P6l salg, grivide och bindvide (5. caprea, cinerea och aurita) hittar man klubbstreckad videgu I d mal, hi lare lla, vinkel- bandad videguldmal, salicicolella och vinkelha- kad videguldmal, dubitella, ofta pi samma triid el-
ler buske. Sistniimnda kan mcijligen skiljas pi
mindre och kantstiillda minor. Pfl ett av typdjuren
till heringiellc finns en etikettlapp med S. aurita, men hdr kan det rdra sig om felbestdmning av vardarten. Frin bindvide pi en tallmosse pi
Kinnekulle har Per Benander kliickt kortstreckad videguldmal, b rev il ine ate lla (muntli g uppgi ft frin
honom) och nigorlunda liknande fjiirilar har jag kliickt pi samma siitt frin Skine, Blekinge och Smiland. Se dven nedan betriiffande vingteckning och genitalier. Minor pi andra Salix-arter har jag inte studerat ndmnvdrt, vilket iir att beklaga.
Framvingeteckningen pfl den mer eller mindre guldfiirgade bakgrunden iir p6litligaste karakttiren fcir bestiimning av hithcirande arter. P. dubitella (Fig. l), med 3-4 par ungefiir jiimstora, silvervita hakar utanfrir den smala, i spetsen svdngda bas- linjen, kan ses som en typisk hith<jrande fiiiril utan
tviirband. (Se upp med spinicolella (Ftg. l4) och cerasicolella, som ar till forviixling lika men ni- got rddare och lever pi slin respektive kcirsbiir.
Insidan av mellanbenens tarser mcirkfliickiga i ledgriinserna). Mest lik dr heringiella (Fig. 2), men fdrsta hakparet iir nflgot snedare och med pa- rallella utfltriktade spetsar, fcirutom att vingspets- ens m<irkpudring bdrjar successivt redan efter fcir- sta hakparet. Den brittiska viminiella (Fig. 3) skall kanske inte glcimmas bort i sammanhanget. Den
har liknande vingteckning, dock med hakarna matt gulaktiga til rosanstrukna. Sidan fiirg pA
hakarna kan dock ocks6 ibland upptriida hos andra hzir behandlade arter men brukar inte stiilla till
trassel. Niirmast i sin tur kommer saLictella (Fig.
4), som emellertid 5r zinnu mer milrkpudrad och saknar alla framkantshakar utom den fcirsta eller kan de antydas genom niLgra ljusare fjiill. (Se upp
med coryl{oliella (Fig.15) pfl bj<irk, som ocksi har bara ett tydligt hakpar. Detta iir inflt kantat av strodda svarta fjall och vingens bakkant dr smalt
vit-och svartfjAltg hela viigen frin basen till haken). Till gruppen utan tvdrband hrir slutligen den i regel mindre quinqueguttella (Fig. 5) och den i stiillet nigot stcirre connexella (Fig. 6). Den fcirra iir latt att kanna igen pi sin starka glans och
ett hakliknande streck pi framkanten mittemot den lilla bakkantsfliicken innanfcir fcirsta hakparet.
3
filr{rouoll{qd'sta8P! '
W
'( qg) o11agot11ttoc
'1ow 7
-p1n31totqtatu1q
I 'S
'('D -
olla1otutds'4
'1orup1n?up1g
t 'f
'('il -
oqato6od'4 '1owpptuats1ot
311tsg
'tl
'('tt,71 -
qpnllrl
4'loutplnBapta pq)arisqqnlx 'Zt
-'('uag) Dnapau!ilMrq 7'lttwplnBapu'
pnl)at$uox
'tl
-'(wnrts)
qlaprnlps
'lowpln?apta 7
popuDqlqury 0t-6
'('u^S) lpuotot -
'lowpln?apudtltt1 d
- '8
'('tls) unropulwll
louplnsapr1toy '7 A
- ('il
qtax?uuor
'lDtupru3ta\s1o| U
- 'g
'('tts) olagnganbulnb
'lowplnqaptadtty 7
-'('D 'g
qlaplps
7'1otup1n3114't
-'('lls)
Dilalulw!^
A'lowplnBaprt' lslaBug'€
-'(uattu019) olladultaq
7'1owp1n3aplt.tD^S
- Z
,5-H) qtatlqnp A'1oup1n3apt^ pnlDt1illutA'1
'tapfuouo11tt11 -
tolttuplng'St-t '3!l L
(f66
l)glt'rlsprJ'lug
uossuaag toa8ul
Ent. Tidskr. 118 (1997) Smdfjtirilar i Sverige 1996
Fig. l6-27. Hangenitalier av Phyllonorycter. - 16-17. P. hilarella (Zett.). - i,8. P rolandi (Svn.). - 19. P, salicicolella (Sircom).-20.Pdubitelb(H-S).-2l.Psalictelb(2.).-22.Pheingiella(Gr6nlien).-23.Pviminieua(Stt.).-24.
Pviminetorum(Stt.).-25.Pquinqueguttella(Stt.).-26.Pconnexella(2.).-27.Ppastorella(2.).-l7-26.Saccu.s.
- 27. Saccus och hdger valva.
M ale g e n italia of P hy llono rycte r.
Den senare iir ovanligt matt i fArgen och har bak- kantsfliicken frirbunden med spetsen av den kro- kiga baslinjen och en extra bakkantshake nara ba- sen ockse fdrbunden med baslinjen.
En art som finns redan scider och cister om Ost- ersjdn ar viminetorum (Fig. 7). Den har ocksi bak- kantsfldcken frirbunden med baslinjen men mitt pi denna och och fdrsta hakparet iir fcirenat till ett vinklat tvdrband. Ett liknande vinklat men ofta oregelbundet eller avbrutet tviirband har den stone rolandi (Fig. 8). Arten skiljer sig frin alla
de andra i gruppen genom ett m6rkt streck i fransarna ut i vingspetsen. (Tyviirr ndts ofta fransarna i vingspetsen bort hos friflygande fjiiri- lar). Ofta finns en liten ljus framkantsfliick mitt
emot bakkantsfldcken. Vinkelbrutet tvdrband har dven salicicolella (Fig.9-10). Siirskilt hos fj?irilar norrut i landet kan detta tvirband vara mycket ore- gelbundet, avbrutet och ibland olika pi hriger och vanster sida. Mycket lik och mcijligen inte artskild dr brevilineatella (Fig. l1), som typiskt har en
kort, rak baslinje. Det verkar emellertid finnas rivergingar till fciregiende med bl.a med en pi
mitten avbruten mera normal baslinje med sviingd spets, ofta slutande med negra mcirka fjiill. Tviir- bandet dr oftast avbrutet och kan likna ett nigot snedstiillt hakpar. Den ringa storleken hos den hiir avbildade fjiirilen, som ingir i typserien frin Kin- nekulle, kan bero pA att den tillhrir sommar- generationen till skillnad mot de civriga. Inga
JJ
too
33 /-\
e,
o
Ingvar Svensson Ent. Tidskr. ll8 (1997)
Fig. 28-39. Hongenitalier av Phyllonorycter. - 28. P. hilarella (Zett.). - 29. P. salicicolella (Sircom). - 30. P rolandi (Svn.).-3l.Pviminetorum(Stt.).-32.P,brevilineatelb(Ben.).-33.P.tlubitella(H-S).-34.Psalictella((2.).-35.
P. heringiella (Crqnlien). - 36. P, viminiella (Sx.), - 37. P. quinqueguttella ((Stt.). ' 38. P connexella (2.). - 39. P.
pastorella (2.).
F e male ge nital ia of Phyllo nory cte r.
34
Ent. Tidskr. ll8 (1997)
hanar hr keinda som kan hlinfciras tll detta taxon.
Ibland kan vissa exemplar av salicicolella ha etl bngbcijt tvdrband, nigot som annars dr utmdrkande for hilarella (Fig. l2), dock oftast latt skild pe det
nigot bigb<ijda, klubbformade rotstrecket. Frfln Norge har beskrivits groenlieni med som vikti- gaste kdnnetecken avsaknad av mcirk delnings- linje i fransarna. Det finns emellertid en gradvis riverging till en tydlig delningslinje bland olika exemplar och arten har synonymiserats, siikerli- gen med all riitt. Ndrmast i Finland finns slutligen en frin alla andra i gruppen helt avvikande art, pastorella (Fig. 13) med enbart matta mijrkkanta- de hakar och utan rotstreck. Arten har tidigare uppgivits frin Dalsland, men inget beliiggs- exemplar har kunnat uppspiras. Den kan mcijligen ha fcirviixlats med de neirstflende sagitella och appareLLa pi asp. Ovanstiende fjiirilar avbildas med riktiga storleksrelationer.
Genitalierna hos hithrirande arter dr ofta mer el- ler mindre identiska, Atminstone med nuvarande preparationsteknik, och dlrftir av mindre vdrde fdr artbestzimningen. Hos flertalet iir hangenitalie- rna starkt osymmetriska, som exempelvis hilarel-
la (Fig. 16-l'7), som utmarks av mycket kort, jiimbrett saccus-utskott. Liknande saccus har rolandi (Fig. 18). Mcijligen nigot liingre och med oftast klubblk spets ar saccus hos salicicolella (Fig. 19) och dnnu nigot llingre men tunnare hos dubitella (Fig. 20). Saccus iir mycket lflng men annars inte till att skilja hos salictella (Fig. 2l),
he ri n g i e I la (Fig. 22) och v imini e I la (Fig. 23 ). Nas-
tan omiirklig saccus har viminetorum (Fig. 24).
Mer avvikande genitalier har quinqueguttella (Fig. 25) med v-formad saccus och hcigra valvan niistan lika bred som den vdnstra, dnnu mer connexella (Fig.26) med helt rundad saccus och hdgra valvan liknande fcireg6ende och allra mest pastorella (Fig.21) med ndstan symmetriska geni- talier.
Hongenitalierna iir mcijligen ibland mer an- vdndbara iin hangenitalierna fcir en sdker artbe- stAmning. Skillnader finns framfrir allt i ostium och bakre apofyser. Ostium iir mycket lika hos hilarella (Fig. 28), salicicolella (Fig.29), rolandi (Fig. 30) och viminetorum (Fig. 3 I ) och skiljs biist
pi apofysernas form och liingd. Sistniimnda skil- jer sig dessutom frin de andra genom rombiska iiggliiggningspapiller med korta kanthir. Nflgon klar skillnad mellan brevilineatella (Fig. 32) och salicicolella (Fie. 29) 6r svir att hitta. M<ijligen
Smdfjdrilar i Sverige 1996 verkar ostium svagt vinklad och granulerad i stiil-
let fcir strimmig, men mer studier beh<ivs. Hos dubitella (Fig. 33) har ostium en tydligt annor- lunda form. Sista bukplflten zir ndstan kvadratisk och apofyserna linga och smala. Ostium rir ganska likt fciregfl end e hos s al ic t e lla (F ig. 34), he ri n g i e I -
la (Fig. 35) och viminiella (Fig. 36), men sista bukplflten zir kortare 2in bred och apofyserna be- tydligt kortare. Ddremot kan jag inte se nigon pfl- taglig skillnad mellan dessa inbrirdes. Tydligare skillnad i genitalierna visar quinqueguttella (Fig.
37) utan synligt ostium men med korta apofyser, rombiska iiggliiggningspapiller och ett omvent parentesliknande veck framtill pi sista bukpliten.
Ett liknande veck men helt ute pi framkanten av
bukpliten bar connexella (Frg. 38). Signum iir lingstriickt pi en iiggformad platta. Egendomliga spolformiga veck pi pukpliten har pastorella (Fig. 39), som dessutom har ett lingstrackt, tydligt avsatt parti av ductus innanfcir ostium, fdrutom att signum iir uppdelat i smi trinder.
Kenneth Bond (in litt.) har studerat puppans cremaster och funnit viss skillnad mellan vimi- niella och salictella. Detta fdranledde mig att jam- frira cremaster hos heringiella och salictella, dock utan att kunna uppteicka nflgra skillnader mellan dessa.
dvriga intressantare arter
Nemapogonfalstiella, som av Bengt A. Bengts- son fcireslis fi det svenska namnet Falstersvamp- mal, togs ny fcir landet vid Bjornnabben i Bcida,
Ot, 0ar han fick en hona pi lampa 3.VIII och en hane pi samma sdtt och plats 4.VIIL96. Han un- derrdttade genast mig om det fantastiska fyndet och eftersom jag rikade befinna mig pi cin, glorde
vi ett gemensamt forscik med flera lampor natten
6.VIIL Det kom dock endast en hane och det pi
exakt samma plats som honan visat sig. Senare ljusf6ngstfcirscik pi platsen har varit fcirgiives. Lo- kalen iir en ganska ung liivblandskog pi fuktig, niiringsrik mark bara nigot 100-ta1 meter frin ha- vet. Den piminner pi si slitt om de danska loka- lerna pi Sjiilland, Falster, Lolland och Fyn. Tidi-
gaste datum ddr dr dock 6.VIII och flertalet exem- plar iir funna senare i minaden. Pi Fyn kom den
exempelvis till lampa i nigorlunda antal 23.y111.74 (Wolff 1975). Det dr sannolikt att arten liksom andra i sliiktet iir ljusskyende och mera sdl- lan rikar hamna pi lakanet vid lampan. Fjiirilen
35
Ingvar Svensson
Fig. 10. Nemapogon falstriella (Haas), fdre.tLagen det sven,ska namnet Falstersvampmal, togs som ny .fdr Sverige vid Bjrirnnabben i Bi;da pd Oland. Nrirmast
kcind frdn danska dctr.
Nemapogon falstriella has been found on the Baltic isltrnd of Oland, as ne\N to Sweden.
(Fig. 40) liknar i viss min sme, mdrka exemplar av den overallt vanliga N. cloacella men ar annu mdrkare till niistan helt svart. Den dr liitt att skilja
frin alla andra malar genom sina uppstAende svarta huvudhflr som bildar stark kontrast mot det gulvita ansiktet. Genitalierna avbildas av Wolff (1975). Larvens levnadssdtt iir inte klarlagt. Det kan antagas att den lever pi svampsubstrat, liksom de andra arterna i sliiktet oftast gcir, kanske t.o.m.
pi nigon alldeles speciell svampart si som zir kdnt for N. .fu n g iv o re I la (B enander).
M o n o p i s fe n e stat e I La, fcin sterbo mal, biirj ar bl i
nigot av en foljetong, men det gir knappast att underlita att namna Mats Lindeborgs upplevelse av arten 1996. Han observerade runt 100 exemplar pa tve barkldsa ekar i Halltorps hage, Ol 19.VL96.
Fjririlarna myllrade i sprickor och p6 stammarna.
Caloptilia hemidactylella, svenskt namn fcir- slagsvis Gulfliickig lonnstyltmal, godkiint av Carl Ake (se nedan). Eftersom arten fcirekommer bide vid Oslo i Norge och i scidra Finland, var det vdl narmast en tidsfrflga ndr den skulle upptiickas ocksfl i Sverige. I grannldnderna har arten noterats tbrst pi senare ar, vilket kan tyda pi spridning- stendenser. Att det skulle bli hemma hos Carl Ake Pettersson i Lrivh<ijden, Viise i Viirmland, var kan- ske mer ovAntat mot bakgrunden av att den andra arten pfl lcinn, C. semifuscia, kinnstyltmalen, hade nflgot av en massfcirekomst pfr platsen iret innan (Svensson 1996). Niirstflende arter brukar inte tri-
36
Ent.Tidskr. ll8(1997)
Fig. 41. Caloptili.a hemidactylella (D&S), fbresLagen det svenska namnet guffirickig ldnnstyltmal, har upp- tiickt.\ som ny fdr Sverige i Ldvhi;jden, Vcise, VrirmLand .samt i Lindbastmora, Ludvika, Dalarna.
Caloptilia hemidactylella has beenfound in the Central Swedi,sh province,s of Viirmland and Dalarna, as new to Sweden.
Fig. 42-13. Genitalier av Caloptilia hemidactylella (DAS). - 12. Hangenitalier. - 43. Hongenitalier.
Genitalia of Caloptilia hemidactylella (D&S). - 42.
MaLe genitalia. - 43. Female genitalia
vas tillsammans. anses det. Kanske har de iindi nigot olika nischer, exempelvis att larven av semi- J'ascia ar framme i juni-bcirjan av juli, medan hemidactylelkz uppges vara larv i augusti. Bflda overvintrar som fjiirilar, och det var ocksa sex civervintrade hemidactylella som Carl Ake fann pfl husviiggar l2.V-8.VL96, samtidigt med ett antal semifascia. Han har dessutom funnit en fjiiril l2.Ylll.96. Senare kom fram att Bengt Wickholm tagit samma art redan 5.VI.93 i Lindbastmora, Ludvika, Dr, men att exemplaret stett obestamt
4 i
Ent. Tidskr. 118 (1997)
sedan bakkroppen fallit av. Vingteckningen iir emellertid tillriickligt typisk fdr en seiker bestiim- ning. Fjiirilen (Fig. al) varierar en del i ving-
teckningen, men dr IAft att skilja frin semifa.scia
pi de klargula fliickarna i framvingarna, med fiir- ger som narmast liknar C. robustella, mindre ekstyltmalen. Den bruna grundfiirgen visar mrirka
strik och fliickar. Genitalierna dr karakteristiska Gig. a2-43).
Phyllonorycter platani, platanguldmal, har hit- tats pfl einnu en skinsk lokal, niimligen av Carl- Axel Gertsson i Landskrona. Frin minor insam- lade I -8.X kliicktes fjiirilar redan 5- 14.X.1996.
Yponomeuta rorella, pilspinnmalen, som f6re- giende ir rapporterades ha spritt sig explosions- artat 6ver Sydsverige (Svensson 1996), fortsiltter som en av de vanligaste arterna i sliiktet. Niir jag hade monterat en lampa under en stor fristiende siilg (Salx caprea) i Baskemcilla, Sk 31.VII.96 kom flera 10-ta1s exemplar under nattens lopp, sannolikt kliickta frin siilgen. Att salg dr en vanlig ndringsvdxt framgir av att Gciran Palmqvist och Magnus Wedelin hittade flera larvbon med puppor
- flertalet redan kllickta - pi nigra siilgar pi
Klagshamnsudden, Sk 8.VIIL96. Det finns gott om salgar <iver hela udden, men larvbona hade koncentrerats till nigra fi av dem.
Agonopterix subpropinquel/c, stcirre tistelplatt- mal. Kanske finns det hopp om att arten fortfa- rande har fast fot i landet. Fdregiende irs exem- plar i Skine (Svensson 1996) kunde ha varit en
tillfiillig immigrant, men nu har Henrik Jeansson
tagit ett exemplar i Bejershamn, Vickleby, Ol 29.VIII.96, ett datum som antyder kliickning pi
platsen.
Ethmia terminella, grikantade sorgmalen, som jag senast ber[ttade om 1994, rir nog pi fortsatt utbredning. Magnus Wedelin hade inte tidigare sett arten i sydviistra Skine, niir han fick 3 exem- plar i sin triidgird i Arlciv 28-30.VI.96.
Schffi rmuelleria stroemella, silverfliickprakt- mal, hittar man i regel pi gamla ruttna ekar. Mats Lindeborg fann arten pi en stcirre utfodringsan- ordning for hjort i Ottenbylund, Ol 8.VIII.96. Till- fiilligtvis sammanstrilade flera samlare dzir
l0.VIII och samlade in ett antal. Vid tillfiillet
granskade jag kringstflende ekar, som befanns vara vdl unga och viilmflende, utan att kunna finna nflgon fjiiril pi dem.
Cheimophila salicella, videvirmal, tir en mdrk-
ligt siillsynt fjiiril med utbredning norrut till Da-
Smdfjtirilar i Sverige 1996
Fig. 44-45. Malfjtirilen Blastobasis decolorelln Wol- loston. Arten rir hemmahrirande pd Madeira, men har etablerat sig i fdrorter till London, och nu ocksd hittctt till Sdlvesborg, drir den togs som nyfdr Sverige. Neelan:
han g e n i t a I ie r av Blastohas is dec olo re lla.
Blastobasis decolorella, new to Sweden, probably accidentally introduced. Lower: Male genitalia of Blastobasis decolo re lla.
larna men zinnu inte funnen i flertalet landskap.
Detta beror inte enbart pi den tidiga irstiden. Jag har nigra fi ginger f6ngat enstaka hanar flygande mot kviillssidan i nzlrheten av olika videarter men aldrig fitt den pi lampa. Men ingen regel utan un- dantag. Mats Lindeborg fick en nykliickt hane pfl ljus vid Ismantorp, Ol 23.IV.96 en god fingstnatt.
Blastobasis decolorella. Vid ljusfingst hemma i Scilvesborg, Bl 25.VII.96 fick Bert Pettersson en
fcir honom helt okand stor malfjliril. Genital- preparat visade att exemplaret, en hane, tillhcirde sliiktet B/a.stobasis och Bengt A. Bengtsson fcire- slog att det mrijligen kunde rcira sig om decolo- rel/a Wollaston, 1858. Pi fdrfrigan siinde John Langmaid en bakkropp av arten frir genitaldis- sektion och jiimfcirelse. Preparaten visar mycket god dverensstAmmelse och de smdrre olikheter
31
