• No results found

Varning för falsk renässanssilverkanna Källström, Olle Fornvännen 1947(42), s. 173-176 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_173 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Varning för falsk renässanssilverkanna Källström, Olle Fornvännen 1947(42), s. 173-176 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_173 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
5
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Varning för falsk renässanssilverkanna Källström, Olle

Fornvännen 1947(42), s. 173-176 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_173

Ingår i: samla.raa.se

(2)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

så rika akademi är nu så fattig, att den ej ens har medel till portoutgifter för försändandet av sina publikationer till utländska bytesförbindelser. Se- dan valutan nödtorftigt stabiliserats, ha vetenskapsmännens löner blivit så obetydliga att de endast tillåta den mest proletära existens. Själv försörjor sig Fettich med att arbeta som silversmed. Han har lanserat cn ny nationell stil, som att döma av hans bok »Magyar stilus az iparmiivészetben» (1944) tagit starka intryck av forntidens skytiska och avariska ornamentik.

Själv har han egenhändigt förfärdigat c:a 160 silverpjäser.

För att vidmakthålla »Archaeologia Hungarica» behövs stöd från ut- landet. Tyvärr finnes det inga nordiska fonder, som härvidlag kunna bisträcka. Vore det emellertid icke en uppgift för Nordens arkeologer att på ett annat sätt räcka en hjälpande hand? Såsom bl. a. framgår av de »accessionskataloger», som utges i Sverige, Danmark ooh Finland, omfattar »Archaeologia Hungarica» 28 monografier, de flesta på interna- tionella språk. Genom att inköpa några av dessa kunde museer, bibliotek och enskilda vetenskapsmän visa sin medkänsla med Ungerns arkeologer och sin uppskattning av deras verksamhet. Vitterhetsakademiens bibliotek är i så fall berett att vidarebefordra eventuella beställningar.

Adolf Schuck

VARNING FÖR FALSK RENÄSSANSSILVERKANNA

Det här i Sverige utomordentligt livliga silvcrsamlandet, som synes ha varit i oavbruten stegring under det senaste decenniet och fortfarande inte visar några tendenser till avmattning, omfattar i rogel mest föremål från 1700-talet samt då och då en sak från 1600-talets senaste del. Eftersom ännu äldre ting äro sällsynta förekomma do av naturliga skäl inte sä ofta i han- deln. Det är också förklarligt om en bredare köparkrcls inte vid bedömandet av vad sora av sådana ting eventuellt finns i marknaden kan känna samma säkerhet som då det blott gäller att slå i Upmarks Stämpelbok.

Trots att det här rör sig om den betydligt trängre marginal, inom vilken

samlare av äldre silver ha att arbeta, torde dot vara pä sin plats att ut-

sända en varning: man har nyligen kunnat konstatera en ovanligt skicklig

förfalskning av en dryckeskanna frän tiden omkring år 1600. Förekomsten av

en sådan förfalskning, omständlig i proceduren och säkerligen i och för sig

ganska påkostad, synes mig antyda två saker. Dels förefaller det tydligt

att man på grund av bristen på goda 1700-talssakor i marknaden har börjat

räkna med att kundkretsen skulle våga sig på även det äldre silvret trots den

besvärligare expertisen av sådant som ligger före den normaliserade silvcr-

stämplingcns period. Dels föreligger den obehagliga möjligheten att det är

cn här i landet arbetande förfalskningscontral som framträder. Som är betyd-

ligt skickligare än de. vilka tidigare verkat i branschen inom landet, ja som

besitter en sådan grad av kunskap och sådana moderna resurser att man

tvingas jämföra dess alster med do kontinentala mästorförfalskarnas från

tiden före kriget.

(3)

S M A li Ii B M B IIII B I. A N II E N

Fig. 1. Den falska silverkannan; originaltypen tillhör liden 1590—1610.

false silver lankurd; ils original type from 1590—1610. — The

(4)

S M A R R E M E D II E I. A N J ) B N

Fig. 2. Den falska kannans bollen. Infällt runt stycke av annat silverkärls bollen med stämplar för Peter Nieuendorf, Lidköping (1797—1835). — The bottom of the false tankard. Infilled rounded piece with stamps for Peler Neuendorf, Lid-

köping (1797—1835) belonging lo another silver vessel.

Det ä r alltså förekomsten av en verkstad med dylika s t o r a r e s u r s e r som

blivit u p p e n b a r genom det aktuella fallet. Men j u s t den k a n n a det n u ä r

fråga om (lig. 1) ä r into till alla delar ott så skickligt förfalskningsarbeto

att det varit svårt att avslöja detsamma. K a n n a n ä r av c y l i n d r i s k typ, dock

svagt vidgad uppåt, och har något utsvängd m y n n i n g s r a n d , Locket iir plant

med r u n d a d kant. Höjden upp till lockets översida är 105 mm, m y n n i n g s -

diam. 71 mm och fotdiam. 69 rara. D e k o r e n iir lill s y n e s g r a v e r a d , livet täckes

n ä s t a n helt av ett schweifornament typiskt fiir tiden 1590—WilO; på locket

s y n e s ett svenskt grevligt vapen för en ätt, vilken dock ej blev grevlig t o r r å n

1651. Även om det ej ä r ovanligt att en mer ä n femtio å r s e n a r e ä g a r e till en

silversak låter sätta ett vapen eller a n n a n dekor exempelvis på en ärvd

(5)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

kanna, så var givetvis denna omständighet den första som gjorde att man tittade närmare pä pjäsen.

I botten är Infällt ett runt stycke av ett annat silverkärls botten (fig. 2) med de sannolikt i och för sig äkta stämplarna för Peter Neuendorf i Lid- köping (1797—1835). Detta sistnämnda förtalskningstrick är ju snarast att betrakta som grovt och klumpigt. Möjligheten att pjäsen passerat genom två olika förfalskares händer är därför ej utesluten. Stämpelinfällningon är gjord helt och hållet utan den finess, som kännetecknar förfalskningen av dekoren.

Hur denna sistnämnda utförts skall inte avslöjas: det vore ju orätt att upplysa den aktuelle förfalskaren om hur han avslöjats eller tillhandahålla andra förfalskare receptet på en nyare och bättre metod. Undersökningen har utförts i samarbete med föreståndaren för Statens historiska museums konserveringsanstalt ingeniör Gillis Olson och prcparator C. G. Hesselblad.

Ett yttrande har också mottagits från Statens kriminaltekniska anstalt.

O. Källström

1946 ÅRS UTGRÄVNING I AGERÖDS MOSSE, MUNKARPS SOCKEN, SKÅNE

Genom professor Otto Rydbecks forskningar har Lunds universitets histo- riska museum under det senaste kvartsseklet kommit att bliva centrum för det i Sverige bedrivna forskningsarbetet pä den äldre stenålderns omräde.

Redan gonom professor Rydbecks utgrävningar i Järavallen i Limhamn 1903, vilka utgjorde en direkt fortsättning på Knut Kjellraarks undersök- ningar 1901—02, tillfördes Lunds universitets historiska museum cn samling fynd från denna, den svenska stenåldcrsforskningens klassiska boplats. Se- nare har fyndmassan i museet från detta tidsskede ökats avsevärt, men den består huvudsakligen av tillfälligt gjorda fynd och föremål, som hopsamlats på ytan av boplatserna. Under de senaste åren ha danska arkeologer före- tagit omfattande utgrävningar på de själländska mossboplatscrna från magle- mosetid, och tack vare de omsorgsfulla metoder, som därvid utarbetats, har man nu erhållit betydligt större möjlighet än tidigare att differentiera ma- terialet.

Mot slutet av 1930-talet planerades en utgrävning i större omfattning på någon skånsk boplats från mesolitisk tid, och man inriktade sig närmast på boplatsområdet vid Ageröds mosse i Mttnkarps socken. Där hade ett stort material av flintartefakter insamlats av amatörarkeologen, tullöverinspektör Carl Stadier; hela detta material har han skänkt till Lunds universitets historiska museum. Kriget och bristen på ekonomiska resurser lade emeller- tid hinder i vägen för planernas förverkligande. Först 1946 kunde do tagas upp på nytt och oj minst tack vare donationer från privat håll, i främsta rummet H. K. H. Kronprinsen, kunde arbetet sättas igång i juni månad.

Ledningen anförtroddes helt naturligt åt en yngre forskare, docent Carl-

References

Related documents

Den yngre gruppen i museets ringbestånd (fig. 4—5 samt 10) utgöres av tre ringar, en mycket vacker och väl bibehållen från Tjällmo prästgård i Östergötland (inv.nr 2802),

Individen Hans Snapphane var alltså med all sanno- likhet en duktig klensmed, som under en tidrymd av mer än tjugo år synes upprepade gånger ha använts i kungens tjänst, och när han

Liibecker- eller även danzigerfoten såsom enhet för tegelformarna torde vara ganska vanlig i de gammaldanska provinserna, och i ett fall som detta, då det rörde sig om ett

Förutom Anna-koret torde till »invigningsperioden» ha hört följande större och mindre altaren: ett helgat Kristus, ett Treenigheten, två för Helga lekamen (ett »in claustro»,

En kantskärva visar intryck av ett kraftigt dubbeltrådigt snöre, andra visa olika slags kamstäinpelintryck, vertikala linjeslicksrader (»furehenstich») ned över buken,

För egen del läser jag ut följande: Vid Jarls bortgång har Jorund volat hedra sonens minne genom två monument; det ena gjordes mor blygsamt (stain X pina) för hemgården, det

Såsom arrangörer och inbjudaro stodo riksantikvarie Martin Olsson, the Council for British Archaeology och the British Council. Utbytet finansierades genom anslag från svenska staten

Skulle den här åter- givna förklaringen till wittensordets användning i Sverige under 1800- och 1900-talen vara riktig finge man en full motsvarighet till det första bruket av