• No results found

PUBLIK VERKSAMHET. Förstudie Kan själv! Kulturhistoriska möten. - metodutveckling Rapport 2014:08

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "PUBLIK VERKSAMHET. Förstudie Kan själv! Kulturhistoriska möten. - metodutveckling Rapport 2014:08"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Förstudie

Kan själv! – Kulturhistoriska möten

- metodutveckling 2014

Norrbottens museum Ida Renlund

Katali Jarefjäll

PUBLIK VERKSAMHE T

(2)

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

Rapport: 2014:08 Dnr: 47-2014

Ida Renlund Katali Jarefjäll

140710

Norrbottens museum

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Sammanfattning av projektet ... 1

1.2 Projektägare ... 2

1.3 Projektgrupp ... 2

2. Bakgrund ... 2

2.1 Historik ... 2

2.2 Norrbottens museums styrdokument ... 2

2.2.1 Ur Norrbottens museums utställningspolicy ... 2

2.2.2 Ur Kulturplan för Norrbotten 2014-2016 ... 3

3. Behovsbeskrivning ... 4

4. Avgränsningar och urval ... 4

4.1 Projektets tema ... 4

4.2 Deltagande förskolor ... 5

4.2.1 Hägerns förskola ... 5

4.2.2 Seskarö förskola... 5

5. Tidplan... 5

6. Budget ... 5

6.1 Projektfinansiering ... 5

6.2 Projektkostnader ... 5

7. Förstudiens mål ... 5

8. Förstudiens genomförande ... 6

8.1 Tillvägagångssätt ... 6

8.2 Metod ... 7

9. Tidigare forskning ... 7

10. Analysmetod ... 10

11. Observationsresultat ... 11

11.1 Teckenförklaring ... 11

11.2 Hur förhåller sig barnen till olika föremål utifrån faktorer som material, färg, mönster, form, tyngd, struktur? ... 11

11.3 Hur samspelar barnen med varandra och de vuxna? ... 15

11.4 Hur rör sig barnen i rummet? ... 17

(4)

12. Analys ... 19

12.1 Resultat kopplade till utställningsproduktionens innehåll och form ... 19

12.2 Innehåll och form som barnen i förstudien till ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” anser bör ingå i en utställning för målgrupp 0-2 år ... 20

12.3 Projektgruppens tillägg ... 20

12.3.1 Nya möten med former och föremål ... 20

12.3.2 Den vuxnes roll i utställningen... 21

13. Det fortsatta arbetet ... 21

13.1 Utställningsproduktion och turné i länet ... 21

15. Referenser ... 23

(5)

1. Inledning

Barnets rätt till ickediskriminering.

Barnets bästa i främsta rummet.

Barnets rätt till liv och utveckling.

Barnets rätt att få sin röst hörd.1

Barnkonventionens fyra grundprinciper genomsyrar projektet ”Kan själv!”.

”Kan själv!” är ett projekt där innehåll och resultat, använder sig av perspektiven av och med barn i åldrarna 0-2 år. Metod och förhållningssätt för projektet bygger på barns delaktighet och inflytande.

1.1 Sammanfattning av projektet

Projektet ”Kan själv!” kan sammanfattas i en flödesbeskrivning:

förstudie – analys – RAPPORT – utställningsproduktion – turné i länet.

Projektet är alltså ungefär halvvägs i och med denna rapport.

I projektet ges barn möjlighet till direkt inflytande i museets verksamhet.

Med arbetsmetoden för ”Kan själv!” blir barn ur målgruppen 0-2 år delaktiga i en

utställningsprocess och ger oss svar på hur vi kan skapa en utställning som bäst passar och intresserar dem.

Projektets övergripande mål är att utforska hur museet kan möjliggöra ökad delaktighet i verksamheten. Vilket fokus och vilken innebörd innebär delaktighet för utställningsarbete, i synnerhet i mötet med de allra yngsta medborgarna i åldrarna 0-2 år? Hur skapar vi en bra utställningsupplevelse för de allra yngsta?

Projektet består av förstudie, analys, rapport och en utställningsproduktion. Förstudien har inneburit fältstudier vid två förskolor i Norrbotten. Förstudiens observationer har

dokumenteras genom anteckningar, foto och film. Det insamlade materialet har analyserats av projektgruppen och resultatet har sammanställts i denna rapport. Rapporten kommer att ligga till grund för en utställningsproduktion. Utställningen kommer att öppna i Haparanda för att sedan turnera i Norrbottens län från våren 2015.

Som en följd av förhållningssättet i ”Kan själv!”-modellen betraktas varje enskilt barns deltagande lika värdefullt som med vilken samarbetspartner som helst. Därför ingår en ekonomisk ersättning á 1 500 kr till respektive barngrupp/förskola.

1FN:s konvention om barnets rättigheter. Artikel 2, 3, 6 och 12.

(6)

1.2 Projektägare

Projektägare är utställningskommittén vid Norrbottens museum.

1.3 Projektgrupp

Ida Renlund, projektledare

Katali Jarefjäll, utställningsproducent

2. Bakgrund

2.1 Historik

”Kan själv!” är en pedagogisk arbetsmodell som utvecklats av Västarvet, efter en idé av Ida Lagnander, pedagog vid Västarvet, förvaltning för natur -och kulturarv inom Västra

Götalandsregionen. Västarvet har hittills genomfört tre ”Kan själv!”-projekt. Efter att Norrbottens museum hösten 2013, tog del av utställningen ”Kan själv – en upplevelse av natur för de allra minsta” och Ida Lagnanders/Västarvets erfarenheter fann vi att metoden ligger väl i linje med hur Norrbottens museum vill och ska arbeta enligt aktuella mål och riktlinjer.

I överenskommelse med Västarvet hittade vi en form för hur vi kan överföra ”Kan själv!”- konceptet till vår egen, norrbottniska version. Västarvet formulerade kriterier som vårt

”Kan själv!”-projekt avser uppfylla, se bilaga 1. Västarvet/Ida Lagnander bidrar med stöd och handledning i vårt projekt med max 80 timmar fördelat under hela 2014.

2.2 Norrbottens museums styrdokument

I Norrbottens museums styrdokument betonas följande fokus för verksamhetens inriktning:

Arbete för vidareutveckling av utställningsmediet, ökat användande av museets samlingar samt att barn och ungas delaktighet ska genomsyra kulturinsatserna i länet. Metodik,

förhållningssätt, processer och det operativa arbetet i projektet ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” svarar väl upp mot dessa fastställda mål.

2.2.1 Ur Norrbottens museums utställningspolicy

”Inom alla de områden och ämnen som Norrbottens museum arbetar med, produceras och visas utställningar som är exceptionella, banbrytande och i framkanten inom sin disciplin eller ämnesområde.”

”Utställningsverksamheten vid Norrbottens museum är drivande, utvecklande och ledande vad gäller själva utställningsmediet – dess form, språk, innehåll, grammatik. Utställningarna prövar nya former för gestaltning, organisation, upplevelser; prövar och vidareutvecklar bruket av nya medier och nya rumsliga/mediala lösningar; prövar och vidareutvecklar utställningars möjligheter till nya sätt att tillägna sig kunskap, möjliggöra upplevelser.”

(7)

Ett projekt som innebär ett nära samarbete med barn upp till två år är både exceptionellt och banbrytande såväl i Norrbotten som i övriga Sverige. Det görs få kultursatsningar på barn i åldrarna 0-2 i Sverige och troligen än färre med lika tydligt delaktighetsfokus som ”Kan själv!” genomsyras av.

”Museets samlingar: Norrbottens museums utställningar tillgodogör sig av och använder sig av Norrbottens museums samlingar. Urval ur samlingarna kan även vara särskilda

utställningar, exempelvis Norrbottens museums konstsamling.”

”Kan själv!”-projektet har kulturhistoria som tema. Föremål ur museets samlingar är

utgångspunkt för utställningsproduktionen. De är viktiga som inspiration, för igenkännande, som kunskapsbas, anknytning till vårt län, allt det som krävs för att öka möjligheterna till kulturhistoriska möten i museets regi.

2.2.2 Ur Kulturplan för Norrbotten 2014-2016

Följande mål och riktlinjer i Kulturplanen uppfylls i arbetet med ”Kan själv!”-projektet.

Genom att använda metoden i projektet kan vi hitta verktyg för ett fortsatt arbete med barn och unga i syfte att öka deras delaktighet, inflytande och tillgänglighet till kultur både ur ett skapande och ur ett så kallat brukar-perspektiv.

”Unga människor är en prioriterad grupp i länets utvecklingsarbete. De bär på värderingar och perspektiv som kan skilja sig från de vuxnas. Att förstå och ta vara på dessa perspektiv är en framgångsfaktor för Norrbotten. Detta kräver en fördomsfrihet, öppenhet och helt andra verktyg från oss vuxna för att på ett ärligt och konstruktivt sätt ta tillvara den kreativitet som blir resultatet.”

”Att kulturellt skapande och deltagande ska vara tillgängligt för de unga generationerna, på deras villkor och utifrån deras förutsättningar, ska genomsyra insatserna inom

kulturområdet i länet. De ungas värderingar och perspektiv behöver ha en plats i allt utvecklingsarbete och de unga ska kunna möta kultur och vara delaktiga i

kulturverksamheter från späd ålder genom hela sin uppväxt.”

Ett mål med projektet är att förmedla våra erfarenheter av detta utställningsprojekt, med dess starka delaktighetsfokus, till andra kulturinstitutioner och pedagoger, vilket ligger i linje med följande mål ur Kulturplanen:

”Utställningsverksamheten vid Norrbottens museum ska driva utvecklingen av

utställningsmediet som upplevelse- och kunskapsform. På grundval av detta kan museet också starkare och tydligare samverka vid och inspirera till annan utställningspraktik i länet.”

(8)

3. Behovsbeskrivning

Hur ska de allra minsta ges möjlighet att uppleva, utforska och erövra sitt eget kulturarv?

Hur kan vi tillgängliggöra museiföremål för de allra minsta medborgarna i Norrbotten?

Målgruppen 0-2 år är en, om inte bortglömd, så en ofta bortprioriterad målgrupp för museer och många andra kulturinstitutioner. Trots att parollen ”allas rätt till kultur” är vedertagen och något som många kulturinstanser avser att följa så finns inte mycket i Sveriges samlade kulturutbud som riktar sig särskilt till de allra minsta. För Norrbottens museum är det självklart att hela tiden vidareutveckla och förbättra verksamheten, därför vill vi fylla vår tidigare brist på satsningar för 0-2-åringar med hjälp av detta projekt.

Målgruppen 0-2 år är ny för museets verksamhet. Projektet utmanar oss att hitta och utforma en metod för utställningsverksamhet av och med de allra minsta. Vi måste lära oss att tolka små barns signaler, att lyssna till de som inte har det talade språket till förfogande.

En stor utmaning är att vi vill ge inflytande till någon som inte har möjlighet att själv besluta om deltagande i projektet. Vi måste därför vara lyhörda och visa respekt till varje barn på alla nivåer i projektet. För museet är det centralt att kunna erbjuda alla barn i Norrbotten, oavsett ålder, en kulturhistorisk upplevelse.

4. Avgränsningar och urval

Vi har i denna förstudie valt att inte utgå från ett genusperspektiv. Vi har alltså inte sökt likheter och skillnader i pojkars respektive flickors reaktioner och beteenden. Därför anger vi inte vilket kön barnet har i de kommande exemplen från dokumentationsmaterialet.

Projektet syftar till att låta barnen komma till tals och genom deras delaktighet ge svar på förstudiens frågeställningar för att kunna producera en utställning som svarar upp mot målgruppens behov. Inget i utställningsproduktionen, varken vad gäller form eller innehåll, har beslutats i förväg utan det är barnens svar som styr. De ramar som projektgruppen beslutat inför förstudiens start gäller: Temat, urvalet föremål, antalet delaktiga förskolor, antalet observationstillfällen samt antalet föremål.

4.1 Projektets tema

Temat för projektet är ”Kulturhistoriska möten”. Norrbottens museum är ett regionmuseum med en kulturhistorisk profil. Museet har en stor kunskap och lång erfarenhet av att

fördjupa, förmedla och belysa vårt kulturhistoriska arv. När vi valde övergripande tema för projektet ”Kan själv!” kändes det därför naturligt att utgå från något ”tryggt” och ”hemvant”

när vi skulle pröva ett för oss helt nytt arbetssätt. Vi ville hålla fokus på den nya arbetsmetoden, snarare än att utforska ett nytt ämnesområde.

Temat är ett försök att gestalta ett perspektiv ur Kulturplan för Norrbotten 2014-2016: ”De nationella minoriteternas kultur ska ges en starkare ställning.” För att belysa rikedomen i

(9)

nationella minoriteters kulturer valdes föremål ur samlingarna från följande kulturgrupper:

romer, samer, svenskar och tornedalingar. Urvalet föremål har skett i samarbete med Norrbottens museums föremålsansvarig. Exempelbilder på föremål, se bilaga 2.

4.2 Deltagande förskolor 4.2.1 Hägerns förskola

Hägerns förskola ligger i centrala Luleå, en av länets centralorter med drygt 47 000 invånare.

Förskolan har totalt fyra avdelningar. Avdelningen Småskär ingår i förstudien och består av 14 barn varav 5 flickor och 9 pojkar i åldrarna 1,1 – 2,62 år. Samtliga barn har svenska som modersmål. Tre pedagoger arbetar på avdelningen.

4.2.2 Seskarö förskola

Seskarö förskola ligger på Seskarö, en ö med ca 500 invånare 2,5 mil söder om Haparanda.

Förskolan har en avdelning ”Måsungen” med barn i åldrarna 1-5 år varav 8 barn ingick i förstudien: 6 flickor och 2 pojkar i åldrarna 1,1 – 3,1. Fyra av barnen har finska som modersmål. Tre pedagoger arbetar på avdelningen.

5. Tidplan

Tidplan för projektet, se bilaga 3.

6. Budget

6.1 Projektfinansiering

Förstudiens omkostnader inkluderas i avdelningen Publik verksamhets löpande budget.

Kostnaderna består av Ida Lagnanders medverkan som mentor i projektet samt rese- och logikostnader i samband med fältstudierna för Ida Renlund.

6.2 Projektkostnader

Kostnadsberäkning för resterande delar i projektet sammanställs efter förstudiens avslutning. Externa medel söks från stiftelser och/eller fonder.

7. Förstudiens mål

Genom förstudien vill vi öka våra kunskaper om hur vi skapar en utställning för små barn.

Kunskaperna får vi genom litteraturstudier men framför allt av barnen själva. Det är deras medverkan i projektet som är a och o för resultatet. Det är en viktig uppgift och en utmaning för projektgruppen att förvalta barnens bidrag ända fram till att slutprodukten/utställningen är klar. Förstudiens resultat är ett underlag för den kommande utställningsproduktionen.

2 Åldern anges med antal år följt av antal månader. 1,11 betyder en ålder av 1 år och 11 månader.

(10)

Här finns svar och riktlinjer för utställningens gestaltning vilket gör att formgivare och andra medarbetare i utställningsproduktionen ska använda förstudiens resultat som utgångspunkt i utställningsarbetet.

Dessutom ingår förstudien i ett avdelningsövergripande, ständigt pågående utvecklings- arbete och blir en del i vår fördjupade förståelse och kunskap för vårt dagliga arbete.

Följande mål gäller för hela projektet ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”:

1. Att utveckla och undersöka utställningsmediet och dess arbetsprocesser genom att med delaktighet i fokus arbeta tillsammans med en ny målgrupp. Detta i syfte att skapa en bra utställningsupplevelse för de allra minsta.

2. Att vidga synen på delaktighet i kulturinsatser både internt inom museet men även externt genom att förmedla våra erfarenheter till andra kulturinstitutioner och pedagoger.

3. Att genom erfarenheterna av samarbete med Västarvet främja fler samarbetsprojekt kring pedagogik och utställningar med externa parter.

8. Förstudiens genomförande

8.1 Tillvägagångssätt

Hur kan vi göra en bra utställningsupplevelse för de allra minsta?

För att få svar måste vi fråga barnen. De vet själva vilka behov och önskemål de har. Vi genomförde därför en förstudie i två förskolegrupper under mars-maj 2014. För att få en bredare förankring i länet förlades förstudien till Seskarö förskola, Haparanda kommun och Hägerns förskola, Luleå kommun.

En första kontakt togs med förskolechef respektive förskolerektor i Luleå och Haparanda i januari 2014. Gensvaret var positiv från de båda kommunerna och förberedande möten med förskolepersonalen genomfördes under februari. Under mötet på Hägerns förskola deltog förskolechefen och två av tre ur förskolepersonalen. Under mötet på Seskarö förskola deltog samtliga förskolepedagoger. Mötet innebar att Ida Renlund berättade om projektet, gick igenom projektplanen och förstudiens upplägg. Hon delade ut material om Västarvets ”Kan själv!”-utställningar samt bokade in kommande förskolebesök, se bilaga 4.

Barnens föräldrar informerades om förstudiens tillvägagångssätt genom ett informations- brev som delades ut av förskolepersonalen, se bilaga 5. Föräldrarna gavs möjlighet att välja om deras barn skulle delta eller inte. Föräldrarna informerades även att all dokumentation (foto/film) enbart skulle användas som arbetsmaterial inför en utställningsproduktion.

Informationsbladet ”Projekt pågår” sattes även upp i respektive förskolors entré, se bilaga 6.

(11)

Förutom ett första ”lära känna-besök” genomfördes fem observationstillfällen då barnen presenterades för olika föremål som liknar sådana som finns i museets samlingar.

Förskolegruppen från Hägerns förskola gjorde också ett besök i Norrbottens museums lekmiljöer ”Sjalljo” och ”Förr i tiden”. Alla dessa besök dokumenterades med film och foto.

I slutet av maj respektive i början av juni anordnade projektgruppen avslutningskalas på förskolorna med ballonger, såpbubblor, popcorn och saft. Då delades förskolegruppernas ekonomiska ersättning ut. Informationsbrev lämnades till föräldrarna, se bilaga 7.

Pedagogerna tilldelades ett utvärderingsunderlag. Besvarade utvärderingar, se bilaga 8.

8.2 Metod

Projektet har använt en kvalitativ undersökningsmetod i form av observationer för att studera målgruppens beteende. Målgruppen och våra frågeställningar gjorde att det enda möjliga valet av observationsmetod var ”direkt observation”. Målet med observationerna var att studera barnen i deras dagliga, välkända miljö på förskolan. Observatören/Ida Renlund förhöll sig relativt passiv till vad som hände i rummet. Hon försökte inte interagera med barnen i syfte att styra deras beteende men deltog i samspel med barnen när de sökte hennes blick eller ville interagera med henne på olika sätt. Efter ett par besök hade barnen blivit så pass vana vid Ida och hennes filmkamera att de inte verkade störas av hennes närvaro. En pedagog ur personalen fanns alltid i rummet.

Observationerna dokumenterades med anteckningar, foto och film. Ida försökte filma så mycket som möjligt av det som hände i rummet, men varvade med att fokusera

dokumentationen på ett enskilt barn. Genom att följa ett barn i taget försökte vi fånga hur ett barns lek flödar och hur barnet rör sig i rummet. Efter att samtliga förskolebesök genomförts, analyserade projektgruppen det inhämtade dokumentationsmaterialet under maj-juni 2014.

9. Tidigare forskning

Vi har tagit del av Västarvets erfarenheter i form av samtal och föreläsning med Ida Lagnander samt de projektrapporter och handledningar hon producerat. Vi har även studerat relevant litteratur kring småbarnspedagogik/toddlarkultur i syfte att stärka våra egna slutsatser från förstudien.

”Det som är karakteristiskt för barn mellan 0-3 år har ringats in och man talar idag om en

”toddlarkultur” som är gemensam för alla barn oavsett kön och etnicitet. Toddlare (efter engelskans ”toddle” som betyder den som tultar och går) använder hela sin kropp för att lära sig om och utforska sin omgivning. De skaffar sig erfarenheter och upptäcker sammanhang och skillnader genom att använda alla sina sinnen. I det som vi vuxna kallar lek, lär de sig hur de ska förhålla sig till sin omvärld. Leken är utforskande och undersökande och kan jämföras

(12)

med forskning. Men för en utomstående betraktare kan den upplevas som kaotisk och helt utan mål och riktning. Det är förklarligt eftersom små barn är ”här och nu”, de planerar inte sin lek utan stimuleras av föremål som kommer i deras väg, ljud de hör, de andra barnens lek och saker de känner. På det viset är de nästan ständigt i rörelse, går från det ena till det andra, på jakt efter kunskap om hur denna värld fungerar. Förutom det här undersökande förhållningssättet finns det några saker som är karakteristiska för toddlare.

Det här gör gärna en toddlare:

• sätter saker över huvudet

• faller omkull

• springer fram och tillbaka

• härmar andra

• kryper in i och under

• öppnar och stänger

• klättrar upp på

• trampar på saker

• ropar och skrattar

• häller ut och plockar i Det här tycker toddlare om:

• överraskningar och variationer

• det sluttande planet (rutschkana)

• hängande tyg

• tittut-lekar

• föränderliga saker

• stora lekelement” 3

Vad gäller stora lekelement har Gunvor LØkkens forskning visat att de möjliggör samspel mellan barn i åldrarna 0-2, eller toddlare som hon benämner dem. Hon beskriver att barns intention med leken beror på vilka typer av leksaker de har till godo. Meningen när de leker med små leksaker kan vara ”den här leksaken kan jag leka med själv” medan en mening som ingår i lek kring stora lekföremål är ”den här kan vi leka med tillsammans”.

”Att med den här toddlarkroppen som utgångspunkt kan stora föremål som en gunga, en rutschbana, en tunnel, en stor madrass eller kartonger/containrar eller för den delen väggar, dörrar, garderober, gardinar, bord och stolar fungera som förbindelseled eller ’mäklare’

3Ur ”Rapport om förstudien inför utställningen Kan själv! – en kulturhistorisk upplevelse för de allra minsta”, Ida Lagnander, Västarvet, Västra Götalandsregionen, 2008.

(13)

mellan toddlarsubjekten. Noteras bör även att de vuxnas roll i denna lek i stort sett var icke- intervenerande”.4

De pedagogiska grundtankarna för utställningen ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” ligger nära ”den fria lekens pedagogik” där det är barnens inneboende drivkraft och kreativitet som får styra innehåll och form för barnens aktiviteter. Eller som Birgitta Knutsdotter Olofsson, docent i psykologi och professor emeritus vid Stockholms universitet, beskriver det:

Det bästa barn vet är att leka. I lek utvecklas barnens såväl psykiska som fysiska förmågor.

Kropp och själ samspelar på ett sätt som överträffar andra aktiviteter. Den fria lekens pedagogik bygger på barnens egna idéer. Barnen utvecklar initiativrikedom och har aldrig tråkigt. De blir frimodiga och vågar det de annars inte skulle våga. De är aktiva och väntar inte på att bli sysselsatta. De utvecklar självständighet och kommer med egna förslag.

Lekande barn är hundraprocentigt koncentrerade.”5

4LØkken, G. 2008. Toddlarkultur. Om ett- och tvååringars sociala umgänge i förskolan, s 66-67.

5Jensen, M., Harvard, Å. (red.) 2012. Leka för att lära. Utveckling, kognition och kultur, s 91.

(14)

10. Analysmetod

”För att få ta del av så här små barns synpunkter krävs det helt andra metoder än frågor och diskussioner. De små barnen kommunicerar till oss genom det de gör. Det gäller att läsa av deras kroppsuttryck, blickar och minspel. Man måste försöka tolka deras upplevelser och förstå värdet och meningen i dem.”6

Analysen har genomförts genom att närstudera det insamlade fotomaterialet med förstudiens tre frågeställningar i fokus.

1. Hur förhåller sig barnen till olika föremål utifrån faktorer som exempelvis material, färg, mönster, form, tyngd, struktur?

2. Hur samspelar barnen med varandra och med de vuxna?

3. Hur rör barnen sig i rummet?

Analysen har genomförts av projektgruppen genom jämförelser av observationerna från de båda förskolegrupperna i syfte att hitta och formulera olika faktorer som utkristalliserat sig.

Dessa faktorer handlar till exempel om likheter och skillnader vad gäller barnens

förhållningssätt till föremålen, om det går att se några genomgående mönster i det som sker i barngrupperna eller om det är något specifikt som inträffat som projektet vill lyfta.

Svaren på förstudiens frågor har kategoriserats i tre undergrupper som visar hur barnen förhåller sig till föremålen, till de vuxna, varandra och rummet:

Många/ofta Ibland/några Sällan/få

Undergrupperna gör att resultaten kan vägas kvantitativt. Det vill säga, om någonting många barn gör inträffar ofta, om någonting några barn gör inträffar ibland samt om någonting få barn gör inträffar sällan.

Projektgruppens medlemmar, projektledare och utställningsproducent har undersökt dokumentationsmaterialet och har på varsitt håll analyserat, tolkat, funderat samt dragit slutsatser. Slutsatserna är styrkta genom att de är kopplade till sekvenser från det filmade materialet, alternativt foto eller anteckningar från observationerna. Dessa slutsatser har sedan jämförts med varandra.

6 Ur ”Rapport om förstudien inför utställningen Kan själv! – en kulturhistorisk upplevelse för de allra minsta”, Ida Lagnander, Västarvet, Västra Götalandsregionen, 2008.

(15)

11. Observationsresultat

11.1 Teckenförklaring

Med hänsyn till anonymitetskravet och vårt syfte med studien har vi valt att tilldela varje barn en unik bokstav samt ange deras ålder i antal år följt av antal månader. Exempelvis B 2,3.

11.2 Hur förhåller sig barnen till olika föremål utifrån faktorer som material, färg, mönster, form, tyngd, struktur?

OFTA/FLERA

 ”Ösa i och ösa ur”. Använder olika slags behållare; kaffepanna, mjölkhämtare, emaljhink, korg, mössa, hatt, träskål, tillsammans med exempelvis; kosa, liten plåtslev, emaljmugg, emaljslev, träslev, kopparslev. ”Hämtar” ur behållaren, öser över i annan behållare eller hämtar från golvet till behållare.

Exempel: O 3,5 som höll en kosa under kopparkaffepannans handtag, som bildar ett rör och öste sedan ur kosan i annan behållare.

 ”Plocka i och plocka ur”. Olika slags behållare (se ovan) och olika slags föremål;

tyggrönsaker, träägg, tovade bollar, nycklar, kryddburkar i metall, ovala

plastäggklockor. Flera exemplar av samma typ av föremål används gärna för detta.

Upprepas flera gånger. Genomförs både enskilt och parvis.

Exempel: Ett barn lägger ner föremål i ett annat barns behållare varpå det andra barnet plockar ur dessa och lägger de i det första barnets behållare och så vidare.

 ”Testa volym”. Provar hur mycket som ryms i olika slags behållare. Lägger ner

föremål efter föremål tills det är fullt och bär sedan gärna iväg behållaren. Testar ofta vad som ryms i en emaljmugg till exempel.

Exempel: B 2,5 förde ett träägg genom den största nyckelns handtag och sa sedan:

”Mål!”

 ”Testa avstånd”.

Exempel: O 3,1 lade tvättbrädorna så att de låg med litet avstånd mellan sig och hoppade på och mellan dem upprepade gånger. Ändrade avståndet ett par gånger.

 ”Lägga på lock”. Denna handling får en egen punkt även fast den nästan alltid kombineras med att plocka i och plocka ur. Det är mycket utmanande att få av ett lock och att sätta på ett lock så att det går på ordentligt. Även det yngsta barnet, V 1,1 arbetade länge med att ta av och sätta på locket till en emaljhämtare.

(16)

 ”Bära runt”. Barnen bär ofta omkring föremålen i rummet, ibland utan att det följs av en aktivitet med föremålet, ibland kombinerat med att plocka i och plocka ur/ösa i och ösa ur.

 ”Laga mat”. Exempelvis vispa, krydda, röra. De använder föremålen som är kopplade till matlagning för dessa välkända lekrutiner. De vill ”göra som man ska” med dessa typer av föremål.

 ”Använda kroppen”. Klättrar upp på större föremål, till exempel kistan (även lägre bord), provar stå, hålla balansen, hoppa ner. Upprepas. Går, trampar, kliver, hoppar mellan och på tvättbrädorna. Flyttar på föremålen så att det går att till exempel hoppa från det ena till det andra.

Exempel: S 2,0 som ofta lade sig på föremål, rullade ner och rutschade av.

 ”Skapa ljud”. Använder de olika föremålen att knacka, slå, stryka, snurra på/med så att olika ljud bildas. De stora nycklarna blev trumpinnar till exempel. Äggklockorna som ringer när man drar upp dem och sedan drar tillbaka dem var mycket intressanta för de flesta.

 ”Återkomma.” Barnen kommer tillbaka till föremål de använt tidigare. De skiftar aktiviteter och föremål. De mest intressanta föremålen/aktiviteterna återkommer de till flera gånger, exempelvis äggklockorna. Det visar sig ett tålamod i detta, de testar tills de lyckas med uppgiften.

 ”Uppleva tyngd.” Många barn bär gärna föremål som är på gränsen till för tunga för dem.

 ”Använda lutande plan.” På en av förskolorna fanns en rutschbana inne i rummet.

Många barn lät olika föremål åka nerför rutschbanan om och om igen. I museets lekmiljö fanns en liten, bred bro som användes flitigt. Den hade plats för två barn samtidigt.

 ”Samla”. Flera barn vill samla ihop alla liknande föremål, till exempel ägg eller tyggrönsaker och antingen hålla dem i famnen eller lägga dem i någon behållare.

Några protesterar när något annan vill ta ett av föremålen. Vid ett tillfälle hjälptes flera barn åt att samla alla dagens föremål (täcket, sälskinn, fårskinn, renskinn, stenredskap, hästsko, skridsko, bälte) i deras koja under ett bord.

Man skulle kunna säga att barnen skapade ett museum i miniatyr.

(17)

IBLAND/NÅGRA

 ”Lyfta, bära iväg”. Intressant för några var att lyfta det tunga nordbottniska stenredskapet.

Exempel: H 2,1 lyfter och bär iväg en bit, lägger ner det på täcket, rullar från sida till sida med stenredskapet i famnen.

 ”Kombinera välkänt och nytt”. Några av barnen använde förskolans leksaker tillsammans med föremålen under flera av besöken.

Exempel: S 2,0 använder plastfigurer/legogubbar som vandrade på fuskstenen och stenredskapet. Ett annat exempel är B 2,5 som använde en plastlåda med

rutmönster/hål att stoppa ner tygmorötter och tygärtskidor i.

 ”Göra mönster”. Några använder föremålen för att göra mönster, till exempel genom att lägga alla fiskarna på rad.

 ”Prova plagg”. Några provade gärna plaggen och skorna men när de kände att de inte passade så togs de av direkt. Glada tillrop från en vuxen ledde i de flesta fall att leken avbröts.

 ”Stoppa i munnen”. Förutom flera barn som smakade/låtsasåt på trääggen och tygmorötterna så var det endast ett barn som stoppade föremål i munnen (en nyckel och en visp).

 ”Konstruera”. Ett par barn provade att bygga ihop tvättbrädorna genom att ställa dem på högkant i vinkel. Testade olika sätt för att se om de kunde passa ihop.

SÄLLAN/FÅ

”Bygga banor”. Ett par barn byggde banor av föremål.

Exempel: C 2,5 lade två tvättbrädor efter varandra på golvet och körde traktor på dem.

”Stoppa ned huvudet”.

Exempel: Q 2,4 stoppade ner huvudet i den stora emaljhinken ett flertal gånger då hen även provade hur det lät när hen gjorde ljud. Vid ett annat tillfälle satte hen träskålen på huvudet. Inga andra barn gjorde detta.

(18)

 ”Stapla”. Endast vid ett par tillfällen staplar något av barnen föremålen på varandra, till exempel de tomma mjölk- och filkartongerna.

Exempel: B 2,5 ställde dem efter varandra och puttade på den första så det blev en dominoeffekt.

Några föremål som barnen visade var extra intressanta var nycklarna, både de stora och de små. Alla verkade veta vad de var och vad de används till. De använde dem både till att försöka passa in i nyckelhål ”som man ska” och på andra sätt, till exempel som trumpinnar.

(19)

11.3 Hur samspelar barnen med varandra och de vuxna?

OFTA/FLERA

 ”Visa upp”. Flera av barnen vill visa upp föremålet de använder för pedagogen. Vill även visa vad hen gjort med föremålet, exempelvis stoppat ner ägget i hinken. Vill att pedagogen kommenterar detta på något sätt. Håller upp/fram föremålet tills

pedagogen ser detta och reagerar. Kan sedan gå tillbaka och fortsätta.

 ”Mata varandra”. Oftast är barnet som blir matad med på det. Hen kan reagera med glad eller äcklad min. Barnen matar gärna pedagogen också. Det är vanligt att barnen leker att de äter/dricker eller konkret biter och smakar på sakerna.

Exempel: Q 2,4 använde den lilla plåtskeden och matade ur koskällan. S 2,0 matade även foton på väggen av de andra barnen i gruppen.

 ”Den vuxnes hjälp”. Om ett barn exempelvis tagit ett föremål ifrån ett annat barn, eller ställt sig där ett barn tänkt sig gå eller hoppa, eller vid en annan situation där konflikt är på väg att uppstå, tittar det ”kränkta” barnet efter pedagogen för att söka hjälp.

 ”Den vuxnes närhet”. Flera av barnen sätter sig i pedagogens famn då och då. Ofta kan mer än ett barn söka sig till pedagogens knä/famn samtidigt. Ofta placerar sig barnet nära pedagogen när hen använder föremålen. En grupp av till exempel tre barn kan sitta alldeles inpå pedagogen. Om pedagogen flyttar sig händer det att barnen efter en stund formerar sig på liknande sätt kring pedagogen.

 ”Söka varandras närhet”. Ofta samlas flera av barnen i varandras närhet för att både samspela och leka själva.

 ”Härma”. Barnen betraktar, studerar och härmar de andra i rummet. Om någon gör något nytt moment, använder ett oanvänt föremål eller gör något som bildar ljud, tenderar flera av barnen att dra sig till det barnet och göra denne/denna sällskap i handlingen.

 ”Byteshandel”. Ofta bjuder barnen in ett annat barn till aktiviteten som pågår. Vanligt är att räcka över ett litet föremål eller en hink till ett annat barn. Lika ofta tar barnen föremål ifrån varandra.

(20)

IBLAND/NÅGRA

”Tydligt avgränsade ytor”.

Exempel: Olika färg på golvet uppmuntrade O 3,1 till hopp och kliv.

 ”Tittut-lek”. Några av barnen använder föremål för att gömma sig bakom och kika fram som en form av tittut-lek.

SÄLLAN/FÅ

”Bevaka”.

Exempel: A 2,6 valde genast en äldre telefon med lur och nummerskiva. Hen satt med telefonen mellan sina ben eller i knät den under nästan halva besöket utan att

undersöka den vidare. När ett annat barn närmade sig drog sig A 2,6 ljudlöst ut ur rummet med telefonen och satte sig i en soffa. Hen lämnade inte ifrån sig telefonen förrän pedagogen bestämde att nu var det någon annans tur. Hen protesterade och började gråta. Alternativen som presenterades fångade inte hens intresse.

(21)

11.4 Hur rör sig barnen i rummet?

OFTA/FLERA

 ”Betrakta”. Barnen skiftar mellan att vara aktiva och interagera med föremålen och varandra och att sitta en bit ifrån och betrakta det som händer i rummet. De väljer gärna en plats där de kan se stor del av rummet. De stannar inte upp någon längre tid, ofta mindre än en halv minut. Efter detta är de aktiva igen.

Exempel: G 2,1 satt ofta och betraktade de andra barnen, ibland med ett eller ett par föremål, till exempel tygfiskar, i famnen.

 ”Krypa in i”. Finns det en koja eller liknande i rummet så används den gärna.

Att gömma sig i. Att samla saker i. Att ta bort saker ur.

Exempel: Flera barn stoppade in samtliga föremål; täcke, skinn, stenredskap med mera i förskolans koja under ett av borden. Flera barn samarbetade kring detta.

Ett annat exempel är i ”Sjalljo” där det hängde ett tygskynke framför en

trappuppgång. Det lockade flera barn att gå bakom och kika vad som fanns där.

Även på Seskarös förskola fanns ett draperi framför ett krypin där barn gick bakom.

Q 2,4 ville sitta ostörd där inne och undersöka en trälur vid ett tillfälle.

 ”Uppleva med hela kroppen”. Många använde hela kroppen för att testa olika kroppslägen med hjälp av föremålen.

Exempel: S 2,0 rullade ofta på föremålen med sin kropp och hasade exempelvis nedför en av kistorna, på mage, med ansiktet nedåt.

IBLAND/NÅGRA

 ”Pausa”. Några barn har behov av att lägga sig ner en eller ett par gånger per pass.

Ofta med ett eller flera föremål med sig.

Exempel: O 3,1 lade sig flera gånger på rygg och gungade från sida till sida samtidigt som hen håller i slevar. Eller H 2,1 som rullade runt med det nordbottniska

stenredskapet i famnen.

 ”Skapa hinderbana”. Vid flera tillfällen ordnade barnen på Seskarö förskola några av föremålen till en slags hinderbana som de sedan sprang och hoppade i upprepade gånger i form av en följa John-lek.

(22)

SÄLLAN/FÅ

 ”Använda ytor”. Barnen rör sig varierat i rummet. Ett par av barnen i respektive barngrupp hade behov av att springa av sig, skutta, snurra, rulla emellanåt. Detta inträffade oftare på Seskarö förskola där det fanns större utrymme i rummet eftersom det var färre barn i gruppen.

(23)

12. Analys

12.1 Resultat kopplade till utställningsproduktionens innehåll och form

När sammanställningen av resultaten var klar diskuterade projektgruppen kring vad som ska ingå i utställningen och på vilket sätt. Diskussionen har inte handlat om att välja ut specifika föremål, till exempel ”skrin”. Den avgörande faktorn har varit föremålets inneboende kvalité, exempelvis ett skrins kvalité av att kunna öppnas, stängas, låsas, staplas, klivas på och lyftas.

Urvalet kunde även handla om att det var skrinets målade mönster på locket som valdes att ingå i utställningens formgivning.

Barnen som deltagit i förstudien har visat att små barn upptäcker och undersöker sin omgivning med hela sin kropp. Därför vill vi framförallt skapa möjligheter för barnen att arbeta med och använda sig av sina kroppar i deras lust till lek och utveckling när de besöker utställningen ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”.

Gunvor LØkken, professor i förskolepedagogik, talar om kroppssubjektet, att små barn lever i världen med kroppsligheten som gemensamt kännetecken.

”… begreppet kroppssubjekt som är en integrerad människokroppslig helhet bestående av tankar, känslor och fysiologi som samtidigt och oupplösligen är integrerad i den värld där denna konkreta kropp lever sitt liv.”7

Vad gäller utställningen i allmänhet: miljön ska utstråla harmoni.

Detta i enlighet med forskning av Ann Granberg, diplomerad småbarnspedagog. Faktorer som har betydelse för att skapa inbjudande lekmiljöer är färger, former, tomrum och

utfyllnader och ljud. Väggar och inredning bör hålla en låg och lite intetsägande profil, menar hon. Det är barnens lek som ska färgsätta och befolka utrymmen. Barnen i förstudien har lärt oss att de behöver både ytor att springa av sig på och undanskymda vrår där de kan dra sig undan till ensamlek och kontemplation.

”Små barn behöver gott om tid, lugn och ro och ostördhet för att leken ska ha möjlighet att treva sig fram och utvecklas.”8

Utställningens form och innehåll ska utformas i enlighet med standardiserade säkerhetsföreskrifter för miljöer utformade för målgruppen. Detta är i första hand formgivarens ansvar att uppfylla.

Formgivningen ska innehålla färger, mönster och former som återfinns i den samiska, romska, tornedalska och svenska kulturen.

7LØkken, G. 2008. Toddlarkultur. Om ett- och tvååringars sociala umgänge i förskolan, s 40.

8 Granberg, A. 2003. Småbarnslek. En livsnödvändighet, s 94.

(24)

12.2 Innehåll och form som barnen i förstudien till ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

anser bör ingå i en utställning för målgrupp 0-2 år

 Stora lekelement där flera barn kan samspela kring.

 Stadiga objekt som går att kliva på, klättra på, klänga på, ligga på.

 Former som går att passa in i varandra. Nycklar och nyckelhål kan gärna ingå men på ett oväntat sätt.

 Föremål i olika storlek som går att öppna och stänga.

 Föremål i olika storlek med olika typer av lock.

 Föremål med rörliga funktioner.

 Några föremål som inte är fasta, det vill säga som går att bära runt i rummet.

 Utställningen ska ge möjligheter till ljudskapande.

 Överraskande moment, till exempel flera likadana föremål men med varierande tyngd.

 En eller ett par platser där barnen får en bra överblick av rummet.

 Plats där barnen kan vila och pausa genom att sitta och ligga.

 Utformningen bör ha olika nivåer i form av trappsteg, lutande plan, utsiktsplatå eller liknande.

 Golvet får gärna innehålla formgivna gränsmarkeringar av olika slag.

 Utrymme för att kunna röra sig runt lekelement genom att springa, hoppa, krypa.

 Gärna någon trång passage i rummet.

 Någonstans att kunna krypa in i, exempelvis gång, koja och hålrum. Viktigt att det finns hål att titta ut genom för att kunna ha kontakt med det som finns på utsidan.

 Något som väcker nyfikenhet för vad som är bakom, exempelvis ett hängande tyg.

 Många ämbar, behållare från olika tider och kulturer i olika storlekar.

 Många mindre föremål av liknande slag.

 Vuxenplatser. De vuxna bör kunna sitta bekvämt i närheten av barnen eftersom barnen behöver en känd vuxens närhet för att sitta nära och vila, få hjälp, tröst och bekräftelse.

Det vanligaste ordet under passen var ”titta!”. Till exempel ett barn som hängde i dörren till skogskåtan i ”Sjalljo” och sa: ”Titta jag kan!” till den vuxne i närheten.

12.3 Projektgruppens tillägg

12.3.1 Nya möten med former och föremål

Innehållet i utställningen bör inte utgöras av för många föremål som barnen känner till och redan vet hur det ska användas. Förstudien har visat att barnen då tenderar att leka

välkända lekar med föremål som till exempel har med matlagning att göra. Vi tror att barnen redan har goda möjligheter till dessa typer av lekar i hemmet och på förskolan. Därför vill vi att det barnen möter i utställningen ska vara sådant som de inte på en gång kopplar till deras vanliga välkända lekformer.

(25)

12.3.2 Den vuxnes roll i utställningen

”Barnen vill att vi vuxna SER vad de gör. Men vi ska inte tala om VAD de ska göra. Det lilla barnet pratar med blickar, ansiktsuttryck och sin kropp. Därför ska du vara tillgänglig för ditt barn. Sätt dig på golvet, iaktta ditt barn och ge det bekräftelse.”9

Det är barnen som är i centrum och det är deras behov som ska prioriteras i utställningen.

Eftersom arbetssättet är nytt för oss måste vi påminnas om detta under utställnings- produktionens gång så att vi inte halkar in i ett tänk där vi försöker tillfredsställa de vuxna.

Barnen söker ofta närhet, tröst, vila och inte minst bekräftelse hos den vuxne i rummet.

Vi har sett att det bästa för att inte bryta lekflödet är att den vuxne visar att den ser och bekräftar barnet med blickar, minspel eller med ett par ord, inte mer. Anledningen till detta är att inte störa barnets lekflöde utan att barnet ska få den bästa möjliga utställnings- upplevelsen.

13. Det fortsatta arbetet

13.1 Utställningsproduktion och turné i länet

Rapporten ligger till grund för den kommande utställningsproduktionen. Under våren intervjuades tre formgivare. Under juni månad anlitades Lina Sporrong som projektgruppen ansåg vara bäst lämpad för projektet. Formgivarens uppdrag är att efter att ha tagit del av denna rapport, påbörja förslag på formgivning under hösten 2014. Formgivning och val av material görs i nära samarbete mellan formgivaren och projektgruppen. Detta är viktigt för att se till att barnens intressen bevakas genom hela produktionen. Projektledaren/Ida Renlund har rollen som barnens talesperson under hela projektet.

Under senare delen av hösten 2014 fram till början av 2015 kommer utställningen färdigställas. Utställningen kommer att öppna i Haparanda för att sedan turnera i Norrbottens län från våren 2015.

Under utställningsproduktionen kommer barn från Hägerns förskola som deltagit i förstudien att prova utställningen/delar av utställningen. De ges då tillfälle att ytterligare bidra med sina kunskaper till projektet. Deras synpunkter påverkar sedan den fortsatta utställningsproduktionen.

9 Handledning till utställningen ”Kan själv! – en upplevelse av natur”. Västarvet, Västra Götalandsregionen 2012

(26)

14. Slutord

Utställningen ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” kommer att erbjuda möjligheter för de allra yngsta barnen att i form och innehåll möta sitt kulturhistoriska arv utifrån sin egen nivå och erfarenhet. Barnen har själva varit delaktiga i utställningsprocessen och utställningen baseras på deras reaktioner och erfarenheter museet fått ta del av.

Genom besök i utställningen skapas kroppsminnen hos barnen från deras kontakt med material, miljöer, föremål, färger, former och mönster. Dessa kroppsminnen kommer att ge barnet en känsla av igenkänning nästa gång de kommer i kontakt med liknande objekt eller miljöer.

Det är de allra minsta barnen som är mest öppna, har mest lust och förmåga till att insupa ny kunskap genom nya erfarenheter. Genom utställningen ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

hoppas vi så frön i Norrbotten. Frön från vår gemensamma historiska mylla som ska förvaltas av våra barn och förhoppningsvis bidra till många fruktbara kulturmöten även i framtiden.

(27)

15. Referenser

Tryckta källor

Granberg, A. 2003. Småbarnslek. En livsnödvändighet. Stockholm: Liber AB Haugen, S., et. al. 2006. Småbarnspedagogik. Fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber AB

Jensen, M. 2013. Lekteorier. Lund: Studentlitteratur AB

Jensen, M., Harvard, Å. (red.) 2012. Leka för att lära. Utveckling, kognition och kultur. Lund:

Studentlitteratur AB

Korczak, J. 2011. Barnets rätt till respekt. 4:e utg., 2:a tryckn. Stockholm: Natur och Kultur Kulturplan för Norrbotten 2014-2016. Norrbottens läns landsting.

Lagnander, I. 2008. Rapport om förstudien inför utställningen Kan själv! en kulturhistorisk upplevelse för de allra minsta. Västarvet, Västra Götalandsregionen

Lagnander, I. 2011. Rapport från förstudien inför utställningen Kan själv! en upplevelse av natur för de allra minsta. Västarvet, Västra Götalandsregionen

Lagnander, I., Svensson, J. 2014. Kan själv! -en ljudupplevelse för de allra minsta Förstudie.

Västarvet, Västra Götalandsregionen och Kultur i väst

LØkken, G. 2008. Toddlarkultur. Om ett- och tvååringars sociala umgänge i förskolan. Lund:

Studentlitteratur AB

Norrbottens museums utställningspolicy 2014. Norrbottens museum

Vygotskij, L. S. 1995. Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos

Webbsidor/Internetkällor

FN:s konvention om barnets rättigheter

http://barnkonventionen.se/fns-konvention-for-barns-rattigheter

Uppsala Barn och Babylab, Uppsala Universitet, Institutionen för psykologi http://www.psyk.uu.se/forskning/forskargrupper/child-and-baby-lab

(28)

Projektet i media

Artikel i personaltidningen för Norrbottens läns landsting ”Insikt” (nr 2, 2014 sid 14).

”Barnen är med från början”.

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=b99v87cf Artikel på Västarvets webbplats

”Kan själv utvidgas till Norrbotten”

http://www.vastarvet.se/kan_sjalv_norbottens_museum

Artikel på Norrbottens museums webbplats

”Kan själv! – nytt projekt av och med de minsta barnen”

http://www.norrbottensmuseum.se

(29)

Västarvets kriterier för en ”Kan själv!”-utställning

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

131213

Vad är det som gör en Kan själv-utställning

• Produktionen genomsyras av FN´s konvention för barnets rättigheter och dess barnsyn

De som deltar i produktionen ska ha kunskaper om FN´s konvention för barnets rättigheter och vara införstådda med vad det innebär att hela tiden beakta de fyra grundprinciperna, Barnets rätt till ickediskriminering, Barnets bästa i främsta rummet, Barnets rätt till liv och utveckling, och Barnets rätt att få sin röst hörd.

Barnen ska bemötas med respekt och behandlas som vilken samarbetspartner som helst.

Barnen ska arvoderas för sina insatser och de ska få någon form av återkoppling på sin medverkan.

• Barn är delaktiga i hela processen, från förstudie till färdig utställning

Barnen är experterna. Det är de som vet hur det är att vara barn och det är de som kan berätta om hur deras behov och önskemål ser ut. Barnen ska få berätta om hur de vill att en utställning ska formgivas och vilket innehåll den ska ha för att passa deras sätt att utforska och undersöka.

• Pedagog finns med och leder processen, från förstudie till färdig utställning Pedagogen är den som har kunskaper för att möta och kommunicera med barnen.

Pedagogen ska föra barnens talan i projektet och se till att barnens kunskaper och åsikter hela tiden beaktas.

• Utställningen har en tydlig målgrupp/åldersgräns

• Utställningen har ett tydligt och genomtänkt tema

Det är en fördel att arbeta med ett begränsat tema för att kunna ställa specifika frågor till barnen under förstudien.

• Produktionen följer en arbetsmodell med förstudie – rapport – formgivning – bygge – prövning

Förstudie – genomförs av pedagog tillsammans med barn i målgruppens ålder på ett respektfullt sätt. Barnens kunskaper, synpunkter och svar på de ställda frågorna samlas in genom pedagogisk dokumentation (observationer, anteckningar, foto och film) Föräldrar ska informeras och ge sitt godkännande.

Rapport – görs av pedagog och ska innehålla det insamlade materialet från barnen, forskning, säkerhet etc och vara ett underlag för formgivning och innehåll.

Formgivning – ska bygga på rapporten. Pedagogen bevakar barnens intressen under formgivningen.

Bygge – i konstruktion, val av material och bygge måste hänsyn tas till barnens säkerhet.

Pedagogen bevakar barnens intressen under bygget.

Prövning – Utställningen provas och utvärderas av barn i målgruppens ålder innan den öppnas.

(30)

Västarvets kriterier för en ”Kan själv!”-utställning

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

• Besökande barn ska kunna skapa sin egen upplevelse

Utställningens formgivning ska göra det möjligt för barnen att röra sig i utställningen på egen hand samtidigt som de kan hålla kontakt med sina medföljande vuxna för att få stöd och bekräftelse.

• Barnens medverkan synliggörs.

I marknadsföringsmaterial, handledning och annan kommunikation om utställningen ska barnens medverkan lyftas fram.

• Syftet med utställningen ska förklaras för vuxna genom en handledning

De medföljande vuxna ska göras införstådda med hur de ska agera i utställningen så att besökande barn får en möjlighet att på egen hand skapa sin egen upplevelse.

• Ursprunget framgår tydligt

Det ska finnas en text som tydligt talar om att Kan själv! är en pedagogisk arbetsmodell som utvecklats av Västarvet.

(31)

Föremål som används i förstudien

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

(32)

Föremål som används i förstudien

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

(33)

Föremål som används i förstudien

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

(34)

Föremål som används i förstudien

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

(35)

Tidplan

Rapport från förstudie "Kan själv! – Kulturhistoriska möten"

TIDPLAN

"Kan själv! – Kulturhistoriska möten"

2014

jan feb mar apr maj jun

FÖRSTUDIE

förarbete, planering

besök förskola, Luleå/Haparanda 10/3 - 4/6 2014 analys, rapport

UTSTÄLLNINGSPRODUKTION planering, formgivning

förproduktion

produktion på plats, utställning klar v 10 2015 UTSTÄLLNING PÅ VÄG

marknadsföring turnéläggning

(36)

Tidplan

Rapport från förstudie "Kan själv! – Kulturhistoriska möten"

sep okt nov dec

2015

jan feb mars

f.ff.f f.f

(37)

Bilaga 4

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

Förskolebesök under förstudien ”Kan själv!” – Kulturhistoriska möten

Hägerns förskola

2014-02-06 Informationsmöte med pedagogerna 2014-03-13 ”Lära känna”-besök

2014-03-14 Första besöket med föremål 2014-03-18 Andra besöket med föremål 2014-03-25 Tredje besöket med föremål 2014-04-01 Fjärde besöket med föremål 2014-04-08 Femte besöket med föremål

2014-04-22 Besök i Norrbottens museums lekmiljöer ”Sjalljo” och ”Förr i tiden”

2014-05-21 Avslutningskalas

Seskarö förskola

2014-02-10 Informationsmöte med pedagogerna 2014-03-26 ”Lära känna”-besök

2014-03-27 Första besöket med föremål 2014-04-10 Andra besöket med föremål 2014-04-11 Tredje besöket med föremål 2014-04-29 Fjärde besöket med föremål 2014-04-30 Femte besöket med föremål 2014-06-04 Avslutningskalas

(38)
(39)

Informationsbrev till föräldrar

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

Hej alla föräldrar till barnen på Småskär på Hägerns förskola!

Norrbottens museum behöver hjälp av era barn!

Jag heter Ida Renlund och arbetar med ”Kan själv!” - ett projekt med och av barn 0-2 år.

Projektet har Barnkonventionens grundprinciper som ledstjärnor:

• Barnets rätt till ickediskriminering

• Barnets bästa i främsta rummet

• Barnets rätt till liv och utveckling

• Barnets rätt att få sin röst hörd.

”Kan själv!” ska resultera i en utställning för de allra minsta, med kulturhistoria som tema.

Därför vill vi få reda på vad barnen själva tycker att en utställning för dem ska innehålla.

Hur förhåller de sig till olika kulturhistoriska föremål? Till kända och okända föremål?

Till olika material, färger, former, strukturer och mönster?

Jag kommer, i överenskommelse med personalen, att göra fem besök på förskolan under mars - april, 2014. Jag tar med mig kopior av föremål från museets samlingar

och studerar hur barnen förhåller sig till dessa. Jag observerar det barnen gör och försöker

läsa av deras kroppsspråk, blickar och ansiktsuttryck. För att kunna göra det på ett bra sätt kommer jag att fotografera och filma barnen. Detta blir endast ett arbetsmaterial som kommer att användas av mig och en kollega.

Analysen av observationerna kommer att ligga till grund för innehåll och formgivning av utställningen ”Kan själv! – kulturhistoriska möten” som kommer att turnera i Norrbotten från 2015.

Barnen får på det här sättet vara med och påverka hur utställningen kommer att bli.

Ta gärna kontakt med mig om du vill veta mer om ”Kan själv!”- projektet!

Med vänlig hälsning

Ida Renlund, museipedagog 070-515 13 38

ida.renlund@nll.se

www.norrbottensmuseum.se/skola

”Kan själv!” är en pedagogisk

arbetsmodell som utvecklats av Västarvet.

Meddela personalen om du/ni INTE VILL att ditt/ert barn ska delta i projektet.

(40)
(41)

Informationsblad ”Projekt pågår!”

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

Projekt pågår!

De yngsta barnen på Seskarö förskola samarbetar med Norrbottens museum i projektet ”Kan själv!” under mars-april 2014.

”Kan själv!” ska resultera i en utställning med kulturhistoria som tema för barn 0-2 år.

Därför vill vi få reda på vad barnen själva tycker att en utställning för dem ska innehålla. Jag kommer att besöka barnen och studera hur de förhåller sig till olika kulturhistoriska föremål.

Observationerna blir grunden för utställningen ”Kan själv! – kulturhistoriska möten”.

Utställningen kommer att turnera i Norrbotten från 2015.

Under mars - april, 2014 gör jag fem besök hos barnen på Seskarö förskola.

Med vänlig hälsning

Ida Renlund, museipedagog 070-515 13 38

ida.renlund@nll.se

www.norrbottensmuseum.se/skola

”Kan själv!” är en pedagogisk

arbetsmodell som utvecklats av Västarvet.

(42)
(43)

Tackbrev till barn och föräldrar

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

Hej alla föräldrar till barnen på Seskarö förskola!

Nu är alla besök på förskolan gjorda och förstudien till projektet ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” är avklarad. Det har varit ett mycket roligt och givande arbete tillsammans med barnen. Tack vare dem kan detta projekt genomföras.

Nu kommer det insamlade materialet, foto och film, att analyseras. Resultaten sammanställs i en rapport som blir klar till hösten. Rapporten kommer att finnas på förskolan.

Under hösten 2014 kommer utställningen att formges och byggas, baserat på de resultat vi fått. Utställningen ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten” öppnar under våren 2015

i Haparanda för att sedan vandra runt i hela länet.

Än en gång ett stort Tack till era barn!

Ta gärna kontakt med mig om du vill veta mer om ”Kan själv!”- projektet!

Med vänlig hälsning

Ida Renlund, museipedagog 070-515 13 38

ida.renlund@nll.se

www.norrbottensmuseum.se/skola

”Kan själv!” är en pedagogisk arbetsmodell som utvecklats av Västarvet

(44)
(45)

Pedagogernas utvärderingar

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

Hägerns förskola

1. Hur har du upplevt projektet?

Pedagog A Mycket positivt och roligt. Barnen har verkligen varit små undersökande individer. Roligt att det riktades till de minsta 1-2,5 år. Det ligger i tiden att små barn kan, bara man har tilltro själv som vuxen och anpassar miljön för dem.

Pedagog B Fantastiskt roligt och bra och se glädjen i barnen.

Pedagog C Positivt! Spännande, kul att det gjordes en satsning/ngt extra för de mindre barnen 1-2,5 år.

2. Hur har du upplevt samarbetet med museet?

Pedagog A Väldigt bra. Roligt att få delta även i föreläsningen. Det sades så mycket bra saker. Många fler borde fått delta och höra.

Pedagog B Mycket bra.

Pedagog C Positivt och givande. Engagerad och positiv personal och bemötande. Idel lovord.

3. Är det något utmärkande som skett i barngruppen under förstudiens gång?

Pedagog A Barnen har tittat på dokumentationerna och känt igen sig själva. Föräldrarna positiva till att få se vad barnen varit med om.

Pedagog B Ja, de har tittat på bilderna och vår dokumentation som vi hängt upp. Dom har känt igen sig i bilderna.

Pedagog C Barnen har pratat mycket om projektet hemma. Tittat på bilderna, dokumentationen som vi satt upp på väggarna.

4. Är det något vi borde gjort på annat sätt?

Pedagog A Det kunde inte ha gjorts bättre än vad som gjordes.

Pedagog B Vet ej. Knappast troligt.

Pedagog C -

5. Tycker du att du fick tillräcklig information inför och under projektet?

Pedagog A Ja Pedagog B Ja Pedagog C Ja

6. Skulle du vilja delta i fler projekt av det här slaget?

Pedagog A Det vore toppen.

Pedagog B Ja, absolut.

Pedagog C Ja

(46)

Pedagogernas utvärderingar

Rapport från förstudie ”Kan själv! – Kulturhistoriska möten”

Seskarö förskola

De tre pedagogerna har svarat gemensamt på frågorna.

1. Hur har du upplevt projektet?

Vi har tyckt att det har varit intressant och mycket givande.

2. Hur har du upplevt samarbetet med museet?

Vi har haft ett mycket bra samarbete med Ida.

3. Är det något utmärkande som skett i barngruppen under förstudiens gång?

Vi har sett att flera av barnen har fått komma fram på ett annat sätt nu i en liten grupp.

4. Är det något vi borde gjort på annat sätt?

Nej

5. Tycker du att du fick tillräcklig information inför och under projektet?

Ja, informationen har varit jättebra både inför och under.

6. Skulle du vilja delta i fler projekt av det här slaget?

Ja

(47)
(48)

Box 266, 971 08 Luleå Storgatan 2

Tel 0920-24 35 02

norrbottens.museum@nll.se www.norrbottensmuseum.se

References

Related documents

Ett riskmoment med detta skulle dock kunna vara om det finns ett eller flera barn som vill styra leken åt ett håll eller på ett sätt som vi andra inte är med på.. En sådan

Vi anser att för vår studie valda montessoriskola arbetar på detta sätt genom exempelvis bokstavsboken där barnen får skapa bokstäver på olika sätt men det skulle kunna

Detta skulle i enlighet med ramfaktorteorin och i förhållande till KASAM utgöra en viktig faktor där man genom ett tydligt ledarskap involverar all personal och elevhälsans

Utöver det självklara att detta i sig kan vara problematiskt, kan kommunikationen ytterligare begränsas om en applikation exempelvis tar för stor plats i enhetens

En representant för ett regionalt museum formulerar ett drömscenario där museet kan finnas med i skolans ordinarie planering ”…där vi inte är ett utflyktsmål som man prickar

Detta PM är en komplettering till den beskrivning av Lovöns kulturhistoriska miljöer som finns att läsa i vägutredningen för ”Effektivare nord-sydliga förbindelser” och

Vad gäller rAps flerregionala modell har ett förslag lämnats till myndigheten Tillväxtanalys som innebär att modellen arbetar med färre regioner (län i stället

En undersökning i Adelaide visar att 31 % av fotgängarna kände sig osäkra när de delar gångväg med elsparkcyklister (större andel ju äldre fotgängare), och 29 % av