Den Svarta jorden i Birka — en nyckel till förståelsen av stad och omland under

Den Svarta jorden i Birka - en nyckel till förståelsen av en stad och omland under vikingatiden

Ambrosiani, Björn Fornvännen 1-7

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1990_001

Ingår i: samla.raa.se

Den Svarta jorden i Birka — en nyckel till förståelsen av stad och omland under

vikingatiden

Av Björn Ambrosiani

Ambrosiani, B. 1990. Den Svarta jorden i Birka - en nyckel till förståelsen av stad och omland under vikingatiden. (The Black Earth at Birka.) Fornvännen 85, Stockholm.

The Viking Period town Birka in Lake Mälaren is one of Sweden's most interesting archaeological sites. There are, however, still many problems to solve, despite the extensive excavations which have been executed there. In 1871-95 Hjalmar Stolpe excavated some 1,100 graves and about 2,500 m

of the settlement area, generally known as the Black Earth. Although Stolpe's excavations were well documented by contemporary standards, modern exca- vations would probably answer questions regarding street pattern, building types etc, important for the determination of Birka's role in the region as well as in the history of early Medieval urbanization.

A generous grant from the Tetra Pak Group has made possible an archae- ological project comprising the exeavation of certain areas, find conservation, post exeavation analysis, and publication. The project is scheduled to run for five years, 1990-94.

Björn Ambrosiani, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Box 5405, S-114 84 Stockholm.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har u n d e r sommaren 1989 fått det glädjande beskedet att AB Tetra Pak genom ett betydande 5-årigt anslag kommer att stödja en undersökning av Birka i Mälaren.

Nedanstående bakgrund och förslag samman- ställdes våren 1988 av projektledaren Björn Ambrosiani och har anpassats för publicering i Fornvännen hösten 1989. För en utförligare beskrivning av Birka som fornminnesplats se också Birka i RAAs serie Svenska Kultur-

Ett av de stora problemkomplexen i europeisk arkelogi är urbaniseringsprocessen u n d e r slu- tet av den period som i Sverige kallas yngre j ä r n å l d e r och med ett engelskt b e g r e p p Early medieval period. Både den allmäneuropeiska urbaniseringen och framför allt den nordväst- europeiska har tilldragit sig stort forskar-

intresse med u p p r e p a d e symposier i olika sammanhang. I fokus har stått själva stadsde- finitionen men också de kronologiska och to- pografiska problemen, så småningom också stadens förhållande till sitt omland, vem som g r u n d a r staden, kommunikationsfrågorna samt tätortens ekologi och påverkan på om- landet.

Det svenska medeltidsstadsprojektet var ett led i denna forskningsinriktning men b e r ö r d e främst de fortfarande levande medeltida stä- derna i Sverige, dvs. de som tillkommit efter år 1000.

Det kan också påpekas att Riksantikvarie- ämbetet med betydande anslag från SAREC ansvarar för ett motsvarande forskingsprojekt i de östafrikanska staterna, syftande till att analysera förhållandet mellan s t ä d e r / t ä t o r t e r och omland i ett förindustriellt samhälle, allt- så en parallell företeelse till det svenska för-

l-!)()8o41 Fornvännen 85 (1990)

B. Ambrosiani

medeltida samhället. Avsikten är bl.a. att ge- nom forskar- och studentutbyte förbättra för- utsättningarna för den regionala arkeologiska verksamheten.

Det finns uppenbarligen i Sverige som i övriga Europa ett antal orter, vilka även om de senare till viss grad har övergivits utgör förstadier till den högmedeltida urbanise- ringsprocessen.

En rad viktiga undersökningar i sådana tidi- ga städer har genomförts i Väst- och Norde- uropa. Som exempel kan nämnas Dublin, York, Ipswich, H a m v i h / S o u t h h a m p t o n , He- deby, Dorestad, Ribe, Århus, Kaupang, Rals- wiek, Wolin och Staraja Ladoga. På svenskt o m r å d e har också en rad mindre orter av in- tresse för frågan undersökts: Paviken, Fröjel, Köpingsvik, Åhus och Löddeköpinge.

En av de viktigaste o r t e r n a i detta problem- komplex är Birka i Mälaren. Det omfattande materialet från undersökningarna 1871—1895 har sedan den Arkeologiska Världskongres- sens besök på platsen år 1874 tilldragit sig hela den arkeologiska världens intresse som en av de stora arkeologiska platserna i Euro- pa.

Som framgår av nedanstående forsknings- historik har emellertid inte något egentligt nytt material tillförts diskussionen om Birkas roll utöver ett mindre, stratigrafiskt viktigt schakt 1969—1971. Koncentrationen har legat på en bearbetning av det redan befintliga fyndmaterialet.

Det är u p p e n b a r t att Birka trots detta har en nyckelroll i diskussionerna om urbanise- ringen. Birkas unika läge på en o utan m o d e r n markexploatering, ett ovanligt komplett be- stånd av olika typer av fornlämningar, som bör höra till en stadsbildning från denna tid, med ett omland som har ett av Europas tätaste och bäst bevarade bestånd av bebyggelseres- ter och gravfält från samma tid som staden har funnits till, gör platsen till ett centralt forskningsproblem. H u r ser den stratigrafiska och allmänkronologiska situationen ut i själva staden, h u r har den fungerat i sitt omland och i förhållande till det internationella kontakt- mönstret u n d e r perioden, vilka var aktörerna vid stadens g r u n d a n d e och drift, hur har dess ekonomi och ekologi sett ut?

Situationen på Björkö med sin direkta kon- takt med kungsgården på Adelsö och med det innehållsrika omlandet i Mälardalen ger så gott som unika möjligheter för viktiga bidrag till tolkningarna av dessa frågeställningar. I många internationella sammanhang har det också frågats om när svensk arkelogi skall ta itu med Birkaproblemen på allvar.

Birka på Björkö

Den enskilda plats i Sverige, som tidigast om- nämns i någon skriftlig källa, är Birka. Rim- berts Vita Ansgarii (ca 870) och Adam av Bre- mens kyrkohistoria (ca 1070) omtalar d e n n a ort som en viktig hamnplats och stadsliknande tätort i Skandinavien, dit Ansgar och flera av hans medhjälpare och efterträdare koin un- der 800- och 900-talen.

Genom hela medeltiden har man varit med- veten om att platsen för detta Birka var Björ- kön i Mälaren, ca 30 km väster om Stockholm.

H ä r finns fortfarande ett omfattande kultur- lager. Svarta j o r d e n , omgivet av en stadsvall i nordost och borganläggning i söder samt dä- rutanför stora gravfält, i regel med högar, skeppssättningar och t r e u d d a r men också med låga otydliga anläggningar med insjunk- na schakt över kammargravar och kistor. Des- sa senare är koncentrerade till området mel- lan Borg och Svarta j o r d e n , resp. vid stadsval- len. Gravfälten tycks omfatta nära 3 000 synli- ga anläggningar av olika slag. Det största grav- faltet har sammanlagt ca 1 600 gravar och kal- las Hemlanden. Det ligger mellan stadsvallen och den norra stranden.

Några mindre gravfält är spridda över öns östra del: Ormknös samt Stora och Lilla Kärr- backa. Åtminstone ett av dessa, Lilla Kärrbac- ka, synes höra till Björkö by snarare än till Birka som stadssamhälle. Detsamma har före- slagits beträffande Grindsbacka, ett gravfält, vars södra del innehåller ett flertal sena kistg- ravar och ligger mellan Hemlanden och byn.

Ett anmärkningsvärt förhållande är att de båda hamnarna Kugghamn och Korshamn lig- ger utanför det egentliga stadsområdet vid stadsvallens ände mot sjön respektive utanför Hemlanden i norr. En tredje hamnanlägg- ning, Salviken, tycks däremot vara avsevärt yngre än vikingatiden, då den stenvall som

Fornvännen 85 (1990)

Fig. 1. Birka med vikingati- dens strandlinje, 5 m över den nuvarande. Skrafferade ytor = gravfält. -Birkawith the Viking Period shore- line, 5 m above the present one. Hatched areas m buri- aj ground.

avgränsar " h a m n e n " mot sjösidan ligger myc- ket lågt och avsevärt u n d e r den vikingatida vattennivån.

Sammantaget gör alla dessa lämningar Björ- kö till Sveriges mest omfattande fornminne- sområde och ett av de mest komplexa. Även fornsaksmaterialet från utgrävningar på Björ- kö hör till landets mest omfattande och vari- erande järnåldersmaterial.

Forskningshistorik

På 1680-talet besökte en av de första riks- antivarierna, J o h a n H a d o r p h , ön och gjorde den första utgrävningen. Fynden från denna förvaras ännu i SHM. Orsaken till utgrävning- en var att H a d o r p h då höll på med publice- ringen av den äldsta svenska stadsrätten, den s. k. Bjärköarätten, som han menade hade till- kommit som lagstiftning för Birka. H a d o r p h lät samtidigt sin tids kartografer göra en karta över Björkö, där de flesta av de marknamn, som vi fortfarande använder på Björkö, re- dovisades. Också i Dahlbergs Suecia antiqua et hodiema finns ett likartat kartstick.

Alexander Setons utgrävning av en större och ett tiotal mindre högar 1 8 2 5 - 1 8 2 7 och resandet 1834 av minneskorset över Ansgars första besök visar att det u n d e r 1800-talet

också stod helt klart att Birka låg på Björkö.

När Hjalmar Stolpe 1871 kom till platsen för att söka bärnsten gick han så också u p p i åkern ovanför stranden och talade med Björköbön- derna, som då höll på med höstplöjningen.

Han blev på det klara med att man i detta område, den s. k. Svarta J o r d e n , påträffade många fynd, och att detta troligen var rester- na av den forntida stadsbebyggelsen. Stolpe återkom redan samma år för en första gräv- ning.

Stolpes nära 20-åriga grävningsverksamhet på Björkö omfattade ett stort antal gravar, ca 1 100, vilkas fyndmaterial sedan dess stått i särklass för förståelsen av svensk och nordisk vikingatid. Stolpe var en föregångsman inom arkeologin och dokumenterade noggrant alla detaljer på ett sådant sätt att vi fortfarande kan få ut en ovanligt fullständig kunskap om gravskicket och kontrollera, vilka föremål som hör till varje grav.

Fynden låg nedpackade i över 50 år. Holger Arbman och hans medhjälpare packade u p p materialet på 1930-talet då en första konser- vering och dokumentation genomfördes. Arb- man svarade också för den stora material- publikation i två delar, Birka I, som publicera- des i början av 1940-talet. Arbman hann däre-

Fomvännen 85 (1990)

B. Ambrosiani

Fig. 2. Flygbild över Birka. I bildens mitt den stora rektangulära markeringen vid Svarta jordens gräns. Foto B. Ambrosiani 1983. Bilden godkänd av Försvarsstaben för publicering. - Aerial photograph of Birka. The rectangular sign in the centre of the picture lies at the edge of the Black Earth.

mot aldrig fullfölja bearbetningen av materia- let, utan d e n n a uppgift övertogs efter hans död av en kommitté u n d e r ledning av Greta Arwidsson, som u n d e r åren 1984-1989 publi- cerat Birka II i tre volymer. Parallellt härmed har också utkommit ett antal avhandlingar, som tagit u p p olika problem kring gravfyn- den.

Med publiceringen av Birka II: 3 u n d e r 1989 och de u n d e r senare år publicerade av- handlingarna kan man säga, att Stolpes gravundersökningar börjar bli färdigbearbe- tade. Men Stolpe undersökte också en stor del av Svarta jords-området. Sammanlagt tycks det ha rört sig om ca 2 500 m , i huvudsak belägna söder om vägen från gamla bryggan till Björkö by. Stolpes grävningar utfördes 1871-1874 samt 1878.

H a n började med större eller mindre gropar på olika ställen i Svarta j o r d e n för att

år 1874 lägga u p p fem 4 fot breda schakt med ca 15 fots mellanrum vinkelrätt mot vägen.

Dessa schakt gjordes ungefar 400 fot långa.

H a n konstaterar på planen över dessa och i dagböckerna att det största djupet var 6 fot.

Det sista året, 1878, undersökte han också det breda mellanrummet mellan de båda västligas- te schakten.

Fynden från Svarta j o r d e n packades också u p p u n d e r mellankrigstiden och Erik Sörling, konservator och amanuens vid SHM:s järnål- dersavdelning, framställde en utomordentlig huvudkatalog för detta material. Denna kata- log har aldrig vidarebearbetats eller publice- rats men har varit ett bra hjälpmedel för alla som har arbetat med vikingatida fyndmaterial.

Den kartskiss med ett antal husgrunder

n u m r e r a d e med romerska siffror, som finns i

Svarta jordenkatalogen, tycks avse de första

årens spridda grävningar. Planen på rutpap-

Fomvännen 85 (1990)

per från 1874 är den första regelrätta och har också en rutnummersindelning med romerska siffror. Detta har skapat en del förvirring kring de blyertssiffror, som finns på en hel del av föremålen i magasinet. De romerska siff- ror, som har använts, kan avse både avståndet från vägen enligt Stolpes plan och kartskissens husgrunder.

I samband med att markvårdsarbetena i en första fas nådde sitt slut u n d e r senare delen av 1960-talet kunde man iakttaga att det fanns en stark inbuktning i 5-meterskurvan, den vi- kingatida strandlinjen, omkring vägen från gamla bryggan till byn. Detta kunde tyda på att det fanns en hamn också på d e n n a plats.

Riksantikvarieämbetet kunde då med anslag från Kungafonden u n d e r åren 1969-1971 ut- föra en mindre kontrollundersökning om- kring 5-metersnivån. Därvid påträffades ett landfäste av grova stenar till en brygga, om- kring vilken ett omfattande avfallsmaterial hade avlagrats. Bryggan har troligen fortsatt på pålar ut i vattnet, men denna del av under- sökningen medhanns inte. Då lagren var starkt bemängda med skörbränd sten synes den stratigrafi, som påträffades i dem, kunna vara relativt orörd. Härigenom kunde ges vä- sentliga bidrag till Birkas internkronologi för- utom att en ny bild av hamnförhållanden och landhöjning/strandförskjutning började växa fram. Materialet publicerades i Riksantikvarie- ämbetet Rapport C l 1973.

Efter 1973 har Stockholms Universitet ge- nom Birgit Arrhenius undersökt gravfältet vid Ormknös och gjort en del andra stickprov på Björkö t.ex. vid stadsvallen, där Lena Holm- qvist-Olausson har grävt ett långhus och en kistgrav på en av terrasserna innanför vallen.

Nya frågeställningar

I samband med markvårdsarbetena och sena- re, sedan bryggan framkommit i 1969-1971 års undersökning, har ett antal liknande bryggfästen av sten kunnat konstateras längs hela Svarta j o r d e n s strand liksom vid Kugg- hamn och Korshamn. Deras utformning utan- för den forntida strandlinjen är emellertid fortfarande oklar.

Parallellt med undersökningen 1969—1971 genomfördes också en omfattande fosfatkar-

tering över hela ön. Den visade som man kun- de vänta en mycket stark förhöjning av fos- fatvärdena fram till Svarta j o r d e n s gräns i dal- gången mot Björkö by, där värdena sjönk drastiskt. Däremot fanns ingen avgränsning mot lägre värden utanför stadsvallen, utan de höga värdena fortsatte genom Hemlandens gravfält ända ned till Korshamn. Detta anty- der att stadsområdet tidigare varit mycket större eller att bebyggelsen vid något tillfälle har flyttat från detta o m r å d e till det som i dag kallas Svarta j o r d e n .

U n d e r 1970-1980-talen har också flera genomfotograferingar från luften gjorts, var- vid man har kunnat konstatera att det linns en rad "vegetation marks", som inte omedelbart kan tolkas som naturliga fenomen i marken.

Det är främst en större rektangel vinkelrätt mot åkerns parcellindelning vid Svarta j o r - dens gräns i dalgången mot byn samt en g r u p p närmast ovala markeringar i den del av Svarta j o r d e n , som ligger mellan Borg och Gamla bryggan. Dessa skulle kunna markera en eventuell kyrkogård resp. en fortsättning av kammargravfälten mellan Borg och Svarta j o r d e n . Endast en utgrävning kan bekräfta

eller förkasta dessa antaganden.

Parallellt med denna ökade kunskap om Bi- rka som fornminnesområde har också pågått de omfattande analyser av Mälarområdets be- byggelsehistoria, som bygger på de båda huvud- k o m p o n e n t e r n a fornminnesinventeringen för den ekonomiska kartan och de omfattande uppdragsgrävningarna i Mälarområdets stor- stadsområden. Därigenom har en helt ny kun- skap utvunnits om det omland, i vilket Birka har fungerat som tätort.

Man kan idag konstatera att förhållandet till omlandet måste ha varit en synnerligen bety- delsefull faktor till skillnad från vad man tidi- gare trodde, då framför allt Birkas internatio- nella roll framhävdes. Denna är naturligtvis ändå av avgörande betydelse för frågeställ- ningarna omkring Birka, särskilt sedan den internationella vikingatids- och stadsforsk- ningen har lett till omfattande arkeologiska undersökningar i ett flertal, med Birka samti- diga stadsbildningar.

Det är då att märka, att så gott som på alla dessa platser har genomförts moderna under-

Fomvaniien 85 (1990)

(") B. Ambrosiani

sökningar som har givit viktiga resultat kring stratigrafi och stadsplan. Bristen på sådana undersökningar i Birka börjar nu närmast att bli besvärande. Vi har, till skillnad från i de flesta andra orterna, Hedeby, Ralswiek och Wolin undantagna, god kännedom om gravar- na men ytterst dålig sådan om vad bebyggel- sen har inneburit, dess omfattning, stadsplan- en, de stratigrafiska förhållandena etc.

Ett fortsatt deltagande i den internationella stads- och urbaniseringsforskningen från svensk sida innebär därför med nödvändighet att svensk arkeologi genomför omfattande fäl- tarbeten på Björkö för att skapa ny kunskap om bebyggelseområdet. Tiden härför kan ock- så anses vara inne när den grundläggande be- arbetningen av gravfynden nu förs till ett slut genom publiceringen av Birka II: 1—3, den sis- ta delen u n d e r 1989.

Riksantikvarieämbetet och Statens historiska mu- seers roll i Birkaforskningen

Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer har som central myndighet för forn- minnesvården, som markägare och förvaltare av stora delar av Björkö, och som den institu- tion som h a n d h a r fynden och grävningsdoku- mentationen från Birka det huvudsakliga an- svaret för att Björkö och Birka fortsättningsvis bevaras och vårdas på ett tillfredsställande sätt och att dess potential kan utnyttjas både för forskning och pedagogisk resp. publik verk- samhet.

En viktig uppgift för myndigheten är då att skapa så bred underlagskunskap som möjligt för fortsatt forskning kring Birka och den del av urbaniseringsprocessen som Birka repre- senterar. Detta skulle även tjäna syftet att vi- dareutveckla Birka som en viktig publik at- traktion i Stockholmsområdet. Sådana effek- ter uppnås bäst genom avgränsade, målinrik- tade nya undersökningar på Björkö för att kunna fastlägga vad de på ytan iakttagna före- teelserna innebär.

Myndighetens olika delar har också ett spe- ciellt ansvar att genom bearbetning, publice- ring, utställningar och annan publik verksam- het, t. ex. på Björkö, sprida kunskap om de u p p n å d d a resultaten till nytta både för forsk-

ningen och för allmänheten. I dagens läge erfordras då att resurser avsattes härför.

Projektförslag

De viktigaste aktuella frågeställningarna för Birka b e r ö r Svarta j o r d e n s utsträckning, la- gerföljd, kronologi och stadsplan samt förhål- landet till de för kommunikationerna på en ö särskilt viktiga hamnlägena. Vidare måste för- hållandet till omlandet bearbetas så att Birkas roll i ett samhällshistoriskt perspektiv kan di- skuteras bättre än i dag. Inte minst de ekolo- giska förhållandena utgör här ett brett forsk- ningsfält, som måste ägnas särskild omsorg genom naturvetenskaplig analys och osteolo- gisk bearbetning av det osedvanligt rika och välbevarade benmaterialet från Birka. Stolpes fynd från 1800-talet måste då ställas i relation till nytt material, framtaget vid moderna stra- tigrafiskt och naturvetenskapligt fullgoda undersökningar.

U n d e r hänvisning till ovanstående beskriv- ning av forskningsläget bör undersökningar i Svarta j o r d e n och andra bebyggelserester på Björkö kunna förbättra kännedomen om olika antydda konstruktioner och därigenom öka kunskapen om Birkas interna kronologi och förändringarna i stadens ekologiska situation u n d e r vikingatiden. Birka kan då också bättre sättas in i sitt sammanhang med omlandet och med den internationella situationen u n d e r vi- kingatiden.

De fältarbeten som i första hand behövs är följande: 1) Kontroll av de förmodade yttre delarna av den brygga, som undersöktes 1 9 6 9 - 7 1 , 2) undersökning av motsvarande bryggkonstruktion vid Korshamn, 3) kontrol- luiidersökning av en begränsad del av det för- modade kulturlagret u n d e r Hemlandens nordvästra del, dvs. området med hög fosfa- thalt, 4) undersökning av en begränsad del av området med eventuella ytterligare kammar- gravar i Svarta j o r d e n ovanför Gamla bryg- gan, 5) undersökning av den rektangulära ytan vid Svarta jordens gräns mot dalgången till Björkö by samt av området för den här obefintliga stadsbefästningen, 6) slutligen undersökning av ett minst ca 1 000 m stort område av Svarta j o r d e n för att få en första

Fornvännen 85 (1990)

kunskap om stadsplanen, lagerföljden och vil- ka verksamheter, som har bedrivits där.

Alla delprojekten är inriktade på att få ökad kunskap om olika företeelser inom fornmin- nesområdet och bidrar till en fördjupad kun- skap om Birkas topografi, kronologi och kom- munikationssystem. Det är också viktigt att gepomföra undersökningarna med stor nog- grannhet och stor insats av naturvetenskaplig analys för att kunna bestämma naturmiljön och Birkas ekologiska anpassning. Benmateria- let är ett särskilt viktigt sådant område, då det utgör en mycket hög andel av kulturlagrets volym och ger goda inblickar i försörjningen med animalprodukter u n d e r vikingatiden. Ge- nom en analys av ekologin i förhållande till lagerföljden bör man också kunna få ett g r e p p om h u r natur- och resursmiljön i Mälarom- rådet har förändrats u n d e r de 200 år, u n d e r vilka den kraftiga vikingatida bebyggelse- expansionen har ägt rum.

Samtliga delprojekt är väl avgränsade och definierbara undersökningsobjekt, på vilka bör läggas i genomsnitt 1 månads utgrävnings- arbete med full styrka enligt den u p p r ä t t a d e organisationsplanen. Ett u n d a n t a g är den sist- nämnda punkten, stadsplaneundersökningen, som är den viktigaste och kräver en omfattan- de arbetsinsats. Att tidsberäkna undersök- ningar av detta slag är mycket svårt, då antalet okända faktorer trots de avgränsade prob- lemställningarna är stort. Ett minimum är tro- ligen 20 fältarbetsmånader med full arbets- styrka och en omfattande teknisk utrustning.

Med hänsyn till att fältarbetssäsongen knap- past kan överstiga 4 månader per år rör det sig då om ett 5-årsprogram. I programmet skall också ingå erforderliga analyser av förhållan- det mellan Birka och omlandet.

De beräknade fyndmängderna kan förvän- tas vara så stora att påfrestningarna på Riks-

antikvarieämbetet och Statens historiska mu- seers konserverings- och osteologiresurser blir omfattande. Projektet b ö r därför ha egen konservator och osteolog utöver de sedvanliga arkeologiska resurserna. Projektet är också av en sådan omfattning att en sekreterartjänst behövs.

En förutsättning för att undersökningen skall kunna bedrivas rationellt är god tillgång till erforderlig teknisk utrustning och till da- torutrustning för att direkt kunna genomföra katalogiseringen i Historiska museets system.

En uppbyggnad av programvaran måste där- för ske innan fältarbetet börjar. En kontinuer- lig analys av stratigrafin underlättas också om datasystemet kan fås att fungera från början.

Undersökningsresultaten avses bli publi- cerade årsvis med en avslutande bearbetnings- volym. Det är viktigt att all publicering sker på ett internationellt språk, engelska.

En väsentlig punkt för förankring och av- stämning av undersökningsmetodik och resul- tat är att projektet bör ha en internationell referensgrupp med representanter för de ak- tiva undersökarna av ett antal nord- och väste- uropeiska vikingastäder och för svensk järnål- ders- och medeltidsarkeologi. Plats bör också beredas i fältarbetet för skandinaviska och in- ternationella studerande inom det arkeologi- ska ämnesområdet.

Det generösa anslaget från AB Tetra Pak möjliggör att genomföra ovanstående pro- gram u n d e r åren 1 9 9 0 - 1 9 9 4 . Det är vår för- hoppning att därigenom kunna besvara några av de frågor som redovisats ovan, men vi är medvetna om att ett otal nya frågeställningar kommer att växa fram u n d e r arbetets gång.

Säkert är att forskningsdebatten kring urbani- seringsprocessens startskede kommer att till- föras åtskilligt nytt bränsle.

Fornvännen 85 (1990)