Människan och naturen i modern barnlitteratur : En ekokritisk analys av tre barnböcker

MÄNNISKAN OCH NATUREN

I MODERN BARNLITTERATUR

En ekokritisk analys av tre barnböcker

MARIA NILSSON OCH SARA HILDINGSSON

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Handledare: Magnus Jansson Svenska

Självständigt arbete i lärarutbildningen Examinator: Thomas Sjösvärd Avancerad nivå, 15 hp Termin: vt-21

Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

kultur och kommunikation SVA041 15 hp

Termin 8 2021

SAMMANDRAG

Maria Nilsson och Sara Hildingsson

Människan och naturen i modern barnlitteratur En ekokritisk analys av tre barnböcker

Human and nature in modern children’s literature

An ecocritical analysis of three children’s books

2021 Antal sidor: 46

En litteraturvetenskaplig undersökning av tre moderna skönlitterära barnböcker för mellanåldern 9–12 år utgivna 2019–2020. Undersökningens syfte har varit att utifrån ett ekokritiskt perspektiv undersöka hur mötet mellan människa och natur gestaltas samt hur natursynen framställs. Analyserna visar starkast på en

antropocentrisk natursyn där människan står i centrum och klimatförändringar samt miljöförstöring är ett resultat av människans liv på jorden. Även en metafysisk aspekt på den andliga naturen syns i litteraturen. Gemensamt är att alla tre böckerna

förmedlar hopp om framtiden.

”Jag är jag och min omgivning.

Räddas inte min omgivning,

så räddas inte heller jag.”

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ... 1

1.1SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR ... 2

1.2UPPSATSENS DISPOSITION ... 2 2 BAKGRUND... 3 2.1EKOKRITIK ... 3 2.2NATURSYNER ... 5 2.2.1 Antropocentrism ... 5 2.2.2 Biocentrism ... 6 2.2.3 Ekocentrism ... 6 3 TIDIGARE FORSKNING ... 7 4 METOD ... 9

5 TOLKNING OCH ANALYS ... 9

5.1FAMILJEN ... 10

5.1.1 Människans relation till naturen i Familjen ... 11

5.1.2 Natursyn i Familjen ... 14

5.2VITTRAN ... 16

5.2.1 Människans relation till naturen i Vittran ... 18

5.2.2 Natursyn i Vittran ... 22

5.3VÄNTAN PÅ VIND ... 24

5.3.1 Människans relation till naturen i Väntan på vind ... 26

5.3.2 Natursyn i Väntan på vind ... 30

6 JÄMFÖRANDE DISKUSSION ... 32

6.1METODDISKUSSION ... 35

6.2DIDAKTISKA IMPLIKATIONER ... 36

6.3FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 38

1 Inledning

Skogsbränder, vattenbrist, torka, jordbävningar, översvämningar och uppsköljda döda valar på stränderna. Klimat- och miljörelaterade rubriker om olika

naturkatastrofer syns ofta i media och sociala medier fylls med vittnesskildringar som berör miljöhot och klimatförändringar på olika sätt. #fridaysforfuture

#NoMoreEmptyPromises #hållsverigerent #climatecrisis #plasticpollution är några exempel på de hashtags som människor möter i sina flöden i sociala medier.

Aftonbladet instiftade i april 2020 ett klimatjournalistpris och professor Johan

Rockström som sitter i juryn beskriver planeten som i ett ”cancerläge”. Han beskriver till exempel hur havens upptag av bland annat värme och koldioxid är det mest

oroande hotet planeten står inför. Klimatjournalistpriset tillkom för att premiera journalister i deras arbete att ”översätta vetenskap till spännande klimatjournalistik” (Jeppsson, 2021, 7 april). Ett annat exempel är Netflix senaste dokumentär

Seaspiracy som snabbt har blivit väldigt populär, men även kritiserad. Dokumentären beskriver bland annat problemen med plast samt hur över 300 000 valar och delfiner dör varje år på grund av människans påverkan (Tabrizi & Andersen, 2021).

En studie, gjord 2012 av Trygg Hansa och Världsnaturfonden, där informanterna var barn mellan 11 och 15 år visar att 7 av 10 oroar sig över klimatförändringar och 1 av 4 tror till och med att jorden kommer att gå under på grund av klimatförändringarna (Trygg-Hansa, 2012). Hur kan vi som lärare, utan att bidra till denna klimatångest, leva upp till läroplanens krav på att belysa miljöfrågorna i skolan? Det är skolans uppdrag att förse eleverna med ett miljötänk där de själva kan ta ansvar för och påverka miljön omkring sig (Skolverket, 2019:8), och ett annat av skolans mål att eleverna ska lära sig att visa respekt för miljön (Skolverket, 2019:10). Planeten står mitt i en ny tid, antropocen, där människan lämnat efter sig outplånliga spår i miljön (Löwe & Skåve, 2020:13). Det är viktigare än någonsin att barnen i skolan får med sig en stark känsla för miljön omkring sig. För att kunna förändra människors

livsstilsmönster och attityder till miljön, tror vi att förändringen behöver komma inifrån människor och resultera i en vilja att ändra på något. För att göra det skulle undervisningen i skolan till exempel kunna fokusera på att behandla de mjuka frågorna, som till exempel människans relation med naturen, utan att lägga fokus på pekpinnar och dystopier. Vi behöver bli varsamma med vår planet och försiktiga med de naturresurser som finns kvar. Vi tror att ett bra sätt för lärare att få stöd i att

belysa de mjuka frågorna, kan vara att lyfta fram olika förhållningssätt som finns att hitta i barnlitteraturen. Noga utvald barnlitteratur kan vara den bästa plattformen för undervisning om miljöfrågorna. Barnboksinstitutets årliga bokprovning visar en tydlig trend av att miljöfrågor synliggörs i litteraturen. 2019 och 2020 skrevs en rad prisade böcker för barn i mellanåldern 9–12 år som berör miljöhoten och klimatet. Därför väljer vi att göra denna litteraturvetenskapliga undersökning, för att med stöd av ekokritik analysera tre moderna skönlitterära böcker för barn i åldrarna 9–12 år, och titta på hur mötet mellan människa och natur gestaltas.

1.1 Syfte och forskningsfrågor

Syftet med denna undersökning är att utifrån ett ekokritiskt perspektiv, analysera och tolka hur mötet mellan människa och natur framställs i tre skönlitterära verk utgivna 2019–2020 för barn i mellanåldern 9–12 år. De valda verken är: Familjen skriven av Cecilia Lidbeck (2020), Vittran skriven av Annalena Hedman (2019) och Vänta på

vind av Oskar Kroon (2019). Vi vill studera hur naturen framställs i relation till

karaktärerna och händelserna i berättelserna. Vidare vill vi även undersöka vilken natursyn som gestaltas i böckerna.

Frågeställningar:

1. Hur framställs mötet mellan människa och natur? 2. Vilka olika slags natursyn gestaltas i böckerna?

1.2 Uppsatsens disposition

Kapitel 1 består av en inledning och undersökningens syfte samt forskningsfrågor. Kapitel 2 redogör för bakgrunden till undersökningen. En historisk redogörelse för ekokritiken samt de tre natursyner, antropocentrism, biocentrism och ekocentrism, som vi har valt att använda när vi analyserar våra texter. Kapitel 3 redogör för tidigare forskning som vi anser knyter an till våra forskningsfrågor på något sätt. Kapitel 4 handlar om den metod vi har använt när vi tolkat texterna och i kapitel 5 redogör vi för våra analyser av böckerna. I kapitel 6 jämförs och sammanfattas undersökningens tolkningar och analyser. I kapitlet finns även en diskussion om vår metod. Vi ger förslag till vidare forskning och hur böckerna vi använder i

undersökningen kan användas av lärare i deras undervisning för att belysa frågor om människan och naturen.

2 Bakgrund

I denna undersökning kommer vi att utgå från ett ekokritiskt perspektiv i våra analyser av tre utvalda barnböcker med miljötema. I detta kapitel redogör vi för den ekokritik som vi anser relevant för vår undersökning. Vi redogör även för de

natursyner som vi valt att utgå ifrån när vi analyserat böckerna.

2.1 Ekokritik

Henrik Görlin skriver i avslutningen av artikeln ”Från ekologi till ekokritik: en skiss över ekokritikens framväxt”, att ekokritiken rymmer många olika perspektiv. Han menar att det inte behöver vara negativt eftersom ”det kan ju vara så att

studieobjektets mångfald kräver en mångfald i perspektivet” (2009:19).

Paul Tenngart skriver att precis som många andra litteraturteorier bygger ekokritiken på antaganden som ”rör förhållanden utanför litteraturen” (2019:151). Vidare skriver Tenngart att en annan likhet mellan ekokritiken och andra litteraturteorier är att den är tvärvetenskaplig, alltså använder sig av många olika vetenskapsgrenar. De

ekokritiska begreppen hämtas främst från naturvetenskap och ekologi, till skillnad från andra litteraturteorier som baserar sin forskning främst på samhällsvetenskap och humaniora. På grund av ett ökat miljöengagemang under 60- och 70-talen så växte en mer filosofisk syn på ekologi fram. Den naturinspirerade filosofin kom att

kallas ekosofi och betraktade människan och naturen som en helhet (2019:151).För

att förklara ordet ekologi använder Margareta Ullström den tyska naturforskare Ernst Haeckels definition av ordet och förklarar att det är en ”beteckning för läran om levande varelsers förhållande till den omvärld vari de lever” (2012:149).

Görlin skriver att frågan om människans relation till naturen och miljön är högaktuell. Han menar att på grund av människans påverkan på vår planet, som resulterat i klimat- och miljöförändringar, uppmärksammas miljöfrågorna såväl i den offentliga debatten som i litteraturen (Görlin, 2009:5). Görlin skriver om den tyske biologen Ernst Haeckel som i mitten av 1800-talet betecknade ekologin som

”vetenskapen om förhållandet mellan organismerna och deras omgivning” (2009:6). I artikeln redogör Görlin för miljöhistorikern Sverker Sörlins uppställning av tre grundidéer i den haeckelianska ekologismen. För det första var Haeckel holist, och menade att naturen var sammansatt till en och samma balanserad helhet. I naturen ingår allt, både det andliga och det materiella, det vill säga både allt levande och miljön de lever i. För det andra höll han inte med antropocentrismen om att

människan stod över naturen, utan menade att allt levande hade samma värde. För det tredje menade han att naturen inte bara var till för människan att leva av. Han tyckte att naturen skulle fungera som ”källan till sanning och insikt” och ”utnyttjas av människorna som en vägvisare till ett bättre liv, och samhället borde organiseras efter naturens hushållningsprinciper” (Görlin, 2009:6). Görlin skriver att under 1900-talet mynnade diskussionerna kring ekologin och miljöetiken ut i tre övergripande

natursyner; antropocentrism, biocentrism och ekocentrism.

För att förklara vad en ekokritisk litteraturstudie går ut på kan man använda sig av Tenngarts beskrivning av Catrin Gersdorf och Sylvia Mayers definition av begreppet ekokritik.

För dem är ekokritiken en metodologi som undersöker olika sätt att ideologiskt, estetiskt och etiskt begreppsliggöra naturen, hur dessa konstruktioner fungerar i litterära och andra kulturella praktiker, samt vilka effekter de har på oss själva och vår kulturella och naturliga omgivning. (2019:152)

Sverker Sörlin skriver att miljöetiken är starkt påverkad av hur samhället ser ut. Den västerländska miljöetiken skiljer sig från exempelvis den miljöetik som råder i Japan eller bland nomadfolk i Afrika. Kulturella och sociala normer påverkar alltså

människans förhållande till naturen och hur människan väljer att nyttja den. Miljöetiken är således en historisk produkt och förändras hela tiden då samhällets normer förändras. Det är ett faktum att människan bör och måste ha en inverkan på naturen, eftersom vi är en del av den, men den inverkan kan inte ske helt oreflekterat. Enligt Sörlin måste vårt umgänge med naturen snart förändras för annars kommer ”[...] vi att drabbas av en ’Nemisis naturalis’, en naturens hämnd, som kan bli synnerligen plågsam.” (1991:153-154).

På 1940-talet kom den amerikanska psykologen Abraham Maslow med en

förklaringsmodell rörande hur människor prioriterar sina drivkrafter, den så kallade

behov, som hunger, sömn och sex. Högre upp i behovstrappan finns behovet av att tillhöra en grupp. Maslow menade att behovet av att känna tillhörighet och skapa relationer till andra människor, ligger i människans DNA och det evolutionsmässiga arvet som ökar chansen för överlevnad. Enligt Maslow uppstår det en våg av

grupperingar, till exempel sekter, i samband med oro i samhället. Han menar att det är naturligt eftersom människor då är i behov av tryggheten och gemenskapen som skapas i en grupp (Maslow, 1943:370-396).

2.2 Natursyner

I denna undersökning har vi valt att utgå från tre olika natursyner i analysen av den utvalda litteraturen. Med natursyn menar vi kulturella uppfattningar av naturen, som till exempel människans plats i naturen och hur naturen gestaltas. Enligt Cecilia Axell har natursyn att göra med idéer om hur vi som människor upplever naturen

(2015:28). Sörlin menar att på ett djupare plan handlar det om de normer och den etik som råder i samhället och hur dessa påverkar människans relation till naturen (1991:156).

2.2.1 Antropocentrism

Det antropocentriska synsättet utgår från att naturen är till för människan. Människans behov och synsätt står i centrum och naturen är underordnad

människan (Ullström, 2012:153). Naturen i sig är inte intressant utan man talar om antropomorfism, att man ger naturen mänskliga särdrag. ”Naturen blir intressant, begriplig och beskrivbar först när den kan jämföras med mänskliga egenskaper och handlingar.” (Tenngart, 2019:153).

I den västerländska litteraturen gestaltas naturen oftast ur antingen ett antropocentriskt eller metafysisk perspektiv enligt Tenngart. Utifrån det

antropocentriska perspektivet är naturen något vilt och kaotiskt som behöver tämjas av människan (2019:153). Utgångspunkten för antropocentrismen är att naturen endast värderas utifrån dess värde och nytta för människan. Argumentet till varför vi ska ta hand om naturen är egoistiskt och handlar enbart om att säkra naturens resurser och säkra överlevnaden för kommande generationer. Vi har ett ansvar mot vår egen art, människan, men däremot avskriver antropocentrismen sig ansvaret för allt övrigt liv i naturen (Sörlin, 1991:158).

Axell beskriver den brittiska filosofen Francis Bacon som en av de personer som lade grunden för den antropocentriska etiken. Enligt Axell beskriver Bacon naturen som något kaotiskt som behöver tämjas och tuktas av människan. Den antropocentriska natursynen sätter människan i centrum och naturen är till för människan. Naturen har inget värde i sig förutom det människan tillskriver den (2015:29).

En motsats till det antropocentriska synsättet är det metafysiska synsättet, ett mer filosofiskt sätt att betrakta naturen. I en metafysisk natursyn tillskrivs naturen något mer än enbart fysiska och biologiska kvaliteter. Naturen och allt levande på jorden ses som en andlig helhet där ingen eller ingenting tillskrivs en särställning eller är överlägsen någon annan. Naturen kan alltså ses mer som ett övernaturligt väsen än enbart något fysiskt. Enligt Tenngart försöker miljöfilosofen Kate Soper i sin bok

What is nature? besvara frågan om vad som är natur genom att titta på natursyner

ur ett idéhistoriskt perspektiv. Soper beskriver naturen som något flerdimensionellt, där en dimension innefattar det kulturella, alltså det som är skapat av människan och en annan dimension innefattar det icke mänskliga. Naturen ses då både som ett objekt och en funktion (2019:153-155).

2.2.2 Biocentrism

Charles Darwin (1809–1882) kan ses som ”den mest övertygande kraften bakom den biocentriska rörelsen”. Han ansåg att jorden var en gemensam plats och naturen och människan knuten till varandra genom evolutionen (Axell, 2015:31).

Sörlin skriver att det biocentriska synsättet sätter naturen som sådan i centrum. Det biocentriska perspektivet värderar inte arterna utan allt liv i naturen har ett

egenvärde. Det vill säga att allt levande, människor, djur och växter, har samma värde. Exempelvis har ett ekosystem ett egenvärde oberoende av hur viktigt det är för människan (1991:158). Det betyder att allt levande i naturen har ett egenvärde enbart på grund av det faktum att det är en del av naturen.

2.2.3 Ekocentrism

1967 gjordes en ekokritisk analys av Bibeln av Lynn White. I analysen kritiseras att människan står i alltings centrum, det vill säga den antropocentriska världssyn som genomsyrar hela kristendomen. I början av 1970-talet började allt fler ekokritiker ta

samma spår som Lynn White, och ekocentrismen växte fram (Tornborg, 2020:21-22). Ullström menar att ekocentrism är raka motsatsen till ett antropocentriskt synsätt (2012:153). Ekocentrismen inriktar sig på allt i ekosystemet, levande som icke-levande, och menar att det är helheten som är viktig. Det vill säga hela jorden med dess landskap, sjöar, skogar och ekosystem. Till skillnad från biocentrismen, som enbart fokuserar på allt liv, lägger ekocentrismen lika stor vikt vid varje del i ekosystemet och värderar den biotiska och abiotiska miljön lika (Ullström,

2012:154). Görlin menar att ekocentrismen är den vanligaste etiska positionen inom ekokritiken (Görlin, 2009:8).

3 Tidigare forskning

I detta kapitel redogör vi för den tidigare forskning som vi anser relevant för vår undersöknings forskningsfrågor. Det har varit svårt att separera bakgrundsteorin från ”tidigare forskning”, men det som presenteras här är sådant som vi knyter an till i våra analyser av böckerna. Eftersom litteraturen som analyseras i undersökningen gavs ut så sent som 2019 och 2020 finns inga tidigare ekokritiska granskningar av dessa verk enligt vår kännedom.

Lawrence Buell har skrivit om ekokritisk forskning i The future of environmental

criticism. Han beskriver den tidiga forskningen om ekokritik som fokuserad på

naturlyrik och berättande om naturen. Han menar att den tidiga ekokritiken, första vågens ekokritik, lade sin tonvikt på naturen ”som sådan” och att naturen stod i kontrast till det mänskliga. Medan den andra vågens ekokritik skildrar naturen och människan tillsammans, där människan ses som en del av naturen (2005:17-28). Ekokritiken har utvecklats i takt med förändringar i vår miljö. I början av 2000-talet växte en andra våg av ekokritik fram. Litteraturstudier under den andra vågen gick mot att behandla ämnen som urbanisering och miljöförstöring och det fick

ekokritiker att ifrågasätta romantiserandet av den pastorala naturen. De menade att

även ”den sortens natur är en mänsklig konstruktion och idé.” (Tornborg, 2020:22).I

och med den andra vågen av ekokritik växte även studiet av barnlitteraturen fram, och enligt Greta Gaard bildades fältet av ekokritiska studier av barnlitteraturen först 2004 och handlade då främst om förhållandet mellan naturen och djur med

Jason M Mayer skriver i sin artikel ”Accuracy and bias in Children’s environmental

literature: A look at Lynne Cherry’s books” att när det kommer till barnlitteratur med

temat miljöförändringar, så är ett av de vanligaste mönstren som framkommer i

texten människans påverkan på naturen och miljön (2002:277).

I skönlitteratur beskrivs vanligen barns relation till naturen enligt romantikens bild av det oskyldiga barnet. Det oskyldiga barnet står för det naiva, ärliga och äkta. Från västerländsk idéhistoria kommer synen på barnet som ”ett ociviliserat väsen nära besläktat med djur” (Ullström, 2012:158). Ullström skriver att på så sätt utgör barnet inte något hot och ses som ofarligt men det visar också att dagens barn är alienerade från naturen och de eventuella faror som finns där (2012:158).

Sofia Sjö skriver i sin artikel ”Från folktro till populärkultur-övernaturliga väsen förr och idag” att intresset för det övernaturliga är stort i populärkulturen idag. Hon nämner författare som J.K. Rowling och Stephanie Meyer och menar att nutida författare spelar på läsarens fascination inför det övernaturliga men låter det ta en annan form och spela en annan roll än tidigare. Sjö skriver att författarnas avsikt inte alltid är att beskriva den traditionella folktron utan de låter snarare ett nutida

fenomen föra läsarens tankar dit (2012:275).

Inom det ekokritiska fältet har det utkristalliserats olika kulturella konstruktioner av naturen, så kallade troper, där man tittar på hur naturen framställs utifrån olika stereotypa mönster. Exempel på olika troper inom den ekokritiska teoribildningen är pastoralen, apokalypsen och vildmarken (Garrard, 2012:8-9). Ullström skriver att pastoralen ofta förknippas med fridfulla sommarlov och idyll medan vildmarken representerar den hektiska och kaotiska naturen (2012:151). Greg Garrard skriver att den pastorala traditionen ofta innefattar ett motsatspar som exempelvis

motsatsförhållandet mellan stad och landsbygd eller nu- och dåtid. Staden

representerar det kaotiska, opersonliga och falska och landsbygden det fridfulla och äkta. Dåtiden beskrivs som idyllisk till skillnad från nutiden som beskrivs som förstörd (Garrard, 2012:39).

4 Metod

Metoden i vår undersökning är att läsa tre utvalda barnböcker och samtidigt, ur ett ekokritiskt perspektiv, notera hur de valda verken framställer människan och naturen. De tre valda böckerna är Familjen (2020) skriven av Cecilia Lidbeck,

Vittran (2019) skriven av Annalena Hedman och Vänta på vind (2019) av Oskar

Kroon. Böckerna valdes utifrån målgrupp 9–12 år och utifrån att de enligt Svenska barnboksinstitutet bokprovning (2020) har ett miljötema, samt att de utgivits 2019– 2020.

I det första steget läste vi böckerna och antecknade dels det som var intressant för gestaltningen av förhållandet mellan människa och natur, och dels det i texten som vi tolkade som intressant för natursynen. Andra steget var att utifrån vårt valda

perspektiv, ekokritiken, analysera och diskutera med stöd av tidigare forskning i ämnet.

Metoden vi har använt oss av är tolkning och vi har haft ett hermeneutiskt

förhållningssätt som utgångspunkt. Axell beskriver den hermeneutiska metoden så här: ”Hermeneutik handlar om att tolka och att tolka är att tyda tecken. Den som tolkar berättar att han/hon ser något som något, det vill säga ger det betydelse.”

(2015:47).All tolkning av texten har skett utifrån sammanhanget i boken. Som

Ödman skriver så är sammanhanget viktigt för tolkningen (2017:99). Vi utger oss inte för att redogöra för någon sanning, eftersom tolkningarna av texterna är subjektiva. Däremot argumenterar vi för varför vi medvetet tolkar något på ett visst sätt.

Hermeneutiken som vetenskapsteoretiskt synsätt, menar vi handlar om att beskriva själva förståelsen av texten utifrån ett visst perspektiv, utan att göra anspråk på sanningen.

5 Tolkning och analys

De tre utvalda verken tolkas och analyseras i varsitt eget avsnitt. Först presenteras en kort summering av handlingen och författaren. Sedan följer tolkning och analys av människans relation till naturen och natursynen.

5.1 Familjen

Familjen är en kapitelbok för åldrarna 9–12 år som handlar om 12-åriga Ella som bor

med Familjen på en avsides gård. Runt hela Gården, som mäter tre kilometer i

diameter, sitter ett högt stängsel för att skilja Familjen från de förlorade människorna som lever utanför i den vanliga världen. Familjen är en sekt som består av Ella och elva andra vuxna och barn. Ledaren kallas för Far, men inte eftersom han är far åt alla barnen. Barnen vet inte vem som är deras mamma eller pappa, utan alla lever tillsammans som en enda familj. Far som bestämmer på Gården säger att världens Kollaps är nära och att hela jorden kommer att gå under, men genom att leva i

samklang med miljön så kommer de att överleva. Familjen lever av Gården och odlar sin egen mat. För att tjäna pengar till sådant de inte kan producera själva, till

exempel salt och diesel, syr Familjen lapptäcken för hand som de säljer. Far säger att människorna har förstört och förgiftat jorden med sättet de lever på. Följer man inte reglerna som Far har bestämt på Gården så straffas man.

Ella ser upp till Far och tror på allting som han säger. Hon beundrar honom och arbetar hårt på Gården med allt ifrån att ta hand om de små barnen till att plöja fälten och ta hand om maten. Ellas bästa vän inom Familjen är den något yngre pojken Örn. De håller ihop och har roligt tillsammans.

Ella gillar att ta promenader i skogen på sin fria tid, och en dag får hon syn på en pojke utanför stängslet. Hon hade aldrig sett en annan människa utanför Familjen, på så nära håll, i hela sitt liv. Efter att ha träffats flera gånger vid stängslet börjar pojken, som heter Jack, och Ella att prata med varandra. Ella har bestämt sig för att rädda Jack och vill att han ska komma och bo tillsammans med henne och Familjen på Gården. Deras samtal leder dock till det motsatta och det blir Jack som försöker att rädda Ella. Han visar henne bilder på sin mobil, från livet utanför Gården. Han berättar om sin mamma, pappa och bror. Att han går i skolan. Först tror Ella inte på honom, men så småningom får Jacks ord fäste och hon inser att det Far säger inte är sant. Jack ger Ella en SO-bok från skolan. Hon tar hem den och läser den i smyg, om och om igen. Länge funderar Ella på om hon ska lämna Familjen eller inte.

Så småningom uppdagas det att Far lever ett dubbelliv. Han har i ett års tid träffat en kvinna inne i staden. Han äter hennes förgiftade mat, sover i hennes säng och lever som en av dem, de förlorade.

En dag blir Örn förkyld och får feber. Det slutar med att pojken dör eftersom Far inte tror på mediciner och vägra lyssna när Ella vill att Far ska ta med Örn till stan för att få hjälp. Boken slutar med att Ella fattar sitt beslut om att lämna gården och ger sig av för att bo hos Jack och hans familj.

Författaren Cecilia Lidbeck föddes 1962 i Lund och har tidigare skrivit flera kända böcker för barn i åldrarna 9–12 år, bland annat Barnhemmet (2013) och De

försvunna (2017). Tidigare arbetade hon som journalist och även redaktör på ett

bokförlag, men numer arbetar hon, vid sidan av sitt författarskap, som boendepedagog.

5.1.1 Människans relation till naturen i Familjen

Naturen är närvarande genom hela boken. Det är människan som står i centrum och lever av det naturen har att ge. Dels är det Ellas familj som har isolerat sig på Gården för att leva i symbios med naturen, och dels är det människorna utanför som har förstört planeten och lever förgiftade och förlorade. Familjen på Gården är beroende av regn och sol för att maten de odlat ska växa och kunna skördas.

Just nu är vi alla hungriga, både barn och vuxna. Det har regnat tio dagar i sträck, och den sista maten åt vi upp igår. Allt i källaren har gått åt, varenda liten brödbit och morot. Det suger i magen, men jag försöker att tänka på annat. Ibland går det, ibland går det inte. Det känns lite jobbigt det där, att veta att ute på fälten finns mat i överflöd. Den svarta jorden gömmer potatis, rovor, purjolök och mycket, mycket mer, Jag kan känna smaken i munnen, men maten är inte vår att äta. Inte än. Först måste solen komma tillbaka. (Lidbeck, 2020:6)

Eftersom det har regnat länge, och de inte har kunnat skörda någon mat, väntar de nu på solen för att kunna välsigna maten. Ellas familj visar tacksamhet mot naturen och har en regel som säger att de inte får äta av maten förrän Far har välsignat den i solens ljus. Till skillnad från människorna som bor utanför stängslet i det vanliga samhället där smöret innehåller små plastkulor för att det ska gå att bre lättare, kycklingarna smittas avsiktligt med salmonella för att de stora och starka ska överleva och få stora ägg (Lidbeck, 2020:50). Det är människan som har orsakat miljöproblemen på grund av sitt egoistiska leverne.

Inte konstigt att jorden ser ut som den gör, tänker jag. Alla gifter i maten och jorden. Folk som dödar varandra. Bränderna och översvämningarna. Den stora Kollapsen är snart här, och det är vårt eget fel. Egoismens fel. (Lidbeck, 2020:14-15)

Temat om miljöförstöring och klimatförändringar är tydligt genom hela boken. För att belysa hur viktig naturen är, ges den till och med mänskliga egenskaper när Ben beskriver att ”naturen mår illa”. Tenngart beskriver fenomenet som en

antropomorfisiering, som handlar om att tillskriva naturen mänskliga särdrag. Han menar att naturen blir begriplig först när den kan kännas igen i mänskliga

egenskaper (2019:153).

Ben berättade om soptipparna - stora berg av bortkastade saker som travas på varandra, så högt att man knappt kan se himlen längre. Soptipparna får naturen att må illa, och de som jobbar där måste skydda sig med gasmasker och speciella kläder.

”Men varför gör de det?! frågar Örn. ”Varför går de med på att jobba där?”

”Pengar”, svarar Ben. ”De vill ha pengar, som alla andra förlorade. Så de kan köpa nya saker att tröttna på, nya saker att kasta på soptippen.” (Lidbeck, 2020:85)

Familjens plan är att undkomma Kollapsen, som de kallar jordens undergång, och genom att leva osjälviskt och i samklang med naturen tror de att de kommer att klara sig undan. Far har lärt barnen på Gården att människorna utanför är egoister som endast tänker på sig själva och vad de behöver, utan att bry sig om miljön och naturen. Det är egoismens fel att planeten håller på att gå under och Kollapsen är nära.

Människans girighet är på väg att förinta henne. Naturen gör uppror. Sjukdomar, olyckor, bränder… Många är redan döda, säger Far, och de kommer att bli fler. (Lidbeck, 2020:22)

Genom Ellas och Jack samtal förmedlas tanken om att inget av sätten att leva är lösningen. Den totalitära regim som råder på Gården inom Familjen visar sig vara dålig, när Ella visar sin rädsla för Jack.

”Du måste sluta äta smör”, säger jag. ”Lova det!” Pojken skrattar till.

”Varför det?”

”För att de stoppar i plast. Små, små kulor. Och ägg, ät inte dem heller. Du kan få salmonella, det är jättefarligt.”

Jag hejdar mig. Inser att det förmodligen knappt finns någonting att äta där ute som inte är förgiftat och att det jag säger därför inte spelar någon roll.

Ja, jag är rädd. Jag är så rädd att jag inte kan sova om nätterna. Så rädd att mitt hjärta ibland slår dubbla slag. Och det borde du också vara. (Lidbeck, 2020:100)

När Jack gett en SO-lärobok till Ella, som hon i smyg kan läsa hemma på Gården, tänds hoppet för att miljöförstöringen skulle kunna gå att lösa.

Att det finns bilar som går på elektricitet, något som heter vindkraft och speciella märken på matförpackningarna som visar om det som är inuti är gjort utan gifter. (Lidbeck, 2020:138)

Det går att tolkas som att en medelväg skulle vara att föredra. I boken samtalar Jack med Ella som menar att hon har rätt i en del saker.

Så blir han allvarlig. Tittar på mig, nästan bedjande, och tar sedan sats. ”Jag tror att någon har lurat i dig en massa konstiga saker, Ella. Jag vet inte varför, men det är läskigt att höra dig prata. En del av det du säger stämmer, men det mesta är helt galet.” (Lidbeck, 2020:133)

Det naturnära och miljövänliga sättet som Familjen lever på Gården skulle ha mycket att lära ut till de självcentrerade, egoistiska människorna utanför stängslet. Och Familjen skulle ha mycket att lära av dem, till exempel att använda sig av sjukvården. Hierarkier och spänningsförhållanden hittas överallt i boken. Till exempel Far som den högsta i hierarkin på Gården. Spänningsförhållandet mellan Gården och den yttre världen. Förhållande mellan Ella och Jack där båda sidor anses sig självklara innehavare av kunskapen om hur man ska leva. Tolkningen som ligger nära till hands är att inget av sätten att leva är rätt.

Att inse att man levt en lögn, säger hon sedan. Att inse att alla de där sakerna man trott var viktiga inte betyder något. Det fina huset, alla apparaterna och maskinerna och kläderna och pengarna. Att förstå att man håller på att förgifta sin egen planet, att man dödar djur och växter som har lika stor rätt att finnas som man själv. (Lidbeck, 2020:21)

Å ena sidan finns lärdomar att dra från Familjens sätt att leva. Värna om naturen och djuren, samt att inte slösa på materiella ting. Å andra sidan kan vi lära oss av

människorna utanför Gården, att det finns sätt att försöka lösa miljöproblemen på. Till exempel med att äta mat som är framställd på miljövänligt sätt, eller bilar som drivs av el istället för bensin och diesel.

Jack säger att jag måste lämna Gården. Jack säger att världen är en ganska okej plats, även om det finns saker att jobba på. ”En del är bra och en del är skit. Men hur ska det kunna bli bättre om vi inte gör något åt det?” säger han. ”Det är ju du och jag och alla andra som ska ta över den här planeten en gång.” Världens hopp. Jack säger samma sak som Far, fast ändå inte. (Lidbeck, 2020:150)

Boken förmedlar hopp om framtiden och att vi människor behöver tänka hållbart framåt för att det ska finnas en värld för oss alla att leva av.

5.1.2 Natursyn i Familjen

Naturen innanför cirkeln som omger Gården beskrivs som fruktbar och ljus och står i stark kontrast till naturen utanför som beskrivs som förgiftad och döende. En tydlig antropocentrisk natursyn är närvarande genom hela boken. Människorna som lever på Gården har naturen i cirkeln att tacka för allt och vill ha så lite som möjligt att göra med världen utanför. Dessvärre går inte allt att odla så det finns saker som gör dem beroende och bundna till världen utanför. ”Allt växer inte i jorden, vi behöver socker och salt, fotogen till lamporna och bensin till bilen.” (Lidbeck, 2020:8). Detta kan tolkas som att Familjens vilja att leva fria från de förlorade människorna utanför, inte är hållbart.

Jorden, växter och människor, det vill säga allt i naturen, ses som underordnade Far. Deras enda uppgift är att se till att uppfylla Fars behov. Det finns många likheter med det antropocentriska synsättet som utgår från att naturen är till för människan. Människans behov står i centrum och naturen är underordnad människan (Ullström, 2012:153). Enligt den tolkningen ses Far som representant för det mänskliga. Far kontrollerar allt på Gården, allt ifrån familjemedlemmarnas namn, vad de tillåts äta, hur de ska tänka och känna.

Idag skulle jag aldrig bryta mot reglerna. Mat som inte blivit välsignad är skadlig för kroppen, förstör den inifrån, får den att ruttna. Varför skulle man vilja stoppa i sig något sådant?

Dessutom är det så vackert, välsignandet. Alla grönsaker, frukter och ägg, allt spannmål-samlat i högar på duken intill eken, skimrande i den goda solen. Praktfullt, är det. Som en tavla. Och efteråt. När Far sagt orden, och vi barn fyller korgarna och bär ner alltsammans i matkällaren. Lägger upp det på hyllorna, ordnar allt i fina rader. Lukten, den jordiga, syrliga. Som jag älskar den lukten. (Lidbeck, 2020:7)

Medlemmarna på Gården får inte äta något som inte Far har välsignat. Ella och de övriga i Familjen ser ceremonin som något vackert istället för ett uttryck för den maktutövning som Far ägnar sig åt. Detta skulle kunna tolkas som att Fars själviska maktutövning inte är uppenbar för medlemmarna i Familjen utan upplevs som något vackert där de lever i samklang med naturen. Det är vanligt i sekter att ledaren

manipulerar medlemmarna att inte se det uppenbara, att riter som utförs egentligen bara är ett maktmedel. Drivkraften ligger i den så kallade behovshierarkin som går ut

på att människor behöver få vissa behov tillfredsställda. Det handlar till exempel om hunger, törst och sömn, men även att tillhöra en grupp. Grupptillhörigheten drivs av att känna sig sedd och älskad. Att ansluta sig till en grupp ligger i människans

evolutionsmässiga arv. Grupper bildas ofta i samband med oro i samhället eftersom människan då är i behov av trygghet och gemenskap (Maslow, 1943:370-396). Detta syns tydligt i boken Familjen då de har skapat sig livet på Gården för att de är oroliga för vad som ska hända med världen på grund av miljöförstöringen och är övertygade om att Kollapsen är nära.

Författarens beskrivning av Far är att han är den som bestämmer de normer och värderingar som ska råda på Gården. Sett ur ett antropocentriskt perspektiv går Fars roll som den allsmäktige på Gården att jämföra med människans dominans över naturen. Enligt den tolkningen kan man placera in Far och Familjen i Axells

beskrivning av den antropocentriska natursynen ”där människan sätts i centrum och

naturen är till för människan, vilket betyder att naturen i sig inte har något

egenvärde.” (2015:29). Far skulle då representera människan, som är i centrum, och Familjen skulle representera naturen, som i sig inte har något egenvärde. Far lär ut

attegoism är något fult och att det bästa är allas bästa.

Vi stannar till och jag pekar på en Blåklocka som växer i gräset. ”Ser ni hur fin den är?” Lillan blir ivrig. Hon sträcker fram sin knubbiga hand för att ta den, men jag hindrar henne. ”Låt den vara”, säger jag. ”Inte plocka. Låt den stå så kan vi alla njuta av den - inte bara du. ”Det bästa är

allas bästa.” (Lidbeck, 2020:17)

Familjen lever med föreställningen att egoismen är roten till allt som gått fel i världen utanför Gården. Medlemmarna kämpar med att stå emot varje egoistisk tanke. De kämpar efter att leva rätt och följa den lära som Far förespråkar, utan att reflektera över om Far gör det samma eftersom han inte får bli ifrågasatt.

Vi människor föds som egoister, säger Ben. Från det ögonblicket vi kommer ut i världen till den stund vi somnar in är vi bara ute efter en sak: att tillfredsställa våra behov. (Lidbeck, 2020:14)

Den syn på naturen som Far predikar står i kontrast till hur han själv lever och handlar. Ella och de andra får reda på att Far har levt ett dubbelliv och inte alls följer de normer och regler som han satt upp för Familjen på Gården.

Under nästan ett års tid har Far träffat en kvinna i staden. En av de förlorade. Han har varit hemma hos henne, ätit hennes mat och sovit i hennes säng. Levt som en av dem, och sedan

kommit tillbaka till oss på Gården som om ingenting hänt. Ben upptäckte det för några månader sedan, men Far har befallt honom att hålla tyst. (Lidbeck, 2020:156-157)

När Fars dubbelliv avslöjas leder det till att Ella ifrågasätter Familjens normer och regler. Fars svek tillsammans med Ellas relation med Jack, påverkar hennes

världsbild och synen på hennes roll som människa. Boken slutar med att Ella lämnar Gården. Det går att tolka som att ett visst mått av egoism är nödvändigt och att alla människor är ansvariga för lyckan i sitt eget liv.

Det är den antropocentriska natursynen som framkommer tydligast i boken, men i beskrivningen av hur Familjens medlemmar lever kan man även tolka in en

biocentriskt och ekocentrisk natursyn där allt i naturen har samma värde.

Ben berättar en historia. Det är en sann historia och handlar om en fågel han hittade när han var liten. Fågeln hade skadat vingen och kunde inte flyga. Den låg på marken och bara flaxade utan att komma någonstans, och Ben tog hem den till sig. I flera veckor matade han fågeln med flugor och brödsmulor, han gav den vatten att dricka och en skokartong att sova i. (Lidbeck, 2020:145)

Det är inte människan som står över naturen utan människan behöver respektera naturen och det som lever i den.

”Man kan inte äga en fågel”, säger jag, kan inte låta bli. Juno ser förnärmad ut. ”Ella har rätt”, säger Marlene, som också lyssnat. ”Naturen tillhör sig själv. Vi har den bara till låns”. (Lidbeck, 2020:146)

Att ”naturen tillhör sig självt” och att vi bara har den ”till låns” går att tolka som att vi människor inte kan utnyttja den hur som helst utan att tänka på konsekvenserna med till exempel klimatförändringar och miljöförstöring.

Boken Familjen förmedlar en bild av hur viktigt samspelet med naturen är och att vi måste ta hand om planeten på ett hållbart sätt. Detta går att tolkas som att en

medelväg av Familjen sätt att leva på Gården och världen utanför, är att föredra.

5.2 Vittran

Vittran är en kapitelbok skriven för åldrarna 9–12 år. Handlingen utspelar sig i en by

i norra Sverige där de två bröderna Emil och Hannes har sommarlov. När historien tar sin början har hela byn samlats i den nedlagda skolan för att titta på VM-finalen i fotboll. Matchen avslutas på ett sätt som ingen kunnat förvänta sig, nämligen genom ett självmål av den stora fotbollsstjärnan Herman Manieri. Reportrar i media tycker

inte att stjärnor ska begå misstag och Herman Manieri blir utpekad som syndabock. Plötsligt har den skamsna stjärnan försvunnit och ingen vet vart han tagit vägen, inte ens hans lagkamrater. Boken Vittran andas mystik redan tidigt i handlingen och som läsare får man vara beredd på att berättelsen utvecklar sig på ett sätt man inte hade förväntat sig.

Bröderna Hannes och Emil har tråkigt, det har regnat konstant i sju dagar. En

eftermiddag upptäcker bröderna och deras mamma att regnet upphört. På himlen ser de inte bara en utan två regnbågar. Regnbågarna ser ut att gå ned där Vittrabäcken rinner ut i älven, och enligt grannkvinnan Eivor sägs det vara ett tecken på att något ska hända. Eivor berättar att där två vatten möts kan vad som helst hända. För bröderna berättar Eivor även historier om Vittra, ett mystiskt väsen som hon hört i skogarna runt byn.

Emil och Hannes bestämmer sig för att ta reda på mer om Vittra, de två regnbågarna och sägnen om att vad som helst kan hända där två vatten möts. När deras mamma arbetar beger de sig ut i skogen och de finner konstiga små hus som står vid en liten tjärn. De finner även något mer och det är inget övernaturligt väsen men ändå något fullständigt ofattbart, nämligen den forna fotbollsstjärnan Herman Manieri som byggt ett läger i skogen. Herman har blivit utflugen, inkognito, av en helikopter som ska hämta upp honom igen efter 30 dagar. Hans tanke är leva som eremit och överlevnadsexpert och att samla ny kraft efter allt som hänt honom.

Till en början är det bara bröderna som känner till att det bor en kändis i skogen men ganska snart hittar nyfikna bybor också fram till Hermans läger. Byborna lär Herman hur han kan använda naturen omkring sig till att fläta korgar och tälja. Byborna gör allt de kan för att skydda Herman och inte avslöja för utomstående att han faktiskt bor i skogen utanför deras by.

Det övernaturliga finns kvar i bakgrunden genom hela berättelsen. Fotbollsspelaren berättar för bröderna att han hört hur någon sjunger om nätterna. Han tycker att sången kommer från stället där bäcken rinner ut i älven. När Eivor får höra det ber hon Emil och Hannes att överlämna en koskälla till Herman och att han ska

återlämna skällan på platsen där han hört djuren sjunga. Bröderna har frågor men Eivor svarar inte.

En dag när bröderna får Herman för sig själva en stund lämnar de koskällan vid bäckmynningen, precis som Eivor har uppmanat dem. Den natten sover bröderna över i Hermans läger och de vaknar på natten av att någon sjunger. Plötsligt avbryts sången av något annat, nämligen klingandet från en klocka, koskällan. Därefter blir allt tyst och stilla.

Fotbollsstjärnan får en speciell relation till amerikanen Joe, som är på besök hos sin moster Bente i byn. Herman uppskattar att Joe inte vet något om hans bakgrund och de har gemensamt att de vill bli överlevnadsexperter och arbeta med att hjälpa folk samla kraft med naturens hjälp. Joes moster Bente har en hund som heter Grisen, som Herman är rädd för i början av boken, men ju mer han träffar hunden desto mindre rädd är han för den.

Boken avslutas med att Herman åter blir upplockad av helikoptern i skogen och hans nyfunne vän, Joe, väljer att följa med honom. Herman som har köpt den nedlagda skolan i byn lovar att snart komma tillbaka. Han och Joe ska starta ett företag i byn och arbeta som överlevnadsexperter.

Författaren Annalena Hedman är född 1967 i byn Balfors i Västerbottens län. Hon bor i Umeå där hon kombinerar sitt författarskap med arbetet som skolbibliotekarie.

5.2.1 Människans relation till naturen i Vittran

När berättelsen om Vittra startar har en by i norra Sverige samlats för att titta på VM-finalen i fotboll. Genom hela boken låter författaren ett nutida kulturfenomen som nationell fotboll och kändisskap gå hand i hand med ett äldre kulturfenomen som folklore och tron på övernaturliga väsen. Sofia Sjö skriver att moderna författare inte nödvändigtvis är inspirerade av folktron men fascinationen och intresset av att

berätta om det övernaturliga finns fortfarande där. Enligt Sjö skriver nutida författare fortfarande om det övernaturliga men låter dess ”roll och form förändras”

(2012:275).

Boken kan tolkas väva samman den gamla folktrons syn på övernaturliga väsen med vad vi idag kan beskriva som ett övernaturligt väsen, en känd fotbollsspelare. För barn idag kan en känd person upplevas som en form av väsen eftersom vi tillskriver

personen egenskaper och beteenden som kan uppfattas som mystiska och

övernaturliga. Författaren låter det övernaturligas form förändras för att mer passa in i den nutida synen på fenomenet. Till exempel när författaren beskriver

fotbollspelaren Herman som ”Rikare än någon enda människa skulle behöva vara” (2019:156), vilket kan kopplas till att vara ”rik som ett troll”.

De två bröderna, Hannes och Emil, kan tolkas stå för det oskuldsfulla och ofarliga. De beskrivs som nyfikna men orädda och ses inte som ett hot av den skygge

fotbollsstjärnan utan lyckas att bli vän med honom. Ullström skriver att den vanligaste beskrivningen av barn i skönlitteratur är just det oskuldsfulla och naiva barnet (Ullström, 2012:158).

Författaren använder sig av vädret för att skapa en dramatisk entré för den makalösa upptäckt bröderna gör i skogen. När regnet upphör efter ett rejält åskoväder får bröderna syn på de två regnbågarna. Grannen Eivor tycker att det ser ut som om regnbågarna går ned där Vittrabäcken rinner ut i älven.

-Där två vatten möts kan vad som helst hända, sa Eivor mystiskt.

-Inget speciellt hände då när jag var där, muttrade mamma. Håll inte på så där. Pojkarna tror ju på allt du säger.

-Och med dubbla regnbågar också, fortsatte Eivor med låg röst. Vem vet vad som händer där nere i kväll. Vem vet vad de vill oss. Både Hannes och Emil vände blicken mot Eivor.

-Vilka?

-Vittra. Det är där de bor. (Hedman, 2019:18)

Författaren låter brödernas granne Eivor vara representant för den folkloristiska synen på det som utspelar sig i boken. Hon berättar för bröderna om ett väsen, Vittra, som hon hört i skogen. Bröderna Hannes och Emil beger sig ut i skogen för att, där de två vattnen möts, söka efter Vittra. Det de finner i skogen är mänskligt men trots det lika magiskt för bröderna som om de mött en Vittra från Eivors berättelser.

Dörren hade slagit igen bakom dem. Hannes vände sig om för att öppna den igen och släppa in lite ljus. Solstrimman som färdades över golvet landade på främlingens uppskrämda ansikte. -Herman Manieri?! flämtade Hannes.

Tankarna rasslade snabbt genom huvudet på honom: Manieri hade ju varit försvunnen sedan VM-finalen och självmålet. Var det möjligt att han varit här hela tiden? I så fall: Vad tusan gjorde han här, i ett konstigt litet hus mitt i storskogen? (Hedman, 2019:38)

Författaren ger det övernaturliga och mystiska en mänsklig gestalt och gör dem likställda i bybornas ögon. Byborna accepterar och respekterar snabbt skogens nya invånare och han blir en del av deras gemenskap, precis som folk förr i tiden

accepterade övernaturliga väsen som en del av deras dagliga liv. Sjö skriver att det var inte speciellt länge sedan människor ”levde med dessa väsen eller åtminstone deras möjliga existens,” (Sjö, 2012:274). En tolkning är att kulturen, det som är skapat av människan, representeras av både fotbollsstjärnan och av Vittra. Den mänskliga representanten står i fokus men det övernaturliga följer med berättelsen som en slöja. Berättelsen lämnar utrymme för andra antaganden och tolkningar. Är det verkligen fotbollsstjärnan som byggt de underliga husen som bröderna hittar i skogen?

Och där, vid en liten tjärn, möttes de av den märkligaste syn de någonsin hade sett: flera små hus som såg ut att ha växt rakt upp ur marken. De var inte byggda av brädor eller tegelstenar som andra hus, utan av smala trädstammar, ris, näver och mossa. Hannes räknade till fem hus, och alla hade sin egen underliga form. (Hedman, 2019:27)

Det visar sig att de märkliga husen är fotbollsstjärnans verk. En möjlig tolkning är att fotbollsstjärnan hittat sitt nya kall i livet och är lika skicklig på överlevnad som han är på fotboll. Han finner sig snabbt tillrätta i sin nya miljö och inser att det är här han hör hemma. Precis som han har talang för fotboll har han talang för att överleva i naturen. Nu tänker han använda all energi han har åt att leva tillsammans med naturen i stället för att leva ett kaotiskt och ytligt liv som fotbollsstjärna.

-Verktyg, spik, gångjärn, slangar och hinkar hade jag med mig, men det mest har jag byggt av det som fanns i skogen. Hannes tänker på de små husen och förundrades över att någon hade kunnat bygga allt det där på så kort tid. Och så tänkte han på den koja som han och Emil hållit på med hela våren, och som nu alltså var riven. Den kojan var ingenting jämfört med husen som Herman byggt. Han förstod att Herman måste ha väldigt mycket energi. Och den som har mycket energi måste äta mycket.

-Men... har du mat med dig för en hel månad? blev han tvungen att fråga, trots att det började kännas som om de höll någon slags förhör.

-Nej, men det är lugnt. Jag är överlevnadsexpert, förklarade Herman. Har läst en massa böcker om hur man klarar sig i vildmarken. (Hedman, 2020:44)

Mot slutet av berättelsen får man veta att fotbollsstjärna tänker starta ett företag tillsammans med sin vän Joe. De ska ägna sig åt att vara överlevnadsexperter och hjälpa människor som behöver finna lugn och ro med naturens hjälp.

-För vi ska starta företag, avbröt Joe. Som överlevnadsexperter. Vi ska ta ut trötta människor i skogen så de får lära sig om naturen och samla kraft.

-Sen tänkte vi att byn kan använda resten av huset till vad ni vill-gratis, sa Herman. Öppna skolan igen, kanske? Jag betalar för uppvärmning, anställer en vaktmästare och...och kanske en kock?

-Hur rik är du egentligen? undrade Emil häpet.

-Rikare än någon enda människa skulle behöva vara, suckade Herman. (Hedman, 2019:155-156)

Fotbollsstjärnans köp av den gamla skolan och att han tänker starta ett företag i byn går att tolka som att han därmed har gjort upp med sitt förflutna. Han har betalat av sin skuld till samhället och äntligen blivit av med skammen han levt med sedan självmålet.

Både fotbollsstjärnan och väsendet Vittra kan ses som representanter för det övernaturliga och samspelet mellan dessa existenser skapar en spänning genom berättelsen. Vad är det som fotbollsstjärnan hört sjunga på nätterna? Bröderna frågar honom om det en dag när de besöker hans läger.

-Är det inte lite... kusligt att vara här alldeles ensam på natten? Herman svarade inte genast. Han stirrade upp i taket och verkade fastna i sina tankar. Men så skrattade han till.

-Va? Nädå. Och det är inte så att jag är helt ensam. Fattar ni hur många djur det finns här omkring? De sjunger för mig nästan varenda natt. (Hedman, 2019:53)

Trots att vi försöker ge det övernaturliga en för oss bekant gestalt i form av

fotbollsstjärnan så existerar väsendet Vittra också, parallellt med fotbollsstjärnan. Fotbollsstjärnan och Vittra kan båda ses som kulturella fenomen, fenomen skapat av människan. De kan också ses som åtskilda fenomen där Herman står för kulturen och Vittra står för det andliga och okända i naturen.

Han lyssnade på sången. Fortfarande hörde han inga ord som han kände igen, ändå förstod han. Herman hade rätt, tänkte han. Något som är så vackert kan inte vara farligt.

-Det där kan ju inte vara Vittra, sa Emil och skrattade. Det är ju bara...några som sjunger. Det kanske är nån som har ställt ut högtalare i skogen, på skämt. Herman öppnade ögonen lite och kikade på dem. Han log fortfarande.

-I så fall är det ett bra skämt, sa han. Det känns som om allt ska ordna sig, när de sjunger så där. -Jag vet, sa Emil som inte verkade ett dugg ängslig längre. Vittra, sa han och skrattade igen. Just då avbröts sången av ett annat ljud - klart, klingande och väldigt bekant. Kalla kårar rusade uppför och nedför Hannes rygg.

-Koskällan, viskade han. I samma stund tystnade både sången och skällan. Allt blev stilla. (Hedman, 2019:142)

Tolkningen att Vittra och fotbollsstjärnan är två åtskilda fenomen bygger på en filosofisk syn där det finns en dimension av naturen som vi människor inte alltid kan uppfatta och förklara. Att det finns en andlighet i naturen som samexisterar med våra kulturella uppfattningar av det övernaturliga och som ligger i utkanten av vår

uppfattningsförmåga. Enligt Tenngart beskriver miljöfilosofen Kate Soper naturen som något flerdimensionellt och att människan har ”en plats inne i begreppet natur, vilket ju innebär att hon och övriga naturliga fenomen är ömsesidigt beroende av varandra.” (2019:154).

Trots att moderna ekokritiker ifrågasätter den gamla föreställningen om att det finns ett motsatsförhållande mellan begreppen natur och kultur så menar Tenngart att det ändå finns en skillnad och relation mellan begreppen. Den relationen och de

skillnaderna är viktiga för ekokritiker att reda ut för det är först då vi kan förändra synen på naturen och få mänskligheten att ta bättre hand om jordens resurser (2019:155).

Beskrivningen av människans relation till naturen i Vittran har många inslag av det metafysiska förhållningssättet där allt levande ses som en andlig helhet och naturen anses bestå av något mer än enbart fysiska och biologiska kvaliteter (Tenngart, 2019:153).

5.2.2 Natursyn i Vittran

Beskrivningen av naturen i Vittran kan tolkas som pastoral där den fridfulla byn, den omgivande skogen och brödernas stillsamma sommarlov står för något tryggt och idylliskt. I den pastorala representationen av naturen står ofta ett par i motsats till

varandra som exempelvis staden och landsbygden eller nutid och dåtid (Garrard, 2012:39).

I boken är motsatsförhållandet representerat av byn samt världen utanför byn. Exempelvis så beskrivs världen som fotbollsstjärnan kommer ifrån som hektisk och ytlig medan byn och skogen beskrivs som fridfull och äkta.

-Alla jag känner som är rika köper tjusiga, tråkiga slott med pool och spa och sånt, fortsatte Herman. Jag har ju själv några såna. (Hedman, 2020: 155)

Med sina naturbeskrivningar skapar författaren något som kan liknas vid en osynlig kupol över byn. Kupolen skyddar byn och gör det svårt att ta sig in och ut. Som läsare får man känslan av att de boende ogärna lämnar byn och att det är svårt för

utomstående att ta sig in. Beskrivningen av hur fotbollsstjärnans kommer till byn och sättet han lämnar den förstärker känslan av att byn omges av något osynlig och svårgenomträngligt. Han släpps ned av en helikopter och blir upplockad igen när han åker därifrån.

Den som aldrig sett en världsberömd fotbollsstjärna hissas upp mot sensommarsolen, och hört honom ropa att han snart kommer tillbaka, den har gått miste om något. Det kände de alla tydligt, när helikoptern seglade iväg mot horisonten. (Hedman, 2020:174)

Författaren beskriver naturen på ett sätt som för tankarna till de senaste årens heta somrar men låter också naturen förstärka karaktärernas känslor. Exempelvis

används beskrivningen av uttorkade, slokande blommor för att förstärka känslan av besvikelsen efter VM-finalen.

Det hade inte regnat på flera veckor och jorden var torrare än den varit på år och dar. I vägrenen slokade ängsblommorna, som om de också deppade över självmålet och finalen som slutat så bedrövligt. (Hedman, 2019:13)

I sju långa dagar regnade det. Det var ösregn, duggregn, störtskurar och vanliga skurar, ja till och med hagel då och då. (Hedman, 2019:16)

Det är oklart om författaren medvetet försöker synliggöra klimatförändringar eller om det är läsarens egen tolkning av klimatläget som spelar in här. Författaren använder vädret för att förstärka de mänskliga känslorna och framhäva viktiga händelser i berättelsen.

Snart dundrade åskan nästan oavbrutet. Sedan började det att spöregna, och nu när regnet äntligen hade bestämt sig för att komma, så tänkte det tydligen stanna. (Hedman, 2019:15)

Trots att Vittran har många inslag av det metafysiska förhållningssättet finns det naturbeskrivningar som är av tydlig antropocentrisk karaktär. Exempelvis är det de mänskliga karaktärerna som spelar huvudroll i boken och naturen finns där för människorna. När fotbollsstjärnan behöver lugn och ro från sitt hektiska liv är det naturens roll att ta emot honom och erbjuda honom det han behöver.

Fotbollsstjärnan tänker bli överlevnadsexpert och enligt hans uppfattning är det inte så svårt, en uppfattning han delar med amerikanen Joe.

-Jag har aldrig flätat en korg förut, sa Joe. Har du?

-Några, sa Herman. Det är ganska lätt. Jag är överlevnadsexpert förstår du, och eremit. För tillfället. Joe släppte sin korg.

-Skämtar du med mig? utbrast han. Det är jag också! -Är du eremit?

Herman stirrade häpet tillbaka.

-Inte så mycket eremit, men överlevnadsexpert. Jag har sett alla tv-program som finns om att klara sig i vildmarken med bara en kniv och sin skarpa hjärna. Jag har till och med gått en kurs! (Hedman, 2019:109)

Fotbollsstjärnan som tidigare levt ett liv i överflöd lär sig tillverka saker han behöver av det naturen har att erbjuda. Byborna lära honom att leva av det naturen har att ge men det sker utan egentlig tanke på hur naturen påverkas. Det kan tolkas som att det naturen har att erbjuda är människans att ta. Naturen ses som ett skafferi eller förråd som vi människor kan plocka ur utan att reflektera över vad vi behöver ge naturen för ersättning för det vi tagit.

5.3 Väntan på vind

Väntan på vind är en bok för åldrarna 9–12 år som handlar om Vinga, vars föräldrar

precis skilt sig. Hennes pappa ska få barn med sin nya kvinna och hennes mamma är mest ledsen och ensam. Sommarlovet tillbringar hon med sin morfar som bor på en liten ö, och hon försöker att inte tänka på att hon ska få ett syskon. Tiden spenderar Vinga med att fixa upp en gammal snipa hon fått av sin morfar. Vinga drömmer om

att bli sjöman och ge sig ut på det stora havet. Hon älskar ön, och att få komma bort från allt inne i stan. Hon älskar ensamheten och att få vara ifred.

Vinga är blyg, ensam, rödhårig och självutnämnt ful, med mycket dåligt

självförtroende. På ön träffar hon en dag en ny vän, Rut, och deras vänskap växer sig stark trots att de är symmetriska motsatser. Rut är en självsäker, tuff tjej som saknar sitt coola gäng inne i stan. Deras vänskap växer sig trevande starkare tills de en dag kysser varandra.

Rut hittar en död val som sköljts upp på stranden, men det blir Vinga som blir lite av en kändis på grund av fyndet till Ruts förtret. Sommaren är den hetaste på länge och skogarna inne på fastlandet brinner eftersom marken är så torr och det inte har regnat på länge. Inte förrän det nya barnet ska komma blåser det upp till vind och havet stormar när Vinga och morfar ska ta båten in till fastlandet. Morfar som är gammal sjökapten får ta över färjan för att säkert ta sig in till fastlandet. Väl iland besöker de sjukhuset och det nya syskonet. Eftersom det råder storm på havet får Vinga och hennes morfar vänta på fastlandet innan de kan resa tillbaka till ön.

Morfadern åker tillbaka så snabbt stormen bedarrat, medan Vinga blir kvar i stan lite längre.

När Vinga till sist får åka tillbaka till ön, möts hon av Rut och morfar som fixat klart snipan. Vinga och morfar tar henne på sin jungfrufärd, medan Rut, som är rädd för vatten och inte kan simma, väntar vinkandes på stranden.

När allt känns som bäst och mest harmoniskt, en varm, vacker dag i slutet av

sommarlovet, hittar Vinga och Rut morfar sovandes i gräset utanför stugan. Men han vaknar inte. Morfar, den starka sjömannen, har somnat in och begravs på ön. Innan det är dags att lämna ön för att åka tillbaka in till stan och skolan, tar Vinga och Rut farväl med en kyss och bestämmer att de ska höras av inne i stan.

Oskar Kroon är en journalist född 1980 i Växjö. Han är även kulturskribent på

Sydsvenskan och har skrivit flera ungdomsböcker varav Väntan på vind tilldelades

5.3.1 Människans relation till naturen i Väntan på vind

Första meningen i boken är: ”Utanför fönstren syns spår av stormen” (Kroon, 2019:5). Vingas föräldrar har precis skilt sig och genom att beskriva miljön de befinner sig i förstärks berättelsen och Vingas känsloliv gestaltas genom beskrivningen av den extrema torkan som ligger över hela landet. Naturen är

påtagligt närvarande genom hela boken och används av författaren på ett tydligt sätt för att förstärka känslor och händelser. Att till exempel solen blir ett tecken på glädje och regnet ett tecken på vemod, menar Tenngart är mycket vanligt i litteraturens historia. De mänskliga känslorna projiceras på miljön i omgivningen och ett inre känsloläge korresponderar med ett yttre tillstånd (2019:163). I första kapitlet

befinner sig Vinga på sjukhuset för att få träffa sin lillebror för första gången. Miljön inne på sjukhuset beskrivs som tyst som ”efter naturkatastrofen.” (Kroon, 2019:08). Detta går att tolkas i symbios med Vingas känslor kring föräldrarnas situation och det nya syskonet. Och nu när hon står där och ska få träffa honom för första gången, är allt bara tyst, som efter en naturkatastrof. Ett annat exempel är i slutet av boken när Vinga tillsammans med sin morfar ska ta båten in till fastlandet för att besöka Vingas lillebror. Det blir oväder så fort de lämnar tryggheten på ön (Kroon, 2020:133). Havet stormar som aldrig förr och ovädret drar in över fastlandet. ”På tv berättar dom om ovädret och olyckor och inställda tåg och flyg” och i en intervju beskriver

statsministern stormen som ett katastrofläge (Kroon, 2020:160). Läsarens intryck av Vingas känslor förstärks av beskrivningen av stormen.

Vinga beskrivs som trygg och med hjärtat på det rätta stället när hon är med sin morfar på ön. Till skillnad från den ensamma, fula, rödhåriga och med dåligt självförtroende som hon är inne i stan. Hon vill bli sjöman så att hon och hennes morfar kan segla ut på haven och rädda skeppsbrutna sjömän. Det finns en fyr på ön som varnar båtar från att gå på grund, men någonstans skulle Vinga och hennes morfar önska att fyren slocknar, så att de kan ge sig ut och rädda de förlista

sjömännen. Det finns något heroiskt med tillvaron på ön. Vinga vill ut på haven och göra gott. Hon strävar efter att hitta en balans och harmoni i naturen. Gestaltningen av havet och Vingas dröm att bli sjöman, blir en symbol för längtan bort från stan och bli någon annan än den hon är idag. Tenngart beskriver gestaltningen av det

Vädret inne på fastlandet beskrivs som det varmaste på länge. Både för människor som svettas och för till exempel fåglar som blir slöa i värmen (Kroon, 2019:56). Ett annat exempel är att fåglarna inte ”orkar sjunga längre” (Kroon, 2019:95). Den globala uppvärmningen och naturens överlägsenhet gör sig påmind genom hela boken.

Värmen bara fortsätter här ute, dygnet runt, dag efter dag, det är inte riktigt normalt tydligen och man svettas hela tiden. Sommaren är överallt och bränner och torkar ut. Gräset är gult, marken dammar när man går. Alla längtar efter regn. På radion rapporterar dom om

skogsbränder på fastlandet och vattenbrist. Gamlingarna får slaganfall och dör och plötsligt är det förbjudet att sälja engångsgrillar. (Kroon, 2019:11)

Återigen så förstärker författaren berättelsen genom naturens närvaro. Allmänheten varnas för extrem brandrisk och rekordtemperaturer (Kroon, 2019:13). Men ute på ön ”fortsätter livet trots naturkatastrofer och andra olyckor” (Kroon, 2019:12). På fastlandet, där Vingas skilda föräldrar finns, härjar skogsbränder och råder vattenbrist. Medan på ön, där Vinga är, fortsätter livet som vanligt trots värmen. När Vinga träffar Rut för första gången beskrivs ön som en egen värld, frånkopplad från alla problem inne på fastlandet.

På fastlandet brinner det på ännu fler ställen nu och helikoptrarna bombar med vatten. Semesterfirare får fly från sina sommarparadis. Men här är allt lugnt och stilla. Ön är som innesluten i en glasburk. Man kan lyssna på radion och gissa att det finns en värld någonstans där utanför. En världs som brinner. En värld där gravida magar sväller och övergivna mammor städar sina garderober. Där pappor lugnt kan vattna sina tomater. Man kan spana mot

horisonten och hoppas eller inte hoppas att det finns något annat där. Men just här, just nu, väntar man sig ingenting. Det är bara jag och snipan och solen och vågor och morfar och enstaka fåglar och stenar som sakta förflyttas av havet. Och så plötsligt hon nu då. (Kroon, 2019:32)

Genom att beskriva naturkatastroferna inne på fastlandet får läsaren en tydligare bild av Vingas känslor kring det som händer hemma på fastlandet. Att hennes föräldrar ska skiljas och att hon ska få ett nytt syskon. Men när hon är på ön är allt harmoniskt och lugnt, samtidigt som berättelsen kopplas samman med vår nutid, där vi känner igen oss i skogsbränder, vattenbrist och förbud av engångsgrillar. Vinga och Rut är symmetriska motsatser och för att beskriva dem tar författaren hjälp av miljön:

Hon tyckte om stan, jag längtade ut på havet. Hon ville bli känd, jag ville försvinna. Hon verkade cool och hade massa kompisar, jag var töntig, tyst och ensam. Hon var svart och jag röd. Hon verkade hata livet på ön och jag hade inte haft det bättre på länge. (Kroon, 2019:37)

Livet stormar för Vinga, men på ön kan hon hitta sitt lugn och hitta sig själv, tillsammans med Rut.

En dag hittar Rut en död val som sköljts upp på stranden (Kroon, 2019:84). Det visar sig vara en tumlare som dött i havet. Stranden där Vinga och Rut arbetat med att fixa till snipan, fylls plötsligt med nyfikna människor, journalister och marinbiologer som ska undersöka tumlaren. Den döda tumlaren skulle kunna ses som en symbol för planetens globala problem av förorenade hav.

Miljöproblemet med till exempel plast i haven, belyser boken bland annat genom att berätta om en albatross.

Jag berättar om den döda albatrossen som jag sett på bild i en tidning. Forskare hade undersökt och öppnat magen på den. Utspritt kring den döda fågelkroppen låg maginnehållet: tändare, ballonger, plastkorkar, rester av leksaksfigurer, lego, påsar, plast. Plast, plast, plast… (Kroon, 2019:79)

Ett resultat av den moderna människans sätt att leva i dagens samhälle, är till exempel nedskräpning av plasten i haven. På flera ställen i boken nämner Kroon problemen med nedskräpning av plast för miljön och djurlivet (2019:79, 157, 167). Ett av de vanligaste mönstren i barnlitteratur med tema miljöförändringar, är

människans påverkan på miljön och naturen (Meyer, 2002:277).

Genom hela boken finns ett fågeltema. Till att börja med så heter bokens

huvudkaraktär Vinga, som kan tolkas som en fågels vingar. Det går att läsa in flera av Vingas personlighetsdrag i tolkningen av namnet. Till exempel att hon ofta flyger iväg i olika dagdrömmar och längtar iväg till något annat, eller att hon känner sig fri som en fågel när hon är vid havet. Även morfadern kopplas ihop med fåglar, dels genom att han kan mycket om dem. Han vet till exempel namnet på alla fåglar, hur de låter och han har satt ut fågelholkar för fåglarna att bo i. ”På stranden är det bara fåglarna. Morfar rabblar namnen: roskarl, havstrut, silvertärna. Det har han alltid gjort.” (Kroon, 2019: 14). Morfadern har även berättat för Vinga om albatrossen som syns när det ska bli storm.

”Nu kommer det”, säger han. ”Vad var det jag sa. Nu kommer det.”

Och jag spanar upp mot fyren, men ser ingenting. Bara samma klarblå himmel. Bara samma tornseglare som kastar sig fram och tillbaka där uppe. Bara samma stekande solsken. ”Vadå?”