Politisk identifikation som funktion av ålder och tid på Internet
Carl Rehnström
C-uppsats i psykologi, VT 2008 Handledare: Per Lindström Examinator: Juliska Wallin
Politisk identifikation som funktion av ålder och tid på Internet
Carl Rehnström
Det talas idag om ett minskat stöd och identifikation till politiska partier. Forskning visar att unga människor spenderar mer tid och är mer benägna än äldre att använda Internet för att skaffa politisk information. I en enkätundersökning med 125 deltagare i fyra åldersgrupper undersöktes om unga i större utsträckning än äldre identifierar sig med icke-parlamentariska rörelser som för fram sina budskap på Internet. Hos deltagarna mättes graden av parlamentarisk och icke-parlamentarisk identifikation som funktion av ålder och Internettid. Unga hade en signifikant högre Internettid än äldre. Dock påvisades inga andra signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna avseende identifikation. Området kring Internetmediet och dess effekt på politisk identifikation förefaller vara relativt begränsad, varför det skulle vara intressant att utveckla denna forskning i Sverige
Key words: Internet, media use, political party identification, political participation, age.
Inledning
I Sverige, men även internationellt, har de politiska partierna tappat medlemmar och i debatten talas om alternativa demokratiformer som är på uppgång. En av dessa är kommunikation på Internet mellan väljare och förtroendevalda. Förklaringarna till det minskade anhängarskapet av partierna är flera och man kan finna olika psykologiska, sociologiska och sociala faktorer bakom bortfallet. Det har skett en minskad identifikation med partierna, en ökning bland väljarna av en allmän misstro mot partier och politiker men även en väljarkår som är mer rörlig mellan partierna. Oavsett vilken förklaringsmodell man sällar sig till tycks man vara överens om ’’…en ny slags medborgare…en ung, välutbildad, kunnig och självsäker medborgare som har ett mindre behov av partier mellan sig och beslutsfattarna och därför inte utvecklar några varaktiga partiband’’ (Holmberg, 2000, s. 43).
Individens val av parti och vilket av dessa man identifierar sig med kan sägas vara en kamp mellan olika moraliska kollektiv om vilka värden som är de mest åtråvärda och vilka prioriteringar som ett samhälle skall göra. I korthet handlar det om individens syn på vad som är bra och dåligt, acceptabelt, eller oacceptabelt. Därtill måste man ta ställning till hur, utifrån ens egen världsbild, prioriteringarna skall utföras. Kampen om vilka moraliska värderingar som skall vara rådande i ett samhälle handlar mer om konflikter mellan grupper snarare än mellan individer (Emler, 2002; Miller & Shanks, 1996). I samband med att man talar om en minskad partiidentitet ligger nära till hands även synen väljarna har på nödvändigheten av partier. Holmberg (2003) gjorde en studie av olika länders valmanskårers stöd av partier och det politiska systemet. Det undersöktes om graden av känslomässig anknytning i valmanskårer har någon betydelse för den allmänna synen på behov av partier i demokratiska system. Resultaten för Sverige visade på en uppfattad nödvändighet av politiska partier som den tredje högsta, där endast Norge och Nederländerna uppvisade ett högre stöd bland väljarna. Siffrorna påvisade således ett utbrett stöd för partier. Analysen visade även på förhållandet hos väljare, mellan styrka av partiidentifikation å ena sidan och åsikter kring
behovet av partier å den andra. Det fanns ett positivt samband i samtliga länder mellan styrkan av partiidentifikation och ett erkännande av nödvändighet av partier i ett demokratiskt system. För svenska förhållanden var sambandet mellan olika åldergrupper och synen på nödvändighet av partier väldigt svaga och uppvisade i princip inga skillnader. I de tre ålderssegmenten 18-30, 31-60 och 61 år och uppåt, uppgav 80, 81 respektive 80 procent att politiska partier var nödvändiga.
Med detta som bakgrund riktas ljuset i denna studie mot Internet och dess påverkan på individen i sin uppfattade politiska identitet. Har Internets snabba och enkla möjligheter till införskaffande av information påverkat väljarnas politiska beteende? Upplever olika väljargrupper idag i större utsträckning än tidigare identifikation med globala nätverks agenda, vars huvudsakliga kommunikation sker via Internet, än med traditionella partiers dito?
Moral – kopplingen mellan politik och individens värderingar
Kopplingen mellan individens moraliska karaktäristika och dennes val av parti är ett grundligt utforskat område och Emler (2002) beskriver ett av perspektiven på kopplingen moral och partitillhörighet som kognitiv-konstruktivistisk. Dess förklaring till människans politiska orientering är att det är följd av den personliga moral som hon utvecklat för sig själv genom att göra bedömningar i vardagen av uppkomna situationer och beteenden individer emellan. I forskning kring denna typ av moralpsykologi står Lawrence Kohlberg i det främsta ledet och enligt Emler är ett antagande hos Kohlberg att de flesta människor har samma grundläggande värderingar. Exempelvis handlar det om synen på sanning, livets värde, egendomsrättigheter och att hålla löften. Kohlberg utvecklade en stadieteori för individens moraliska utveckling baserad på dennes förmåga att resonera kring moraliska dilemman. Tre huvudsakliga nivåer identifierades med två stadier inom varje nivå. Modellen är hierarkiskt uppbyggd där varje nivåstegring implicerar ett mer avancerat moraliskt resonerande. Avancemang från en nivå till en högre sker genom individens exponerande för mer komplexa moraliska resonemang och till följd av detta modifierar denne sin kognitiva struktur. Individens utveckling går i bestämd ordning från ett steg till ett högre och när en viss nivå uppnåtts kan det moraliska resonerandet inte gå tillbaka till tidigvarande. Ett respekterat instrument för skattning av individens moraliska utvecklingsnivå är Rest, Cooper, Coder, Masanz och Anderson (1974), The Defining Issues Test (DIT). DIT bygger på teorin om moral som funktion av kognitiv utveckling och korrelationskoefficienten med Kolbergs egen metod för skattning av moralisk utveckling, Moral Judgement Interview (MJI) är .68. Enligt Sivberg (1993) tyder detta resultat på att testen mäter närliggande begrepp. Resultat från studier i USA visar att en högre uppnådd poäng på DIT medför en större sympati för en liberal kandidat och de politiska frågor den förespråkar. En lägre uppnådd poäng resulterar i en konservativ kandidats dito.
Sammantaget påvisar DIT att det mäter individens kognitiva komplexitet och att dennes moraliska resonerande således kan säga spegla exempelvis röstningsbeteenden (Rest et al., 1974; Thoma, 1993).
En alternativ förklaringsmodell till sambandet mellan moraliskt resonerande och politisk orientering presenteras av Emler och Stace (1999). Det beskrivs som ett socialpsykologiskt alternativ då det betonar vad individens sociala handlande kommunicerar till omgivningen.
Grunden för detta synsätt bygger på tankegångar omkring begrepp som sociala identiteter, självföreställningar och sociala föreställningar. Moraliskt resonerande ses här som ett fenomen som har betydelse i en social kontext genom att individen uttrycker en social identitet i sitt beteende. Således skiljer sig det från det föregående, som betraktar moraliskt resonerande som funktion av underliggande kognitiva strukturer, där individens sociala mål
inte tas i beaktande. I detta perspektiv ses även kopplingen mellan individens moraliska resonerande och dens politiska orientering som socialt konstruerad. Det finns dock ett par likheter med det kognitiv-konstruktivistiska perspektivet. Enligt Emler (2002) anser båda perspektiven att vänster- och högerorienterade personer resonerar olika kring moraliska värdefrågor. De är också samstämmiga i att individer med olika politisk orientering skiljer sig åt avseende grundläggande värderingar såsom synen på individualism och social jämlikhet.
Det som separerar perspektiven åt är förklaringen till varför vänster- och högerorienterade individer skiljer sig i sitt resonerande. Enligt Emler menar förespråkare för ett socialt kommunicerat perspektiv att individen kan, om den så vill, föra moraliskt resonemang på olika stadienivåer. Vilken typ av resonemang individen för, kommer ur innehållet av de idéer som denne förespråkar och inte som ett resultat av individens kognitiva utvecklingsnivå, sett i ett stadieperspektiv. Kohlbergs synsätt implicerar ideologiska skillnader som en följd av individens kognitiva komplexitet. Emlers tolkning betonar istället vikten av sociala roller där individens val av politisk ideologi och mål i livet är avgörande för hur denne resonerar kring moraliska dilemman. Om individen förespråkar en vänster- eller högerpolitik är graden av komplexitet i dennes resonerande kring moral, lika tillgänglig oavsett dennes ideologiska inriktning.
Det har gjorts ett antal studier kring användningen av DIT som förklaringsmodell till röstningsbeteenden där kritik framkommit. Emler, Renwick och Malone (1983) förespråkar individens moral som socialt kommunicerad och anser att DIT inte mäter kognitiv utvecklingsnivå, utan istället individens politiska position. Sparks och Durkin (1983) studie visade att personer kan ändra moraliskt resonemang kring en politisk fråga, avhängig av dess uppfattade betydelse för den ideologi man identifierar sig med. Fisher och Sweeney (1998) menar att delar av DIT snarare har en politisk dimension, än ett mått på moralisk utveckling.
Grupptillhörighet – kopplingen mellan individens sociala och politiska identitet
För att ge en kort teoretisk inramning och förståelse kring mellangruppsbeteenden samt hur individers politiska identiteter kan skapas, är social identitetsteori lämplig. Den kan stå som förklaringsmodell till hur en individs politiska identitet utvecklas, och vilka socialpsykologiska processer som ligger bakom till exempel konflikter mellan politiska olika politiska grupperingar. En första del i denna process är social kategorisering och handlar om hur individer systematiserar och förenklar sin sociala omgivning. Genom detta strukturerar denne sin omgivning på ett sådant vis att den framstår som meningsfull. Det kan till exempel vara att individen placerar in ett socialt objekt eller händelse i förhållande till sitt eget själv och jämför med sina egna handlingar, avsikter eller trossystem (Tajfel, 1978; Tajfel & Turner, 1986). Denna kategorisering är en abstrakt enhet och handlar om hur människor socialt konstruerar grupptillhörigheter i ”sina huvuden”, snarare än konkreta möten människor emellan. Individerna refererar grupptillhörigheter till sig själv i en slags kontext av jag och andra och oss och de och på så vis skapar individen sin plats i samhället (Augustsson, 2005).
Då vi placerar in oss i olika samhälleliga fack blir effekten av denna psykologiska gruppindelning att vi favoriserar den grupp, så kallad in-grupp, som vi tycker oss höra samman med. Den omvända effekten blir att samma individ diskriminerar andra omgivande grupper, så kallad ut-grupp, som denne inte är medlem i. Följden kan bli att det uppstår konfliker mellan mig och dig och oss och dem. Ett medlemskap i en grupp behöver dock inte medföra konflikt med alla omgivande grupper, utan endast med de ut-grupper som är relevanta för medlemskapet i ens in-grupp. Nästa dimension kallas social identitet och kan förstås som individens självbegrepp och hur det härstammar ur hennes vetskap om medlemskap i en eller flera sociala grupper, tillsammans med det värde och känslomässiga
betydelse denne förknippar med det medlemskapet. Den sociala identiteten kan definieras som en beskrivning av ens attityd till ens själv genom att individen reflekterar över sitt egna sociala beteende utifrån den sociala kategorisering man gjort (Tajfel, 1978; Tajfel & Turner, 1986). Den sista dimensionen av den sociala identitetsteorin kallas för social jämförelse.
Tajfel (1978) menar att denna dimension länkar ihop den sociala kategoriseringen och sociala identiteten. Det handlar om att en individ som kategoriserar sig som medlem i en grupp och vilken uppfattar sig ha gemensamma karaktäristika, jämför sig med medlemmar från andra grupper som upplever detsamma. Jämförelsen sker således mellan medlemmarna fast i egenskap av gruppmedlem och inte som självständig individ.
Inom forskning kring sociala rörelser pekar Park (refererad i della Porta & Mosca, 2005) att inte bara formerandet av kollektiva identiteter är lättare tack vare Internets förmåga att föra samman människor med liknande missnöjen i skilda geografiska områden, utan även spridningen av kollektiva identiteter är snabbare och enklare. I USA genomförde Greene (2004) en undersökning vars resultat pekar på att individens sociala identitet är en grundläggande aspekt av politisk tillhörighet, som när det mäts kan vara ett överlägset verktyg för att förutspå och skapa förståelse kring politiska attityder och beteenden. Av nämnda skäl menar Greene att social identitetsteori är lämplig då den uttryckligen tar hänsyn till psykologiska aspekter av gruppidentifikation, genom individens favorisering av oss och diskriminering av dem, satt i en politisk kontext. Resultatet från undersökningen visade en viss uppmätt nivå av politisk partiidentitet var en signifikant prediktor av hur man bedömer partier. Den visade sig predicera individens ideologiska åskådning och var en viktig faktor för att forma och stärka denna. Två olika mått på politiskt beteende gjordes också, partiaktiviteter och röstningsbeteende för ett parti över flera val. En person som fick ett högt värde på politisk social identifikation med ett parti visade sig delta i fler partiaktiviteter än någon med lägre poäng. Resultat från individens röstningsbeteende över flera val visade sig vara något svagare men dock signifikant.
Sammanfattningsvis menar Greene att styrkan av ens sociala identitet med ett parti uppvisade ett starkt samband med de traditionella metoder som mäter partianhängarskap och han menar att ens sociala identitet är en väsentlig aspekt av en politisk social identifikation.
Trots teorins applicerbarhet till politiskt anhängarskap får den kritik av flera som menar att den är begränsad i sin användbarhet (Bliuc, McGarty, Reynolds & Muntele, 2007; Huddy, 2001). Enligt Bliuc et al. gör den anspråk på att vara länken mellan hur personer definierar sig med en social identitet, och en övertygelse att handla i enlighet med gruppens normer och värderingar. Bliuc et al. menar forskningresultat kring sambanden mellan de båda ofta är svaga och att forskning oftast lagt fokus på kategoriserandet och identifierandet med en grupp. Genom att rikta in sig mot dessa aspekter av en social identitet bortser man från viktiga komponenter av en social identitet. Det handlar om gruppnormer, värderingar och övertygelser som vilka tillsammans leder till vad gruppen åstadkommer genom samarbete och riktade handlingar för att föra fram kollektivet. I studien av Bliuc et al. visades hur personens övertygelse i ett medlemskap som baserades på gruppens åsikter istället för individens
”psykologiska medlemsskap” i en grupp, är mycket mer användbart för att predicera individens politiska avsikter.
Huddys kritik består i att den inte är förankrad i naturliga förhållanden. Först, socialpsykologiska experiment där man testar teorin är inte verklighetsnära genom att testpersonerna endast får ett fåtal valmöjligheter av vilken grupp man identifierar sig med, vilket står i skarp kontrast med det moderna samhällets oändliga möjligheter av val av identiteter. En andra svaghet är att det finns en distinktion, som inte framhävts tidigare, mellan att tillhöra en grupp och internalisera gruppen till sitt eget själv. Huddy menar att förhållandet mellan medlemskap i en grupp och den individuella identiteten betraktas närmast som statiskt. Ett slags ”antingen eller förhållande” där man inte tar hänsyn till upplevda grader
av medlemskap till gruppen, vilket är påtagligt för politisk identifikation. Slutligen, förespråkare för teorin betonar individuell identitet som något flyktig och kontextberoende, vilket kolliderar med en gängse uppfattning om att individers partiidentitet uppvisar anmärkningsvärd stabilitet över tid.
Internetmediet – kopplingen mellan Internetanvändning och politik
I denna studie riktas intresset mot Internet som en möjlig faktor till den allmänt minskade identifikationen med partierna och dess möjlighet till identifikation med globala nätverks politiska agendor. Genom att personer snabbt och enkelt kan förvärva information kan detta medium påverka väljarnas politiska beteende. Sambandet mellan tillgängligheten av information via Internet och den påverkan det kan ha på det politiska engagemanget hos väljarna rapporterade Bimber (2001) om i en undersökning där fokus lades vid den roll tillgängligheten av information påverkar väljarmönster. Särskild tyngd lades vid att testa rational choice - teorier vilka gör gällande att politiskt deltagande är en direkt funktion av mängden tillgänglig information. Vidare säger rational choice att inhämtandet av information är kognitivt ”kostsamt”. Huruvida individen bestämmer sig för att ”investera” beror på vad informationen kostar och vilka förbättringar resultatet förväntas ge. Denna koppling motsägs av forskning inom den politiska psykologin, vilket resultaten i Bimbers undersökning visar på. Slutsatsen som drogs var att ha tillgång till en stor mängd politisk information på Internet i sig inte är sammankopplad med benägenhet att rösta. Att inhämta information om kampanjer visade sig inte heller ha någon effekt på individens trolighet att rösta. Det fanns dock ett undantag gällande individens tillgång till Internet, då dessa personer statistiskt sett var mer benägna ge politiska kampanjbidrag än personer som inte hade tillgång till Internet. Dock visade Bimber på att ålder spelade en roll gällande förvärvande av information, då yngre människor är mer troliga än äldre att skaffa sig kampanjinformation online.
Från Göteborgs universitet har Bergström (2007) i en rapport för SOM-institutet (Samhälle-Opinion-Media) redovisat svenskarnas vanor på Internet. Av resultaten framgick att unga personer mellan 15-29 år i genomsnitt lade ner 147 minuter på Internet en vanlig vardag. Personer mellan 30-49 år använde 89 minuter, 50-64 år 54 minuter och slutligen personer mellan 65-85 år 41 minuter. Av rapporten framgick vidare att totalt sett är det få besökare på politiska partiers och politikers hemsidor. Av dem som dock besökte sidor på Internet med ett politiskt innehåll var det främst unga människor och de som var politiskt intresserade och engagerade. I åldersgruppen 15-29 år hade 38% någon gång besökt något politiskt partis hemsida under de senaste 12 månaderna. Motsvarande siffror för åldersgrupperna 30-49 år var 20%, 50-64 år 11% samt 65-85 år 4%.
Best och Krueger (2005) visade bland annat hur ålder spelade en avgörande roll för politiskt deltagande online. Författarna menar att generellt sett brukar individer från högre socioekonomiska klasser uppvisa en högre nivå av färdighet av att hantera Internet samt samhälleligt engagemang. Detta även efter man kontrollerat för inkomst, kön, ras och samhällets storlek. Hos deltagarna visade sig ålder vara den enda faktorn som skiljde sig från detta mönster genom att unga uppvisade en oproportionerlig nivå av att deltaga online. Äldre personer brukar generellt sett uppvisa en högre nivå av traditionellt politiskt engagemang, det vill säga offline, men att Internet förefaller minska detta glapp genom att det ökar de ungas deltagande.
Att ålder förefaller vara en viktig faktor för att inhämta politisk information styrks av Pasek, Kenski, Romer och Hall Jamieson (2006). De visade på olika mediers roll bland unga i åldrarna 14-22 år och huruvida de olika medieformerna har en främjande eller hämmande effekt på politiskt och medborgerligt engagemang. Resultat visade att Internet var det
populäraste mediet, där knappt 60 % av ungdomarna uppgav att de använde Internet nästan dagligen för inhämtande av olika information. Medvetenhet om politik och frågor av samhällsintresse och användande av Internet-mediet uppvisade ett av de starkaste sambanden, följt av tidningsläsning. Bokläsning samt nationella TV-nyheter eller nyhetssändningar via kabel-TV uppvisade även de starka samband. ”Stepwise” regressionsanalyser utfördes för att identifiera hur mycket Internetanvändning, bokläsning samt nationella TV-nyheter för sig bidrog till politisk medvetenhet. Sambanden visade sig vara signifikanta även när man testade för bland annat kön, etnicitet, ras, utbildning, nuvarande student status samt genomsnittlig hushållsinkomst i hemkvarteret. Utifrån studiens resultat menar Pasek et al. att bland annat Internet kan vara ett kraftfullt medel för att förvärva och lära sig kring möjligt delade intressen hos individer. Även de Vreese (2007) lyfte fram att Internet är ett socialt nätverk vilket uppvisar ett positivt samband till politiskt engagemang. Undersökningen påvisade att socialt nätverka och agera interaktivt online främjar det politiska deltagandet hos unga.
Della Porta och Mosca (2005) har forskat kring rörelser för global rättvisa. Fokus lades på olika organisationer som var representerade kring anti-G8 protesterna i Genua i juli 2001 samt Europeiska Socialistiska Forumet (ESF) i Florence 2002. Enkätundersökningar och analyser av organisationers webbsidor visade hur Internet spelade en viktig roll för organiserandet av demonstrationer. Det var ett viktigt medel för nätverkande och förstärkande av kollektiva identiteter mellan grupper. Internet stod även som ett betydande verktyg för direkt uttryckande av meningsskiljaktigheter och protester. Det hade även en kognitiv funktion genom att möjliggöra spridandet av information och medvetandegörande av frågeställningar som knapphändigt täcktes av den vanliga median.
Best och Krueger (2005) skattade i sin studie om det fanns ett samband mellan politiskt deltagande online och personers politiska perspektiv. Författarna utförde korrelationsanalyser mellan deltagande online och olika faktorer som generella politiska predispositioner, sociala och ekonomiska frågor, internationella frågor samt reglering av Internet. Resultat visade att det fanns samband, om än svaga, mellan politiskt deltagande online och vad som i USA brukar benämnas som liberala attityder. Även när de kontrollerade detta resultat mot deltagande offline, i form av traditionellt politiskt deltagande, uppvisades ett svagt samband med liberala värderingar.
Hardy och Scheufeles (2005) studie riktade intresse mot vilken förståelse personer har av nyheter on-line, i form av samhälls- och sociala frågor och ens politiska deltagande. I studien definierade författarna politiskt deltagande som... ” aktivitet som är avsedd för eller har den konsekvensen att påverka, antingen direkt eller indirekt, regeringshandling” (hämtat från Verba, Schlozman & Nie, 1995, s. 9). Studien visade, i likhet med Pasek et al., att Internet är ett kraftfullt medium för att förvärva kunskap då sambanden var signifikanta. Resulaten visade även att om personerna diskuterade innehållet i frågorna såväl on-line som ansikte- mot-ansikte, blev sambandseffekten än starkare.
Från en undersökning utförd av Tolbert och McNeal (2003) påvisas andra slutsatser än Bimbers (2001) undersökning, gällande Internets betydelse för röstningsdeltagande.
Undersökningen baserades på data från National Election Studies (NES) från åren 1996, 1998 och 2000. Empirin visade konsekventa och entydiga svar angående Internets påverkan på det politiska landskapet. Väljare som uppgav att de tittade på valinformation online var mer troliga att rösta, även efter att man kontrollerade för socioekonomisk status, anhängarskap, attityder, etnicitet, kön, ålder, traditionell mediaanvändning samt politiskt intresse. Tolbert och McNeal utförde även statistiska trolighetssimuleringar där syftet var att skapa förståelse kring sambandet mellan politik online och medborgarnas politiska deltagande. Samma kontrollvariabler användes. Genom att använda Poission regressionanalyser kunde man räkna ut att inför presidentvalet i USA år 2000 ökade sannolikheten av rösta med i genomsnitt 12.5% om personen hade tillgång till Internetuppkoppling.
Gibson, Lusoli och Ward (2005) rapporterar från Storbritannien om liknande resultat.
Personer som deltar i politiska on-line aktiviteter skiljer sig betydligt från andra som deltar i mer traditionella former i politiken. Särskilt unga personer, kvinnor och personer från lägre socioekonomiska förhållanden är underrepresenterade när det gäller att kontakta politiker, deltaga i diskussioner samt politiska aktiviteter. Resultaten visade på att dessa samhällsgrupper i allmänhet är lika benägna att deltaga i on-line aktiviteter som män och personer från högre sociala skikt, när hänsyn tas till tidigare politiskt engagemang och erfarenhet av Internet.
Partiidentitet – kopplingen mellan individen och partiet
Miller och Shanks (1996) beskriver konceptet partiidentitet som individens upplevda känsla av samhörighet med en grupp. Kopplingen mellan individen och partiet behöver inte uttrycka sig i ett manifest medlemskap i ett parti, eller att individen med nödvändighet måste ha en viss typ av historiskt röstningsbeteende, även om kopplingen är stark. Kopplingen är istället av psykologisk karaktär och kan ses som en förlängning av ens själv och hur man på ett naturligt sätt känner att man tillhör och är en del av en grupp. Miller och Shanks beskriver vidare hur ens känsla av samhörighet med ett parti har en funktion av att skapa förståelse, struktur och sammanhang av den yttre världen. Partiidentifikation har således en politisk-psykologisk innebörd och speglar två komponenter. Individen anses ha en känslomässig föreställning av vilka värderingar man föredrar och som knyts till ett anhängarskap av ett parti. Parallellt med den finns även en komponent som har kognitiv innebörd. Individen kalkylerar samtidigt på ett rationellt sätt om vad för övertygelser den har, men också vilka attityder personen ger uttryck för.
För att utforska sambandet mellan individens partiidentifikation och fyra grundläggande principer inom politiken utförde Goren (2005) en undersökning i USA. Syftet var att undersöka om individens partiidentifikation formar dennes grundläggande politiska värderingar, alternativt om individens värderingar formar dennes känsla av partiidentitet. De fyra grundvärderingar som Goren tog in i analysen var synen på ”individers lika möjlighet”,
”begränsad regeringsmakt”, ”traditionella familjevärderingar” samt ”moralisk tolerans”.
Empirin baserades på svarspaneler ur tre olika årsdata från NES i USA och påvisade att individens partiidentifikation har inflytande på grundläggande politiska värderingar på tre sätt.
Först, individens partiidentitet är mer stabil mot förändring än de fyra abstrakta värderingarna i längre tidsperioder. Studiens data visade att partiidentifikation i stort låg på en stabil nivå över både en två- och fyraårsperiod. Detta stod i motsats till de fyra värderingarna som togs med i studien. Dessa minskade signifikant i stabilitet över en fyraårsperiod. Partidentifikation har en begränsande funktion på värderingarna och kan åstadkomma skiften hos individen om vilka värderingspreferenser den har, i en längre tidsrymd. Slutligen är partiidentifikation
”utom räckhåll” för de fyra värderingarna då de kan påverka individens attityder om hur man ska handla, men förefaller inte påverka dennes identifikation med ett politiskt parti.
Sammantaget hävdar Goren att partianhängarskap är en relativt bestående disposition hos individen och formar ens politiska läggning under lång tid och hjälper denne skapa struktur i den politiska vardagen och färgar ens uppfattning om samhällets vara i stort.
Burden och Klofstad rapporterar (2005) att det enda sätt vi kan mäta partidentifikation hos personer är genom att ställa frågor kring upplevd identifikation till ett visst parti och sedan ta del av hur personerna svarar. Mycket av teorin kring partiidentifikation har handlat om vilka känslor vi upplever inför ett visst parti. Paradoxalt nog, hävdar Burden och Klofstad att de standardfrågor som används vid undersökningar har en sammansättning av ord som uttryckligen ber respondenterna att ”tänka” på sin partiidentitet istället för att ”känna”. Vid
nordamerikanska undersökningar kring personers partiidentitet har det således ställts explicita frågor som: ’’Generally speaking, do usually think of yourself as a Republican, a Democrat, an Independent, or what?’’. I sin undersökning ändrade Burden och Klofstad endast ett ord i meningssammansättningen för att på så vis betona den affektiva delen. Samma mening löd således: ’’Generally speaking, do you usually feel that you are a Republican, a Democrat, and Independent, or what?’’ Denna ändring av ordval medförde att resultaten överensstämde bättre med de teoretiska förväntningarna och de faktiska valresultaten. Greene (2002) poängterar dock att denna av NES:s vedertagna frågeställning, är något trubbig och att den behöver kompletteras med förfinade psykologiska mätverktyg. Även Converse och Pierce lägger vikt vid metodologiska ”detaljer” (Converse & Pierce, enligt Miller & Shanks, 1996).
De betonar med emfas att hela begreppet partiidentifikation, per definition måste ses ur ett perspektiv av lång tidsrymd samt av en psykologisk förlovning mellan partiet och ens självidentitet. Författarna hävdar en individ kan uppleva en mängd skilda känslor kring sitt partianhängarskap som i sig inte behöver vara knutna till partiidentifikationsbegreppet. Av den anledningen menar de att det är nödvändigt att ha dessa två faktorer som en fond för att rama in begreppet och säkerställa vad det är man mäter.
Syfte och hypoteser
Det finns forskning som visar att unga personer spenderar mer tid och är mer aktiva än äldre i att söka politisk information på Internet. Det finns även samband mellan Internetanvändande och politisk medvetenhet och engagemang. Intermediet möjliggör för individen att skaffa den här typen av information på ett snabbt och enkelt sätt, varvid intresse dels riktas mot globala utomparlamentariska nätverk vars kommunikation företrädesvis sker via Internet, dels mot traditionella partier vars kommunikation företrädesvis inte sker via Internet. Med detta som bakgrund testas i kommande undersökning om det finns samband med deltagarnas ålder och tid på Internet och deras politiska identifikation.
H1: Ju högre tid spenderad på Internet, desto lägre upplevd identifikation med parlamentariska partier.
H2: Ju högre tid spenderad Internet, desto högre upplevd identifikation med utomparlamentariska rörelser.
H3: Graden av identifikation med traditionella partier respektive utomparlamentariska rörelser skiljer sig åt mellan olika åldersgrupper: Äldre personer identifierar sig i högre grad än yngre med traditionella partier, som i högre grad än äldre identifierar sig med utomparlamentariska rörelser.
Metod
Deltagare
De data som användes för att pröva de uppsatta hypoteserna samlades in genom en enkätundersökning. För att få in nödvändiga data riktades intresset mot personer födda åren 1989 till och med 1940. Deltagarnas ålder var av intresse då det var en oberoende variabel
som var relevant för undersökningens hypoteser. Att den undre åldersgränsen gick vid personer födda 1989 berodde först och främst på att de är de yngsta personer som deltog i valet 2006. Därtill behövdes det sättas upp avgränsningar gällande vilka deltagare som skulle vara med i undersökningen och därför togs beslutet att gränsen skulle gå vid lägsta möjliga ålder, för deltagande i valet 2006. Därefter gjordes sedan ett tillgänglighetsurval av deltagare från fyra städer i Mälardalen och Gästrikland. Kontakt togs med fyra personer som skulle fungera som ”dörröppnare” till sina respektive arbetsplatser och hjälpa till med utdelningen och insamling av enkäterna deltagarna. Personerna delade ut enkäten på två skolor, ett länsmuseum och i ett stadshus. Sammanlagt postades det 130 enkäter som fördelades på de fyra arbetsplatserna. Det returnerades 79 ifyllda enkäter till kontaktpersonerna, vilket resulterade i ett generellt bortfall av 49 stycken (39%) postenkäter. Författaren delade även personligen ut ett antal enkäter i två städer i Mälardalen och genom detta förfarande kunde författare själv samla in 49 ifyllda enkäter. Den tillfrågade direkt kunde säga ja eller nej på frågan om deltagande, varför det inte redovisas något bortfall för denna grupp. Detta resulterade således i att det 128 enkäter besvarades. Vid genomgång av enkäterna togs tre deltagare bort från studien, då de utelämnat svar på centrala delar i undersökningen. Således deltog sammanlagt 125 personer undersökningen. Könsfördelningen bland deltagarna var 75 kvinnor (medelålder 36 år, SD = 12.82) och 50 män (medelålder 30 år, SD = 12.67 ). Ingen ersättning utgick till kontaktpersonerna och deltagarna.
Material
Datainsamling skedde genom att en enkät innehållande 19 frågor konstruerades med hjälp av SOM-institutets (samhälle-opinion-massmedia) tidigare frågeundersökningar. I den senare analysen användes dock endast en del av dessa, då en del av frågorna inte vara av intresse för att kunna besvara undersökningens hypoteser. Enkäten var uppbyggd i tre delar: demografiska frågor, politiska frågor samt en om Internet. Demografidelen innehöll frågor om respondentens kön, ålder, typ av medborgarskap samt vilken utbildningsnivå personen hade. I delen med politiska frågor fick deltagarna bland annat genom femgradiga skalor skatta förtroende för ett antal samhällsinstitutioner. ”Hur stort förtroende har du för det sätt på vilket följande samhällsinstitutioner sköter sitt arbete?” Svarsalternativen bestod av åtta delfrågor där deltagarna fick bedöma: regeringen, riksdagen, de fackliga organisationerna, kommunstyrelserna, de politiska partierna, EU-kommissionen, Europaparlamentet, FN.
Svarsspannet var ”mycket stort förtroende” – ”mycket litet förtroende” och kombinerades sedan till ett sammanfattande index och ett homogenitetstest visade att högsta Cronbach’s alpha-värdet, .86, uppnåddes om delfråga 3 (de fackliga organisationerna) uteslöts ur indexet.
Det var tre variabler som var centrala för att besvara hypoteserna och vilka sedan användes i analysen. De första två variablerna var identifikation med parlamentariska partier och identifikation med utomparlamentariska rörelser . För att mäta dessa variabler skapades ett eget mätinstrument vilket var inspirerat av American National Election Studies sätt att mäta partiidentifikation. I deras undersökningar lyder frågan om partiidentitet som “Generally speaking, do you usually feel that you are a Republican, a Democrat, an Independent, or what? Respondenter som identifierar sig som republikaner (eller demokrater) frågas sedan:
“Do you feel that you are a strong republican (or democrat) or a not very strong republican (or democrat?” Respondenter som identifierar sig som oberoende (independent) frågas sedan: Do you feel that you are closer to the republican or the democratic Party?” Svarsalternativen på frågan där respondenterna ombeds skatta partiidentifikation på är sjugradig och lyder “Strong republican-weak republican-independent republican-pure independent-independent democrat- weak democrat-strong democrat”. Med detta set av frågor som underlag skapades sedan ett
antal frågor vilka modifierades för att passa svenska politiska förhållanden. Sista delen av frågorna som handlade om respondenten upplevde sig stå närmare republikaner eller demokrater ströks helt. Skalan som användes i denna undersökning var femgradig och frågorna var uppdelade i två delar: A) ”Allmänt sett, känner du vanligtvis att du är anhängare av något av följande partier? Centerpartiet, feministiskt initiativ, folkpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, sverigedemokraterna, vänsterpartiet. Om respondenten angav ett parti gick denne sedan vidare till B) ”Känner du att du är en stark anhängare, eller en inte så stark anhängare till detta parti?” Den femgradiga skalan gick från ”5 = starkt övertygad partianhängare” till ”1 = mycket svag partianhängare”.
Andra variabeln var identifikation med utomparlamentariska rörelser. Även här ombads respondenten att svara på frågor som var uppdelad i två delar: A) ”Allmänt sett, känner du att det finns utomparlamentariska rörelser (organisationer/föreningar, vars politik bättre överensstämmer med dina egna intressen och värderingar, än de traditionella partiernas?” Den femgradiga skalan gick från ”5 = upplever mycket svagt” till ”1 = upplever mycket starkt”. I påföljande fråga fick de ange vilken organisation de kände sig som anhängare av: B)
”Allmänt sett, känner du dig som anhängare av någon utomparlamentarisk rörelse/organisation/förening? Om ja, ange vilken rörelse/organisation/förening.” De fick även här ange styrkan av anhängarskapet på en femgradig skala: ”5 = mycket svagt övertygad anhängare” till ”1 = mycket starkt övertygad anhängare”. I den senare analysen reverserades sedan svaren för denna fråga.
I tredje variabeln ombads deltagarna uppge typ av Internetanvändning och dess omfattning: ”Hur ofta har du under de senaste 12 månaderna gjort följande på Internet, i privat syfte?”. Svarsalternativen bestod av 7 delfrågor/påståenden: skickat/tagit emot e-post, deltagit i diskussions-/chatgrupp, sökt information/fakta, använt tjänster hos kommun/myndighet, nöje/förströelse/spel. Denna skala var sjugradig och gick mellan ”ingen gång” – ”dagligen”. Svarsalternativen kombinerades till ett sammanfattande index och ett homogenitetstest uppvisade ett Cronbach’s alpha-värde på .75. Ett alternativt mått på Internetanvändning skapades genom att deltagarna fick skatta Internettid: ”Hur lång tid en genomsnittlig vardag skulle du uppskatta att du ägnar åt Internet?” Skalan var sjugradig och gick från ”inte alls” till ”mer än två timmar”. Det alternativa måttet på Internetanvändning gjordes för att se om typ Internetanvändning och Internettid följde ett liknande mönster.
Procedur
Enkätundersökningen genomfördes i fyra städer. Kontakt togs med tre personer boende i två städer i södra norrland. Personerna fick enkäter, missivbrev och tomma kuvert där besvarade enkäter skulle läggas i, skickade till sig. Det medföljde även frankerade svarskuvert vari kontaktpersonerna kunde returnera de besvarade och insamlade enkäterna. I försändelsen låg även textanvisning om hur själva insamlingsproceduren av enkäterna skulle gå till, steg för steg. Anvisningar för detta gjordes även via telefon. Enkäterna delades sedan ut på kontaktpersonernas arbetsplatser. Respondenterna var personal på en låg- och mellanstadieskola, personal på ett museum, personal i ett stadshus samt till elever och personal på ett gymnasium. Författaren delade även personligen ut ett antal enkäter till personer som tillfrågades om de kunde tänka sig att ställa upp i undersökningen. En del av dessa enkäter fylldes i av passagerare på ett tåg, medan en del andra blev tillfrågade när de antingen satt på ett café eller i en park. I samtliga fall informerades deltagarna dels muntligen, men även genom det medföljande missivbrevet om att undersökningen följde Vetenskapsrådets (2007) forskningsetiska praxis. Varje deltagare informerades om att syftet med enkätundersökningen var att undersöka svenska väljares syn på politiken, dess partier
och Internetanvändning, att deltagande var frivilligt och att om man så önskade kunde avbryta undersökningen. Deltagarna förklarades vara anonyma, då enkätsvaren inte kunde kopplas ihop med en persons identitet. Vidare klargjordes att det insamlade materialet enbart skulle användas till forskningsändamål samt garanteras säker förvaring. Därefter fick deltagarna ge sitt samtycke till att medverka.
Resultat
Av det totala antalet deltagare uppgav 120 (96%) att de hade svenskt medborgarskap, medan 5 deltagare (4%) uppgav sig ha ett delat medborgarskap. Gällande utbildningsnivå hade 40%
examina från högskola eller universitet och 28% var för tillfället studerande vid ett högre akademiskt lärosäte. 19% hade en examen från gymnasium eller folkhögskola som högsta utbildning. Resterande deltagare hade fullgjort grundskola, studerade för tillfället vid ett gymnasium eller hade någon form av eftergymnasial utbildning, dock lägre än högskole- eller universitetsnivå.
Avseende frågan om ”identifikation med parlamentariska partier” uppgav 78 (62%) av undersökningens deltagare att de vanligtvis kände sig som anhängare med något av de i enkäten angivna riksdagspartierna: centerpartiet, feministiskt initiativ, folkpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet, moderaterna, socialdemokraterna och vänsterpartiet. I den andra delfrågan fick deltagarna uppge styrkan på detta anhängarskap (M = 2.86, SD = 1.07).
Av resterande 47 deltagarna hade 34 (27%) fyllt i svarsalternativet ”nej” på frågan om de vanligtvis kände att de var anhängare till något parti och därmed inte fyllt en i skattad styrka på anhängarskapet. 13 respondenter (10%) hade varken fyllt i något partialternativ eller ”nej”
alternativet.
Sextiotre deltagare (50%) uppgav att de kände att det fanns någon typ av utomparlamentarisk rörelse/organisation/förening, vars agenda bättre överensstämde med deras intressen och värderingar, än med de traditionella partiernas. Deltagarna skattade även hur starkt de upplevde denna känsla (M = 3.02, SD = 0.89). Av dessa hade 12 deltagare även uppgivit vilken organisation de upplevde sig som anhängare av och styrkan på det anhängarskapet (M = 2.92, SD = 1.38). Tre svarade Amnesty International, fem uppgav ett antal miljöorganisationer: Svenska Naturskyddsföreningen, WWF (Världsnaturfonden), Greenpeace, Friluftsfrämjandet. Tre uppgav vänsterpolitiska organisationer: KPML(r) (Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna Revolutionärerna) och i ett fall ”de flesta vänsterorganisationer”. En person uppgav att den kände sig som anhängare till UNF (Ungdomens Nykterhetsförbund). En deltagare uppgav, förutom Svenska Naturskyddsföreningen, organisationen RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande).
Tabell 1 redovisar medelvärden och standardavvikelser över ett antal variabler för samtliga deltagare.
Tabell 1
Medelvärden (och standardavvikelser) av variabler
Först beräknades Pearson
Fråga M SD
1. Allmänpolitiskt intresse 3.21 0.96
2. Förtroende för svenska politiker 2.86 0.94 3. Politiska åsikter. Vänster-högerskala 3.20 1.05 4. Hur riksdagen sköter sin uppgift 3.26 0.78
5. Förtroende för partier 2.82 0.85
6. Internettid 7. Internetaktiviteter
4.58 4.16
1.58 1.05
Not. Fråga 1-5 är testpoängens variationsvidd 1- 5. Fråga 6-7 är testpoängens variationsvidd 1-7
korrelationskoefficient för att få en uppfattning om förhållandet mellan ett antal variabler. Ett test visade att det fanns en signifikant negativ korrelation mellan
ålder och Internettid (r = -.38; p < .01), vilket innebar att ju äldre deltagaren var desto mindre tid på Internet spenderades. Det fanns dessutom en signifikant negativ korrelation mellan ålder och användningsfrekvensen av olika Internetaktiviteter (r = -.48; p < .01), vilket innebar att ju äldre deltagaren var desto lägre var användningsfrekvensen av ett antal Internetaktiviteter, i privat syfte. Ett tredje test gällande Internetanvändningen visade på en signifikant positiv korrelation mellan användningsfrekvensen av Internettid och olika Internetaktiviteter och (r = .57; p < .01), vilket innebar att ju mer tid som spenderades på Internet desto högre var användningsfrekvensen av de olika Internetaktiviteterna. Ett sista test visade på en signifikant negativ korrelation mellan ålder och hur pass stort förtroende man har för olika samhällsinstitutioner (r = -.21; p < .05), vilket innebar att ju äldre deltagaren var desto högre förtroende för de olika samhällsinstitutionerna.
Första analyserna som utfördes var envägs (ANOVA) och till det omkodades variabeln födelseår till fyra åldersgrupper: 19-25 år, 26-32 år, 33-49 år och 50-67 år. Till de senare tvåvägs variansanalyserna för oberoende mätningar (ANOVA) omkodades variablerna födelseår och Internettid till kategorivariablerna yngre/äldre samt låg Internettid/hög Internettid, genom en mediansplit. Brytpunkten för variabeln födelseår var 29 år. Brytpunkten för variabeln Internettid var 30-60 min/dag.
Tre stycken envägs variansanalyser (ANOVA) utfördes och den första analysen (Figur 1) visade att skillnaden i Internettid mellan de fyra åldergrupperna var signifikant F(3, 124) = 10.39; p < .01. En post-hoc analys (Tukey, p < .05) visade att de som var i yngsta åldersgruppen (M = 5.47; SD = 1.24) hade en signifikant högre Internettid än den näst yngsta åldersgruppen (M = 4.45; SD = 1.56), den näst äldsta åldersgruppen (M = 3.79; SD = 1.37) och den äldsta åldersgruppen (M = 4.05; SD = 1.24). Skillnaden mellan dessa tre senare åldersgrupper var inte signifikant.
Den andra analysen (Figur 2) visade att skillnaderna i användningsfrekvens av olika Internetaktiviteter mellan fyra åldersgrupperna var signifikant F(3, 121) = 11.16; p < .01. En post-hoc analys (Tukey, p < 0.05) visade att den yngsta åldersgruppen (M = 4.68; SD = 0.86) hade en signifikant högre användningsfrekvens av olika Internetaktiviteter än den näst äldsta åldersgruppen (M = 3.92; SD = 1.11) och äldsta åldersgruppen (M = 3.29; SD= 0.77). Den näst yngsta åldersgruppen (M = 4.25; SD = 0.97) hade en signifikant högre användningsfrekvens än äldsta åldersgruppen. I övrigt var skillnaderna mellan åldersgrupperna inte signifikanta (Figur 2).
Den tredje analysen avseende skillnaden mellan de fyra åldersgruppernas förtroende för olika samhällsinstitutioner visade inga signifikanta skillnader F(3, 121) = 1,85; p > 0.1. Detta innebar att oavsett vilken åldersgrupp så fanns det inga skillnader i medelvärde i förtroende för de olika samhällsinstitutionerna. Yngsta åldersgruppen (M = 3.16; SD = 0.70), näst yngsta åldersgruppen (M = 3.13; SD = 0.44), näst äldsta åldersgruppen (M = 3.01; SD = 0.69) samt äldsta åldersgruppen (M = 2.80; SD = 0.58).
Figur 1. Fyra åldersgruppers medelvärde Figur 2. Fyra åldersgruppers
avseende Internettid. medelvärde avseende Internetaktivitet.
För att testa hypoteserna och se på medelvärdesskillnader mellan de skapade kategorivariablerna utfördes två stycken 2 (Internettid: låg/hög) x 2 (Ålder: yngre/äldre) variansanalyser för oberoende mätningar (ANOVA). I första analysen var traditionell partiidentifikation beroendevariabel medan det i den andra analysen var utomparlamentarisk identifikation.
Den första analysen, med 78 deltagare, påvisade ingen huvudeffekt och inte någon signifikant interaktion. Dock fanns det en tendens till huvudeffekt av Internettid F(1, 74) = 3.84; p = 0.054 som antydde att oavsett åldersgrupp så identifierade sig personerna med hög Internettid (M = 2.37, SD = 1.07) mindre med traditionella partier än personerna med låg Internettid (M = 3.02, SD = 1.03) (Figur 3). För att undersöka om det fanns samvarierande variabler om beroendevariabeln, planerades analysen att göras om med variablerna utbildningsnivå och vänster-högerpolitisk åsikt som kovariat. Först utfördes dock ett Pearson korrelationstest vilket visade att det fanns en signifikant positiv korrelation mellan beroendevariabeln och utbildningsnivå (r = .34; p < .01), vilket innebar att ju högre grad av partiidentifikation desto högre utbildningsnivå hos deltagaren. Andra testet visade att det inte fanns någon signifikant korrelation mellan beroendevariabeln och vänster-högerpolitisk åsikt (r = -.10; p = .40), vilket innebar att graden av partiidentifikation inte påverkades av om man såg sig själv som vänster eller högerpolitisk. Kovariansanalysen (ANCOVA) visade en signifikant skillnad avseende styrkan på beroendevariabeln när utbildningsnivå kontrollerades F(1,73) = 7.45; p < 0.01. När samvariationen separerades från resultatet för variabeln utbildningsnivå visade det sig att den tidigare tendensen till huvudeffekt av tid vid Internet nu blev signifikant F(1,73) = 4.20; p < .05.
Figur 3. Grad av partiidentifikation som en funktion av ålder och Internettid. Skalans variationsvidd 1-5.
Den andra analysen, med 63 deltagare, påvisade ingen huvudeffekt och ingen signifikant interaktion (Figur 4), vilket innebar att varken ålder eller tid på Internet spelade någon roll om graden av utomparlamentarisk identifikation. Även i denna analys planerades variablerna utbildningsnivå och vänster-högerpolitisk åsikt att testas som kovariat om beroendevariabeln.
Först utfördes ett Pearson korrelationstest vilket visade att det inte fanns en signifikant korrelation mellan beroendevariabeln och utbildningsnivå (r = -.10; p = .71), vilket innebar att
graden av utomparlamentarisk inte påverkades av vilken utbildningsnivå deltagaren hade. Det andra testet visade att det fanns en signifikant positiv korrelation mellan beroendevariabeln och vänster-högerpolitisk åsikt (r = .26; p < .05), vilken innebar att graden av utomparlamentarisk identifikation var beroende av personens vänster-höger-orientering.
Kovariansanalysen (ANCOVA) visade inte någon signifikant skillnad avseende styrkan på beroendevariabeln när variabeln vänster-högerpolitisk åsikt kontrollerades F(1,58) = 3.45; p <
0.10.
Figur 4. Grad av
utomparlamentarisk identifikation som en funktion av ålder och Internettid. Skalans variationsvidd 1-5.
Diskussion och jämförelse med tidigare forskning
Att vara aktiv eller deltaga politiskt kan ske på flera olika sätt. Man kan gå och rösta eller demonstrera, arbeta med politiska kampanjer inom ett parti eller någon annan typ av politisk rörelse som inte är parlamentarisk. Den absoluta huvuddelen av väljare nöjer sig med att gå och rösta vid valen och däremellan vara relativt ”opolitiska”, i den meningen att man inte engagerar sig i några andra aktiviteter.
Ålder har enligt Bimber (2001) visat sig vara en viktig faktor för om personen skaffar sig politisk kampanjinformation online, men samtidigt är det inte mängden tillgänglig information som personen tar del av som påverkar dennes röstningsbeteende. Det kan vara så att unga personer, till skillnad från äldre, ser Internet som ett mer tilltalande och modernt verktyg för att skaffa politisk information, men när det handlar om att förändra ett faktiskt beteende hos personen krävs något mer än att den politiska informationen finns tillgänglig på webben.
Att unga i denna undersökning använde Internet mer än äldre framkom i resultatet, vilket även Bergström (2007) visat på i svenskarna online. Att spendera en relativt stor del av sin tid vid Internet betyder dock inte att mediet kommer användas som verktyg för att söka politiska organisationer och deras budskap. Vad som krävs är att personen aktivt söker och går in på sidor där det kan förväntas finnas ett politiskt innehåll. De personer som använder Internet som ett verktyg i ett sådant sammanhang kan också vara de personer som sedan tidigare är politiskt engagerade i mer traditionella politiska aktiviteter. Om detta gäller för denna undersöknings deltagare är oklart då det inte ingick några variabler i frågebatteriet i enkäten som mätte detta. Det finns dock forskning visar på att det finns samband som visar på att ett politiskt engagemang på Internet speglar ett mer traditionellt politiskt och samhälleligt engagemang offline (Bergström, 2007; Best & Krueger, 2005; Pasek et al., 2006). Även De Vreese (2007) talade om ett ”digital citizenship” och om det generationsglapp som finns vad gäller att använda Internet som källa för att hämta politisk information. Hans resultat visade inte bara på att det var unga som i första hand använde Internet för detta syfte, utan även att det uppvisades positiva samband till mer traditionella politiska former.
Della Porta och Mosca (2005) visade hur fundamental Internet är för aktivister inom ett antal icke-parlamentariska rörelser för global rättvisa. Inom denna politiska sfär spelar
Internet en viktig roll för kommunikation och mobilisering av löst sammansatta nätverk som är spridda på geografiskt vitt skilda platser.
De organisationer som togs upp i deras artikel är utan tvekan endast en bråkdel av ett stort antal nätverk med politiskt skiljda perspektiv som finns ute på Internet. Närmare hälften av deltagarna i denna undersökning uppgav att de upplevde att det fanns någon typ utomparlamentarisk organisation vars agenda bättre stämde överens med deras egna intressen och värderingar, än vad de traditionella partierna i Sverige erbjuder. Utan att ha någon tidigare forskning att ställa detta resultat i relation till bör det nog ändå kunna sägas vara en relativt hög siffra. Med drygt varannan deltagare som upplevande detta, var det något förvånande att det i enkäten endast var tolv personer som angivit ett namn på en organisation eller rörelse. Den absoluta huvudparten av de organisationer eller rörelser som angavs ställde sig dock partipolitiskt obundna i sin programförklaring. En genomgång av deras hemsidor visade att den absoluta majoriteten av dem var olika typer av intresseorganisationer med fokus mer på sakfrågor, då i synnerhet miljöfrågor, istället för att ha en bredd i sin agenda. Att tolv personer sedan angav ett namn på en organisation skulle kunna ha att göra med att deltagarna upplever politiken och dess partier som diffusa men att det samtidigt är svårt att peka ut och namnge ett realistiskt alternativ.
Det kan vara så att många upplever de traditionella partierna idag som ideologiskt närstående varandra och som svåra att särskilja. Tidigare var de två politiska blocken och partierna sinsemellan tydligare åtskiljda i sin politik. Med mer diffusa partigränser blir det svårare för personen att identifiera sig med ett specifikt parti, vilket Holmberg (2002) påpekade. Partiernas ökade likriktning skulle således kunna svara för om deltagarna i undersökningen upplevde partierna som svåra att skilja åt i sin politik. Följden blir att den känslomässiga anknytningen eller identifikation minskar och resulterar i att personen får en negativ inställning till partierna och politiken överhuvud.
För att knyta an till denna undersöknings deltagare så visade det sig att de som var mer politiskt vänsterorienterade också hade en högre grad av utomparlamentarisk identifikation.
Att göra några vidare slutsatser är svårt då det i resultatet inte namngavs några uttalat politiska organisationer, förutom det enda undantaget KPML(r). Den enda slutsats som med säkerhet kan dras är att personer som ansåg sig vara politiskt vänsterorienterade, i större utsträckning än andra upplevde en högre grad av identifikation med utomparlamentariska rörelser, om än oklart vilka de var.
Det visades också finnas skillnader bland deltagarna vad gäller utbildningsnivå och identifikation med de vanliga svenska partierna, på så vis att de som var högre utbildade i högre grad identifierade sig med dessa. För att spekulera lite kring detta så skulle de med högre utbildning få en annan syn på det politiska systemet. Utbildning kan möjligen ha effekten att dessa personer på ett annorlunda vis kan relatera den politiska verkligheten som de upplever den, mot teoretiska resonemang kring exempelvis staten, demokrati eller ideologi.
Della Porta och Mosca (2005) påpekade även att det finns negativa aspekter av Internetorganisationer då de tenderar att bli och hierarkiska och ”ansiktslösa” i sin struktur. I och med att de har sitt ursprung i avancerad teknik där endast ett fåtal personer har insyn och möjlighet att styra innehållet på en viss sida blir organisationerna på ett vis toppstyrd. De traditionella partierna finns representerade i samhället genom företrädare på olika nivåer och därmed finns en närhet till partiet som man upplever sig tillhöra, som en Internetorganisation inte kan erbjuda. Som ett sidospår kring detta kan vikten av en partiledare nämnas kort. I förra valet i Sverige vid regeringsskiftet talades om ”Reinfeldt-effekten”. Det kan visa på vikten för ett parti eller grupp att ha en fysisk person som i sitt sätt att vara och finnas närvarande väcker känslor hos den som iakttar. För att knyta detta till social identitetsteori (Tajfel, 1978) och dess likhet med politisk identitet (Greene, 2004) kan en parallell göras. En stark ledarfigur för ett parti eller grupp kan ha den fördelen att personen som iakttar kan identifiera och känna
