GHB – här för
att stanna ....
sid 4
FORSKNING OCH UTVECKLING INOM VÄLFÄRDSOMRÅDET • NR 2 – 2009
Västbus:
Viktigt att inte
Fler rapporter finns på www.grkom.se/fouivast.
Ur innehållet:
GHB – här för att stanna ...4
Viktigt att inte tappa fart ...7
(Re)agera när ungdomar
hoppar av gymnasiet ... 10
Stort intresse för förebyggande
hembesök ... 20
Ansvarig utgivare Elisabeth Hajtowitz, tel 031-335 51 88
elisabeth.hajtowitz@grkom.se
Layout Infogruppen GR, tony.dahl@grkom.se
Nytt från FoU i Väst/GR
2–2009
Färd med förbehåll
En utvärdering av KOLLA-projektets arbete för förbättrad tillgänglighet i kollektivtrafiken
FoU-rapport 2:2009
Lars-Gunnar Krantz, Lisbeth Lindahl, José Ferraz Nunes och Pia Schmidtbauer Red. Lisbeth Lindahl & Pia Schmidtbauer
Projektet Kollektivtrafik för alla (KOLLA) arbetar för en mer till-gänglig kollektivtrafik i Göteborg. Under tre år har FoU i Väst/GR följt projektet för att bidra till kun-skaper på vägen och för att besvara följande frågor: Hur fungerar det att resa i kollektivtrafiken som färd-tjänstresenär? Hur genomfördes projektet utifrån dess målsättning-ar? Och vilka samhällsekonomiska konsekvenser kan ett ökat resande med kollektivtrafiken få?
Boken om anhörigstöd
Theresa Larsen och Pia Schmidtbauer
I en serie reportage belyser denna bok anhörigstöd ur ett brett per-spektiv. Läsaren får träffa en mång-fald personer och ta del av deras tankar, erfarenheter och arbets-metoder. Boken visar goda exem-pel på hur man kan arbeta för att stödja anhöriga. Den är också tänkt att stimulera till reflektion och diskussion om samhällets stöd och anhörigvårdares situation.
Unga med funktionshinder på väg ut i arbetslivet
En utmaning för välfärdssystemet FoU-rapport 1:2009
Elisabeth Olin och Bibbi Ringsby Jansson
Att ge stöd så att unga människor med lindriga funktionsnedsättning-ar kan få tillgång till funktionsnedsättning-arbetsliv och sysselsättning kan vara komplicerat. Företrädare för arbetsförmedlingen, försäkringskassan, socialtjänsten och gymnasieskolan kommer här till tals med sina perspektiv och erfarenheter.
Vill du få
per e-post?
Meddela oss på fou@grkom.se så byter vi ut
Tioårsjubileum firades med
konferenser i dagarna två
Den 16 september deltog cirka
150 personer i jubileumskonferensen
Från Fattigsverige till välfärdssamhälle i ekonomisk kris.
Den 15 september kom drygt 200
personer för att lyssna på föreläsningar och seminarier på temat Åldrandet – från cell till
samhälle. Denna jubileumskonferens arrangerades tillsammans med
Göteborgs universitet och forskningsnätverket AgeWell. I det sam-manhanget kan det vara på sin plats att nämna att samarbetet inom AgeWell kommer att resultera i en populärvetenskaplig reportagebok med arbetsnamnet Åldrande och äldre – från cell till samhälle. Syftet med boken är att tillgängliggöra kunskap och forskning som på olika sätt berör äldre och åldrande och som
bedrivs vid Göteborgs universitet, Chalmers och FoU i Väst/GR.
Dokumentation från de båda
jubileumskonferenserna finns på
www.grkom.se/fouivast
Bilder: Pia Schmidtbauer
För att uppmärksamma att FoU i Väst/GR fyller 10 år
arrangerades i september två jubileumskonferenser.
”GHB är en slags
temperaturmätning
av missbruksvården
i Sverige”
mattias GullberG och Jari Kuos-manen presenterar under hösten en FoU-studie
med arbetsnamnet GHB i Västsverige – en sprid-ningsstudie.
– Jag tror inte att GHB är en drog som kommer att försvinna. Den är så pass potent och billig, den kan kombineras med – och förbilliga – lite dyrare droger och den är lätt att tillverka, säger Jari.
En av de som kan vittna om pro-blemets allvar och omfattning är An-na-Lena Sellergren, som arbetar som förvaltningschef i Mölndals Stad:
– Vi ser GHB som ett stort problem. Hos alla ungdomar vi tvångsomhän-dertar idag är GHB det enskilt största problemet. Samtliga missbrukare vi träffar uppger att de regelbundet an-vänder eller har provat GHB.
I sin studie har Jari och Mattias intervjuat perso-ner som missbrukat GHB, ungdomar i riskzon för missbruk och personal inom kommunal
narkoman-vård, öppen- och sluten narkomansjuknarkoman-vård, myndig-hetsutövande socialtjänst och polisens ordnings- och spaningsavdelningar.
Intervjuerna belyser GHB ur olika perspektiv. En viktig aspekt som Mattias och Jari noga framhåller, är hur farlig drogen är – varje gång den tas.
– Att bli medvetslös är väldigt vanligt och den som blir medvetslös riskerar att dö, konstaterar Mattias.
En annan viktig aspekt är att missbruket är svårupptäckt.
– Vi har många exempel på personer som missbrukat GHB under flera år. Det finns social-sekreterare som inte haft en aning om att deras klienter, som de träffat mycket regelbundet, varit GHB-påverkade vid varje möte. Det syns inte heller på några urinprov, säger Mattias.
GHB började spridas i Sverige på 90-talet.
– Till en början spreds drogen sporadiskt. Då var
GHB –
här för
att stanna
GHB är en etablerad drog i Västsverige och snart sprids den
över hela landet. Drogen är billig, lättillgänglig och missbruket
svårt att upptäcka. När det gäller vård och behandling finns
stora kunskapsluckor.
En tillgänglig region?
FoU i Väst/GR har fått i uppdrag att följa upp hur Västra Götalandsregionens egna förvaltningar och bolag arbetar med implementering av regionens handikappolicy. En webbaserad enkätstudie har redan genom-förts av Västra Götalandsregionen. Det FoU i Väst/GR ska göra är en serie intervjuer med representanter för förvaltningar och bolag runt om i länet. Syftet med intervjuerna är att ge en fördjupa bild av vad som genomförts, vad som återstår och vad som underlättar och/eller hindrar arbetet med att förbättra tillgäng-ligheten för personer med funktionsnedsättning. Uppföljningen ska fokusera på fysisk tillgänglighet och informationstillgänglighet. n
den fortfarande laglig och jämställdes ibland med alko hol. Inte sällan fanns GHB i relativt välmående villaområden och också i gymkretsar, säger Jari.
När GHB kriminaliserades i början av 2000-talet minskade användningen till en början, för att sedan skjuta fart igen.
– Lagstiftningen påverkade de grupper som inte använder olagliga droger. Men GHB har efterhand gjort sitt inträde i ”traditionella” drogkulturer också, säger Jari.
Nu ser han tecken på att drogen sprider sig geo-grafisk.
– GHB är en etablerad drog i vår region, men vi ser att det finns aktörer som organiserar sig för att tjäna pengar på en vidare spridning av GHB.
För samhället innebär vård och behandling en stor utmaning.
– GHB är en slags temperaturmätning av miss-bruksvården i Sverige eftersom alla delar i vårdkedjan ställs på prov. Den sammanlagda vårdtiden är lång och det krävs mycket samverkan. Avgiftning görs i regel på sjukhus och kräver ett minutiöst samarbete mellan sjukvård och socialtjänst. När du skrivs ut från sjuk-huset måste socialsekreteraren vänta utanför med en bil och köra dig direkt till ett behandlingshem. Det får inte gå en halvtimme däremellan! säger Mattias.
Utöver samverkan krävs också kunskap.
– Ett bekymmer som många socialsekreterare lyfter fram är att det saknas kunskap om vilken behandling som krävs, säger Mattias.
Rapporten beräknas vara klar vid årsskiftet och kommer då att finnas på www.grkom.se/fouivast. n
Mattias Gullberg (t.v.) och Jari Kuosmanen her intervjuat personer som missbrukat GHB, ungdomar i riskzon för missbruk och personal som arbetar med GHB-problematiken.
Mer inforMation oM GHB:
Jenny GJorDe 2004 en FoU-studie om det så
kallade HAW-schemat tillsammans med överläkaren på den avdelning där hon arbetade, Magnus Sjögren. HAW-schemat är ett verktyg för att systematiskt pröva olika sätt att bemöta patienten på och sedan utvärdera patientens reaktioner. Schemat utvecklades tillsam-mans med personalen på avdelning 608 på Högsbo sjukhus och används vid omvårdnad av patienter med beteende- och psykiatriska symptom vid demens, som vanföreställningar, sömnstörningar, vandrings-beteende, irritation och aggression.
Schemat kan enligt studien bidra till att man får en ökad förståelse för varför patienten beter sig på ett visst sätt. På så sätt blir det en hjälp för att finna ett gångbart förhållningssätt gentemot patienten, något som i sin tur borgar för ett bra omhändertagande och en god omvårdnad.
Jenny tror att FoU-studien haft viss praktisk bety-delse.
– Jag delade ut HAW-schemat på kommunens bo-ende för att personalen skulle komma igång att tänka
i termer av problem-lös-ning-resultat. Och sche-mat påverkade hur man jobbar – och fortfarande jobbar – på den avdel-ning jag var när jag gjorde studien, säger Jenny.
Ganska snart efter att hon gjort FoU-studien, började Jenny på ett nytt jobb, som sjuksköterska i ett BPSD-team (Beteende- och Psykiska Symptom vid Demens), som åker hem till patienter och kartlägger deras situation.
– I det arbetet hade jag i hög grad med mig mina erfarenheter från avdelningen och studien, säger hon.
När Jenny gjorde sitt FoU-arbete var hon sjuk-sköterska på en vårdavdelning. FoU-arbetet sporrade henne till att läsa in både en kandidat- och senare magisterexamen. Idag är hon chef för Minnesmot-tagningen Neuropsykiatri i Mölndal, som utreder personer med sviktande minne och andra tankeför-mågor.
– Det är jobbigt att vara chef och plugga samtidigt. Men tänk om man kunde forska en dag i veckan! Nu när jag själv är chef hade det varit kul att forska kring ledarskap. Det ska vara praktiskt användbart, det man forskar om, säger Jenny. n
– Jag hade tur som fick göra den här studien. Magnus Sjögren hade formulerat projektet och jag hängde bara på, säger Jenny Jobark Wiman.
”Tänk om man
kunde forska en dag
i veckan!”
FoU i Väst/GR har funnits i 10 år och FOURUM uppmärksammar detta genom att blicka tillbaka på några av alla de FoU-arbeten som gjorts under det gångna decenniet.
” Det ska vara praktiskt
användbart”
Jenny Jobark Wiman ser att hennes
FoU-studie haft betydelse både i de
verksamheter där hon verkat och för
henne själv som person.
– JaG har träffat en del politiker och
tjänste-män som tror att Västbus rullar på med automatik efter såhär lång tid. Men så är det inte!
Västbus är namnet på de riktlinjer som Västra Göta-landsregionen och kommunerna i Västra Götaland fastställde 2005 för samverkan kring barn och ungdo-mar med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik (se faktaruta på nästa uppslag).
Staffan Johansson vid FoU i Väst/GR har under tre år utvärderat implementeringen av riktlinjerna och i höst kommer hans slutrapport. När han säger att det återstår mycket arbete, stödjer han sig bland annat på de enkäter han gjort bland berörd personal.
– På frågan om ansvarig chef har informerat om Västbus svarar 25 procent fortfarande nej! Självklart måste detta åtgärdas. Information och utbildning krävs oavbrutet, säger han.
Viktigt att inte
tappa fart
Staffan poängterar också att politikerna som fattat beslut om Västbus måste visa ett fortsatt engagemang.
– De måste fråga efter Västbus! Ibland har jag hört kommentaren att det inte behövs, men som politiker kan man ju informellt påskynda eller hindra processer, säger Staffan.
Han föreslår också att man lägger ner en del arbete på att lyfta fram goda exempel.
– Jag tror att det skulle vara värdefullt att visa upp fall där riktlinjerna verkligen medverkat till att barn och unga fått god hjälp och därmed undgått att fara illa. I enkäterna uppger förvånansvärt många att de har sett konkret nytta och den andelen har dessutom ökat under de senaste två åren, säger Staffan.
Utvärderingen belyser arbetet med Västbus i ter-mer av veta, vilja och kunna: De som förväntas arbeta enligt riktlinjerna måste veta dess innebörd, vara vil-liga att tillämpa den i sitt dagvil-liga arbete och dessutom ha tillgång till organisatoriska resurser för att kunna sätta policyn i verket.
– Ett av de viktigaste resultaten som jag vill lyfta fram är att det nu finns någon typ av samverkansforum i varje kommun. Det är en nödvändig infrastruktur för en lyckad implementering, säger Staffan.
Samtidigt poängterar han att de här samverkans-organen fortfarande inte är tillräckligt kända.
– Individ- och familjeomsorgen och barn- och ungdomspsykiatrin bör känna till Västbus bäst efter-som de berörs mest och så är också fallet. Men övriga verksamheter har mycket kvar att göra. Veta-kriteriet är alltså ännu inte tillräckligt uppfyllt, säger Staffan.
Han konstaterar att det är bättre ställt med vilja-kriteriet.
– Västbus har ett starkt stöd bland berörda personal-grupper, som tycks vara mycket motiverade att följa riktlinjerna, säger Staffan.
I fråga om kunna-kriteriet återstår däremot en hel del arbete.
– Få klagar på resursmässiga förutsättningar och allt fler får utbildning eller kompetensutveckling om Västbus. Men det går för långsamt! Många anser att ledningen prioriterar frågan som ”en bland många” och att det finns många konkurrerande utvecklings-projekt, säger Staffan.
I utvärderingen lyfter Staffan avslutningsvis fram ett antal frågor som han anser vara av betydelse för det fortsatta Västbusarbetet. En sådan fråga handlar om huruvida Västbus främst är att betrakta som ett slags regional lagstiftning att ta till när ansvarsfördelningen mellan olika verksamheter är oklar. Eller ska Västbus ses som en grund för en offensiv folkhälsostrategi, en infrastruktur som kan användas för att arbeta förebyg-gande för att motverka psykisk ohälsa? En annan fråga är om den nya lagstiftning som rör skydd av barn och unga som riskerar att fara illa, och det utvecklings- och implementeringsarbete som det medför, bör samord-nas med Västbus. n
Bild: Gunnel R
ydberg
Staffan Johansson har många indikationer
som tyder på att Västbus steg för steg
implementeras runtom i Västra Götaland.
Men han anser att mycket arbete återstår.
Detta är Västbus
V
ästra Götalandsregionen och kommunerna i Västra Götaland fastställde 2005 gemensamma riktlinjer för samverkan kring barn och ungdo-mar med sammansatt psykisk/psykiatrisk och so-cial problematik. Riktlinjerna benämns Västbus och handlar om barn och unga som behövertvärprofes-Lisbeth Göthberg är utbildningschef i
Tidaholm. Hon är också ordförande i
arbetsgruppen för Västbus Skaraborg och hon
ingår i den länsövergripande styrgruppen
(tidigare ordförandegruppen) för Västbus.
på vilKet sätt har västbus påverkat arbe-tet med utsatta barn och ungdomar?
– Vi har fått ett tydligare uppdrag och ansvar för att samverka och samverkan skola-socialtjänst-primär-vård-BUP har strukturerats upp med hjälp av rikt-linjerna. Konkret får barn och ungdomar snabbare hjälp nu än tidigare, jag känner till flera enskilda fall där ungdomar fått bättre och mer kvalitativ hjälp tack vare Västbus.
enligt utvärderingen har personal i olika verk-samheter mycket varierande kunskaper om västbus. hur ser du på det?
– Jag håller med om det. Tittar vi på skolan som orga-nisation är den så mycket större och det tar längre tid att implementera. Riktlinjerna är mer kända inom IFO, primärvård och BUP! Vi behöver fortfarande arbeta med att få hela arbetet med samverkansmodel-lens möjligheter att nå längst ut i organisationen. Här behöver vi hjälpa och pusha skolan! Det är viktigt för ledningen ute på fältet att nu lyfta fram att organisa-tionen för samverkan finns i alla våra kommuner. Nu gäller det att aktivt använda sig av de olika samver-kansformerna. Alla ska känna till de möjligheter som finns den dag ett barn behöver komma in i systemet.
” Vi behöver
hjälpa och
pusha skolan”
enligt utvärderingen får alltfler utbildning eller kompetensutveckling om västbus. men det går för långsamt. tycker du att det är en riktig bild?
– Västbus prioriteras inte tillräckligt när det inbjuds till utbildningsdagar. Så många frågor ligger på ”skolbor-det” idag och det vi talar om rör ändå ett mindre antal barn. Styrgruppen i länet kommer att arbeta vidare med utbildnings- och kompetensutvecklingsfrågor och bli mer tydlig i vilka vi vänder oss till.
tror du att utvärderingen haft betydelse för implementeringen av västbus?
– Det som varit så bra är att utvärderingen gjorts para-llellt med implementeringen. Det har blivit väldigt tydligt var det finns brister. Utvärderingen har varit till stor hjälp när vi varit ute i kommunerna och dis-kuterat vad som finns kvar att åtgärda. n
Bild: Dana Ingesson
Stephan Ehlers, barnpsykiatriker och
medicinsk rådgivare inom Västra
Götalands-regionen, var mycket aktiv i det inledande
arbetet med Västbus.
hur har Du upplevt implementeringen av västbus?
– Jag uppfattar att det var efterlängtade riktlinjer. Trots att de berörda verksamheterna ser olika ut, tycker alla att detta är en bra plattform att arbeta utifrån. När vi väl kommit så långt att det fanns en infrastruktur för arbetet med Västbus, då kände jag att jag gjort mitt. Idag har jag ingen speciell roll i Västbusorganisatio-nen.
Kan västbus behöva revideras i framtiden?
– Riktlinjerna prövas interaktivt under resans gång i takt med att frågor kommer upp. Då ser man om riktlinjerna håller. Vi har ju några exempel där man känt behov av förtydliganden och därför tillsam-mans skrivit ner hur det borde fungera. Det kan säkert behöva göras inom flera områden.
tror du att utvärderingen haft betydelse för implementeringen av västbus?
– Det finns alltid en risk att ett sådant här arbete klingar av – alla är överlupna med arbete. Men utvärderingen har signalerat att Västbus är angeläget och att arbetet uppmärksammas och det i sig är motiverande.
vilken är, ur ditt perspektiv, den stora utma-ningen inom det fortsatta västbussamarbetet?
– Att bli duktigare och duktigare på alternativ till in-stitutionsvården! Västbus är sprunget ur behovet av att hitta andra lösningar än långa, dyrbara placeringar.
” Efterlängtade riktlinjer”
LÄS Mer
Mer om utvärderingen av Västbus finns att läsa i FOURUM 1/2008. Där finns bland annat en intervju med Elisabeth Söderberg, verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen i Bergsjön och ordförande för Västbus styrgrupp i länet och Ledningsgrupp Nordost inom Västbussamarbetet.
Stephan Ehlers
sionell kompetens från olika verksamheter. Västbus förtydligar ansvaret för olika verksamheter och gör åtskillnad mellan bas- och specialistnivå. Basnivån når alla barn (till exempel skola och primärvård) medan specialist nivån behövs för en liten andel barn (exem-pelvis individ- och familjeomsorg och barn- och ungdomspsykiatri). Västbus tar också upp
samver-kans- och informationsskyldigheter huvudmännen emellan och beskriver hur samverkan kring det en-skilda barnet/ungdomen ska organiseras. Det finns också ett avsnitt om ansvar för vård, behandling och resultat vid placering utanför hemmet. Riktlinjerna finns på www.vgregion.se/vastbus n
Det är viktigt att komma dithän att socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin i första hand tillgodo-ser de behoven. n
Marianne Lundgren och Jan Magnusson har
studerat ungdomar som hoppar av gymnasiet
och vad kommunerna i Göteborgsregionen
gör för att hjälpa dessa ungdomar. Enligt det
kommunala uppföljningsansvaret är varje
kommun skyldig att hålla sig informerad om
vad dessa ungdomar gör, i syfte att erbjuda
lämpliga insatser.
– vi lever i ett väldigt
föränderligt samhälle, där det kan vara svårt att navi-gera rätt. Vi förväntas inta en position av flexibilitet, rörlighet och ha en för-måga att göra många in-dividuella val, menar Marianne.
Ungdomar behöver stöd och råd från föräldrar, men ibland också från professionella. För ungdomar som inte går i gymnasiet har lärare, rektorer, studie-vägledare och socialarbetare viktiga roller att fylla.
Vilka är då ungdomarna? Studien visar att ung-domsgruppen är heterogen och har varierande behov av stöd och hjälp.
– Vissa kan finna en väg in i vuxenlivet ganska lätt, medan andra kräver mer resurser av olika slag och kanske brottas med någon form av social problematik, menar Marianne.
Oavsett varför ungdomarna inte går i gymnasiet, så måste kommunerna följa upp hur det går för dem.
– En del ungdomar kanske tar ett avbrott från sina studier och åker utomlands eller arbetar ett tag, och då kan det vara ett medve-tet positivt val. För andra är läget annorlunda. Det gäller att ta reda på hur situationen för varje ung-dom ser ut, fortsätter Jan.
Marianne och Jan beto-nar tidsperspektivet i arbe-tet med ungdomarna och pekar på skolornas ansvar att snabbt rapportera in avhopp, så att den ansvariga tjänstemannen kan reagera och agera.
– Om inte ungdomarna kontaktas snabbt, tappar de sina rutiner och sin gnista. De riskerar att hamna
(Re)agera när ungdomar
hoppar av gymnasiet!
Marianne Lundgren, forskare på enheten för specialpedagogik vid Göteborgs universitet, betonar tidsperspektivet. – Tiden mellan avhopp eller avbrott till man får kontakt med den unga måste tas på allvar!, säger Marianne.
”Om inte ungdomarna
kontaktas snabbt, tappar de
sina rutiner och sin gnista”
Bild: Sara Nor
i ett ingenmansland. Det gäller att snabbt närma sig den här personen, väcka ett intresse och erbjuda hjälp. Som ungdom vill du inte ligga hemma och känna dig misslyckad, men du vet kanske inte vart du ska vända dig eller ta vägen, poängterar Jan.
För att kommunerna ska lyckas i sitt arbete, måste uppföljningsansvaret vara förankrat, både ur ett myn-dighets- och individperspektiv.
– Ungdomar och föräldrar måste veta om att det finns ett alternativ om skolan inte fungerar. Och den som jobbar med dessa ungdomar måste få förutsätt-ningar att klara av det, det räcker inte bara med en-gagemang. Tid och resurser måste avsättas inom den egna organisationen, menar Jan.
Studien visar att ungdomarnas varierande behov
och förutsättningar kräver en god samverkan mellan skolan, socialtjänsten, arbetsförmedlingen och barn- och ungdomspsykiatrin.
– Enskilda tjänstemän ska inte behöva hitta nya kontakter för samarbete, utan det är bra om det är ut-talat att vi ska samverka kring detta, påpekar Jan.
GR-kommunerna har kommit en bra bit på väg i arbetet med det kommunala uppföljningsansvaret, men komplexiteten i frågan gör att det ändå krävs förbättringar på flera områden. Marianne och Jan ser dock positivt på framtiden.
– Det finns ett jätteengagemang, en vilja och en öppenhet för att utveckla området så att det blir bra för den här ungdomsgruppen, avslutar Marianne.
Sara Nordenhielm
det koMMunaLa uppföLjninGSanSvaret:
Skollagen 1 kap. 18 §:
En hemkommun skall löpande hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommunen som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år är sysselsatta, i syfte att kunna erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder.
Kommunens skyldighet enligt första stycket omfattar inte de ungdomar som genomför eller har fullföljt utbildning på nationella eller specialutformade program i gymnasieskola, gymnasiesärskola eller motsvarande utbildning.
SeMinariuM: unGdoMar SoM Hoppar av GyMnaSieSkoLan – en anGeLÄGenHet för aLLa
Vill du veta mer om rapporten om ungdomar som hoppar av gymnasieskolan och Stenungsunds arbete med dessa ungdomar? Fredagen den 29/1 nästa år anordnar FoU i Väst/GR tillsammans med Stenungsunds kommun ett seminarium kring ämnet. Inbjudan skickas ut till medarbetare i GR-kommunerna under hösten. Välkommen!
Jan Magnusson arbetar som socionom och uppföljningsansvarig i Tynnered, men har varit tjänstledig från uppföljnings-ansvaret under tiden för studien. Nu är det snart dags att återgå till det uppsökande arbetet.
– Min ambition är att försöka möta de unga i Tynnered på det sätt som vi tror är verksamt i rapporten, säger Jan.
Bild: Sara Nor
i stenunGsunD finns ett nära samarbete
mellan gymnasieskolan och kommunens arbets-marknadsenhet. Här delar man på ansvaret att söka upp ungdomar som har hoppat av gymnasiet och man erbjuder insatser i form av praktik, utbildning eller jobb. Bosse menar att även andra samverkansformer är nödvändiga beroende på
ungdomens individuella önskemål och behov.
– Vi har jobbsökeri i våra lokaler, något som även arbetsförmedlingen använder sig av. Om inte det fungerar har vi ett ung-domsteam under
social-tjänsten och ungdomsmottagningen Ungdomshälsan. Där kan man aktualisera ungdomar, när man ser att det är något mer som behövs, som samtalskontakt eller liknande.
I Stenungsund har man försökt hitta samverkans-former som fungerar.
– Tidigare var det ett problem att kunna avgöra var gränsen gick mellan socialtjänstens och skolans ansvar, när det inte fungerade för ungdomen inom utbild-ningen. Och då blev Ungdomshälsa en lösning, menar Bosse.
Att hitta
gemensamma
lösningar på
gemensamma
problem
Öppen kommunikation och dialog är en annan förutsättning, menar han.
– Vi har regelbundna enkätundersökningar i gym-nasieskolan, där resultaten diskuteras i de samverkans-forum som finns. För några år sedan fanns en tydlig tendens att unga tjejer mådde allt sämre. Då tittade alla inblandade – socialtjänst, skola och fritid – extra noga på hur vi konkret kunde förbättra situatio-nen för dessa tjejer.
Enligt Bosse bygger samverkan på en gemen-sam anda som genomsy-rar organisationen. – Det handlar om vår inställning. Att tillsammans försöka hitta gemensamma lösningar på gemensam-ma problem. Visst finns det stuprör i Stenungsund också, men vi försöker att bortse från dessa gränser. På handläggarnivå pratar vi aldrig pengar, utan utgår bara från brukarnas behov. Hur löser vi det här bäst? Det är det som är så gott. Samverkan förutsätter att man är generös, trygg i sin verksamhetsroll och samtidigt prestigelös! poängterar Bosse.
Sara Nordenhielm
Bosse Karlsson är enhetschef för Arbetsmarknad och försörjningsstöd i Stenungsunds
kommun. Han är även uppföljningsansvarig för de ungdomar som inte går i
gym-nasieskolan och han har många idéer och tankar om varför Stenungsunds kommun
lyckas fånga upp de ungdomarna. Och samverkan verkar vara lösningen.
”Tidigare var det ett problem
att kunna avgöra var gränsen
gick mellan socialtjänstens
och skolans ansvar”
Bild: Sara Nor
denhielm
i mitten av september presenterade jag
delresultat från en studie om tillgänglighet i äldres boendemiljöer på en internationell konferens i Riga. Konferensarrangör var European Federation for Re-search in Rehabilitation.
När Göteborgs Stad år 2007 frågade pensionärer med hemtjänst om de hade funderat på att flytta, sva-rade de flesta nej på den frågan. Ett problem med det är att de allra flesta pensionärer bor i äldre fastigheter där den fysiska tillgängligheten är sämre än i nybyggda hus. Vi vet att andelen äldre i samhället kommer att öka kraftigt om ett tjugotal år. Fram tills dess finns en möjlighet att göra goda investeringar. Enligt Äldre-boendedelegationen uppskattas cirka hälften av alla personer över 80 år bo i otillgängliga bostäder. När boendemiljön skapar för stora begränsningar är en lösning att anpassa bostaden med hjälp av bostadsan-passningar. Kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag uppgick till 958 miljoner år 2008 i hela landet och kan förväntas öka i framtiden. Ett bättre hushållande med resurserna skulle vara att även satsa på generella åtgärder för att undanröja hinder i flerbostadshusen.
Nu till vår studie. Vi har följt upp ett projekt som syftade till att förbättra seniorers boendesituation i Göteborg. Vilka drivkrafter finns för att förbättra till-gängligheten? Av intervjuerna med tjänstemän i olika myndigheter framgår att fysisk tillgänglighet uppfattas som något självklart, men det saknas aktörer som tar ett huvudansvar för frågan. Dessutom trängs värdet av tillgänglighet lätt undan av andra värden som
priori-Drivkrafter för bättre
boendemiljöer för seniorer
teras högre vid om- och nybyggnationer. Såhär säger en representant från länsstyrelsen:
Alltså branschen, de har nog en ambition, en konsult har en ambition, har utbildat sig och har ett kunnande med sig på något sätt. Och jag får väl ändå tro att de vill gott på något sätt då, men i mötet med verkligheten och i mötet med en pressad ekonomisk situation så, så kan man inte följa upp detta fullt ut alltså. Vi har ju suttit här med… projekt då som inte hållit måttet. Det har suttit en arki-tekt som har ett kontor som heter duga, och så skruvar han på sig, för bredvid sitter byggherren, beställaren.
Bland bostadsföretagens representanter uppfattas till-gänglighet som något krångligt, dyrt och lågt priori-terat. Det finns en osäkerhet kring vad man är tvungen att göra i samband med en ombyggnation. Gränserna är inte särskilt tydliga för vad som är frivilligt kontra nödvändigt. Mycket åtgärdas utan bygglovsansök-ningar och passerar därför inte heller någon gransk-ning. Representanter för allmännyttan anser inte att det är rätt att deras hyresgäster via hyresavin ska be-kosta åtgärder som förbättrar tillgängligheten. Man ifrågasätter om dessa åtgärder hade krävts om kom-munen istället satsat mer på äldreboenden. Här finns ett dilemma. Frågan är om det går att lösa på något vis? I studien arbetar även Inga Malmqvist vid Arkitek-tursektionen på Chalmers och Maria Martini på FoU i Väst/GR. Studien finansieras av programmet Teknik för äldre som drivs av Hjälpmedelsinstitutet.
Lisbeth Lindahl
Bild: Lisbe
th Lindahl
Hälsobefrämjande boendemiljöer är viktiga för att äldre människor ska kun-na leva ett gott och självständigt liv.
Anita Kruses FoU-studie gjorde i hög grad
avtryck i de verksamheter i Partille som
arbetar med ungdomar.
anita arbetaDe unDer många år som
kurator och chef vid ungdomsmottagningen i Partille och samordnare för ungdomsmottagningarna i södra Bohuslän.
– Vi hade det kliniska per-spektivet på hur ungdomar mår, genom det som de berät-tade för oss. Det ville vi för-medla till andra aktörer som möter ungdomar, så tanken föddes att visa svart på vitt hur ungdomar egentligen har det.
Sagt och gjort. Tillsammans med Barbara Rubin-stein vid dåvarande Bohuslandstinget gjorde Anita en undersökning av 6400 ungdomars självrapporterade psykosociala hälsa, det vill säga ungdomarnas egna upplevelser av hur de mår.
– Det som kom fram var att den psykosociala
ohälsan bland unga flickor var mycket hög. Det kunde vi konstatera både genom att flickorna själva berät-tade det men också genom kopplingen till de fysiska symptom de hade, som ont i magen eller huvudet, säger Anita.
När hon var ute och berättade om undersökning-en blev hon ibland ifrågasatt – var detta inte bara ett uttryck för tonårsutveckling snarare än reell ohälsa? Skulle det inte bli bättre på gym-nasiet?
– Men vi var övertygade om att det handlade om ohälsa på riktigt, säger Anita.
Därför ville hon göra en upp-följning i mindre skala och se hur ungdomarna mådde tre år senare. Anita kontaktade FoU i Väst/GR och fick möjlighet att på halvtid ägna sig åt denna uppföljning.
– Men jag missbedömde alldeles arbetsbelastning-en! Jag hade behövt vara frånkopplad helt från mitt ordinarie arbete. Jag brukar kalla studien för ”min ofullbordade”. Jag genomförde studien men jag skrev
Efter cirka 20 år på ungdomsmottagningen i Partille, började Anita Kruse vid årsskiftet på ett nytt jobb som chef för Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer, VKV.
Ungdomars (o)hälsa blev tydlig
FoU i Väst/GR har funnits i 10 år och FOURUM uppmärksammar detta genom att blicka tillbaka på några av alla de FoU-arbeten som gjorts under det gångna decenniet.
”Men vi var övertygade
om att det handlade om
aldrig någon rapport, säger Anita.
När hon sammanställt 600 enkätsvar från gymnasie-elever i Partille, kunde hon konstatera att både killar och tjejer upplevde att den egna psykosociala situatio-nen försämrats jämfört med tre år tidigare.
– Så det blev inte bättre, utifrån att de blev tre år äldre. Enkäten visade också att både killar och tjejer upplevde en oerhörd stress av att gå på gymnasiet, säger Anita.
Hon var ute och berättade om resultaten i olika regionala och nationella sammanhang. I Partille var hon mån om att återkoppla till politiker och perso-ner som möter ungdomar i olika sammanhang: lärare, social arbetare, personal inom primär- och länssjuk-vård, arbetsförmedlare, fritidsledare och handläggare på försäkringskassan bland andra.
– Det vi så småningom kom fram till var att vi ville utbilda personer som mötte denna åldersgrupp i ma-nualbaserat förebyggande arbete för att på gruppnivå stärka unga personers självkänsla och självförtroende, säger Anita.
I ett samverkansorgan där hälso- och sjukvården och flera kommunala verksamheter i Partille ingår, nappade man på idén.
– Under tre år genomfördes utbildningar för om-kring 300 personer, det var en otrolig satsning från Partille kommun och primär- och länssjukvården. Personer från olika verksamheter lärde sig samma pro-gram samtidigt och tillsammans. De knöt också kon-takter som kunde vara bra inför framtida samarbete, säger Anita.
Hon har, genom de kontakter som skapades i sam-band med utbildningarna och i samsam-band med olika uppföljningar, fått bekräftat att kunskaperna också tillämpas i praktiken av lärare, fritidsledare, socialarbe-tare, kuratorer, skolsköterskor med flera.
– Jag hörde också ett radioprogram några år efter att utbildningarna var avslutade. Det handlade om hur man använde sig av de här kunskaperna på ett par sko-lor i kommunen. Det är klart att det var väldigt roligt att höra, säger Anita. n
tanDvårDen, älDreom- sorGen och primär-vårDen har ett gemensamt
an-svar för äldre människors mun- och tandhälsa. Det var huvudbudskapet vid en konferens den 8 oktober som lockade 140 deltagare. Syftet med dagen var att bidra till möten över huvudmannagränserna för att ta del av varandras erfarenheter, kunska-per och arbetsmetoder. Konferen-sen arrangerades av FoU i Väst/GR, Centrum för äldretandvård/Folk-tandvården och Tandvårds enheten i Västra Götalandsregionen. Konferensdokumentation finns på www.grkom.se/fouivast. n
”Frisk
i munnen
på äldre
dar”
– En av de personer jag ger stöd till vågade
inte gå hemifrån tidigare men efter att hon
fått en handdator gör hon det mesta själv.
så säGer christina larsson som är
bo-endestödjare i Majorna och som deltagit i projektet Handi under ett års tid. Projektet är ett samarbete mel-lan Centrumregionen i Göteborgs Stad och Arbets-livsinriktad Rehabilitering (AIR) inom psykiatrin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Boendestödjare i de fem centrumstadsdelarna i
Göteborg har prövat att hjälpa personer med psykiska funk-tionsnedsättningar att använ-da handanvän-dator som kognitivt hjälpmedel.
Det är inte så vanligt att per-soner med psykiska funktions-nedsättningar får hjälpmedel förskrivna. Möjliga
förkla-ringar till att hjälpmedel inte utvecklats mer är, enligt Birgitta Magnusson på AIR, att funktionsnedsättning-ar av det här slaget inte är synliga och att det inte finns någon tradition av hjälpmedel inom psykiatriområdet. Men personer med exempelvis psykoser kan ha stora svårigheter med kognitiva (tankemässiga) funktioner som skulle kunna avhjälpas med tekniska hjälpmedel.
Svårigheterna kan yttra sig på oli-ka sätt och oli-kan bland annat handla om problem med att fokusera, komma ihåg, ta initiativ eller att planera sin dag.
Handi är en liten apparat som ser ut som en mobiltelefon. Den kan programmeras för viktiga vardagliga bestyr. Det kan vara signaler om att det exempelvis är dags för medicin eller för att dammsuga. Instruktioner för att hitta vägen kan läggas in i Handi på ett sådant sätt att användaren förstår dem. En krisplan kan ock-så finnas tillgänglig med foto och enkel telefonfunktion. För vissa personer kan Handi innebära att snabbt ha tillgång till lugnande musik och bilder. Och det finns många fler möjligheter.
Zophia Mellgren som är an-ställd på AIR har fått forskarstöd genom FoU i Väst/GR för att ut-värdera projektet. Hon har bland annat undersökt boendestödjares uppfattningar om att ha bistått personer i att lära sig att använda handdator. Ett viktigt resultat är att boen-destödjare upplever det som att man fått ett nytt sätt att tänka i sin professionella roll, det har bidragit till att utveckla arbetsmetoderna och förhållningssättet till att personer ska kunna bli mer självständiga. Det visar sig också att de personer som fått en handdator har kunnat klara fler saker utan personlig hjälp. Ett sådant exempel är en person som tidigare fått mycket bistånd i att klara sin personliga hygien men som tack vare att Handi påminner har kunnat klara sig bättre själv.
– Något har definitivt hänt, konstaterar Zophia.
Ett utvecklingsområde är att det måste bli tydligare vem som kan förskriva den här typen av hjälpmedel. Men det förefaller finnas all anledning att stärka en utveckling i den här riktningen. Christina förtydligar:
– Med hjälp av mig och Handi har den person jag stöttat tagit tillbaka sitt liv.
Vill du veta mer om Handi så finns en uppsats på www.grkom.se/fouivast som Jeanette Jonsson och Birgitta Magnusson skrivit. Utvärderings rapporten publiceras under hösten.
Elisabeth Beijer
Något att
hålla i handen
Handi är en liten apparat som ser ut som en mobiltelefon.
”Med hjälp av mig
och Handi har den
person jag stöttat tagit
– Rent konkret blev mitt FoU-arbete en
betydelsefull startpunkt på min
doktorand-tid, säger Elisabeth Björk Brämberg.
elisabeth arbetaDe som
distriktsskö-terska inom hemsjukvården i nordöstra Göteborg, när hon år 2002 kom i kontakt med FoU i Väst/GR:
– Redan under sjuksköterskeutbildningen tyckte jag att det verkade jätteroligt att forska. När jag var klar med min distriktssköterskeutbildning var jag på ett seminarium som FoU i Väst/GR arrangerade och där förstod jag att det kunde finnas möjligheter för mig, berättar Elisabeth.
I sin FoU-studie intervjuade hon åtta utlandsföd-da kvinnor om delaktighet respektive brist på delak-tighet i deras kontakter med hemsjukvården. Arbetet resulterade i rapporten Språk och delaktighet. En undersökning av utlandsfödda kvinnors erfarenhet av hemsjukvård.
Flera verksamheter har visat intresse för studien och Elisabeth har varit ute i olika sammanhang och berättat om sitt arbete. Däremot upplever hon inte att hon nådde ut med sitt FoU-arbete på den egna arbetsplatsen. Hon känner såhär i efterhand att hon hade velat ordna ett seminarium eller liknande för sina kollegor.
– Det skulle ha kunnat vara något väldigt enkelt, för att få med alla på tåget, på en arbetsplatsträff till exempel, funderar hon.
Under tiden som Elisabeth gjorde sitt FoU-ar-bete blev hon antagen till forskarutbildningen och hon lämnade sin anställning inom hemsjukvården. Förra året doktorerade hon vid Växjö universitet på avhandlingen Att vara invandrare och patient i Sverige. Ett individorienterat perspektiv. Den handlar om hur det är att leva som invandrare i Sverige och ta del av den svenska hälso- och sjukvården och andra relate-rade välfärdsystem.
Idag är hon lektor vid Institutionen för vårdveten-skap vid Högskolan i Borås. Hon är också verksam vid Västra Götalandsregionens Kunskapscentrum för Jämställd vård.
– Det var fantastiskt roligt för mig att få börja forska men samtidigt tråkigt att lämna praktiken. Inom mitt fält är det vanligt att den väg som leder in på högskola och universitet inte leder ut igen. Och det är synd. Jag tror att vi skulle behöva fler forskare ute i de kliniska verksamheterna, säger Elisabeth. n
FoU i Väst/GR har funnits i 10 år och FOURUM uppmärksammar detta genom att blicka tillbaka på några av alla de FoU-arbeten som gjorts under det gångna decenniet.
– FoU-arbetet blev en viktig start för min avhandling och den gav många nya tankar om hur jag skulle gå vidare, säger Elisabeth Björk Brämberg.
torbJörn forKby och susanne lil-Jeholm hansson vid FoU i Väst/GR studerar
sedan ett och ett halvt år tillbaka hur ungdomar upp-lever sin livssituation i stadsdelen Backa i Göteborg. Detta gör de som en del av Ung och trygg, en satsning i Göteborg som syftar till att minska rekryteringen till kriminella gäng och utveckla det förebyggande arbetet i en bred samverkan.
Ett tema i deras studie handlar om huruvida ett bostadsområdes identitet är etablerad eller omstridd. Susanne och Torbjörn laborerar med begreppen kalla respektive varma bostadsområden.
– Ett kallt område har en identitet som inte är ifråga satt, det finns en etablerad bild av området som de flesta instämmer i. Backa är ett exempel på ett om-råde som har gått från att vara kallt till att bli varmt. Man kan säga att det pågår en kamp eller förhandling om hur Backa uppfattas, säger Torbjörn.
I ett sådant osäkert läge kan den senaste tidens bil-bränder och stenkastning få stor betydelse. Det är lätt att det sprids negativa bilder av hela bostadsområden vid oroligheter av det slaget. En negativ bild som kan få återverkan på hur den breda gruppen ungdomar uppfattar sig i förhållande till ungdomar från andra bostadsområden.
Det är därför viktigt att många olika röster kommer
till tals – hur ser ”vanliga” ungdomar på sitt liv och sitt bostadsområde idag? För att ta reda på detta har FoU i Väst/GR samarbetat med Brunnsboskolan och låtit elever i årskurs åtta skriva uppsatser på temat Backa – min plats på jorden.
– Eleverna skriver om sig själva, sin familj, kompisar, skolan, fritiden där fotbollen är viktig för många, före-bilder och tankar om framtiden, säger Susanne.
Många elever framhåller hur bra det är att bo i Backa: den vackra naturen, gemenskapen där alla kän-ner varandra, närheten till service och det positiva med att bo i ett område där människor kommer från olika länder.
Att lyfta fram de här positiva bilderna av ett område har betydelse, menar Susanne, och gör en liknelse:
– Att bara fokusera på det negativa i ett område kan bli självuppfyllande. Tänk på en människa som är sjuk, som blir sin sjukdom och förlorar hoppet om att bli frisk. Då är risken stor att hon förblir sjuk. På samma sätt behöver det finnas självförtroende och framtids-hopp i ett bostadsområde om det ska kunna förändras. Och det finns saker som eleverna vill ändra på. De positiva bilderna av Backa står inte oemotsagda.
– Nästan alla förhåller sig i uppsatserna till krimina-litet, det är ett närvarande tema i ungdomarnas liv. Där finns tjejer som beskriver hur de inte vågar gå ut på
Unga i Backa
berättar om
sitt bostadsområde
Det egna bostadsområdet är viktigt för alla ungdomar.
Det ger signaler om vem man är och vilken grupp man
tillhör. Särskilt viktigt är det troligen där området har
negativ status eller när det är omdiskuterat.
kvällen själva. Många är rädda. Men många är också arga på bilden av Backa som ett rövarnäste, säger Su-sanne.
Denna ilska betraktar Torbjörn och Susanne som en tillgång.
– Berättelserna utstrålar att det finns kapacitet till förändring om de krafterna får utlopp. Eleverna vill inte att ett fåtal stökiga personer ska ta över deras skola till exempel. Där finns också revanschlusta, man vill omvända bilden av Backa, säger Torbjörn.
Ilskan riktar sig också mot samhällsaktörer som anses göra för lite eller fel saker.
– De är jättearga på sina politiker och hyresvärdar. Det här tror vi speglar ett samtal som förs på många håll i Backa – i skolan, hemma vid köksbordet och så vidare. Detta är kapacitet som borde tas tillvara i en dialog mellan ungdomar, föräldrar och politiker, säger Susanne.
Torbjörn och Susanne tror att den uppmärksamhet som Backa och andra stadsdelar fått i samband med oroligheterna tidigare i år kan föra både gott och ont med sig.
– Det kan ju innebära att vi får se konkreta åtgärder som leder till en positiv förändring, men det får inte bara handla om panikåtgärder på grund av den mass-mediala uppmärksamheten. Det långsiktiga arbetet är viktigt, säger Torbjörn.
Han ser också en risk i att det massmediala strål-kastarljuset på vissa problem gör att annat hamnar i skymundan.
Det som är ett jättestor
t minus i Backa enligt mig är
politikerna, dem har stängt
ner massor av saker så som fritidsgårdar, skolor
etc.
– Den frustration som syns i media är i hög utsträck-ning killarnas frustration. Tjejernas röster blir inte hörda på samma sätt. Men där fyller uppsatsskrivandet en viktig funktion, där framträder tjejernas perspektiv också, säger Torbjörn.
För ett bostadsområdes framtida utveckling blir alltså kampen om hur det uppfattas viktig.
– Oavsett om det är stökigt i ett bostadsområde, så finns det goda krafter. Det är viktigt att majoritetens värderingar tydliggörs. Det finns en risk att det som en liten minoritet står för ser ut att vara det som gäller – och då kan en negativ utveckling bli en självuppfyl-lande profetia. Man måste istället se till vilka förebilder som finns, få med föreningsliv och föräldrar, som det så ofta handlar om. Och alltså ta tillvara och lyfta fram det goda och positiva som de allra flesta ungdomar står för, faktiskt även de flesta av de som själva är eller har varit stökiga, säger Torbjörn. n
Det är väldigt fint i Bac
ka. Något som gör mig
väldigt glad är na
turen i Backa. Det
finns ganska
fina skogar runt
omkring och fina
växter överallt.
Det är ju alltid skönt
att ta sig en bok oc h gå ut
och sätta sig på en
bänk i solen och läsa. Det som jag tycker
är riktigt bra i Backa det är a tt alla är som en stor familj, vi hjälper alltid varandr a.
Det bor många inv
andrare i Backa,
det är en stor kultur mix,
vilket påverkar stor
t. Folk tar ju med sig
sina traditioner och
vanor från sina egna
länder till Sverige.
Det är bra, då får folk
lära sig om olika
länder, i en skola
med bara folk från Sverige
kan det vara myc
ket rasism. Alltså,
många olika nationaliteter = mindre fördomar
.
Många tror att Backa är
ett ”ghetto”, men så är det inte, Backa är inte någ
ot bråkigt område eller ett område där killar går
runt och bötar folk, men så är det inte! Det är klar
t att det finns sådana människor, men det finns
överallt!
Torbjörn Forkby och Susanne Liljeholm Hansson, FoU i Väst/GR
Stort intresse för
förebyggande hembesök
meD förebyGGanDe hembesöK hos
äldre menas att en anställd inom äldreomsorgen och/ eller primärvården besöker en äldre person som inte har insatser från hemtjänst eller hemsjukvård.
– Förebyggande hembesök brukar ha tre huvudsyften: in-formera om samhällets stöd, på-verka livsstil och välbefinnande och så hoppas man på tidig upp-täckt av sjukdom/hälsorisker, säger Kersti.
Hennes utvärdering är gjord
i stadsdelarna Centrum, Linnéstaden och Tuve-Säve i Göteborg (se även fourum nr 1/2009). Utvärderings-rapporten kommer senare i höst, men redan i
septem-– Jag kallar hembesökarna i de här projekten för ”gränsöverskridare”, säger Kersti Nordell.
ber presenterade Kersti resultaten från utvärderingen på ett välbesökt FoU-seminarium.
– De tre projekten genomsyras alla av ett salutogent synsätt med fokus på det friska, men i övrigt skiljer sig
uppläggen åt, säger Kersti. Hon beskriver att det krävs en rad förutsättningar för att hembesöket ska utmynna i ett bra salutogent samtal: det ska finnas gott om tid, samtalet ska präglas av ödmjukhet och respekt, hembesökaren måste vara lyhörd för situation och behov och pedagogiskt skicklig på att förmedla information. Kort sagt – kom-munikation och samspel på en avancerad nivå.
– Jag kallar hembesökarna i de här projekten för ”gränsöverskridare”. De går ur sina professionella roller för att vinna förtroende, skapa tillit, öppna upp samtalet och inte förknippas med kontroll, säger Kersti.
De behov och önskemål som framkommer vid hembesöken kan vara av vitt skilda slag. Det framgår tydligt av en sammanställning som gjorts i Tuve-Säve. Det handlar om allt från glödlampor och taveluppsättning som äldreomsorgens säker-hetsservice kan hjälpa till med, till samtalsstöd vid sorg och depression som kurator och frivil-ligorganisationer kan bistå med.
– Det är ett otroligt stort spektrum som täcks in vid varje hembesök, konstaterar Kersti.
Många som deltog i seminariet arbetar själva med förebyggande hembesök och de var nyfikna på allt ifrån hur man fått tag på de personer som erbjudits hembesök till hur besöken dokumen-teras och följs upp.
Många kommuner har fått statliga stimulansmedel för att
arbeta med förebyggande hembesök hos äldre. Kersti Nordell
vid FoU i Väst/GR har utvärderat tre satsningar i Göteborg.
”Men det allra
viktigaste är den trygghet
– Det viktigaste är nätverket man kan lotsa till, kanske äldreteam på vårdcentralen, biståndshandläggare, träffpunkter eller fixare. Du måste ha någonstans att lotsa, det är det första du ska tänka på, säger Jessica Rydström (t.v.) som gör hembesö-ken i Linnéstaden.
– Jag är sjuksköterska i botten och mina medicinska erfarenheter är bra, men det är inte sjukdom jag går hem till folk för att prata om, säger Lena Björsell (t.h.) som gör hembesöken i Centrum.
Sammantaget är Kersti övertygad om att förebyg-gande hembesök är av godo.
– Ni som sitter här har lyckats förhindra otaliga olyckliga utgångar genom besöken, men det är svårt att påvisa detta. Och självklart har det varit en inves-tering för framtiden. Men det allra viktigaste är den trygghet ni skapar!
Under seminariet fördes gruppdiskussioner kring frågor om professionens betydelse, val av metod och äldres tillit och förtroende. En dokumentation av
dis-Konsekvenser av kund- och vårdval
Under 2008 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att fördela stimulansbidrag för att kommunerna skulle kunna förbereda och utveckla valfrihetssystem inom äldre- och handikappomsorg, så kallat kund-val. Tio av tretton kommuner inom GR och samtliga sju kommuner inom Sjuhärad har ansökt om stimulansmedel. Riksdagen har också fattat beslut om att landstingen senast den 1 januari 2010 ska införa vårdvalssystem som ger allmänheten rätt att välja privat eller offentlig vårdcentral. FoU i Väst/GR och FoU Sjuhärad Välfärd har fått i uppdrag att tillsammans analysera utvecklingen inom GR och Sjuhärad och studera vad reformerna får för konsekvenser för patienterna/vårdtagarna. Första steget i det arbetet är att under hösten göra en kunskapssammanställning. n
LÄStipS
Ett hekto förebyggande åtgärder ger ett kilo bot — före-byggande hembesök hos friska äldre i norra Sverige.
En helt ny avhandling av Klas-Göran Sahlén, Umeå universitet.
kussionerna finns på www.grkom.se/fouivast. Där kommer också utvärderingsrapporten att finnas för nedladdning eller beställning senare i höst. n
FoU i Väst/GR har funnits i 10 år och FOURUM uppmärksammar detta genom att blicka tillbaka på några av alla de FoU-arbeten som gjorts under det gångna decenniet.
– Det riktigt värdefulla med FoU-studien var fördjupningen. Man måste gräva ner sig på djupet för att kunna lyfta och se sammanhang, kunna dra slutsatser och generalisera, säger Lennart.
”Implementeringens
problematik blev tydlig
för oss”
lennart leDDe ett proJeKt på enheten
för ekonomiskt bistånd inom stadsdelsförvaltningen Centrum i Göteborg under åren 2002-2003. Syftet var att utveckla en ny arbetsmodell för att förhindra res-pektive finna vägar ut från ett långvarigt ekonomiskt biståndsmottagande. Målsättningen var att implemen-tera arbetsmodell och metoder i den arbetsgrupp som arbetade med försörjningsstöd.
– Fram tills dess hade jag nog kört på någon slags magkänsla – det här sättet att arbeta funkade ju där, det borde funka här också. Ingen
teori bakom, alltså. Men när jag genom FoU-studien fick möj-lighet att läsa in mig kunde vi till exempel börja föra helt andra diskussioner med klienterna, utifrån våra nya kunskaper, sä-ger Lennart.
Ett av de stora värdena med FoU-arbetet var, enligt Lennart, kopplingen mellan den egna vardagen och universitetet.
– Genom det här FoU-projektet kunde jag röra mig mellan praktiken och forskarvärlden, det var oerhört givande. Peter Dellgran vid Institutionen för socialt arbete var vetenskaplig handledare och gav med sina forskarögonen struktur och perspektiv som jag saknade.
Projektet rönte stor uppmärksamhet.
– Det fanns ett intresse för vårt arbete i många kom-muner, för alla hade långvariga biståndsmottagare, särskilt under den här perioden. Men man jobbade inte metodmässigt med den här gruppen då. Så det låg i tiden. Rapporten blev hemskt spridd och jag var
runt i Sverige och pratade om det vi hade gjort, säger Lennart.
Han tror också att projektet påverkade klienterna. – Arbetet hade nog jättestor betydelse för de kli-enter vi hade då. Vi kom in och sa saker som att ”jag
är den sista socialsekreterare du behöver träffa, nu är det meningen att du ska ut i egen försörjning”. I intervjuer vi gjorde berättade klienterna att de uppfattade oss som lunda och vi var säkert annor-lunda både i fråga om förhåll-ningssätt och metod.
Att påverka personalen var däremot svårare. – Implementeringens problematik blev tydlig för oss, någon förändring över hela arbetsgruppen blev det inte.
Mitt under projektet fick Lennarts fru jobb i USA och därför skrev han själva rapporten där. När familjen flyttade tillbaka till Sverige började Lennart som en-hetschef i Biskopsgården. Därefter återvände han till stadsdelen Centrum, där han arbetade med metodut-veckling innan han blev områdeschef.
– Jag återvände till Centrum för jag kände nog att jag inte var färdig här. Nu kan man säga att vi jobbar med implementeringen samtidigt som vi organiserar oss på ett nytt sätt, säger Lennart. n
Det har gått mer än sex år sedan Lennart
Forsberg la sista handen vid FoU-rapporten
Kidnappad av verkligheten – om
lång-varigt ekonomiskt biståndsmottagande.
Nu hoppas han att tankegångarna i
rappor-ten ska få genomslag på hans arbetsplats.
Implementering
– var god dröj
24 nOvEmbEr
”Att få fäste” — boende och vardagsstöd efter institution, behandling, kriminalvård
Som en del i Socialstyrelsens arbete med att genomföra re-geringens hemlöshetsstrategi, arrangeras under hösten 2009 tre heldagskonferenser om hemlöshet, under tre olika rubriker. Konferenserna äger rum i Stockholm, Göteborg och malmö. Den 24 november äger Göteborgskonferensen rum och då handlar det om vad som behövs för att få fäste och hur samhället kan underlätta för personer att få ett tryggt, permanent boende efter att ha vistats på institution. Social-styrelsen arrangerar konferensen i samarbete med boverket, Kriminalvården, Kronofogden, Länsstyrelsen i västra Göta-land, Länsstyrelsen i Skåne, FoU i väst/Gr och Göteborgs Stad. 27 nOvEmbEr
Det komplicerade och problematiska kvalitetsbegreppet - Vad innebär kvalitet?
Ett seminarium för dig som arbetar med kvalitetsfrågor inom Gr-kommunerna och västra Götalandsregionen. Docent Lena Lindgren kommer under seminariet att problematisera kring kvalitetsbegreppet och föra en diskussion kring kvali-tets- och resultatmätning inom den offentliga sektorn. Dess-utom kommer hon att dela med sig av sina tankar och
erfa-renheter från det aktuella FoU-projektet Mått och mätande. I
projektet ska Lena kartlägga vad som mäts, av vem och varför inom socialtjänst, äldreomsorg och hälso- och sjukvård i Gr-kommunerna. Syftet är att undersöka hur informationen an-vänds och vilken nytta den har för verksamheterna. 15 DEcEmbEr
Frukostmöte/Uppsatscafé om frukostmöten
Sandra Fast och Lisa ruuth har skrivit en uppsats vid socio-nomprogrammet om frukostmöten med brukare vid social-kontoret i stadsdelsförvaltningen biskopsgården i Göteborg. I uppsatsen diskuteras frågor om brukarmedverkan, brukar-inflytande och makt. Kan frukostmöten vara en form för att stärka brukares inflytande inom socialtjänsten?
29 jAnUArI
Ungdomar som hoppar av gymnasieskolan – en ange-lägenhet för alla
marianne Lundgren och jan magnusson har studerat ungdo-mar som hoppar av gymnasiet och vad kommunerna i Göte-borgsregionen gör för att hjälpa dessa ungdomar. Tillsam-mans med Stenungsunds kommun arrangerar FoU i väst/Gr ett seminarium om deras FoU-arbete.
11 FEbrUArI
Äldres boende – ett gemensamt ansvar
En konferens som Gr genomför tillsammans med Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges kommuner och landsting och Hjälpmedelsinstitutet. Syftet är att presentera aktuell kunskap om boendefrågor för äldre och stödja kom-munernas och bostadsföretagens samverkan och gemen-samma strategiutveckling. Dagen har både ett regionalt och ett nationellt perspektiv och vänder sig till politiker, besluts-fattare och medarbetare i kommuner och bostadsbolag samt bostadsföretag och andra fastighetsägare.
24-25 mArS
Regional tvådagarskonferens om aktuell äldreforskning
FoU i väst/Gr och vårdalinstitutet arrangerar en regional tvådagarskonferens kring aktuell äldreforskning och goda ex-empel från kommuner och region. Områden som kommer att behandlas är etik, kultur, demenssjukdom, näring och ätande, förebyggande hälsoarbete, palliativ vård, smärta samt stroke. Under konferensen kan deltagarna välja att fördjupa sig i några av områdena.
21 AprIL
Hjärtrummet
FoU i väst/Gr och vårdalinstitutet arrangerar en konferens i samband med öppnandet av det nya tematiska rummet ”Hjärtrummet”. Dagen kommer att innehålla föredrag om t ex kronisk hjärtsvikt, patient- och omvårdnadsforskning, kost-frågor samt synpunkter från Hjärt- och lungsjukas förening.
Kalendarium
Planeringen av FoU i Väst/GR:s aktivitetertiden och här följer endast ett axplock av vad vi har att erbjuda. pågår hela På www.grkom.se/fouivast upp dateras kalendariet kontinuerligt.Piaa Stenbäck tar emot anmälningar, rapport-beställningar och svarar på praktiska frågor. Tel 031–335 51 84, e-post fou@grkom.se
La yout: Inf ogruppen, GR. T ryck: PR -Of fse t, Mölndal.
Forskning och utveckling inom vÄlFÄrDsområDet
Besök Gårdavägen 2 • Post Box 5073, 402 22 Göteborg • tel 031–335 50 00
D
en senaste tiden har meto-der som reglerar vikt och blodsocker livligt debatterats i media. Åsikterna går isär om metoder-nas användbarhet och framför allt nyt-tighet. Men trots eller kanske på grund av debatterna har metoder som betonar reducering av snabba kolhydrater fått stor genomslagskraft. Detta har lett till att bröd- och pastaförsäljningen succes-sivt minskar i hela Europa.Jag är ofta ute och googlar för att få nya idéer om hur man kan bedriva
forskning och utveckling. Det är som bekant lätt att bli insnöad. Här och var gör jag mer eller mindre noggranna nedslag. På så vis hamnade jag på Pågens webbplats. Pågen satsar på forskning och utveckling för att skapa framtidens bröd som kan få positiva effekter på hälsan och på så vis förebygga ohälsa. Ett skäl till denna satsning är just den minskade brödför-säljningen. Intressant tycker jag.
När jag fortsätter min Google-vandring finner jag att tidskriften Affärsvärlden i våras anordnade en dag under titeln Stärk konkurrenskraften under
lågkonjunk-tur med FoU. Under dagen presenterades ”success
stories” och möjligheter gavs att utbyta idéer med kollegor och experter på produktutveckling.
Jag minns att bland annat Roland Andersson, regionstyrelsens ordförande, hävdade att det skulle satsas på forskning och utveckling när det för ett år sedan blev känt att Volvo och övrig bilindustri befann sig i stor kris. Genom att utveckla nya metoder och produkter möter man rådande och framtida behov och kan följa samhällsutvecklingen, menade han.
Det finns helt enkelt många exempel på satsningar
på forskning och utveckling inom näringslivet. En del företag betonar sam-verkan och samarbete med universitet/ högskolor, konsumenter, andra produkt-utvecklare eller forsknings- och utveck-lingsverksamheter. Andra är mer snävt inriktade. Precis som inom offentlig sektor varierar inriktningarna.
Om nu Pågen vill kunna erbjuda bättre bröd, Volvo ta fram bättre bilar och Affärsvärlden stärka konkurrenskraften med FoU, vilka är då vårdsektorns stora forsknings- och utvecklingsutmaningar? Många kommuner i Sverige brottas liksom lands-ting och regioner med underskott. Klyftorna mellan de ekonomiska förutsättningarna å ena sidan och behovet av vård, behandling och omsorg å den andra förväntas öka. Precis som inom bröd- och bilindu-strin måste offentlig sektor erkänna betydelsen av forskning och utveckling i kristider. För att kunna effektivisera vården måste synergieffekter skapas mellan olika vårdgivare. Olika vårdgivare har mycket att lära av varandra genom praktik- och kliniknära forskning och utveckling.
När FoU i Väst/GR startade för 10 år sedan fanns en uttalad ambition att skapa en kommunernas och regionens mötesplats för gemensam forskning och utveckling för så kallade gränssnittsfrågor. Att lära av varandra och att gemensamt utveckla kunskaper är lika angeläget idag - för patienter och vårdtagare lik-som för de kommunala och regionala plånböckerna.
Elisabeth Hajtowitz
Avdelningschef FoU i Väst/GR
