Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Australien 2004
1. Sammanfattning av läget för mänskliga rättigheter
Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Australien. De mest omdebatterade bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna rör:
- förhållandena för urbefolkningen,
- flyktingars rättigheter, inklusive internering av barn, - obligatoriska fängelsestraff under vissa förhållanden samt - de senaste årens uppmärksammade antiterroristlagstiftning.
2. Ratifikationsläget beträffande centrala konventioner rörande mänskliga rättigheter
Australien har ratificerat de a centrala konventionerna rörande mänskliga rättigheter Australien har inte undertecknat tilläggsprotokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och tilläggsprotokollet till konventionen mot tortyr. Två tilläggsprotokoll till barnkonventionen (om barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn) är undertecknade, men inte ratificerade.
Australien fick år 2000 kritik av FN:s kommitté för avskaffandet av
rasdiskriminering (CERD) samt av kommittén för de mänskliga rättigheterna (ICCPR). Kritiken rörde främst behandlingen av aboriginer, flyktingar och det faktum att den federala regeringen inte kan styra över delstaternas lagstiftning när det gäller mänskliga rättigheter. Regeringen tillbakavisade kommittéernas kritik.
Australien har sedan år 2000 tagit initiativ för att reformera kommittéväsendet och för att effektivisera och strömlinjeforma rapporteringen. Förhoppningen är att kommittéernas begränsade resurser på ett bättre sätt skall styras till att hantera de mest allvarliga problemen med mänskliga rättigheter.
3. Respekt för rätten till liv och kroppslig integritet, förbud mot tortyr Det finns lagar som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Förhållandena i australiska fängelser, häkten och andra slutna anstalter är av god standard. Det rapporteras dock varje år om att enskilda poliser och fängelsepersonal har trakasserat eller givit uttryck för rasism mot gripna eller fängslade personer, särskilt aboriginer eller personer ur andra utsatta grupper (bl.a. muslimer).
Omfattande kravaller mellan aboriginer och polis utbröt i februari i Sydney- förorten Redfern efter att en 17-årig aboriginsk pojke dödats genom ett olycksfall, enligt rykten i samband med en polisjakt. Frågan utreddes och en domstol kom i augusti 2004 fram till att polisen inte orsakat olyckan.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat i samtliga delstater och territorier sedan 1985.
5. Rättssäkerhet
Australien är en federal statsbildning med nio olika lagstiftningar - en federal, sex delstatliga och två territoriella. Brottslagstiftningen varierar mellan
delstaterna, ibland avsevärt. Ett oberoende federalt domstolsväsende garanteras i författningen. Lagstiftningen och rättsväsendet erbjuder effektiva sätt att ta upp klagomål från enskilda rörande brott mot mänskliga rättigheter.
Straffbarhetsåldern är tio år i den federala lagstiftningen och i samtliga delstater förutom Tasmanien där den är sju år och huvudstadsterritoriet ACT där den är åtta år. Brott begångna av barn upp till 17 eller 18 års ålder (varierar mellan delstaterna) behandlas i regel i särskilda barn- och ungdomsdomstolar. Upp till 14 års ålder tillämpas principen om doli incapax – d.v.s. att det antas att barnet inte vet att ett kriminellt beteende är felaktigt.
I Western Australia lagstiftades 1996 om obligatoriska fängelsestraff för såväl barn som vuxna om minst ett år i fängelse i de fall de dömdes för inbrott i hem för tredje gången. Denna lagstiftning har kritiserats av FN:s kommitté för barnets rättigheter och FN:s kommitté för politiska och medborgerliga rättigheter.
Regeringen har sedan 2001 lagt fram ett antal nya lagförslag som skärper antiterroristlagstiftningen, men som har väckt offentlig debatt om rättssäkerheten i Australien. I juni 2003 antog parlamentet den s.k. Terrorism Bill, som ger bl.a.
myndigheterna rätt att hålla häktade i förvar upp till sju dagar. Barn fyllda 16 år kan enligt lagen föras från hemmet för förhör. Lagen gör det även möjligt att häkta personer om det är troligt att dessa kan tänkas ha information av värde för säkerhetspolisen ASIO. Kritikerna mot dessa nya lagar menar bl.a. att bevisbördan flyttats från domstolen till den enskilde och att misstänkta inte längre har rätt att inte yttra sig, eftersom dessa riskerar upp till fem års fängelse om de vägrar att svara på frågor. Under 2004 har regeringen lagt fram
ytterligare förslag om skärpningar av lagstiftningen på detta område som innebär att det blir straffbart att ha kontakter med personer som tillhör terroristorganisationer. Debatten om antiterroristlagstiftningen har sporrat en diskussion om frånvaron av en rättighetsförklaring i den australiska
författningen (se nedan under punkt 8). Australiens Human Rights and Equal Opportunities Commission (HREOC) har kritiserat lagstiftningen utifrån ett rättighetsperspektiv. Regeringen har dock tillbakavisat kritiken.
6. Personlig frihet
Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar.
7. Straffrihet
Straffrihet är inte något problem i Australien.
8. Yttrande- och mediafrihet m.m.
Australien har ingen rättighetsförklaring inskriven i författningen. Högsta domstolen har dock i domslut funnit att fri politisk debatt implicit skyddas i författningen. Australian Capital Territory antog som första australiska delstat/territorium en egen rättighetsförklaring i mars 2004.
9. De politiska institutionerna
Australien är en federal parlamentarisk demokrati. Delstaterna har egna folkvalda parlament. Landet är en konstitutionell monarki där drottning Elizabeth II företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av premiärministern. Allmän rösträtt råder från 18 års ålder. Valdeltagande är obligatoriskt – men bötesstraffet för att inte rösta är ringa.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Föreningsfrihet är garanterad.
Ungefär en fjärdedel av de anställda är medlem i någon fackförening.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Australiens hälsovårdssystem är väl utbyggt och styrt av en progressiv syn på allmän folkhälsa. Det genomsnittliga hälsoläget är gott, men det finns en oroväckande skillnad i hälsostatus mellan aboriginer och övriga australier.
Medellivslängden för icke-aboriginska kvinnor är 81 år och för aboriginska kvinnor 62 år. Motsvarande siffror för män är 75 år respektive 57 år. Till skillnad från läget för urbefolkningarna i Canada, USA och Nya Zeeland har aboriginernas hälsa inte förbättrats nämnvärt under de senaste tjugo åren.
Regeringen är medveten om problematiken och har utformat en övergripande nationell strategi för att förbättra aboriginers hälsa. Ökade resurser har
allokerats för att öka tillgången till god hälsovård för aboriginer.
12. Rätten till utbildning
Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 15 års ålder (16 år i Tasmanien) och därmed också en rättighet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Australien ligger bland de främsta länderna i UNDP:s Human Development Index.
Den aboriginska befolkningen är dock särskilt utsatt och ligger sämre till än befolkningen i genomsnitt när det gäller bl.a. arbetslöshet,
ungdomsarbetslöshet och ägande av egen bostad. Regeringen anslår ca 2,5 miljarder AUD årligen för att komma till rätta med dessa orättvisor.
OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning
All slags könsdiskriminering förbjöds genom 1984 års Sex Discrimination Act, som också förbjuder sexuella trakasserier. Regeringen har konstaterat att våld mot kvinnor utgör ett allvarligt och allt mer uppmärksammat problem i det australiska samhället. Regeringens Office of the Status of Women (OSW) och en oberoende ombudsmannafunktion mot könsdiskriminering (Sex
Discrimination Commissioner) arbetar aktivt för att komma till rätta med dessa frågor, bl.a. genom omfattande annonsering i massmedia och TV. Flera
undersökningar tyder på att aboriginkvinnor är särskilt utsatta för våld.
Principen om lika lön för lika arbete infördes i början av 1970-talet, men trots detta utgör kvinnors löner endast 81 procent av mäns löner. I huvudsak är löneskillnaden en återspegling av att kvinnodominerade yrken är lägre betalda än mansdominerade.
Äktenskapsåldern är 18 år. Domstol kan medge giftermål för person, som fyllt 16 år (den andra partnern måste ha fyllt 18 år). Kvinnlig könsstympning är förbjuden i lag. Hälsomyndigheter samarbetar med berörda etniska grupper i syfte att förhindra könsstympning.
Prostitution och bordellverksamhet är tillåten och reglerad i flera delstater.
Handel med kvinnor förekommer, men har kriminaliserats i lagen om sexslaveri. År 2003 skapade den federala polisen en särskild insatsgrupp, Transnational Sexual Offences and Trafficking Team, och regeringen satsar årligen 20 miljoner AUD för att förbättra brottsbekämpningen av trafficking och
barnsexturism.
Abortfrågor regleras på delstatsnivå och abort är i praktiken laglig. Efter parlamentsvalet i oktober 2004 har dock en debatt inletts av hälsominister Abbott, som vill inskränka möjligheterna till sena aborter.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter är överlag tillgodosedda i Australien. Utbildning och hälsovård håller, i genomsnitt, hög standard.
Regeringen har fått skarp kritik för sin internering av barn i flyktingförläggningar.
Den federala familjedomstolen har slagit fast att internering av barn bröt mot australisk lag, men Australiens högsta domstol fastslog i oktober 2004 att denna praxis är laglig. Enligt Australiens Human Rights and Equal
Opportunities Commission (HREOC) står Australiens immigrations- och interneringslagar i strid med FN:s barnkonvention. I oktober 2004 hölls 75 barn internerade i flyktingförläggningar.
Det finns inte någon lagstadgad minimiålder för förvärvsarbete. Minimiåldern för rekrytering till Australiens försvarsmakt är 17 år. Policyn är att personal under 18 år inte skall delta i väpnad konflikt.
Fysisk bestraffning är uttryckligen förbjuden i allmänna skolor (förutom i
Western Australia och Northern Territory). Inget uttryckligt förbud finns mot fysisk bestraffning i privata skolor (förutom i New South Wales och ACT där
det är förbjudet). "Rimlig" fysisk bestraffning av barn i hemmet är tillåten, men myndigheterna arbetar aktivt för att påverka föräldrar till att avstå från all aga.
1994 kriminaliserades sexuellt utnyttjande av barn (under 16 år) vid besök utomlands. Lagstiftning finns som förbjuder handel och innehav av barnpornografi. Som komplement till 1994 års federala lagstiftning mot barnsexturism har Australien ingått bilaterala överenskommelser med Filippinerna (1997) och Fiji (1998) i syfte att konkretisera det praktiska samarbetet mot barnsexturism.
16. Urbefolkningen i Australien
Urbefolkningen, aboriginerna, utgör ca 2 procent (ca 415 000) av Australiens befolkning. Lagstiftningen förbjuder alla former av diskriminering på grundval av ras, hudfärg, ursprung och nationell och etnisk bakgrund. Trots detta uppvisar aboriginerna alla kännetecken för en u-landsbefolkning, såväl
demografiskt, socialt som ekonomiskt. Regeringen har ett omfattande program (som bygger på principen om praktisk försoning) för att förbättra villkoren för aboriginerna, men alla relevanta indikatorer - hälsa, förväntad livslängd, barnadödlighet, utbildning, arbete, inkomster, bostäder, fängelsestraff och politisk representation på alla nivåer - visar att de är den mest förfördelade befolkningsgruppen i Australien.
Aboriginerna har sedan 1990 haft delansvar för regeringens politik genom den s.k. Aboriginal and Torres Strait Islander Commission (ATSIC). ATSIC utgjorde dels en administration, ledd av en chefstjänsteman, dels en direktvald församling med aboriginska representanter. I april 2004 upplöste regeringen ATSIC och förde över ansvaret för de olika stödprogrammen till olika
ministerier. Bakgrunden var att regeringen menade att ATSIC hade misslyckats i sin roll, och att man istället ville låta arbetet med att förbättra aboriginernas situation genomsyra alla regeringens arbetsområden. Regeringens förhoppning är att denna mainstreaming skall ge urbefolkningen större möjligheter att ta del av Australiens välstånd och ekonomiska framgångar. ATSIC:s valda församling ersattes i november 2004 av en av regeringen utsedd rådgivande församling (National Indigenous Council). I de olika delstaterna och territorierna har Multi-Agency Indigenous Coordination Centres (ICCs) skapats, som verkar under ett centralt Office of Indigenous Policy Coordination, baserad i Canberra.
Beslutet att avskaffa ATSIC har mötts med skarp kritik från aboriginska organisationer och företrädare, liksom från HREOC. Kritiken grundas framför allt på att aboriginerna förlorat den möjlighet till inflytande som direkt vald representation gav, och att regeringens strategi att låta alla politikområden genomsyras av åtgärder för att förbättra aboriginernas situation inte har kopplats till någon uppföljningsmekanism som kan garantera att så verkligen sker.
Frågor som fortfarande är mycket omdebatterade är inskränkning av
aboriginers landrättigheter och frågan om ersättning till de individer som skilts från sina familjer som barn, den s.k. Stulna generationen. Under perioden 1910- 1970 skildes mellan 10-30 procent av samtliga aboriginbarn med olika grader av tvång från sina föräldrar och placerades i fosterhem eller i barnhem. En utredning av HREOC från 1997 karaktäriserade denna politik som systematisk rasdiskriminering och folkmord.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
I maj 2004 instiftades en lag som uttryckligen förbjuder äktenskap mellan homosexuella. I praktiken har dock partners i homosexuella förhållanden möjlighet att ärva varandra etc.
Övrig öppet diskriminerande lagstiftning försvann 1997. Implicit
diskriminerande element kvarstår dock i vissa fall och är föremål för debatt. I några delstater, däribland ACT, finns långtgående planer på att introducera lagstiftning som skulle möjliggöra för homosexuella par att adoptera.
18. Flyktingars rättigheter
Australien är ett traditionellt invandringsland som årligen tar emot ca 132 000 människor. Av dessa ingår 119 000 personer i det icke-humanitära
migrationsprogrammet för arbetskraftsinvandring, medan det humanitära programmet, som omfattar kvotflyktingar och familjeåterföreningsplatser, uppgår till 13 000 platser. Den relativt generösa inställningen till det ordnade samarbetet med UNHCR om kvotflyktingar kontrasteras av Australiens hårda och avskräckande politik gentemot flyktingar som anländer på irreguljärt vis, t.ex. med hjälp av människosmugglare.
1999 infördes ett regelverk som innebär att de flyktingar som anländer på irreguljärt vis och som beviljas flyktingstatus ges ett treårigt temporärt visum med kraftigt beskurna rättigheter jämfört med kvotflyktingar som ges
permanent uppehållstillstånd. I september 2001, efter den s.k. Tampa-affären1, antogs med bred politisk majoritet ett paket om sju lagar som kraftigt
begränsar möjligheter och rätt att söka asyl i Australien för de asylsökande som tar sig in i Australien på illegalt sätt. Dessa lagar innebär bl.a. att alla personer, inklusive barn, som kommit in i landet illegalt skall hållas i förvar i särskilda flyktingförläggningar, antingen på australiska fastlandet, eller i särskilda off- shore-center på Nauru, Christmas Island eller i Papua Nya Guinea. Lagarna innebar också att asylsökande som har befunnit sig minst sju sammanhållna dagar i ett annat land där de kunnat söka och få effektivt skydd inte kan få permanent skyddsvisum i Australien.
Människorättsorganisationer, flyktingorganisationer och oppositionspolitiker har kritiserat förhållandena i de australiska flyktingförläggningarna och det faktum att asylsökanden och illegala immigranter kan hållas i förvar under mycket lång tid, i vissa fall på obestämd tid.
Kritik har även framförts mot Australiens politik att som enda land bevilja endast tillfälliga visum för personer som genomgått fullständig asylprövning och som konstaterats vara i starkt behov av skydd. Regeringen har avfärdat denna kritik. Ca 8 000 personer lever i dag med sådana temporära
skyddsvisum, vilket innebär att anhöriga inte får komma till Australien. Enligt vissa uppgifter befinner sig många anhöriga till dessa personer i transitförvar under mycket svåra förhållanden i Thailand, Indonesien och Malaysia.
1 I augusti 2001 förvägrade Australien det norska fartyget Tampa med ca 440 flyktingar ombord (främst från Afghanistan) att lägga i hamn på Julön, vilket skapade debatt både nationellt och internationellt.
Trots att Australiens strikta flyktingpolitik fortfarande är omdiskuterad, har flera MR-organisationer under det senaste året kunnat skönja ett positivt skifte.
Regeringens nationella strategi är fortfarande densamma, men på individnivå har bedömare observerat en politik som är mer flexibel, pragmatisk och som tar större hänsyn till mänskliga rättigheter. Individers asylprövning verkar ske i en mer generös anda och den humanitära delen av migrationsprogrammet har för första gången på många år utökats från 12 000 till 13 000 platser per år.
Australien satsar också betydande resurser på återuppbyggnad av flyktingars liv i Australien och har allokerat två miljarder AUD över en treårsperiod för att integrera flyktingar i samhället.
19. Funktionshindrades situation
Diskriminering av funktionshindrade förbjöds i lag 1992.
ÖVRIGT
20. Oberoende MR-organisationer
Den federala Human Rights and Equal Opportunities Commission (HREOC, www.hreoc.gov.au) har i handling visat sig leva upp till sin roll som oberoende
"vakthund" och rymmer inom sig de uppgifter som utförs av justitie-, jämställdhets-, diskriminerings- och handikappsombudsmannen i Sverige.
Därutöver finns ett stort antal oberoende MR-organisationer verksamma på alla relevanta områden.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på MR-området
Mänskliga rättigheter utgör en integrerad del av Australiens utrikes- och biståndspolitik. En dialog om mänskliga rättigheter pågår med Kina. HREOC har nära samarbete med nationella människorättskommissioner i Sydostasien och Stilla Havet och fungerar som sekretariat för Asia Pacific Forum of National Human Rights Institutions. En rad biståndsinsatser genomförs i regionen.
