Publicerad i Västra Nyland 13.10.2010 Andreas Brutemark
Skribenten verkar som postdoktoral forskare inom Kustlandsteamet vid Aronia
Den sura sanningen
Ska jag nu få läsa om vad som gör skribenten bitter, sur och inåtvänd, tänker kanske du som läser rubriken? Nej, det besparar jag dig som läsare. Däremot handlar denna kolumn om vårt klimat och det som kallas ’det bortglömda koldioxidproblemet’. Koldioxid är kanske mest känt för att förstärka växthuseffekten så att det blir varmare på jordklotet. Men det är inte det enda som koldioxiden påverkar, ett stort problem till är att våra hav blir allt surare!
Länge har man trott att försurning av haven är en omöjlighet tack vare havsvattnets förmåga att neutralisera försurande ämnen. Men nu har man upptäckt att försurningen av haven sker i snabbare takt än vad man tidigare trott. Orsaken till den snabba pH-sänkningen i världshaven är att koldioxidhalten i atmosfären har ökat markant. Denna pågående försurningsprocess inträffar när koldioxid i atmosfären tas upp av haven och omvandlas till kolsyra, som sänker havens pH. Ju mer koldioxid haven tar upp, desto surare blir de. Idag har ytskiktet i världens hav ett genomsnittligt pH-värde på 8,1 vilket är 0,1 enheter lägre än innan den industriella revolutionen.
0,1 enheter! Är det verkligen någonting att orda om?
Låt oss ta det från början. pH är ett mått på surhetsgrad och pH-skalan har införts för att enkelt kunna ange hur sur eller basisk en lösning är. Ju lägre pH-värde, desto surare lösning.
pH skalan är logaritmisk, vilket innebär att för varje heltalssteg nedåt på pH-skalan blir lösningen tio gånger surare. Som exempel är pH 5 hundra gånger surare än pH 7. Detta innebär att den observerade sänkningen i världens hav med 0,1 enheter är större än vad den först verkar. Nu vill jag inte måla upp någon domedagsbild, men faktum är att klimatförändringarna inte tillhör framtiden, de är redan här! Dessutom visar prognoser att pH i världshavens ytvatten kommer att minska med upp till ytterligare 0,5 enheter till och med år 2100. Så låga pH-värden har inte förekommit i världens hav på miljontals år!
Vad har nu denna försurning för betydelse? Kan vi förutsäga hur försurningen kommer att påverka våra ekosystem? För att illustrera vad som kan hända kan vi tänka oss rengöringen av en kaffebryggare. För att lösa upp kalk och andra rester blandar vi ättiksprit (innehåller i regel 12% ättiksyra) och vatten och låter det passera genom kaffebryggaren. Nu är ättikspriten en starkare syra än försurningen i haven, men principen är densamma, syra löser kalk! Vi kan alltså förvänta oss att organismer som har kalkskal får problem att överleva i en surare miljö.
Dit hör till exempel vissa planktonarter, kräftdjur, musslor, snäckor, sjöstjärnor, sjöborrar och koraller. Arter med kalkskal är mycket vanliga och eftersom de utgör livsmiljö eller föda för många andra arter har de nyckelroller i ekosystemen både i Östersjön och i andra hav.
Försurningseffekter på dessa nyckelarter kommer alltså i sin tur att påverka många andra arter och därmed hela ekosystemet.
Stanna gärna upp, ta ett djupt andetag och ägna en minut åt att fundera på hurdana hav vi vill ha i framtiden och vad just du kan göra för att dra ditt strå till stacken.
