2006-12-18
Referat
Grov våldtäkt mot barn
Andreas Ekengren & Samuel Hartman
Inledning
I föreliggande PM refereras samtliga domar i vårt material där åklagaren åtalat för grov våldtäkt mot barn. Tre domar, B 155, B 156 och A 84, har dock ej refererats på grund av att tillräcklig information för att författa referat saknas. Det insamlade materialet avser brott begångna under perioden 1 april 2005 till och med 28 februari 2006.
Materialet som ligger till grund för referaten innehåller uppgifter som är av känslig natur, om än ej sekretessbelagda. Vi har med detta i åtanke inte angivit uppgifter som riskerar att direkt identifiera enskilda. I de fall vi använt oss av citat har vi genomgående ersatt identifierande uppgifter med neutrala ord alternativt utelämnat sådana. Det nämnda är förklaringen till att vi, vid återgivning av gärningsbeskrivningar, ibland angett ordet ”bland annat”.
Självfallet måste vi reservera oss för att referaten inte kan ge en fullständig bild av samtliga omständigheter i fallen.
Vid läsning av referaten bör följande noteras.
För identifikation har refererade domar givits en beteckning. Tingsrättsdomar har tilldelats bokstaven A och hovrättsdomar bokstaven B. Varje dom har även slumpvis fått ett eget nummer.
Referatets rubrik visar domslutet.
Vad gäller gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och grov våldtäkt mot barn kan det även
vara av intresse att studera Högsta domstolens dom den 11 april 2006 i mål B 154-06 där
gränsen mellan sexuellt övergrepp mot barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn behandlas.
B 31 - Våldtäkt mot barn (åtalspunkt 1)
Målsäganden var vid gärningstillfället 14 år medan den tilltalade var 21 år gammal.
Målsäganden och den tilltalade hade tidigare haft ett förhållande.
Hovrätten satte, i likhet med tingsrätten, tilltro till den redogörelse som målsäganden lämnat och lade hennes uppgifter till grund för bedömningen. Målsäganden hade anfört följande.
Vid händelsen den 21 oktober 2005 sade hon nej vid ett stort antal tillfällen hon pratade inledningsvis lugnt men höjde sedan rösten alltmer eftersom den tilltalade inte lyssnade. Den tilltalade var berusad men han förstod vad hon sade. Hon kämpade emot så mycket hon orkade och försökte skaka sig av honom. Han var emellertid så tung att hon knappt kunde röra sig.
Hovrätten fann utrett att den tilltalade genomfört ett samlag med målsäganden trots hennes uttryckliga protester. I likhet med tingsrätten fann hovrätten att det inte kunde ha undgått den tilltalade att samlaget skedde mot målsägandens vilja. Lika med tingsrätten fann hovrätten att omständigheterna vid händelsen inte var i sådan grad försvårande att gärningen skulle bedömas som grovt brott.
Tingsrätten fann det utrett att den tilltalade genomfört ett samlag med målsäganden mot hennes uttryckliga vilja vid en tidpunkt då deras förhållande hade upphört. Den tilltalade hade härigenom ådagalagt hänsynslöshet gentemot målsäganden. Tingsrätten fann det inte utrett att den tilltalade använt våld på sådant sätt att gärningen på grund härav var att bedöma som grov våldtäkt. Vid en sammanvägd bedömning fann tingsrätten att gärningen var att bedöma som en allvarlig våldtäkt mot barn som dock inte skulle bedömas som grovt brott.
Den tilltalade dömdes av såväl tingsrätt som hovrätt för våldtäkt mot barn. Påföljden, som även innefattade sexuellt utnyttjande av barn mot samma målsägande, bestämdes i hovrätten till fängelse i tre år.
Åklagaren hade yrkat ansvar för grov våldtäkt mot barn.
11 Gärningsbeskrivningen hade bland annat följande lydelse.
Den tilltalade har den 21 oktober 2005 på golvet i ett omklädningsbås vid ett bad haft samlag med målsäganden, som var 14 år. Den tilltalade har därvid mot hennes vilja trots hennes uttryckliga protester med våld dragit ned hennes byxor och på olika sätt hållit fast henne och betvingat hennes kroppskrafter samt trängt in i hennes slida med sin penis. Brottet är att anse som grovt, varvid särskilt skall beaktas att den tilltalade använt våld vid övergreppet.
B 153 - Grov våldtäkt mot barn
Målsäganden var född 1989 medan den tilltalade var född 1954. Den tilltalade var målsägandens far och de bodde tillsammans.
Tingsrätten anförde att åtalet var styrkt med endast den justeringen av gärningsbeskrivningen att börjetidpunkten för samlagen skulle förläggas till ”början av år 2000” istället för ”januari 2000”.
Av gärningsbeskrivningen framgick bland annat följande.
Den tilltalade har under tiden januari 2000-augusti 2005 regelbundet – sammantaget vid flera hundra tillfällen – haft samlag med sin dotter A född 1989. Samlagen har resulterat i två graviditeter. I december 2002 har A, 13 år gammal, fött ett barn. I september 2004 har hon genomgått en abort och därefter försetts med skydd i form av spiral. Den tilltalade har genom dessa regelbundna sexuella övergrepp, som blivit en del av A´s vardag och som genomförts även efter födsel och abort, visat särskild hänsynslöshet och råhet.
Tingsrätten anförde bland annat följande i rubriceringsbedömningen.
Det är naturligt att våld och hot och andra tvångssituationer har en framträdande roll som kvalifikationsgrunder för grova brott men även fall, såsom det förevarande där våld och direkta hot saknas, kan bedömas som grova av andra skäl som ryms under ”annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet”. En vuxen kan upplevas som hotfull mot ett barn även om varken fysiskt våld eller direkt hot förekommit. I målet bör därvid noteras den glidande skala av tvång som föreligger nertill den nivå med mutor i form av presenter och pengar varom målsäganden berättat. Det maktmissbruk som den tilltalade gjort sig skyldig till genom att under sådana omständigheter och i sådan omfattning under lång tid tillskansa sig samlag med målsäganden framstår som lika allvarligt som utövande av sådant ringare våld eller hot som tidigare minst krävdes för våldtäktsansvar. Tingsrätten hyser ingen tvekan om att det sexuella övergrepp som den tilltalade utsatt målsäganden för – flera hundra samlag under mer än fem års tid från det att målsäganden varit tio år gammal tills strax innan hon fyllt 16 år, samlag som resulterat i graviditet vid tolv års ålder och barnafödande genom kejsarsnitt vid 13 års ålder, bortadoption av barnet direkt efter födseln, ökad samlagsfrekvens härefter med krav på aktivitet från målsägandens sida, ny graviditet vid 14 års ålder och abort strax före 15 års ålder, insättande av spiral härefter för den tilltalades bekvämlighet och ökade njutnings skull (slapp försöka låta det gå utanför målsägandens kropp) och fortsatt hög samlagsfrekvens härefter och närmare ett år till framåt i tiden – med råge uppfyller kraven för grova brott inom ramen för kvalifikationsgrunden ”särskild hänsynslöshet eller råhet”.
Den tilltalade dömdes för grovt sexuellt utnyttjande av underårig för tiden före den 1 april 2005 och för grov våldtäkt mot barn för tiden efter den 1 april 2005. Påföljden bestämdes till fängelse i 14 år. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.
22 Vissa justeringar hade skett i gärningsbeskrivningen vad gäller sexualhandlingarna. Hovrätten fann styrkt såväl vaginala, anala som orala samlag. Vad gäller antalet övergrepp konstaterade hovrätten att det var fråga om ett mycket stort antal samlag under den aktuella tiden.
Åklagaren hade yrkat ansvar för grov våldtäkt mot barn.
B 154 - Våldtäkt mot barn
Målsäganden var tolv år när övergreppen av den tilltalade A började medan hon var 13 år när övergreppen av den tilltalade B inleddes. A var 16 år och B var 15 år första gången de förgrep sig på målsäganden. Övergreppen skedde ej samtidigt. Av domen framgår att målsäganden och B var ”syskon” medan målsäganden och A var ”släkt”.
Den tilltalade A hade erkänt gärningarna och uppgett att samlagen, vilka pågått i ungefär två år, inte varit frivilliga från målsägandens sida och att målsäganden inte på något sätt uppmuntrat honom, utan att hon istället försökt putta bort hans hand när han smekt henne och att hon även vid några tillfällen försökte putta bort honom då han lagt sig ovanpå henne, att hon ibland försökte hålla ihop benen, men att han då särade på dem med sin kroppstyngd samt att han inte brydde sig när hon bad honom sluta utan bara fortsatte tills han ansåg sig vara klar. A uppgav att han hade samlag med målsäganden i stort sett varje gång han besökt familjen, vilket var i genomsnitt en gång i månaden. A:s erkännande stöddes av utredningen i övrigt.
A dömdes i tingsrätten för sexuellt utnyttjande av underårig för tiden före den 1 april 2005 och för våldtäkt mot barn för tiden därefter. Påföljden bestämdes till sluten ungdomsvård i ett år och åtta månader.
Vad gäller den tilltalade B ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter skulle ligga till grund för bedömningen. Genom dessa var det bevisat att B förgripit sig sexuellt på målsäganden på det sätt och det antal gånger som åklagaren påstått
3med undantag för att det inte var bevisat att samlagen fortsatt in i augusti månad 2005. Några förmildrande omständigheter i form av ömsesidighet som skulle innebära att gärningarna var att bedöma som mindre allvarliga fanns inte.
B dömdes i tingsrätten för sexuellt utnyttjande av underårig för perioden augusti 2004 till den 1 april 2005 och för våldtäkt mot barn i tiden därefter fram till och med juli månad 2005.
Påföljden bestämdes till sluten ungdomsvård i tio månader.
Efter att ha redogjort för förarbeten
4anförde tingsrätten följande i rubriceringsfrågan.
I det nu aktuella fallet har övergreppen skett av unga släktingar som båda befunnit sig i tonåren. Av utredningen framgår att samlagen från målsägandens sida inte varit frivilliga även om något större tvång i vedertagen mening
3 Gärningsbeskrivningen är sekretessbelagd.
4 S. 12-14 i tingsrättens dom.
behövts användas för utförandet av dem. De har inte såvitt kunnat utredas lett till några direkta fysiska skador.
Övergreppen har emellertid skett i hemmet och av personer som målsäganden haft en ovillkorlig rätt att kunna lita på och känna sig trygg tillsammans med. Hon har uppenbarligen mått mycket dåligt av vad hon utsattes för, vilket det faktum att hon börjat skada sig själv är ett tecken på. Det förhållandet att gärningsmännen inte varit vuxna är alltså inte en förmildrande omständighet vid bedömandet av brottens svårighetsgrad.
När det först gäller A är han fyra år äldre än målsäganden. Övergreppen började när målsäganden endast var tolv år gammal och skedde i stort sett varje gång A var och hälsade på målsägandens familj, vilket enligt dem båda var ungefär en gång i månaden. Målsäganden som idag är 14 år ger inte ett för sin ålder särskilt moget intryck. För en tolvårig liten flicka måste de övergrepp som hon utsatts för av sin fyra år äldre släkting ha tett sig såväl skrämmande som obehagliga. A har medgett att han varit väl medveten om att målsäganden inte ville ha samlag med honom, men har trots att hon bett honom sluta ändå genomfört samlagen. Någon diskussion om vad som ägt rum mellan dem har inte skett vara sig före eller efter övergreppen. Samlagen har vid varje tillfälle varat mellan fem och tio minuter. Övergreppen har pågått under två års tid. Åklagaren har gjort gällande att det varit fråga om ett 20-tal fall, medan A själv har uppgett att han tror att det snarare handlar om ett 30-tal gånger.
Genom att det genom en lång tidsperiod vid i vart fall ett 20-tal tillfällen mot hennes vilja begå upprepade övergrepp mot sin släkting har A visat särskild hänsynslöshet mot henne. A skall därför för de gärningar han begått före den 1 april 2005 dömas för grovt sexuellt utnyttjande av underårig.
När det sedan gäller om gärningarna i tiden efter lagändringen är att betrakta som grova brott gör tingsrätten följande bedömning. Som framgår ovan omfattar den nya lydelsen av bestämmelsen även sådana fall som tidigare skulle ha bedömts som våldtäkt eller grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § BrB. Det förhållandet bör enligt tingsrättens mening också avspegla sig i bedömningen av om ett våldtäktsbrott mot ett barn är att betrakta som grovt eller inte även om enligt förarbetena utrymmet för att bedöma gärningen som grov har utvidgats gentemot tidigare. Det förhållandet att den aktuella kränkningen ändå varit allvarlig kan istället avspegla sig i bedömningen av gärningens straffvärde. Enligt förarbetena till 6 kap. 1 § BrB i dess lydelse före den 1 april 2005 uttalade departementschefen att upprepade övergrepp oberoende av det våld eller hot som använts torde uppfattas som så brutala att de måste anses vara utslag av en sådan hänsynslöshet som går klart utöver vad som kännetecknar våldtäktsbrott i allmänhet (prop. 1991/92:35 s. 13). Själva upprepningsmomentet innebar alltså att en våldtäkt kan bedömas som grov. Av utredningen framgår att några hot inte framställts från A:s sida och att i den mån våld använts det har varit av lindrig karaktär. Att bedöma gärningarna i tiden före den 1 april 2005 som våldtäkt enligt 1 § har inte varit aktuellt, trots att det varit fråga om upprepade övergrepp. Vid en samlad bedömning anser tingsrätten att de samlag som ägt rum i tiden efter den 1 april 2005 och som omfattas av den nya lagstiftningen är att bedöma som sådan våldtäkt mot barn som om än allvarlig inte är att betrakta som grov.
A skall således dömas dels för grovt sexuellt utnyttjande av underårig, dels våldtäkt mot barn.
De övergrepp som B har gjort sig skyldig till mot målsäganden har skett under en kortare tidsperiod än vad som är fallet med A. Målsäganden har uppgett att hon tror att det varit fråga om samlag med B vid i vart fall tio tillfällen med början före skolstarten hösten 2004 och fram till sommaren 2005. B har uppgett att övergreppen påbörjades under sommaren efter det att han fyllt 15 år och att det pågick fram till och med juli månad 2005. – B har varit två år äldre än målsäganden och övergreppen påbörjades således när de var 15 år respektive 13 år gamla. Det har varit fråga om ett flertal övergrepp under ungefär ett års tid. Övergreppen har skett i det gemensamma hemmet av en person som målsäganden haft en ovillkorlig rätt att känna sig trygg tillsammans
med och som hon borde ha kunnat förlita sig på inte skulle förgripa sig sexuellt på henne. B:s agerande har resulterat i att målsäganden inte känt sig trygg hemma och att hon oroat sig för att det skulle hända igen och därför i största möjliga mån försökt vara borta från hemmet då modern arbetat. Genom att begå upprepade övergrepp mot ett yngre syskon i det gemensamma hemmet mot syskonets vilja under en lång tidsperiod har B visat särskild hänsynslöshet mot målsäganden. B skall därför för de gärningar som han begått i tiden före den 1 april 2005 dömas för grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Av skäl som anförts ovan i fråga om A skall övergreppen i tiden därefter betraktas som våldtäkt mot barn som om än allvarliga inte är att betrakta som grova brott. B skall således dömas dels för grovt sexuellt utnyttjande av underårig, dels våldtäkt mot barn.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom mot såväl A som B.
Åklagaren hade yrkat ansvar å de båda tilltalade för grov våldtäkt mot barn.
B 157 - Grov våldtäkt mot barn
Målsäganden var vid gärningstillfället åtta år medan tilltalade var 40 år gammal. Den tilltalade var far till målsägandens kompis. Den aktuella kvällen skulle målsäganden sova över hos sin kompis som hon umgicks dagligen med.
Tingsrätten fann att åtalet för brott mot målsäganden var styrkt. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade under natten genomfört en sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt var jämförlig med samlag genom att föra in sin penis i målsägandens mun samt onanera sig själv till utlösning i målsägandens mun. Brottet var grovt emedan målsäganden vid tidpunkten för brottet endast var åtta år gammal.
I rubriceringsbedömningen anförde tingsrätten bland annat följande.
Tingsrätten finner lika med åklagaren att brotten skall bedömas som grova. Redan den omständigheten att brotten begåtts mot en så ung flicka som målsäganden är tillräckligt för att gärningen, våldtäkten, skall betecknas som grov. Våldtäkt är alltid förenat med lidande för offret. Är offret en ung person som inte utvecklat sitt förhållande till sig själv och omvärlden så är risken stor för att offret blir skadat i sin utveckling och i sitt inre på ett allvarligt och påtagligt sätt.
Tingsrätten dömde den tilltalade för grov våldtäkt mot barn. Straffvärdet för gärningen motsvarade ett fängelsestraff på fyra år. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten.
Åklagaren hade yrkat ansvar för grov våldtäkt mot barn.
B 158 - Grov våldtäkt mot barn
Målsäganden var född 1999 medan den tilltalade var född 1984.
Tingsrätten fann den åtalade gärningen styrkt. Av gärningsbeskrivningen framgick bland annat följande.
Den tilltalade har vid ett tillfälle under tiden den 1-3 juli 2005 vid ett utomhusbad följt efter målsäganden in på utomhusbadets toalett, låst toalettdörren om dem och inne på toaletten då målsäganden satt ned på toalettstolen haft oralt samlag med målsäganden. Den tilltalade har vid tillfället även fört upp ett finger och petat i målsägandens slida, vilket medfört smärta. Brottet är grovt eftersom den tilltalade med hänsyn till tillvägagångssättet och barnets låga ålder visat särskild hänsynslöshet och råhet.
Tingsrätten anförde bland annat följande i rubriceringsbedömningen.
Eftersom målsäganden vid tillfället endast var fem år, gärningen varade en längre stund, kanske fem-tio minuter, och utfördes under avkrävande av tysthetslöfte i ett trångt, låst utrymme av en vuxen man som på ett förslaget och manipulativt sätt förlett henne med föregående lekar och efterföljande godis anser tingsrätten att brottet är att anse som grovt.
Den tilltalade överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten uttalade att på de skäl tingsrätten anfört och då särskilt med beaktande av målsägandens låga ålder skulle gärningen rubriceras som grov våldtäkt mot barn.
Åklagaren hade yrkat ansvar för grov våldtäkt mot barn.
B 161 - Grov våldtäkt mot barn
Målsägandena var födda i juli 1992 (X) respektive april 1995 (Y). Den tilltalade, som var far
till de båda målsägandena, var född 1959.
Tingsrätten fann utrett att den tilltalade gjort sig skyldig till gärningar som omfattades av åklagarens gärningsbeskrivning
5. Utredningen gav dock inte tillräckligt stöd för att brotten skulle ha skett under hela den tid som avsågs med åtalet. Det ansågs styrkt att övergreppen pågått vad gäller X från november 2003 till november 2005 och vad gäller Y från november 2004 till november 2005. Tingsrätten fann det utrett att den tilltalade vid övergreppen mot X och Y med våld tilltvingat sig det sexuella umgänget. Våldet bestod i att den tilltalade lagt sig över flickorna och hållit dem nere med sin kroppstyngd eller hållit fast dem när de gjort motstånd.
Tingsrätten uttalade att den tilltalade visat särskild hänsynslöshet och råhet med hänsyn till målsägandenas ålder och utsatta ställning. Det hade varit fråga om upprepade övergrepp och övergreppen hade pågått under ett respektive två års tid. Övergreppen hade skett i den gemensamma bostaden och den tilltalade hade missbrukat sitt förtroende som flickornas fader. Brotten skulle därför bedömas som grova.
Den tilltalade dömdes för grov våldtäkt/grov våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig/grovt sexuellt övergrepp mot barn. Påföljden bestämdes till fängelse i sex år.
Hovrätten fann styrkt att den tilltalade utsatt målsägandena för övergrepp av det slag som angetts i gärningsbeskrivningen. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten vad gällde den tid övergreppen pågått och gillade tingsrättens rättsliga rubricering av gärningarna.
Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på det sättet att påföljden bestämdes till fängelse i
5 Åklagaren yrkade ansvar å den tilltalade för grov våldtäkt/grov våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig/grovt sexuellt övergrepp mot barn enligt följande.
Den tilltalade har vid ett stort antal tillfällen i deras gemensamma bostad förmått – samt vid några tillfällen med våld tvingat sina döttrar till samlag eller sådant sexuellt umgänge/sådan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt var jämförlig med samlag.
Våldet har bestått i att den tilltalade lagt sig över dem och hållit nere dem med sin kroppstyngd. Han har även när de gjort motstånd och försökt vrida sig undan tagit dem och hållit fast dem. Den tilltalade har även förmått X vid minst ett tillfälle att utföra oralsex på hans penis samt att han försökt förmå Y till motsvarande handling.
Brotten mot X har skett under tiden 1998 – november 2005 och brotten mot Y under tiden 2002 – november 2005.
Brotten är grova eftersom den tilltalade visat särskild hänsynslöshet och råhet med hänsyn till målsägandenas ålder och utsatta ställning, med hänsyn till att övergreppen skett under längre tid i deras egen bostad och då den tilltalade missbrukat sitt förtroende som flickornas fader.
sju år. Hovrätten anmärkte att 6 kap. 1 § st. 1 p. 1 och st. 3 och 6 kap. 4 § st. 1 p. 1 och st. 2 BrB tillämpats i bestämmelsernas lydelse före den 1 april 2005.
Åklagaren hade yrkat ansvar för grov våldtäkt mot barn
A 85 - Grov våldtäkt mot barn
Målsäganden var två år vid gärningstillfällena medan den tilltalade var född 1972. Den tilltalade hade som barnvakt haft hand om målsäganden.
Tingsrätten uttalade att åtalspunkt 1 och 2 var till fullo styrkta. På de grunder åklagaren åberopat var brotten att bedöma som grova.
Av gärningsbeskrivningens åtalspunkt 1 (grovt sexuellt utnyttjande av underårig) framgick följande.
Den tilltalade har under tiden från och med den 1 mars till och med den 31 mars 2005 vid flera tillfällen haft sexuellt umgänge med en då två år gammal flicka. Brottet är grovt då den tilltalade genom sitt handlande visat särskild hänsynslöshet samt med hänsyn till målsägandens låga ålder.
Av gärningsbeskrivningens åtalspunkt 2 (grov våldtäkt mot barn) framgick följande.
Den tilltalade har under tiden från och med den 1 april till och med den 1 maj 2005 vid flera tillfällen haft samlag eller annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag med en då två år gammal flicka. Brottet är grovt med hänsyn till tillvägagångssättet, barnets låga ålder och då den tilltalade visat särskild hänsynslöshet och råhet.
Tingsrätten anförde att sexualhandlingarna före den 1 april 2005 (åtalspunkt 1) bestått i att den tilltalade berört eller penetrerat målsägandens könsorgan med stavliknande föremål som synes ha varit sådana som företrädesvis används för sexuella ändamål. De sexuella handlingarna därefter (åtalspunkt 2) har till stor del haft samma karaktär som de nämnda. Vid ett tillfälle (åtalspunkt 2) hade den tilltalade till synes inlett ett inträngande med sin penis i målsägandens slida. Detta var att betrakta som samlag. Vidare hade den tilltalade, samma dag, med sin hand berört och fört isär målsägandens yttre könsdelar eller intilliggande hudpartier.
Vid något tillfälle hade även anal penetrering, med åtminstone fingrarna, skett. Målsäganden smittades av klamydia.
Den samlade brottsligheten, som även innefattade grovt barnpornografibrott (i samband med övergreppen), hade ett straffvärde som motsvarade minst åtta års fängelse. Den tilltalade överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Åklagaren hade yrkat ansvar för grov våldtäkt mot barn.
A 86 - Grov våldtäkt mot barn
Målsäganden var född i februari 1994 medan den tilltalade var född 1968. Den tilltalade var ensam vårdnadshavare till målsäganden. Målsäganden var dock placerad i fosterfamilj efter det att den tilltalade år 2004 dömts för sexuellt ofredande mot henne. Målsäganden hade sedan dess träffat den tilltalade med någon eller några veckors mellanrum, men hade inte fått sova över hos honom. Den aktuella dagen befann sig målsäganden hemma hos den tilltalade.
Tingsrätten ansåg åtalet styrkt och att gärningen skulle bedömas som åklagren gjort. Av gärningsbeskrivningen framgick följande.
Den tilltalade har den 28 januari 2006 i sin bostad med våld tvingat sin dotter, född i februari 1994, till vaginalt och oralt samlag. Den tilltalade har härvid tagit ett grepp runt målsägandens arm och dragit ner henne till en madrass placerad på golvet. Han har, då målsäganden gjort motstånd och försökt ta sig loss, fysiskt betvingat målsäganden hennes rörelsefrihet genom att bland annat sätta sig på hennes ben och hålla fast henne. Den tilltalade har sedan, efter att bland annat ha tagit av målsäganden hennes byxor och trosor, genom olika samlagsställningar försökt att med sin penis intränga i målsäganden. Den tilltalade har sedan, när han med sin kroppstyngd legat på målsäganden, genomfört vaginalt samlag. Den tilltalade har vidare med sin tunga berört målsägandens könsorgan. Brottet är grovt då den tilltalade vid gärningen visat särskild hänsynslöshet och råhet med hänsyn till målsägandens ålder och utsatta belägenhet, då den tilltalade missbrukat sitt förtroende som flickans far, då målsäganden genom gärningen förorsakats smärta samt skador i underlivet samt då den tilltalade vid gärningens genomförande använt sig av våld.
Tingsrätten konstaterade att det var fråga om ett övergrepp som skett av en pappa mot sin elvaåriga dotter. Den tilltalade hade vid förhandlingen uppgett att han såg dottern mera som vilken flicka som helst och inte i första hand som sin dotter. Vidare hade den tilltalade uppgett att ”det hela inte är någon stor grej vare sig för honom eller för dottern”. Övergreppet hade skett i faderns bostad där dottern haft anledning att tro att hon var trygg. Bostaden var ensligt belägen. Av rättsintyg framgick att dottern åsamkats vissa skador i underlivet och av intyget från barnpsykiatri att hon åsamkats ett allvarligt psykiskt trauma. Tingsrätten fann därför att den tilltalade visat särskild hänsynslöshet och råhet i enlighet med åklagaren åberopade omständigheter.
Den tilltalade dömdes för grov våldtäkt mot barn och överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Åklagaren hade yrkat ansvar för grov våldtäkt mot barn.
Det bör noteras att ordföranden var skiljaktig vad gäller rubriceringen av gärningen och
anförde följande.
Tvivels utan har den gärning den tilltalade nu döms för ett mycket högt straffvärde. Det finns flera försvårande omständigheter kring gärningen, vilka såväl åklagaren som majoriteten av tingsrätten pekat på. Av de omständigheter som anges i 6 kap. 4 § st. 3 BrB och som åklagaren gjort gällande, vilka typiskt sett är sådana att de, om de är tillräckligt påtagliga, gör brottet grovt, kan endast det djupa svek som följer av den tilltalades agerande utföra någon grund för att bedöma gärningen som grov. Inget hot har använts vid övergreppet. Våldet har varit måttligt och bestått i att dottern dragits ner på madrassen och därefter har den tilltalade använt sin kroppstyngd när han suttit på dotterns ben eller legat över henne. Det ligger i brottets natur att det ofta är åtminstone ett sådant våld som används även om det enligt lagrummets nuvarande lydelse inte krävs något våld alls för att dömas för våldtäkt mot barn. De fysiska skador som den tilltalade åsamkat dottern måste betecknas som lindriga. Dottern är naturligtvis ung i den mening att hon inte är 15 år och därför är att betrakta som ett barn i lagens mening. När lagstiftaren angett barnets låga ålder som en särskild omständighet som kan göra brottet grovt har framförallt barn i lägre eller betydligt lägre ålder avsetts.
Vid en sammanvägd bedömning kan jag inte finna att omständigheterna sedda var för sig eller tillsammans gör att gärningen skall bedömas som grov. Det faktum att det mellan brotten grov våldtäkt mot barn och våldtäkt mot barn är överlappande straffskalor innebär inte att alla brott som har försvårande omständigheter med nödvändighet skall bedömas som grova även om straffvärdet uppnår gränsen för minimum för grovt brott eller till och med överstiger denna gräns.
Jag finner att straffvärdet är fyra års fängelse och att den tilltalade skall dömas för våldtäkt mot barn.
A 87 - Försök till grov våldtäkt mot barn
Målsäganden var född 2001 medan den tilltalade var född 1988.
Åklagaren hade yrkat ansvar å den tilltalade enligt följande gärningsbeskrivning.
Den tilltalade har den 18 juni 2005 förmått målsäganden, född 2001, att följa med till ett skogsområde. Den tilltalade har där genomfört en sexuell handling, som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag. Handlingen har bestått i att den tilltalade förmått målsäganden att ta hans penis i munnen. – Alternativt har den tilltalade den 18 juni 2005 förmått målsäganden, född 2001, att följa med till ett skogsområde. Den tilltalade har där försökt att genomföra en sexuell handling, som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag. Handlingen har bestått i att den tilltalade försökt förmå målsäganden att ta hans penis i munnen. – Brottet är grovt, då gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet och barnets låga ålder visat särskild hänsynslöshet.
Tingsrätten uttalade bland annat följande.
Den tilltalades uppgift om att han förmådde målsäganden att följa med till skogsområde i avsikt att där förmå målsäganden att ta hans penis i sin mun vinner stöd av omständigheterna. Hans uppgifter om att han i skogen drog ner sina byxor och frågade målsäganden om hon ville ta hans erigerade penis i sin mun, att målsäganden förklarade att hon inte ville det och att han då drog upp sina byxor har inte vederlagts vare sig genom uppspelningen av det videoinspelade polisförhöret med målsäganden eller genom förhören med målsägandens mamma och pappa, vilka båda förklarat att de efter händelsen inte hörde målsäganden säga annat än att en kille ville att hon skulle suga på hans snopp och att killen blev arg när hon inte ville det.
Den tilltalade dömdes, med hänsyn till målsägandens ålder, för försök till grov våldtäkt mot barn. Den tilltalade överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
6Åklagaren hade yrkat ansvar för grov våldtäkt mot barn.
6 Den tilltalade dömdes även för grov misshandel för att direkt efter sexualbrottet angripit målsäganden.
