HERRFALLET
1781 gjordes en arealmätning. I denna ingår en beskrivning av Herrfallets ägor. På sid xx senare finns en kopia av denna beskrivning.
På sid. 4 finns en karta över åkerjorden till Herrfallet som gjordes år 1868. Även Stegehäll visas på denna karta. Herrfallets areal var enligt denna mätning motsvarande 4,3 ha. Där finns en fördelningen på åker, äng och betesmark samt arealer på andra torp och gårdar i trakten.
Ca 1791 – 1811. Under denna tid var Nils Jonsson och hans familj brukare av torpet. Nils Jonssons hustru Maria Ersdotter dog någon gång mellan åren 1796-99.
Husförhörslängderna är svårlästa för dessa år. Efter det att Nils dött år 1805 tog hans son Erik Nilsson över torpet. Han hade då varit gift med Kerstin Jansdotter sedan början på 1790-talet. Hon var född i Solberga. År 1811 flyttade han och familjen till Stegehäll, där han dog samma år. Änkan och de fem barnen blev som inhyseshjon i Stegehäll under ca fem år. Ca 1815 flyttade de till Bytet där Kerstin bodde till sin död 1834. Innan dess hade barnen flyttat ut. Vi har på p.g.a. knapphändiga uppgifter i husförhörslängderna inte kunnat följa dem vidare.
Ca 1809 – ca 1816
Under denna 10-årsperiod var Petter Larsson och hans hustru Catharina Andersdotter torpare på Herrfallet. Catharina född i Fallet. Vi har inte kunnat spåra vard de flyttade.
Ca 1816 –1858
Under dessa ca 40 år var Lars Larsson och hans barn torpare på Herrfallet. Han kom från Berget tillsammans med sin hustru Anna Maja Jansdotter och sin moder änkan Stina Persdotter
Anna Maja Jansdotter dog 1828 efter 12 år på torpet. De fick fyra barn. Han gifte om sig året därpå med Stina Sara Wahlberg. Tillsammans fick de sex barn.
Stina Sara och styvsonen Jan Magnus (då 23 år gammal) straffades båda år 1842 för stöld. För Jan Magnus var det 2:a resan. Han hade även straffats året innan, då också för förfalskning.
Anteckningarna i husförhörslängden nämner honom som ärelös.
Inget av Lars tio barn kom att bo kvar i Mariedamm. Några flyttade senare till Isåsen. I avsnittet om Bygget berättar vi om dottern Anna Stina som kom att tjäna som piga där i 23 år innan hon gifte sig och flyttad till dit.
Sonen Jan Magnus (se även stycket ovan) gifte sig 1849 med Johanna Lovisa Nilsdotter och flyttade året därpå med henne och hennes son till ett
nybyggt torp som hette Torpön. (Vi har inte kunnat hitta var detta torp låg. Torpet nämns ej i
husförhörslängderna efter 1861). Jan Magnus dog bara fyra år senare. De hade då fått två barn tillsammans. Inom loppet av några månader 1857 dog alla de tre barnen. De två yngsta, fyra resp. sju år gamla, dog i den rödsotsepedemi (dysenteri) som härjade i Sverige samma år. I hela Sverige dog detta år 10 650 personer1). Johanna Lovisa bodde kvar på Torpön till 1861 då hon flyttade till Godegård (Qviddgölen) med sin utomäktenskapliga dotter Fredrika Wilhelmina, som hon fått ett par år innan.
I Godegård kom Johanna Lovisa att leva till 1866.
Dottern, som då var sju år, flyttade till Johanna Lovisas syster. Hon var hustru till torparen Anders Jan Gahm på Espesågen i Godegård
Det var inte bara de tre barnen ovan som dog i denna familj året 1857, utan också deras farföräldrar Lars och Sara Stina Larsson.
Not 1: källa: http://bengtdahlin.se/HoSstoryn1/filer%20del%201B/dysenteri.html
1858 – 1902
År 1858 flyttar Peter Persson och hustrun Sofia Karlsdotter in med tre barn. De kommer från Trehörningsstugan – även kallat Kammarn. Vi har berättat om dem i torpvandringskom- pendiet från år 2003.
In flyttade också och pigan Carolina Persdotter (troligen syster till Peter). Hon flyttade till Mas- ugnsstugan då hon år 1865 gifte sig med den 30 år
äldre Peter Blom som bodde där. Vi har i ovan nämnt kompendium berättat om honom. Bl.a. be- rättade vi att han gjorde dagsverken hos brukspa-
tron Grill och hade en fordran hos honom motsva- rande ett pars årslöner när han dog år 1878. Efter Peters död bodde Carolina kvar i Masugnsstugan i åtta år och sedan i Slinkin i två år, varefter hon flyttade tillbaka till Herrfallet år 1888 – troligen mycket sjuk - för hon dog där efter en kort tid. I kvarlåtenskapen efter de boende i Herrfallet finns en bouppteckning som gjordes efter Peter Bloms död i Masugnsstugan samt en avräkningsbok.
I denna avräkningsbok är Peter Bloms och – efter hans död – änkans räkenskaper gentemot herrgår-
den förda under åren 1875 –1888. På sid 6 visas två sidor av boken. Peter Blom var 81år gammal när han dog. Två år innan hade han gjort 300 dags- verken för 174 kr/år á 58 öre/dag. Efter makens död fick Carolina betala 30 kr/år i husrum och ”ved- brand”. Men å andra sidan fick hon mellan 85 och 90 kr/år i ”gratialia” i form av råg, potatis, mjölk mm. I april 1888 finns noterat att hon tog det som var kvar av den fordran på 278 kronor som hon hade när Peter dog. I november samma år dog hon.
På sid 6 finns kopia ur avräkningsboken från Mariedamms herrgård från året 1878.
Under detta år gjorde Peter dagsverken, körningar, skogsarbeten och levererade kol för sam- mantaget 341 kr. Av detta betalade han 120 kr i ”hemmansränta” och 15 kronor i ränta på en skuld som han hade. Resten tog han huvudsakligen ut i kontanter.
Peter Persson och Sofia Karlsdotter fick sex barn.
Ett av dem var Emma Albertina. Vi har i ovan nämnt kompendium berättat om att hon flyttade till Håkantorp och gift sig med Per Wilhelm Anders- son. Han blev 1886 dräpt av sin bror. De hade då två barn Anna Paulina och Ernst Wilhelm. I kvarlåtenskapen efter Anna Paulina finns ett Barn-
uppfostringskontrakt som tecknades år 1893 – Anna Paulina var då nio år gammal. I detta kontrakt (se sid. 6) framgår att morfadern Peter Persson fick 45 kr/år från kommunen för att uppfostra, kläda och föda Anna Paulina tills hon fyllde 15 år. Enligt hus- förhörslängderna bodde dock Anna Paulina under dessa år med sin bror och sin mor i Slinkin.
Peters och Sofias dotter Amanda Charlotta gifter sig 1898 med Gustaf Adolf på Berget. Vi berättar mer om dem under det avsnittet.
1902-1953
Efter Peter Persson död år 1902 driver bröderna Per Albert, Gustaf Adolf och systern Elin Augusta samt Anna Paulina torpet vidare.
Per Albert tar sig namnet Törnkvist. I ett arbets- kontrakt från 1885 framgår att han under den som- maren arbetade vid Westra Marks Tegelbruk (utanför Örebro) för en dagslön av 1kr och 75 öre.
Anna Paulina var den sista boende efter morbröder- nas och mosterns död på 40-talet. Anna Paulina dog 1975 – 90 år gammal.
Anna Paulina flyttade till Vändelsberg 1953 då Herrfallet revs.
Minne från Herrfallet nedtecknat av Barbro Flood
Herrfallet låg så vackert med hagmark och åkrar runt hus och ladugård, där körsbärsträd och syrener blommade om våren. Vägen upp till torpet började med en grind och tre eller fyra stycken stora gamla lindar. Två hästar, tre eller fyra kor, några kvigor samt några får och en gris bidrog till levebrödet på det lilla torpet.
Albert och Adolf arbetade periodvis som
gruvarbetare i Zinkgruvan och gjorde dagsverken på Mariedamms herrgård. Bryta torv på mossen var också ett jobb
som de sysselsatte sig med. Elin och Anna Paulina skötte torpet. Djuren behövde mat och vatten. Anna Paulina bar vatten från källan i två hinkar med ett ok. När brunnen ibland sinade hämtade hon vatten från Kycklingagölen 3-400 m från torpet.
Omsorgen om djuren var stor, en av korna var 15 år gammal och mjölkade inte, men fick leva för att hon var så snäll. Den ena hästen var 18 år och kal- lades trots sin ålder för fölungen.
Min mor Ruth Jansson i Lilla Blackfärd (gift med Gustaf Harald Skoglund) var systerdotter till Elin, Albert och ”Adel” Adolf, kusin till Anna Paulina.
När jag var barn besökte vi ofta Herrfallet. Som- martid cyklade vi den gamla vägen från Marie- damm. På vintern lånade far en häst så vi fick åka släde, det var spännande! Vid ett tillfälle var hästen så ivrig och sprang så fort att vi välte och vi ham- nade i snödrivorna. På sommaren hände det också att vi gick från Lilla Blackfärd – där morfar och mormor bodde - på en stig genom skogen förbi sjön Flaxen över järnvägen, förbi Örnstedts och över Äskedalens hagar och ängar. Sedan var det skog nästan ända fram till Herrfallet.
Mor och far hjälpte till med skörden, när höet skulle slås och hässjas och säden sättas i skylar.
Själv har jag härliga minnen från ett stort körsbärs- träd som stod vid huset. Det klättrade jag upp i och satt på en gren och åt körsbär.
2
Inne i huset var det en förstuga, ett kök med en stor murstock med köksspis. Framför fönstret stod slag- bordet. Där satt karlarna och åt mat. Kvinnorna satt
vid spisen på en vedlår när de åt. Dörren till det stora rummet eller kammaren var stängd, där var man bara när det var högtid.
Foto: Ruth Jansson & Anna Paulina Foto: Gustaf Adolf med häst Foto från Barbro Flood
Foto: Herrfallet. Foto från Barbro Flood.
