Jag ska ge er ett nytt hjärta

”Jag ska ge er ett nytt hjärt

”Jag ska ge er ett nytt hjärta”

En analys av löftet om förvandling i Hese- kiel 36:16–38

Kandidatuppsats i BV232, 15 hp Emil Nyström

Examinator: Mikael Tellbe Handledare: David Willgren Inlämningsdatum: 2020-06-02 Antal ord: 15129

Abstract

In this work, I explore the meaning of “the new heart” within its literary context in Ezekiel 36:16–

38. In chapter 2, I give an introduction to the book of Ezekiel and the Hebrew word בֵל, which I define as the central driving force of a being, centre of both will, thought and emotion. In chapter 3, I present an overview of Ezekiel 36:16–38 where I pay attention to that we here can see how the heart of Israel affects the land that they live in, that God acts primarily on behalf of his name rather than the well- being of his people, and that the people’s part in the transformation of the heart seems to be absent.

In chapter 4, I explore traces of creation theology in this text and find that it is truly there, although covenant theology still seems to be more central. I also explore the role of shame in God’s restorative work in Ezekiel and find that its primary role is the transformation of Israel’s understanding of God and themselves. Lastly, I turn to the question of how to understand God and Israel’s part in this transformation and argue that God is the primary acting part, but that the people still has the choice of letting themselves be transformed or not.

Förkortningar

B2000 Bibel 2000

SFB Svenska Folkbibeln

ANE Ancient Near East

TDOT Theological Dictionary of the Old Testament GT Gamla testamentet

NICOT New International Commentary of the Old Testament NIV New International Version

WBC Word Biblical Commentary OTL The Old testament Library

Innehåll

Innehåll ... iv

Kapitel 1: Introduktion ... 5

1.1 Inledning ... 5

1.2 Frågeställning och Syfte... 5

1.3 Disposition ... 6

1.4 Avgränsning och Material ... 6

1.5 Metod ... Fel! Bokmärket är inte definierat. 1.6 Forskningsöversikt ... 7

Kapitel 2: Hesekiels bok ... 10

2.1 Introduktion till Hesekiels bok ... 10

2.2 Hjärtat... 11

2.2.1 Hjärtat i GT ... 11

2.2.2 Hjärtat i Hesekiel ... 12

Kapitel 3: Hesekiel 36:16–38 ... 15

3.1 Inledning ... 15

3.2 Textavsnittet ... 15

3.3 v. 16–21 ... 16

3.4 v. 22–24 ... 17

3.5 v. 25–28 ... 17

3.6 v. 29–30 ... 19

3.7 v. 31–32 ... 19

3.8 v. 33–36 ... 20

3.9 v. 37–38 ... 20

3.10 Sammanfattning ... 21

Kapitel 4: Fördjupning ... 22

4.1 Inledning ... 22

4.2 Förbund och Skapelse ... 22

4.2.1 En traditionell tolkning ... 22

4.2.2 Wendlands kritik ... 23

4.2.3 Min respons ... 24

4.2.4 En djupgående förvandling ... 25

4.3 Skammens roll... 26

4.3.1 Hesekiel 6:1–10... 27

4.3.2 Hesekiel 20:1–44... 27

4.3.3 Hesekiel 16:1–63... 28

4.3.4 Hesekiel 36:16–18... 29

4.3.5 Guds gåva: En ny Själv- och Gudsförståelse ... 30

4.4 Vänd om så får ni leva! ... 31

4.4.1 Hesekiel 14:1-11 ... 31

4.4.2 Hesekiel 18:31... 32

4.4.3 Hesekiel 11:19-21 ... 34

4.5 Sammanfattning ... 35

Kapitel 5: Sammanställning ... 36

5.1 En saklig sammanställning... Fel! Bokmärket är inte definierat. 5.2 En mer poetisk avslutning ... Fel! Bokmärket är inte definierat. Litteraturförteckning... 37

Kapitel 1: Introduktion

1.1 Inledning

Hesekiel är verksam som profet i samband med judarnas exil under 500-talet f.kr. och talar därmed till ett folk som upplever stor förvirring och smärta. Som Guds folk, speciellt utvalda bland alla andra, befinner de sig nu i en situation där Guds beskydd av någon anledning verkar utebli. Deras fiender är dem övermäktiga genom hela Hesekiels bok, och till slut finns inte ens templet kvar, platsen för Guds boning och symbolen för Guds närvaro mitt ibland dem. Hur ska de hantera detta? Hur ska de förstå vad som har hänt, och vad har de egentligen att hoppas på? Här kommer Hesekiel med ett budskap som rymmer både skarpa anklagelser och mycket hopp. Han förmedlar sina visioner för sitt folks framtid med ett rikt och varierat språk och en uppsjö av bilder, varav löftet om att Gud ska ta bort stenhjärtat ur deras kroppar för att istället ge dem ett nytt hjärta, ett hjärta av kött, är en återkommande sådan vision. I denna uppsats vill jag undersöka vad detta nya hjärta har att säga om relationen mellan Gud och Guds folk.

1.2 Frågeställning och syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka uttrycket ”ett nytt hjärta” (שדח בל) i Hesekiel 36:26 och vad detta vill säga om folkets sätt att förhålla sig till den Gud som kallar Israels folk för sina och som de kallar sin. Huvudfrågan lyder: Vad är innebörden i uttrycket ”ett nytt hjärta” i dess litterära kontext, i Hesekiels bok som helhet men framförallt Hes 36:16–18, samt vad detta uttryck säger om relationen mellan Gud och Israel i Hes 36:16-38? För att besvara detta kommer jag att arbeta med följande tre underfrågor: Vad finns för teologiska motiv bakom uttrycket? Varför anger texten att folket ska skäm- mas? Vad är avhängigt Gud respektive folket i det som behöver ske för att en förvandling av folkets hjärta ska kunna äga rum?

1.3 Metod

I denna uppsats jobbar jag med en historisk-kritisk metod med fokus på en synkron läsning. Det innebär att jag inte kommer att intressera mig för texternas förhistoria eller olika stadier i Hesekiels boks utveckling utan kommer att läsa boken så som vi nu har den i sin helhet. När man arbetar med en text på detta sätt, visar Hayes & Holladay, att man utgår från att den bibliska kommunikationen har ett tydligt ärende och att det finns en retorisk situation som består av någon som kommunicerar,

några som är målet för kommunikationen samt ett ärende.¹ En viss kännedom om kommunikatören och mottagarna av kommunikationen kan därför vara till stor hjälp när det gäller att tolka själva tex- ten, därför utforskar jag vilka dessa kan tänkas vara.Vidare kommer jag, utifrån min litterära metod, att läsa min text om det nya hjärtat i sin något större litterära kontext, samt i ljuset av andra relevanta texter i Hesekiel.

1.4 Disposition

I kapitel ett ger jag en introduktion till det arbete jag här presenterar, inklusive en forskningsöversikt.

I kapitel två kommer jag sedan att, med grova penseldrag, måla den teologiska kartan som finns i Hesekiels bok, samt att göra ett ordstudie om ”hjärtat” i GT. I kapitel tre gör jag en första bearbetning av den bibeltext som kommer att vara den primära texten för min analys för att sedan i kapitel fyra fördjupa några av de perspektiv som framkommit i föregående kapitel. Dessa perspektiv är skapelse- teologi, skammens roll och funktion i Hes 36 och frågan om vem som är agent i skapandet av det nya hjärtat. Vart och ett av dessa perspektiv svarar på en av mina underfrågor. Till sist kommer jag så att göra en sammanfattning och slutsats av vad jag kommit fram till.

1.5 Avgränsning och material

Det finns tre texter i Hesekiel som talar om ”ett nytt hjärta” (11:19; 18:31; 36:26). Jag kommer inte att göra en ingående bearbetning av alla dessa utan fokuserar på den text jag anser vara mest utförlig och heltäckande utifrån min frågeställning, nämligen 36:26 med omgivande verser. De övriga två texterna kommer jag enbart att beröra i den utsträckning de kompletterar mitt huvudsakliga avsnitt.

Dessa tre texter nämner också ”en ny ande”, detta behandlar jag som ett parallellbegrepp till det nya hjärtat. I kapitel 36 talar också Gud om att han ska fylla folket med sin egen ande, en formulering som väcker frågor om relationen mellan antropologi och pneumatologi, men det är en fråga som jag dock inte behandlar i denna uppsats eftersom fokus ligger på just det nya hjärtat. Till min hjälp i min analys kommer jag i huvudsak att använda Daniel Blocks, Walther Zimmerlis, Walter Eichrodts och Leslie Allens kommentarer kring Hesekiel, då dessa anses generellt vara välkända och välrenomme- rade kommentarer. Jag kommer också att använda Christina Wendlands I Will Give You a Heart of Flesh samt en del andra artiklar och uppslagsverk.

1 Hayes & Holladay 1987, 74.

Forskningsöversikt

Denna forskningsöversikt kan verka något spretig i sin karaktär, vilket beror på att den handlar om relationen mellan Gud och Israel på ett mycket bredare plan än enbart hjärtat, eftersom det inte skri- vits så mycket med detta fokus.

Walther Eichrodt introducerade i sin Theology of the Old Testament (3 vol., 1933–1939)tanken om att förbund är den term som framför allt definierar relationen mellan Gud och Israel i Gamla testamentet. Även forskningen kring Hesekiel har dominerats av förbundstanken där den stora beto- ningen ligger på lydnad mot de bud Gud har givit. Hesekiels roll är att förklara varför folket har hamnat i exil (på grund av sin olydnad) och att uppmana dem till omvändelse.²

Det finns forskare som har fortsatt att betona förbundet som det övergripande temat men som samtidigt kritiserat den brist på mänsklig frihet som finns i tidigare tolkningar av boken, och bristen på ömsesidighet i relationen mellan Gud och folket. Margaret Odell skriver till exempel i sin kom- mentar Ezekiel (2003) om tempelvisionen i de sista åtta kapitlen av Hesekiels bok och pekar ut hur den nya staden är en plats där frihet råder, hur Guds majestät verkar vilja uttryckas i en djupare, autentisk ömsesidig relation som präglas mer av frihet än av enbart lydnad.³

Stephen L. Cook and Corrine L. Patton utforskar i sin bok Ezekiel’s Hierarchical World: Wrest- ling with a Tiered Reality (2004) frågan om hierarki i Hesekiel och menar att den typen av hierarki man tidigare läst in har lett till förtryck i kyrkan eftersom förståelsen av relationen mellan Gud och folket tenderar att påverka hur man förstår relationen mellan mänskliga ledare och deras följare/un- derlydande. Cook och Patton visar hur en god hierarki är ett sätt att skapa en ordning där både män- niskors och skapelsens värde månas som det bör, samt hur ömsesidig kommunikation och välmående utmärker en god hierarki.⁴

Terence E. Fretheim gör i sitt verk God and World in the Old Testament: A Relational Theology of Creation (2005) en genomgång av hela Gamla testamentet utifrån ett skapelse- och relationsper- spektiv. Han kritiserar där bl.a. Eichrodt för hans sätt att låta förbundstanken vara den mest centrala tanken i förståelsen av relationen mellan Gud och Israel. Han menar att Israel var Guds folk långt innan något förbund ingicks, något som märks i Mose ord till Farao: ”Släpp mitt folk!” (2 Mos 8:1) Istället är händelserna vid Sinai en formalisering av en redan existerande relation. Israels folk är först och främst skapade av Gud och därigenom redan utvalda, först därefter kommer förbundet.⁵

Christina Wendland menar i sin I Will Give You a Heart of Flesh (2017) att förbundet med sin tydligt hierarkiska karaktär ändå är för smalt och har i sin forskning argumenterat för att trofasthet

2 Forskningsöversikten bygger till stora delar på Wendland 2007.

3 Wendland 2007, 129.

4 Wendland 2007, 130.

5 Fretheim, 2005, 10-20.

bör vara det dominerande temat i tolkningen av relationen mellan Gud och folket i Hesekiel. Utgångs- punkten för hennes forskning är Fretheims ovan nämnda verk,ett verk där skapelsen snarare än för- bundet lyfts fram som det primära sättet att definiera relationen mellan Gud och Israel. Den största skillnaden mellan dessa utgångspunkter ligger i hur man talar om Guds makt i denna relation. Där förbundstanken tenderar att betona Guds omutliga vilja som Israel antingen vägrar eller inte klarar av att lyda, där betonar skapelsetanken ett slags begränsande av Guds absoluta makt då Gud släpper in människan i sin värld, en människa som verkligen är fri och kan påverka, enligt Wendland.⁶ Hjärtat är platsen där denna relation har sitt säte och Wendlands stora fråga är hur denna relation uttrycks. I stället för att formulera den i termer som uttrycker Guds radikala auktoritet, använder hon termer som snarare förknippas med överlåtelse och frihet, även om det givetvis finns en kategorisk skillnad mel- lan Gud och Israel i denna relation.⁷

John F. Kutsko (2000) menar att för Hesekiel är närvaron av en gudabild, till skillnad från den rådande uppfattningen, inte tecknet på en Guds närvaro utan tvärtom ett bevis på dennes frånvaro.

Det stora problemet för folket, själva anledningen till exilen, är deras oförmåga att förstå detta då de konstruerar gudabilder och sätter alltför stor tillit till templet, platsen för Guds närvaro När Gud låter templet förstöras och landet erövras är det, förutom ett straff, också en pedagogik för att återskapa den rätta relationen mellan Gud och Israel, menar Kutsko. Det är ett återvändande till ökenvand- ringen, en tid då Guds närvaro rörde sig tillsammans med folket, oberoende av en plats. Gud vill påminna om sin transcendens. I detta ser Kutsko en parallell till hur exempelvis Babylon med flera behandlar andra besegrade folks gudabilder. En erövring följdes ofta av ett förflyttande av det beseg- rade folkets viktigaste gudar till segrarens huvudstad. Där kunde de med tiden restaureras för att sedan föras tillbaka till sin gamla boning, men nu med dess nya överhuvuds märken eller tecken på sig. Så är det även med Israels exil, med den skillnaden att Gud, och inte Babylon är den sanna orsaken bakom Babylons erövring och det är folket, och inte någon bild av trä eller sten, som är Guds sanna bild. Här återställer Gud sitt folk genom att återskapa den rätta relationen mellan dem, och återför dem sedan till sitt eget land som återupprättade avbilder av den Sanne Guden.⁸

Steven S. Tuell argumenterar i sin artikel ”Divine Presence and Absence in Ezekiel’s Prophecy”

(2000) för att Hesekiel gör en radikal omtolkning av vad som egentligen är Guds närvaro bland folket.

Guds kabod (härlighet) återfinns i P enbart på heliga platser, men i Hesekiel kommer Guds härlighet till profeten på en plats som är allt annat än helig för folket. Förståelsen av Guds härlighet förändras från att vara förknippad med tempel och bilder, till att förknippas med Guds eget ord. Tempelvisionen i slutet av boken visar folket att deras eget tempel i Jerusalem enbart är en bild av Guds himmelska

6 Wendland 2007, 131.

7 Wendland 2007, 134.

8 Kutsko 2000, 101–149.

boning och fungerar som en försäkran att Gud verkligen är ohotad av Babylon. Detta hämtar han delvis från dödahavstexten Songs of the Sabbath Sacrifice, där Qumrankommuniteten förstår detta som en bild av den himmelska världen. Därifrån kommer Guds ord och så länge folket har Guds ord, är de alltså inte övergivna.⁹

Jacqueline E. Lapsley skriver i sin tur om skammens positiva roll i bland annat de texter jag undersöker i artikeln ”Shame and Self-Knowledge: The Positive Role of shame in Ezekiel’s View of the Moral Self” (2000). Hon skiljer mellan den skam som läggs på av andra, och den skam som kommer inifrån, från ånger. Det är den andra typen av skam hon framför allt fokuserar på och menar att detta är en gåva från Gud, en del av återställandet. Vad Gud vill ha är inte bara ett folk som lyder etiska bud utan snarare ett folk som har ett helt nytt sätt att förhålla sig till och förstå sig själva, sin omvärld och sin Gud. Här är skammen ett centralt verktyg för att åstadkomma denna förvandling och skapa en kärlek till det goda och en avsky för det onda. Detta är ett nytt kapitel i förståelsen av moral i Israels historia, menar hon.¹⁰

Vi ser alltså att det skrivits en hel del om relationen mellan Gud och Israel i Hesekiels bok. Mitt bidrag kommer att vara att bearbeta frågan just utifrån en text om ”ett nytt hjärta” som huvudfokus, och väva samman ett antal olika, tidigare forskningstrådar i detta.

9 Tuell 2000, 97–118.

10 Lapsley 2000, 143–174.

Kapitel 2: Introduktion till Hesekiels bok

2.1 Översikt av Hesekiels bok

Hesekiel var själv av prästerlig släkt (1:3),¹¹ och tillhörde den våg av judar som deporterades till Babylon år 597 f.kr. Han är därmed samtida med Jeremia, visar Zimmerli.¹² När det kommer till att framföra sitt profetiska budskap tycks hans kreativitet inte känna några gränser. Han ligger till exem- pel på den ena sidan 390 dagar och på den andra under 40 dagar som en symbol för Israels och Judas skulder (4:1–17). Han rakar sitt eget huvud för att illustrera hur Guds domar kommer att gå fram som en rakkniv (5:1–17). Han låter bli att sörja sin hustru, även det en handling som fungerar som en profetisk bild av Guds handlande med folket (24:15–24).

Det budskap han framför är ett minst sagt skarpt budskap. För det första pekar Wendland ut att 24 av bokens totalt 48 kapitel innehåller Guds vrede riktad mot sitt folk och ytterligare åtta kapitel uttrycker Guds vrede gentemot andra folk.¹³ Här finner vi en del magstarka bilder då Israel och Juda till exempel beskrivs som otrogna hustrur som ska stenas och stympas som ett resultat av sin otrohet.

Vidare visar hon att de vanliga termerna för kärlek och trofasthet lyser med sin frånvaro hos Hesekiel och till och med i de stycken där det faktiskt handlar om folkets upprättelse och räddning understryks det gång på gång att det inte är för deras skull Gud handlar utan för sitt eget namns skull.¹⁴

Guds kärlek saknas dock inte i boken utan blir tydlig då Gud uttrycker den framtid Gud planerat för folket (en framtid som för övrigt visar att de extrema bilder av dom som finns kommer att visa sig vara något begränsade i förhållande till verkligheten), som är full av välstånd (Hes 34–48) men också som en underliggande motivering till Guds domar. Block menar sig se en svartsjuka från Guds sida i Hesekiel som är berättigad, precis som makens svartsjuka gentemot hustrun som lämnar honom, eller fadern som blir övergiven av sina barn. Han menar att intensiteten i vreden mot allt som hotar denna relation står i direkt proportion till djupet av hans längtan och kärlek. Block skriver: ”It [God's love] arises out of the profoundity of his covenant love. Because he feels so deeply he must respond so vigorously.”¹⁵

Tidigt i boken får Hesekiel se en syn som börjar med att han får se templet i Jerusalem och folket där bedriver avgudadyrkan över hela tempelområdet (8:1–11:25). På grund av detta lyfter sig Herrens härlighet från templet och överger det. Temat avgudadyrkan är något som sedan löper som

11 Jag använder Bibel 2000 om inget annat anges.

12 Zimmerli 1979, 12–14.

13 Wendland 2007, 36.

14 Wendland 2007, 36.

15 Block 1997, 14.

en röd tråd genom hela profetens budskap, både som motivering till Guds domar (5:11; 16:36; 20:32), men också som något Gud ska befria folket ifrån (11:18; 36:25; 40:7).

Hesekiel bok kan delas upp i tre större delar, menar Douglas Stuart. Kapitel 1–24 handlar om Guds heliga och rättmätiga vrede över Israels synder, som primärt består av avgudadyrkan och blods- utgjutelse. Jerusalem kommer att förstöras, inklusive det tempel där Gud uppfattas ha sin boning, och en deportation kommer att ske. Kapitel 25–32 visar dock att detta inte alls är något nederlag för Gud, tvärtom är Gud den absolut suveräne, vilket här uttrycks genom att Gud även har makt och rätt att döma de andra folken. Notera dock att Babylon inte får någon del i dessa domar, något som stärker tanken om Guds suveränitet genom att Babylon i själva verket är Guds redskap. Resten av boken, som utspelas efter att Jerusalem fallit år 587 f.kr, handlar sedan om återvändandet till landet och upprättelsen av relationen till Gud.¹⁶ Min primära text finns alltså i denna tredje och sista del.

2.2 Begreppsanalys av ”hjärta”

2.2.1 ”Hjärtat” i Gamla testamentet

Hjärtat (hebreiska בל) återfinns 851 gånger i Gamla testamentet och syftar de allra flesta gångerna på det mänskliga hjärtat, visar Wendland.¹⁷ Denna term har en otrolig mångfald av betydelser. Först och främst kan man konstatera att termen בל i princip är utbytbart mot שפנpå många ställen I GT. Johan- nes Botterweck visar att i den gammaltestamentliga människosynen har man inget intresse av att isolera olika delar av människan utan förstår henne framför allt som en helhet och därför används också hjärtat på olika sätt i olika kontexter.¹⁸ Han menar att ord som karaktär, personlighet, vilja och sinne alla är moderna termer som uttrycker något av innebörden av בל.

Människans drivkraft utgår från hjärtat. Bevarar man sitt hjärta så får man ett gott liv, eftersom livet utgår från hjärtat (Ords 4:23). Då Jeremia inte vill predika Guds ord är det som om det brann en eld i hans hjärta, och denna eld driver honom att ändå förkunna (Jer 20) och på samma sätt driver psalmistens brinnande hjärta honom att ropa till Gud.¹⁹ Gud använder också individers hjärtan för att handla i och genom människor, det är till exempel Faraos hjärta som förhärdas i samband med uttåget och folkets hjärtan som mjukas upp så att de följer Guds stadgar och bud i samband med återvändan- det från exilen i Hesekiel.²⁰

Hjärtat är också centrum för den intellektuella delen av människan. I kontrast till sinnena som upplever smaker och synintryck med mera är det hjärtat som minns, förstår och uppmärksammar.²¹

16 Fee & Stuart 2002, 195–197.

17 Wendland 2007, 26.

18 Botterweck, Fabry och Ringgren, TDOT, s.v. בֵל, 412–413.

19 Botterweck, Fabry och Ringgren, TDOT, s.v. בֵל, 424.

20 Botterweck, Fabry och Ringgren, TDOT, s.v. בֵל, 425.

21 Botterweck, Fabry och Ringgren, TDOT, s.v. בֵל, 419.

Detta gäller både för Gud och människor. När psalmisten utbrister ”vad är då en människa att du tänker på henne?” (Ps 8), är det Guds hjärta som är uppmärksamt på honom eller henne. Att för folket minnas till exempel Jerusalem medan de befinner sig i exilen, att minnas avgudarnas oförmåga att hjälpa, befrielsen från Egypten, allt detta sker i hjärtat.²²

Det allra mest frekventa, menar Wendland, är just att beskriva detta sistnämnda.²³ I dessa fall översätts begreppet ofta med ord som engelskans ”mind” (Jes 6:10) och ”will” (Jer 7:24) och för- knippas många gånger med relationen till Gud. Människan kallas att älska Gud med hela sitt hjärta (5 Mos 6:5), att bära med sig Guds bud i sitt hjärta (5 Mos 4:10), hjärtat gläder sig i Gud (Ps 13:5), fruktar Gud (Job 23:16) och bekänner Gud (Ps 34:19).²⁴

Gamla testamentet beskriver också Guds hjärta i relation till människan. En intressant iaktta- gelse relaterat till detta är att inga avgudar någonsin har ett hjärta eftersom de inte lever, vilket är en skarp kontrast till Gud. Guds hjärta har medkänsla (Hos 11:8), sörjer (Jer 4:19), med mera. Guds hjärta fungerar också som en norm för människan att efterlikna En rättfärdig präst agerar till exempel i enlighet med Guds hjärta (1 Sam 2:35) och de goda herdarnas kvaliteter är även de i linje med Guds hjärta (Jer 3:15).²⁵ Ett gott hjärta reflekterar alltså Guds sätt att se, höra, älska och känna den andre i relationen. Men vi finner även beskrivningar då hjärtat gör det rakt motsatta, uttrycker en olikhet och därmed en otrohet gentemot Gud (5 Mos 2:30, Hes 2:4).²⁶

Vi ser alltså att hjärtat har en oerhörd bredd av funktioner, så som minne, centrum för handling, personlighet och karaktär. Jag anser att Block sammanfattar det bra då han menar att hjärtat utgör människans centrum, själva sätet för hennes vilja, känsla och tanke.²⁷ Han anser också att ”en ny ande” i Hes 36 i princip fungerar som en parallell till ”ett nytt hjärta”, en uppfattning jag delar.²⁸

2.2.2 Hjärtat i Hesekiel

I Hesekiel används termen ”hjärta” bl.a.i förhållande till folket för att beskriva deras förhållande till Guds vilja. Vid ett antal tillfällen beskrivs folket som de som får ta emot Guds ord, men på grund av sina hårda hjärtan kommer de inte att lyssna utan att fortsätta vara motsträviga (2:4; 3:7). På andra ställen finns hjärtat på ett rakt motsatt sätt, på två ställen handlar det om ett löfte att Gud ska ge dem ett hjärta av kött (11:19–21; 36:26), och på ett annat ställe är det en uppmaning att folket ska omvända sig och skapa sig ett nytt hjärta (18:31). I alla dessa exempel handlar det om att leva i enlighet med Guds vilja.

22 Botterweck, Fabry och Ringgren, TDOT, s.v. בֵל, 422.

23 Wendland 2007, 26.

24 Wendland 2007, 26–27.

25 Botterweck, Fabry och Ringgren, TDOT, s.v. בֵל, 434–435.

26 Wendland 2007, 27.

27 Block 1998, 355.

28 Block 1998, 355.

Hesekiel talar även om de falska profeternas hjärtan. Domen över dessa är att de profeterar ur sina egna hjärtan och inte utifrån Guds hjärta när de ger sina försäkringar om välgång. De profeterar inte omvändelse, utan säger vad än folket vill höra, för sin egen försörjnings skull (13:2, 7). Detta bedrövar den rättfärdiges hjärta (13:22).

Folkets hjärta är också platsen där avgudarna bor. I kapitel 20 ger Hesekiel en historisk tillba- kablick till uttåget ur Egypten där Gud gav sig tillkänna och lovade att ge folket ett land. Folket gör dock snart en avgudabild, Gud hejdar sin vrede för sitt namns skull och ger dem buden. Men i stället för att följa dessa gick de efter avgudarna i sina hjärtan (20:16). Dessa avgudar finns kvar även på Hesekiels tid, och så länge de gör det är det lönlöst för folket att tro att de ska få gehör från Gud.

Hesekiel beskriver till exempel hur några äldste söker upp honom för att fråga om råd, men eftersom avgudarna fortfarande i hög utsträckning är i besittning av deras hjärtan (14:3–4), ska Gud sätta skräck i dem, ordagrant: han ska gripa dem i deras hjärtan (14:5, 7). På samma sätt ska Gud skapa oro i hjärtat hos många folk (32:9).

Vid ett annat tillfälle återfinns hjärtat i en retorisk fråga från Guds sida. Han börjar med att räkna upp de synder som folket begått, tillbedjan genom avgudabilder, vanhelgande av sabbaten, förtryck av invandrare och änkor, förtal, otukt och otrohet, blodsutgjutelse och mord mot betalning, samt ocker. Sedan kommer den stora frågan: kommer ditt mod (hjärta) att räcka när jag gör upp med dig? (22:14).

På ett antal ställen används också hjärtat som en slags beskrivning av en geografisk plats. Här handlar det om Tyros handelsskepp som byggdes i hjärtat av havet (27:25–27). Något som ledde till ett högmod (ett upplyft hjärta, 28:2) hos Tyros, han har gjort sitt hjärta till en guds hjärta (28:6), och tror sig nu vara gudomlig. Därför ska kungen dö i hjärtat av havet (28:8)

Ytterligare två betydelser finner vi i bokens avslutande vision (Hes 40-48). Profeten får se en stad och mitt i den staden ett tempel. Här beskriver B2000 en uppmaning till profeten att öppna sina ögon och öron och noga lägga märke till allt Gud vill visa honom. Ordagrant översatt skulle uppma- ningen vara att ”fokusera sitt hjärta på det han ser” (40:4). En liknande uppmaning ges även när han ska lyssna in stadgarna för Herrens hus och lagarna som gäller där (44:5). I denna vision av templet finns också en befallning om att främlingar med oomskurna hjärtan och kön inte är välkomna i denna nya tillvaro (44:7–9).

2.2.2: Sammanfattning

Vi ser alltså att termen ”hjärta” i Hesekiel används både för att beskriva geografisk plats, som centrum för uppmärksamhet, som sätet för känslor av olika slag, som platsen där avgudarna har sitt säte samt att ett rätt inställt hjärta är en förutsättning för att kunna leva i enlighet med Guds vilja. Om hjärtat i

Hes 36:26 skriver Allen att det handlar om folkets vilja..²⁹ Block går ännu längre och betonar att det nya hjärtat innefattar både tanke, handling och känsla.³⁰ Zimmerli går så långt att han menar att ett nytt hjärta innebär att när Israeliterna får ett nytt hjärta blir de nya varelser.³¹ Jag skulle vilja sam- manfatta betydelsen av hjärtat i Hes 36:26 som den djupaste drivkraften, som genomsyrar både tanke, känsla och vilja. Hjärtat är människans absoluta centrum.

29 Allen 1990, 165.

30 Block 1998, 355.

31 Zimmerli 1979, 262–263.

Kapitel 3: Hesekiel 36:16–38

3.1 Inledning

Mitt intresse i denna uppsats är innebörden av det nya hjärtat i Hesekiels bok. Uttrycket ”ett nytt hjärta” förekommer tre gånger i Hesekiel (11:19; 18:31; 36:26) och i detta kapitel kommer jag att ge en överblick av det mest utförliga av de sammanhang där uttrycket förekommer Den frågeställning jag jobbar utifrån är vad uttrycket ”ett nytt hjärta” i sin litterära uttrycker om relationen mellan Gud och Israel. Det första jag då behöver göra är att slå fast vilka verser som för mig utgör den litterära kontext jag vill arbeta med. Sedan kommer jag att ge en överblick över kapitlet samt en vers- för verstolkning. Jag kommer att ge ett särskilt utrymme åt vv. 25–28, där det talas om det nya hjärtat.

3.2 Textavsnittet

Jag kommer att behandla Hesekiel 36:16–38 som en litterär enhet då det tycks rimligt både utifrån min egen läsning av den lite större kontexten, av kommentatorer som Block, Zimmerli, Allen och Eichrodt samt bibelöversättningar till exempel B2000 och NIV.³² Block visar dock att det finns gott om diskussioner kring hur enheterna som utgör detta längre stycke ska delas upp, diskussioner som innefattar både textkritiska och litterära argument.³³ Dessa kommer jag dock inte att behandla i denna uppsats.

Anledningen till att detta stycke ska behandlas som en sammanhängande textenhet finns fram- förallt i de profetiska formlerna i vv. 16, 22, 33, 37.³⁴ Vid en snabb genomläsning av de kapitel som omramar mina verser framgår relativt tydligt att det inledande tilltalet ”Människa!” (36:16) fungerar på en rad andra ställen i boken som en introduktion till något nytt (se till exempel 33:23; 34:1; 35:1;

36:1; 37:15), likaväl som den avslutande formuleringen ”då ska de inse...” är ord som på flera andra ställen i Hesekiels bok sätter punkt för ett stycke (33:29; 34:30; 35:15; 37:14). Den (åtminstone i Hesekiel) något mindre dramatiska formuleringen ”så säger Herren Gud” (vv. 22, 33, 37) fungerar då som en markör för något slags skifte i profetian, men inte för en helt ny litterär enhet, menar Allen.³⁵ Därför kommer jag att ge en överblick av hela textavsnittet, 36:16–38, med tyngdpunkt på vv. 25–28 för att rätt kunna förstå innebörden av det nya hjärtat.

Block ser ”Guds ära” som det tema som förenar hela detta stycke, där vart och ett av de mindre avsnitten behandlar denna fråga ur olika aspekter:

32 Block 1998, 337–367; Zimmerli 1983, 241–252.

33 Block 1998, 337–340.

34 Block 1998, 337; Zimmerli 1983, 244–245.

35 Allen 1990, 176.

Vv. 16–21: Det första vi finner är en beskrivning av den kris Guds ära befinner sig i, då fol- kets situation tycks peka på en maktlös Gud.

Vv. 22–32: Därefter utmålas Guds handlande med sitt folk samt målet med detta, nämligen att återupprätta sitt namns rykte.

Vv. 33–36: Guds namn och rykte återställs och motsvarar nu Guds person hos de omgivande folken.

Vv. 37–38: Guds namn och rykte återställs och motsvarar nu Guds person hos Israel själva.³⁶

3.3 Vers 16–21

Herrens ord kommer till Hesekiel, men ingen uppmaning ges om att ge dessa ord vidare, vilket inne- bär att profeten här inte fungerar som språkrör för Gud utan snarare som en av hans förtrogna, som en vän. Liksom Abraham fick samtala med Gud om Guds planer med Sodom och Gomorra (1 Mos 18) och Mose fick ta del av Guds planer och hans karaktär i ensamhet på berget (2 Mos 33:12–34:9), så har Hesekiel här bjudits in i JHWH:s inre cirkel, menar Block.³⁷

Gud beskriver hur landet han gav sitt utvalda folk nu har blivit orent genom folkets leverne, vilket innefattar mord och tillbedjan av gudabilder. Allen kallar detta ”a history of failure”, och menar att Hesekiel beskriver detta i enlighet med sin prästerliga tradition: Folket ådrar sig en orenhet som smittar hela landet. Han ser 3 Mos 18:24–30 som en bakgrund, där folkets potentiella orenhet smittar av sig på själva landet, som i sin tur spyr ut folket.³⁸

Själva tanken om ett orent land går tillbaka ända till Kanaan, där landets orenhet (orsakad av invånarnas ondska) angavs som själva anledningen till varför deras områden gavs till Israel (5 Mos 9:4–5). Vidare finns också varningar för att Israel kan gå samma öde till mötes som kananéerna om de tar efter deras seder och bruk (5 Mos 18:9–12), visar Block.³⁹ Som en följd av detta tömmer Gud sin vrede över folket och sprider ut dem i främmande länder, enligt vad deras gärningar förtjänade.

Problemet är att som en följd av detta ifrågasätts också Guds rykte och Guds namn, eftersom det var en Guds uppgift i det antika främre orienten att beskydda sitt folk och sina länder.⁴⁰

Här ser vi också själva kärnan i anklagelsen, enligt Zimmerli: folket har berövat Guds namn dess helighet och vanhelgat det. Detta nästan personifierade bruket av Guds namn, som någonting separat och självständigt, tycks vara ett eko av 5 Mos 12:5 men med vissa skillnader, menar han. Där deuteronomisten använder namnet i samband med Israels kultiska centrum, platsen där offer av olika slag skulle utföras, gör Hesekiel andra kopplingar. I hans skrifter har vi fått se Guds härlighet lyftas från templet och följa med sitt folk till Babylon (11:22–25), vilket ger oss en ny förståelse av vad som

36 Block 1998, 343.

37 Block 1998, 344.

38 Allen 1990, 178.

39 Block 1998, 345.

40 Allen 1990, 178; Block 1998, 348.

är Guds egentliga boning. I stället för en plats tycks det snarare vara det folk som Gud har utvalt som sitt (20:5) som är boningen, en poäng som framträder ännu tydligare i 11:16.⁴¹

3.4 Vers 22–24

Dessa verser kan förstås som en inledning till ett frälsningsorakel (ett löfte om frälsning), menar Block, men utifrån innehållet skulle man snarare kunna förvänta sig en svidande domsprofetia. Allt börjar med en anklagelse: Överallt dit de har kommit har de vanhelgat Guds namn.⁴² Vad Gud gör här är inte någonting unikt för vare sig Gamla testamentets profeter i allmänhet eller exilprofeterna i synnerhet. Även Jesaja återger till exempel hur Gud säger ”du åkallade inte mig, Jacob ... Tvärtom betungade du mig med dina synder och tröttade mig med dina förbrytelser” (Jes 43:22–4).

Vad som däremot skiljer Hesekiel från både Jesaja och Jeremia är motiveringen till frälsnings- oraklet: varför ska Gud gripa in och rädda sitt folk? Zimmerli har i svaret på denna fråga noterat en slående avsaknad av ord som barmhärtighet, kärlek, trofasthet, rättvisa och andra liknande termer, som annars är vanliga i denna typ av texter. Där Jesaja börjar med att låta Gud utropa ”trösta, trösta mitt folk” (Jes 40:1) slår Gud i Hesekiel med all säkerhet fast att det inte är för folkets skull utan för sitt namns skull som han ska handla. Ett gott liv för Israel, där Gud hämtat hem dem till deras eget land, må vara resultatet av Guds handlande, men det är inte det primära målet.⁴³

Det kan låta hårt, vilket det kanske är, men Eichrodt ser istället en betryggande förvissning i detta uttalande. Genom att konstatera att det är för sitt namns skull som Gud ska rädda folket, förank- rar Gud detta löfte i den mest säkra grund som överhuvudtaget finns: sin egen karaktär.⁴⁴

3.5 Vers 25–28

I min läsning av dessa verser tycks det mig att v. 28b utgör en slags sammanfattning av budskapet, medan de föregående verserna med olika bilder uttrycker denna kärna, nämligen att ”ni ska vara mitt folk, och jag skall vara er Gud”. Bestänkandet av rent vatten sägs uttryckligen vara för att rena folket från deras avguderi, alltså motsatsen till att låta Herren vara deras Gud. Men också stenhjärtat kan förstås som starkt förknippat med avguderi, även om det inte sägs rakt ut i detta avsnitt. Både Wend- land och Kutsko visar med hjälp av en rad texter i Hesekiel en tydlig koppling mellan hjärtat och tillbedjan av avgudar. De falska profeterna profeterar till exempel falskt ur sina egna hjärtan i stället för att profetera Guds ord (13:1–19), de äldste som söker råd hos Hesekiel avvisas på grund av att de

41 Zimmerli 1983, 246.

42 Block 1998, 351.

43 Zimmerli 1983, 247–248.

44 Eichrodt 1970, 496–497.

har avgudar i sina hjärtan (14:1–5), och en del av Guds anklagelser mot folket är att de har burit avgudar i sina hjärtan (20:16). Genom att bära avgudarna, bilder av trä och sten (20:32), i sina hjärtan har dessa till sist antagit samma substans som föremålet för dess tillbedjan, men Gud ska mjuka upp det förhårdnade.⁴⁵ Block betonar att anden i princip fungerar som en parallell till hjärtat i detta textav- snitt, där båda uttrycker människans centrum, själva sätet för hennes känsla, vilja och tanke.⁴⁶ Det innebär att både den hjärttransplantation och den nya anden vi ser här på sätt och vis utgör en parallell till bestänkandet av rent vatten, då alla tre beskriver en resa från avgudarna tillbaka till Herren.

Det hårda hjärtat, menar Wendland, hämtar Hesekiel framför allt från Exodusberättelsen, där det är Farao som har detta hårda hjärta. Precis på samma sätt som Gud sänder Mose till Egypten för att befria folket från den förhärdade, så har Gud i Hesekiel åter en plan att befria folket från stenhjär- tat, men denna gång sitter det i deras egna bröst.⁴⁷

Löftet om det nya hjärtat har stora likheter med två andra texter i Gamla testamentet. Den ena (5 Mos 30:1–8) kommenterar jag mycket kort här, och sedan mer utförligt i diskussionen om skapelse och förbund nedan. Det vi noterar här är att medan deuteronomisten förknippar Guds upprättande verk med ett initiativ från folkets sida: Om ”du besinnar dig... så att du vänder tillbaka till Herren” (5 Mos 30:1–2) lyser folkets delaktighet i förvandlingen med sin frånvaro i Hesekiel 36. Att Gud är det ensamt handlande subjektet kommenterar även Zimmerli i samband med det nya hjärtat, men också när han talar om den ande som ska läggas i folkets bröst. Han visar att Gud både är den som fyller dem med sin ande samt är den som verkar i dem och skapar lydnad genom samma ande.⁴⁸

Den andra texten är i Jeremia 31:31–34, en text där Gud talar om att han ska lägga lagen i folkets bröst och skriva den i deras hjärtan.⁴⁹ Liksom i Femte Mosebok finns även här tanken om ett överflödande liv förknippat med detta nya förbund som Gud sluter med folket: ”Jubla av fröjd över Jacob, ropa ut din glädje över det främsta bland folken!” (Jer 31:7). ”Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem” (Jer 31:9). Liksom i Hesekiel finns tanken att Gud ligger bakom exilen för att genom denna skapa detta nya tillstånd (Jer 31:28; Hes 36:19), samt den formel som tycks eka genom hela Gamla testamentet: ”jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk” (Jer 31:33; Hes 36:28).

Skillnaderna mellan Jeremia och Hesekiel är dels att där Gud i Hesekiel ger sin egen ande till folket är det i Jeremia i stället lagen som skrivs i deras hjärtan. Läser man dessa båda texter tillsam- mans tycks framträder en koppling mellan lydnad gentemot Guds bud och intimitet med densamme.

45 Wendland 2007, 40–42; Kutsko 2000, 128–129.

46 Block 1998, 355.

47 Wendland 2007, 132.

48 Zimmerli 1983, 249.

49 Zimmerli 1983, 249.

Gud utbrister, efter att ha lovat att lägga lagen i folkets hjärtan: Då ska ”alla känna mig, från den största till den minsta” (Jer 31:34). Och omvänt, då folket i stället fylls av Guds Ande, något som kanske mer förknippas med intimitet och närvaro, blir konsekvensen ett liv i enlighet med Guds stad- gar och bud.

Denna koppling förstärks ytterligare genom att lydnaden av Guds stadgar och bud leder till att”så ska ni vara mitt folk, och jag ska vara er Gud”. Denna formulering är hämtat från juridiska sammanhang, inte minst de som beskriver äktenskapet, menar Block. Han menar därför att vi kan se en stark intimitet och överlåtelse från Guds sida även i Hesekiel och att detta sätt att relatera kan sägas vara ett av de teman som förenar hela den bibliska uppenbarelsen. Det går tillbaka ända till Abraham och hans efterföljande (1 Mos 17:7–8), vilket sedan motiverar befrielsen från slaveriet i Egypten (2 Mos 6:2–7) och förbundet vid Sinai. Denna formel, i något varierande versioner, tycks eka enom hela Gamla testamentet och vidare in i det nya (2 Kor 6:16, Upp 21:3). Vidare poängterar Block också två ytterligare saker. För det första att denna intimitet och överlåtelse från Guds sida är någonting unikt mellan Gud och Israel. Även om andra folk också hade viktiga relationer till sina gudar var det inte på denna nivå. För det andra ser han en skillnad i prioriteringsordningen: där andra gudar främst var förknippade med ett visst territorium, och enbart i förlängningen med folket som bodde där, tycks Hesekiels Gud främst ha slutit ett förbund med ett visst folk, och som en förlängning av den relationen ges också ett land som gåva.⁵⁰

3.6 Vers 29–30

Men även om folket återförs till landet och relationen till deras Gud återupprättas, krävs det också vissa kvaliteter av det nya livet för att Guds rykte skall vara återupprättat. Som en följd av den nya renheten som strömmar inifrån folket förvandlas också själva landet. Träden bär mycket frukt, åkern ger riklig skörd och Gud sammankallar säden (ןגדה־לא יתארקו), en formulering som påminner om en general som sammankallar sina trupper, eller en person som inbjuder sina vänner till en fest.⁵¹ Det är som om folkets nya liv väller ut som vatten ur en källa, som sedan bevattnar hela landskapet och gör det friskt.

3.7 Vers 31–32

Här förflyttas fokus från Guds frälsarverk till folkets reaktion på detta. I förhållande till det gensvar folket ger i Hesekiel gör Block en intressant jämförelse med det gensvar som finns hos de andra exilprofeterna. Jeremia utlovar att ”De skall komma till Sions höjd och jubla, de skall stråla av lycka

50 Block 1998, 354.

51 Block 1998, 358.

över allt vad Herren ger” (Jer 31:12) och att ”Då skall flickorna dansa i glädje, ynglingar och gamla fröjdas.” (Jer 31:13). Jesaja uppmanar folket att ”Gå upp på ett högt berg med ditt glädjebud, Sion, ropa ut ditt glädjebud med hög röst, Jerusalem” (Jes 40:9). Hos Hesekiel finns inte minsta tillstym- melse till denna glädje, i stället kommer folket att skämmas, avsky sig själva och blygas ända in i märgen.⁵² Detta kan säga något om frågan om vems initiativet är. Zimmerli noterar till exempel att skammen inte kommer som en förutsättning för befrielseverket, alltså en omvändelse som initierar Guds handlande; tvärtom är det Guds redan aktiva godhet som får folket att läsa sin historia och sitt förflutna i ett nytt ljus.⁵³

3.8 Vers 33–36

Här fördjupas beskrivningen av det återskapande, läkande verk Gud uträttar. Vi ser att det är en hol- istisk upprättelse: det handlar inte bara om relationen mellan Gud och folket utan detta får konse- kvenser för i princip alla livets områden. Det öde landet ska börja blomstra och ruinerna ska byggas upp, så till den grad att främlingen som går förbi ska häpna och tycka sig se en glimt av Edens lust- gård, själva paradiset. Zimmerli skriver att detta är ännu en beskrivning av hur folkets liv sprider sig ut över landet, men där vv. 29–30 mynnar ut i att folket gör en ny insikt om sig själva, är det nu i stället deras grannar som häpnar och får en ny förståelse av Gud.⁵⁴ Ryktet återupprättas hos de om- givande folken, menar Block.⁵⁵ Allen drar kopplingen till Jer 1:10 och menar att Gud blir känd som den som bygger upp.⁵⁶

3.9 Vers 37–38

För första gången i det aktuella textavsnittet ser vi hur Gud öppnar sig för folket och deras önskningar.

SFB uttrycker detta: ”Också detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem.” Tidigare har folket haft en helt passiv roll, men i detta textavsnitt antyds för första gången att de själva ber och uttrycker sin längtan inför Gud, och Gud lovar att svara dem. Block noterar att denna öppenhet från Guds sida står i skarp kontrast till tidigare textavsnitt i Hesekiel där Gud vägrar lyssna till dem som kommer för att rådfråga honom (14:3; 20:3).⁵⁷

Svaret på var denna öppenhet kommer ifrån, anser Zimmerli, kan vi finna i vers 38 där folket beskrivs som ”de heliga fåren, Jerusalems får, vid högtiderna” (SFB).⁵⁸ Bestänkandet av rent vatten,

52 Block 1998, 359.

53 Zimmerli 1983, 250.

54 Zimmerli 1983, 250.

55 Block 1998, 362–363.

56 Allen 1990, 179.

57 Block 1998, 364.

58 Zimmerli 1983, 251.

det nya hjärtat och den nya anden låter folket vara Guds folk, avskilda enbart för honom precis som offerfåren är avskilda för Gud vid högtiderna. Den lilla, förkrossade, bortförda flocken ska åter bli bönhörda av sin Gud!⁵⁹

3.10 Sammanfattning

I det textavsnitt som varit i fokus ovan har landet alltså blivit orent på grund av folkets synder som består av tillbedjan av avgudar och blodsutgjutelse, vilket leder till att Gud skingrar folket i främ- mande länder. Problemet detta medför är att Guds namn släpas i smutsen. Guds rykte förstörs bland de andra folken. Gud utlovar i detta textavsnitt en upprättelse, men inte för folkets skull utan just för att återupprätta sitt namns härlighet. Något av det mest centrala i denna befrielse är renandet av folket med hjälp av rent vatten, ett nytt hjärta och en ny ande, samt att Gud ger sin egen ande. dessa tre tillsammans återskapar det gamla idealet: Herren är nu folkets Gud, och folket är nu Herrens folk.

Folkets delaktighet i denna förvandling lyser med sin frånvaro, det är Gud som ensam åstadkommer denna förvandling. Folkets nya liv sprider sig ut över det land de fått återvända till, ett land som nu blomstrar på ett sådant sätt att det för tankarna till paradiset, Edens lustgård. Detta leder till reaktioner dels hos folket, som nu ser sin historia i ljuset av Guds godhet och skäms, dels hos de omgivande folken, som inser att det är Herren som åstadkommit detta.

59 Allen 1990, 180.

Kapitel 4: Fördjupning

4.1 Inledning

I detta kapitel kommer jag att utforska och fördjupa tre teman från föregående kapitels textanalys.

Först kommer jag att undersöka vad det ”nya” i ett nytt hjärta egentligen innebär. Förbundsteologin tycks vara det dominerande i denna text, men finns det också andra viktiga teman? Sedan kommer jag att undersöka vidare den reaktion folket uppmanas att ge på Guds befrielseverk i Hesekiel. Jag har visat hur Hesekiel skiljer sig från andra exilprofeter i denna fråga eftersom Guds handlande re- sulterar i skam från folkets sida istället för i glädje. Jag vill utforska hur skammen egentligen fungerar i denna profetiska text. Till sist kommer jag att jämföra alla de tre texter i Hesekiel som talar om det nya hjärtat och ställa mig frågan om vem som egentligen är den handlande parten i den förvandling som utlovas.

4.2 Förbund och skapelse 4.2.1 En traditionell tolkning

Centralt i löftet om frälsningen i Hesekiel 36 är alltså att folket ska få ett nytt hjärta och en ny ande, en formulering som är unik för Hesekiel. Tolkningshistorien när det gäller detta löfte, menar Wend- land, har ofta fokuserat på en inre förvandling hos Israel. Dessa har ett hårt hjärta som är oförmögna att leva upp till den lydnad som Sinaiförbundet krävde, och på grund av detta sätter Gud folket i exil och låter deras tempel förstöras. Folket är inte kapabelt att förändra sig själva och därför måste Gud gripa in och utföra en hjärttransplantation, vilket leder till en förnyad förmåga till lydnad och ett liv i enlighet med förbundet.⁶⁰ Block ser till exempel i sin bearbetning av Hesekiel 11:14–21 en slags andra chans, där folket får upprepa sin historia men med möjlighet att göra om och göra rätt med Guds hjälp. Först och främst kommer ett nytt exodus, där de som skingrats genom exilen åter befrias och samlas. På det följer ett nytt intåg: precis som israeliterna hade intagit ett orent land, Kanaan, på Josua tid, så får de göra det nu också med skillnaden att det denna gång är de själva som är orsaken till orenheten. Till sist kommer så det förnyade förbundet som innebär ett nytt hjärta och en ny ande, vilket Block, med gott stöd i texten, tolkar som en förmåga till helhjärtad tillbedjan och överlåtelse till Gud.⁶¹ Detta märks i formuleringar som ”Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem” (Hes 36:27b) och ”Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud” (Hes 36:28b). Vad Block ser i Hesekiel är alltså samma historia som i exodus-berättelsen,

60 Wendland 2007, 75–76.

61 Block 1997, 351–354.

samma förbund, med den skillnaden att folket nu får ett kraftigare stöd från Guds sida för att kunna leva upp till förbundets krav.

4.2.2 Wendlands kritik

Wendland kritiserar denna tolkning utifrån två perspektiv. För det första menar hon att Block inte tar tillräcklig hänsyn till ordet שדח (nytt) på tillräckligt stort allvar. Kan ett återupprättande av ett gam- malt förbund verkligen sägas vara någonting nytt, undrar hon?⁶² För det andra menar hon att detta sätt att förstå texten inte gör exilens sociologiska implikationer full rättvisa. Folkets situation är full- komligt horribel! I sin första tempelvision (8:1–11:25) beskriver profeten fruktansvärda blodbad, ga- tor fulla av lik, en syn så hemsk att han till slut utbrister ”tänker du förgöra allt som finns kvar av Israel?” (9:8). Längre fram i boken beskriver folket sin egen förtvivlan över att ruttna bort genom tyngden av sina synder (33:10). I dessa texter ser Wendland ett folk som är mer eller mindre fullkom- ligt krossade under tyngden av Guds domar.⁶³

Genom att bära avgudar i sina hjärtan (20:16), gudar gjorda av trä och sten (20:32), har folket störtat sig själva i fördärvet. Deras egna hjärtan, centrum för deras drivkraft, vilja och känsla har med tiden antagit samma substans som föremålet för deras tillbedjan. Precis som folkets liv efter upprät- telsen, präglat av det nya hjärtat och den nya anden, sprider sig ut över landet och får det att blomstra, så förpestar även deras nuvarande hjärtan, en slags dödens drivkraft, hela deras tillvaro. Död och förlust präglar deras situation rakt igenom: familjemedlemmars död, förlusten av sin stad, sitt land och sitt tempel. Wendland menar att folket tycks ha en viss förståelse för att det är deras egen oför- måga att leva upp till förbundets krav som åstadkommit denna katastrof, och hennes fråga blir då: är möjligheten till ett nytt försök, en chans att göra om och göra rätt tillräckligt hoppfull?⁶⁴

Wendlands svar är nej, och i sitt försök att lösa problemet vänder hon sig till Fretheims arbete med Jesaja 40–55, där han behandlar samma fråga. Fretheim menar att Jesaja i sina profetior går tillbaka, inte bara till upprättandet av förbundet, utan till själva världens skapelse. Gud försäkrar fol- ket att ”du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig” (Jes 43:4) och utifrån uttalanden som dessa drar Fretheim, enligt Wendland, slutsatsen att folket först och främst får vara dyrbara människor, skapade av Gud. Först när det slagits fast kan de börja förstå sin speciella plats i världen och deras speciella uppgift i Guds plan som Guds förbundsfolk.⁶⁵

På samma sätt som Fretheim ser skapelseteologi i Jesaja 40–55, gör Wendland det i Hesekiel 36. Först och främst pekar hon ut att רשב (kött, som i hjärta av ”kött”) också förekommer i visionen

62 Wendland 2007, 76-77.

63 Wendland 2007, 78.

64 Wendland 2007, 79.

65 Wendland 2007, 78.

av dalen med benknotor (37:6, 8), där det än mer tydligt förknippas med en nyskapelse av folket. För det andra menar hon att Guds ande (36:26) ytterligare förstärker bilden av ett nyskapat folk.⁶⁶

Jag anser att det finns relevans i detta argument då vi kan se, både i Hesekiel och övriga GT, att Guds ande är förknippad med skapelse av nytt liv, så som i exempelvis visionen av dalen med benknotorna, som står i direkt anslutning till min primära text. Här är det inte förrän Guds Ande sveper fram genom dalen som kropparna får liv (37:9), ett mönster som är ett tydligt eko av Första Mosebokens skapelseberättelse (1 Mos 2:4).

Kutskos arbete styrker i min mening hennes tes , han ser nämligen också en hel del anspelningar på skapelsen i kapitel 36–37 (även om målet med hans diskussion är en helt annan). Han pekar till exempel ut det uppenbara omnämnandet av Eden (36:35) och hur detta ska kultiveras, en tydlig kopp- ling till skapelsen. Men han gör också en (kanske något mer spekulativ) notering kopplad till folkets nuvarande geografiska situation. Skapelseberättelsen i Första Mosebok kapitel 2 nämner både flo- derna Gishon, som flyter förbi Jerusalem, och Tigris och Eufrat som flyter genom de babyloniska trakterna (1 Mos 2:10–14), alltså de två geografiska platser folket befinner sig i på Hesekiels tid. För det tredje lyfter han ett textkritiskt argument då han pekar ut att formuleringen ”de ska vara frukt- samma och föröka sig” (36:11) inte finns i de tidigaste grekiska texterna, men däremot i de senare hebreiska.⁶⁷ Det tycks alltså vara ett tillägg, och då denna formulering tydligt ekar skapelsemotiv verkar textens redaktörerna såsom vi nu har den velat måla den mot en skapelsefond.

Låt oss återvända till Wendlands resonemang om skapelse i kapitel 36, som avslutas med föl- jande ord:

God’s gift of a new heart/spirit indicates that death does not have the last word. The God of life, the God who creates, will be made known to the world through the faithful vitality of God’s people: “when through you I show my holiness in full view of them” (36:23).⁶⁸

Hon tycks alltså mena att det primära blir livets triumf över döden, i kontrast till de traditionella tolkningarna, där det snarare handlar om lydnadens triumf över olydnaden.

4.2.3 Min respons

Även om Wendland har goda poänger blir hennes kritik av traditionella tolkningar som Blocks ibland för långtgående, kanske för att hon vill framställa sitt eget forskningsbidrag som så nyskapande och viktigt som möjligt. Ett gammalt förbund som återupprättas, men med ett kraftigare stöd från Guds sida kan absolut ses som något nytt. Inte heller det faktum att folket befinner sig i en total katastrof

66 Wendland 2007, 81.

67 Kutsko 2000, 129–132.

68 Wendland 2007, 81.

som ett resultat av det gamla förbundet, vilket de svikit, övertygar mig om att folket inte skulle vilja ha en chans att göra om och göra rätt, speciellt inte om de denna gång får stöd från Guds egen ande.

Det bör också sägas att även om Wendland lyfter in skapelseteologi på ett nytt sätt är tanken om att Gud skapar något nytt i Hesekiel 36 långt ifrån ny. Eichrodt låter till exempel ”creation” vara den röda tråden genom hela stycket, med underrubrikerna ”the aim of the new divine creation”, ” the actual new creation” och ”Yahweh’s new creation under its bodily aspect”, även om inte kopplingar till andra skapelsetexter lyfts fram.⁶⁹

I ljuset av detta blir det rimligt att tala om nyskapelse i förhållande till det nya hjärtat, men inte i kontrast till förbundet. Det Gud skapar är tvärtom ett folk med förmåga och vilja att leva enligt Guds vilja i förbundet. Den mest uppenbara konsekvensen av det nya hjärtat är just lydnaden, eller ett liv som går i enlighet med Guds stadgar och bud: ”Jag ska se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem” (36:27b). Istället för en kontrast mellan livet och lydnaden ser jag snarare livets och lydnadens triumf över döden och olydnaden.

4.2.4 En djupgående förvandling

Då Block kommenterar Hesekiel 36:25–28 gör han, som vi såg ovan, en koppling till 5 Mos 30:6–8, en text han menar är en tydlig inspiration för Hesekiel. Denna text handlar om hur Gud ska omskära folkets hjärtan så att de kan älska Gud med hela sina hjärtan och hela sin själ.⁷⁰ I båda dessa texter hör löftet samman med ett återvändande till landet efter en förskingring (5 Mos 30:1–2; Hes 36:24), det leder till en helhjärtad lydnad (5 Mos 30:8; Hes 36:27), och utlovar ett efterföljande mycket gott liv (5 Mos 30:5–9; Hes 36:29–30). Men även om likheterna är stora finns också betydande skillnader.

En av dessa skillnader (frågan om initiativ) nämnde jag ovan, låt oss nu vända oss till den andra.

I Hesekiels text tycks Guds verk vara mer djupgående än den vi finner i 5 Mosebok, hävdar Block, som tycks vara skeptisk till att folket i sitt nuvarande tillstånd skulle kunna besinna sig över- huvudtaget. För honom verkar vilsenheten och upproret handla om så mycket mer än bara specifika handlingar. Istället målar han en bild av ett folk vars hela drivkraft och centrum har förvandlats till någonting kallt, okänsligt och till och med dött: ett hjärta av sten. Här räcker det inte med en modifi- kation av människans mest vitala kroppsdel, en omskärelse av hjärtat, här krävs någonting än mer radikalt: ett helt nytt, varmt, känsligt hjärta av kött.⁷¹

Detta understryker ytterligare min slutsats ovan: Även om vi kan se en hel del skapelseteologi i Hesekiel 36 står detta inte i någon slags kontrast till förbundsteologin. Ett liv i enlighet med stad- garna från Sinai är det primära, dock är det inte folket själva som får detta tillstånd utan det är snarare

69 Eichrodt 1970, 500-510.

70 Block 1998, 354.

71 Block 1998, 335.

resultatet av Guds skapande av ett nytt hjärta och en ny ande. Allen sammanfattar detta resonemang då han menar att Gud skapar en ny vilja hos de räddade, en vilja som är öppen för Guds impulser, för Guds egen Ande. Gud omformar hela deras mänskliga natur, ”so that they marched to the music of the covenant terms that expressed Yahweh’s nature and will.”⁷²

4.3 Skammens roll

Vi såg ovan att den respons folket uppmanas att ge på Guds handlande skiljer sig markant mellan Jesaja och Jeremia å ena sidan och Hesekiel å den andra. Där Jeremia uppmanar till dans och glädje (Jer 31:13) och Jesaja manar Sion att gå upp på ett högt berg och ropa ut sin glädje (Jes 40:9), upp- fordrar Hesekiel istället folket att skämmas och blygas ända in i märgen (36:31–32). För att förstå detta utforskar jag fyra texter i Hesekiel där detta mönster förekommer. Men först vill jag definiera vilken typ av skam jag talar om.

I sin läsning av kapitel 36 noterar Lapsley en intressant distinktion mellan olika typer av skam.

I vers 15 säger Gud: ”Jag ska låta dig slippa förödmjukande ord från de främmande folken. Du ska inte mer bli hånad av andra folk, säger Herren Gud.” Det finns alltså en skam, menar hon, som läggs på av andra folk, de som bara ser Israels situation, skakar på huvudet, skrattar och går vidare. Sedan finns det en annan skam som uppstår i relationen med den Gud som visat sig vara Israels trofaste välgörare genom alla deras missgärningar och som alltjämt vill deras väl (vv. 31–32).⁷³ Lapsley skil- jer alltså på skam som offentlig förödmjukelse och som en mer inom-familjär insikt om ett felaktigt handlande i Hesekiels bok. Även om den första typen av skam verkar kunna orsakas av Gud (se exempelvis 5:15), är det den andra typen av skam som är förknippat med Guds befrielseverk och nyskapande av sitt folk.

Ytterligare ett klargörande värt att göra är skillnaden mellan skuld och skam. Enligt James Fowler är skuld något som förknippas med misslyckande i förhållande till vissa specifika handlingar, medan skammen avser en känsla av misslyckande förknippat med själva jaget, något som ”generates a wish to hide, to disappear, or even to die.”⁷⁴ Att känna skam är att se sig själv i ljuset av en annans blick eller standard (eller möjligtvis sin egen), och inse att man kommer till korta, menar Fowler.⁷⁵

Skammen handlar alltså dels om en skam som uppstår inom relationen mellan Gud och folket, snarare än om offentlig förödmjukelse, och dels om en förståelse av sig själv som otillräcklig enligt en viss standard.

72 Allen 1990, 179.

73 Lapsley 2000, 158.

74 Fowler, refererad & citerad ur Lapsley 2000, 150–151.

75 Fowler, refererad ur Lapsley 2000, 150–151.

Jag kommer att utforska skammen utifrån de fyra texter Lapsely jobbar med (Hes 6:1–10; 14:1–

11; 20:1–44; 36:16–38) och pröva hennes slutsatser genom att också ta in andra röster i diskussionen.

4.3.1 Hesekiel 6:1

I detta avsnitt möter vi ett minst sagt brutalt handlande från Guds sida. Gud ska kasta israeliternas lik framför deras gudabilder, och strö ut benknotorna kring deras altare. Städerna ska läggas i ruiner, rökelsealtarna ska krossas och dräpta ska ligga på gatorna. Några ska dock räddas och skingras i främmande länder, och när detta inträffar kommer de ”att avsky sig själva för sina onda gärningar och allt det vidriga de gjort” (6:9).

Denna text kan förstås i ljuset av kapitel 11, som bland annat beskriver Jerusalems ledare. Dessa är de män som ”smider ränker och välver onda planer” (v. 2), som har dödat många i staden och fyllt gatorna med lik (v. 6) och som säger om de bortförda: ”de är långt borta från Herren. Landet har givits åt oss som arv och egendom” (v. 15). Det tycks nästan finnas en viss stolthet och glädje i dessa ord, en känsla hos dem som har förlett och till och med dödat många, att de är de sant utvalda. Kanske finns det ett visst behov av rensning, ett nytt utväljande bland de utvalda, och det är dessa som förs bort till Babylon för att nyskapas och återupprättas. Hursomhelst leder Guds handlande till en känsla av skam hos den del av folket som räddas, inte hos dem som går under.

Block pekar ut att denna självförståelse är intimt förknippad med en gudsförståelse, då självre- flexionen både föregås och åtföljs av reflexion om vem Gud är.⁷⁶ Zimmerli ser i denna text ett löfte om ett slags självförakt av den gamla naturen, ett förakt som banar vägen för en ny förståelse och hållning gentemot livet. Där de självvalda gudarna tidigare utgjort lockelser kommer nu en stabil förankring i förståelsen av Gud som världens Herre att inta sin plats i israeliternas världsbild.⁷⁷ Allen ser tre skeden i detta: Det börjar med att de minns Gud, som en följd av detta föraktar de sitt eget handlande, vilket till sist leder fram till en ny förståelse av sin relation till Gud och sig själva (vv. 9–

10). Han nämner även möjligheten att den nya förståelsen av Gud kan innefatta en inblick i Guds sorg över att bli övergiven.⁷⁸ Skammen tycks alltså leda fram till en ny självförståelse, samt en ny förståelse av Gud.

4.3.2 Hesekiel 20:1–44

Den andra texten är Hes 20:1–44, en text som utgör en återblick på Israels historia ända från den dag då Gud befriade dem ur Egypten och förde dem till ”det härligaste av alla länder” (v. 6). Genom stora

76 Block 1997, 231.

77 Zimmerli 1979, 190.

78 Allen 1994, 89.

delar av texten ser vi ett återkommande mönster: Gud ger folket ett bud, som till exempel att inte orena sig med egypternas gudabilder (v. 7), eller att hålla sabbaten (v. 12). Men folket bryter gång på gång mot detta genom att inte kasta bort sina gudar (v. 8), vanhelga sabbaten (v. 13), och generellt förkasta Guds bud (v. 24). Gud svarar i alla dessa tillfällen inte med att förinta dem trots att det, utifrån förbundet, vore det mest rimliga handlandet (v. 17). Hela denna återblick mynnar sedan ut i ett konstaterande att allting är sig likt ännu på Hesekiels tid, folket fortsätter att vara motsträviga och orenar sig fortfarande med sina gudabilder (v. 31). Men inte heller Guds handlingsmönster har för- ändrats: med stark hand ska Gud både föra folket bort till främmande länder, och samla in dem däri- från på nytt (v. 34) och ta emot deras offer med välvilja (v. 40), allt på grund av sin karaktär och för sitt namns skull (v. 44). Vad leder då detta fram till? ”Där [i de främmande länderna] ska ni begrunda ert leverne och alla de gärningar som ni orenat er med, och ni kommer att avsky er själva för allt ont ni gjort” (v. 43), och ”inse att jag är Herren” (v. 44). Återigen ser vi att skammen kommer som ett resultat av Guds återupprättande handlingar.

Allen tolkar detta som att Gud utför ett andligt verk i folkets hjärtan som får tillbedjan att strömma fram ur deras inre. Genom att först se vilka djup de själva sjunkit till, men också de höjder Gud lyfter dem till, strålar Guds godhets ljus över deras medvetande.⁷⁹ Block placerar in uttalandet om självavskyn i en större diskussion om skuldfrågan. Först när folket kan sluta skylla på tidigare generationer eller Gud för sin olycka, öppnas vägen för sann återupprättelse.⁸⁰ Ett nytt sätt att förstå sin situation och sig själva helt enkelt. Zimmerli ser det tidigare noterade mönstret med minnet av Gud, självförakt och ny förståelse av Gud. I dessa tre faser, menar han, sker en sann omvändelse som finner sitt mål i en tillvändhet mot Gud. Men den Gud de vänder sig till förblir ett mysterium då han inte följer de naturliga lagarna om hämnd och rättvisa utan istället visar sin helighet genom sin tro- fasthet.⁸¹ Eichrodt menar att Gud, genom att visa folket dess historia från sitt perspektiv, bryter det högmod som tidigare lett till rebelliskhet i hans folks historia och därmed skapar förutsättningar för ett sant tillbedjande folk.⁸² Även här ser vi att en ny förståelse av Gud och sig själva blir resultatet av skammen, men också hur en rätt tillbedjan kommer i samband med detta.

4.3.3 Hesekiel 16:1

63

Låt oss också gå till liknelsen i Hes 16. Liknelsen börjar med att Israel föds som ett oönskat flickebarn som ligger och sprattlar i sitt blod. När Gud ser detta tar han sig an detta lilla liv och låter henne växa upp som en stor, vacker blomma, full av skönhet (16:1–7). När hon sedan når mogen ålder klär Gud

79 Allen 1990, 15.

80 Block 1997, 657.

81 Zimmerli 1979, 417.

82 Eichrodt 1970, 283.