Skulle du kunna härma min mun så jag vet hur den ser ut?

”Skulle du kunna härma min mun så jag vet hur den ser ut?”

- En undersökning av subjektets tillblivelse i tecknandet av självporträtt

Institutionen för bild- och slöjdpedagogik BILD - Självständigt arbete, 30 hp


Ämneslärarprogrammet (bild och media) med inriktning mot gymnasieskolan VT 2020

Handledare: Tyra Nilsson och Tina Carlsson Examinator: Fredrik Lindstrand

English Title: Could You Mimic My Mouth so I Know What it Looks Like? An Examination of the Becoming of the Subject in the Drawing of Self-Portrait

Linda Mazzi

Abstrakt

I denna undersökning tittar jag närmre på arbetet med självporträtt i skolan, en återkommande uppgift i alla åldrar, som upprepas efter givna mönster. Det kan uppstå känsliga situationer i arbetet med självporträtt och i uppvisandet av dem under redovisningar. Kanske för att utövandet av självporträtt innehåller ett specifikt moment då man måste förhålla sig till sig själv som objekt och subjekt/konstnär och modell - på en och samma gång. Självporträtts-uppgifter i skolan är ofta starkt kopplade till identitet då porträttet förväntas berätta något om en själv. Jag förhåller mig i detta arbete till subjektet och till lärandet som någonting rörligt och utgår från Gert Biestas teorier om subjektifiering. På så vis förskjuter jag diskursen kring identitet till diskursen kring subjektets tillblivelse. Min frågeställning har varit: Vilka dolda kunskaper kan uppstå i tecknandet av självporträtt och varför uppstår de?, samt; Vad händer i tecknande-processen då den som tecknar är både subjekt och objekt? Hur påverkar det subjektets tillblivelse?

För att söka svar på min frågeställning gör jag fältstudier hos en sjundeklass på en skola i Stockholm under deras arbete med en självporträttsuppgift som heter Insida-utsida. Min empiri består i transkriberat material från en intervju med elevernas lärare, fältanteckningar från deltagande observation i klassrummet och material från en workshop som jag själv höll med några av eleverna.

Som avstamp till min undersökning har jag utgått från en auto-etnografisk studie, i vilken jag under fyra veckors tid tecknade ett självporträtt om dagen och simultant antecknade tankar som for genom mitt huvud. Detta för att få förståelse för vad eleven kan uppleva i sin process.

På Konstfacks utställning, som detta år är digital på grund av Covid- 19, gör jag en slutlig gestaltning i form av ett filmat performance inspirerat av citat från eleverna som uppkom under deras arbete med självporträtt. Även delar av min auto-etnografiska undersökning och elevexempel från workshopen visas. Jag använder mig av ett a/r/togrfiskt förhållningssätt och skiftar själv

subjektposition mellan konstnär, forskare och lärare för att se vad som uppkommer i mellanrummen mellan dessa positioner. Genom att undersöka självporträtt i skolan ur ovan nämnda teorier och perspektiv ämnar jag bidra med nya sätt att se på uppgiften.

Nyckelord

Självporträtt, pedagogik, subjektifiering, tillblivelse, objekt-subjekt tema Keywords

Self-portrait, pedagogy, subjectification, becoming, object-subject theme

Introduktion 5

Bakgrund 6

Kort om självporträtt och selfies 8

Syfte 9

Frågeställning 10

Empiri 10

Urval och avgränsningar 11

Metod och tillvägagångssätt 12

Research-Creation och A/r/tografiskt perspektiv 12

Essäskrivande 13

Etnografi, auto-etnografiskt arbetssätt och reflektion 13

Deltagarobservation och fältanteckningar 15

Ostrukturerad intervju, ljudupptagning och transkriberat intervjumaterial 15

Workshop 16

Etiska aspekter 16

Teori och tolkningsram 17

Rhizomatiskt tänkande 17

Mimesis och mimetiskt avbildande 17

Subjektet och lärandet 18

Subjektifiering och tillblivelse 18

Den Ena och den Andra - Jaget och Duet 19

Dolt lärande 20

Tidigare forskning 20

Forskningshändelser 22

Introduktion till besök hos årskurs sju 23

Uppgiften i självporträtt; Insida - utsida 24

Forskningstillfälle ett 27

Arbete med självporträtt i klassrummet 27

Utdrag ur ostrukturerad intervju med bildläraren innan lektionen 28 Analys, tolkning och resultat av forskningstillfälle ett 30

Insida-utsida ur ett lärarperspektiv 30

”Den är fin, men den är inte lik dig” 31

Att bli till i mötet med den Andre 32

”Som du ser är det här inte mitt ansikte” 34

Tillblivelse i mellanrummen mellan subjektspositioner 34

Forskningstillfälle två 35

Redovisning av färdigt självporträtt 35

Analys, tolkning och resultat av forskningstillfälle två 37

Tillblivelse i intersubjektivitetens rum 37

”Min bena är åt fel håll” 38

Forskningstillfälle tre 38

Workshop i mindre grupp 38

Analys, tolkning och resultat av forskningstillfälle tre 40

Konstnär/forskare /lärare 40

Att skifta perspektiv på sig själv 40

Samfälld tolkning och resultat 41

Gestaltning och slutdiskussion 43

Källförteckning 45

Tryckta källor 45

E-böcker 46

Tidningsartiklar 46

Uppslagsverk 47

Websidor 47

Bildförteckning 48

Bilagor 49

Bilaga 1 - Gestaltning auto-etnografisk undersökning 49

Bilaga 2 -samtyckesblankett 50

Introduktion

Jag ser hur kroppen förändras, min position är omöjlig att hålla exakt. Märker hur svårt det är att teckna armen medan den tecknar, känner hur det kliar här eller där. Lägger märke till ljuset i rummet, spegeln som är för trång. Jag ser på mig själv på ständigt nya sätt när blicken löper mellan pappret och spegeln.

Självporträtt är en genom tiderna återkommande uppgift på skolans bildlektioner, ända från förskoleklass och uppåt. Det är en klassisk övning som kan utföras på många olika sätt och i olika syften. Idag kan vi i stor utsträckning påverka hur vi framställer oss själva med hjälp av mobilens digitala kamera, men i det tecknade eller målade självporträttet är resultatet inte lika lätt att styra över. Processen från det att vi sätter oss ner för att teckna bilden till det färdiga resultatet är långt ifrån lika omedelbar som ett knapptryck. Det är en väsentlig skillnad i att teckna sig själv varje dag och att till exempel teckna en kopp varje dag, som en kurskamrat påpekade vid en handledning. I självporträttet är jag både objekt och subjekt - modell och konstnär på samma gång. I och med det är tecknandeprocessen i självporträttet olik allt annat tecknande. I den här undersökningen kommer jag fokusera på vad som händer i tecknandet av självporträtt, i rörelsen mellan subjekt och objekt, hur den påverkar subjektets tillblivelse och vad den gör med elevernas lärande.

Undersöknngen består av två delar - dels en auto-etnografisk undersökning där jag själv gör självporträtt för att uppleva vad som händer i själva görandet, som en del i ett reflexivt perspektiv, dels en etnografiskt inspirerad fallstudie på en skola i Stockholm där jag gör deltagarobservationer

Bild 1. Ett uppslag från auto-etnografisk undersökning

och workshop med en sjundeklass under deras artbete med självporträtt, samt samtalar med

bildläraren kring hennes självporträtts-uppgift Insida-utsida. Den auto-etnografiska studien fungerar som avstamp till denna undersökningen på skolan och teckningarna från den är en del av min gestaltning. Jag ser det som att den berikar och genomsyrar den vidare studien då den egna ¹ erfarenheten kan ge mig djupare förståelse för de processer eleverna går igenom i sina arbeten.

Genom att studera hur eleverna reflekterar kring uppgiften Insida-utsida och hur läraren talar kring densamma undersöker jag ur olika perspektiv hur uppgiften kan uppfattas. Detta ger mig möjlighet att upptäcka ett lärande som är dolt eller oväntat, alltså sådant eleverna lär sig i görandet utöver det som förväntas och bedöms av läraren. När jag synliggör det oförutsedda lärandet skapas nya sätt att se på vad som händer i tecknandet av självporträtt, sådant som annars blir förbisett.

Bakgrund

Som blivande bildlärare har jag under mina VFU-perioder stött på arbeten med självporträtt i gymnasieskolan - jag minns en redovisning, då en elev gråtande störtade ut ur klassrummet för att hens porträtt väckte många känslor som var svåra att prata om inför klassen. Jag har även en bakgrund som konstvetare och har jobbat som värd och guide på en konsthall under många år. Där har jag haft möjlighet att löpande följa olika konstnärers förhållande till självporträtt. Vissa

konstnärer, som Lena Cronqvist till exempel, verkar ha ett okomplicerat förhållningssätt till att avbilda det egna ansiktet och kroppen då hon hävdar att det är praktiskt att använda sig själv som modell för att man alltid har sig själv till hands. Andra säger att det räcker med att behöva möta sitt ansikte i spegeln på morgonen. Själv tecknade jag av mig själv regelbundet under fyra veckors tid, sittande eller stående framför spegeln (intentionen var ett porträtt om dagen, men det blev något färre). Snabba skisser. Jag använde ett mindre skissblock, tecknade med blyerts på ena sidan i uppslaget och skrev ner tankar som for genom mitt huvud under tecknandet på andra sidan i uppslaget. Det blev en växelverkan mellan tecknande och skrivande och en omedelbar reflektion över processen där tankarna kretsade kring allt ifrån hur det kändes i kroppen till vad som spelades på radion - en rörelse mellan inre och yttre verkligheter. Genom görandet och reflekterandet kring görandet uppstod en närvaro i nuet. Tillvarons rörlighet blev uppenbar.

Projektet var del i kursen, BILD-Konstnärlig forskning och utvecklingsarbete, på Konstfacks lärarutbildning. Jag ville återuppta mitt tecknande som jag inte ägnat mycket tid åt under

Se bilaga 1.

1

utbildningen och även undersöka vad som hände då jag upprepade tecknandet av samma motiv, i det här fallet mig själv. I likhet med eleven på redovisningen under min VFU-period uppkom svårigheter då jag skulle visa upp vad jag hade gjort inför klassen. Då upplevde jag att det fanns något privat och pinsamt i att ha ägnat så mycket tid till att se på mig själv och skriva ner mina tankar. Denna upplevelse hade funnits gnagande i mig under arbetets gång men blev plågsamt uppenbar för mig i mötet med klassen.

I självporträtt förväntas ofta den färdiga bilden visa något om oss själva. I skolan är min erfarenhet att uppgifter i självporträtt handlar om att jag i någon mån ska blotta mig inför klassen, låta andra upptäcka något om mig och vem jag är som person. Det i sig inrymmer en underförstådd

uppfattning om identitet som någonting fast och statiskt, något essentiellt som finns inom oss redo att upptäckas, plockas fram och visas upp för andra. Enligt mig behöver identitetsbegreppet problematiseras i samband med uppgifter kring självporträtt. I min undersökning väljer jag att tala om subjektets tillblivelse och förskjuter därmed identites-begreppet till tillblivelse-begreppet. Jag utgår från Gert Biesta och Lotta Johanssons teorier om detta. Genom att tala om tillblivelse vill jag belysa ett rörligt subjekt som kan uppstå och bli till gång på gång i samband med att man lär sig något nytt.

Två avhandlingar som berör mitt ämne och har kommit att bli viktaga för min analys är Maria Erikssons och Bia Mankells. Den första berör bland annat skolans genom historien starka åtskillnad mellan kropp och själ; den rationella tanken och förnuftet kontra det förkroppsligade, kroppar i sig, ² och den andra beskriver hur subjekt-objektrelationen i självporträttet är av grundläggande och central betydelse. I min analys kommer jag söka efter hur detta kan ta sig uttryck och förstås. ³ Jag förhåller mig till, (till en början helt omedvetet), det som Deleuzes kallar för rhizom, genom ett rhizomatiskt tänkande; ”Rhizomet är en växt som växer asynkront, den har ingen livsnerv som kraften stammar från, inte heller har den några rötter. Den rör sig eller växer inte framåt och uppåt utan i alla riktningar samtidigt. Rhizomet är öppet och därmed också osäkert, eftersom dess riktningar varken kan förutsägas eller styras.” I mina fältanteckningar och i denna uppsats ⁴ använder jag essä-skrivande för att få fatt i tankar som uppstår under skrivandet och för att söka

Eriksson, Maria (2019). Flickblickar [Elektronisk resurs] Visuella berättelser om, av och genom gymnasieelevers kroppar. Diss.

2

Stockholm : Stockholms universitet, 2019, s. 9 ff.

Mankell, Bia (2003). Självporträtt: en bildanalytisk studie i svensk 1900-talskonst. Diss. Göteborg : Univ., 2003, s.133

3

Johansson, Lotta (2019). Blivandets pedagogik: utbildning för en annan tid. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur, s.64.

4

bygga broar mellan konsten och vetenskapen . Jag intar ett a/r/tographiskt synsätt och har i enhet ⁵ med det många subjketspositioner på en och samma gång, i mitt undersökande är jag både konstnär, forskare och lärare, vilket kommer beskrivas närmre i avsnittet Teori och tolkningsram. ⁶

Kort om självporträtt och selfies

När jag slår upp självporträtt i nationalencyklopedien står det kort och gott, ”självporträtt, en konstnärs avbildning av sig själv.” Under ordet selfie står att läsa ”selfie, självporträtt taget med ⁷ digitalkamera eller mobiltelefon.” Saklig information som de allra flesta idag känner till. ⁸

Ser man på självporträttet ur ett konsthistoriskt perspektiv framgår att det är starkt sammankopplat med hur konstnären sett på sig själv som individ och på sin egen yrkesroll. Det var först under renässansernas Florens som självporträtt blev en genre, även om självporträtt i form av gestaltning av den egna personen funnits ända sedan antiken. Innan dess hade en konstnär eller arkitekt ingen upphöjd status utan sågs som en arbetare i vilket skrå som helst, därav fanns ingen anledning att göra ett självporträtt. ⁹

Självporträttet representerar inte bara konstnären själv utan speglar också den tid hen levde i. Till en början var självporträttet dolt, en konstnär kunde måla in sig själv i ett större scenisk berättelse, till exempel som en mytologisk figur. När genren väl var accepterad gick det åt andra hållet och konstnärer som Rembrandt eller Van Gogh blev som besatta av att måla sig själva. Under 1900-¹⁰ talet blir det vanligare att kvinnor gör självporträtt och under 1990-talet är de kvinnliga

självporträtten i Sverige för första gången i majoritet. I samband med det börjar självporträttet mer

Hansson, Gunnar D (2004). Columbi enkrona – om essän som brygga mellan konst och

5

vetenskap. I Lind, Torbjörn & Wadensjö, Jesper (red.). Konst, kunskap, insikt: texter om forskning och utvecklingsarbete på det konstnärliga området. Stockholm: Vetenskapsrådet, s.42

Springgay, Stephanie, Irwin, Rita L., Leggo, Carl & Gouzouasis, Peter (red.) (2008). Being with a/r/tography. Rotterdam: Sense

6

Publishers, s.xiii, f.

självporträtt. [u.å.]. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/självporträtt (hämtad 2020-04-03).

7

selfie. [u.å.]. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/selfie (hämtad 2020-04-03).

8

O. Calabrese, Artists' self-portraits , New York : Abbeville Press Publishers, 2006, s. 31., samt

9

Inzaina Brodow, Anna. 2004. Rollporträtt har ersatt blicken i spegeln. Svenska dagbladet. 23 maj.

https://www.svd.se/rollportratt-har-ersatt-blicken-i-spegeln (Hämtad 2020-04-03).

O. Calabrese, 2006, s. 31.

10

och mer handla om identitet och även genus, då de kvinnliga konstnärerna förhåller sig till det dittills manligt defilerade konstnärsyrket. ¹¹

Inom självporträtt finns olika motivkategorier. I den här uppsatsen kommer jag främst diskutera utifrån den klassiska formen av självporträtt där det blir tydligt att konstnären är både ett objekt och ett subjekt. Hen är ett objekt för sig själv då hen har sig själv som modell. Konstvetaren Bia

Mankell benämner detta som självporträtt med blicken i spegeln, och syftar då främst till porträtt där konstnären tecknat in spegeln i bilden så att dennes blick är synlig i spegeln för betraktaren. ¹² Men jag tolkar detta som gällande för alla självporträtt där konstnären använder en spegel för att avbilda sitt eget ansikte. Spegeln behöver inte synas i verket, för även om det för betraktaren blir mer uppenbart att konstnären är ett objekt för sig själv i ett verk där spegeln visas, så måste konstnären själv i lika hög grad förhålla sig till sin spegelbild, och sig själv som objekt, även i ett verk där spegeln inte visas.

Idag är det svårt att tala om självporträtt utan att förhålla sig till selfie- kulturen. I denna uppsats kommer jag inte diskutera selfies närmare, men jag kommer referera till uttrycket i min analys. Min mening är att det påverkar bilden av hur tecknandet av det egna ansiktet ska te sig, då man är van att kunna representera sig själv med ett snabbt klick på mobilkameran och kanske en justering av ansiktet med hjälp av en app.

Syfte

Tecknandet, eller målandet av självporträtt är en genom tiderna återkommande uppgift i skolan i alla åldersgrupper. Det är en klassisk uppgift som enligt mig är komplex då den inrymmer moment som inte förekommer i annat tecknande eller avbildande, nämligen det att utövaren måste förhålla sig till sitt eget ansikte i spegeln (eller på fotografiet) som objekt. Egna erfarenheter från

undervisningssituationer och eget utövande säger mig att det finns spänningar i detta som kan vara svåra att förhålla sig till såväl för lärare som för elever, och som det inte talas om. Därför vill jag söka synliggöra det som sker i tecknandeprocessen av självporträtt i skolan. Genom att undersöka vad som uppkommer under utövandet och hur subjektets tillblivelse yttrar sig när utövaren är både subjekt och objekt för sig själv - konstnär och modell på en och samma gång - syftar jag till att

Inzaina Brodow, 2004, https://www.svd.se/rollportratt-har-ersatt-blicken-i-spegeln (Hämtad 2020-04-03).

11

Mankell, 2003, s.26.

12

synliggöra dolt lärande som kan uppstå i denna process. Detta är, som jag ser det, viktigt ur ett didaktiskt perspektiv då klassiska uppgifter kring självporträtt kan riskera att tas för givna och upprepas utifrån gamla mönster utan vidare reflektioner kring vad som kan uppkomma i görandet.

Den tidigare forskning som finns kring självporträtt i skolan undersöker ofta intagandet av olika roller och skapandet av identiteter och kön i förhållande till olika seende-praktiker. Jag har inte funnit (för mig) relevant forskning kring självporträtt i skolan som utgår ifrån andra perspektiv än dessa, däremot inom det konstvetenskapliga fältet men då utgår forskningen från professionella konstnärer och dessas utövande. Med denna undersökning vill jag söka lägga mig mellan dessa fält för att bidra med nya perspektiv på självporträtt i skolan.

Frågeställning

Vilka dolda kunskaper kan uppstå i tecknandet av självporträtt och varför uppstår de?

Vad händer i tecknande-processen då den som tecknar är både subjekt och objekt? Hur påverkar det subjektets tillblivelse?

Empiri

Empirin består av fältanteckningar, samt data i form av bilder såsom fotografier och teckningar från bildlektioner med årskurs sju (ledda av annan lärare). Även av mig nedtecknade meningar som sägs under arbetet och i informella samtal med eleverna innefattas i detta material.

Empirin består också av transkriberat material från en kortare ostrukturerad intervju med elevernas lärare kring uppgiften Insida-utsida där eleverna ska skapa ett porträtt som berättar något om dem ¹³ själva. Intervjun är transkriberad ord för ord för att tränga djupare in i hur läraren tänker kring elevernas lärande och själva uppgiften. Inspirationsmaterial och anvisningar som läraren visat för eleverna och som jag fått ta del av, såsom bildspel och stenciler inför redovisningstillfället, används också som data. Relevanta delar ur bildspelet redovisas i bilaga som pdf, samt visas i valda delar under rubriken Uppgiften Insida-utsida.

Sista delen av empirin består i material från en workshop som jag själv håller med fyra elever i årskurs sju. Denna data utgörs av tecknade självporträtt gjorda av eleverna och mig själv under workshopen, dessa redovisas i form av fotografier under rubriken Workshop i mindre grupp, och samtal kring bilderna i form av anteckningar och ljudupptagningar.

Urval och avgränsningar

Jag har valt att besöka en sjunde-klass på en högstadieskola i Stockholm vid två tillfällen för att studera hur de arbetar med en uppgift i självporträtt som heter Insida-utsida. Jag valde en skola i Stockholm eftersom jag själv bor och studerar i Stockholm. Att det blev just den specifika skolan och klassen beror på att de arbetade med självporträtt under perioden för min undersökning och för att läraren var villig att bjuda in mig att göra mina studier där och då. Jag kom i kontakt med läraren med anledning av att vi känner varandra sedan tidigare.

Som inledande forskningstillfälle valde jag att göra en samtalsintervju med bildläraren och låta henne berätta fritt om uppgiften och varför hon väljer att göra den i sjunde klass. Detta för att få förståelse för hur uppgiften uppfattas utifrån ett lärarperspektiv.

För att få en överblick i hur arbetet med självporträtt kan gå till på skolan, samt för att få ett elevperspektiv på uppgiften, valde jag att besöka skolan vid två tillfällen för att vara med på två lektioner à 120 minuter. Den första lektionen för att förutsättningslöst studera hur eleverna arbetar med sina självporträtt och samtala med dem under arbetets gång, och den andra lektionen för att delta vid redovisningstillfället av uppgiften samt göra en egen mindre workshop med ett antal elever.

Jag ville ha en mindre grupp elever till workshopen som jag kunde sitta avskilt med för att teckna självporträtt och samtala kring självporträtt. Elevurvalet föll sig naturligt då det fanns fyra frivilliga flickor som var färdiga med sin uppgift i klassrummet före de andra. Under workshopen valde jag att själv vara delaktig genom att göra samma övningar som eleverna.

Som avstamp till undersökningen har jag valt att utgå från en auto-etnografisk undersökning där jag under fyra veckors tid tecknat mig själv för att undersöka vad som händer med mig i tecknandet av

min egen kropp. Detta för att få egen erfarenhet av vad som händer i görandet av självporträtt. Jag har valt att referera till denna undersökningen under avsnitten Introduktion.

Metod och tillvägagångssätt

Research-Creation och A/r/tografiskt perspektiv

To unsettle something is to open it up to possibility. ¹⁴

Research-Creation använder jag som metod för att den möjliggör ett förhållningssätt till forskning där exprimenterande är tillåtet och ingenting är förutbestämt. Konstnärlig praktik och akademiska forskningsmetoder går här hand i hand för att söka utveckla kunnandet och skapa nytt lärande genom konstnärliga uttryck, vetenskapliga studier och experimenterande. Skapandeprocessen äger rum inom forskningsaktiviteten och lämpar sig för att skapa kritiska arbeten i olika konstformer. ¹⁵ Research-Creation är sprunget ur A/r/tography som varken är en metod eller ett tillvägagångssätt utan ett förhållningssätt till forskning som introducerades i Kanada av bland annat Rita L Irvin.

Begreppet inrymmer förkortningen artist/researcher/teacher och innebär att man kan använda sig av alla dessa positioner på en gång. Genom att vara konstnär, forskare och lärare på samma gång ges möjligheter att aktivera det som finns i mellanrummet mellan konst, forskning och undervisning i en ständigt pågående process. Inom A/r/tography används begreppet in-between för att tala om detta utrymme eller den process som uppstår mellan de olika subjektspostionerna. Anette Göthlund, ¹⁶ professor i bildpedagogik vid Konstfack, beskriver denna process som ett kalejdoskop där man vrider lite grand på den bild som uppstår. Varje gång man vrider kalejdoskopet uppkommer

någonting nytt, och tillsammans så utgör alla bitarna en helhet. I A/r/tography tar man ofta avstamp i forskarens egna erfarenheter, såsom kroppsliga erfarenheter och minnen. Sedan breddar och vidgar man det personliga så det kommer att handla om någonting utanför en själv. Man gör alltså inga försök att dölja forskarsubjektet, vilket kan vara fallet i till exempel kvantitativ forskning, utan låter

Springgay, Stephanie and Sarah E. Truman, Research-Creation Walking Methodologies and an Unsettling of Time s.85.

14

reseachgate.net. https://www.researchgate.net/publication/332620696_Research- Creation_Walking_Methodologies_and_an_Unsettling_of_Time (hämtad 2020-04-05).

Memorial University, https://www.mun.ca/hss/research/creation.php (hämtad 2020-04-05)., samt The Pedagogical Impulse, https://

15

thepedagogicalimpulse.com/research-methodologies/

Springgay, Stephanie, 2008, s. xx.

16

det vara ständigt närvarande. Forskningen skapas tillsammans med andra och kunskap ses som kollektiv. Den etiska aspekten i A/r/tography innebär att man förhåller sig till platser och människor genom att reflektera kring vem man är i relation till olika platser och människor. I min ¹⁷

undersökning arbetar jag i linje med ett a/r/tografiskt perspektiv då jag undersöker mina frågor genom eget skapande, samt genom fältstudier och försök att utveckla det jag lär mig i egen undervisning i form av workshop.

Essäskrivande

Gunnar D Hansson, författare och professor i litterär gestaltning, hänvisar i Om essän som en brygga mellan konst och vetenskap till tankar kring ett tomrum som uppstått mellan konst och vetenskap, tankar som han daterar till em text från sent 1800-tal, men vilka inte är helt olika dagens frågor och svar kring konstnärlig forskning. Hanson menar att essän här kan träda in och fungera som en brygga som länkar samman konsten och vetenskapen. Essäskrivande möjliggör nämligen ett framskrivande av subjektet i texten, samt frångår aktivt den arketypiska forskarblicken. Det ger ¹⁸ goda möjligheter till reflekterande kring sådant som uppstår under skrivandets gång och gifter sig bra med konstnärlig forskning och ett a/r/tographiskt perspektiv. I den här uppsatsen kommer jag genomgående använda mig av essäskrivande för att få syn på mina egna reflektioner och mitt lärande under arbetsprocessens gång. Detta gör det möjligt för mig att synliggöra hur jag förändras i och med mitt undersökande och hur det jag lär mig om självporträtt kan transformeras. Detta kan i sin tur transformeras till nya sätt att se på tecknandet av självporträtt och därmed nytt lärande.

Etnografi, auto-etnografiskt arbetssätt och reflektion

För att erfara utifrån eget görande i linje med a/r/tographiska perspektivet utgår jag från eget konstnärligt skapande i form av en auto-etnografisk undersökning där jag tecknande mig själv stående eller sittande framför spegeln, cirka ett porträtt om dagen i fyra veckors tid, samtidigt som jag antecknade tankar som for genom huvudet. Erfarenheten av känslan att betrakta min bild i spegeln och observera handen som försöker teckna den och notera tankar som uppstår finns med

Göthlund, Anette filmad föreläsning Konstfack, Canvas (hämtad 2020-04-30).

17

Hansson, 2004, s.46 f.

18

mig som en grund i den vidare arbetsprocessen. Den auto-etnografiska metoden är densamma som den etnografiska metoden, med skillnad att man använder sig själv som studieobjektet . ¹⁹

Betydelsen av etnografi innebär i grunden en beskrivning av människor eller kulturer. Etnografer föredrar i regel ett holistiskt tillvägagångssätt som lägger vikt vid processer, relationer, samband och ömsesidiga beroenden mellan delarna. Läraren och forskaren Birgitta Kullberg omkullkastar i ²⁰ boken, Etnografi i klassrummet, förutfattade meningar om läraren som praktiker och forskaren som teoretiker. Hon talart om vikten av att sätta ord på lärarens oartikulerade och praktiska kunskap för att ge förutsättningar för professionell utveckling. Detta görs genom att reflektera över själva praktiken, eller över själva görandet, men om det görs av utomstående forskare finns en risk att verksamheten beskrivs ”utifrån och in” istället för ”inifrån och ut”. För att lyckas med inifrån och ut-perspektivet krävs att man istället för att försöka reflektera över sakernas tillstånd söker

självreflektera. Kullberg menar att självreflektion innefattar två delar, reflektion som tänkande och reflektion som självförståelse. Den senare inbär att man i tänkandet försöker upptäcka sig själv, se sitt psykiska och andliga jag men även den existentiella tillvaron kring jaget. Reflektion som tänkande innebär att man funderar över sig själv i relation till den verksamhet man befinner sig i.

Det handlar om att få syn på sig själv - och komma till insikt om varför man handlar som man gör - genom att försöka inta distans till sig själv och sina aktiviter, menar Kullberg. ²¹

Genom att sätta ord på det jag gör och varför jag gör det blir mitt jag synlig för mig själv i den specifika situationen. Detta arbetssätt hjälper mig att synliggöra det dolda lärandet såväl genom mig själv och mina egna erfarenheter och praktiker, som genom elevernas och lärarens. Självporträtt handlar bokstavligen om att reflektera sig själv och i någon mån om att försöka ”fånga” sig själv i ett specifikt ögonblick. Kullbergs resonemang tycker jag fungerar som en klangbotten till görandet av självporträtt. Jag kommer under rubriken Teori och tolkningsram diskutera vidare kring mimesis och mimestiskt avbildade samt kring subjekt och lärande.

Denscombe, Martyn (2018). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Fjärde

19

upplagan Lund: Studentlitteratur, s. 266-267.

Ibid., s. 125.

20

Kullberg, Birgitta (2004). Etnografi i klassrummet. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur, s.198-202.

21

Deltagarobservation och fältanteckningar

Deltagarobservation på fältet - den plats man valt för sin undersökning - är tillvägagångssätt som används i den etnografiska metoden för att samla in empiri i form av fältanteckningar och annan data. Med deltagarobservation menas den metod där observatören deltar i de studerade

människornas dagliga liv eller verksamheter. En viktig anledning till att välja deltagande ²²

observation är att komma åt sådant som kan vara svårt att som forskare berätta om, om man inte är på plats på det valda undersökningsfältet. Likaså blir det lättare att komma åt sådant som kan vara svårt at berätta om för en utomstående under mer formella former. Jag väljer att vara deltagande ²³ observatör i klassrummet, vilket innebär att jag är öppen med min subjektspositon som forskare för eleverna. Jag går runt i klassrummet och lyssnar till, samt för informella samtal med eleverna om ²⁴ deras arbete med självporträtt under arbetets gång. Då och då pausar jag för att föra

fältanteckningar. Detta för att se vad som uppkommer i samtalen och få en bild av vilka tankar som kan uppstå under arbetet med porträtten. Jag fotograferar även elevernas arbeten och det material som hör till uppgiften, samt interiören i klassrummet för att få en mer heltäckande minnesbild att ta med mig därifrån. Fältanteckningar spelar en viktig roll då de kan innehålla information som ljud- eller videoupptagning kan missa, exempelvis atmosfär eller saker som sker bortom den talade kommunikationen. ²⁵

Ostrukturerad intervju, ljudupptagning och transkriberat intervjumaterial

För att söka ta reda på hur läraren i min studie tänker kring uppgiften utför jag ett kortare ostrukturerad intervju med henne, som jag spelar in med ljudupptagning innan första lektionen börjar. Den ostrukturerade intervjun skapar förutsättningar för mig att komma i kontakt med mindre tillrättalagda tankar och åsikter hos läraren då jag som intervjuare inte söker styra samtalet eller vad som uppkommer ur det. Jag transkriberar senare intervjun, det vill säga att jag från en ²⁶

Denscombe, 2018, s. 308 ff.

22

Ibid., s. 308.

23

Denscombe, 2018, s. 309.

24

Ibid., s. 285.

25

Ibid., s. 269.

26

ljudupptagning skriver ner samtalet ord för ord. Transkriberingen blir ett sätt att åter väcka samtalet till liv. ²⁷

Workshop

För att testa det jag lärt mig av min auto-etnografiska undersökning sätter jag samman en egen workshop som speglar min auto-etnografiska undersökning med fyra av eleverna i klassen. I workshopen sitter vi i ett avskilt samtalsrum och tecknar våra ansikten med vår spegelbild som utgångspunkt, detta görs på tid - tre, fem och sju och sedan tre minuter igen. Vi samtalar kring teckningarna och kring självporträtten. En elev stannar lite längre och gör en övning ihop med mig där vi tecknar våra ansikten och samtidigt för anteckningar kring vad vi tänker under tecknandet. ²⁸

Etiska aspekter

Jag har förhållit mig till de forskningsetiska principernas fyra huvudkrav, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Det innebär att eleverna har blivit ²⁹ informerade om undersökningens syfte och utförande och att deras deltagande i undersökningen är frivilligt. Jag har informerat elverna om att de kommer vara anonyma, och att varken skolans namn eller andra igenkänningsfaktorer kommer publiceras i undersökningen. När jag gjort ljudupptagning av samtal har de medverkade personerna varit informerade och samtyckt till detta. Den information som samlats in används endast i undersökningens syfte. Jag använde ett formulär för att få

vårdnadshavares samtycke kring elevens deltagande i undersökningen. ³⁰

I och med mitt metodval; deltagande observation, har jag som forskare ett stort ansvar att se till att de data som samlas in inte används på ett sätt som kan vara skadligt för de studerade. Eftersom denna metod kännetecknas av närhet och förtrolighet mellan forskare och studerande, kan det innebär att forskaren anförtros sådant som kan upplevas som känsligt. Jag har valt att vara helt ³¹ öppen med min roll som forskare inför läraren och eleverna, samt i möjligaste mån försökt göra

Ibid., s.395.

27

För vidare information kring workshopen se rubriken Workshop i mindre grupp, s., ibid.

28

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk resurs]. (2002). Stockholm:

29

Vetenskapsrådet, s. 7ff.

Se bilaga 2 för samtyckes-blankett.

30

Denscombe, 2018, s. 312.

31

dem delaktiga och aktiva i det som sker. Jag har även informerat läraren att jag kommer studera självporträtt i skolan ur ett kritiskt perspektiv.

Teori och tolkningsram

Rhizomatiskt tänkande

Övergripande för den här undersökningen har varit en kunskapsprocess som lett mig vidare genom att jag följer de trådar som dyker upp. I och med det rhizomatiskta tänkandet kan begrepp och tankar skapa nya förbindelser med varandra kors och tvärs och ge upphov till nya insikter enligt filosofen Gilles Deleuze. Det är ett tänkande som är decentraliserat och slumpmässigt och där ³² teori inte separeras från praktik utan förkroppsligas i undersökningen. Här ses inte kunskapen som ett träd som utgår ifrån rötterna och växter uppåt, utan som något som växer asynkront, som ett rotsystem som skapar nya förgreningar oberoende av centrum. Det ena leder till det andra. Detta ³³ tänkande blir intressant för mig då jag kan koppla det till mitt eget arbetssätt och till det sätt som jag tänker mig att kunskap kommer att produceras i, av och med denna undersökning.

Mimesis och mimetiskt avbildande

Med mimesis menas förenklat imitationen av verkligheten. I undersökningen kommer jag, i likhet ³⁴ med poststrukturalister som Roland Barthes och Keith Moxey problematisera mimesis och

möjligheten att representera verkligheten i det vi skapar. Bhartes undersöker i Det ljusa rummet, tankar om fotografi, relationen mellan fotografiet och den avporträtterade och lägger märke till hur vi som betraktare har för vana att inte separera den representerade personen med själva

fotografiet. Moxley menar att visuella former inte är mimetiska, de är alltså inte ett medel genom ³⁵ vilket konstnären fångar den verkliga världens egenskaper. Istället är visuella former värdeladdade tolkningar av världen som varierar från kultur till kultur och period till period. ³⁶

Colebrook, Claire (2010). Gilles Deleuze: en introduktion. Göteborg: Korpen, s. xvi.

32

Ibid, s. xxvi.

33

D'Alleva, Anne (2005). Methods & theories of art history. London: Laurence King, s.140.

34

Barthes, Roland (2006). Det ljusa rummet: tankar om fotografiet. [Ny utg.] Avesta: Alfabeta, s.14-15.

35

D’Alleva, 2005, s.140 f.

36

Jag använder mig av dessa tankegångar för att få syn på mellanrummet som uppstår mellan det vi - jag, läraren, eleverna, utövaren, betraktaren - förväntar sig att teckningen av ens ansikte och själva tecknandeprocessen ska resultera i, och insikten i att teckningen och tecknandet inte är eller helt kan vara det som förväntats.

Subjektet och lärandet

Subjektifiering och tillblivelse

För att söka ringa in ett subjekt som är i rörelse tar jag hjälp av pedagogikprofessorn Gert Biestas teorier kring var utbildningens subjekt blir till och Lotta Johanssons tankar kring blivandets pedagogik. Här söker subjektet och subjektivitet förstås som någonting bortom identitet och

universitet. Biesta menar att vi istället för att leta efter människans substans eller essens bör ställa ³⁷ frågan om var människan som unik individ blir till. Subjektet är alltså i ständigt skapande och ³⁸ omskapande.

Biesta beskriver tre utbildningsdimensioner, socialisering, kvalifikation och subjektifiering. De tre dimensionerna är skilda men verkar överlappande. Med dimensionen subjektifiering betonas att ³⁹ utbildning inte endast bidrar till kvalificering och socialisation utan även till individualiseringar.

Subjektifiering, enligt Biesta, beskriver den process i vilken subjekten blir till. Här betonas sätt att vara där individen inte endast är ett ”exemplar” i en större ordning, samt beskriver han lärprocesser som leder till att individerna blir mer autonoma och oberoende i tanke och handling . Enligt Biesta ⁴⁰ går utbildning ut på att människor lär i och av sina handlingar, det vill säga av att vara och att ha varit subjekt i relation till andra subjekt och att det är i ett relationellt spänningsfält som människans unika svar ges, det vill säga i det intersubjektiva rummet där möten med varandras olikheter kan ⁴¹ uppstå. Johansson söker med stöd hos filosofen Gilles Deleuzes, i likhet med Biesta, att definiera ⁴²

Biesta, Gert (2006). Bortom lärandet: demokratisk utbildning för en mänsklig framtid. Lund: Studentlitteratur s.69.

37

Biesta, 2006, s.55.

38

Biesta, Gert (2011). God utbildning i mätningens tidevarv. 1. uppl. Stockholm: Liber, s. 28 f.

39

Ibid., s.29 samt Biesta, 2006, s.54.

40

Aspelin, Jonas. Biesta och ”utbildningens brännpunkt”. Recensionsessä, s.97.

41

Biesta, 2006, s. 50 ff.

42

ett subjekt som har sitt ursprung i det föränderliga, rörelserna och skillnaderna, snarare än i statiska kvalitéer. Hon menar att det inte är meningsfullt att definiera ett subjekt utifrån vad det är utan ifrån dess möjlighet att bli till - blivande. Med andra ord kan man säga att tillblivelsen av subjektet ⁴³ hänger samman med lärandet då det uppstår en förändring eller transformation som möjliggör att man blir någon annan när man lärt sig något nytt.

I relation till min undersökning finner jag dessa tankar kring subjektet intressanta då de möjliggör sätt att tänka kring blivandet av subjektet i relation till görandet av självporträtt. I självporträttet har utövaren en situationsbunden relation till sig själv där nya sätt att vara och se på en själv

uppkommer. När självporträttet sedan visas för, och tas emot av andra, uppkommer ytterligare aspekter som skapar situationer för uppkomster av nya tillblivelser. Här använder jag Biesta och Johanssons teorier för att synliggöra och beskriva dessa processer.

Den Ena och den Andra - Jaget och Duet

I Biestas relationella tankar kring lärandet kommer en etisk aspekt in, som innebär att subjektet ständigt står i relation till den andre och måste förhålla sig till denne på ett ansvarsfullt sätt för att kunna bli till. I mötet med den Andre uppkommer alltid frågan var är du?, innan frågan -var är ⁴⁴ jag?, hävdar Biesta. Detta är en teori som faller tillbaka på den franske, fenomenologiskt inriktade, ⁴⁵ filosofen Emanuel Lévinas tankegångar, då han menar att jagets totalitet kan ifrågasättas i mötet med ett ansikte. I tecknandet av självporträtt är mötet med det egna ansiktet centralt. För att få fatt i vad som kan uppstå i detta möte hämtar jag inspiration från Lévinas teorier kring jaget och den Andra. I mötet med en annans ansikte uppstår ett spricka mellan jaget och duet, menar Lévinas. Vi vill försöka sudda ut denna upplevda annanhet genom att utradera det andra ansiktet och göra det till eget. Detta för att ostört kunna känna oss identiska i oss själva. Lévinas menar dock att glappet mellan Jaget och Duet är viktigt och att annanheten inte får utplånas eller göras till egen, för i sådana fall utplånas den. Utifrån Lévinas resonemang tänker jag mig att man genom att se saker i ⁴⁶ det egna ansiktet som man inte identifierar med sig själv, kan möta en annan i sig själv och att detta möte kan vara komplext och svårhanterat. För att tänka kring elevernas samtal och nedskrivna

Johansson, 2019, s.61.

43

Biesta, 2006, s., 52 ff.

44

Ibid., s.56.

45

K Kemp, Peter (1992). Lévinas: en introduktion. Göteborg: Daidalos, s. 33f.

46

tankar om arbetet med självporträtt kommer jag ha detta resonemang i bakhuvudet, samt för att se vad som uppstår när ens självporträtt möter den Andres blick.

Dolt lärande

Begreppet den dolda läroplanen uppkom bland pedagogikforskare i USA på 1960-talet. Den svenske forskaren Broady menar att det var genom intågande av progressivismen som den dolda läroplanen fick fäste. Men den har alltid funnits, och gör så fortfarande menar Broady. Han är ⁴⁷ kritisk till att kunskapsförmedlande kan ske där endast förvald kunskap är vad eleverna får med sig.

Han menar att det händer ”något annat” som läraren initialt inte tänkt: ”det är om detta `något annat` som hela diskussionen om den dolda läroplanen handlar” . I min undersökning väljer jag att ⁴⁸ använda mig av Broadys resonemang kring detta något annat för att synliggöra det dolda lärandet som inte hänger samman med kunskapskrav eller andra styrdokument. Genom att låta den dolda läroplanen förhålla sig till det a/r/tografiska begreppet in-between kan man tala om det som händer mellan de olika subjketspositionerna lärare - elev och söka synliggöra vad som uppstår i det mellanrummet.

Tidigare forskning

Mestadels tar den tidigare forskningen, som jag hittat kring självporträtt i skolan, utgångspunkt i identitetsskapande utifrån tillblivelse i förhållande till genus och maktperspektiv. Dessa är fältstudier utförda på skolor, och har på så sätt beröringspunkter med min undersökning, men de berör inte självporträtt utifrån det perspektiv jag utgår från i min studie, då jag valt bort genus och maktperspektiv för att gå djupare in på subjektifiering. För att hitta infallsvinklar som stämmer överens med det jag vill studera har jag därför valt bort dessa avhandlingar och istället valt att använda mig av avhandlingar som berör skilda ämnen och kommer från olika fält, men som ändå tangerar min undersökning på flera sätt. En avhandling från det pedagogiska fältet och en från det konstvetenskapliga samt en tredje mer teoretisk avhandling som berör tillblivelseprocesser. Dessa tre tillsammans tycker jag ringar in mitt forskningsområde.

Broady, Donald (2007). Den dolda läroplanen. Göteborg: Krut, s.29.

47

Ibid., s.17.

48

Maria Erikssons avhandling handlar i ett vidare perspektiv om tillblivelseprocesser varför jag i den finner relevanta delar som jag kan använda mig av i min analys. I Flickblickar, Visuella berättelser om, av och genom gymnasieelevers kroppar, undersöker Eriksson i en nio månader lång fältstudie hur gymnasieflickors antaganden av femininiteter, kropp och bild tar sig uttryck. Hon studerar hur kroppar bidrar till olika seendepraktiker. Utgångspunkten är att seendet är kulturellt och görs genom kroppar i olika praktiker. Eriksson beskriver hur uppdelningen av kropp och själ som

motsatspar fortfarande lever kvar i dagens skolor. Den rationella tanken och förnuftet, snarare än det förkroppsligade och kroppar i sig, har setts som det centrala och viktiga i skolsalen genom

skolhistorien. Denna diskurs är relevant i min analys då jag undersöker hur läraren och eleverna ⁴⁹ resonerar kring uppgiften Insida-utsida och i förlängningen varför den är utformad som den är.

Erikssons resonemang är också relevant i anknytning till hur man i min undersökning uttrycker sig kring det rent kroppsliga som har med det egna utseendet att göra.

Konstvetaren Bia Mankell lägger också betoning på blickens diskurs och betydelse för

självporträttet, men hon utgår i sin avhandling Självporträtt en bildanalytisk studie i svensk 1900- talskonst från ett receptionsteoretiskt perspektiv med viss fenomenologisk inriktning. Hon söker beskriva bildkonstruktionen i självporträttet via diverse svenska konstnärers verk. Min ⁵⁰

undersökning har beröringspunkter med Mankells på flera plan, en viktig aspekt är att hon beskriver hur subjekt-objket temat är tongivande för hela självporträttsgenren; ”Subjekt-objket temat är ett omfattande och komplext tema som har med identitetsupplevelse att göra.” . Hon menar att ⁵¹ människans svårighet att skifta perspektiv på sig själv kan ses som ett hinder i

självporträttsframställing och att man då genom att förtingliga sig själv kan uppnå en distans till det egna jaget som övervinner detta hinder. Hon beskriver olika metoder för att objektifiera det egna subjektet. Förtinglingandet kan innebära olika måleriska stilar eller andra attribut som placeras in i bilden. Färg, stil och objekt i bilden kan vara ett sätt för konstnären att skyla sig och komma bort från den intimitet som mötet med ett ansikte kan generera mellan betraktare och betraktad. Här tangerar Mankell enligt mig, Emanuel Lévinas teorier kring jaget och den Andre, som jag använder mig av i min undersökning. Hon hänvisar också till Roland Barthes, som jag valt att utgå ifrån då det handlar om mimesis-begreppet.

Eriksson, 2019, s.9 ff.

49

Mankell, 2003, s. 24 f.

50

Ibid s.132

51

Pedagogikprofessorn Lotta Johansson har redan nämnts under avsnittet Teori och tolkningsram, men förtjänar att återkomma till i detta avsnitt då hennes avhandling Tillblivelsens pedagogik: Om att utmana det förgivettagna, En postkvalitativ studie av det ännu-icke-seddas pedagogiska

möjligheter, har beröringspunkter med det som utgör grunden för mitt metodologiska

förhållningssätt i undersökningen, nämligen att det är rummet mellan saker, platser, skeenden som forskningsmetoderna ska syfta till att identifiera och tillvarata. Det handlar om att lära sig leva i mellanrummen och i den spänning som skapas där, av konflikter, förvirring och möjligheter, skriver Johansson. Hon liknar utbildningen vid en rhizomatisk figur, och menar att den är resultatet av ⁵² rörelser som inte kan kontrolleras eller styras medvetet. Betraktat i ett sådant perspektiv anses nya rörelser kunna skapas genom att olika komponenter kopplas samman med varandra; elever, lärare, ting, i riktning mot vad subjektet för ögonblicket inte är. Lärandet förstått utifrån detta resonemang sker således inte i riktning mot det bekanta och det redan erfarna eftersom det riskerar att vara reproducerande. Istället uppstår möjlighet till lärande i mötet med det annorlunda. Här finns också ⁵³ beröringspunkter med Emanuel Levians begrepp resonemang kring mötet med den Andre, vilket jag använder mig av i min analys. Lärandet utgår här alltså inte från subjektet utan uppstår i mellanrum som blir till i möten mellan subjektet och det som inte är subjektet, alltså det som är annorlunda. I min studie använder jag mig av detta tankesätt kring lärandet, subjekt och tillblivelse och söker i mellanrummen för att få syn på den dolda kunskapen som kan uppstå där.

Forskningshändelser

I detta avsnitt kommer jag inledningsvis ge en introduktion till mina fältstudier på en skola i Stockholm samt redovisa delar av lärarens material som eleverna fått ta del av inför uppgiften Insida-utsida. Därefter kommer jag beskriva tre forskningstillfällen utifrån data i form av fältanteckningar och fotografier från ett givet tillfälle på skolan. Även delar av ett transkriberat samtal med läraren angående uppgiften Insida-utsida visas här. I direkt anslutning till beskrivningen av ett forskningstillfälle följer rubriken Analys tolkning och resultat av respektive tillfälle. De olika delanalyserna diskuteras sedan samfällt under avsnittet Samfälld tolkning och resultat.

Johansson, Lotta (2015). Tillblivelsens pedagogik: om att utmana det förgivettagna: en postkvalitativ studie av det ännu icke

52

seddas pedagogiska möjligheter. Diss. Lund: Lunds universitet, s. 158.

ibid s.71.

53

Introduktion till besök hos årskurs sju

I hissen på väg upp till klassrummet kommer jag och bildläraren in på samtal om hantverk kontra process. Vi upplever båda att det finns en större strävan idag än för tjugo år sedan, då läraren gick på Konstfack, att bildämnet inte ska handla om tekniska färdigheter. Bildläraren menar att det är för mycket fokus på process och teori [i läroplanen?], vilket hon tycker är orättvist mot de elever som har dyslexi och många gånger är duktiga på att uttrycka sig i bilder.

Jag säger att jag upplever att det finns en rädsla för att de som inte tycker sig ha talang för teckning och måleri inte ska ha chans att lyckas i ämnet. Fast så kan man ju säga om alla ämnen, menar bildläraren. Ska vi inte lära ut gångertabellen för att vissa upplever det som svårt..?, fortsätter hon.

Jag håller till viss del med. Förklarar att jag ser ett värde i att lära sig teckna mimetiskt, att betrakta en sak och försöka avbilda den med penna, det kan uppstå en koncentration och ett fokus i det som är värdefullt. (Det var en av anledningarna till varför jag gjorde min tidigare auto-etnografiska undersökning. Jag ville komma åt det där fokuset som kan uppstå i avbildandet.) Men även om jag ser ett värde i att förmedla tekniska kunskaper inom bild till eleverna så ser jag också ett värde i konceptuell konst som inte alls behöver ha med hantverksskicklighet eller måleri att göra. Jag ser

Bild 2. Interiör från bildsalen

inte att det behöver finnas en motsättning. Bildläraren menar att viss konceptkonst kan vara bra. Vi enas kring det, medan vi fortsätter genom en korridor.

Vi går in i en stor avlång bildsal med fönster längs ena väggen. Läraren börjar duka upp ett

”buffébord” med pennor, kritor, färger, saxar och papper. Det ska finnas mycket för eleverna att välja bland. Hon lägger ut namnskyltar på borden som är placerade i långa rader, dubbelkollar placeringen i en pärm. Förklarar att eleverna har bestämda placeringar och att de gjort namnskyltar första lektionen. Det är svårt att hålla allas namn i huvudet när man har många elever. Det finns en mindre kvadratisk bildsal som man kan nå via en glasdörr i ena änden av den stora salen. Just idag är det rummet ledigt och eleverna kommer att kunna sitta där också.

Uppgiften i självporträtt; Insida - utsida

Uppgiften pågår under sex lektioner à 120 minuter av vilka jag är med i den fjärde, samt i den sista som är själva redovisningstillfället. Jag har blivit informerad om att eleverna den första lektionen arbetat i stationer med olika förberedelser inför det slutgiltiga porträttet som ska berätta något om eleven. I förberedelserna har bland annat ingått att lära sig teckna ett ansikte mimetiskt

[verklighetstroget], att ta en selfie av sig själv på skolgården som man kan välja att använda som Bild 3. ”Buffébord” med arbetsmaterial för eleverna

förlaga för sitt tecknande, samt att göra ett spegeltryck som går ut på att man tecknar sin spegelbild med tusch direkt på spegeln och sedan trycker spegeln mot ett papper för att få fram en bild i form av ett avtryck:

Läraren visade i början av lektion ett och lektion två ett bildspel för att informera om uppgiften och ge eleverna inspiration. I bildspelet ingick också information kring uppgiftens kunskapskrav: ⁵⁴

Innebörden av ovanstående begrepp förklaras vidare i bildspelet för eleverna:

komplett bildspel se bilaga s…

54

Arbetsprocess utveckla egna idéer, arbeta självständigt, lösa problem, planera, vara noggrann

Redovisning reflektion, Kunna förklara hur man jobbar, kunna berätta om hur man löser problem och tar sig framåt

Skapa bilder, få fram uttryck och berättande i sina arbeten, göra genomarbetade arbeten,


kunna hantera tekniker material och verktyg, prövar och utvecklar sitt arbete för att få fram uttryck och kvalité

Tolka bilder, se och förstå vad bilder förmedlar, se samband mellan bilder

Bild 4-6. Skärmdumpar från bildlärarens introducerande bildspel

I den fjärde lektionen då jag kommer till skolan för mitt första forskningstillfälle är eleverna i full gång med tecknandet och målandet av sina slutliga porträtt som ska berätta något om såväl deras insida som utsida.


Bild 7-12. Skärmdumpar i urval från lärarens introducerande bildspel

Forskningstillfälle ett

Arbete med självporträtt i klassrummet

Under lektionen går jag runt och tittar på elevernas porträtt. De har kommit ganska långt i själva färdigställandet av bilden. En del jobbar på A4-papper andra på A3. Jag frågar hur de tänkt. Vissa tycker det är svårt att komma på vad de gillar och att ge uttryck för det i bilden. Flera som sitter bredvid varandra gör liknande bilder som sin bordsgranne. Vid ett bord är det några som arbetar med tankebubblor, eller olika logotyper och symboler. De säger att de tycker det är svårt att komma på vad de gillar.

Några elever har gått in i den lilla bildsalen medan ungefär hälften stannat i den stora. I stora salen sitter de nu i grupper utspridda i rummet. När jag inte går runt och pratar med eleverna sitter jag vid en bänk och antecknar. Jag lyssnar på det informella samtal som pågår vid bordet närmst mig, det kretsar mycket kring utseende och huruvida teckningen liknar personen som den ska föreställa eller ej.

En av eleverna vid det bordet är den första jag pratar med när jag går runt. Hon undrar om jag ser vad som är grejen med hennes självporträtt. Jag gissar att det är att det är delat, en blå och en grön sida. Men det visar sig att det är ögonen som är det viktiga. Hon har enbart färglagt ögonen och det är dem hon vill framhäva. Eleven frågar senare läraren om hon kan härma hennes mun. ”Skulle du kunna härma min mun så jag vet hur den ser ut?”. Läraren är tyst en stund och frågar sedan ”Vill du härma din mun?”. En annan elev bryter in i samtalet och säger ”Min mun tog jättelång tid att göra”, typ två lektioner.” Jag fortsätter lyssna på hur eleverna pratar kring sina egna och varandras bilder efter att läraren har gått. Någon säger ”Den är fin, men den är inte lik dig”, och plötsligt minns jag

Bild 13. Exempel på elevarbeten i klassrummet

en bildlektion från tiden då jag själv gick i högstadiet. En kompis gav mig samma kommentar och jag minns hur viktigt det var att det var likt. Kommentaren blev för mig ett förklätt sätt att säga att min bild inte var bra.

Innan jag går pratar jag med de tre eleverna igen och frågar om de tycker det är viktigast att

porträttet berättar något om dem eller att det blir likt dem själva. Alla tre svara att det är viktigast att det blir likt, fast att det skulle inte läraren säga.

Alla elever verkar dock inte ha den inställningen. En person säger; ”Som du ser är det här inte mitt ansikte, men det symboliserar ändå mig, sen har jag gjort rutmönster bakom för att jag älskar Rubiks kub.”

Jag går in i det lilla rummet där ungefär halva klassen sitter. Där är en annan stämning som jag upplever som lugnare och tryggare. Musik strömmar från någons telefon. Elverna verkar fokuserade samtidigt som de småpratar och skojar lite med varandra . Istället för långbord finns här fyra bord med plats för fyra person kring varje. När jag går runt och tittar på deras bilder och ställer frågor kring hur de tänkt får jag uppfattningen att fler där inne lagt större vikt vid vad bilden berättar om dem än att porträttet ska vara så likt som möjligt.

Utdrag ur ostrukturerad intervju med bildläraren innan lektionen

Läraren: Just att jobba med identitet tycker jag passar väldigt väldigt bra i sjuan… för att dom är fortfarande ganska osäkra. Det händer mycket, dom håller på att bli tonåringar, dom vet inte riktigt såhär ”Vem är jag?, Vad tycker jag, Vågar jag stå för min åsikt?, Vilken roll har jag i klassen, eller hemma?”. Man spelar olika roller, testar mycket, så därför är det jättebra med självporträtt… Och det första dom gör är ju, när dom gjorde dom här stationerna, det är ett frågepapper där dom: ”Vad tycker jag?, Vilken är min favoritmat?, min favoritfärg”, och sådär. Och då märker man det väldigt tydligt att det är inte alla som riktigt har tänkt på… vad de gillar eller… kanske inte alla vågar säga högt, eller ens berätta för mig vad de tycker.

Jag: Nu kom jag att tänka på de här böckerna man hade när man…

Läraren: …Mina vänner, ja just det, så, så det brukar vara väldigt bra. Och sen så är dom ju också upptagna av vad som är fint och vad som är fult, så det är också jättenyttigt. ”Å, jag har så ful näsa.”, ”Hur ser jag ut?”. Man har det här

skönhetsidealet och normer hur man ska vara, så det är jättetacksamt att använda sig av. Man försöker slå hål på dom, och vrida och vända på dom. Och när dom gör spegeltrycken så kan dom ju inte styra hur näsan blir och hur… så att det är också nyttigt. Öh, det blir inte det där perfekta som de hade tänkt sig…

Jag: Nääe…

Läraren: …Utan man måste släppa kontrollen.

Jag: Hur reagerar dom då då?.., eller det är väl olika?

Läraren: En del tycker om det, endel tycker det är jättehemskt.

Jag: Mmm

Läraren: Aah, men det är bra arbete för att börja prata om sånt.

Jag: Mm, aah verkligen…

Läraren: Det kommer igång mycket prat om det då.

Jag: Mycket prat om utseende också då..?

Läraren: Identitet…

Läraren: Jaa, visst. Mmm… Och sen är det en bra uppgift för att de måste… ehh.. ja, de måste själva välja vad de gillar och vill göra, styra själva. […]

Läraren: Ah, så det e.. dom, dom måste ju ha… Dom har ju under fyran, femman och sexan fått prova allt material..,

Läraren: .., så nu borde dom kunna välja: ”Viket tycker jag om ?”, eh ”När passar det bra att ha en mjuk penna?, när passar det bra att ha en skarp svart tusch?, när ska det vara en liten tunn grej?, när ska det vara en grov krita?, vilken effekt kan jag få med dom här verktygen eller det här materialet?”, och att dom måste också planera ytan, eh.., om dom ska säga någonting, berätta om sig själva, ska man placera ansiktet nere i hörnet?, ska man vara intryckt?, ska man fylla ut hela pappret? Ah, bakgrund och så…Så att det blir en bra arbetsprocess.

Jag: …och det är många…eh, betygskriterier.. den här listan… det är mycket som kommer in i den här uppgiften…

Läraren: Oja. Det är det. Jättemycket. Det är det ja. Ja, det tycker jag att det är. De har ju… [Läraren går bort mot whiteboard-tavlan i ena delen av rummet]… bilder här som de kan inspireras av. Så de kan ju… ehm, tolka och inspireras och återanvända bilder.

Jag: Mmm, just det.

Läraren: …och dom behöver tänka i en lång process, i flera led. Och försöka lösa en massa problem på vad dom vill göra och hur dom ska saker. Hur dom använder material. Dom kombinerar material.

Jag: Mm.

Läraren: Ah, och sen kommer dom ju redovisa för varandra sina porträtt och berätta, och att dom måste ha ett porträtt som uttrycker och berättar någonting. Så det är bra. Jag tycker många punkter är klara där […].


Analys, tolkning och resultat av forskningstillfälle ett

Insida-utsida ur ett lärarperspektiv

I uppgiften och utifrån lärarens återgivelse av denna i intervjun kan man urskilja olika delar som spelar mot varandra och liksom skaver mot varandra så att det i dess mellanrum uppstår

motstridigheter kring vad som är viktigt att eleverna lär sig. De huvudsakliga delar jag kunnat urskilja är teknik/hantverk, berättande, utseende/normer och identitet.

I intervjun lägger läraren inledningsvis tonvikt på att självporträtt är en bra uppgift i sjunde klass för att den hjälper eleverna, som kan vara ganska osäkra på vilka de är i den här åldern, att ta reda på vad de gillar, och att våga uttrycka detta. Man kan se i lärarens presentation av uppgiften att eleven i station två ska planera idén till porträttet och finna inspiration genom att fundera kring sitt humör, sina framtidsplaner, sina drömmar, känslor och glädjeämnen, vad hen gillar och inte gillar, när hen blir arg och när hen blir glad etc. Detta lägger fokus på företeelser som inte har med ansiktet och det mimetiska avbildandet att göra. Samtidigt innefattar både station ett och station tre moment av mer tekniska slag då eleven ska teckna sitt ansikte direkt på en spegel och göra ett tryck, samt då eleven ska öva på att teckna ett ansikte och dess olika delar såsom näsa och mun. Läraren pekar även i intervjun på vikten av att lära sig hantverksmässiga tekniker som att till exempel själv kunna se vilken penna man bör använda för att åstadkomma ett visst resultat. I mitt samtal med läraren på väg till klassrummet uppfattade jag en frustration över att teori och process får ta för stor plats i bildämnet på bekostnad av det tekniska färdigheter såsom att lära sig det verklighetstrogna avbildandet. Dessa två delar verkar här ses som motsatta varandra.

Läraren framhåller i intervjusamtalet att uppgiften handlar om identitet samt att en viktig aspekt i arbetsprocessen är att kunna tänka i flera led när det gäller materialval och disposition. Identitet, i form av ett berättande av vem man är och teknik/hantverk är delar som läraren explicit tar upp såväl i inspirationsmaterial som i samtal. Men endast i slutet av intervjun - och ingenstans i

inspirationsmaterialet - snuddar hon vid frågor kring utseende, vad som är fint och fult och att uppgiften är bra för att man kan vrida och vända på normer kring utseendet: ”Och sen så är dom ju också upptagna av vad som är fint och vad som är fult, så det är också jättenyttigt”. Men när jag försöker stanna vid frågan kring utseende kommer läraren åter igen in på identitet. Jag förnimmer redan här att det är svårt att närma sig det egna utseendets betydelse för uppgiften, något som