• No results found

RAPPORT HÅLL SVERIGE RENT - Varför gör inte folk som de säger?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "RAPPORT HÅLL SVERIGE RENT - Varför gör inte folk som de säger?"

Copied!
34
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

RAPPORT HÅLL SVERIGE RENT - Varför gör inte folk som de säger?

Dr Katarina Graffman & Dr Emma Lindblad

(2)

INLEDNING

Januari 2020, Aruba

I skuggan av ett enormt nedlagt oljeraffinaderi på Arubas södra spets ligger den

numera insomnade staden Saint Nicholas. I ett försök att väcka liv i staden pågår sedan ett par år ett projekt där konstnärer får måla stadens väggar och fasader, vilket

transformerat gatorna till ett levande konstgalleri. Det är slående hur många av målningarna som porträtterar människans och turismens påverkan på djur- och

havslivet, husväggar med ledsna havssköldpaddor och krabbor som fastnat med klorna i petflaskor med instängda fiskar. Sedan 2017 är plastpåsar förbjudna, ett förbud som utökades till alla engångsartiklar i plast förra året samt solkräm som innehåller oxybenzone. Då nedskräpning har varit ett stort problem på den Västindiska ön är de nya lagarna en nödvändighet. I öns största mataffär som är välbesökt av turister finns bärkassar att köpa där förtjänsten går till bevarandet av lokal natur. Men i många av de små lokala butikerna finns inga påsar alls, möjligtvis små papperspåsar utan handtag med begränsad funktionalitet. Lokalbefolkningen har vant sig och tar med sig påsar när de ska handla, eller lastar varor direkt i sina bilar. En viktig del av

plastförbudet har varit att just påverka lokalbefolkningens vanor och mentalitet att engagera sig i sin närmiljö. Men det är problematiskt med turismen som kommer med ett pris för miljön, och samtidigt försörjer en stor del av befolkningen. John som äger lägenheter som han hyr ut via Airbnb tillsammans med sin fru Marie har ett system när han lastar sin pick up med varor ur en kundvagn på parkeringen utanför en

stormarknad. Det som inte är ömtåligt slängs upp på flaket, resten läggs på golvet lite under sätet så att det ligger still. För John är plastförbudet inga problem, han rycker mest på axlarna och konstaterar att nu är det så och det gäller ju alla. Han älskar att vara i naturen och snorklar och paddlar med sina hyresgäster på en daglig basis, så han vet hur det ser ut under ytan när skräp hamnar i havet. Och öns stränder som alla är offentliga har blivit renare med fler soptunnor som töms dagligen. Värre är det med alla små olagliga soptippar som skymtar fram från de mindre vägarna. Dessutom ligger det en enorm deponi nära öns flygplats där skräp ofta eldas eller självantänder, vilket genererar en farlig stickande rök. Varje dag kör en jämn ström bilar in och ut ur tippen för att göra sig av med avfall. Det konstanta bilåkandet kommer upp till diskussion när John och Marie bjuder ett par europeiska gäster till en fest en kväll. Gästerna undrar

(3)

förvånat hur långt de ska när Marie kör fram bilen, och när festen visar sig ligga två hus bort uppstår ett förvirrat samtal där turisterna står som frågetecken. Marie skrattar och konstaterar att hon alltid åker bil och att hon inte skulle låta sina gäster gå.

Bakgrund

Hur ska man förändra människors beteenden när information och fakta inte biter? Det här är en mindre antropologisk studie som syftat till att bättre förstå hur människor agerar och resonerar i sina vardagliga liv vad gäller plast. Genom att studera vad människor gör kan man komma åt omedelbara beteenden i butik och i andra vardagssituationer där plastpåsen och andra plastförpackningar förekommer och därigenom få nycklar till hur vi mer effektivt kan påverka människors beteenden.

Baserat på vad vi har sett i tidigare studier samt i annan forskning så är information inte det som förändrar människors beteenden - framför allt när man ska nå dem som inte är speciellt intresserade av ett hållbart leverne. Vårt huvudsakliga fokus i denna studie är därför beteenden bortanför information. Vem idag vet inte att plast bör undvikas i möjligaste mån? Ändå fortsätter människor att köpa plastkassar och engångsplast när de handlar. Varför?

Etnografi, antropologens metod, ger möjlighet att höra vad människor säger att de gör och samtidigt se vad de verkligen gör. Som antropolog kan man inte nog betona faran i att bara lyssna på vad människor säger att de gör då det allt som oftast inte alls stämmer med hur de beter sig i sina vardagsliv. Det beror på en mängd saker, vi ger uttryck för begär snarare än behov, vi säger det vi tror den som frågar vill höra, vi är formade av kulturella konventioner och trender, vi vet inte egentligen hur vi beter oss då mycket av det vi gör går på autopilot och så vidare. Det är dessutom en stor skillnad mellan vad individen kanske vill göra och vad denne faktiskt gör.

Eftersom en antropologisk studie är en kvalitativ förståelsestudie är resultaten inte statistiskt säkerställda. Men genom att närma sig människor med ett öppet induktivt synsätt, att tillbringa tid tillsammans med dem och medverka i och uppleva deras vardag, kan man skapa sig en mer nyanserad bild av människors vardagliga liv. Det kan handla om vilka attityder, värderingar och drivkrafter som påverkar människors

(4)

beteenden i olika situationer och vilka symboliska värden som olika handlingar, normer och idéer har. Man kan med fördel genomföra en kvantitativ studie som baseras på resultaten från en kvalitativ studie. Då får man dels en mer pricksäker kvant-studie, då handlar det inte om att gissa sig till vilka frågor man ska ställa, dels kan man säkerställa resultaten i den kvalitativa studien.

Genomförande

Vi har i den här studien valt att studera ett antal människor som är intresserade och bryr sig om hållbarhet men som inte alltid, eller alltför sällan, lever som de lär. Det är vanligt förekommande att människor uttrycker att de lever mer hållbart än de gör, läpparnas bekännelse. Att människor överskattar sin insats är också något som framkommer av Naturvårdsverkets rapport Från ord till handling (2000:16).

Den grupp vi valt att fokusera på i denna studie är intressant eftersom den befinner sig mellan de redan hängivna, som agerar hållbart i alla led i sitt vardagliga liv, och de som inte bryr sig alls. Den här gruppen har en intention att leva hållbart och att göra

medvetna val, men vad de föresatt sig lyckas inte alltid i vardagslivet. Att bättre förstå vad som hindrar dem som redan är medvetna och bryr sig kommer vara av stor

betydelse för att få alla de som inte agerar hållbart i sin vardag över huvud taget, de som kanske inte bryr sig eller helt enkelt inte är mottagliga för någon form av

informationskampanjer, att förändra sina beteenden. Mer om detta längre fram i rapporten.

HUSHÅLL

9 hushåll har studerats med den etnografiska metoden deltagande observationer. I dessa hushåll ingår sammanlagt 17 personer i åldrarna 7-75 som lever i olika

hushållskonstellationer. Studien baseras på de observationer vi gjort i dessa hushåll samt på långa intervjuer med hushållens medlemmar. Genom metoden långa intervjuer kan man beskriva vad ett fenomen egentligen har för värden och vilka associationer det väcker. Den skiljer sig från ”djupintervjun” där fokus mer ligger på individuella

uppfattningar. Långa intervjuer bygger på att den som intervjuar har en viss struktur i

(5)

samtalet utan att för den delen ställa ledande frågor. Det etnografiska fältarbetet har genomförts i informanternas hemmiljö samt när de besökt olika butiker och handlar om att studera människors beteende i en specifik social kontext. Människors beteenden är i allra högsta grad styrt av situation och socialt sammanhang. Vi har tillbringat mellan 35 - 40 timmar i respektive hushåll.

Nedan följer en kort beskrivning av de hushåll som deltagit i denna studie.

HUSHÅLL 1 Märsta

Anna 46 år och Simon 16 år

Anna är kommunikationsansvarig på ett privat företag i Uppsala. Hon bor i ett radhus i Märsta som mäter 130 kvm. Yngste sonen går i gymnasium och äldste sonen har flyttat hemifrån. Anna är en medveten konsument, vid köp försöker hon göra “bra” val, som hon säger, och menar då klimatmedvetna val. Samtidigt tycker hon om lite dyrare varumärken, och menar att de också är mer hållbara. Anna har verkligen inte många saker i sitt hem, snarare ett fåtal men av bra kvalitet. När hon går och handlar mat har hon ungefär hälften av gångerna med en gammal plastpåse eller en av tyg.

HUSHÅLL 2 Sigtuna

Katrin 55 år och Isabell 18 år

Katrin är konstnär och har eget företag. Hon bor i en villa i Sigtuna. Huset är cirka 250 kvm. Yngsta dottern går sista året i gymnasiet och äldsta dottern har flyttat hemifrån.

Katrin är en mycket medveten konsument. Kläder köper hon främst second hand och syr om eller “piffar upp” om de inte riktigt passar. Hon spar allt, till exempel använder hon gamla mjölförpackningar som omslagspapper till presenter. Allt som går att återanvända på något sätt återanvänds, mat såväl som prylar. Det finns väldigt mycket prylar i hennes hus. Hon har alltid med en tyg- eller nylonpåse i sin handväska.

(6)

HUSHÅLL 3 På landet utanför Arboga Gunvor 75 år och Lars 75 år

Gudrun är pensionerad, tidigare arbetade hon som lärare. Lars är också pensionär men fortsätter jobba i sitt eget företag där han hjälper andra företag med ekonomi, strategi och ledarskap. De bor i ett stort hus på 350 kvm på landet med en omfattande trädgård cirka två mil utanför Arboga. Deras tre barn är vuxna, har egna barn och bor i olika delar av Sverige. Paret har en klassisk uppdelning av sysslor där Gudrun handlar, lagar mat, städar och sköter grönsaksodlingen. Gudrun är en extremt medveten konsument, hon vet exakt vad en liter mjölk kostar i olika mataffärer. Det är dock inte priset som avgör köp utan snarare om varan är klimatvänligt producerat. Lars bryr sig mer om pris, funktionalitet och bra kvalitet än klimataspekten. När de handlar har de alltid med egna påsar.

HUSHÅLL 4 Södermalm, Stockholm Carl 38 år

Carl är civilingenjör och arbetar som upphandlingskonsult. Han är ensamstående utan barn och bor i en bostadsrätt på 41 kvm på Södermalm i Stockholm. Carl tycker inte om att låta mat eller saker gå till spillo i onödan, både av sparsamhet och med tanke på miljön. Han konsumerar ganska lite prylar och kläder och lagar gärna saker som går sönder. I vardagen åker han antingen kollektivt eller kör MC. På sin fritid reser han mycket och åker oftast ett par långflygningar per år. När Carl handlar mat har han aldrig med sig en egen påse utan köper plastpåsar som han sedan använder som soppåsar.

HUSHÅLL 5 Södermalm, Stockholm Karin 38 år

Karin är forskare och jobbar mycket hemifrån sin bostadsrätt på 34 kvm på Södermalm i Stockholm där hon bor ensam. Karin försöker göra klimatsmarta val, men oftast blir det en mellanväg i vardagen. Det har alltid varit viktigt för henne att ta väl hand om saker hon har så att de håller länge, hon servar sina skor regelbundet hos skomakaren och vårdar sina kläder och möbler varsamt. Samtidigt konsumerar Karin en del nytt och reser ofta på fritiden. Hon har ingen bil och åker kollektivt eller går om hon ska

(7)

någonstans i Stockholm. Hon har alltid med sig en väska när hon handlar som hon packar i, räcker inte den köper hon till en plastpåse som hon sen använder till hushållssoporna.

HUSHÅLL 6 Aspudden, Stockholm Kristina 40 år, John 45 år, Bill 7 år

Kristina bor med sin man John och en son i en bostadsrätt på 73 kvm i Aspudden, Söderort i Stockholm. Kristina och hennes man jobbar båda heltid som jurist respektive konsult och hjälps åt med att hämta sonen och ta hand om hushållet. Dock har Kristina huvudansvaret och är den som sköter matlagningen till störst del. Hon älskar att laga mat och köper alltid ekologiska varor - vad hon uppfattar som bra varor för miljön och familjen att äta går före pris. Prylar är ganska oviktigt för Kristina och John och de äger ingen bil, men de reser en del, särskilt till Johns hemland Irland ett par gånger per år. De har alltid med sig tygpåse eller ryggsäck när de handlar.

HUSHÅLL 7 På landet utanför Skövde Bengt 69 år

Bengt är änkling och bor i ett hus på 220 kvm plus ett litet hus på gården på landet i Västergötland. Han har tre utflyttade barn och ett barnbarn. Bengt jobbar fortfarande som läkare och forskare på deltid. Han använder sin bil i stort sett dagligen, men brukar försöka att uträtta ärenden och handla mat när han är inne i stan så att han inte kör mer än nödvändigt. Ska han längre än till stan tar han tåget, och han reser mycket både med tåg och flyg. Bengt köper alltid ekologiskt eller det han tror har bäst kvalitet. När han handlar har han med sig tygpåsar i bilen, eller så använder han sin ryggsäck.

HUSHÅLL 8 Uppsala

Tove 24 år och Johannes 26 år

Tove och Johannes bor tillsammans i en studentlägenhet i Uppsala på cirka 40 kvm.

Tove är uppvuxen i Uppsala och studerar till präst. Johannes jobbar på ett

läkemedelsföretag och är även han uppvuxen i Uppsala. Tove tar studielån och då Johannes har ett heltidsjobb så har de en relativt god inkomst för sin ålder. Det innebär

(8)

att de kan göra mer medvetna konsumtionsval, själva använder de ordet “lyxa till” det, och kan kosta på sig att köpa ekologiska varor och svenskt kött. Paret har alltid med sig tygpåsar när de handlar mat, ofta fler än de fyller upp för säkerhets skull.

HUSHÅLL 9 Uppsala

Albin 25 år, Alice 26 år och Olof 24 år

Albin och Alice är tillsammans och bor med deras kompis Olof i en studentlägenhet i Uppsala på 75 kvm. Albin arbetar som airport officer på Swedavia, Alice studerar fysik men är för tillfället sjukskriven och Olof arbetar på ett lager. Eftersom Alice är

sjukskriven sköter Albin och Olof allt hushållsarbete, eller så får de hjälp av Alice mamma. Alice har bil och emellanåt storhandlar de med den, men ofta handlar de från dag till dag. Albin försöker handla ekologiskt, men det styrs av priset så det blir inte alltid så. Både Albin och Alice tänker en del på klimatfrågor och särskilt Alice upplever ångest inför denna typ av frågor. Albin som är den som handlar för det mesta brukar försöka komma ihåg att ta med sig en tygpåse, men glömmer ofta och får då köpa en påse.

BUTIKER

Vi har även spenderat tid i 14 butiker för att kunna observera och lyssna till faktiska beteenden vid köpsituationer, i snitt mellan 4-8 timmar per butik. Det bör noteras att flertalet butiker inte var särskilt glada över vår närvaro och sa att vi kunde titta på avstånd men vi fick “inte störa kunderna”.

Fältobservationer har genomförts i följande butiker:

Akademibokhandeln (Uppsala City) Chanel (Stockholm City)

Coop (Märsta)

Hemköp (Åhlens City, Stockholm) Hemköp (Uppsala City)

Hennes & Mauritz (Uppsala City och köpcentrum i utkanten av Uppsala) Ica Supermarket (Sigtuna)

Lidl (Arboga)

(9)

NK (Stockholm City)

Stadium (Köpcentrum utanför Uppsala)

Systembolaget (Uppsala City och köpcentrum i utkanten av Uppsala) Urban Deli (Stockholm City)

IDÉN OM INFORMATION SOM VÄGEN TILL FÖRÄNDRING

Många verkar sitta fast i föreställningen om att beslut fattas enligt en sekventiell modell som ser ut ungefär såhär: information → attityd → intention → beteende. Det är en enkel rationell modell som är lätt att förstå och som känns rimlig. Det är så klart många som invänder och säger att sådär kantigt ser väl ingen på saken idag. Naturvårdsverket nämner till exempel i sin rapport “Från ord till handling” att kampanjer, exempelvis i massmedia, sällan ger en bestående effekt när det kommer till att få folk att ändra sina vanor på sikt (Naturvårdsverket 2000:32). Men den som tvivlar på att detta trots allt är en ganska förhärskande modell kan notera hur många skattemiljoner som varje år går till diverse informationskampanjer där myndigheter försöker få oss att ändra beteenden.

Eller så kan man fundera på om de företag som säljer attitydundersökningar fortfarande har några kunder. Svaret är ja, de har väldigt många kunder.

Sedan är det ju det där med att människor säger en sak men agerar på ett annat sätt.

Kritiken riktad mot till exempel värderingsdriven kommunikation är att attityder kring hållbarhet, hälsa, mångfald och jämställdhet och de faktiska besluten en människa tar i en butik eller i en köpsituation är två olika saker. De faktorer som faktiskt driver köpbeslut och skapar betalningsvilja har ofta andra orsaker än värderingar. Vidare fångar den här typ av studier hypotetiska situationer, det vill säga de frågar om ett scenario när personen är utanför en situation som kanske aldrig har hänt eller kommer att hända.

Människan är inte en varelse vars beteenden i vardagen baseras på rationellt genomtänkta beslut. Vi människor är också kroppar och vi lever i en kulturell och social kontext. Medan sinnet (i bästa fall) är skarpt och analytiskt och vet vad det tycker är rätt och riktigt så känner kroppen begär, blir trött, rastlös, har spring i benen, är hungrig, eller bara oerhört

(10)

sugen på något och så vidare. Då spelar det mindre roll hur kloka principbeslut man fattat när man sitter mätt, varm och nöjd i favoritfåtöljen. Många av våra principbeslut är föga principfasta i vårt vardagliga liv. Och förutom att våra kroppar beter sig har vi ju det där med den sociala och kulturella kontexten. Människan är inte separerad från sin omgivning.

Vi bearbetar inte information i ett socialt och kulturellt vakuum. Vi är vanemänniskor och flockdjur och tenderar att göra som vi “alltid har gjort” eller som “andra gör”.

När människor inte beter sig enligt den information som finns tillgänglig förklarar vi ofta det med att någon beter sig irrationellt. Denna irrationalitet har blivit särdeles aktuell då det är viktigare än någonsin att börja leva mer hållbart om vi ska uppnå målen i Agenda 2030. “Varför agerar inte folk utifrån den enorma mängd information som finns om sakernas tillstånd?” undrar de som vill förändra människors beteenden och funderar på om informationen är fel formulerad. Men är det rimligt att säga att vi är irrationella? Att allt som vi gör som går stick i stäv mot den information vi har om hur vi egentligen borde bete oss är ologiskt och förnuftsvidrigt?

Man kan beskriva vårt vardagliga liv i konsumtionskulturen, som är den bästa definitionen av vårt moderna samhälle, som ett tillstånd av “hyperchoice” där det faktum att vi hela tiden måste göra så många val kan skapa en mental förlamning där vi inte längre kan bringa ordning i vilka val som är viktiga och vilka som inte är det. Som en konsekvens kan vi göra märkliga prioriteringar som att lägga mängder av tid och energi på mindre val – som vilken påse som är bäst för miljön – medan riktiga val med reella konsekvenser – som vilken fond vi ska pensionsspara i – klaras av i ett nafs, tämligen oöverlagt. Filosofen och sociologen Renata Saleci beskriver detta tillstånd av ständiga val men talar istället om “valets tyranni”. Ju fler val människan ska göra, desto mer förlamad blir hen. Rädslan för att välja fel skapar ångest och självkritik eftersom vi fostrats in i att tro att de val vi individuellt gör är så betydelsefulla. Ju större

beslutsångest desto större blir behovet av att få någon sorts guidning i de val som förväntas göras. Det är därför gruppen och tillhörigheten får en sådan stor betydelse i individualistiska kulturer.

Att förklara varför människor inte agerar som informationen stipulerar med att säga att människor är irrationella leder ju dessvärre ingenstans. Dessa så kallade “irrationella”

beteenden handlar ju tolkat utifrån ett kulturanalytiskt perspektiv ofta om att vi

människor agerar som de kulturvarelser vi är. Vi lever i en specifik social och kulturell

(11)

kontext, ett vardagssammanhang, som innebär att vi beter oss relaterat till detta sammanhang. Om vi ska kunna förändra människors beteenden måste vi inse att information inte är lösningen. Javisst, det finns de som tar in information och faktiskt förändrar sina beteenden, men majoriteten av människor gör det inte. Vidare så exponeras de flesta konsumenter idag för motstridig information vilket ytterligare devalverar information som påverkanskraft - i slutändan väljer de flesta att tro på något som passar in i deras liv. Det kommer inte hjälpa att göra ännu en informationskampanj om att sluta använda plast i möjligaste mån.

RESULTAT

Nedan följer en sammanfattning kring de insikter vi fått genom fältstudier och intervjuer, främst från detta projekt men även från tidigare studier, samt från övrig akademisk forskning och populärkulturell analys. Det är omöjligt att återge alla individuella åsikter och kommentarer, och inte heller intressant. Det centrala är att ur ett spretigt kvalitativt material försöka se mönster och samband, likartade värderingar och tendenser. De personer som får komma till tals i texten nedan är personer vars uttalanden och beteenden stämmer med de mer generella slutsatser studien resulterat i.

I BUTIKEN

Urvalet av de olika butiker som besökts gjordes delvis utifrån att få en spännvidd kring vilken roll påsen spelar i köpupplevelsen. Påsens roll och hur central den är i

köpögonblicket handlar inte bara om funktionalitet - att ha något att frakta sina varor i - utan är knuten till faktorer som tillgänglighet, pris, vanor, lättja och status. Under fältarbetet i butik har vi sett att det dessutom spelar roll vilken typ av vara det handlar om, såväl som hur butiken ser ut. I matbutikerna och på Systembolaget tar kunden de påsar hen vill ha både vid självbetjäning och vid köp av kassörska. På H&M, Stadium, Akademibokhandeln och NK finns inte samma möjlighet varav frågan om påse måste ställas. På Chanel är förpackandet av varan i kundens närvaro en central del av

köpceremonin då varans äkthet legitimeras, som bidrar till upplevelsen och är en del av varumärkesarbetet.

(12)

Coop, Hemköp och Ica har alla information om plastpåsar på respektive hemsidor och kommunicerar detta med varierande klarhet i butik. Lidl har ingen information om plastpåsar på sin hemsida, dock en liten informationslapp vid kassan. Urban Deli informerar på sin hemsida att de har tagit bort sina plastpåsar och kommunicerar även detta i butik. Systembolaget är tydliga i sin kommunikation kring plastpåsarnas påverkan på miljön både i de fysiska butikerna och på sin hemsida. De erbjuder också andra alternativ i butiken, då kunden kan välja att köpa en av de flergångskassar som säljs i tre olika prisklasser. H&M säger ingenting om plastpåsarnas miljöpåverkan på sin hemsida och i de fysiska butikerna finns bara en liten skylt vid kassorna med

information, men å andra sidan har de slutat med plastpåsar. Utöver papperspåsar säljer de även tygkassar men dessa hänger bakom kassorna och kunden kan således inte ta en själv i butiken. Stadium har inget på sin hemsida om plastpåsar, men däremot

information till kunder i butik. Akademibokhandeln har information om plast och påsar både på sin hemsida och i butik vid kassorna, samt bärkassar i tyg och nylon på kundens sida av disken som är enkla att ta.

NK och Chanel kommunicerar inget, varken på hemsidan eller i butik.

En vanesak

I matvarubutikerna och på Systembolaget har de kunder som har med sig egna bärkassar redan fattat ett beslut om hur de ska frakta hem sina varor innan de ger sig ut i butik.

Här ser vi att det handlar mycket om rutin: vissa konsumenter bär alltid med sig en bärkasse i väskan eller har en liggande i bilen så att de är förberedda om de ska handla något, medan andra utgår från hemmet för denna typ av inköp och har med sig påsar hemifrån.

- Om jag går hemifrån för att direkt handla mat har jag alltid med påse, men när jag kanske har tränat eller fikat och sen handlar mat köper jag alltid en. Till Systembolaget går jag aldrig spontant som jag kan göra till matbutiken, därför har jag alltid med mig något att bära i till Systemet. (Anna)

Rutin tycks också spela roll för bruket av mindre plastpåsar för frukt- och grönt. Vissa kunder, ett fåtal, har för vana att ta dessa varor löst i sin vagn eller korg, medan andra tar en påse enbart för en vara.

(13)

- Jag brukar försöka att inte ta en sån här plastpåse, men jag glömmer typ hälften av gångerna. Som nu, nu har jag redan stängt den så då är det kört. (Albin)

Detta påverkas även av vägning av frukt- och grönt och om kunden är hänvisad till att väga varorna själv vilket en del tycker är krångligare om allt ligger löst.

- Om jag väger ett gäng lökar och sätter prislappen på en av dom blir det alltid problem i självkassan, den är för känslig och uppfattar det som att jag lägger ner saker jag inte har scannat och betalat för. (Kristina)

I flera av matbutikerna noterade vi att de små plastpåsarna som brukar finnas vid

packytan vid kassorna för att lägga frysvaror i men som många använt som bärpåsar om de köpt något litet nu är bortplockade. Vill du ha en måste du fråga en butikspersonal.

På Coop, Hemköp, ICA, Lidl och Stadium säljs återvinningsbara plastpåsar gjorda av sockerrör och en del kunder väljer dessa påsar medvetet för att, som de säger, återbruka som skräppåsar i hushållet. De kunder som väljer papperspåsar återbrukar ofta dessa till pappersinsamling. Överlag så spelar storleken på det som inhandlats roll: ett par vantar, en halsduk eller kosmetik tar så pass lite plats att en påse tycks onödig eller överflödig.

Vi har noterat att frågan “behöver du någon påse?” ofta får svaret “nej jag kan ta den i väskan” eller “nej det behövs inte” när det kommer till mindre inköp. Erbjuds en påse av modell mindre som inte kan användas till hushållssopor eller liknande tenderar den att uppfattas som mer onödig än om påsen är större. I vissa fall frågar inte ens

kassapersonalen om personen i fråga behöver någon påse. Det kan då röra sig om en kund som köper små varor, som strumpor, smycken eller underkläder och som synligt har en väska eller påse med sig.

På H&M och Urban Deli är plastpåsar ett minne blott. Men vad detta sänder för budskap till konsumenterna beror på synen på företaget i stort. De flesta känner till H&Ms affärsmodell av fast fashion och har ganska låga förväntningar på hållbarhet.

Urban Deli, däremot, som erbjuder restaurang, butik och saluhall på olika platser i Stockholm säger sig ha fokus på bra och hållbara matalternativ. Inredning och utbud signalerar medvetenhet, trendkänslighet och att de ligger i tiden. Vid ett fältbesök på Urban Deli Sveavägen är butiken som ligger i anslutning till restaurangen tapetserad

(14)

och ”nix till flyg!”. Samtidigt är hela butiken fylld med plastförpackningar på blommor, frukt och grönt, matlådor, juicer, godis och så vidare.

När vi pratar med två kvinnor i fiket som ligger i anslutning till Urban Deli-butiken och som också hade handlat i butiken påpekar de att känns ganska poänglöst att fokusera på vilken påse man bär sina saker i när helheten är så fel och butiker ändå inte tar ansvar.

Det blir som att punktmarkera konsumenten, och kvinnorna anser att plastpåsar och plastsugrör har blivit symbolfrågor i debatten. Båda menar att allt ”klimatståhej” från butiker handlar om reklam, att odla en image. Vi pratar om budskapen på skyltarna i butiken, och den ena kvinnan, 45 år, konstaterar:

- Ja du, ”säsong äger” – visa mig den Stockholmare som lyckas odla mandariner i december…, med en nick mot butiken där clementiner i plastbyttor med nät runt tornar upp sig i ett litet berg.

Den andra kvinnan, 31 år, berättade att hon är väldigt matlagningsintresserad och att hon har en matblogg. Hon säger:

- Matbutiker är så skenheliga. Gör mig så förbannad. De kommer undan med så mycket mer än många andra branscher. Typ Hemköp kör stora kampanjer med kommunikation kring hållbar mat typ kända kockar i varje mail som predikar.

Sen en cm längre ner: dansk kyckling och äpplen från Nya Zeeland på kampanj.

Om man jämför kommunikationen i stora kampanjer med varorna i veckoblad och veckans priser ser man hur ihåligt det är.

Det här återkommer i “vanliga” matbutiker också:

- Johannes: Jag tycker det är svårt att undvika plastförpackningar i mataffären.

Det mesta är ju redan plastförpackat. Tove inflikar: Ja ofta är det ju dessutom de ekologiska varorna som ligger förpackade i plast, champinjoner till exempel.

Exakt!, svarar Johannes.

- Blir sjukt irriterad på att jag ska springa och leta efter en påse att plocka i mina grönsaker i och få svaret från en butikspersonal “Vi har plockat bort dem av klimatskäl” samtidigt som butiken i övrigt dingnar av plastinpackat och engångsplaster. (Katrin)

På Chanel används inte plastpåsar, och i likhet med andra lyxvarumärken är

förpackandet i olika lager av silkespapper, boxar, sidenband och påsar med märkets

(15)

logga väl synligt en del av köpupplevelsen och varumärkesbyggandet. På Youtube finns en oändlig uppsjö unboxing-videor som enbart går ut på att packa upp lyxvaror ur deras förpackning. Påsen i sig är en statussymbol, vilket om inte annat märks av

andrahandsförsäljningen av påsar och förpackningar som är en marknad i sig. På Tradera kan en papperspåse från Chanel kosta över 200 kronor.

Generellt kan det konstateras att människor idag uttrycker både en stark irritation och en uppgivenhet inför vad de anser vara dubbelmoral i butiksmiljöer. Efter att ha genomfört etnografiska studier i olika butikssammanhang med fokus på frågor kring olika

märkningar och olika urvalsstrategier sedan 2006 märks en väldigt tydlig medvetenhet idag kring hur man som konsument upplever fokuset på individansvar, det vill säga påtryckningar kring hur individen måste ta ansvar, och hur butikerna hanterar klimatfrågan. Att i vardagliga sammanhang ständigt se hur butiksaktörer säljer och exponerar varor långt bortanför vad som är hållbart samtidigt som trycket på individens beteenden när det kommer till att köpa en plastpåse eller inte skapar mycket friktion och bidrar inte direkt till en känsla av “alla drar sitt strå till stacken”. Det märks en ökad irritation hos konsumenterna vad gäller dessa dubbla budskap.

Behöver du en påse?

Hur frågan om att köpa en påse ställs är något som butikspersonalen tycks vara medvetna om i olika utsträckning. På Stadium i Uppsala finns en skylt vid kassorna med texten “behöver du en påse”, och en anställd berättar att ledningen gett direktiv om att fråga just detta eller “vill du köpa en påse (för 4 kr)” vilket gör att färre köper en påse jämfört med om frågan formuleras “vill du ha en påse”. Samma anställda berättar vidare att de som primärt reagerar negativt på att plastpåsar nu kostar pengar är äldre individer, “de anser att det är fånigt”, säger han. Det kan vara en vanesak, att något som tidigare varit gratis nu kostar pengar. Han har noterat att kunder som inte talar svenska och som han tror är internationella studenter däremot inte alls verkar tycka att det är konstigt att betala för en påse. På Akademibokhandeln konstaterade kassapersonalen att studenter i gemen sällan köper plastpåsar, de bär runt på sina ryggsäckar med

skolmaterial som de packar i. “Generellt är det de äldre och yngre som sällan köper påse, ungdomarna har sina ryggsäckar och är kostnadsmedvetna, de äldre har sina tyg- eller nylonpåsar och är också mer konstadsmedvetna”, säger en butikschef på

(16)

När personal i kassan, oavsett typ av butik, frågar “behöver du en påse?” är det inte ovanligt att kunden svarar med en rationalisering. Detta är något vi diskuterar vidare under rubriken rationalisering längre fram i rapporten. Men tydligt är att många känner ett behov av att förklara sitt val. Vi har såklart även observerat väldigt många kunder som inte avslöjar någon särskild reaktion på frågan, utan som kort svarat ja eller nej.

Utifrån en etnografisk metod med fältobservationer i 14 butiker går det inte fastslå hur vanligt det är att kunderna har med sig egen påse eller väljer att köpa en - det kan se så olika ut från gång till gång. Vi har till exempel observerat mycket plastpåsar på

Systembolaget, men en före detta anställd berättar att han upplever det som att fler och fler tar med sig egen påse även om det fortfarande ofta sker att folk köper en påse i butik. En hel del använder också de tomma vinlådorna som finns utanför kassorna precis när man kommer in i många av Systembolagets butiker att packa i. Han nämner pensionärer som en grupp människor som i “9 fall av 10” har med sig en egen påse. Den före detta anställda berättar att när han satt i kassan hände det att han rekommenderade de tomma vinlådorna till kunder som ett alternativ till att köpa en påse. Ibland hände det att folk la upp fler påsar än vad som kanske behövdes på bandet. “Köper de exempelvis fyra flaskor vin och tar två påsar brukade jag informera dem om att det räcker med en påse för det de köpt”. Mannen påpekar att han som försäljare upplever sig vara i en slags ansvarsposition för att få konsumenten att köpa färre plastpåsar. Detta genom att erbjuda ett alternativ, att föreslå att kunden tar en begagnad vinlåda som sedan kan läggas i pappersåtervinningen. Eller genom att informera kunden om hur många flaskor eller burkar en plastpåse rymmer. Vad denna anställda beskriver och utifrån vad vi kunnat observera påverkar butikspersonalens agerande och vad denna säger i mycket hög utsträckning hur kunden beter sig. Det här gäller ju främst Systembolaget där personalen vet hur mycket en påse rymmer.

Sammanfattningsvis, många av kunderna som väljer att inte köpa en påse har på förhand bestämt sig för detta genom att ha med sig påsar eller en väska. Om de köper en påse är det för att den medhavda inte räcker till. De kunder som inte har med sig något att packa i motiverar ofta detta med att de återbrukar påsen för hushållssopor eller till

pappersinsamling. Rutiner och tillgänglighet påverkar även bruket av små påsar till frukt- och grönt. Det är inte ovanligt med uppfattningen om att återvunna och förnyelsebara

(17)

plastpåsar inte är ett stort problem, vilket också ställs i relation till hur butikens

klimatsatsningar ser ut i stort, som nämndes tidigare. Andra faktorer som tycks påverka är varans storlek och om personen i kassan ens ställer frågan och i så fall hur frågan ställs.

Vidare tycks det spela roll om kassapersonalen (om än indirekt) föreslår att personen i fråga kanske rymmer varan i sin väska (“behöver du köpa en påse eller kan du ta den i väskan?”).

ÖVRIGA RESULTAT

Enkelt eller svårt

Hur enkelt, eller bekvämt, det är att bete sig på ett önskvärt sätt är nog den absolut viktigaste faktorn för att människor ska göra bra val. Det kan handla om hur väl anpassat ens boende är för sopsortering, om huset man bor i har ett välorganiserat och välskött miljörum, om alternativ till plastpåsen är enkelt tillgängligt i butiken, om det finns papperskorgar där man kan slänga skräp i offentliga miljöer, att det finns askkoppar för rökare och så vidare.

- Jag har sedan jag var liten lärt mig att skräp inte hör hemma i naturen. Jag växte upp med sommarlovsprogrammet Tippen, och kan fortfarande få meningen

“ingenting försvinner, allting finns kvar” på hjärnan. Jag röker ibland, och om jag är på en picknick i en park samlar jag alltid alla fimpar i en burk eller flaska.

Jag tar tom upp andras fimpar. Men om jag röker utanför en restaurang numera och det inte finns ett askfat så slänger jag min fimp på marken. Visst tar det emot, men vad ska jag göra? (Karin)

- Det sitter i ryggmärgen att man slänger skräp i en papperskorg. Därför blir jag skitförbannad när man sitter på pendeln och det inte finns en enda papperskorg.

Hur i helvete tänker de, är det billigare att ha personal som ska städa hela tåget än en person som tömmer papperskorgar? Det är genom väl synliga

papperskorgar man nudgar folks beteenden, det förstår ju vem som helst! (Anna) - Om man har ett skräp som man vill slänga men får gå och gå i kilometer innan

man ser en papperskorg, är det så vi får ett skräpfritt land… nej, just det, om det inte finns någonstans att slänga skräpet vad händer då? (Katrin)

- Jag letar alltid efter papperspåsar när jag köper frukt och grönt. Jag har ju köpt sådana där små nylonpåsar för frukt och grönt men har inte fått för vana att ta

(18)

med dem... Men papperspåsarna är antingen slut eller ligger undangömda där man knappt ser dem… Jag har ju tid, jag är pensionär, men tänker på alla stressade människor mitt i livet som inte har tid att leta efter hållbara alternativ.

(Gudrun)

Ibland kan dock bekvämlighet vara det som gör att någon beter sig mindre hållbart. Carl har ett gammaldags sopnedkast utanför sin dörr där han slänger det mesta. Samtidigt har hans förening ett stort miljörum där nästan allt går att sortera, ändå är det bara vissa saker han bryr sig om att gå ned till miljörummet med. Det mesta hänfaller åt

bekvämlighet, det hamnar i sopnedkastet. Vissa saker är så inpräntat i ryggmärgen att de är dåliga att slänga att det känns fel, inför sig själv, menar han. Som batterier. Men det mesta tror han inte spelar någon roll att sortera, “det hamnar bara i samma hög till slut ändå”.

Vad som betraktas som enkelt eller svårt är en definitionsfråga hos de informanter vi studerat. Areal och närhet till sopsortering spelar roll. I de mindre hushåll vi studerat prioriteras inte utrymme för sopsortering i de få kvadratmetrar som finns att leva på.

Individer med bil har bättre förutsättningar för att lyckas med att sortera sina sopor. Att ta en kartong på Systembolaget att packa sina varor i är såklart lättare om du har en bil utanför butiken att lasta i, än om du ska promenera hem. En stor levnadsyta spelar också roll. Bengt som bor i ett stort hus källsorterar till exempel på lite olika platser i hemmet.

Matavfall slängs i bruna pappåsar under diskbänken och hämtas i en separat soptunna utanför huset av kommunen. Förpackningar i återvinningsbart material lägger han först i två olika behållare inne i huset, även om vissa saker som kan återvinnas ibland slinker ner i hushållssoporna. När behållarna i huset är fulla bär han ut dem i garaget för sortering, och när återvinningen i garaget i hans mening börjar bli full vilket brukar ske någon gång per månad kör han det till en närliggande sopstation med bil. Motsvarande beteende återfinns också hos det andra äldre paret som ingått i denna studie, Gudrun och Lars, även de boende på landet, förutom att de själva återvinner sina matvaror i en kompost.

Men återkommande från alla vi studerat och intervjuat i denna studie är att man upplever bristen på papperskorgar (vissa nämner även bristen på askkoppar). Om man uppmuntrar individen att bete sig på ett visst sätt, inte slänga skräp i naturen, måste

(19)

vardagssammanhangen, den offentliga miljön, stödja det beteendet. Flera informanter vi har pratat med har ifrågasatt vem personen som kastar saker i naturen är, och distanserar sig tydligt från “den typen av människa” som något väldigt negativt, samtidigt inser de att det är det beteendet som uppstår i miljöer där det inte är lätt att göra rätt.

Inget omedelbart problem

Under de lite drygt tio år som Inculture genomfört studier kring hållbarhet har, för de allra flesta, klimatfrågan varit ett ”PK-ämne”, det vill säga ett ämne som alla säger ja och amen till om man frågar, men som i realiteten kanske inte påverkat så väldigt mycket hur man konsumerar, bor eller lever sitt liv. Det som nämnts tidigare vad gäller hållbart leverne, alltså då man inte frågar om detta direkt, kunde vara problemet med källsortering eftersom många inte har tillräckligt med utrymme för detta. Men de senaste ett-två åren har denna inställning tydligt förändrats. Tankar och värderingar kring hållbarhet verkar ha etablerats i människors medvetanden som något av en hygienfråga, och det har blivit ett naturligt samtalsämne. Men detta betyder inte att människor har förändrat sina beteenden. Däremot märker vi en tendens att många ställer högre krav på företag. Detta syns framför allt när det kommer till köp av bostad. Att köpa ett nybyggt boende idag som har ordentliga möjligheter till sopsortering upplevs lite som en hygienfråga. Katrin som letar nytt boende säger att: “Den stora fördelen med nybyggt är att sopsortering inte kommer vara en ansträngning”. Med detta menar hon att om boendet har ett system för återvinning blir det så “lätt att leva rätt.”

I en kultur som är relativt ren, som de skandinaviska länderna, utsätts man inte för en ständig påminnelse om skräpets närvaro. Lever du i ett land som Aruba, som exemplet i början av den här rapporten, där luften bortom hotellkomplexen ofta är mättad av lukten av brinnande plast, eller på ett ställe där du inte längre kan beträda stränderna för alla sopor och vetskapen att alla små, små plastpellets inte är en naturlig del av sanden och bukarna i din fiskefångst är fulla med skräp, så får du en annan relation till

problematiken. I Sverige ser vi att många informanter inte exponeras för nedskräpning i naturen på ett omfattande vis, de kanske ser skräp här och där men inte de riktiga konsekvenserna av det. Många lever med bilden av att nedskräpning inte är ett stort problem i Sverige och har svårt att se hela bilden.

(20)

De människor som reser/turistar och upplever situationen med nedskräpning blir både chockade och får sig en rejäl tankeställare. Isabell som var på Mallorca med sina tjejkompisar förra sommaren berättar:

- Vissa stränder var ju hur fina som helst, medan andra, bland annat en som var avsedd för den lokala befolkningen var så skräpig, det var så äckligt, jag blev faktiskt helt chockad…! (Isabell)

- Första gången jag var i Afrika var jag helt chockad, det var i början på 90-talet.

Nu är man ju mer medveten om mängden skräp i de här länderna men då, kunde inte fatta att det var sant. (Anna)

- Det är ju återigen det här med att vi vill visa upp perfekta liv på sociala medier.

Jag lägger sällan upp saker på Instagram, men när jag väl gör det är en soptipp kanske inte det jag vill visa. Jag tänker ofta på det när jag ser fina semesterbilder i mitt flöde, och jag vet hur det egentligen ser ut utanför bilden. Miljöförstöring hör liksom inte hemma i ett fint flöde, vi vill alla blunda för det när vi lagt massa pengar på att åka bort och vill visa hur mysigt vi har det. (Kristina)

- Det var när jag luffade runt i södra Europa som jag faktiskt insåg vad

nedskräpningen och mängden plast innebär, vi är så sjukt lyckligt lottade som har dels en annan kultur vad gäller att slänga skräp men också fungerande system som tar hand om skräpet. (Johannes)

Tillit på flera nivåer

Flera av de informanter som vi har pratat med ger uttryck för en avsaknad av tillit till att återvinning spelar någon roll, som Carl som slänger det mesta i hushållssoporna utan att sortera det. Vi har märkt att det saknas kunskap om plast som material och på de

sopstationer och i de soprum vi har besökt saknas det möjligheter att sortera olika former av plast. När allt går i samma gröna återvinningskärl märkt plast kan känslan av att lämna till återvinning lätt kännas poänglös.

- Så länge plasten inte hamnar i naturen antar jag att det spelar mindre roll hur man sorterar eller återvinner. Det förbränns väl som allt annat och blir till energi med samma krav på rening? Dessutom består ju plast av massa olika kemiska sammansättningar, så det bör ju inte återvinnas i samma behållare i vilket fall.

(Carl)

- Plast är plast, jag lägger all plast i samma insamling. Vet inte om de tar tillvara på det, de kanske bara eldar upp det, jag vet inte. (Bengt)

(21)

- Jag vet ju att svart plast tydligen ska vara det sämsta men det verkar ju inte spela någon roll för där man slänger skräp finns det aldrig någon uppdelning mellan olika sorters plast. (Lars)

Anna, Karin och Katrin problematiserar bruket av tygpåsar och konstaterar att de har en uppsjö med tygpåsar hemma som de fått i olika sammanhang, men att långt ifrån alla blir använda. Karin säger att det alltid blir “allt eller inget” i den här typ av frågor.

- Debatten nu framställer plast som det värsta som finns, men plast kan ju vara ett väldigt bra material. Jag använder alltid de påsar jag köper som skräppåsar hemma så de förbränns ju... Där spelar det ju även roll hur väl du fyller din skräppåse. Samtidigt har jag hur många tygpåsar i bomull som helst hemma som jag fått i olika sammanhang och som bara ligger vilket ju är helt onödigt. (Karin) - Du anar inte hur många event jag varit på där man nu för tiden får en “goodie

bag” i TYG, tadaa, med lite krafs i. Vilket greenwashing-beteende… (Anna)

Många konsumenter upplever att de ständigt möts av olika budskap och påbud för hur de ska konsumera och att dessa budskap många gånger motsäger varandra. När Albin ska välja påse vid kassan i sin mataffär är han osäker på om papper eller plast är bäst, men landar i att han tror att papper är bättre att köpa än plast. Han säger att det är svårt att lita på alla information vad gäller olika material. Och det är inte bara konsumenter som är osäkra. Även bland butikspersonal som vi pratat med finns en osäkerhet och okunskap:

- Jag har hört att papper inte heller ska vara så bra. (anställd på Stadium angående Stadiums satsning att minska på plastpåsar)

- Jag rekommenderar faktiskt ingen att köpa en tygpåse utan att säga att ‘du vet att du måste använda denna flera tusen gånger för att det ska vara ett miljövänligt alternativ’, vill inte lura på någon något som faktiskt kanske inte är bättre för miljön. (anställd på Akademibokhandeln)

Vad gäller tillit finns även en bristande tillit till media.

- Carls tillit till media beror på vem avsändaren är. Han skulle aldrig förlita sig på en mediekanal, utan anser att man behöver skaffa information från olika källor för att skaffa sig en bild. Det beror dock på vad det handlar om, en nyhet han

(22)

inte bryr sig om brukar han inte söka ytterligare info om. Han sätter hög tilltro till statlig media som SVT.

- Karin säger att det beror på vilken media det handlar om, det finns en skala i hennes huvud där hon litar mer på viss media som statlig media, till exempel SVT, SR eller BBC men det beror på hur hon ser på staten som står bakom. Hon tenderar också att lite mer på stora, etablerade mediehus men även det beror på vad rapporteringen gäller. Karin litar inte helt på svensk media och ställer sig ofta kritisk till deras rapportering.

- Bengt säger ”Jag litar inte på media generellt, nej. Det är så mycket strunt som finns i omlopp. Jag tror dock att jag har en bra kompass, men ibland stämmer den inte och då får jag avvakta och skaffa mer information”. Han fortsätter ”Jag är van att vara källkritisk, jag har forskat i många år. Är noga med vad jag läser och vart jag läser, public service litar jag på, sen är inte allt som rapporteras där neutralt. Man får fundera på vart dom har fått sin information ifrån”.

- Albin kollar mest på Netflix och Youtube eller läser Aftonbladet. Han anser sig vara källkritisk och funderar ibland på om ett klipp är höger- eller

vänstervinklat, men framförallt litar han på flickvännen Alice som han anser kan mer än honom om miljöfrågor.

- Lars litar inte alls på SVT (Public Service generellt): “Det är vänstervridet. Jag söker mig till internationella nyhetskällor eller letar upp forskningen direkt.” All information om klimatförändringar har drivit Lars att börja läsa på sajten

Klimatsans. Lars säger: “Den här alarmistiska tonen i vanliga medier har gått för långt.”

- När Simon ska beskriva vilka han litar på sitter han tyst en stund: “Mina kompisar. Speciellt Viktor och Elisabeth. De har koll, men så går de på Natur också”, säger han och skrattar.

- Även Isabell framhåller att dem hon litar mest på är smarta kompisar i nätverket.

“Visst läser jag nyheter och tycker väl att SVTs nyhetssida är bra men sen diskuterar jag med dem jag litar på och är jag osäker över något är det vad de kan och tycker som påverkar vad jag tror på.”

Dubbelmoral

Vi nämnde ovan att människor allt starkare upplever dubbelmoralen i individens ansvar versus hur butiksmiljöer generellt ser ut. Den här känslan av dubbelmoral, eller

(23)

upplevelsen av irrationalitet i både budskap och handling återkommer även på andra områden.

Framför allt har denna aspekt kring dubbelmoral nämnts när man pratar om köp som görs på nätet. Flera utav de vi studerat köper relativt ofta saker på nätet:

- Säg att jag köpt ett par skor då kan de komma i en jättestor kartong och för att inte skokartongen ska kastas omkring inne i denna jättelåda är lådan fylld med plast, du vet sån där med luftbubblor. Det här är ju mer vanligt än ovanligt.

(Anna)

- Före jul köpte jag en kräm jag inte kunde hitta i butik. Jag skojar inte när jag säger att den kom i en papplåda som hade kunnat rymma 1000 burkar kräm. Och hela lådan var fylld med plast. Galet. (Gudrun)

- Det känns lite konstigt med allt fokus på plastpåsar i fysiska butiker när allt fler handlar på nätet vilket genererar hur mycket emballage som helst. Jag märker det i soprummet i mitt hus, det är alltid fyllt med tomma lådor och plast från nätköp - ändå pratas det inte alls så mycket om alla dessa förpackningar och hur de transporteras. (Karin)

- Det har ju gått inflation i hur “klimatsmart” och “klimatkompenserat” används i reklam. Som alla resebolag, som framhärdar att man typ gör klimatet en tjänst om man reser med dom, jag tappar allt förtroende. (Kristina)

- Jag är ju ingen rökare men tycker det är så konstigt att det är så otroligt mycket fokus på plastpåse hit eller dit när miljoner fimpar ligger slängda i naturen.

Fimpar är ändå nästan ok att slänga i naturen, tycks rökare tänka, det är ju inte som att hiva iväg en läskburk… Fimpar består av plast och gifter. Varför ser jag så lite fokus på fimpar i naturen?? (Katrin)

Att som individ uppleva denna dubbelmoral borgar inte för att förstärka

beteendenförändringar på individnivå. Dubbelmoral är ett utmärkt argument för den som inte vill, kan eller orkar förändra vanor.

Uppfostran (arv och miljö)

Flera av de konsumenter vi pratat med hänvisar till vad de lärt sig som unga när de pratar om de beteendevanor de har idag.

(24)

- Tove nämner att de tar med sig tygpåsar till affären, en rutin de båda har med sig hemifrån. “Det handlar ju om rutin och om vana. Jag har alltid en extra tygpåse i min väska. Och om jag köper en plastpåse så försöker jag ändå tänka på vilken typ av plastpåse jag köper,” säger Tove och syftar på att hon väljer den

miljömärkta påsen.

- En hel del av Bengts vanor av att inte slösa med resurser kommer från

barndomen och att familjen hade ont om pengar. Det sitter därför i ryggmärgen att inte slösa i onödan, men det kommer inte från bekymmer om klimatet i första hand utan grundlades när han var barn för att spara på familjens ekonomiska resurser. Detta har gjort att han under sitt liv till exempel aldrig har kunnat slänga mat i onödan, hellre äta upp fast man är mätt än att slänga. Exakt samma inställning och beteende kan man se hos Gudrun och Lars, den hållbara livsstilen är ett resultat av uppväxt i ett Sverige under knappare förhållanden. Sedan har intresset för ekologisk mat bara blivit starkare i takt med att det finns allt mer ekologiskt att välja mellan.

- En sak som Karin kommer in på, som hon inte ser som att leva hållbart men som ändå är viktigt för henne, är att hon aldrig skulle slänga skräp i naturen eller på gatan. Det sitter i ryggmärgen sen barnsben. När hon går i skogen med sin systerson brukar hon ha med sig en påse så att de kan plocka upp skräp de hittar, dels för att lära honom, men även för att det känns bra. Som att hon säger tack till skogen, och dessutom tycker hon att det ser fult ut med skräp på marken.

Hon kommer dock på under samtal att det inte är helt sant att hon aldrig slänger skräp, då det händer att hon kastar fimpar på marken. Hon understryker att hon tycker det är märkligt att förbjuda rökning på uteserveringar men inte ersätta de askfat som därmed försvunnit, vilket lett till att det ligger fimpar överallt.

- Anna beskriver hur hon brukar säga till människor som slänger skräp på marken att de visst “tappade något”. “Nog är jag lite orolig att jag ska få en smäll men jag kan liksom inte hejda mig”. Hon menar att det sitter så djupt i henne att skräp slängs i en papperskorg att hon inte kan hindra sig när hon ser människor som struntar i det. “Jag blir galen när jag ser att min son kan slänga skräp på marken, framför allt godispapper, det är som att han inte är min son, jag säger ju omedelbart till honom att plocka upp men blir egentligen så ledsen och undrar hur fan gick detta till?”

(25)

- Gudrun berättar om hur hon upplever unga idag: “Det går en grupp unga killar framför mig, två dricker någon burkläsk. Jag tänker, de kommer slänga de där i naturen snart, och så gör de det. För min generation och även för mina barns generation var det ett icke-beteende, idag är det mer vanligt än ovanligt. Vad har hänt?”

I det etnografiska materialet märks en genusaspekt i människors agerande, där kvinnor oftare än män väljer bort påse. En enkel förklaring är att kvinnor vanligtvis bär på en handväska att stoppa saker i, men det handlar också om ansvarsfördelning i hushållet vilket blir extra tydligt i parförhållanden. Under ett fältbesök på Systembolaget konstaterar en man med två fulla plastpåsar: “Jag brukar inte köpa plastpåsar, bara på Systembolaget. Ja jag vet inte [varför], min fru har tygpåsarna och nu är hon och handlar så ja… så blev det…” I en matbutik i Märsta inträffar en liknande scen, en man ska packa ned sin mat som han redan betalat för men kommer på att han inte har något att packa i. Han tar två plastpåsar och ursäktar sig till kassörskan: “Normalt är det ju frugan som har med tygkassarna…”

Alice och Albin har tygpåsar strategiskt hängandes i hallen för att komma ihåg att ta dem med sig när de går och handlar. Albin brukar dock glömma dem, vilket han förklarar med att han är två meter lång och att tygpåsarna inte ligger i hans synfält. Samma sak gäller inköpslistan på kylskåpet menar han, och Alice som har koll på vad som finns hemma brukar få skicka sms med det som ska handlas. Även Bengt har bruket av tygpåsar som ett arv från sin fru. När han skulle handla skrev hans fru alltid en inköpslista som hon la fram i hallen eller på köksbordet tillsammans med tygpåsarna.

Vad man fått lära sig från barnsben har stor betydelse för hur man beter sig livet igenom, vilket gäller de flesta beteenden, inte bara hur man hanterar skräp eller lever hållbart.

Rationalisering

De konsumenter vi har träffat, både de som ingått i hushållen vi följt samt de som vi observerat i butik, rationaliserar hur de beter sig genom att uppväga vad de tror är ett ett mindre bra beteende med ett bättre beteende. I gruppen som vi har studerat mer

ingående (hushållen) ingår människor som är intresserade och bryr sig om hållbarhet

(26)

med sig själva där de väger olika typer av konsumtion mot varandra, “jag flyger ju en del men jag åker alltid kollektivt i övrigt” eller “vi äter en hel del kött men ingen av oss köper särskilt mycket prylar och nya kläder köper vi nästan aldrig”. Få människor är helt stringenta i hur de agerar, personen som gör ett nummer av att inte ta en plastpåse att lägga sina bananer i kan i nästa stund slänga en plastförpackning i hushållssoporna.

När personal i kassan i de butiker vi besökt frågar “behöver du en påse?” är det inte ovanligt att kunden svarar med en rationalisering, till exempel har vi hört följande:

- Jag har så otroligt många påsar hemma, inte behöver jag en påse… men nu behöver jag faktiskt en.

- Det är så dumt med alla påsar…. Ja, jag behöver en påse.

- Min ryggsäck är full så jag behöver en påse.

- Jag ska försöka få ned den i min väska… nej, förresten den är ju för liten, jag måste nog ha en påse i alla fall.

I rationaliseringen av det egna beteendet återkommer också tankar om vem i samhället som egentligen bär ansvar för vad. I den här gruppen ingår individer som anser att alla bör dra sitt strå till stacken, men som även sätter sitt eget, individens ansvar, i relation till andra aktörer. Carl berättar att han egentligen inte tror att det gör någon skillnad om han källsorterar saker som papper och glas, det som gör skillnad är hur stater och företag agerar. Lösningen måste vara politisk, det kan inte ligga på den enskilda individen utan måste ske via lagar där företag tar det primära ansvaret. Carl säger:

“Företag vill tjäna så mycket pengar som möjligt, med så lite ansvarstagande som möjligt. Även om individen kan göra viss skillnad så bör företag ta huvudansvaret.”

Simon och Isabell säger detsamma, “det kan ju inte vara vårt ansvar att rädda planeten, det är ju företagen och politikernas ansvar i huvudsak.”

Alice tycker inte heller att hållbarhet ska vara ett individansvar, men hon berättar om

“småsaker” hon gör som att välja ett klimatvänligt el-avtal för att hon ska må bättre över sitt klimatavtryck: “Jag gör sådana här småsaker för att dämpa min ångest för att jag lever över tillgångarna, genom att bara existera”.

Att förklara sina beteenden som inte stämmer överens med hur man kanske egentligen vet att man ska eller vill bete sig med en rationell förklaring är vanligt; att ursäkta sig

(27)

för att man gör något som man vet att man inte borde. Trycket på individens beteenden är hårt i dagens samhälle vilket resulterar i rationaliserande förklaringsstrategier. Det här behöver man vara mycket medveten om i en samhällskontext där man i huvudsak förlitar sig på vad människor säger när man genomför diverse undersökningar.

Prisökningen på plastpåsar är ett bra exempel. Efter en höjning av skatten under våren 2020 kommer en plastpåse kosta omkring sju kronor styck. När vi har pratat med informanter som köper plastpåsar i affären idag säger majoriteten att de kommer sluta köpa påsar om priset stiger avsevärt. Visst har kostnaden på en vara stor betydelse för vilket val människor gör - speciellt för dem som har mindre ekonomiska resurser - men det är också ett väldigt bra exempel på hur människor rationaliserar då de svarar på något de inte upplevt.

Sämre alternativ

Om syftet är att vi bör sluta använda engångsartiklar kan ersättningar av plast, som till exempel papperssugrör, skapa en större besvikelse hos konsumenten än att ta bort sugrör totalt.

- Jag vill inte dricka direkt ur förpackningar som jag inte har någon aning om vad de har varit med om, ifall det har sprungit råttor på dom i något lager eller om de har fått på sig annat som jag kan bli sjuk av. Men de nya papperssugrören är hemska, de förstör smaken på drycken totalt, blir helt mjuka och soggiga. Då kan ju matställen börja servera dryck ur rena glas eller garantera att

förpackningarna är rena, men det kommer ju inte hända så det blir jag som konsument som förlorar. För vad? (Karin)

- Vi hänger då och då på Joe & The Juice. Alla juicer serveras i plastmuggar med stora plastlock men sugrören är av papper. Så jäkla sjukt. Dessutom är det så äckligt att dricka med papperssugrör. (Simon)

Papperspåsar som går sönder och tygpåsar som är otympliga riskerar också att ratas på grund av sämre funktionalitet än plastpåsen som har många praktiska fördelar när det kommer till att packa tungt.

- Alltså något som jag tänkt på med dessa tygpåsar är att det är så svårt att bära hem varor med dem. Varför? Jo för de har så långa remmar i handtagen så vill

(28)

designa tygpåsar med korta handtag, typ som vanliga plastkassar från matbutiken?! Ibland tänker jag att det är så ogenomtänkt mycket av det som anses vara “klimatvänligt”. Hade designen varit 100% genomtänkt, gäller inte bara tygpåsar, ändrar folk sina beteenden snabbare. (Anna)

Vid sidan om att det ska vara lätt att göra rätt som en av de tydligaste orsakerna till beteendeförändringar kommer nog att alternativ måste fungera och upplevas lika bra eller kanske till och med bättre för att leda till förändring. Motståndet till att bryta ett beteende är mångdubbelt större om alternativen upplevs vara sämre.

(29)

SLUTSATS OCH REKOMMENDATIONER

ALL PLAST ÄR INTE DJÄVULENS PÅFUND

Plastens problematik är väl känd bland de konsumenter vi har träffat, samtidigt som kunskapen om plastens hur, var, när och varför är ganska outvecklad. Konsumenterna vet inte riktigt hur eller varför man ska ersätta eller undkomma plast i vardagen som på många vis har en överlägsen funktionalitet i jämförelse med många av de alternativ som erbjuds - om något alternativ ens finns. Gruppen vi har studerat slänger inte plast eller annat skräp i naturen, återvinner till viss del och försöker göra bra miljöval, men är också kritisk tänkande och ifrågasätter motstridiga budskap. De förstår att det inte alltid handlar om plastens vara eller inte vara, utan snarare om att få till ett cirkulärt kretslopp.

När det kommer till den nya skatten på plastpåsar har inte minst branschen protesterat, som menar på att den föreslagna skatten på de redan resurseffektiva plastpåsar som idag ingår i ett cirkulärt kretslopp varken kommer att leda till mindre nedskräpning eller minskad miljöbelastning. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Andreas Malmberg, koncernchef på Trioplast att “miljömässigt sämre alternativ såsom flergångskassar i bomull kommer ersätta plastbärkassen, och dessutom kommer förbrukningen av avfallspåsar/soppåsar att öka, påsar som ofta importeras från Asien och som baseras på fossila råvaror” (SvD, 20200128, Malmberg). Vi tar upp detta eftersom detta resonemang speglar uppfattningen hos informanterna vi följt. Vår studie bekräftar att denna punktinsats, skatt på påsar, snarare verkar leda till en ökad förvirring (upplevs som dubbelmoral) än till förändrade beteenden som har reell betydelse.

Rekommendation:

Egentligen handlar frågan om att få till ett cirkulärt kretslopp på en övergripande nivå - mer hållbara råvaror och mer återvinning. Det innebär att förenkla hanteringen av plast som avfall när det kommer till återvinning, förenkla val av “goda” plaster, erbjuda andra alternativ (helst som förstahandsval, nudging). Kanske ska en standard införas som redovisar tillsatser i plast - vilken plast är “god” plast och återvinningsbar, vilken är

“dålig” plast och bör undvikas.

(30)

TILLGÄNGLIGHET ELLER INTE

Plastpåsar är lättillgängliga i de flesta butiker, på Systembolaget och i matbutikerna tar kunden själv så många påsar hen vill ha och lägger på bandet, i andra butiker får kunden som regel frågan om hen vill köpa en påse. Poängen är att beslutet ligger hos kunden.

Påsen kunden köper i butiken när denne handlat något är en form av bekvämlighet, något som serveras där och då och som innebär att kunden slipper tänka/planera i förväg. Om man har glömt sin återbrukbara påse hemma så gör det ingenting, man kan ju köpa en i butiken. Så vad skulle hända om tillgängligheten på plastpåsar

begränsades? Om det helt plötsligt blir ett problem att ha glömt sin återbrukbara påse hemma? Att köpa en plastpåse är ju en lättillgänglig lösning på människors dåliga planering. Det handlar om ett vanebeteende. Flergångskassen kan komma att ersätta plastpåsen först när denna blir en del av vår rutin, vår vana, och ett steg på vägen att skapa denna vana är att plastpåsen blir mindre tillgänglig. Man tvingar helt enkelt fram en ny vana.

Enligt naturvårdsverkets rapport Från ord till handling måste miljömedvetna handlingar komma från ett samband mellan attityd och rutin (Naturvårdsverket 2000:17). Även om man har en rutin att ta med sig en egen påse så måste denna rutin vara fullfjädrad och genomtänkt. Exemplet från denna studie med mannen som tagit med sig tygpåsar som han sen gett till sin fru, vilket ledde till att han köpte plastpåsar i alla fall, är ett bra exempel på en vana som inte är fullfjädrad. De som själva anser att de vant sig vid att ta med en tygkasse konstaterar att när man väl vant sig blir det snabbt en självklarhet. Och om det blir en självklarhet i mataffären kan det bli det i andra butiker också.

Här har vi också kunnat se att kassapersonalen har vissa möjligheter att påverka kunden i valet av att köpa eller inte köpa en plastpåse. Exempelvis genom att fråga kunden om den påse eller väska kunden redan bär på kan användas.

Rekommendation:

Vad skulle hända om det skulle löna sig att ta med sig en egen påse? En omedelbar belöning kan till exempel handla om att man belönas på något sätt om man redan har med något att bära det man köper i alternativt tackar nej till påse/plastförpackning, till exempel en rabatt på det man köper motsvarande påsens/förpackningens kostnad.

(31)

- Jag handlar en del på Body Shop, och om man väljer att ta varan i sin väska får man 5 extra bonuspoäng, har man med deras tygpåse får man 10 extra poäng.

Jag hade ju handlat där i vilket fall, men tycker ändå att det är riktigt schysst att få något för det. (Kristina)

FLOCKAR

Som vi nämnt tidigare kommer den stora utmaningen framöver vara att förändra beteenden bland de icke-hängivna och flocken som följer efter de hängivna. När man ska förstå hur trender, värderingar och beteenden förflyttar sig är man behjälpt av denna bild:

Flock 1 är är den snabbaste att anamma det nya, oavsett om det gäller en trend eller om det gäller värderingar/beteenden relaterat till något specifikt fenomen, till exempel hållbarhet. Flock 5 är den bredaste och mest trögrörliga. Förflyttning från en flock till nästa sker då en värdering eller ett beteende blivit välkänt och kanske till och med familjärt. Alla flockar har sina specifika tipping points och ambassadörer (influencers) vilket innebär att den kommunikation som används till grupp 1 inte alls är optimal till exempelvis grupp 3 eller 4. Respektive flock tar ut sina ‘flygkoordinater’ baserat på beteendena i flocken framför. Den här flockstrategin ger företag och organisationer en

(32)

robust modell att hantera komplexiteten i dagens konsumtionskultur och definiera innehåll, platser och kanaler för respektive flock.

Ett klassiskt citat av antropologen Margaret Mead lyder: “Never doubt that a small group of thoughtful, committed citizens can change the world; indeed, it’s the only thing that ever has.” Det har använts miljontals gånger för att beskriva hur människor i grupp kan förändra. Men den viktiga poängen med Meads beskrivning är att det inte bara handlar om genomtänkta och engagerade medborgare. En grupp med medvetna individer drar nämligen med sig de andra flockarna, där den sista flocken kan vara passiva pessimisterna, av bara farten. Människor gör det andra gör. Det känns skönt och enkelt. Hur gruppen beter sig i en tid präglad av ett näst intill oändligt antal val, som måste hanteras på daglig basis, har kommit att få en allt större betydelse. Ändrar gruppen beteende så följer andra efter på ren automatik.

Ju fler val som ska göras hela tiden desto mindre benägen blir människan att reflektera självständigt i alla situationer, något som det rationella paradigmet utgår från och förutsätter, som nämndes ovan under avsnittet Information inte vägen till förändring.

Och en definition av konsumtionskulturen är just alla val som ska göras på den fria marknaden. Vissa handlingar och beslut bestäms beroende på att vi vill bli omtyckta av vår grupp. Andra beslut baseras på att vi följer rådande trender/beteenden i vårt

vardagliga liv eller i våra grupper. Även om man själv tror sig vara medveten om vilka trender eller beteenden som gäller och anser att man agerar utifrån denna medvetenhet, visar det sig att man oftast bara omedvetet reagerar på signaler från sin omgivning.

Gruppens betydelse gör att vi av och till fattar beslut som egentligen går emot våra inre värderingar, ibland gör vi sådant vi inte tycker känns bra, men det kan lika gärna handla om att vi gör sådant som vi kanske tidigare fnyst åt men som sedan blivit ett comme-il- faut-beteende i vårt sociala sammanhang.

Vad gäller gruppbeteenden spelar också skam en roll, när skam kontrollerar människor är det vad andra ser att man gör som kan vara avgörande för hur man beter sig. Karin i den här studien säger till exempel: “Jag brukar inte sortera mina hushållssopor något vidare. Men eftersom jag köper avfallspåsar som är lite genomskinliga känner jag att det är pinsamt om jag möter en granne på väg till soprummet och de kan se att min påse är full av glas och annat som jag borde sortera.” Vi har även sett denna typ av beteende i

References

Related documents

De pekar på Östergötland och menar att de lyckades korta köerna när man införde vårdval 2013, men att hörselvården blivit betydligt sämre!. Bland annat pekar man på att

utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra,.. utvecklar sin matematiska förmåga att föra och

Efter skogen började barnen visa intresse för djuren ute på vår gård.. Fjärilen var spännande då barnen gärna följde

Observationerna visade också att flera patienter initialt avböjde smärtlindring, som var i uppenbart behov av den, där sedan sjuksköterskan efter samtal med patienten, fick denne

Svenska språket är en social markör som säger att jag förstår ”fika”, ”konsensus”..

Här tycker jag att Fleischer fastnar i frågan om e-böcker, kanske för att just den frågan är brännande aktuell just nu eller så är det vad författaren tolkar det

[r]

Hög förvärvad självkänsla kännetecknas istället av att söka extern bekräftelse (Forsman & Johnson, 1996), i Milgrams exempel skulle det kunna inkludera order från en