Examensarbete, 15 hp Fysioterapeutprogrammet 180 hp
Ht 2021
ÄLDRE PERSONERS UPPLEVELSER AV ATT
DELTA I
SUPRAMAXIMAL HÖGINTENSIV
TRÄNING SEX MÅNADER EFTER
TRÄNINGSPERIODEN
Emil Grönberg, Marika Lindahl
Fysioterapeutprogrammet 180 hp Titel svenska:
Äldre personers upplevelser av att delta i supramaximal högintensiv träning sex månader efter träningsperioden
År:
2021
Titel engelska:
Older individuals' experiences of participating in a supramaximal high-intensity training program six months after the training period
Författare:
Emil Grönberg
Stipendiegränd 14F, 90735 Umeå Marika Lindahl
Historiegränd 6A, 90734 Umeå
Handledare:
Nina Lindelöf, Universitetslektor, leg.
Fysioterapeut. Inst för Samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi. Umeå Universitet.
Erik Rosendahl, Professor, leg. Fysioterapeut. Inst för Samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi.
Umeå Universitet.
Nyckelord svenska: Högintensiv intervallträning, Sprint-intervallträning , Kvalitativ studie, Stillasittande, Affektiv respons, Anpassad
Nyckelord engelska: High-intensity interval training, Sprint interval training, Qualitative study, Sedentary, Affective response, Regulated
Extern medverkan Ja Nej Pågående projekt Ja Nej
Introduktion: Fysisk aktivitet har stor betydelse för en god hälsa när vi åldras. Trots det är en stor andel av äldre personer stillasittande. Brist på tid och obehagliga upplevelser ses som hinder till träning.
Högintensiv träning kan utföras på kort tid och kan ge större hälsofördelar än medelintensiv träning.
Däremot har högintensiv träning upplevts för ansträngande och olämpligt för en stillasittande population.
En negativ affektiv respons kan minska följsamheten i träningen vilket belyser vikten av att anpassa högintensiv träning för äldre. Forskning om upplevelser av en anpassad högintensiv träningsregim saknas i dagsläget.
Syfte: Att beskriva upplevelser av supramaximala cykelintervaller, träningsmotivation och fortsatta träningsvanor hos informanterna, sex månader efter genomförd intervention.
Metod: I studien användes en kvalitativ induktiv ansats. Sex månader efter en träningsintervention genomfördes semi-strukturerade intervjuer. Tio av de intervjuerna har analyserats i denna studie, med deltagare som hade genomfört anpassade supramaximala intervaller på cykel två gånger per vecka under tolv veckor. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i fem kategorier: Träningen fyllde en viktig plats i livet, Att uppleva kroppen genom träning, Gemenskap som ger drivkraft, Träningen som stärkande
upplevelse, och Att förändra eller falla in i gamla vanor.
Konklusion: Supramaximala anpassade intervaller i grupp är en träningsform som verkar passa äldre personer. Träningen har upplevts lättsam och tidseffektiv. Gruppen har varit viktig och bidragit med glädje och motivation i träningen. Trots ökad motivation till träning har många fallit tillbaka i gamla vanor efter träningsperioden. Individuellt motstånd möjliggör träning på rätt intensitet i en grupp med blandad träningsvana. Dessa insikter kan komma att bli viktiga för att implementera träningsformen.
Introduktion
Fysisk aktivitet spelar en kritisk roll för att bibehålla självständighet, funktion och god hälsa genom livet. Inte minst när vi åldras då muskelmassan minskar, muskelstyrkan reduceras och kroppens funktioner som behövs för att hålla balansen försämras vilket kan leda till ökad fallrisk, reducerad gånghastighet och försämrad lungfunktion (1). Åldrande är också associerat med försämring av kognitiva funktioner såväl som ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar (2). Effekterna av fysisk aktivitet för äldre personer minskar risken för åldersrelaterade sjukdomar, förebygger fall, ökar muskelstyrka och förbättrar gånghastighet (1). Det finns också stöd för att kognitiv funktion påverkas positivt på flera sätt, exempelvis genom förbättrad minnesfunktion och uppmärksamhet (3). Trots de goda effekterna av fysisk aktivitet verkar aktivitetsnivån minska när vi blir äldre (1). En systematisk översiktsartikel visar att äldre personer är stillasittande mellan 62 och 86 % av dygnet (4). Liknande grad av stillasittande bland äldre (65-80 % per dag) har setts i andra studier (5). Ytterligare en studie gjord i Norge visar att endast 29 % av männen och 28 % av kvinnorna över 65 år når upp till 150 minuter fysisk aktivitet varje vecka, vilket är rekommendationen för fysisk aktivitet enligt de nationella riktlinjerna (6).
Det verkar finnas olika hinder som bidrar till att äldre personer inte deltar i fysisk
aktivitet. En av de hinder som framkommer i litteraturen är en upplevd brist på tid (7, 8).
Ett annat hinder som har visats inverka negativt på viljan att delta i fysisk aktivitet är obehagliga sensationer som uppkommer vid träning. Det kan vara att känna sig yr, en upplevelse av muskelvärk eller en känsla av att inte få luft. Fysisk aktivitet kan också upplevas fysiskt och emotionellt krävande där fysisk aktivitet med hög intensitet kan kännas outhärdligt, vilket har rapporterats i 34 % av de studier som inkluderats i en systematisk översiktsartikel från 2015 (7). En annan faktor som påverkar deltagandet i fysisk aktivitet är vilken affektiv respons som träningen ger (9). Affektiv respons kan beskrivas som det generella psykologiska tillståndet eller känslan som en person har i en given situation (10). Den affektiva responsen under träning kan ha en betydelse för graden av följsamhet i träningen och blir därför en viktig aspekt att ta hänsyn till (9). Det innebär att en negativ affektiv respons skulle kunna bidra till minskad följsamhet i träningen, medan en positiv affektiv respons skulle ge en ökad följsamhet.
Fysisk aktivitet, med fokus på konditionsträning, kan struktureras i intervallform.
Intervallträning kännetecknas av perioder med hög intensitet som separeras av perioder med vila (11). Träning på hög intensitet kan medföra större hälsofördelar än träning på medel intensitet för äldre personer enligt en norsk randomiserad kontrollerad studie från år 2020 (12). I litteraturen finns olika typer av intervallträning presenterade där High- intensity interval training (HIIT) och Sprint interval training (SIT) är två typer.
Beskrivning av dessa träningstyper varierar beroende på vilken forskargrupp som bedriver forskningen (13). I en artikel av Weston och medförfattare (13) föreslås ett sätt att klassificera dessa två typer av intervallträning utifrån intensiteten i träningen.
Intensiteten vid perioden av hög intensitet i HIIT beskrivs som 80–100 % av PHR (peak heart rate) följt av viloperioder eller lätt träning (13). Exempel på utformning av HIIT beskrivs av Stensvold och medförfattare (12) där 4x4 minuters intervaller har utförts på omkring 90 % av PHR. Vid SIT är istället intensiteten ≥ 100 % av VO2 max (13). I en studie med unga friska individer jämfördes SIT i form av 30 sekunders “all out”
intervaller med traditionell kontinuerlig konditionsträning på medelhög intensitet. De positiva effekterna på aerob kapacitet var liknande för båda träningsformerna trots att SIT innebar kortare träningstid och mindre träningsvolym för deltagarna (14, 15). Andra positiva effekter av HIIT har setts bland annat på balans (16), kardiovaskulär funktion, träningskapacitet, muskelfunktion och psykiskt välmående (17). En metaanalys från 2013 rapporterar att HIIT ger något större förbättring av VO2max än kontinuerlig träning hos personer under 45 år (18). HIIT har även visat sig inte ge ökad risk för akuta skador eller allvarliga kardiovaskulära händelser (17). Det är också en träningsform som kan utföras på kort tid, vilket kan vara en faktor att ta hänsyn till då tidsbrist ses som ett hinder för att träna (7, 8).
Det har även riktats kritik mot intervallträning på hög intensitet. I en artikel av Hardcastle et al. (19) argumenterar författarna för att SIT är olämpligt för en
stillasittande population. Kritiken mot SIT är att den kan upplevas vara för uttröttande, ge låg självkänsla och känslan av misslyckande. SIT kan upplevas som en komplicerad träningsform och det kan vara svårt för otränade individer att genomföra den typen av träning på egen hand. Ytterligare svårighet är att hitta rätt intensitet under viloperioden såväl som under intervallen (19). Mer intensiv SIT och HIIT kan också potentiellt ha praktiska begränsningar så som ökad risk för skador under träningen (20). För personer som inte är vana att vara aktiva kan det därför vara för utmanande att genomföra den här sortens träning som kräver stor mängd självdisciplin och motivation, och som dessutom kan leda till en negativ affektiv respons (19). Den affektiva responsen verkar påverkas av mängden återhämtning under träningspasset men även tillräcklig vila mellan
intervallerna verkar vara viktig vid HIIT för att förhindra negativ affektiv respons (21).
Framtida forskning behöver därför fokusera på hur SIT kan bli implementerad och hur den kan bibehållas som träningsform för otränade individer i vardagen (19).
I en studie från 2019 har genomförbarheten av en ny träningsregim med kontrollerade supramaximala högintensiva intervaller för äldre personer undersökts. Syftet var att skapa ett träningsprogram med kontrollerade högintensiva intervaller som är lämpligt för otränade och äldre individer med en bred applicerbarhet. Kriterierna för genomförbarhet var att stötta deltagarna att nå en supramaximal intensitet (i.e., kraftutveckling> 100% av estimerad VO2 max), undvika att framkalla en negativ affektiv respons och att deltagarna skulle uppleva träningen som acceptabel och möjlig. Resultatet i studien visar att alla kriterierna för genomförbarhet nåddes och artikelförfattarna uppmuntrar till mer forskning som utforskar effekterna av denna träningsregim (22). Denna specifika regim av träning för personer över 65 år är unik och det saknas forskning om hur deltagarna sett på och upplevt träningen en tid efter interventionen. Med tanke på kritiken mot “all-out”
intervaller från Hardcastle et al (19), där högintensiv intervallträning kan upplevas som för uttröttande och leda till en negativ affektiv respons, är det viktigt att undersöka upplevelsen av denna kontrollerade form av högintensiva intervaller. Dessa upplevelser kan påverka viljan att genomföra träningen, och är därför viktiga att ta hänsyn till om träningsformen ska implementeras i större skala. Syftet med vår studie var därför att beskriva upplevelser av supramaximala cykelintervaller, träningsmotivation och fortsatta träningsvanor hos deltagarna, sex månader efter genomförd intervention.
Metod
I detta examensarbete användes kvalitativ metod eftersom det är lämpligt när syftet är att beskriva människors upplevelser eller syn på något (23). Med en kvalitativ ansats kan vi få reda på attityder, tankar, upplevelser och erfarenheter hos deltagarna (24).
Studiens kontext
I denna analys gjorde vi en uppföljning av de intervjuer som genomfördes som en del i studien The Umeå High-Intensity Training Study (25). Det är en randomiserad
kontrollerad studie där syftet var att utvärdera genomförbarhet, effekt och upplevelser av extremt kort högintensiv träning med individuellt reglerad träningsintensitet. Effekterna av HIT undersöktes på kardiovaskulär funktion, hjärnstruktur, kognitiva funktioner, muskelfunktion, metabol hälsa och psykologisk hälsa. Deltagarna i studien var 68 män och kvinnor som var 65 år eller äldre och som inte tränade kontinuerligt. Dessa deltagare lottades till två grupper. Den ena gruppen genomförde högintensiv träning i form av 10 stycken 6-sekunders cykelsprintar med 1 minuts vila. Motståndet var individuellt anpassat för att nå supramaximal träningsintensitet (högre intensitet än den som motsvarar det estimerade maximala syreupptaget). Alla deltagare fick trampa i samma tempo (85 RPM under intervallen och 60 RPM under uppvärmning och vila) men med olika motstånd. Vid tester innan interventionen beräknades hur motståndet skulle
individanpassas. Träningspasset var 20 minuter långt inklusive uppvärmning och nedvarvning. Den andra gruppen genomförde medelintensiv kontinuerlig träning på cykel med individuellt anpassat motstånd för att nå måttlig submaximal
träningsintensitet (lägre intensitet än den som motsvarar maximala syreupptaget).
Träningspasset var 40 minuter långt inklusive uppvärmning och nedvarvning. Träningen genomfördes på ergometercyklar i mindre grupper med 6-8 personer, 2 gånger i veckan under 12 veckor. Det genomfördes individuella intervjuer sex månader efter att
träningsperioden hade avslutats. Av de 68 deltagarna valdes 22 personer i åldern 65-78 år ut till att delta i intervjuerna. Ett strategiskt urval användes där en variation avseende kön, ålder, träningsgrupp samt tidigare träningsvana eftersträvades. Av de 22 deltagarna som intervjuades tillhörde 12 personer gruppen som genomförde HIT-träning. Antal intervjuer som genomfördes byggde på forskarnas tidigare erfarenheter kring hur många intervjuer som krävs för att uppnå mättnad. Syftet med intervjuerna var att beskriva upplevelsen av träningen, dess långtidseffekter samt hur deltagarnas träningsvanor såg ut ett halvår efter avslutad träning.
Urval, deltagare och datainsamling
Av de 22 intervjuer som genomfördes i träningsstudien valdes 10 intervjuer med deltagare från HIT-gruppen ut för analys i vår studie. Dessa 10 intervjuer valdes ut i samråd med handledarna för att eftersträva en variation avseende kön, ålder och tidigare träningsvana. Fem kvinnor och fem män i åldrarna 67-73 år deltog i intervjuerna. Sju av dem hade tidigare träningsvana och tre ingen träningsvana från tidigare i livet.
Intervjuerna genomfördes där deltagarna önskade; i deras hem, i lokal på
universitetet eller, på grund av covid-19, per telefon. En forskare med erfarenhet av kvalitativa forskningsintervjuer och som inte deltagit i interventionen eller testningar genomförde intervjuerna. Intervjuerna utgick från en semistrukturerad intervjuguide (Bilaga 1) där frågorna ställdes utifrån hur samtalet utvecklade sig. Intervjuerna spelades in med en diktafon. Frågorna under intervjun handlade om hur deltagarna ser tillbaka på träningsperioden, hur tiden efteråt var och hur de ser på framtiden. Frågorna undersökte om träningen motsvarade deras förväntningar, hur de mådde efter träningsperioden och hur det kändes att träningen avslutades. Andra ämnen som togs upp var om deltagarnas träningsvanor och attityd till träning hade förändrats på något sätt. Intervjuerna var mellan 26 och 54 minuter långa.
Dataanalys
Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. En induktiv ansats betyder att analysen sker förutsättningslöst till skillnad från en deduktiv ansats där till exempel en tidigare utarbetad teori ligger till grund för analysen (26).
Kvalitativ innehållsanalys är en metod vars fokus är att urskilja likheter och skillnader i den text som analyseras. Analysen genererar då koder och kategorier som ger uttryck för dessa likheter och skillnader (27).
Analysenheten bestod av de 10 intervjuer som valts ut. Vid transkriberingen delades dessa upp mellan författarna som arbetade individuellt med att lyssna igenom och skriva ut materialet. Efter att de första intervjuerna hade transkriberats jämfördes texterna för att kontrollera att samma metod användes av båda författarna. Handledarna såg också över de första intervjuerna för att säkerställa samstämmighet i transkriberingen. Efter det delades texten in i meningsenheter, som är mindre delar i texten med viktigt innehåll för det vi ville undersöka utifrån syftet. Nästa steg var att sätta koder på de valda
meningsenheterna. För att undvika egna tolkningar kodades materialet textnära. Första intervjun kodades parallellt av författarna, för att sedan kunna jämföra val av koder och bestämma ett gemensamt sätt att koda på. Parallellkodning användes för att stärka tillförlitligheten, och det visade på en samstämmighet. Vid kodningen användes programmet Open Code 4.03. Efter kodningen delades koderna in i domäner.
Domänerna togs fram genom sortering av koderna i ett gemensamt dokument där fokuset var att urskilja de koder som var mest relevanta för vår frågeställning. De koder som vi
bedömde inte var relevanta utifrån vårt syfte exkluderades från analysen. Sedan skapades underkategorier genom att sammanföra koder vars innehåll liknade varandra.
Underkategorierna utvecklades vidare genom fortsatt tolkning och diskussion författarna emellan. Därefter grupperades även underkategorierna på liknande sätt. Grupperna av underkategorierna bildade våra kategorier. För att stärka tillförlitligheten ytterligare granskade handledarna indelningen i underkategorier och kategorier. Exempel på hur analysen har genomförts presenteras i Tabell 1.
Tabell 1: Exempel på analysprocessen.
Exempel på meningsenheter Exempel på
koder Underkategorier Kategori ... när man e en grupp som vi va blir det ju
en gemenskap där också satt det är ju trevligt sätt att träna på…
Trevligt med
gemenskap Gruppen ger en känsla
av gemenskap Gemenskap
som ger drivkraft ...det har varit kul att träffa det här gänget
och… sitta och prata en stund och umgås lite lätt.
Kul att träffa gänget
... de som smittar av sig. Man ser andra jobba ja då jobbar man på själv mot för att liksom sitta själv å… nä jag tror man ge varann energi på nå sätt.
Ger varandra energi i gruppen
Gruppen ger energi i träningen
Jo men visst e de lite så att man peppar varann även att man inte pratar med varann just när man håll på å flåsa å sådär så… ja.
Peppar varandra utan att prata
Etik
De inspelade intervjuerna avidentifierades och informanterna var anonyma i det
transkriberade materialet. Intervjuerna och det transkriberade materialet delades endast med oss författare och handledarna genom överlämning av ett USB-minne. Enskilda deltagare kan inte identifieras i resultatet. Den större studien som omfattar intervjuerna som har analyserats i det här arbetet har etiskt godkännande (Diarienummer: 2018/307- 31M, 2018/421-32M, 2019-02508). Innan deltagarna inkluderades i den större studien fick de genomgå en medicinsk screening för att säkerställa att det var säkert för dem att delta.
Förförståelse
Vi författare har som fysioterapeutstudenter viss förförståelse, i form av teoretisk kunskap, inom områden kring fysisk aktivitet och hälsa som har varit en del av
utbildningen. Vi har inte haft tidigare klinisk kontakt med någon liknande träningsgrupp eller intervention. Däremot är högintensiv intervallträning i olika former något som vi sedan tidigare har erfarenhet av. Dessa former inkluderar löpning, cykel och skidåkning.
Slutligen har våra handledare varit en del av den studie som har utfört intervjuerna som är analysenheten för denna uppsats. En av handledarna har även varit delaktig i att genomföra dessa intervjuer.
Resultat
Analysen resulterade i fem kategorier med tretton tillhörande underkategorier.
Kategorierna formulerades till Träningen fyllde en viktig plats i livet, Att uppleva kroppen genom träning, Gemenskap som ger drivkraft, Träningen som stärkande upplevelse, och Att förändra eller falla in i gamla vanor. Tillsammans beskriver de informanternas upplevelse av och syn på träningsperioden samt dess långtidseffekter.
Upplevelsen var att träningen gav innehåll och struktur i vardagen, och en känsla av gemenskap. Det gav glädje och energi att delta i träningen, och efteråt en känsla av att ha klarat av något. Vissa beskrev att de upplevde att träningen förbättrade den fysiska
förmågan, men för andra var resultaten av träningen mindre tydliga. Efteråt upplevdes en ökad motivation till träning och en önskan om att fortsätta med den här träningsformen.
Vissa kom igång mer med fysisk aktivitet efter, medan andra föll in i gamla vanor.
Här följer en beskrivning av kategorierna och deras underkategorier, vilka illustreras med citat från intervjuerna. Informanterna har numrerats slumpmässigt med 1-10. En
sammanfattning av resultatet redovisas i Figur 1.
Figur 1: Översikt av huvudkategorier med tillhörande underkategorier.
Träningen fyllde en viktig plats i livet
Den här kategorin belyser att träningen har varit en viktig del i livet för informanterna.
Som pensionär finns inte längre jobbet som en naturlig del i vardagen som ger innehåll och social gemenskap. Utan jobbet blir det upp till en själv att planera in att saker ska hända och att träffa andra människor. Det är inte längre något som sker av sig själv.
Träningen kan bidra till att återfå en struktur. Detta sammanfattas av underkategorierna Träningen gav struktur i vardagen och Tomhet när det var över.
I underkategorin Träningen gav struktur i vardagen beskrivs vikten av att ha något som fyller ens dagar och ger innehåll. Träningen gav en struktur på tillvaron och skapade en rutin i vardagen. Träningen blev en vana, vilket gjorde den lättare att genomföra.
Informanterna beskrev att när det finns mycket tid är det lätt att skjuta upp saker, och att det kan vara lättare att få träningen gjord när den är bestämd och det finns en rutin att följa.
“... jag saknar lite grann den där strukturen som vi hade, som pensionär så har man inte mycket till struktur utan jag tyckte det var bra att få den här strukturen. Att man hade sina träningspass som man skulle liksom passa och så fick man göra sina fysiska aktiviteter och sen fick man social kontakt med likasinnade där. [...] Så det var trevligt med en struktur. Struktur på
tillvaron.”
Intervjuperson 6
Något som framkom var att träningen har varit en betydelsefull del i livet. Träningen har varit viktig för informanterna och de beskrev tacksamhet och glädje över att ha varit med i projektet. De beskrev att det kändes värdefullt att lägga tid på detta. Känslan av att det gav mer än det krävde framkommer, och för vissa var perioden en viktig vändpunkt.
“... att ha tränat, sprungit halvmaror och annat fram till ungefär 10-12 år sen.
Sen, hände det en del i livet och sen så… tappade jag bort det. [...] Och sen har jag börjat att lite grann komma igång i samband med, med cykelprojektet. Så det har ju betytt ganska mycket för mig.”
Intervjuperson 3
Eftersom träningen fyllde en plats i livet upplevdes också en tomhet när det tog slut.
Detta beskrivs i underkategorin Tomhet när det var över. Träningen hade blivit en vana och en del av vardagen, och det blev märkbart när det förändrades. Vissa beskrev att perioden fick ett tvärt slut, och att det kändes tråkigt när det var över. Andra uttryckte att det var skönt när perioden var slut för att träningen på ett sätt hade varit ett åtagande som man hade känt sig bunden till att genomföra. Det var även kopplat till tiden på året.
Det beskrevs att det är många andra aktiviteter under sommaren och att det därför passar bra att avsluta träningsperioden inför det.
“Ja då blev det ju ganska tomt… i och med att det höll på ganska många veckor, så man är ju som ett vanedjur så att det blir som tomt.”
Intervjuperson 10
Att uppleva kroppen genom träning
Kategorin beskriver olika kroppsliga upplevelser som informanterna hade under
träningen. Detta handlade om att genom kroppen få uppleva endorfiner som frisätts och den positiva känslan av en kropp som flåsar och ansträngs. Dessa kroppsliga upplevelser sammanfattas av underkategorierna Skönt att få anstränga sig, Träningen gav glädje och Träningen upplevdes lättsam.
Informanterna beskrev cykelträningen som utmanande och att få ta i ordentligt var något som var roligt men också kändes skönt i kroppen. Andra antydde att de ville anstränga sig
mer. Vissa upplevde också att de inte fick upp flåset i vardagen och såg projektet som en möjlighet att få pressa sig. Dessa upplevelser samlades i underkategorin Skönt att få anstränga sig. Citatet nedan uttrycker dessa upplevelser.
“Jag ville vara i den gruppen eftersom jag normalt inte brukar (skrattar till lätt) pressa mig så hårt att jag blir jätteandfådd. Men det fick jag göra där och det tyckte jag var bra.”
Intervjuperson 6
Ytterligare upplevelser i kroppen som har framkommit under träningen är en känsla av att vara nöjd och att känna glädjeämnen i kroppen. Att när man har tagit ut sig ordentligt så känns det bra. Förutom att känna sig nöjd upplevde andra att träningsformen både var motiverande och kul att genomföra. Det beskrivs i underkategorin Träningen gav glädje.
“Det är liksom grunden i alltihop, alltså… motiverad och känna att det här är ju kul. Och det var det fan i mig, alltså det, det var kul alltså.”
Intervjuperson 5
Det framgick att informanternas upplevde att träningen var lättsam. De beskrev att de inte svettades mycket under passen och att träningen var mjuk i början. Träningen hade låg insats och kändes inte oövervinnlig. Vissa beskrev att de var förvånade att den gav effekt trots att den var så kort. Träningen upplevdes inte lika jobbig som annan träning, vilket skulle kunna locka personer som sällan är fysiskt aktiva. Dessa beskrivningar skapade underkategorin Träningen upplevdes lättsam.
“Men just, jag tror att den där… typen av träning skulle kunna få ut folk som inte alls brukar röra sig. För den upplevs inte lika jobbig.”
Intervjuperson 7
Gemenskap som ger drivkraft
Kategorin beskriver att det under träningen fanns en gemenskap som bidrog till att vilja närvara på träningen. Gruppen bidrog också till att vilja anstränga sig mer under
träningarna. Detta beskrivs i underkategorierna Gruppen gav en känsla av gemenskap, Gruppen gav energi i träningen och Gruppen främjade uppslutning.
I underkategorin Gruppen gav en känsla av gemenskap framkommer att gruppen bidrog till att träningen upplevdes trivsam. Det var trevligt att få träffa nya människor och att kunna umgås i anslutning till träningen. Det var kul att få nya vänner och tråkigt att tappa träningskompisarna efter att träningsperioden avslutades. Att vara med i
träningsgruppen innebar att få tillhöra ett socialt sammanhang och en gemenskap, vilket upplevdes som väldigt positivt av informanterna.
“... det har varit kul att träffa gänget och… sitta och prata en stund och umgås lite lätt”
Intervjuperson 3
“... när man är en grupp som vi var blir det ju en gemenskap där också, så att det är ju ett trevligt sätt att träna på…”
Intervjuperson 7
Att vara en del av en träningsgrupp gav också motivation, vilket beskrivs i underkategorin Gruppen gav energi i träningen. Informanterna beskrev att det gav energi att se andra jobba och att det kändes som att de peppade varandra utan att prata. Att träna i grupp upplevdes roligare än att träna själv. När det fanns andra runt omkring som också tog i ökade viljan att själv vilja ta i mer.
“... det som smittar av sig. Man ser andra jobba ja då jobbar man på själv mot för att liksom sitta själv och… nä jag tror man ger varandra energi på något sätt”
Intervjuperson 10
Gruppen bidrog också till en vilja att ta sig i väg till träningen, vilket uttrycks i
underkategorin Gruppen främjade uppslutning. Informanterna uttryckte en känsla av att vilja ställa upp för gruppen. Det beskrevs som ett positivt grupptryck, som gav en vilja att gå på träningen eftersom de andra gjorde det. Träningen blev något som man inte ville missa.
“… att man känner ju ett grupptryck, när man har anmält sig då måste man ju gå dit för att de andra går dit, att man har, det blir ett grupptryck, tycker jag att man ska ställa upp på något vis…”
Intervjuperson 8
Träningen som stärkande upplevelse
Kategorin visar på hur informanterna på flera sätt kände sig stärkta efter träningen. De beskrev en upplevelse av att ha förbättrat sin fysiska förmåga och en stolthet över att ha klarat av den här utmaningen. Dessa upplevelser sammanfattas av underkategorierna Fysisk förmåga och mående förbättrades och Känslan att klara av något.
I underkategorin Fysisk förmåga och mående förbättrades tas flera olika aspekter upp som informanterna upplevde har förändrats. Känslan av att benstyrkan ökade och att konditionen blev bättre framkom. Det beskrevs även att kroppen kändes lätt, att det var lättare att röra sig och att orken förbättrades.
“... dom här korta passen som man kör, innebär ju att man, man orkar ju mer och mer. Fastän det var väldigt korta exempelvis intervall, väldigt korta intervall, så tyckte jag ju ändå att dom kunde öka motståndet hela tiden och det var ganska stimulerande att känna att trots den, kan vi säga, minimala träningen, så gick det framåt. Och orken blev bättre.”
Intervjuperson 3
Förutom att den fysiska förmågan upplevdes ha förbättrats, så beskrevs även att det generella måendet blev bättre. Några antydde att träningen gav något att fokusera på vilket kunde skingra tankarna. Andra beskrev att sömnen förbättrades. Något som framkom är att det kändes bra efter perioden och att flera uttryckte att de mådde bättre än innan.
“Ja men alltså, vad jag upplevde, det var, vad som var positivt var att jag fick liksom, ett annat fokus i mina tankar, och det var väl jättebra för min del då.
Så på så sätt mådde jag ju bättre både fysiskt och psykiskt under den här tiden.”
Intervjuperson 2
Vissa upplevde inte dessa förbättringar lika starkt, utan beskrev en osäkerhet kring om träningen gav någon effekt. Vissa beskrev en känsla av att träningen inte gav en märkbar förbättring. Upplevelsen av att inte ha fått träningsvärk och känslan av att inte ha blivit starkare eller snabbare framkom.
“Det var liksom ingen, jag märkte inte att jag var snabbare eller bättre kondition efteråt utan jag tyckte det var som vanligt. Jag hade aldrig nån träningsvärk eller nåt sånt. Det hade jag inte, inte ont, inte ens efter första gången där.”
Intervjuperson 9
Känslan av att vara nöjd över att ha varit aktiv och att det efteråt kändes skönt att ha gjort något framkom också, vilket beskrivs i underkategorin Känslan att klara av något.
Träningsperioden upplevdes som ett åtagande som det var belönande att få avsluta. Det kändes bra att ha fullföljt projektet. Informanterna uttryckte att det kändes bra att ha tagit sig för och att ha genomfört träningen trots att det ibland kändes jobbigt att ta sig i väg. Det gav en känsla av att vara nöjd över sin prestation.
“… nej och som sagt var, jag kände väl jag fullföljde det också. Det är ju någonting som man, det är bra för en själv också så att man inte lägger av.”
Intervjuperson 1
“... men att man orkar med det, att man tog sig för att göra det, bara en sån sak.”
Intervjuperson 1
Att förändra eller falla in i gamla vanor
Det framkom en positiv inställning till träningsformen. Trots en vilja att fortsätta berättade vissa att de föll tillbaka i gamla vanor medan andra kom i gång mer med träning efter träningsperioden. Detta beskrivs i underkategorierna Projektet har gett mersmak för cykelträning, Att falla in i gamla vanor och Ökad motivation till träning.
I underkategorin Projektet har gett mersmak för cykelträning beskrivs en vilja att delta i ett liknande upplägg igen. Informanterna var överens om att det här var en träningsform som de uppskattade. Exempel på denna positiva inställning var att träningen beskrevs som att det passade bra med hög intensitet, att den var rätt tänkt och att den var kort och snabbt avklarad. Träningen upplevdes också mer skonsam för vissa vid jämförelse med andra träningsformer så som att jogga.
“Ja, men alltså positivt är ju att jag tror ju på det där. Det kändes ju som att:
”det där kan va nånting” och då är det ju en intensiv kort träning, du behöver ju inte sätta av mycket tid”
Intervjuperson 7
Informanterna uttryckte en önskan om att träningsformen skulle finnas tillgänglig i organiserad form, och vissa beskrev att de tänkte fortsätta träna med ett liknande upplägg på egen hand.
“Det var jättemysigt att åka på de här träningarna, och jag skulle ju hemskt gärna vilja fortsätta också i… vad ska jag säga… med ett liknande upplägg alltså, att man var i grupp och spinna. Det passar mig ganska bra tycker jag.”
Intervjuperson 2
Trots att viljan att fortsätta med träningen fanns, beskriver underkategorin Att falla in i gamla vanor hur gamla vanor blir en begränsning vid förändring av aktivitetsvanor från en mer stillasittande tillvaro till en mer aktiv sådan. Vissa beskriver att de efter projektet var tillbaka till där de hade varit innan utan att man riktigt kunde förklara det.
“...det var synd att jag inte fortsatte och jag kan inte motivera, eller jag har inte verbal förmåga att kunna uttrycka varför jag inte gjorde det [...] det är liksom det här vanans makt…”
Intervjuperson 9
Andra beskrev att projektet har gett tillräcklig motivation till att komma i gång mer med fysisk aktivitet, vilket beskrivs i underkategorin Ökad motivation till träning. Det framkom att informanterna upplevde att träningsperioden var en inspirationskälla till
fortsatt träning, och att de hade hittat tillbaka till en motivation som funnits där tidigare.
Andra beskrev mer specifikt att de blev motiverade av att träningen var enkel och gav effekt. Träningsperioden gav en vilja och en kick att komma i gång.
“Om man kan säga någonting om cykelprojektet så gjorde det att… jag fick åtminstone den här motiveringen att göra det här nu. Jag har ju pratat om det i… länge, och sagt så, jag har ju gått på periodvis, korta perioder, sen har det inte blivit något mer, eller och nåt sånt där. Men nu kände jag, nej nu ska jag göra det här, för att det här var så jädra bra. Så otroligt bra! Lättsamt ändå.”
Intervjuperson 5
Diskussion
Resultaten belyser hur träningen på flera sätt har upplevts som en positiv del i livet. Det har varit en aktivitet som har gett glädje och gemenskap, och den har även gett struktur och innehåll i vardagen. Efter perioden beskrevs upplevelsen av att känna sig stärkt, och att ha fått ökad motivation till fortsatt träning. Trots det beskrevs att vissa inte kom igång mer med träning efter interventionen utan istället föll tillbaka i gamla vanor. Vissa
beskrev även träningen som ett åtagande och att det upplevdes som en lättnad när träningsperioden avslutades. Det framkom även att det här är en träningsform som är passande på många sätt, och att attityden till träningsformen därmed blev väldigt positiv.
Resultatet speglas av kategorierna Träningen fyllde en viktig plats i livet, Att uppleva kroppen genom träning, Gemenskap som ger drivkraft, Träningen som stärkande upplevelse, och Att förändra eller falla in i gamla vanor.
Informanterna beskrev att träningen var betydelsefull för dem. Det framkom att livet som pensionär förändras, och denna förändring har visat sig kunna skapa ett behov att hitta aktiviteter som ersätter rutinerna som jobbet erbjöd (28). Hos äldre personer kan upplevelsen av att inte längre tillhöra ett sammanhang och ha ett tydligt syfte i livet finnas (29). Informanterna beskriver att träning kan bidra till att återfå vardagsrutiner och naturliga sociala kontakter, vilket även har visats i tidigare forskning (28, 29).
Informanterna berättade också att träningen blev en viktig del i livet för dem och att de upplevde en tomhet när den avslutades. En kvalitativ studie från 2020 som utforskat erfarenheter och uppfattningar kring fysisk aktivitet hos personer över 65 år med kognitiv nedsättning belyser hur fysisk aktivitet kan bidra till en bättre hälsa, och dessutom en känsla av meningsfullhet i vardagen (30). I vårt resultat kan informanternas upplevelser tolkas på ett liknande sätt, nämligen att träningen inte bara sågs som ett sätt att förbättra hälsan utan också som en aktivitet som hade stor betydelse för deltagarna.
I resultatet framkom flera positiva upplevelser som deltagarna har haft under
träningspassen. Tidigare har högintensiv träning beskrivits som för krävande av äldre personer (7). Vårt resultat belyser däremot att träningen upplevdes lättsam. Att det känns skönt att träna på en hög intensitet och det är något som, precis som i vårt arbete, har beskrivits i andra kvalitativa studier som har undersökt upplevelserna av högintensiv träning (31, 32). I en studie upplevde deltagarna det positivt att få ta ut sig, och de berättade att det kändes bättre att känna sig utmattad efter träning än på grund av brist på aktivitet. De uttryckte att övningarna kändes utmanande men roliga. Här kunde deltagarna också se hur träningen var relevant för att de skulle klara sig bättre i vardagen (31), vilket är en koppling som inte lika tydligt har beskrivits av våra informanter. Vissa har uttryckt att de känner sig lättare i kroppen och att de har fått bättre ork, vilket skulle kunna vara faktorer som underlättar vardagsaktiviteter. Resultatet i en annan studie där deltagarna genomförde högintensiv funktionell träning (HIFE) belyser att vissa upplevde träningen ansträngande, men att de också tänkte att träning ska kännas för att det ska ge något. Andra ansåg att övningarna kunde ha varit tyngre (32).
Informanterna beskrev att träningen har fått dem att känna glädje och att det har känts skönt att få ta ut sig. Detta kan ses som exempel på en positiv affektiv respons. Tidigare har det visat sig att högintensiv intervallträning kan resultera i en negativ affektiv respons (19, 20) vilket kan upplevas som ett hinder för att fortsätta (7, 9). I vårt resultat
framkommer att deltagarna gärna skulle vilja fortsätta med den här träningsformen. Det har också tidigare visats att högintensiv träning kan, om det anpassas på rätt sätt,
upplevas som genomförbart för deltagarna (22). Individanpassningen i den här studien kan vara en av anledningarna till den positiva affektiva responsen som deltagarna har upplevt. Att individanpassa träningen skulle också kunna vara en viktig faktor för att möjliggöra träning på rätt intensitet i en grupp där deltagarna har olika träningsvana.
Många av deltagarna uttryckte en positiv inställning till att träna i grupp. Det framkom att det ger en känsla av gemenskap och att det främjar uppslutningen. Att äldre personer
upplever att träning i grupp ger en känsla av gemenskap är något som har beskrivits tidigare i en systematisk översiktsartikel. Även där framkom det att den sociala kontakten värderades högt och att gruppträningen var en chans att träffa nya vänner (7). Tidigare forskning som har undersökt äldre personers syn på hälsosamt åldrande belyser vikten av att ha människor omkring sig och att få känna samhörighet (35). Informanterna i vår studie beskrev att träningen var något de inte ville missa, och gruppträning har även tidigare visat sig ge en ökad motivation till träning (7) och främja uppslutning (33, 34). I vårt resultat beskrev informanterna även att gruppen gav energi under träningen. En annan kvalitativ studie har visat att gruppen bidrar till en vilja att anstränga sig mer under träning (32). Där framkommer att det upplevs roligt att träna med andra och att det gör att man tar i mer, vilket liknar de resultat vi har fått. Det finns begränsat med tidigare forskning som beskriver denna effekt av gruppträning, men det är något som träder fram i vårt resultat. Om denna träningsform ska bedrivas i framtiden stödjer informanternas upplevelser att det finns vinster att bedriva den i grupp.
Vårt resultat visar att informanterna upplevde en känsla av att klara av någonting och att den känslan var viktig. I tidigare forskning finns liknande upplevelser beskrivna i andra kvalitativa studier om högintensiv träning. Till exempel har genomförandet av
Högintensiv funktionell träning (HIFE) på ett särskilt boende för personer med demens utforskats. Genomförandet av övningarna samt att klara av träningspassen gav
informanterna en känsla av att uppnå något vilket upplevdes stärkande (31). Upplevelser av gruppträning med intervaller med hög intensitet (HIIT) på cykel, har undersökts på en arbetsplats med inaktiva vuxna. Informanterna upplevde efter träningen en känsla av att klara av och att slutföra något. Författarna resonerar att högintensiv träning i sin natur är krävande och har hög intensitet vilket kan ha bidragit till informanternas upplevelse (34).
Detta påstående backas upp av annan forskning där de såg att högre intensitet i träningen är associerad med mer glädje än träning med lägre intensitet bland personer som nyligen nått pensionsålder (37).
Resultatet visar på att informanterna uppskattade träningsformen och att de gärna skulle vilja fortsätta med samma upplägg i framtiden. Det är sannolikt flera faktorer som bidrar till den här positiva upplevelsen, exempelvis en känsla av tillhörighet (7), en skön känsla att ta ut sig (31) och en ökad struktur på tillvaron (29). Tidsbrist har visat sig vara ett hinder för träning bland äldre (7, 8) och att högintensiv kort träning därför skulle kunna vara en träningsform som passar för att aktivera den äldre befolkningen. Resultatet visar att informanterna varit positiva till att träningen var kort och gick fort att genomföra.
Detta stärker resonemanget för att denna typ av träning potentiellt kan vara en lösning på den tidsbrist för träning bland äldre som presenteras i litteraturen. Informanterna
uppgav även att motivationen till annan fysisk aktivitet har ökat i samband med träningsperioden. Det framgår inte tydligt i våra resultat vad den ökade motivationen skulle kunna bero på. I litteraturen presenteras olika faktorer som bidrar till ökad
motivation för fysisk aktivitet. För äldre personer som vårdas på särskilt boende, som inte är vana vid strukturerad träning, kan aktiviteter som anses meningsfulla och sociala vara motiverande så som promenader eller trädgårdsarbete (38). En annan artikel belyser hur vi kan behöva ändra vårt tillvägagångssätt för att motivera äldre personer till fysisk aktivitet (29). Resultatet i studien tyder på att i stället för att fokusera på de hälsofördelar som fysisk aktivitet medför, fokusera på hur fysisk aktivitet kan bidra till känslan av meningsfullhet och tillfredsställelse i livet. I en annan artikel betonas även att kortsiktiga mål som glädje i stunden eller social interaktion har visat sig motivera äldre till träning.
Däremot upplevs inte långsiktiga hälsofördelar som en lika stark motivator (36). Även om vissa informanter fick mersmak för cykelträning och ville fortsätta trillade andra tillbaka till sina gamla aktivitetsvanor utan att riktigt kunna beskriva hur det kom sig. I en
systematisk översikt och tematisk syntes av äldre personers syn på stillasittande beteende är fokus bland annat på vad som underlättar stillasittande. En av de faktorer som
framkommit där var betydelsen av vanemässigt beteende. Informanterna blev förvånade över andelen tid de spenderade stillasittande och betonade svårigheten med att ta sig ur vanor som varit etablerade under en längre tid (39). Detta belyser hur aktivitetsvanor
tidigare i livet påverkar oss längre fram och eventuellt betydelsen av att rikta insatser mot att öka den fysiska aktiviteten bland yngre.
Metoddiskussion
I det här arbetet har det insamlade materialet varit intervjuer som belyst upplevelser, erfarenheter och tankar hos informanterna vilket gjorde kvalitativ metod lämplig. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Fördelen med en induktiv ansats är att fokus ligger på att försöka förstå och att det finns en öppenhet för att upptäcka nytt. Det passar när det finns områden som är mindre beforskade som exempelvis forskningsområdet som berör upplevelser av den träningsregim som vår studie fokuserat på. Studiens kontext har också beskrivits i inledningen av metoden för att öka överförbarheten till liknande grupper.
Vid urvalet av intervjuer till analysen har vi eftersträvat en variation avseende kön, ålder och tidigare träningserfarenhet hos deltagarna för att försöka fånga in så många olika tankar och upplevelser som möjligt. Eftersom vi själva inte har genomfört intervjuerna, har vi inte har kunnat styra vilka frågor som har ingått. Vissa frågor har varit mer relevanta för vårt syfte än andra vilket kan ha påverkat analysmaterialet, men i vilken grad det har påverkat är svårt att uttala sig om. Vissa av intervjuerna via telefon har haft en sämre ljudkvalitet, vilket ibland har gjort det svårt för oss att höra enstaka ord och uttryck som har sagts. Vår uppfattning är dock att det av betydelse i informanternas berättelse har kommit fram och risken att det gått något förlorat ser vi som liten.
Våra handledare har varit delaktiga i den större studien och har således genomfört de intervjuer som vi har analyserat i det här arbetet. De potentiella nackdelar som det medför är å ena sidan risk för påverkan på riktningen och de resultat vi kommit fram till i analysen. Å andra sidan har det möjligtvis gett oss ett djupare perspektiv på intervjuerna och en större förståelse för det latenta budskap som finns i intervjuerna. En annan styrka är att vi i vår analys hela tiden har haft en diskussion kring vårt sätt att arbeta för att fastställa samstämmigheten. Genom att jämföra transkribering av samma intervju och kodning av samma text har vi författare kunnat kontrollera att vi arbetar på ett liknande sätt vilket stärker tillförlitligheten. Även om vi har delat upp transkribering och kodning mellan oss har vi under arbetet hela tiden diskuterat funderingar som har dykt upp och därmed kunnat säkerställa att vi fortsatt har haft ett liknande arbetssätt. I resultatet har vi eftersträvat att beskriva upplevelserna på det sätt som informanterna har uttryckt, och beskriva det med deras egna ord. För att ytterligare stärka giltigheten har vi i resultatet inkluderat illustrerande citat från intervjuerna, vilket påverkar trovärdigheten i resultatet.
Vi har även använt oss av en trianguleringsprocess med handledarna vid framtagning av underkategorierna för att stärka trovärdigheten.
Forskarens förförståelse och delaktighet lämnar avtryck och påverkar trovärdigheten i forskning (26). Detta har diskuterats löpande under arbetets gång och kan ha inverkat stjälpande och hjälpande för trovärdigheten i vår studie. Stjälpande på det sätt att vi som blivande fysioterapeuter gärna förespråkar fysisk aktivitet och möjligtvis framhäver de positiva effekterna. Hjälpande på det sätt att vi har varit medvetna om denna tendens och att vi kan relatera till träningen som helhet vilket gör det lättare att tolka informanternas upplevelser.
Etikdiskussion
En etisk aspekt att ta hänsyn till är att behålla informanternas anonymitet både i analysprocessen och i resultatet. Hanteringen av data har därför utförts på ett sätt som har eftersträvat att säkerställa anonymitet. Intervjumaterialet har delats genom fysisk överlämning på USB-sticka och har inte skickats digitalt. Intervjuerna avidentifierades genom att tilldelas kodnummer innan analysprocessen påbörjades. Kodnumren har gjort det lättare att under analysen kunna hitta tillbaka till koder och citat i intervjuerna.
En utmaning vid intervjuer kan vara att informanterna har en vilja att svara “rätt” på frågorna som ställs. Det kan försvåra tolkningen av svaret eftersom det kan vara svårt att veta om informanterna uttrycker sina egna tankar eller svarar på det sätt som de känner förväntas. Att vid en fråga endast få ett jakande svar blir inte lika beskrivande som att få ett mer utförligt svar från informanten. Det här är något som vi har reflekterat kring under analysen för att försöka att hålla kodningen och tolkningen nära det som informanterna faktiskt uttrycker.
Att utföra högintensiv träning kan vara påfrestande för kroppen. Innan deltagarna blev inkluderade i studien med cykelintervaller fick de genomgå en grundlig medicinsk undersökning för att utvärdera om det var lämpligt för dem att delta. I resultatet
framkommer inte att deltagarna har upplevt träningen som för ansträngande eller otrygg på något sätt. Genom att delta i studien har deltagarna haft möjlighet uttrycka sina tankar och upplevelser kring den här träningsformen. De har genom detta kunnat påverka att träning i framtiden kan utvecklas på ett sätt som passar dem. I ett större perspektiv har de varit delaktiga i att öka förståelsen och kunskapen kring hur träning kan utformas för äldre.
Klinisk implikation och framtida forskning
Vårt resultat beskriver äldre personers upplevelse av en träningsperiod med anpassad högintensiv träning. Dessa resultat kan komma att bli viktiga för implementering av träningsformen. Det har framkommit att träningsformen har upplevts som väldigt positiv, och resultaten tyder på att det är en träning som kan passa för äldre personer.
Gruppen har varit en viktig del i den positiva upplevelsen genom att bidra till gemenskap och motivation. Det innebär att det är fördelaktigt om intervallträningen sker i grupp. Det har framkommit att deltagarna har tyckt om att få ta ut sig ordentligt. Med tanke på att individer i en grupp kan ha olika träningsvana blir individanpassat motstånd viktigt för att kunna säkerställa att deltagarna får träna på rätt intensitetsnivå. Deltagarna har även beskrivit det som positivt att träningen har tagit kort tid. Det har framkommit att det upplevs stärkande att se att träningen leder till förbättring. Det blir därför viktigt att utforma träningen på ett sätt eller att ha hjälpmedel som tillåter deltagarna följa sina egna resultat.
Framtida forskning kan fokusera på att undersöka upplevelsen av anpassade supramaximala intervaller fast i en annan träningsform, till exempel gång eller vattengymnastik. Även om deltagarna i vår studie upplevde stora fördelar med gruppträning kan framtida forskning utforska om denna träningsform kan utformas i digitalt format vilket kan öka dess tillgänglighet.
Konklusion
Denna studie har belyst att supramaximala anpassade intervaller i grupp är en träningsform som tycks passa äldre personer även om de inte är träningsaktiva.
Träningsformen har gett struktur i vardagen, upplevts lättsam och tidseffektiv.
Informanterna beskrev att träningen var rolig och att det var skönt att få ta ut sig. Att träna i grupp och vara en del av samma gemenskap är något som har upplevts viktigt.
Deltagarna beskrev att deras motivation till träning ökade, trots det har många fallit tillbaka in i gamla vanor efter träningsperioden. Vissa beskrev även att det var en lättnad när träningsperioden var slut då träningen kändes som ett åtagande. Vid utformning av supramaximala intervaller i framtiden kan det individuella motståndet komma att ha fortsatt betydelse. Individanpassat motstånd kan möjliggöra träning på rätt intensitet i en grupp med blandad träningsvana. Med förutsättning att de kvantitativa resultaten från Umeå HIT study inte talar emot det, är det här en träningsform som verkar vara lämplig för äldre personer. Den här studiens resultat som beskriver deras upplevelse av träningen kan vara viktigt vid framtida implementering av denna träningsform. Det skulle kunna bidra med en ny träningsmetod som kan tilltala många enligt den här studien.
Referenser
1. Frändin K, Helbostad JL. Rekommendationer om fysisk aktivitet för äldre. FYSS 2017 : fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm:
Läkartidningen förlag AB; 2016. s.108-22.
2. Thomas E, Battaglia G, Patti A, Brusa J, Leonardi V, Palma A, et al. Physical activity programs for balance and fall prevention in elderly: A systematic review. Medicine (Baltimore). 2019;98(27):e16218–e16218.
3. Erickson KI, Hillman C, Stillman CM, Ballard RM, Bloodgood B, Conroy DE, et al.
Physical Activity, Cognition, and Brain Outcomes: A Review of the 2018 Physical Activity Guidelines. Medicine and science in sports and exercise. 2019;51(6):1242–51.
4. Gorman E, Hanson HM, Yang PH, Khan KM, Liu-Ambrose T, Ashe MC.
Accelerometry analysis of physical activity and sedentary behavior in older adults: a systematic review and data analysis. European review of aging and physical activity.
2014;11(1):35–49.
5. Harvey JA, Chastin SFM, Skelton DA. How Sedentary are Older People? A Systematic Review of the Amount of Sedentary Behavior. Journal of aging and physical activity.
2015;23(3):471–87.
6. Helsedirektoratet. Fysisk aktivitetsnivå blant voksne og eldre i Norge. Oppdaterte analyser basert på ny nasjonale anbefalinger i 2014. Oslo: Helsedirektoratet; 2014.
Rapport IS-2183
7. Franco MR, Tong A, Howard K, Sherrington C, Ferreira PH, Pinto RZ, et al. Older people’s perspectives on participation in physical activity: a systematic review and thematic synthesis of qualitative literature. British journal of sports medicine.
2015;49(19):1268–76.
8. Trost SG, Owen N, Bauman AE, Sallis JF, Brown W. Correlates of adults’
participation in physical activity: review and update. Medicine and science in sports and exercise. 2002;34(12):1996–2001.
9. Rhodes RE, Kates A. Can the Affective Response to Exercise Predict Future Motives and Physical Activity Behavior? A Systematic Review of Published Evidence. Annals of behavioral medicine. 2015;49(5):715–31.
10. Haile L, Gallagher J, J. Robertson R. The Affective Response to Exercise. I: Perceived Exertion Laboratory Manual From Standard Practice to Contemporary Application [Elektronisk resurs]. New York, NY: Springer New York; 2015. Hämtad från:
https://doi.org/10.1007/978-1-4939-1917-8_4
11. MacInnis MJ, Gibala MJ. Physiological adaptations to interval training and the role of exercise intensity. The Journal of physiology. 2017;595(9):2915–30.
12. Stensvold D, Viken H, Steinshamn SL, Dalen H, Støylen A, Loennechen JP, et al.
Effect of exercise training for five years on all cause mortality in older adults—the Generation 100 study: randomised controlled trial. BMJ. 2020;371:m3485–m3485 13. Weston KS, Wisløff U, Coombes JS. High-intensity interval training in patients with
lifestyle-induced cardiometabolic disease: a systematic review and meta-analysis.
British Journal of Sports Medicine. 2014;48(16):1227–34.
14. Gibala MJ, Little JP, Van Essen M, Wilkin GP, Burgomaster KA, Safdar A, et al.
Short-term sprint interval versus traditional endurance training: similar initial adaptations in human skeletal muscle and exercise performance. The Journal of physiology. 2006;575(3):901–11.
15. Burgomaster KA, Howarth KR, Phillips SM, Rakobowchuk M, MacDonald MJ, McGee SL, et al. Similar metabolic adaptations during exercise after low volume sprint interval and traditional endurance training in humans. The Journal of physiology. 2008;586(1):151–60.
16. Jiménez-García JD, Martínez-Amat A, De la Torre-Cruz MJ, Fábrega-Cuadros R, Cruz-Díaz D, Aibar-Almazán A, et al. Suspension Training HIIT Improves Gait Speed, Strength and Quality of Life in Older Adults. International journal of sports medicine. 2019;40(2):116–24.
17. Martland R, Mondelli V, Gaughran F, Stubbs B. Can high-intensity interval training improve physical and mental health outcomes? A meta-review of 33 systematic reviews across the lifespan. Journal of sports sciences. 2020;38(4):430–69.
18. Bacon AP, Carter RE, Ogle EA, Joyner MJ. VO2max trainability and high intensity interval training in humans: a meta-analysis. PloS one. 2013;8(9):e73182–e73182.
19. Hardcastle SJ, Ray H, Beale L, Hagger MS. Why sprint interval training is inappropriate for a largely sedentary population. Frontiers in psychology.
2014;5:1505–1505.
20. Follador L, Alves RC, Ferreira S dos S, Buzzachera CF, Andrade VF dos S, Garcia EDS de A, et al. Physiological, Perceptual, and Affective Responses to Six High-Intensity Interval Training Protocols. Perceptual and motor skills. 2018;125(2):329–50.
21. Oliveira BRR, Slama FA, Deslandes AC, Furtado ES, Santos TM. Continuous and high-intensity interval training: Which promotes higher pleasure? PloS one.
2013;8(11):e79965–e79965.
22. Hedlund M, Lindelöf N, Johansson B, Boraxbekk C-J, Rosendahl E. Development and Feasibility of a Regulated, Supramaximal High-Intensity Training Program Adapted for Older Individuals. Frontiers in physiology. 2019;10:590–590.
23. Ahrne G, Svensson P. Handbok i kvalitativa metoder . 2., [utök. och aktualiserade]
uppl. Stockholm: Liber; 2015.
24. Malterud K. Vad är kvalitativa metoder? Kvalitativa metoder i medicinsk forskning:
en introduktion. 3., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur; 2014. s31-43.
25. Clinical Trials [Internet]. Umeå: Umeå universitet; 2018. The Umeå High-Intensity Training Study (Umeå HIT). [citerad 4 jan 2022]. Hämtad från:
https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT03765385
26. Graneheim U, Lundman B. Kvalitativ innehållsanalys. I: Granskär M, Höglund- Nielsen B. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård . 2., [rev.] uppl.
Lund: Studentlitteratur; 2012.
27. Graneheim U., Lundman B. Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today. 2004;24(2):105–12.
28. Barnett I, Guell C, Ogilvie D. The experience of physical activity and the transition to retirement: a systematic review and integrative synthesis of qualitative and
quantitative evidence. The international journal of behavioral nutrition and physical activity. 2012;9(1):97–97.
29. Morgan GS, Willmott M, Ben-Shlomo Y, Haase AM, Campbell RM. A life fulfilled:
Positively influencing physical activity in older adults - A systematic review and meta-ethnography. BMC public health. 2019;19(1):362–362.
30. Bechard LE, Beaton D, McGilton KS, Tartaglia MC, Black SE. Physical activity perceptions, experiences, and beliefs of older adults with mild cognitive impairment or Alzheimer’s disease and their care partners. Applied physiology, nutrition, and metabolism. 2020;45(11):1216–24.
31. Olsen CF, Telenius EW, Engedal K, Bergland A. Increased self-efficacy: The experience of high-intensity exercise of nursing home residents with dementia - A qualitative study. BMC health services research. 2015;15(1):379–379.
32. Lindelöf N, Lundin-Olsson L, Skelton DA, Lundman B, Rosendahl E. Experiences of older people with dementia participating in a high-intensity functional exercise program in nursing homes: “While it’s tough, it’s useful.”PloS one.
2017;12(11):e0188225–e0188225.
33. Helbostad J L, Frändin K, Dohrn I-M. Rekommendationer om fysisk aktivitet och stillasittande för äldre. Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. FYSS 2021: fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. [4., rev. uppl.]. Stockholm:
Läkartidningen förlag AB; 2021.
34. Kinnafick F-E, Thøgersen-Ntoumani C, Shepherd SO, Wilson OJ, Wagenmakers AJ., Shaw CS. In it together: A qualitative evaluation of participant experiences of a 10- week, group-based, workplace HIIT program for insufficiently active adults. Journal of sport & exercise psychology. 2018;40(1):10–9.
35. Reichstadt J, Sengupta G, Depp CA, Palinkas LA, Jeste DV. Older Adults’
Perspectives on Successful Aging: Qualitative Interviews. The American journal of geriatric psychiatry. 2010;18(7):567–75.
36. Devereux-Fitzgerald A, Powell R, Dewhurst A, French DP. The acceptability of physical activity interventions to older adults: A systematic review and meta- synthesis. Social science & medicine (1982). 2016;158:14–23.
37. Bartlett JD, Close GL, MacLaren DPM, Gregson W, Drust B, Morton JP. High- intensity interval running is perceived to be more enjoyable than moderate-intensity continuous exercise: Implications for exercise adherence. Journal of sports sciences.
2011;29(6):547–53.
38. Jeon Y, Tudball J, Nelson K. How do residents of aged care homes perceive physical activity and functional independence? A qualitative study. Health & social care in the community. 2019;27(5):1321–32.
39. Compernolle S, De Cocker K, Cardon G, De Bourdeaudhuij I, Van Dyck D. Older Adults’ Perceptions of Sedentary Behavior: A Systematic Review and Thematic Synthesis of Qualitative Studies. The Gerontologist. 2020;60(8):572–E582.
Bilaga 1
Intervjuguide, The Umeå High-Intensity Training Study (Umeå HIT) Av: Nina Lindelöf
Nu när det gått en tid sedan träningsperioden; Hur tänker du på den?
Något särskilt positivt? Negativt?
Intensiteten, tiderna, gruppen, musiken?
Hur motsvarade träningen dina förväntningar?
Hur var det att träningen avslutades?
Ville du fortsätta/sluta?
Vi pratade vid fokusgruppsintervjuerna om:
- Mående/ork, hur det kändes i kroppen, med känslor, före/under/efter Några speciella känslor i kroppen?
Hur mådde du den första perioden efter avslutningen?
Hur har träningen påverkat dig på lång sikt?
- Att det var ett sätt att komma igång – ”en spark i baken”
Hur har dina aktivitets- och träningsvanor varit sedan (påverkats av) träningsperioden?
Hur kommer det sig?
Vad har sporrat dig? / Vad har hindrat dig?
Konkurrerar träning med andra aktiviteter? I så fall, vad?
Skillnad män/kvinnor?
Hur har covid-19 påverkat? Hur upplever du det? (I relation till att du kommit igång innan?) Alternativ (distansträning)?
Har din attityd till träning förändrats? I så fall, hur?
Du var van att träna sedan tidigare. Hur tror du det påverkat?
Du var inte van att träna sedan tidigare. Hur tror du det påverkat?
Andras/egna tankar kring cykelträningen relaterat till din ålder, kön och träningsvana?
Risker?
Har du någon uppfattning om vilka vi når iom annonsen? Yrkesbakgrund, etnicitet…
Hur ska vi nå icke redan frälsta?
Hur ser du på din träning i framtiden?
Någon speciell typ av träning du skulle vilja utföra?
Cykelintervaller?
Är det något du kommit att tänka på som skulle kunna förändras/några tankar kring utveckling av ett cykelträningsprogram?
Är det något du vill tillägga?
Berätta mer om…
Utveckla gärna…
Hur kommer det sig?
Hur menar du då?
Beskriv…
Du nämnde tidigare…. Kan du berätta mer om det.
