• No results found

EN BILD INNAN DE FÖRSVINNER

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "EN BILD INNAN DE FÖRSVINNER"

Copied!
8
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

INTERVJU JIMMY NELSON

EN BILD

INNAN DE

FÖRSVINNER

Han har tagit några av vår tids mest ikoniska bilder av ursprungsbefolkningar. Men innan ens kunde göra det krävdes det både en vända inom en bra fest och några uringlada renar.

SKRIBENT // HELLE OLSEN OCH URI GOLMAN

TSAATANERNA Det krävdes en rejäl dos vodka innan Jimmy accepterades av de 44 åter­

stående Tsaatan­

familjerna i norra Mongoliet.

Bonnier Digital FOTO | 2016 56

(2)
(3)

INTERVJU // JIMMY NELSON

DASSA­

NECHERNA Jimmy lägger gärna tid på att få rätt komposition och bakgrund. Här kräv­

des ett par försök för att få allt rätt.

Jimmy Nelson är 48 år och född i Eng­

land men bor i dag i Amsterdam med sin fru och barn. Jimmy vill helst beskrivas som en berättare eller förmedlare men är icke desto mindre en världskänd fotograf. Han har i flera år haft projektet Before they pass away med bilder av ursprungsbefolkningar och har gett ut en bok som nu säljs över hela världen.

ör världsberömde Jimmy Nelson handlar det inte om att vinna respekt som fotograf eller som konst- när. Faktum är att Jimmy föredrar att vi inte kallar honom för något av det.

”Livet handlar om den personliga resa vi gör som människor och inte om titel samhället vill ge oss”, säger Jimmy medan han betraktar mig intensivt genom datorn. Intervjun sker nämli- gen via Skype, då Jimmy befinner sig i Amsterdam.

”Jag valde att bosätta mig i Holland för 20 år sen men har aldrig funnit mig riktigt tillrätta. Jag är rotlös och hade en väldigt svår barndom. Som pojke gick jag i en katolsk internatskola och behand- lades inte särskilt väl. På loven åkte jag till mina föräldrar som bodde på de mest märkliga platser i världen. Jag förlorade en stor del av min identitet och började som väldigt ung att ställa frågor om livet.

För att få svar sökte jag mig ut i världen för att prata med folk under stor press i extrema förhållanden. Människor som bor i krigszoner har inte lika många lager man måste tränga igenom för att komma fram till känslorna”, berättar Jimmy.

Sedan blev kameran hans ursäkt för att komma i kontakt med människor i just den sortens områden, och han jobbade som krigsfotograf redan från att han var 18 år tills han fyllde 24.

Hur kom du igång med projektet om ursprungsbefolkningar?

”För sex år sen fick jag en känsla av att de kommersiella jobb jag gjorde inte gladde mig längre. Jag behövde göra mitt intresse för människor till min inkomst- källa och var i allmänhet trött på att göra sånt som andra bad mig om. Jag ville vara mig själv och orkade inte sitta och vänta på att nån skulle ringa till mig med ett uppdrag. Jag ville göra nåt med djup, och därför satsade jag mycket pengar på att sätta igång projektet”, förklarar Jimmy.

Han lyckades få projektet på benen, men han kämpar än i dag, sex år senare, med att för att få ekonomin att gå ihop och drömmer om större sammanhang.

Hur får du familjelivet att funka?

”Jag reser mer än halva året, och det känns som om jag hela tiden står på en gungbräda. När jag är ute i världen känner jag att jag sysslar med det jag är gjord för, men samtidigt har jag dåligt samvete över

att inte vara hemma. När jag sedan är hemma njuter jag av familjelivet men är samtidigt alltid på väg ut i världen igen”, berättar Jimmy, som är glad över att hans familj bor i Amsterdam. Den är hans fasta punkt i en flyktig vardag.

”Jag vill inte ta med mig familjen ut för att bo som ursprungsbefolkningarna gör. Vi har vår värld här, och det där med att stamlivet skulle vara bättre är alltför romantiserat. Även stammarna har sina problem att slåss med, och jag vill helt klart stanna där jag är”, slår han fast.

Hur är det ute hos stammarna?

”Något av det svåraste är att få dem att slappna av framför kameran. Det tog mig ett bra tag att klura ut hur jag skulle göra. I början av projektet besökte jag Tsaatan-stammen, som ägnar sig åt renskötsel i norra Mongoliet. De var inte särskilt förtjusta i mig, och jag fick inte fotografera dem”, berättar Jimmy.

Det var iskallt, och snön låg djup, när Jimmy en kväll äntligen fick en inbjudan från renskötarna om att dricka med dem.

Det blev en lång kväll och alla blev fulla.

Jimmy och hans värdar sov med varan- dra på det pälsklädda golvet, men så blev Jimmy väldigt kissnödig.

F

Du kan läsa mer om Jimmy Nelson på beforethey.com och köpa hans bok Before they pass Away på amazon.co.uk.

OM FOTOGRAFEN

Många fotointresserade drömmer om att komma ut i världen med sin kamera.

Men Jimmy tycker att man först ska ställa sig dessa tre frågor:

Varför vill du ut och resa?

Vad vill du vara?

Vad är det du vill kommunicera?

Enligt Jimmy tänker de bästa fotogra­

ferna mindre på sin utrustning och mer på vad de faktiskt vill kommunicera. Det kan andra med fördel ta med sig.

Bonnier Digital FOTO | 2016 58

(4)
(5)

INTERVJU // JIMMY NELSON

3

5

6 2

1

4

(6)

Goroka­showen, där över 100 stammar från Papua Nya Guinea deltar med musik och dans.

DASSANECHER Omo­dalen, Etiopien NENETTER

Yamal­halvön, Ryssland

DROKPAER Kashmir, Indien

HULUR Höglandet, Papua Nya Guinea

GOROKAER Höglandet, Papua Nya Guinea HIMBAER

Kunene, Namibia

KAROER Omo­dalen, Etiopien

TSAATANER Khövsgöl, Mongoliet

TJUKTER Tjukotka, Ryssland

KAZAKER Bayan Olgii, Mongoliet 3. KAROERNA

Karo­pojkarna har målat sig med krita och smyckat sig med blommor inför en ceremoni. Stammens utsmyck­

ningar har gjort den populär för porträttfotografer.

5. TJUKTERNA

Det tog tre veckor att hitta nomadstammen, och han fick bara tre dagar med dem. ”Det kände som om jag hittat de sista människorna i världen”, säger Jimmy.

2. NENETTERNA

Det var en kall upplevelse att följa nenetterna på Yamal­halvön i Ryssland. Jimmy följde deras leverne i flera dagar innan han kunde ta detta porträtt.

4. KAZAKHERNA

Jimmy lade många dagar på att övertala de stolta kazakerna att ställa upp på denna gruppbild. Det var iskallt, och Jimmys fingrar frös fast på kameran.

6. DROKPAERNA

Denna stam är känd för hustrubyte. I dag har denna tradition förbjudits av den lokala regeringen, men den fortsätter fortfarande i det dolda.

HÄR ÄR BILDERNA TAGNA

Bonnier Digital FOTO | 2016 61

(7)

”Jag kröp över alla sovande och för- sökte trycka mig längs tältduken för att kunna kissa ut. Jag prickade nog vid sidan av, men lyckligtvis frös det till is direkt, och ingen lade märke till det. Jag vaknade senare av en massa ljud och grymtningar.

Vad jag inte visste var att för renar är människourin en delikatess. Faktiskt så pass att flera av renskötarna har små påsar fyllda med urin för att locka renar som sprungit bort. Den lilla incidenten lockade till glädje och skratt, och dagen därpå blev jag äntligen en del av gruppen och fick lov att fotografera dem. Jag lärde mig att ju mer blottad och känslomässigt öppen jag var, desto mer öppnade sig andra också för mig”, berättar han.

I Etiopien besökte Jimmy Das- sanech-stammen. Han skulle fotografera nästan hela byn och hade fått dem att ställa upp sig framför ett träd.

”Hos dassanecherna hade jag väntat i en vecka, och äntligen var allt perfekt.

Precis när jag skulle trycka på utlösark- nappen hörde jag en rejäl örfil. En av tjejerna hade slagit en annan, och det utbröt ett jätteslagsmål. Jag kunde inte

göra nåt, och mitt motiv försvann. Lyck- ligtvis fick jag chansen igen nästa dag och fick veta att de två tjejerna var osams om en kille. man måste närmast känna till hela stammens familjesituation för att kunna ta en bra bild”, skrattar Jimmy.

Hur jobbar du rent tekniskt?

”Även om jag har jobbat med kameran i 30 år ser jag mig inte nödvändigtvis som fotograf. Jag är inte så tekniskt kunnig, utan använder bara min kamera instink- tivt. Jag har just bytt till storformatska- mera och jobbar ihop med en assistent osm vet mycket mer om den sortens foto- grafi än vad jag själv gör. För mig handlar det om känslorna och inte om tekniken.”

Ljus är otroligt viktigt för Jimmy, men han använder aldrig konstljus eller re- flexskärm. Han reser alltid under regn- perioden, då vädret är som värst, och det kan kosta dagars väntetid. Men när det inte regnar är himlen väldigt dramatisk.

Varför fotograferar du just stamfolk?

”Skönhet är något av det som betyder mest för oss människor”, säger Jimmy.

Han menar att människan hela tiden är omgiven av skönhet och att alla är vackra. Det är det han vill återge. han vill sätta vissa grupper av människor på pie- destal och visa dem i deras rätta element.

Han känner att han efterhand har hittat fler frågor än svar, och därför vill han resa tillbaka till flera av stammarna.

”Nyligen åkte jag ut till Himba-stam- men i Namibia. Jag hade med mig bil- derna som jag tog senast. Vi festade och drack hela kvällen, och vid ett tillfälle lade jag märke till att staketet runt byn var borta. Jag frågade varför, och de berättade att hövdingen var död. De för- klarade för mig att när stamledaren dör tar man bort staketet och reflekterar över döden, och så bygger man upp staketet igen, och så kan livet gå vidare.”

”Jag började gråta. Vi har tappat res- pekten för värdet av våra föräldrar och vår familj. Vi har glömt att vi alla är en produkt av varandra, och jag hoppas att genom mina bilder kunna ge tillbaka nå- got av den känslan till samhället. Världen är vacker, och vi måste komma ihåg att respektera varandra”, avslutar Jimmy.

INTERVJU // JIMMY NELSON

(8)

JIMMYS HANDBAGAGE

huluerna vad han ville. Men en tidig morgon lyckades han ta ett porträtt.

Kvinnorna smörjer varje dag in sig i getfett och okra för att se snygga ut.

Jimmy har alltid sina löpskor med sig när han reser. För honom finns det inget som en löprunda som kan få saker att falla på plats. Det skapar glädje, och han får tid att tänka.

En annan sak han alltid har med sig är vitaminpiller. Det är ungefär samma som med löparskorna. När han har koll på kroppens behov finns det mer utrymme för konstruktiva tankar.

Även om Jimmy tycker att det är litet pinsamt har han också alltid sin Iphone med sig. Han använder den som dagbok och anteckningsbok, och så har han sina kontakter i den. Sam­

tidigt tycker han att det är kul att visa folk ute i världen varifrån han kommer.

Han har ett specialbyggt Gitzo­

stativ som kan bli upp till hela åtta meter högt. Det har hjälpt honom många gånger och har blivit till ett ovär­

derligt verktyg för honom.

Jimmy har själv byggt ihop en kamera av en storformatskamera från Cambo, ett urval Schnei der­

Kreuznach­objektiver och digitala bakstycken från Hasselblad.

1

2

3

4

5

Stephen Marques/ Jallo/Shutterstock.com Bonnier Digital FOTO | 2016 63

References

Related documents

Syftet med studien är att beskriva gymnasiesärskolelevers upplevelser utifrån tidigare skolgång, där de gått integrerat i grundskolan, samt synliggöra hur

Behovet av åtgärder uppströms i avrinningsområdet för att minska flödestoppar nedströms är en aspekt som behöver beaktas vid klimatanpassning kopplat till hantering

Då föräldrarnas inställning spelar en avgörande roll för barnets delaktighet, anser vi att en studie rörande föräldrars upplevelser av, och inställning till barns delaktighet

Som exempel uppger fokusgruppen egna missbruk eller problem av detta slag i sin närhet vilket leder till att man vill hjälpa andra i samma situation och att detta skulle vara

I mitt arbete utgår jag från tanken att de utländska lärare som jobbar i svensk skola bär med sig olika kulturella erfarenheter som kan berika alla aktörer inom skolsystemet

(2012) framhöll att högre utbildning hade positiv inverkan på attityder gentemot hiv-positiva patienter och kunde då vara en viktig faktor för att minska stigmatisering

Den evaluerar vad och hur vi är, och innefattar en tillit till sig själv, självrespekt och självacceptans (2003, s. Av barnskötarnas svar gör jag tolkningen att de

Mellan EPB med socioekonomiska risker och utan socioekonomiska risker fanns inga signifikanta skillnader vad gäller självskattning för självkänsla, medan det fanns signifikanta