V A RÅ LF R GO
AT FÖR EL T H
SV A R E
E S IG VIKTIGA FRÅGOR
I VALET
›› FÖLJ VALETS VIKTIGASTE FRÅGOR PÅ WWW.HELASVERIGE.SE ‹‹
Vi anser att regeringens mål för bredbandsutbyggnad är för lågt satt. Redan förra valet drev vi frågan om minst 100 Mbit/s i varenda by, senast 2015. Det står vi fast vid.
Regeringens mål är att 90 procent av de svenska hushållen ska ha 100 Mbit/s senast 2020. Resterande 10 procent ska ha goda möjligheter att använda elektroniska samhällstjänster och service.
Det målet duger inte anser vi. Med en summa på tjugo miljarder kronor skulle hela Sverige få så kallade digitala motorvägar. Regeringen har skjutit till 1,6 miljarder kronor i det nya Landsbygdsprogrammet och lägger vi till ytterligare 1,5 miljarder av nationella medel, plus EU-pengar, får Sveriges landsbygd fiber.
Tillgång till bredband är en av grundstenarna för fortsatt tillväxt och konkurrenskraft på landsbygden.
Det digitala nätet är ett redskap i vardagen, som levererar och tar emot både samhällsinformation och service i ökande grad. Att ha ett snabbt bredband är snart lika självklart som att ha väg, el, telefon och vatten. Närvaro på nätet är en förutsättning för de flesta företag – marknadsföring, kontakt med kunder och leverans av varor och tjänster. För alla skolbarn borde bredband vara en rättighet. För ungdomar är det ett självklart redskap i vardagen. Många av dem bor på landsbygden och kommer att bli morgondagens entreprenörer. Utan snabb uppkoppling lär de inte bo kvar.
Bredband är dessutom extra viktigt på landsbygden där den moderna tekniken kan uppväga långa fysiska avstånd, bland annat är utvecklingen av e-hälsan på stark frammarsch.
Allt detta känner vi på landsbygden mycket väl till och många startar fiberföreningar för att själva bygga bredband där inte marknaden är intresserad. Men de behöver stöd. Statsmakterna måste göra sin del av jobbet, och skapa en långsiktig strategi för hur bredbandsmålen ska nås och skjuta till de medel som krävs. I strategin måste en kostnadsfri nationell supportfunktion (”helpdesk”) ingå som är kopplad till regionala bredbandskoordinatorer. Den ska som samla kunskap om processen, och stötta fiberföreningar i byggande och framtida drift av bredbandsnäten. Vi erbjuder oss att ansvara för denna funktion, med hjälp av särskilda medel, tillsammans med andra aktörer.
Vår uppmaning till politiken
• Höj målet och besluta att det ska finnas bredband på minst 100 Mbit/s i varenda by, senast 2015. Ta fram en tydligare nationell bredbandsstrategi för genomförandet och se till att alla kommuner tar fram strategier och planer som innefattar hela kommunen.
• Anslå ytterligare 1,5 miljarder av nationella medel till lokala fibernätverk fram till och med 2015, utöver pengar till sammankopplingen av nätverken.
• Ge en lämplig aktör i uppdrag att organisera ett nationellt supportkansli, och de resurser som krävs för att göra detta.
100 Mbit/s senast 2015
Bredband är dessutom extra viktigt på landsbygden där den moderna tekniken kan uppväga långa fysiska avstånd, bland annat är utvecklingen av e-hälsan på stark frammarsch.
Ropen skalla – bredband åt alla!
Vi anser att Sverige ska sätta mer ambitiösa mål för omställningen och ta de nödvändiga politiska besluten för att förverkliga dem.
De resurser som krävs för omställningen till ett hållbart samhälle finns på landsbygden. Där finns de förnybara naturresurser som ger oss mat, energi, byggmaterial och industriråvaror. För ett skonsamt resursuttag krävs en befolkad landsbygd. Kretsloppen ska så långt möjligt slutas i små cirklar. Resurserna ska inte hårdhänt exploateras i storskaliga system för att samlas i metropoler medan avfallet sprids på landsbygden. En decentraliserad struktur ger ett mer robust samhälle som bättre står emot förändringar i omvärlden.
De gröna småföretagen, de 5 000 lokala utvecklingsgrupperna och de nya omställningsgrupperna måste få goda möjligheter att skapa hållbara lösningar som ger oss alla lokalt producerad mat och energi och andra produkter med korta avstånd mellan producent och konsument.
Vad gäller livsmedel importerar vi cirka 50 procent av det vi konsumerar, mat som ofta producerats med lägre krav och därmed billigare. De gamla målen om andelen förnybar energi av Sveriges förbrukning nåddes redan år 2013. De behöver förnyas och skärpas.
Idag sker en folklig mobilisering inom bland annat Omställning Sverige, där hela Sverige ska leva har en viktig roll. Något kraftfullt stöd från statsmakterna finns dessvärre inte.
Landsbygdsprogrammet spelar en viktig roll för ett hållbart Sverige. Landsbygdsprogrammet måste stimulera ett brett deltagande för nydanande lokala projekt och bygga de nya strukturer som krävs för ett hållbart samhälle. Leader och i fortsättningen LLU (Lokalt ledd utveckling) har en viktig roll med sin lokala förankring och trepartnerskap.
Men särskilt nu som statsmakterna bantat landsbygdsprogrammet krävs en särskild och kraftfull satsning som komplement. För något år sedan avslutades projektet Hållbara städer, där 357 miljoner slussades ut till främst storstäderna under en fyraårsperiod. Nu är det landsbygdens tur med ett program anpassat för våra förutsättningar.
Det som behövs är ett statligt program jämförbart med gamla Agenda 21, men med bredare upplägg för att fånga upp det folkliga engagemanget och där folkbildningen har en viktig mobiliserande och stödjande roll. Vi är beredda att ta ansvar för delar av ett sådant program.
Vår uppmaning till politiken
• Inrätta ett statligt program om 200 miljoner kronor för en fyraårsperiod för att understödja det folkliga engagemanget för omställningen till ett hållbart Sverige.
• Ta fram en nationell livsmedelsstrategi som tydligt visar hur den andelen av vår konsumtion av svenska livsmedel kan öka.
• Sätt målet på andelen förnybar energi år 2030 till 90 procent och vidta de åtgärder som krävs för att nå målet.
Satsa på hållbar landsbygd!
För ett skonsamt resursuttag krävs en befolkad landsbygd. Kretsloppen ska så långt möjligt slutas i små cirklar. Resurserna ska inte hårdhänt exploateras i storskaliga system för att samlas i metropoler medan avfallet sprids på landsbygden.
Fånga upp det f olkliga engagem anget
Hela Sverige ska levas medlemmar, de lokala utvecklingsgrupperna, ingår tillsammans med många andra föreningar i den sociala ekonomin.
Ibland behöver de låna för investeringar i större projekt som äldreboende, bredband och vindkraftverk.
Sådana lån kräver oftast säkerhet. Ibland räcker en mindre summa pengar, som 50 000 kronor.
Så små lån är inte lönsamma för banken eftersom administrationen för ett litet lån kostar lika mycket som ett stort.
På landsbygden är problemen särskilt påtagliga. Landsbygden har en större andel egna företag per invånare än staden, men det är betydligt svårare att hitta finansieringskapital för investeringar där.
Fastigheter på landsbygden, exempelvis, kostar lika mycket att bygga som i staden, men är ofta inte lika mycket värda som säkerhet för banklån.
Ny forskning från Jönköping International Business School1) visar också att antalet bankkontor på landsbygden har halverats sedan början av 90-talet och att det haft en negativ inverkan på kapitalförsörjningen i de drabbade områdena.
En lösning på ovanstående problem är mikrofonder
Hela Sverige ska leva, Coompanion, Ekobanken och JAK driver Mikrofonden för social ekonomi och lokal utveckling (Mikrofonden Sverige). Den är ett rikstäckande finansiellt institut registrerat hos Finansinspektionen som nav för regionala mikrofonder. För närvarande pågår ett arbete för att bilda sådana regionala mikrofonder. Mikrofonden Väst2) är redan igång i Västra Götaland, i Stockholmsregionen ombildas Kreditgarantiförening Social Ekonomi till Mikrofonden Öst och i Jämtland finns nystartade Mikrofonden Z. På ett tiotal andra håll finns stort intresse för att bilda mikrofonder. Hela Sverige ska leva, Coompanion, Sociala Ekonomiplattformar och andra regionala utvecklingsaktörer driver frågan.
Mikrofonderna kan bidra med garantier/borgen för banklån när det exempelvis inte räcker med den egna fastigheten som säkerhet. Mikrofonder ska även kunna ge mjuka lån3), samt gå in med ägarkapital – det vill säga riskvilliga medel som bygger på delägande eller förlagsinsatser.
Mikrofonderna tar emot både privat och offentligt kapital. Konceptet innebär en ny finansiell infrastruktur för att stötta och utveckla företag och verksamheter inom social ekonomi och lokal utveckling, ett område som är eftersatt och där till och med ALMI saknar den specialkompetens som krävs.
Vår uppmaning till politiken
• Anslå ett årligt offentligt driftsstöd på minst 500 000 kronor till varje regional mikrofond och 5 miljoner kronor till Mikrofond Sverige.
• Avsätt ett samlat fondkapital på 100 miljoner till Mikrofond Sverige.
lokalt kapital
Konceptet innebär en ny finansiell infrastruktur för att stötta och utveckla företag och verksamheter inom social ekonomi och lokal utveckling
Mikrof onder – n y fin ansiell infrastruktur
1) Läs mer om detta i doktorsavhandlingen Regions, Human Capital and New Firm Formation, av Mikaela Backman.
Finns på Högskolan i Jönköpings hemsida: hj.diva-portal.org 2) Läs mer om hur en regional mikrofond fungerar: mikrofondenvast.se
3) Mjuka lån är lån som inte kräver personliga säkerheter och som har flexibla återbetalningsvillkor. Går projektet omkull förfaller lånet.
De har högre ränta än vanliga banklån och kräver vanligtvis motfinansiering i form av eget arbete eller annan finansiering.
De bygder som tillhandahåller naturresurser till övriga landet ska få ersättning för de intrång och olägenheter detta innebär. Det handlar om gruvor som gör oåterkalleliga ingrepp i naturen, älvar som regleras för vattenkraft där ekosystemen förstörs, vindparker som påverkar landskapsbilden samt om skogen som kalhuggs och begränsar möjligheten till exempelvis turism.
Den allt mer storskaliga exploateringen av naturresurserna ger allt mindre i fråga om jobb och pengar till lokalsamhället och minskar bygdernas attraktivitet. En kolonial struktur etableras med ökat fjärrstyrt inflytande och ägande. Det krävs storskalighet för att effektivt nyttja vissa resurser, men det ska ändå ske på ett långsiktigt hållbart sätt. Våra naturresurser ska brukas så att de bidrar till ett hållbart samhälle, med lokalt inflytande, lokal ersättning och så långt möjligt lokalt ägande.
Sverige har en extremt låg mineralavgift internationellt sett, 0,2 procent av produktionsvärdet. Trots en strikt miljölagstiftning som medför merkostnader för exploatörerna, är de sammantagna kostnaderna låga.
En mineralavgift på 10 procent ger rimlig ersättning till i första hand de berörda bygderna.
Det är orimligt att bygder och kommuner som Jokkmokk och Ragunda, som levererar en betydande del av vår el från vattenkraften, ska ha bland de högsta kommunalskatterna i Sverige och ändå ständigt tvingas dra ner på servicen till medborgarna. En rättmätig del av vattenkraftens värden ska stanna i berörda bygder, kommuner och regioner och bidra till utveckling. Ett sätt är att fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar,
cirka 6 miljarder kronor år 2014, överförs från staten till berörda områden.
Vindkraften byggs nu ut i snabb takt, tyvärr utan lagstadgad ersättning till berörda bygder. Vi förespråkar en modell där de så kallade bygdepengarna satts till minst 0,5 procent av bruttointäkten från vindkraftsproduktionen på enskild mark och 1 procent på bolagsmark. Modellen stöds av många av vindkraftens intressenter, men följs alltför sällan av exploatörerna… Lagstiftning krävs!
Avkastningen från skogen är av något annorlunda karaktär än de övriga naturresurserna. En stor del av skogen ägs av stora bolag och utbor, som ger lite tillbaka till skogsbygderna. Hur mer av skogens värde ska komma berörda bygder till godo måste ses över.
Den politiska viljan att tillförsäkra landsbygden en rättmätig ersättning från exploateringen av naturresurserna saknas. Skatteutjämningen används ofta som motargument och som kompensation. Vi ser det inte så att det ena utesluter det andra. I det ena fallet är det en ersättning för intrång i den lokala miljön och i det andra ett system för att ge landets medborgare en likvärdig service.
Vår uppmaning till politiken
• Mineralavgiften ska vara 10 procent av produktionsvärdet från gruvdriften och komma berörda bygder till godo.
• Fastighetsskatten/-avgiften från vattenkraften ska gå till berörda kommuner och regioner, det vill säga i år cirka 6 miljarder.
• Bygdepengar från vindkraften lagstadgas på minst 0,5 procent på privat mark och minst 1 procent på bolagsmark.
• Fastighetsskatten/-avgiften från vindkraften ska gå till berörd kommun.
• Utforma beskattningen av stora skogsbolag så att mer av skogens värde kommer skogsbygderna till godo.
Ersättning från exploatering av naturresurser
Lokalt infly tande – lokal ersättning!
En väl fungerande allmän vardagsservice är viktig för människorna på landsbygden.
Inriktningen för samhället måste vara att ge landets medborgare en likvärdig tillgänglighet till service, oavsett var de bor. Med likvärdig menas att servicen utgår från medborgarnas behov och att den organiseras och utförs utifrån de lokala förhållandena. Tillgång till service är en avgörande faktor för tillväxt och attraktionskraft. Därför behövs en hållbar serviceinfrastruktur över hela landet.
Servicepunkter är lösningen
Samarbete är grunden för framtida lokala servicelösningar. Syftet med servicepunkter är att återföra en del av den offentliga servicen som har försvunnit från landsbygden och utveckla den i nya former. IT-teknik tillsammans med lokal rådgivning gör att stora delar av den offentliga servicen kan nå landsbygden i form av exempelvis e-hälsa, andra typer av e-tjänster, kontakt med myndigheter etcetera. En god och lättillgänglig basservice är särskilt betydelsefull för våra nya svenskar.
Samarbete ökar möjligheterna att skapa en väl fungerande service på platser där de existerande serviceaktörerna är för små för att vara självständigt hållbara i längden.
För att få rätt att kallas ”servicepunkt” krävs att man kan erbjuda ett kvalitetssäkrat grundpaket av service.
Här ska servicehållaren kunna ge medborgaren upplysningar, vägledning, rådgivning, boka tider, göra administrativa förberedelser etcetera. Medborgaren ska kunna få personlig service eller ha tillgång till självservice.
På en servicepunkt kan serviceutbudet ytterligare utökas med marknadsföring och försäljning av lokala produkter, service åt föreningar och företag, turistinformation med mera. Servicepunkten ska utmärkas genom speciell skylthänvisning. Innehållet i ett grundservicepaket kan utökas med de ytterligare typer av service som medborgarna efterfrågar.
En förutsättning för att en servicepunkt ska kunna etableras är att någon verksamhet finns tillgänglig att bygga kring – en lanthandel, en samlingslokal, ett bibliotek, en skola eller liknande. Ersättning ska utgå för arbetet med att tillhandahålla det offentliga grundservicepaketet. Långsiktigheten måste garanteras genom fleråriga avtal.
Vi anser att kostnaderna för driften av servicepunkterna ska delas mellan staten och kommunerna. För statens del innebär 500 servicepunkter en kostnad på 150 miljoner kronor per år. Att regeringen satsar 100 miljoner kronor per år på lokal service fram till 2020 ser vi som ett bra komplement.
Vår uppmaning till politiken
• Bestäm en lägsta acceptabla nivå på samhällsservice som varje invånare i Sverige ska ha tillgång till oberoende av bostadsort. Vi har kunskapen och rätt nätverk och åtar oss att ta fram ett förslag.
• Anslå 150 miljoner per år av statliga medel för etablering och drift av servicepunkter i kommunerna.
• Ge kommunen ansvar för planering och långsiktig drift av servicepunkten och för att tillskjuta resurser för genomförandet i nära samverkan med lokala föreningar och företag.
