Rapport om ett samarbete kring barnkonventionen Kristina Gränsbo och Unni Öhman

Full text

(1)

Rapport om ett samarbete

kring barnkonventionen

2004–2021 Kristina Gränsbo och Unni Öhman

(2)

Innehållsförteckning

Inledning 3

Syfte med denna rapport 3

Om barnkonventionen i Sverige - bakgrund 4

Nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen 4

Barnkonventionen är svensk lag 4

Sveriges kommuner 4

Barnombudsmannen 5

FN:s kommitté för barnets rättigheter granskar arbetet 5

Flera ideella organisationer driver barnrättsfrågor – tre exempel 5

Om Partnerskapet för barnets rättigheter 2004–2021 6

Varför startades Partnerskapet? 6

Ett tiotal svenska kommuner har samarbetat 6

En gemensam överenskommelse 7

Tydligt fokus 7

Arbetsformer – förtroendevalda och tjänstemän tillsammans 7

Nationella kontakter

– givande samverkan med myndigheter och organisationer 8

Nära kontakter inom Partnerskapet 8

Skillnaden mellan Partnerskapet och andra nätverk? 8

Sammanfattning av Partnerskapets styrkor 9

Metoder och aktiviteter i praktiken 10

Styrprocesser - vi har utmanat varandra 10

Uppföljning - vi har granskat varandra och hjälpts åt 12

Barns och ungas delaktighet - vi har utbytt erfarenheter 13

Utbildning 15

Spridning av kunskap om barnkonventionen 16

Barnkonventionen blir lag – Partnerskapets arbete 2020–2021 18

Sammanfattning 21

Slutord 22

Bilaga 23

Genomförda rapporter om Partnerskapet verksamhet 2004–2021 23

(3)

Inledning

Varje barn har särskilda rättigheter i egenskap av att vara barn. FN:s konvention om barnets rättig­

heter, även kallad barnkonventionen, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989.

Det är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter. Barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020. Barnkonventionen innehåller 54 artiklar som alla är lika viktiga och utgör en helhet, men det finns fyra grundläggande principer (artikel 2, 3, 6 och 12) som alltid ska beaktas:

• Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras

• Åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas utifrån vad som bedöms vara barnets bästa

• Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling

• Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad

Sedan 2004 har ett tiotal svenska kommuner, från norr till söder, samarbetat kring barnkonventionens genomförande i det vardagliga kommunala arbetet genom medlemskap i Partnerskapet för barnets rättigheter i praktiken (fortsättningsvis kallat Partnerskapet).

Syftet har varit att ge barnrättsfrågorna högre prioritet i kommunerna och att öka takten i genomför­

andet av barnkonventionen. Tanken har också varit att bidra till att skapa en långsiktig och hållbar struktur för barnkonventionen i kommunerna utifrån respektive kommuns egna förutsättningar.

Syfte med denna rapport

Detta är en beskrivning av Partnerskapets arbete från starten tills att det avvecklas i december 2021. Ambitionen är inte att i detalj beskriva hela det omfattande arbete som genomförts inom respektive kommun utan rapporten ska främst ses som en beskrivning av hur medlemmarna har uppfattat Partnerskapets arbete och betydelse. Den vill också visa på lärdomar och metoder som kan tas till vara och bidra i kommunernas fortsatta arbete för att stärka barnet som rättighetsbärare.

Målgruppen för rapporten är primärt förtroendevalda och tjänstepersoner i de ingående kommu­

nerna men även intresserade i andra kommuner. Underlaget har tagits fram vid genomgång av fyra tidigare rapporter, minnesanteckningar från Partnerskapets möten och annan dokumentation från arbetet inom Partnerskapet samt intervjuer och samtal med förtroendevalda, tjänstepersoner och samarbetspartners. Alla citat i rapporten är hämtade från de drygt 30 intervjuer som genom­

förts i samband med rapporten 2019 och denna rapport.

(4)

Om barnkonventionen i Sverige - bakgrund

• 1989 - Alla länder i FN:s generalförsamling röstade för barnkonventionens antagande

• 1990 - Sverige ratificerade barnkonventionen som ett av de första länderna

• 1993 - Sverige får sin första Barnombudsman

• 1999 - Riksdagen fattade beslut om en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen

• 2010 - Riksdagen fattade beslut om en ny strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige

• 2020 - Barnkonventionen blir lag

Nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen

Sverige hade en framträdande roll vid arbetet med barnkonventionen och var ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen trädde i kraft den 2 september 1990 i Sverige.

Det är staten som, genom regeringen, har det yttersta ansvaret för att Sverige följer barnkonventionen.

Det innebär att hela den statliga förvaltningen, inklusive alla myndigheter, har ansvar för att uppfylla förpliktelserna.

I mars 1999 fattade riksdagen enhälligt beslut om en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen.

I december 2010 ersattes den med en ny nationell strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige.

Utgångspunkten var att barnkonventionens anda och intentioner skulle beaktas i allt beslutsfattande som rör barn i kommuner, landsting, regioner och statliga myndigheter. Strategin har varit utgångspunkten i det strategiska och systematiska arbetet med barnets rättigheter på nationell nivå sedan dess.

Barnkonventionen är svensk lag

Riksdagen fattade 2018 beslut om att barnkonventionen skulle gälla i svensk lag från och med den 1 januari 2020.

Bakgrunden till beslutet var att trots att barnkonventionen var ratificerad och en nationell strategi styrde arbetet bedömdes genomslaget i praktiken inte vara tillräckligt. Lagen tydliggör barnkonventionens starka ställning och syftar till att öka genomslaget för ett barnrättsbaserat synsätt i rättstillämpningen. Detta i kombina- tion med stöd och kunskapshöjande insatser ska säkerställa att ett barnrättsbaserat synsätt får genom- slag i praktiken. Lagen innebär högre krav på kommunerna att stärka sitt barnrättsarbete.

(källa: regeringen.se, barnombudsmannen.se)

Sveriges kommuner

Det är kommunens styrelse och fullmäktige som ska se till att alla styrelser, nämnder, förvaltningar och bolag lever upp till det som står i barnkonventionen. Barn och unga berörs i allra högsta grad av beslut i tekniska förvaltningar, till exempel frågor gällande trafik, stadsplanering och miljö. Det är därför viktigt att understryka att barnperspektivet inte enbart är relevant inom traditionella barn- och ungdomsverksamheter som skola, barnomsorg, fritid och socialtjänst.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) arbetar aktivt för att stödja arbetet med att stärka barnets rättigheter.

Förutom information, forskning, verktyg (t.ex. prövning av barnets bästa) och utbildningar, driver SKR ett nätverk för regioner, SKR:s nätverk för att stärka barnets rättigheter, och ett kommunalt barnrättsnätverk.

Allt detta syftar till att öka implementeringstakten av barnets rättigheter och möjliggöra erfarenhetsutbyte och gemensamt lärande. Nätverket för regioner bildades 2000, samtliga regioner har representation i nätverket.

Det kommunala nätverket bildades 2016 och för närvarande ingår cirka 25 kommuner. Ambitionen är att uppnå en representation från varje län, vilket inte är uppfyllt ännu.

(5)

Barnombudsmannen

Barnombudsmannen (BO) är den statliga myndighet som, sedan 1993, har haft till uppgift att driva på genom- förandet av barnkonventionen i myndigheter, kommuner och landsting/regioner och att granska efterlevnaden.

BO har regelbunden dialog med barn och unga, särskilt i utsatta situationer, för att få kunskap om deras villkor och vad de tycker i aktuella frågor. BO erbjuder kunskap i form av utbildningar och informationsmaterial om barnkonventionen och hur den praktiskt kan genomföras inom myndigheter, kommuner och regioner.

FN:s kommitté för barnets rättigheter granskar arbetet

Vart femte år granskar FN:s kommitté för barnets rättigheter hur väl Sverige och andra länder lever upp till barnkonventionen. Rapporter från svenska regeringen och tilläggsrapporter från civilsamhället ligger till grund för granskningen. Därefter ger kommittén konkreta rekommendationer om vad Sverige bör förändra för att leva upp till varje barns rättigheter. Rekommendationerna från FN, som finns att läsa hos barnombudsmannen.se, ger en praktisk vägledning i hur svenskt barnrättsarbete kan förbättras. En ny rapport från regeringen ska överlämnas under 2022.

Flera ideella organisationer driver barnrättsfrågor – tre exempel

Det finns flera ideella organisationer i Sverige som driver barnrättsfrågor på olika sätt. De lyfter barnets perspektiv och ställer beslutsfattare till svars när barnkonventionen inte efterlevs. De är också remissinstanser och samarbetspartners i arbetet med de offentliga aktörerna.

UNICEF är FN:s barnrättsorganisation som arbetar för att påverka system, strukturer, lagar och attityder.

De sprider också kunskap om barns rättigheter till både vuxna och barn och finns med som rådgivare till de oberoende experter inom FN:s barnrättskommitté som granskar ländernas arbete med barnkonventionen.

UNICEF Sverige arbetar med metoden Barnrättskommun som är ett verktyg för kommunerna att implementera barnkonventionen så att den genomsyrar hela verksamheten. (Källa: unicef.se)

Rädda Barnens vision är att göra barnkonventionen verklig för alla barn. Barnkonventionen beskrivs som ett kraftfullt verktyg i arbetet med att barn ska få det bättre. Organisationen sammanställer en alternativ rapport för att ge sin syn på hur barnkonventionen efterlevs i Sverige. (Källa: raddabarnen.se)

Ett annat exempel är Barnens rätt i samhället (BRIS) som, baserat på vad barn berättar för dem, rapporterar till FN:s barnrättskommitté om brister som de ser i Sverige och ger förslag till förändring. Bris säger att ”Alltför ofta får barnets rättigheter stå tillbaka, barnkonventionen är ett viktigt instrument för att kunna påverka beslutsfattare att göra rätt. Barnkonventionen är inte ett mål utan en utgångspunkt för vårt samhälle. Barnets rättigheter är därför inte taket utan golvet vi alla står på.” (Källa: bris.se).

(6)

Om Partnerskapet för barnets rättigheter 2004–2021

Varför startades Partnerskapet?

Utifrån en stark vilja att arbeta praktiskt med barnrättsfrågor i kommunerna och en insikt om utmaningen i att implementera strategier som skär över de många olika sektorerna inom en kommun startades Partnerskapet för barnets rättigheter i praktiken. Initiativtagare var Johnny Andersson, dåvarande kommunalråd i Örebro kommun. Formen med förtroendevalda och tjänstepersoner som tillsammans ingick i ett partnerskap hade framgångsrikt prövats för att driva folkhälsofrågor.

Med hjälp av BO inbjöds kommuner som kommit relativt långt i arbetet med barnkonventionen till samarbetet.

Tanken var att samla kommuner i olika delar av landet med olika förutsättningar för att kunna belysa frågorna på olika sätt.

Ett tiotal svenska kommuner har samarbetat

Sedan 2004 har ett tiotal svenska kommuner samarbetat kring barnkonventionens praktiska implementering i det kommunala arbetet. Avtal har slutits löpande om deltagande för perioder om mellan två och fyra år.

Partnerskapet har bestått av en tjänsteperson och en förtroendevald från kommunerna. Följande kommuner eller stadsdelar har ingått i Partnerskapet: Borlänge, Karlskoga, Degerfors, Angered (från 2020 del av Göteborg Nordost), Gävle, Haninge, Trelleborg, Uppsala, Västerås, Örebro och Östersund. Östersund och Trelleborg har inte deltagit under den senaste tvåårsperioden. Sigtuna och Kalmar kommuner var inledningsvis med under en kortare period.

Varje kommun har bedrivit ett arbete på hemmaplan som skiljer sig åt utifrån olika förutsättningar som geo- grafiskt läge, antal invånare, storlek på organisationen, mål och ambitioner. De förtroendevalda representerar olika partier och olika majoritetsstyren, men har en gemensam övertygelse om vikten av att arbeta systema- tiskt med att stärka barns rättigheter. Genom Partnerskapets erfarenhetsutbyte, samverkan och samarbete har synergieffekter skapats som bidrar till genomförandet av barnkonventionen.

”Det är ett politiskt beslut att vara med i Partnerskapet. Det är en viktig handling i sig som ger tyngd i frågan och som på olika sätt bidragit till att öka medvetenheten om barnets rättigheter och barnkonventionen i kommunen, både på den politiska agendan, i ledning och även i förvaltning.”

”Förändringsarbete måste få stöd från politiken. Enstaka eldsjälar har inte en chans om det inte finns politiskt stöd.”

(7)

En gemensam överenskommelse

Partnerskapets arbete har utgått från en gemensam överenskommelse som antagits i respektive kommun- styrelse eller motsvarande och att respektive kommun åtagit sig att delta med en förtroendevald och en ansvarig tjänsteman under den överenskomna tiden. Det har förpliktigat att delta. Engagemanget och deltagandet har varit högt. Uppdragen har varit personliga och endast i undantagsfall har en ställföreträdande deltagit i Partnerskapets möten.

Tydligt fokus

När Partnerskapet bildades analyserades nuläget och kritiska utvecklingsområden för att kunna implemen- tera barnkonventionen. Tre områden prioriterades. Det var kommunernas styrprocesser, barns och ungas delaktighet och inflytande samt uppföljning. Dessa områden har varit i fokus på olika sätt genom hela Partnerskapet och under varje avtalsperiod har en verksamhetsplan med mål och aktiviteter tagits fram.

Målen kan sammanfattas i:

• Att barnets rättigheter stärks lokalt i den egna kommunens/stadsdelens styrprocesser

• Att den nationella styrningen får genomslag lokalt i kommunen/stadsdelen

• Att det praktiska arbetet både på kort och på lång sikt får positiva effekter för barn och unga

Arbetsformer – förtroendevalda och tjänstemän tillsammans

Två gånger om året har partnerskapsmöten genomförts under två dagar där ansvariga förtroendevalda och tjänstepersoner medverkat. De årliga mötena anses ha hållit hög kvalitet och ha varit välorganiserade.

Varje möte har haft ett särskilt tema och programmet har planerats utifrån detta. En halvdag har avsatts för värdkommunen att presentera aktuella frågor och aktiviteter inom den egna kommunen. En stor mängd med idéer och initiativ har på så sätt spridits mellan kommunerna.

Under Partnerskapets tid har flera riksdags- och kommunalval genomförts. De förtroendevalda har repre- senterat nästan alla politiska partier och kommuner har bytt politisk majoritet. Diskussioner och samtal har fungerat utan svårigheter. Endast en gång under alla år har det förekommit partipolitiska markeringar. Det var när barnfattigdom var tema och begreppet ansågs känsligt. Resultatet blev dock många utvecklande samtal kring frågan.

Tjänstepersonerna har träffats mellan mötena, dels för att planera innehållet för träffarna, dels för att utveckla arbetet. Tjänstepersonerna har haft det praktiska ansvaret för genomförandet av verksamhetsplanen.

En tvåårig arbetsplan har konkretiserat Partnerskapets aktiviteter. Till stöd för arbetet har en samordnare varit anställd på uppskattningsvis 20 procent under större delen av tiden. Under en period mellan 2012 och 2016 delades ansvaret upp på tre av tjänstepersonerna utifrån ett rullande schema kopplat till var mötena skulle hållas. Ett tydligt ansvar för samordning har varit nödvändigt för kontinuitet och kvalitet.

Under de första åren gav Socialdepartementet ett bidrag för att möjliggöra finansiering av en samordnare.

Därefter har respektive kommun betalat 20 000 kronor per år för samordning. Varje kommun har sedan stått för de kostnader (kost, resa och logi) som uppstått när Partnerskapet mötts. Kommunerna har turats om att stå för värdskapet för de två årliga partnerskapsmötena, med tillhörande konferenskostnader.

(8)

Nära kontakter inom Partnerskapet

Regelbunden kommunikation mellan Partnerskapets medverkande samt samverkan med relevanta samarbets- partners har prioriterats. Tjänstepersonerna har genomfört studiebesök, bildat arbetsgrupper, anordnat kunskapsseminarier och möten på regional nivå. Mellan mötena har tjänstepersonerna ofta haft kontakt utifrån konkreta frågeställningar där någon önskat input, exempel eller råd från övriga kommuner. Dörrar har även öppnats för samarbeten och studiebesök där tjänstepersoner från andra delar av verksamheterna deltagit.

Skillnaden mellan Partnerskapet och andra nätverk?

Vad skiljer:

• Politiskt beslut att delta i Partnerskapet

Avtal som reglerar samarbete

Verksamhetsplan och gemensamma mål

Metoder och verktyg som utvecklas gemensamt

• Arbetande partnerskap – erfarenhetsutbyte och stöttning

Tjänstepersonerna har kollegor som de kan vända sig till med frågeställningar under och mellan mötena

Det begränsade antalet deltagare möjliggör fördjupande diskussioner och workshops samt underlättar organiseringen av mötena

• Förtroendevalda och tjänstepersoner med ansvar inom området arbetar tillsammans

Personlig representation med ambition om deltagande i samtliga möten

Engagemang med högt deltagande i mötena

Kontinuitet genom att många förtroendevalda sitter i minst en mandatperiod

Partnerskap som samarbetsform kan med fördel tillämpas på andra frågor som spänner över hela eller flera delar av en kommuns verksamhet.

Nationella kontakter

– givande samverkan med myndigheter och organisationer

De nationella kontakterna beskrivs som mycket värdefulla. Partnerskapet har haft ett nära och givande samarbete med flera myndigheter och organisationer. Kontakterna med BO, Socialdepartementet, SKL, UNICEF, Rädda Barnen och flera andra har möjliggjort att kommunerna kunnat framföra sina synpunkter i referensgrupper eller som remissinstanser och att de kunnat hålla sig uppdaterade på det senaste inom barnrättsfrågorna.

”Vi har och är en tydlig och känd ingång för nationella och regionala organisationer och myndigheter som ser vårt Partnerskap som en resurs.”

”Att politiken och tjänstepersoner kommit samman gjorde att frågorna kom på agendan.

Vore positivt om andra nätverk t.ex. SKR:s kunde involvera politikerna framöver.”

(9)

Sammanfattning av Partnerskapets styrkor

Partnerskapet beskrivs ha gett mycket både personligen och när det gäller att ta med sig erfarenhet och kunskap hem till respektive kommun. De styrkor som framför allt lyfts fram är följande:

• Långsiktigt fokus på barnrättsfrågor

• Tydliga mål och arbete utifrån avtal och verksamhetsplan

• Erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling

• Engagemang och kontinuitet i deltagandet

• Hög ambitionsnivå och kvalitet i arbetet och i genomförda program

• Dialog och samverkan med nationella myndigheter och organisationer

• Forum med förtroendevalda och tjänstemän

• Metodutveckling, verktyg som delas och utvecklas

• Uppföljning - med den kollegiala granskningen som ett exempel

”Ett viktigt nätverk. Jag har varit relativt ensam med att arbeta med frågorna i kommunen.

Varje träff ger ny kunskap som jag tagit med till kommunen.”

”Efter två superintensiva dagar brukar jag komma hem full av energi. Mötena tar tid men frågan är verkligen värd det.”

”Partnerskapet har varit och är en unik och fantastisk källa för oss tjänstepersoner att hämta inspiration, erfarenheter, idéer och energi från. Partnerskapets styrka ligger i att det är kollegor som stöttar och drar varandra och att varje kommun är representerad av ett kommunalråd och en tjänsteperson.”

”Tid avsätts för att diskutera, problematisera och det har inneburit att jag personligen kunna bottna i frågorna.”

(10)

Metoder och aktiviteter i praktiken

Flertalet av de som intervjuats under 2018 och 2021 framför att mycket har hänt när det gäller implementering av barnkonventionen och att kommunerna i Partnerskapet kommit långt i arbetet med barnrättsfrågorna, även om mycket arbete kvarstår. När Partnerskapet grundades var kunskapen om barnkonventionen generellt låg i kommunerna. Idag är barnkonventionen välkänd och fokus ligger på frågor kring hur den nya lagen ska implementeras i praktiken. Ett omfattande arbete har bedrivits i varje kommun under dessa år. Nedan följer exempel där Partnerskapets erfarenhetsutbyte, kompetens- och metodutveckling uppfattats ha bidragit positivt.

Styrprocesser - vi har utmanat varandra

Partnerskapet har bland annat använt en arbetsmetod som innebar att ett antal utmaningar inriktade på den kommunala styrprocessen listades. Utmaningarna gick ut på att varje kommun valde två-tre arbetsuppgifter eller åtgärder som inte gjorts förut. Denna metod syftade till att skapa strukturer för att barnkonventionen skulle bli en självklar del i de kommunala styrprocesserna, att ge barn och unga en röst och att ta fram mätpunkter eller indikatorer som visade att arbetet gick framåt.

Utmaningarna innebar t.ex. att varje nämnd i Borlänge skulle träffa unga inom sitt ämnesområde och i Haninge skulle varje nämnd formulera egna mål för sin verksamhet utifrån några av barnkonventionens artiklar. Flera andra kommuner, som t.ex. Angered, tog utmaningen att göra barnbokslut.

Utöver utmaningarna har ett löpande erfarenhetsutbyte och kunskapsinhämtning genom omvärldsbevakning, föreläsningar och diskussioner med experter inom olika frågor bidragit till utvecklingen av styrprocesserna.

”Alla nämnder och förvaltningar arbetar utifrån ett barnperspektiv. Ett exempel är att barn och unga involverades av Samhällsbyggnad när den nya tågstationen skulle byggas.”

”Direkt från Partnerskapet har vi också fått underlag när det gäller att utveckla arbetsmetoder för att barnsäkra beslut.”

(11)

Några goda exempel från arbetet med styrprocesser:

• Barnrättsperspektivet har arbetats in i centrala styrdokument och är på olika sätt del i verksamhets- planeringen. Några kommuner har fastslagit en barnbilaga till budgeten som beskriver hur barnkonven- tionen ska förverkligas ytterligare inom respektive nämnd. Försök har också gjorts i ett par kommuner med medborgarbudget riktad till unga. Som exempel kan nämnas Örebro kommun där gymnasielever fick en budget för att utveckla ett specifikt område. Förslaget genomfördes senare samma år och arbetet gav såväl kommunen som ungdomarna värdefulla erfarenheter. I Haninge kommun fick barn och unga utforma en plats som blev en skatepark. I Uppsala har ett barn- och ungdomspolitiskt program tagits fram där tre målområden pekas ut: Uppsalas barn och unga har goda och jämlika uppväxtvillkor; barns och ungas kompetens och engagemang tillvaratas samt kommunens kapacitet att fatta barnrättsmedvetna beslut ska stärkas. I Örebro kommun togs en handlingsplan med insatser för att halvera andelen barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll fram. Handlingsplanen vände sig till samtliga programområden och driftsnämnder.

En barnchecklista har använts i de flesta av Partnerskapets kommuner. En gemensam svårighet har varit att få barnchecklistor att bli ett verkligt stöd i besluten och inte bara något som görs för ”syns skull”.

Utformningen av barnchecklistorna har diskuterats och utvecklats vidare inom Partnerskapet. Borlänge hade börjat använda dessa redan innan Partnerskapet bildades. Karlskoga /Degerfors, utvecklade sin barnchecklista så att den även inkluderade miljö- och jämställdhetsperspektivet. Från att barnchecklistan bifogats som en bilaga ingår den numera i många kommuners mall för tjänsteskrivelse.

Tvärsektoriella grupper med fokus på barnrättsfrågorna har inrättats i de flesta kommuner efter inspira- tion från Partnerskapet. På så sätt har kunskap om barnets rättigheter spridits inom den egna kommunen och vissa synergieffekter kunnat uppnås. Nyckelpersoner från de olika förvaltningarna har därmed lättare kunnat bevaka och föra in ett barnrättsperspektiv i förvaltningarnas styrning och ledning.

Barnkonsekvensanalyser (BKA) är ett omfattande sätt att förbereda ett beslut. Partnerskapet har genomfört utbildningar och vid flera tillfällen diskuterat vid vilka ärenden det är lämpligt att göra en BKA, hur omfattande den bör vara och hur den ska se ut. Flera kommuner har prövat på olika modeller.

Karlskoga drev t.ex. ett projekt med dans för att stärka flickors psykiska hälsa, där en stor BKA gjordes innan projektstart. BOs modell för BKA användes och syftet var att analysera ifall barnets rättigheter skulle tillgodoses i projektet. Slutsatsen blev att metoden var tidskrävande men arbetet var lärorikt och givande.

Andra kommuner har provat andra modeller till exempel Borlänge som gjorde en BKA inom samhällspla- neringen med en mall från Boverket.

Prövning av barnets bästa - Tillsammans med BO har många samtal och diskussioner förts om hur en prövning av barnets bästa kan genomföras. BO erbjuder via sin hemsida modeller och mallar som alla kommunerna kan nyttja. Under våren 2021 drev Partnerskapet ett praktiskt arbete i två grupper kring prövning av barnets bästa på konkreta fall i kommunerna utifrån gemensam mall. Ett exempel är Angered, Västerås och Örebro som tittade på om det är barns bästa att begränsa fritids- och kulturaktiviteter pga.

pandemin. Det finns ett stort behov och intresse att fortsätta samverka kring metoder för hur prövningarna kan genomföras på bästa sätt.

(12)

Uppföljning - vi har granskat varandra och hjälpts åt

Partnerskapet har sedan starten lagt stor vikt vid uppföljningsfrågor. Diskussioner för att gemensamt utveckla metoder och identifiera relevanta indikatorer har varit del av arbetet. Barnbokslut och kollegial granskning är två metoder som har bidragit positivt.

Barnbokslut – Flera kommuner inom Partnerskapet började tidigt med barnbokslut, t ex Borlänge som gjort barnbokslut sedan 1999. Ett barnbokslut är en sammanställning av en verksamhets resultat som direkt berör barn och kan innebära att varje förvaltning i samband med årligt bokslut gör en särskild utvärdering av hur fattade beslut påverkat barns och ungas villkor i området eller i en verksamhet.

Modellen spred sig inom Partnerskapet, exempelvis till Trelleborg som tagit fram ett årligt barnbokslut sedan 2005. Bokslutet har varit gemensamt för hela kommunen men varje förvaltning har bidragit.

När Göteborgs stad 2019 gjorde en kartläggning av arbetet med barnkonventionen lyftes Angereds barn- bokslut upp som ett gott exempel. Kartläggningen resulterade i två uppdrag, dels till en stadenövergripande barnrättsplan, dels att samtliga nämnder och styrelser ska upprätta ett årligt barnbokslut. Angered har blivit tillfrågade om att dela med sig av sina erfarenheter och tillvägagångssätt vid framtagandet av barnbokslut.

Det har varit en utmaning att ta fram vad som ska ingå i barnboksluten, vilka kriterier som ska mätas och vilka indikatorer som ska användas. Arbetet bedrevs bl.a. tillsammans med Socialdepartementet.

Ett initiativ togs också av Karlskoga/Degerfors där folkhälsoavdelningen drev ett projekt med målet att hitta metoder för ”Att mäta det omätbara”. Här deltog även Borlänge, Haninge, Västerås och Örebro. Barnbok sluten har under åren utvecklats och i flera kommuner ingår de nu i kommunens hållbarhetsredovisning.

”Tillsammans har vi utvecklat och förfinat metoden för Kollegial granskning som involverat 1500 kommunalt verksamma tjänstepersoner och politiker - wow!”

”Att delta i kollegial granskning var också väldigt lärorikt, det hade vi inte haft möjlighet till om det inte vore för Partnerskapet.”

Kollegial granskning – Med inspiration från dåvarande Stockholms läns landsting tog tjänstepersonen i Haninge initiativ till att gemensamt arbeta med granskning. Inom Partnerskapet arbetades en metod fram för en kollegial granskning där en mindre grupp med tjänstepersoner och förtroendevalda från Partnerskapet granskade en kommun. Samtliga kommuner inom Partnerskapet deltog. En arbetsgrupp besökte den kommun som skulle granskas för frågestunder med förtroendevalda, högre chefer och mellanchefer. En skriftlig rapport färdigställdes.

Vid första tillfället 2007 skiftade resultaten mycket. Allt ifrån att barnkonventionsarbetet var väl fungerande till att många chefer var frågande och tafatta inför frågan. Granskningen i sig visade sig snabbt driva på arbetet, t ex bestämde sig chefstjänstemän i Karlskoga under frågestunden att bilda en tvärsektoriell grupp för att utveckla barnkonventionsarbetet inom kommunen. Vid granskningen 2009 hade det skett en stor utveck- ling, liksom vid den tredje granskningen 2013. Ett exempel är Angered där en av verksamhetscheferna tydligt utlovade att stadsdelen skulle satsa extra på förebyggande insatser i de då ekonomiskt svåra tiderna och inte dra ned när behoven är som störst. Vid granskningen 2013 lämnades en rapport till den granskade kommunen som tidigare men rapporten presenterades även vid ett seminarium där det diskuterades hur kommunen skulle använda sig av resultatet.

Det tydligaste resultatet av granskningarna var att den röda tråden i styrprocesserna hade stärkts och att medveten heten om barnkonventionen liksom kunskapen blivit betydligt bättre. Granskningen innebar att arbetet med barnrättsfrågor synliggjordes. En känsla av stolthet blev också ett resultat i flertalet kommuner.

Det finns en samsyn i att metoden, där både kollegor, förtroendevalda och tjänstepersoner från andra kommuner deltar i arbetet, är mycket värdefull. Satsningen på den kollegiala granskningen beskrivs som mycket ambitiös och arbetskrävande och samtidigt mycket givande för såväl granskare som för den

(13)

Inventeringsmatris – Under några år efter de kollegiala granskningarna prövade Partnerskapet att använda en inventeringsmatris som tagits fram av Haninge kommun, med grund i en matris från Sveriges kommuner och Regioner (SKR). Ett antal övergripande påståenden skulle bedömas utifrån nuläge.

Syftet var att mäta hur arbetet går i den egna kommunen. Kriterierna var tydliga men för att svara krävdes förtydligande av vem som skulle svara och vilken nivå som skulle bedömas. Det fanns även svårigheter att få med de egna förvaltningarna i arbetet. Arbetet med matrisen lades därför ner efter några år.

Internkontroll – Under hösten 2021 har Haninge beslutat att föra in prövning av barnets bästa i sin internkontrollplan för samtliga förvaltningar och bolag. I Örebro lyfts det in i vissa förvaltningar.

Även Karlskoga och Degerfors har valt att i sin internkontroll av barnkonventionsarbetet fokusera på prövningen av barnets bästa.

Barns och ungas delaktighet - vi har utbytt erfarenheter

Övergripande för detta område har varit hur unga kan komma till tals. Diskussioner har förts i Partnerskapet men också med ungdomar på hemmaplan. Vem ska representera barn och unga (utifrån åldersgrupper eller andra kriterier)? Hur når vi de unga? Ska ett ungdomsråd fungera som remissinstans? Hur ska arbetet åter- kopplas till barnen och de unga? Alla kommuner har bidragit genom att dela kunskap och insikter kring olika metoder och satsningar. Erfarenhetsutbyte har skett vid samtliga partnerskapsmöten. Dels har alla kommuner berättat vad som varit på gång inom barnrättsområdet i den egna kommunen. Dels har informationen delats via hemsidan under rubriken Landet runt. Den kommun som stått värd för mötet har också mer på djupet presenterat olika verksamheter, projekt eller aktiviteter som exempel på sitt barnrättsarbete. Medlemmarna i Partnerskapet har använt varandra som rådgivare och inspiratörer. Nedan följer några exempel på verksamheter och satsningar för att konkret öka barns och ungas delaktighet som spridits och utvecklats av Partnerskapets kommuner.

Ungdomsråd och demokrati – Genom föreläsningar från forskning om elevdemokrati och av företrädare för ungdomsorganisationer har Partnerskapet fått ny kunskap och nya insikter kring hur vuxenvärlden bjuder in unga till inflytande. Forum och kommunikationskanaler som syftar till att involvera barn och unga i de ordinarie beslutsprocesserna har utvecklats. Flera exempel på ungdomsforum, appar och hemsidor som specifikt riktar sig till barn och unga har funnits och finns i kommunerna. Ett exempel är Haninges och Rädda Barnens gemensamma satsning på en app: SpeakApp. Genom åren har Partnerskapet fört diskussioner om hur ungdomsråd ska organiseras på bästa sätt. De flesta kommuner har haft någon form av ungdomsråd.

I Haninge hade man tidigt ett årligt ungdomsfullmäktige där ansvaret för genomförande alternerat mellan olika skolor. Senare har ett ungdomsråd inrättats och det planeras för fortsatt utveckling med workshops mellan politiker och unga i grundskolans högstadium. I Borlänge planeras för en modell kallad

”unga kommunstyrelsen” och ungdomsfullmäktige under 2022.

(14)

De flesta unga är intresserade av samhällsfrågor men i olika utsträckning. Det har man tagit fasta på i Västerås, som utvecklat en metod för ungdomsinflytande, UNIK - ungt nutida inflytande i kommunen, som tydligt utgår från delaktighetstrappan som sträcker sig från information till översta trappsteget som är medbeslutande. Syftet är att unga ska kunna engagera sig utifrån vad som passar de olika individerna.

För informationssteget används sociala medier och vid konsultationssteget en sms-panel med frågor som kan besvaras med ja eller nej, alternativt på en skala från ett till fem. En annan modell som Västerås har utvecklat är Here4U som verkar i skolmiljön och är en form av kamratstödjare. Den bygger på elevers vilja att vara delaktiga och göra sin röst hörd. Karlskoga och Degerfors har politikerluncher där förtroendevalda äter lunch tillsammans med elever i skolmatsalen och samtalar kring för eleverna relevanta frågor. Kommunerna har ett årligt ungdomsforum för unga och politiker.

I Angered finns en kontaktpolitiker för varje fritidsgård. Elevrådsordförande får kontinuerligt följa kommun styrelsens ordförande och stadsdelsdirektören ett antal timmar varje vecka, Young Mayor. Det leder till ömsesidigt lärande. Stadsdelen har också arbetat med lärande och hur man kan påverka i skolan.

Feriearbeten – En modell med feriearbete där unga arbetar som kommunutvecklare under några sommar veckor har spridit sig mellan kommuner både inom och utom Partnerskapet.

Utifrån inspiration från Karlskrona kommun sökte Haninge, Gävle, Sigtuna, Örebro, och Angereds stadsdel bidrag år 2009 från dåvarande Ungdomsstyrelsen för att genomföra ett projekt där ferie arbetande ung domar fick lära sig om barnkonventionen. Flera av de andra kommunerna har senare anställt ungdomar som kommunutvecklare och gör så fortfarande. Kommunerna har över tid utvecklat dessa feriearbeten utifrån egna förutsättningar men med samma utgångspunkt i föreläsningar och diskussioner och med ett konkret uppdrag.

I flera kommuner har dessa feriearbeten blivit början till ett ökat demokratiskt engagemang på olika nivåer.

Exempelvis har ungdomar gått in i politiska partier och några har senare också blivit invalda i kommun- fullmäktige. Det finns många exempel på olika uppdrag och inriktning för feriearbetena. I Örebro fick ungdomar från gymnasiet för döva och hörselskadade undersöka tillgängligheten för personer med funktionsvariationer. Ungdomarna presenterade resultatet av sin granskning i en film där man kunde följa ungdomarna genom staden. I Borlänge var uppdraget det första året att ta fram tio goda råd kring hur politiker bör vara i sina kontakter med unga. I Haninge anställdes ungdomar som haft feriejobb som handledare för nya feriejobbare. I Trelleborg arbetade ungdomar med information om tobak i syfte att minska tobaksanvändning.

I Angered ordnades en demokratiskola - Camp demokrati med syfte att ge ungdomar kunskap och verktyg att agera i ett demokratiskt samhälle och stärka dem i att våga göra sina röster hörda.

Samhällsplanering – Regeringen gav Trafikverket och Boverket i uppdrag att förbättra barns och ungas delaktighet i samhällsplaneringen. Partnerskapets kommuner erbjöds att delta i projektet ”Barn och unga i samhällsplaneringen 2010–2012”. Av sex deltagande kommuner ingick fem i Partnerskapet: Borlänge, Göteborg, Trelleborg, Örebro och Östersund. Resultat har beskrivits som ett enormt lärande och att frågorna lyftes brett i det lokala arbetet. Det togs bland annat fram rutiner och metoder som fördes in i ordinarie ärendehantering.

I Östersund involverades en grundskola i ett detaljplaneärende. Både barn och tjänstepersoner fick många nya lärdomar. Även om arbetet för att färdigställa detaljplanen för ett bostadsområde tog mer tid än vanligt, så gjordes tidsbesparingar genom att det gedigna förarbetet innebar att planen inte överklagades.

”Aldrig har ett samråd gått så lätt” sa planarkitekten efteråt. I Trelleborg engagerades såväl en förskola som ett gymnasium i planeringen av den nya pendeltågsstationen i centrum av staden.

Senare exempel är samhällsbyggnadsförvaltningen i Uppsala kommun som utvecklat egna modeller för inflytande och barnkonsekvensanalyser i samhällsplaneringen. Ett av de fall som Partnerskapet arbetade med i prövningen av barnets bästa handlade om samhällsplanering i Karlskoga där erfarenheter från Uppsala togs tillvara.

I Gävle har man arbetat för att öka barns delaktighet inom samhällsplaneringen bland annat när kommunen utvecklade lekplatserna. Elever i en skola fick utgå från en verklig budget, arbetade med modeller i skalenlig storlek och tog fram olika förslag i verklig storlek. Eleverna fick därefter rösta och det vinnande förslaget genomfördes och invigdes 2018.

(15)

Barnrättskommun och Rättighetsbaserad skola – UNICEF har skapat modellen med Barnrätts kommun som är ett verktyg för kommuner att implementera barnkonventionen så att den genomsyrar hela verk- samheten. När UNICEF ville prova modellen blev två av kommunerna i Partnerskapet pilotkommuner.

Det var Karlskoga/Degerfors och Haninge. I varje kommun krävs att minst en skola arbetar efter modellen Rättighetsbaserad skola. Partnerskapet har vid flera tillfällen tagit del av detta arbete och funnit modellen mycket intressant för att barns rättigheter ska genomsyra det dagliga skolarbetet. Men ännu är den bara införd i nämnda kommuner.

”Partnerskapet har stått för oerhört intressanta föreläsningar. Det har varit personer från BO, SKR, Rädda Barnen och forskare från olika universitet som föreläst, men också velat stämma av olika frågor med oss.”

Valambassadörer 2014 och 2018 – Ett annat exempel på en konkret aktivitet för att öka ungdomars delaktighet är arbetet med valambassadörer. Inför valet 2014 rekryterades i Gävle unga, samhällsintresserade personer för att förmå fler förstagångsväljare att rösta. Detta gjordes genom att låta valambassadörer genom föra utåtriktade aktiviteter på platser där unga fanns, både för att motivera dem att rösta och för att sprida kunskap om hur det går till. Valambassadörernas egna idéer har varit en viktig grund för hur arbetet genomförts. Vid valet 2018 upprepade Gävle sin satsning på valambassadörer. Samtidigt tog några ung domar i Angered initiativ till ett projekt för att informera om och motivera till valdeltagande.

Även Östersund hade arbetat på liknande sätt. Dessa idéer och erfarenheter lyftes på Partnerskapets möten och inför valet 2018 var det flera av kommunerna inom Partnerskapet som genomförde liknande satsningar.

Utbildning

När Partnerskapet startade talades det allmänt om barnperspektiv. Begreppet har diskuterats från olika syn- vinklar och nu är alla trygga med begreppen barnets perspektiv, barnperspektiv och barnrättsperspektivet.

• Barnperspektiv - när vuxna använder sin syn på barn utifrån egna erfarenheter och kunskap vid beslut

• Barnets perspektiv - när barnet självt blir tillfrågat

• Barnrättsperspektivet - uppfylls när barns mänskliga rättigheter skyddas i de beslut som tas

Utbildning och föreläsningar i syfte att höja kunskapsnivån kring aktuella frågor inom barnrättsområdet har varit ett stående inslag på partnerskapets möten.

Inom samtliga kommuner har utbildningar för såväl politiker som tjänstepersoner genomförts vid ett flertal tillfällen genom åren. Kännedomen om barnkonventionen i kommunens nämnder och förvaltningar har därmed sakta men säkert ökat med åren. Det har varit allt från grundutbildning om själva barnkonventionen på några timmar till fördjupande utbildningar speciellt riktade till yrkesgrupper, som socialsekreterare eller samhällsplanerare. I Haninge tog det lokala nätverket initiativ till en utbildning för kommunjurister inför att barnkonventionen skulle bli lag.

BO fick ett regeringsuppdrag att ta fram modeller för utbildning gentemot kommunerna i samband med att barnkonventionen blev lag. Tjänstepersonsgruppen träffade BO ett flertal gånger för att diskutera modellen

(16)

Spridning av kunskap om barnkonventionen

Partnerskapet har inte haft som uttalat syfte att driva nationellt opinionsarbete även om rollen som remiss- instans och rådgivare beskrivs ha bidragit positivt till att lyfta frågorna kring barnkonventionens implementering.

Ett tydligt exempel på ställningstagande och opinionsbildning var dock att driva frågan om att barnkonventionen borde bli lag. Till mötet i Haninge 2010 bjöds BO, Unicef och Socialdepartementet in för att diskutera för och emot barnkonventionen som lag. Utifrån detta samtal beslutade de förtroendevalda i Partnerskapet att ta ställning för ett krav om att göra barnkonventionen till lag. Ett öppet brev skrevs till riksdagen och publicerades i Dagens Samhälle.

Partnerskapet har flera gånger varit anlitat för att föreläsa om olika delar av arbetet. Det har handlat om barnkonventionen men även om metoder som kollegial granskning och om arbetsformen - partnerskap i sig.

Under Barnrättsdagarna har Partnerskapet informerat om verksamheten och kollegial granskning. Som kuriosa kan även nämnas en presentation av partnerskap som modell för samarbete inom ramen för EU-projektet Leader på Grand Hotel i Stockholm. När kung Carl Gustaf och drottning Silvia startade World Child Forum, numera Global Child Forum 2010, blev Partnerskapets tjänstepersoner inbjudna till Kungliga slottet för föredrag och seminarier samt lunch på slottet i sällskap av kungafamiljen. Det kändes mycket hedrande för Partnerskapet.

Några av Partnerskapets kommuner har varit med i SKR:s nätverk. I några regioner har Partnerskapet bildat regionala nätverk där arbetet förmedlats vidare. I dessa nätverk har också vissa gemensamma satsningar som exempelvis utbildning genomförts.

Det har tagits fram fem rapporter om arbetet under de år som gått (se bilaga). En hemsida togs fram 2011 och har varit kanal för extern spridning av Partnerskapets arbete men också för att internt tillgängliggöra styr- dokument, goda exempel, minnesanteckningar och rapporter. Partnerskapet har en egen grafisk profil som används för att tydliggöra avsändaren.

Partnerskapet var en av aktörerna som drev på att barnkonventionen skulle bli lag. Det är viktigt att den

blivit lag!

(17)

(18)

Barnkonventionen blir lag

– Partnerskapets arbete 2020–2021

I och med att barnkonventionen skulle bli lag skärptes kraven. Det blev ett nyvaknat intresse för innehållet i barnkonventionen. Arbetet med att betona barnrättsperspektivet i styrningsfrågor, skapa verktyg och säker- ställa kompetenshöjning bedömdes behöva intensifieras. Här sågs Partnerskapet ha en viktig kompletterande roll till det stöd som exempelvis BO, SKR, UNICEF och de olika kommunerna själva kunde erbjuda. Erfaren- hetsutbyte kring hur den nya lagen skulle implementeras sågs som värdefullt. Företrädare för olika organisa- tioner har bjudits in för att belysa frågan. Nio kommuner ingick ett avtal om ytterligare en period för att hjälpa varandra i fasen efter att lagen trätt i kraft. Arbetet har bedrivits utifrån följande mål:

• Utbildning/fortbildning kring lagen om barns rättigheter

• Lagens påverkan på kommunernas arbete

• Metodutveckling för att omsätta lagen i praktiken

• Spridning av kunskap om konkreta arbetssätt eller speciella projekt, inom såväl som utanför partnerskapet Under perioden drabbades världen av en pandemi. Pandemin har medfört samhällsförändringar som tveklöst har påverkat barns liv och inneburit nya påfrestningar i vardagen. Exempelvis kan nämnas att Barnens rätt i samhället (BRIS) hade under 2020 fler kurativa kontakter med barn via chatt, telefon och mail än någonsin tidigare (bris.se).

”Ett behov är att få klarhet i hur svåra frågor om barnets rättigheter ska tolkas och vägas när motstridiga regelverk är inblandade. Det är ett behov som det kommer att ta tid att tillgodose. Vi får ha både tålamod och mod framöver.”

”Partnerskapet kommer att ha en stark roll som motor i arbetet. Vi måste hålla i och hålla ut!”

”Erfarenhetsutbyte kring hur lagen ska implementeras kommer att vara viktigt.”

”Vi har kommit långt med barns delaktighet men det finns hur mycket som helst kvar att göra.”

(19)

I BO:s årsrapport 2021 - Alla tar ju inte ansvar - Barnkonventionen som lag under en samhällskris lyfts bland annat brister i skyddsnäten för många barn, stora regionala skillnader i bedömning av barnets bästa liksom bristen på information riktad till barn.

BO slår fast att ”om lagen ska göra verklig skillnad för barn krävs också förändringar i författningar, förordningar och instruktioner till myndigheter. Det övergripande ansvaret för detta bär staten. Staten måste säkerställa en miniminivå för barns rätt till delaktighet, utbildning och hälsa i kris, för alla barn i landet.”

(barnombudsmannen.se)

För Partnerskapet har pandemin inneburit att möten genomförts digitalt. Samverkan har naturligtvis påver- kats men mötena har genomförts, aktuella frågor i varje kommun har redogjorts för och aktuella ämnen har stått på agendan. Som exempel för 2020 och 2021 kan nämnas:

• UNICEFS modell för barnrättskommuner och den process som har lett fram till utmärkelsen Barnrättskommun för Karlskoga och Degerfors

• Barns rättigheter och föräldrarätten. Vad är aktuellt inom lagstiftningen?

• Psykisk hälsa för barn och unga. Karlskoga och Degerfors har använt en metod från Australien som är översatt till svenska förhållanden. Man kan likställa den med den vanliga första hjälpen vi har för fysisk sjukdom

• Klimatfrågan som skapar stor oro bland barn och unga. Hur får vi med barn och unga i klimatarbetet och kanske minskar psykisk ohälsa?

(20)

20

Partnerskapet har haft en viktig roll

för att öka takten vad gäller

implementeringen av barnkonventionen i våra respektive kommuner.

Samarbete och nätverkande har varit

en viktig del i ett stort arbete där hela samhället har flyttat fram positionerna

i barnrättsfrågor. Detta såg

kommunerna i Partnerskapet tidigt.

(21)

Sammanfattning

Sverige har varit folkrättsligt bundet av barnkonventionen sedan den ratificerades år 1990 och barnkonventionen blev lag 2020.

Partnerskapet för barnets rättigheter i praktiken har sedan 2004 arbetat med att bidra till genomförandet av barnkonventionen i deltagande kommuner. Initiativet togs utifrån en stark vilja att arbeta med barnrättsfrågor praktiskt i kommunerna och en insikt om utmaningen i att implementera strategier som skär över de många olika sektorerna inom en kommun.

Tre områden har varit i fokus för Partnerskapets arbete:

• Kommunernas styrprocesser

• Uppföljning

• Barns och ungas delaktighet och inflytande

Flertalet av trettiotal tjänstepersoner och förtroendevalda som intervjuats under 2018 och 2021 framför att mycket har hänt när det gäller implementering av barnkonventionen och att kommunerna i Partnerskapet kommit långt i arbetet med barnrättsfrågorna. Det kvarstår dock mycket arbete. När Partnerskapet grundades var kunskapen om barnkonventionen generellt låg i kommunerna. Idag är barnkonventionen välkänd och fokus ligger på frågor kring hur den nya lagen ska implementeras i praktiken. Ett omfattande arbete har bedrivits i varje kommun under dessa år. Partnerskapets erfarenhetsutbyte, kompetens- och metodutveckling uppfattas ha bidragit positivt.

Den skriftliga överenskommelsen mellan parterna, verksamhetsplanen med mål, strategier och aktiviteter har varit en fast grund för Partnerskapets arbete. Det finns många konkreta exempel på förbättringar samt konkreta metoder och åtgärder, t.ex. kollegial granskning. Flertalet av Partnerskapets kommuner beskrivs ligga långt fram i arbetet med barnkonventionen. Samtidigt påpekas att det finns mycket kvar att göra när det gäller arbetsmetoder och att förstå vad det innebär att barnkonventionen är lag i det kommunala perspektivet.

Hur kan t.ex. en prövning av barnets bästa genomföras.

Synen på Partnerskapet är mycket positiv och det beskrivs som mycket givande att ha deltagit i arbetet, både på ett personligt plan och för respektive kommuns arbete.

De faktorer som spontant lyfts fram är att deltagandet säkerställt ett långsiktigt fokus på barnrättsfrågor.

Partnerskapet beskrivs ha inneburit ökad kunskap, inspiration och erfarenhetsutbyte mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Konkreta metoder, verktyg och aktiviteter för att öka barns och ungas rättigheter har spridits och utvecklats inom Partnerskapet.

De nationella kontakterna beskrivs som mycket värdefulla. Kontinuerliga kontakter med BO, Social- departementet, SKR, UNICEF, Rädda Barnen och flera andra har möjliggjort att kommunerna kunnat framföra sina synpunkter i referensgrupper eller som remissinstanser och att de kunnat hålla sig uppdaterade på det senaste inom barnrättsfrågorna.

När det gäller Partnerskapets arbetsformer understryks särskilt den höga ambitionsnivån och kvaliteten i de möten som genomförts två gånger per år för förtroendevalda och tjänstepersoner. Ett öppet forum över parti- gränser, olika delar av landet, storlekar på kommuner mellan förtroendevalda och tjänstemän har möjliggjort utvecklade och intressanta diskussioner.

Partnerskapet beskrivs skilja sig från andra nätverk framför allt genom det gemensamma operativa arbetet utifrån avtalet och verksamhetsplanen. Det finns stor samlad kunskap och kompetens hos deltagarna som kommer alla tillgodo. Inte helt oväsentliga aspekter är att tjänsteperson och förtroendevald har åtagit sig att personligen delta i arbetet vilket har inneburit en kontinuitet. Det begränsade antalet medlemmar har också gjort det hanterbart att ordna möten som innehåller en mix av föreläsningar, workshops och diskussioner.

Under Partnerskapets sista tvåårsperiod, 2020-2021 drabbades världen av en pandemi. Pandemin har medfört samhällsförändringar som tveklöst har påverkat barns liv och inneburit nya påfrestningar i vardagen.

Partnerskapet har genomfört möten digitalt och då lyft och diskuterat aktuella frågor som utbildning och fort- bildning utifrån den nya lagstiftningen om barns rättigheter. Arbetet har också inriktats på ett fortsatt utbyte av erfarenheter kring olika lokala initiativ och samarbete kring metodutveckling för att omsätta lagen i praktiken.

(22)

”Det finns fortfarande stora behov att diskutera och att hjälpas åt att hitta bra sätt i praktiken. Har märkt att det finns stort intresse för de mer konkreta frågorna från stora strukturfrågor kring en kommunal budget till ett enskilt möte med barnet.”

”Varför ska de sluta? Samarbeten är positivt. Gör en omstart - nystart! Fokusera på en fråga: Prövning av barnets bästa på ett konkret sätt. Sedan måste varje kommun själva ta tag i frågan.”

Slutord

Mycket har uppnåtts sedan 2004 när det gäller att ge barnrättsfrågorna högre prioritet och att skapa långsiktiga och hållbara strukturer för barnkonventionen utifrån respektive kommuns egna förutsättningar. Förhopp- ningsvis kan den mängd av lärdomar och metoder som kommit från Partnerskapets arbete samt de kontakter som knutits tas till vara och bidra i kommunernas fortsatta arbete för att stärka barnet som rättighetsbärare.

En annan förhoppning är att lärdomar kring partnerskap som effektiv och inspirerande samarbetsform också tas tillvara. Oavsett om det skulle handla om ett fortsatt arbete med barnrättsfrågor eller någon annan angelägen fråga där olika kommuner vill fokusera och växla upp arbetet med ett praktiskt genomförande skulle ett partnerskap kunna bidra.

(23)

Bilaga

Genomförda rapporter om Partnerskapet verksamhet 2004–2021

(24)

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :