Elitens osynliga mående
•
En kvalitativ studie om psykisk ohälsa inom elitidrott
The invisible health of the elite
•
A qualitative study about mental illness in elite sports
Felicia Granat Hannah Persson
Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet
Januari 2022
Hälsa och samhälle Socionomprogrammet
205 06 Malmö
Abstract
The purpose of this study is to examine how mental illness in elite sports is experienced and perceived in order to gain a deeper understanding of how an elite sport can affect a person's mental health and well-being and to furthermore examine the challenges that elite athletes encounter that can affect their mental health.
The study uses a qualitative method using content analysis of three different autobiographies written by elite athletes. The autobiographies are stories based on experiences of mental illness within their elite sports. Through content analysis of these autobiographies, three different perspectives on mental illness in elite sports are given and with that a deeper
understanding of how mental illness can be experienced and perceived based on their different life stories. Lately, people have started to talk more about mental illness in elite sport. By using the autobiographies of the elite athletes, the subject is highlighted and can be given more attention, new knowledge can grow and an understanding of what it is like to be an elite athlete can contribute to tools that can prevent mental illness.
The following questions were set as guidelines for the thesis: How is mental illness
experienced and perceived in elite sports? What are the challenges with mental health in elite sports and what can this be due to?
We used three different theories: Howard Becker's theory about stamping, Erving Goffman's theory about stigma and Erving Goffman's theory of roles. The results show that the elite athletes from the autobiographies experience that their mental illness has been a problem in relation to their performance. It also showed that their focus on performance has been a problem, but also an incentive in terms of realizing, talking about and understanding their own mental illness. There are some differences in the elite athletes' experiences of mental illness. Their picture of mental illness within their sport varies and mental illness can be experienced in different ways and so they can too be affected in different ways. The data material provided by the autobiographies has been interpreted with the help of previous research and analysis of the elite athletes' life stories. It has been done by linking experiences about the phenomenon with theories that can help to gain a deeper understanding of mental illness in elite sports.
We have come to the conclusion that elite athletes face a lot of challenges, not the least with mental health. Based on the autobiographies, it appears that stigmatization around mental illness is a major challenge for elite athletes who make it difficult for them to talk openly about their mental illness. The sports culture and the climate that an elite athlete is in can also be contributing factors to the challenges that elite athletes face during their careers in relation to mental illness. This is because the elite athletes are expected to adapt to the standards that exist to fit in and have a chance to become the best. There is a risk that the elite athletes are not themselves when they adapt, which can lead to an imbalance between who they are and who they are expected to be. This can further lead to mental illness for an elite athlete. In order for elite athletes to open up, an atmosphere is required so it is accepted and allows them to open up, so the stigmatization surrounding mental illness needs to change. Stigmatization around mental illness is possible to change, as stigma is changeable, according to Goffman (Goffman E, 2020).
Keywords: Elite sports, experiences, challenges, qualitative, mental illness, autobiographies
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka hur psykisk ohälsa inom elitidrotten upplevs och uppfattas för att få en djupare förståelse av hur en elitidrott kan påverka en persons psykiska hälsa och mående. Detta för att vidare undersöka vilka utmaningar elitidrottare stöter på som kan påverka deras psykiska mående. I studien används en kvalitativ metod med hjälp av innehållsanalys av tre självbiografier skrivna av elitidrottare. De tre självbiografierna är berättelser baserat på upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa inom elitidrott.
Genom innehållsanalys av dessa självbiografier ges tre olika infallsvinklar på psykisk ohälsa inom elitidrotten och därmed en djupare förståelse för hur psykisk ohälsa kan upplevas och uppfattas utifrån de olika livsberättelserna. Psykisk ohälsa inom elitidrott är ett ämne som på senare tid har blivit alltmer omtalat. Genom att lyfta fram elitidrottarnas livsberättelser med hjälp av deras självbiografier så uppmärksammas ämnet mer, ny kunskap kan växa fram och förståelse för hur det är att vara elitidrottare kan bidra till verktyg att motverka detta.
Frågeställningarna i denna studie är: Hur upplevs och uppfattas psykisk ohälsa inom
elitidrott? Vilka utmaningar med den psykiska hälsan förekommer inom elitidrotten och vad kan detta bero på?
De teoretiska utgångspunkterna som används är Howard Beckers stämplingsteori, Erving Goffmans stigmatiseringsteori och Erving Goffmans teori om roller. Resultatet visar att elitidrottarna i självbiografierna upplever att deras psykiska ohälsa har varit ett problem i relation till deras prestation. De upplever även att deras fokus på prestation har varit deras problem, men även drivkraft, vad gäller att inse, prata om och förstå deras egen psykiska ohälsa. Det finns en del skillnader i elitidrottarnas upplevelser av psykisk ohälsa inom elitidrott såsom att upplevelser av idrottsvärlden varierar, upplevelser av psykisk ohälsa varierar och problem med den psykisk ohälsa har påverkat elitidrottarna på olika sätt.
Datamaterialet som gavs av självbiografierna har tolkats med hjälp av tidigare forskning och analys av elitidrottarnas livsberättelser har gjorts genom att koppla upplevelser om fenomenet med teorier som kan hjälpa till att få en djupare förståelse av psykisk ohälsa inom elitidrott.
Vi har kommit fram till att elitidrottare stöter på en hel del utmaningar, inte minst med den psykiska hälsan. Utifrån självbiografierna så framgår det att stigmatisering kring psykisk ohälsa är en stor utmaning för elitidrottare som försvårar deras möjligheter att prata om sin psykiska ohälsa. Idrottskulturen samt det klimat som en elitidrottare befinner sig i kan även vara bidragande faktorer till de utmaningar som elitidrottare möter under sin karriär i relation till psykisk ohälsa. Detta då elitidrottarna förväntas anpassa sig till de normer som finns för att passa in och ha en chans att bli bäst. Det finns en risk att elitidrottarna inte är sig själva när de anpassar sig vilket kan leda till en obalans mellan vem dem är och vem dem förväntas vara.
Detta kan vidare leda till psykisk ohälsa för en elitidrottare. För att elitidrottare ska tillåtas att öppna upp sig behövs ett klimat där det är accepterat och tillåtet att öppna upp sig, och stigmatiseringen kring psykisk ohälsa behöver förändras. Stigmatisering kring psykisk ohälsa är möjlig att förändra, då stigma är föränderligt, enligt Goffman (Goffman E, 2020).
Nyckelord: Elitidrott, erfarenheter, utmaningar, kvalitativ, psykisk ohälsa, självbiografier
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 5
PROBLEMBAKGRUND ... 6
Idrott och elitidrott ... 6
Allmänt om psykisk ohälsa ... 7
Psykisk ohälsa och elitidrott ... 8
PROBLEMFORMULERING ... 8
SYFTE ... 9
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9
TIDIGARE FORSKNING... 10
“DEN PERFEKTA ELITIDROTTAREN” ... 10
Bilden av elitidrottaren ... 10
Bilden av sig själv ... 11
Den stigmatiserade bilden ... 11
KÄNSLOR ÄR INGET MAN PRATAR OM... 12
Rädsla för att bli missförstådd ... 12
Så länge du presterar… ... 13
Brist på förståelse ... 14
OMGIVNINGENS PÅVERKAN PÅ EN ELITIDROTTARE ... 15
Ett öppet klimat för att våga prata om sitt mående ... 15
Faktorer som kan vara av vikt för en elitidrottares välmående ... 16
METOD ... 17
METODVAL ... 18
URVAL ... 18
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 19
FÖRFÖRSTÅELSE OCH ETISKA ÖVERVÄGANDE ... 19
TEORETISKA PERSPEKTIV ... 20
HOWARD BECKER - STÄMPLINGSTEORIN ... 20
ERVING GOFFMAN -STIGMATISERINGSTEORI OCH IDENTITETSTEORI ... 21
ERVING GOFFMAN - TEORI OM ROLLER ... 23
RESULTAT OCH ANALYS ... 24
SAMMANFATTNINGAR AV SJÄLVBIOGRAFIER ... 24
FOKUS PÅ PRESTATION ... 26
Kampen inifrån och pressen utifrån ... 26
Rädsla för att misslyckas ... 28
EN KAMP MELLAN ATT VARA SIG SJÄLV OCH ATT PASSA IN ... 30
Idrottsvärldens kultur ... 30
Rädsla för att sticka ut ... 32
SÖKANDE EFTER HJÄLP I DET TYSTA ... 34
Att hantera sina känslor istället för att berätta ... 34
Att söka hjälp är tecken på svaghet ... 38
AVSLUTANDE DISKUSSION ... 40
METODDISKUSSION ... 40
RESULTATDISKUSSION ... 41
REFERENSLISTA ... 43
Inledning
Inom elitidrotten har det psykiska måendet inte uppmärksammats i samhället, media eller forskning förrän på senare år då det funnits en övertygelse, baserad på normen, av att elitidrott och psykisk ohälsa inte hör ihop (Åkesdotter C & Kenttä G, 2016). Det kan vara svårt för en elitidrottare som mår dåligt att söka hjälp och prata om sitt mående i en idrottsmiljö som präglas av olika utmaningar såsom hård träning och höga krav på prestation (SISU, 2020).
På Sveriges Radio gjordes år 2021 ett reportage om psykisk ohälsa inom elitidrott där Göran Kenttä, forskare i idrottspsykologi på Gymnastik och idrottshögskolan GHI, uttryckte sig följande:
“Perfektionismen, att alltid vilja bli bättre, är en otroligt stark motor, men det är också en mörk motor för du är aldrig riktigt nöjd med dig själv” (Sveriges Radio, 2021).
På senare år har vi emellertid sett en skillnad. Till exempel en ideell förening, Utami, har visionen att psykisk ohälsa som samtalsämne och kunskap ska vara en självklarhet inom idrotten. De skriver på sin hemsida att precis som livet i största allmänhet så omfattas även elitidrotten av både ljusa och mörka stunder. Inom elitidrotten så finns det en fullständig och omedelbar glädje vid framgång men det omfattas även av besvikelser i samband med
misslyckade prestationer. Det är också lätt att förstå att idrottsliga motgångar av olika slag innebär en mental påfrestning (Utami, 2020).
Bilden av en elitidrottare som tuff och stark, både mentalt och fysiskt, är en bild som håller på att nyanseras menar idrottsforskaren Göran Kenttä som vidare uttalar sig i SvD. Kenttä menar att psykisk ohälsa inte var något man pratade om för fem år sedan inom elitidrotten. Det var ingen elitidrottare som ville öppna upp sig om sitt inre och speciellt inte under sin karriär. På senare år har framgångsrika idrottsstjärnor offentligt berättat om sina psykiska problem.
“Teman som tidigare var tabu synliggörs alltmer idag, och får ansikten”
(Kenttä G, 2019).
Kenttä menar att genom att fler elitidrottare öppnar upp sig så synliggörs teman som man tidigare inte pratade om. Kenttä menar också att det nya budskapet är: också en vinnarskalle mår dåligt och kan behöva hjälp. Också en vinnarskalle är en människa” (Kenttä G, 2019).
I denna studie har vi fördjupat oss i hur den psykiska hälsan upplevs och uppfattas inom elitidrotten. Vi har undersökt vilka utmaningar som en elitidrottare stöter på samt vilka behov med den psykiska ohälsan som finns inom idrottsvärlden. Detta har vi gjort genom att
fördjupa oss i tre självbiografier skrivna av svenska elitidrottare. Genom att lyfta fram deras livsberättelser, erfarenheter och upplevelser av deras elitidrottande kopplat till deras mående får vi tre olika infallsvinklar och en djupare förståelse. Genom att belysa området och öka kunskapen om psykisk ohälsa inom elitidrotten kan det bli möjligt att utveckla insatser som främjar psykisk hälsa och förebygger psykisk ohälsa. Något som ligger inom ramen för det sociala arbetet. Detta även då elitidrottare är förebilder för det stora antalet unga
idrottsutövare inom idrottsrörelsen.
Problembakgrund
Regeringen i Sverige gjorde en satsning år 2014 på idrottsrörelsens arbete med folkhälsa, står det i en debattartikel från socialdepartementet på regeringskansliets hemsida. Det handlade främst om att minska hälsoklyftorna som fanns i samhället genom att stärka och utveckla idrottsrörelsens arbete med folkhälsa. Regeringen beslutade att avsätta extra resurser till Riksidrottsförbundet för att utveckla idrottsrörelsens arbete med folkhälsa (Regeringen, 2015). I debattartikeln står det även följande:
”[...]en stark svensk idrottsrörelse som bedriver ett framgångsrikt folkhälsoarbete tjänar alla, såväl idrottsrörelsen som hela samhället, på”
(Regeringen, 2015).
Det finns en tanke om att idrott och motion är bra för en sund kropp, inte minst när det gäller barn- och ungdomsidrott. ”Vi vet att barn och ungas hälsa är bättre bland de som idrottar”
skriver socialdepartementet på regeringens hemsida (Regeringen, 2015).
Det finns mycket forskning som säger att idrott och motion är hälsofrämjande för barn och unga. Trots att regeringen gjorde en satsning på idrott och motion för att förbättra folkhälsan i samhället så finns det forskning, i relativt liten utsträckning, som tyder på att en stor del elitidrottare lider av psykisk ohälsa (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016). Cecilia Åkesdotter &
Göran Kenttä skriver i sin artikel att resultat från en svensk enkätundersökning visade att drygt 30 procent av svenska elitidrottare har upplevt psykisk ohälsa. Alla deltagarna representerade svenska landslag i sina respektive idrotter. Frågan som ställdes var om de någon gång mått så psykiskt dåligt att de upplevt en funktionsnedsättning inom sin idrott och i sitt vanliga liv under en tidsperiod av två veckor eller längre (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Tomas Peterson, en idrottsvetare, menar att det är av stor vikt att studera idrotten och dess utveckling ur ett brett samhälls- och kulturvetenskapligt perspektiv. Peterson skriver i sin studie “Idrott i förändring: Idrott och idrottsvetenskap i ett samhälls- och kulturvetenskaplig perspektiv” att idrott är Sveriges största socialisationsarena vid sidan av skolan och familjen.
Han menar att idrottens uppbyggnad som dess utformning, dess aktörer såväl som dess resultat kan och bör relateras till det samhälle den tillhör. Detta då idrotten har skapats ur sociala relationer, vilka i sin tur förutsätter någon form av samhällelig organisation.
Förebilder och socialisationsprocesser är av vikt för socialt arbete (Peterson T, 2005). Det är därför av stor relevans att utforska den psykiska hälsan inom elitidrott i relation till det samhällsproblem som finns: att den betydande andelen av befolkningen i Sverige drabbas allvarliga psykiska besvär någon gång under livet (SISU, 2020).
Idrott och elitidrott
Lynette Hughes, forskare inom mental hälsa, och Gerard Leavey, forskare inom medicin, skriver i sin artikel att idrott är ett stort område som uppmuntrar den allmänna befolkningen att bli mer fysiskt aktiv och är till för att skapa hälsofrämjande strategier i olika länder i världen. Fysisk aktivitet är bra för den mentala hälsan ur ett förebyggande syfte (Hughes L, &
Leavey G, 2012). I Barnkonventionen, som är svensk lag sedan januari 2020 finns det artiklar som styrker att barn och unga har rätt till idrott och utveckling (Grahn-Farley M, 2019). Maria Grahn-Farley är ledande barnrättsextpert och författare för boken “Barnkonventionen, en kommentar” som är den enda lagkommentar som finns på konventionen. I boken framgår det att i barnkonventionens artikel 31 står det om barns rätt till lek, vila och fritid, och att det är central för barns och ungas idrottande. Anpassat till barnets ålder ska barn få vara med, leka
och utvecklas och vuxna ska uppmuntra och tillhandahålla meningsfull fritidsverksamhet.
Genom att lyfta alla barns rätt till lek, vila och fritid poängteras att just alla barn ska ges möjlighet att delta (Grahn-Farley M, 2019).
Tomas Peterson, idrottsvetaren, skriver dessutom att idrottsvärlden är en del av samhället men med sina egna regler, normer och värderingar. Inom idrotten skapas det ett miniatyrsamhälle samt en kultur där idrottarna rangordnas efter olika resultat. Peterson menar att det finns en slags “inre miljö” inom idrottsvärlden (Peterson T, 2005).
Det är svårt att tyda vad elitidrott är, vem som tillhör eliten samt vart gränsen går för när man är elitidrottare. Riksidrottsförbundet använder sig av begreppet elitidrott i sina styrdokument men definierar inte vad begreppet innebär. På Riksidrottsförbundet skriver dem att de strävar efter att ge svenska idrottare de allra bästa förutsättningar för att nå världseliten i många idrotter (Riksidrottsförbundet, 2019). Självbiografierna i denna studie är skrivna av svenska elitidrottare som har tillhört landslag samt som tränat eller tävlat på en internationell
toppnivå.
Allmänt om psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är ett begrepp som omfattar flera olika tillstånd. Dessa tillstånd kan ha olika allvarlighetsgrad och varaktighet. Psykisk ohälsa kan handla om milda och övergående besvär men även långvariga tillstånd som kraftigt kan påverka individers funktionsförmåga
(Folkhälsomyndigheten, 2020). Begreppet psykisk ohälsa omfattar både psykiska besvär samt psykiatriska tillstånd och gemensamt för båda är att de orsakar lidande. Lidandet kan både påverka individen och omgivningen (SKR, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, 2021).
Exempel på olika psykiska besvär kan vara ångest, depression, ätstörning eller
självmordstankar (1177 vårdguiden, 2021). Detta är bara några exempel av psykisk ohälsa som tas upp och vad orsaken bakom dess är inte helt klar. Det finns fortfarande stora kunskapsluckor inom området och det saknas en del forskning för att ha möjlighet att
definiera varför vissa individer drabbas av psykisk ohälsa och vad den innebär för dem. Något som kan vara en orsak bakom psykisk ohälsa är hur varje individ är konstruerad som
människa vilket styrs av genetiska arv (SKR, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, 2021). Arv är det som är medfött och olika egenskaper som varje individ ärver från sina föräldrar. Ännu en sak som kan vara en faktor till psykisk ohälsa är livsmiljön. Livsmiljö är det som varje individ är uppväxta och lever i (1177 vårdguiden, 2021). Det kan även handla om vad som händer i livet, om en individ exempelvis är med i en bilolycka så kan detta bli ett trauma som skapar psykisk ohälsa (SKR, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen).
Det är naturligt att individers mående varierar genom livet. Det förekommer att man ibland mår bra, ibland sämre och symptom som stress, oro och nedstämdhet är vanligt
förekommande vid olika perioder av livet. I Sverige drabbas en betydande andel av befolkningen av allvarliga psykiska besvär någon gång under livet där de vanligaste diagnoserna är depression och ångestsyndrom skriver idrottspsykologer som arbetar för riksidrottsförbundets samverkanspartner SISU (SISU, 2020).
På Folkhälsomyndighetens hemsida står det att psykisk ohälsa är ett samhällsproblem men den främsta orsaken till att det är ett problem är samhällets syn på psykisk ohälsa. Det finns en stigmatisering kring psykiska ohälsan som verkar i samhället. Stigmatisering är något som ter sig på olika sätt i samhället men det är direkt kopplat till normer och normavvikelse.
Individer som avviker från samhällets normer tenderar att bli negativt bemötta, ses som mindre värda och förknippas med negativa stereotyper. Den som blir stigmatiserad känner ofta skam vilket kan leda till att hen döljer sina besvär eller inte söker hjälp
(Folkhälsomyndigheten, 2020). Att psykisk ohälsa är ett samhällsproblem och att det är stigmatiserat i samhället innebär att individer avstår från att söka hjälp och inte vågar berätta för andra hur de mår. Detta på grund av en rädsla för att bli dömd, en rädsla för att framstå som svag och en känsla av att andra individer kommer se det som något negativt kopplat till stereotyper (Folkhälsomyndigheten, 2020).
Psykisk ohälsa och elitidrott
Att psykisk ohälsa är stigmatiserat i samhället reflekteras även inom elitidrotten där det kan vara extra påtagligt då idrottsvärlden präglas av att elitidrottare ska vara mentalt osårbara och vinnarskallar vilket inte stämmer överens med symptom som ångest, rädsla eller depression.
Idrottspsykologerna Cecilia Åkesdotter och Göran Kenttä menar att det finns en tanke av att elitidrottaren ska vara “ensam och stark” vilket kan vara en anledning till att elitidrottare som mår dåligt avstår från att söka hjälp (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016). Psykisk ohälsa kan påverkas av arv men även miljö. Då elitidrottarens befinner sig i en miljö där den psykiska hälsan utmanas och påfrestas, genom exempelvis ständigt fokus på prestation, så ökar även risken för psykisk ohälsa (1177 vårdguiden, 2021).
Psykisk ohälsa inom elitidrott har börjat uppmärksammats på senare tid. Åkesdotter & Kenttä skriver i sin artikel att ny forskning visar att cirka 30% av svenska elitidrottare, som tillhör landslag, har rapporterat psykisk ohälsa. Forskning som tyder på att träning på elitnivå kan öka sårbarheten för viss typ av psykisk ohälsa rör främst överträningsrelaterad problematik samt ätstörningar. Överträningssyndrom omfattar nedsatt prestationsförmåga, utmattning och nedstämdhet. Enligt Åkesdotter & Kenttä är kända riskfaktorer för psykisk ohälsa en stark idrottsidentitet, perfektionism, låg självkänsla, skador samt ofrivilliga karriärsavslut (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Lynette Hughes & Gerard Leavey skriver i sin amerikanska studie att medan fysisk
idrottsaktivitet i allmänhet anses vara en hälsofördel, kan extrem träning vara skadlig. Deras studie handlar just om att belysa den negativa sidan av sport samt att uppmärksamma behovet av hjälp med den psykiska hälsan för elitidrottare (Hughes L, & Leavey G, 2012). Åkesdotter
& Kenttä menar att det finns ett väldokumenterat positivt samband mellan fysisk aktivitet på motionsnivå och god psykisk och fysisk hälsa. Däremot är förhållandet mellan tävlings-och elitinriktad träning och psykisk hälsa mer oklart. Tveklöst ställer elitidrottande avsevärt högre krav på utövaren än motionsträning (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Det är mycket som tyder på att den psykiska hälsan påfrestas i den miljö som en elitidrottare befinner sig i. Elitidrottare ställs inför unika utmaningar (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016). I bakgrunden av framgångar och kändisskapet efter olympisk framgång finns en mörkare sida av elitidrottares mående. Många sporter kräver en stor investering från elitidrottaren i form av tid och energi, vilket ofta kan resultera i att elitidrottaren förlorar autonomi och
självbestämmande. Miljön som elitidrottaren befinner sig i minimerar chansen för en elitidrottare att skapa och reflektera över sin personlighet vilket kan leda till en stark idrottsidentitet, där elitidrottaren uppfattar sig själv som enbart en idrottare (Hughes L, &
Leavey G, 2012). Det är viktigt att kartlägga existensen av psykisk ohälsa samt elitidrottares erfarenheter samt upplevelser av psykisk ohälsa. Det behövs dock mer forskning som identifierar faktorer som medför en risk för detta (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Problemformulering
Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem och det finns en stigmatisering kring psykisk ohälsa som verkar i samhället. Stigmatiseringen i samhället leder till att individer avstår från att söka
hjälp och inte vågar berätta för andra hur de mår. Detta på grund av en rädsla för att bli dömd, en rädsla för att framstå som svag och en känsla av att andra individer kommer se det som något negativt kopplat till stereotyper (Folkhälsomyndigheten, 2020). Det blir extra påtagligt inom elitidrotten då miljön i idrottsvärlden präglas av att elitidrottare ska vara mentalt
osårbara och vinnarskallar vilket inte stämmer överens med symptom som ångest, rädsla eller depression (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016). Detta gör elitidrottare till en extra utsatt grupp i samhället i relation till psykisk ohälsa då de stöter på olika utmaningar med sin mentala hälsa.
De som drabbas av psykisk ohälsa lider ofta i det tysta, i hemlighet, och avstår från att söka hjälp. De elitidrottare som pratar ut om sin psykiska ohälsa gör oftast det efter karriäravslut (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016). Om personer avstår från att berätta hur de mår och avstår från att söka hjälp så blir det svårt att hitta verktyg som kan förebygga och motverka psykisk ohälsa inom elitidrott. Det behövs en djupare förståelse för hur den psykiska ohälsan ser ut inom elitidrotten. Vi vill genom denna studie öka förståelsen för psykisk ohälsa inom elitidrott genom att lyfta fram elitidrottares egna uppfattningar och upplevelser av psykisk ohälsa inom elitidrott med hjälp av självbiografier.
Cecilia Åkesdotter och Göran Kenttä, idrottspsykologer, skriver i sin artikel att det finns forskning i relativt liten utsträckning som tyder på att en stor del av elitidrottare lider av psykisk ohälsa, i det tysta. (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016). Det förekommer att vi får ta del av berättelser då psykisk ohälsa och elitidrott diskuteras i viss mån i dokumentärer och
medier. På senare år har det dessutom publicerats flera självbiografier. Denna kvalitativa innehållsanalys studie kommer att undersöka anledningar till uttryck och motiv för att lyfta fram vikten av att våga prata om sitt mående i en miljö där personer inte tillåts att prata om det. Att uppmärksamma och lyfta fram de elitidrottare som nu velat berätta om sina
erfarenheter och upplevelser om psykisk ohälsa är av stor vikt för att komma vidare och förändra normer om psykisk ohälsa inom elitidrott. Vi vill även undersöka hur den psykiska ohälsan upplevs och uppfattas inom elitidrotten, samt orsaker till detta, genom att lyfta fram elitidrottares berättelser. Dessa berättelser kan ge oss kunskap i form av inblick i deras erfarenheter och upplevelser om utmaningar med den psykiska hälsan inom elitidrotten.
Syfte
Syftet med denna studie av självbiografier är att undersöka hur psykisk ohälsa inom elitidrotten upplevs och uppfattas för att få en djupare förståelse av hur en elitidrott kan påverka en persons psykiska ohälsa och dåligt mående.
Frågeställningar
• Hur upplevs och uppfattas psykisk ohälsa inom elitidrott?
• Vilka utmaningar med den psykiska hälsan förekommer inom elitidrotten och vad kan detta bero på?
Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer vi att presentera tidigare forskning som är relevant till vår studie. Vissa källor är återkommande då vi har delat in den tidigare forskningen i teman med tillhörande underteman för att förtydliga utmaningar med den psykiska ohälsan för elitidrottare.
Den tidigare forskningslitteraturen som presenteras är från bibliotekets sökbas Psycinfo. I sökningen användes sökorden mental illness, performance, athletes, sport och elite. Med hjälp av dessa ord gjordes två olika sökningar:
Sökning 1:
Mental illness AND performance AND athletes Sökning 2:
Mental illness AND sport AND athletes AND elit
I databasen anpassades sökningarna med avgränsningen peer reviewed för att få fram vetenskapliga artiklar med så hög standard som möjligt. Det finns inte så stort utbud av svenska forskningsartiklar som är av relevans för uppsatsen. Sökningarna utgår därför från engelska sökord då det gav flest relevanta träffar.
“Den perfekta elitidrottaren”
Bilden av elitidrottaren
Elitidrottare stöter på många olika utmaningar i relation till sitt idrottande. Redan som ung idrottare börjar olika tankesätt implementeras hos ungdomarna. Samantha DeLenardo &
Jenepher Lennox Terrion genomförde en amerikansk intervjustudie på fotbollsspelare med syfte att förstå vilka attityder och åsikter som finns om den mentala hälsan. De undersökte även hur elitidrottare ser på att söka hjälp kring sin mentala hälsa. En intervjuad elitidrottare berättar att han lärde sig redan som ung att han skulle vara stark och inte gnälla (DeLenardo S, & Terrion J-L, 2014).
“when you are a little girl, it’s like, ‘you can cry, tell me what is wrong.’
And when you are a little guy, it’s like, ‘suck it up, you’re a boy, you’re not supposed to do that.’ (DeLenardo S, & Terrion J-L, 2014:51).
I citatet ser vi ett exempel på hur den psykiska hälsan kan påverkas redan som ung genom att implementera tankesätt hos elitidrottare redan när de är unga. DeLenardo & Terrion menar att elitidrottare formas av idrottskulturen redan som unga. Det skapas förväntningar på hur de ska vara, tänka och bete sig (DeLenardo S, & Terrion J-L, 2014).
Samhället har en idealbild av hur den “normala” elitidrottaren ska vara: stark, målinriktad, stabil och osårbar, och som även ska anpassas framför tränaren, domaren, publiken och i rampljuset. Denna idealbild är skapad av tankar om att det är förutsättningar för prestation, framgång och karriär (Kenttä G, 2019). Som samhället är uppbyggt idag så uppfattas inte en
“normal” elitidrottare ha psykiska problem utan förväntas istället vara lika stabil mentalt som fysiskt. Om en elitidrottare då skulle öppna upp sig om sina negativa känslor och om sitt mående så uppfylls inte samhällets idealbild av en elitidrottare (Pike E, 2019).
I en svensk artikel skriver idrottspsykologerna Cecilia Åkesdotter & Göran Kenttä om normer som en utmaning inom elitidrotten i relation till psykisk ohälsa. De menar att det länge har funnits en bild av elitidrottaren som mentalt tuff, osårbar och målinriktad vilket blir ett problem i relation till mentala hälsoproblem. Psykisk ohälsa inom idrotten är därför större
stigmatiserat än vad det redan är i samhället i stort. Det beror inte minst på en stark utpräglad maskulin norm som verkar i idrottsvärlden. Bilden av den mentalt tuffa och osårbara
idrottaren stämmer inte överens med symtom som ångest, rädsla eller depression. Enligt Åkesdotter & Kenttä har elitidrottare själva uppgett att den största anledningen till varför de inte sökt hjälp med sin psykiska ohälsa är just det stigma som verkar. Idrottspsykologerna menar att elitidrottare undviker att söka hjälp för att inte framstå som individer med tecken på svaghet, vilket innebär en ökad risk för sårbarhet. Det krävs oerhört mycket mod för en elitidrottare att öppna upp sig och exponera sin egen sårbarhet, sitt lidande och sina psykologiska besvär i en idrottsvärld som präglas av normer om att en idrottare ska vara osårbar och tuff menar Åkesdotter & Kenttä (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Bilden av sig själv
Elizabeth Pike, professor i olika områden inom sport, skriver i sin studie att idealbilden som en elitidrottare förväntas nå upp till går inte alltid ihop med individens verkliga identitet och mående. När idealet och verkligheten inte går ihop så skapas det en klyfta mellan vad som förväntas av en och det faktiska måendet samt vem man är. Pike menar att denna klyfta kan skapa en osäkerhet hos elitidrottaren då idealet för framgångar inte går ihop med hur individen egentligen är och mår. Detta kan även kopplas till att elitidrottarens identitet och mående utmanas genom idrottsnormen då överanpassning till idrottsnormen är tillåten medan underanpassning är skambeläggande. Elitidrottare socialiseras in i en kultur där psykisk ohälsa inte är accepterat och där det framstår som tecken på svaghet. Detta kan innebära att elitidrottaren som inte mår bra håller sina känslor inom sig samtidigt som elitidrottaren visar upp en förväntad bild av sig själv. Vidare kan detta leda till att elitidrottaren hamnar i en obalans mellan sitt inre mående och vad som visas utåt (Pike E, 2019).
Lynette Hughes, forskare inom mental hälsa, och Gerard Leavey, forskare inom medicin, skriver i deras artikel om behovet av att uppmärksamma elitidrottares psykiska mående som kan bero på att extrem träning, särskilt under längre tid, kan vara skadlig. De menar att den miljö som elitidrottaren befinner sig i minimerar chansen för en elitidrottare att skapa och reflektera över sin personlighet vilket kan leda till en stark idrottsidentitet, där elitidrottaren uppfattar sig själv som enbart en idrottare, det finns en risk att elitidrottaren då väljer bort andra relationer (Hughes L. & Leavey G, 2012).
Den stigmatiserade bilden
David Carless & Kitrina Douglas, professorer inom idrott och fysisk aktivitet, skriver i sitt kapitel In it for the long run: researching mental health and illness om problem som förekommer för en person som lever med psykisk ohälsa. I studien framgår det att stigmatisering är det största problemet för personer diagnostiserade med psykisk ohälsa i allmänhet. I studien kopplas även olika utmaningar med stigmatiseringen till personer med psykisk ohälsa inom elitidrott. Carless & Douglas menar att en utmaning med
stigmatiseringen för personer med psykisk ohälsa skapas av andra idrottare och
funktionärernas negativa attityder, fördomar och beteenden vilket kan vara en större utmaning än själva sjukdomen i sig. Det finns en missförstådd bild av psykisk ohälsa som stigmatiserar de personerna som blir diagnostiserade eller som uttrycker att de inte mår bra. Det är därför inte personer med psykisk ohälsa som behöver förändra något utan samhället i stort som behöver förändras menar professorerna. Den största utmaningen ligger alltså i samhällets stigmatiserade bild av psykisk ohälsa vilket resulterar i ett problem för de personer som har psykisk ohälsa (Carless D, & Douglas K, 2019). Elizabeth Pike, professor i olika områden inom sport, menar att stigmatisering är något som ter sig på olika sätt i samhället och inom
elitidrotten förekommer det i form av en stigmatiserad bild av hur en elitidrottare ska vara, bete sig, tänka, känna och i vissa fall se ut (Pike E, 2019).
Amelia Gulliver m.fl. utförde gruppintervjuer med elitidrottare inom två olika sporter, en lagsport samt en individuell sport, för att diskutera vilka utmaningar som finns vad gäller att söka hjälp för den mentala hälsan i en idrottsmiljö. En intervjuad elitidrottare uttryckte sig följande:
“You don’t want them to think that you’re not handling the pressure...That’s the thing with athletes, like you’re not really
supposed to show your weaknesses kind of thing, ‘cause that like lets your competitors know, so that’s why a lot of the time you wouldn’t go see the psychologist or whatever, just ‘cause that becomes your weakness.” (Gulliver A, m.fl. 2012:6).
Ovanstående citat tyder på att elitidrottaren upplever att elitidrottare inte vill visa tecken på svaghet eftersom man inte vill att andra ska tro att man inte klarar av pressen. Det handlar om att aldrig tveka på den egna tron på sig själv och på arbetet mot framgången. Gulliver m.fl.
menar att detta kan ha och göra med attityder och stigmatisering av psykisk ohälsa kopplat till hur en elitidrottare förväntas känna, vara och bete sig inom elitidrotten (Gulliver A, m.fl.
2012).
Samantha DeLenardo & Jenepher Lennox Terrion menar att en faktor som kan bidra till psykisk ohälsa är att människor inte förstår innebörden av ordet. Det finns en okunskap kring ordet psykisk ohälsa. I deras studie berättar en intervjuad elitidrottare inom amerikansk fotboll om lagkamrater som inte förstår psykisk ohälsa och använder sig av negativa ord och
stereotyper för att kategorisera personen som svag och utanför gruppens identitet. Det finns en rädsla för att bli bortstött från resten av gruppen om man uttrycker sin psykiska ohälsa då det finns en okunskap och direkt negativ stigmatisering kring ordet. DeLenardo & Terrion kopplar detta med stigmatiseringen och att det kan vara en anledning till att en elitidrottare som inte mår bra väljer att inte berätta om sina känslor och sitt mående (DeLenardo S, &
Terrion J-L, 2014).
Elizabeth Pike tar upp att det finns en hög risk för elitidrottare att må psykiskt dåligt när de slutar med sin idrott, när de blir skadade, vid misslyckande, vid fel karriärval, vid press från media eller vid brist på socialt stöd. Ovanstående händelser kan vara faktorer som bidrar till psykisk ohälsa. Vidare så finns det även tendenser av att elitidrottare inte söker hjälp för sina psykiska hälsoproblem på grund av att det finns brist på förståelse för psykisk ohälsa och dess potentiella påverkan på prestationen. Brist på förståelse kan innebära missförstånd som leder till stigmatisering av psykisk ohälsa. Stigmatiseringen framhäver tankar om att hjälpsökande är en svaghet som därför ska undvikas för elitidrottare (Pike E, 2019).
Känslor är inget man pratar om
Rädsla för att bli missförstådd
Melissa Coyle m.fl. skriver i sin studie att något som kan öka risken för psykisk ohälsa inom elitidrott kan vara att elitidrottare inte berättar när de mår dåligt vilket kan grunda sig i en rädsla för att inte bli förstådd av andra. Elitidrottare i studien har uttryckt att när någon säger att de mår psykiskt dåligt så tolkas det som att personen säger det bara för att de känner sig lite stressade eller lite nere. Andra berättar även att de inte vågar berätta hur de mår på grund av att de inte vet hur andra tar emot det och reagerar. Det finns en typ av rädsla för att bli
missförstådd och därför talar elitidrottare endast om positiva känslor förknippade med framgång (Coyle M, m.fl 2016).
I den amerikanska studien av Samantha DeLenardo & Jenepher Lennox Terrion intervjuas manliga elitidrottare inom amerikansk fotboll gällande attityder kring psykisk ohälsa, stigmatisering och beteenden kring att söka hjälp för sitt mående. Elitidrottare berättar att de är rädda för vad andra kommer tycka och tänka om de skulle berätta att de mår psykiskt dåligt. En faktor som bidrar till att elitidrottare inte berättar om sin psykiska ohälsa kan vara en rädsla för vad andra ska tycka eller tänka:
“Players might hate on you and think you are weak… I wouldn’t want everyone talking behind my back… That would be the biggest thing: fear of my peers not accepting me” (DeLenardo S, & Terrion J-L, 2014:46).
I citatet förklarar elitidrottaren att det finns en rädsla att andra i laget ska pratat skit bakom varandras rygg om varandras svaghet. Det finns även en rädsla för att inte bli accepterad av sin tränare. Elitidrottaren menar att det finns en stor rädsla för vad andra ska tycka och tänka om någon i laget skulle våga öppna upp sig och berätta om sin psykiska hälsa (DeLenardo S,
& Terrion J-L, 2014).
Amelia Gulliver m.fl. lyfter fram vikten av att söka hjälp och vilka faktorer som bidrar till att elitidrottare undviker att söka hjälp. Studien är baserad intervjuer med elitidrottare som har lagt ner med sitt idrottande. Elitidrottare berättar sina tankar om varför elitidrottare inte söker hjälp relaterat till sitt mående. De berättar att det finns flera hinder för detta. De förklarar att problematiken kan vara att man inte förstår att man har ett problem, att man tränar på som vanligt utan att vara medveten om vad som händer med sin mentala hälsa. De berättar även att en anledning till att man inte söker hjälp är för att man känner skam och skäms för att man mår dåligt. I samband med hjälpsökande kan även en känsla av svaghet uppkomma (Gulliver A, m.fl. 2012).
Cecilia Åkesdotter & Göran Kenttä, idrottspsykologer, skriver i sin artikel att de som drabbas av psykisk ohälsa lider ofta i det tysta och avstår dessutom från att söka hjälp för sina
problem. De menar att grundantagandet har varit att elitidrottare är mentalt osårbara och tuffa vinnarskallar. Den psykiska ohälsa, det osynliga måendet, kommer oftast fram efter idrottare har avslutat sin karriär - först då är det okej att blotta sin psykiska sårbarhet. Det är alltså mer okej att uttrycka sin sårbarhet och berätta om sitt psykiska mående när man inte längre ingår i idrottsvärlden (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Så länge du presterar…
Melissa Coyle m.fl. konstaterar i sin studie att inom elitidrotten finns det en tanke om att elitidrottare upplever en rädsla för att inte få vara med och tävla samt en rädsla att inte uppnå sina mål. Elitidrottarna i studien berättar om erfarenheter av att få skador som leder till stress som påverkar deras psykiska mående. Detta mående grundar sig i hur idrottskarriären kommer påverkas, att bli uttagen till tävlingar och nå sina mål blir inte lika självklart lägre (Coyle M, m.fl. 2016).
Amelia Gulliver m.fl menar att elitidrottare ställs inför en utmaning som direkt är relaterat till prestation. Det handlar om känslor som uppkommer när elitidrottaren misslyckas på en tävling. En intervjuad elitidrottare uttrycker sig följande:
“I think after, if maybe after a competition you don’t perform very good, you can get depressed and stuff” (Gulliver A, m.fl. 2012:4).
Ovanstående citat tyder på att det kan finnas en koppling mellan prestation, resultat och depression (Gulliver A, m.fl. 2012). Samtidigt som en elitidrottare kan påverkas av resultaten efter en tävling så är pressen innan tävlingar även stor. Idrottspsykologerna Åkesdotter &
kenttä menar att det förekommer ofta att elitidrottare i samband med att öka prestation uppvisar någon form av hälsorelaterade besvär (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Intervjuade elitidrottare i Melissa Coyle m.fls studie berättar om upplevelser av att ha förväntningar från andra på att prestera. En intervjuad elitidrottare uttrycker sig följande om detta:
“The only pressure and stress that I have is just performance, I am under pressure from British diving and all the junior performance directors to perform as they support you, you get sports funding, and if you don’t perform, you don’t get the results, when you lose all of that so that’s
…That’s the only real pressure that I think that there is” (Coyle M, m.fl.
2016:12).
Pressen kommer inte bara från dem själva i relation till deras mål utan även från förväntningar på prestation från andra vilket kan vara en bidragande riskfaktor till att deras psykiska hälsa utmanas (Coyle M, m.fl. 2016).
Brist på förståelse
Amelia Gulliver m.fl. tar upp att det kan finnas en brist på förståelse från omvärlden och från människor omkring en person som mår psykiskt dåligt men det kan även finnas brist på förståelse för sin egen hälsa. För en elitidrottare så handlar det om att pusha sin kropp till det yttersta för att bli så bra som möjligt. En elitidrottare berättar att “det hör till att bli
deprimerad och arg när det finns en känsla av trötthet i kroppen”. Mycket träning kommer skapa en trötthet i kroppen och när det uppstår känslor av depression och ångest så kan en elitidrottare skylla på att det beror på trötthet. Elitidrottaren berättar att detta är ett sätt att täcka den verkliga faktorn, att det är svårt att applicera psykisk ohälsa på sig själv(Gulliver A, m.fl. 2012).
“Maybe it’s not so much like, you don’t know about mental disorders but you don’t realise that you might have it” (Gulliver A, m.fl. 2012:7).
I citatet förklarar en elitidrottare att det inte handlar om en oförståelse för psykisk ohälsa, utan snarare om att förstå att du själv har det. Varje individ kan vara medveten om vilka symptom som uppkommer vid psykisk ohälsa men det svåra är för varje individ själv att avgöra om det bara är en känsla eller om individen mår psykiskt dåligt (Gulliver A, m.fl. 2012).
I en intervjustudie belyser Nancy Theberge, professor i sociologi, problematiken av förståelse i relationen av elitidrottare och hälsa. En elitidrottare berättar om en medvetenhet av att det finns risker med att träna för mycket och att det kan vara skadligt för deras hälsa. De berättar också att denna medvetenhet har kommit med åldern och inte var något självklart tidigare i karriären. Några av elitidrottarna berättar om en inlärningsprocess för att förstå sina egna kroppars kapacitet och gränser för hur mycket kroppen klarar av. Theberge påpekar att en av de viktigaste lärdomarna för en elitidrottare är att veta när det är dags att backa och när det är mer lämpligt att köra på trots skada och trötthet. Samtidigt så finns det en underordnad syn på
hälsa som kapacitet och att kapaciteten är det som spelar roll för idrottskarriären. Det finns alltså en tanke om att elitidrottare måste lära sig att förstå sig själva och sina egna kroppars kapacitet vilket kan vara en utmaning i idrottsvärlden som präglas av att man alltid måste göra mer och vara bättre (Theberge N, 2008).
Amelia Gulliver m.fl. har lyft fram skador som en stor betydelse för måendet hos en
elitidrottare. Några känslor som kan uppstå vid skador är depression, sorg och ilska. Detta är känslor som kan uppkomma vid både lättare skador och svårare skador där det krävs rehab under en lång period. Känslorna kan grunda sig i tankar om att inte uppnå sina mål då det finns en risk att man inte blir uttagen på tävlingar eller får vara med på matcher. Att en elitidrottare blir skadad kan även leda till känslor av utanförskap då andra inte förstår hur personen mår i samband med skadeperioden. Gulliver m.fl. menar att för en elitidrottare som är skadad så är det svårare att vara med på de vanliga träningarna och utföra samma övningar som resten av gruppen. Istället blir den skadade personen utanför gruppen och tränar på sina egna övningar. Utanförskapet kan även vara en faktor för förändrade känslor och beteende vilket kan leda till att de mår dåligt. Utanförskapet kan grunda sig i en brist på förståelse från omgivningen (Gulliver A, m.fl. 2012).
Omgivningens påverkan på en elitidrottare
Ett öppet klimat för att våga prata om sitt mående
Cecilia Åkesdotter & Göran Kenttä uppmärksammar i sin artikel om behovet av rätt hjälp för elitidrottare. De skriver även att i många idrotter är det en självklarhet att mäta fysiska förmågor hos elitidrottare som till exempel landslagstester i form av styrka, kondition och rörlighet. Detta ses som något naturligt inom idrottsvärlden. En sak som inte är lika naturlig är att uppmärksamma den psykiska hälsan vilket kan bidra till osynliggörande av att det finns.
“En av elitidrottens viktigaste utmaningar framöver är att skapa ett klimat där det är lika naturligt att tala om nedstämdhet och ångest och söka professionell vård som att få hjälp med ett trasigt korsband eller en ansträngningsutlöst astma” (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Utifrån ovanstående citat har Åkesdotter & Kenttä kartlagt en stor utmaning som finns inom elitidrotten vilket är klimatet inom idrottsvärlden. Ett öppet klimat om den psykiska hälsan och måendet kan leda till att driva frågan vidare om hur det går att förebyggas. De menar att tankesättet kring psykisk ohälsa i idrottsvärlden behöver förändras. För att motverka psykisk ohälsa så har normer som verkar inom idrottsvärlden en stor betydelse, menar Åkesdotter &
Kenttä. Detta för att skapa ett öppet klimat där elitidrottare berättar om sina känslor och öppnar upp sig (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
Åkesdotter & Kenttä belyser även hur klimatet ser ut idag inom elitidrotten. Det är högt fokus på att hålla kroppen frisk och skadefri. De menar att den psykiska hälsan inte ges lika mycket uppmärksamhet som den fysiska och det finns inte forskning för att identifiera faktorer som kan skydda och främja den psykiska hälsan bland elitidrottare. Åkesdotter & kenttä menar att faktorer som kan förebygga psykisk ohälsa inom elitidrott är dels mer forskning som
kartlägger problematiken men även att fler uppmärksammar det på samma sätt, om inte mer, som behandling av idrottsskador och den fysiska hälsan (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016). I studien av Samantha DeLenardo & Jenepher Lennox Terrion berättar en amerikansk fotbollsspelare att en faktor som kan förebygga psykisk ohälsa inom elitidrott är att elitidrottare som har lyckats inom sin sport behöver prata mer om sin psykiska ohälsa.
Elitidrottaren menar att genom deras berättelser kan psykisk ohälsa kopplas till framgång.
Vidare menar elitidrottaren att man inte ska prata om misslyckande i samband med psykisk ohälsa, utan istället lyckande, att det är okej, i ett förebyggande syfte (DeLenardo S, &
Terrion J-L, 2014)
“You need someone who has succeeded to talk about [mental illness]
because you don’t want people to think about failure and [mental illness] at the same time. . . . You need serious people that the peers, the teammates, the players, and the friends of the players see as a tough guy talking about mental illness” (DeLenardo S, & Terrion J-L, 2014:51).
Med ovanstående citat menar elitidrottaren att någon som lyckats och som andra ser upp till behöver prata om psykisk ohälsa. För att förändra den negativa laddningen av ordet behöver en person som har lyckats prata om psykisk ohälsa (DeLenardo S, & Terrion J-L, 2014).
Faktorer som kan vara av vikt för en elitidrottares välmående
I en studie av Melissa Coyle m.fl. berättar elitidrottare om “teamet” som en viktig del av deras mående. De berättar att de stöttar varandra längs vägen och under träningarna. Själva
idrottandet i sin helhet hyllas av de intervjuade i form av att den hjälpt dem att vara mentalt friska. Elitidrottare berättar att dem upplever att sporten bidragit till att dem fått en riktning, ett syfte, självdisciplin och motivation. En elitidrottare uttryckte sig följande om hur
idrottandet har påverkat honom:
“[...]motivates to do something in the day, I think my mental health is a lot better that I do diving” (Coyle M, m.fl. 2016:11).
Elitidrottare blev också frågade om vad som ger dem lycka och glädje, kopplat till deras idrottande. Många av dem svarade att deras lycka är kopplat till att uppnå mål som är satta i relation till resultat (Coyle M, m.fl. 2016). En elitidrottare uttryckte sig följande om lycka:
“Achieving what I want to achieve you know with goal setting, achieving my goals, getting personal bests in my results” (Coyle M, m.fl. 2016: 10).
Med citatet menar elitidrottaren att mål och resultat har en stor betydelse i relation till glädje och lycka (Coyle M, m.fl. 2016).
I Coley m.fl. framgår det att de intervjuade elitidrottare har tillgång till psykolog. En
elitidrottare berättade att hon haft en dålig erfarenhet av en psykolog som gjorde allting ännu värre i relation till att hon var rädd för att göra ett visst hopp från svikten.
“I had a psychologist come up with me on the board and tell me I had to go.
And that just made things worse. It was terrible. And then I had a like, [psychologist name], she was brilliant” (Coley M, m.fl. 2016:13).
Ovanstående citat tyder på att en psykolog kan vara till stor hjälp med rätt verktyg och metod att hjälpa elitidrottare övervinna sina rädslor. Skillnaden mellan de två psykologerna var att den ena ville att elitidrottaren skulle övervinna sina rädslor genom att slänga sig ut i det, möta sina rädslor, medan den andra fanns där för att prata med elitidrottaren om rädslorna. Två andra intervjuade berättar att de inte har någon användning av psykologen som finns tillgänglig för dem. De berättar följande:
“I don’t really use a psych. I don’t really need it” (Coley M, m.fl. 2016:13).
“I don’t feel like it’s made me feel overly better, I don’t feel like it’s helped my anxiety in any way” (Coley M, m.fl. 2016:13).
De intervjuade berättar också att även om det inte har hjälpt dem så är det viktigt att hjälpen finns tillgänglig eftersom den kan hända vem som helst, att man hamnar “där”, i ett negativt psykiskt mående som kan leda till psykisk ohälsa. Tillgång till hjälp kan vara en bidragande faktor till att motverka och förebygga psykisk ohälsa inom elitidrott (Coley M, m.fl. 2016).
Idrottspsykologerna Cecilia Åkesdotter & Göran Kenttä lyfter fram närhet till rätt hjälp som en potentiell hjälpande faktor för idrottare vars psykiska hälsa utmanas. De menar att om en elitidrottare redan har en kontakt samt en relation med en professionell behandlare så är detta positivt på två olika sätt. Dels blir det lättare för elitidrottaren att öppna upp sig till någon som man redan känner sig trygg med samtidigt som behandlaren redan känner elitidrottaren och kan hjälpa på ett annat sätt. Idrottspsykologerna menar att redan vid misstanke om psykisk ohälsa bör elitidrottaren hänvisas vidare till klinisk psykolog eller psykoterapeut. Detta i förebyggande syfte. Elitidrottare har också lyft fram att en stödjande attityd hos tränare och ledare har en avgörande betydelse för att underlätta att söka hjälp. Vikten av och betydelsen av tränaren lyfts fram här (Åkesdotter C, & Kenttä G, 2016).
I en intervjustudie av Amelia Gulliver m.fl. berättar en elitidrottare att media hade kunnat vara en stödjande faktor. Media är en stor del av dagens samhälle och har en stor påverkar på människor. När en elitidrottare söker hjälp för sin psykiska ohälsa så kan även media vända detta på olika sätt menar Gulliver m.fl. Överlag har media varit hårda mot elitidrottare som har varit öppna med sin psykiska ohälsa, i flera fall har media gjort att de har mått sämre.
Istället för att förvärra en situation så kan media använda sin makt till att vända det till något positivt.
“I think it makes...other people in the world that aren’t athletes realise that there’s nothing that’s different between us superstar athletes, as they might put our names to - you know, we’re all the same” (Gulliver A. m.fl. 2012:7).
I citatet berättar en elitidrottare att media kan göra så att andra människor ser att det är okej att må psykisk dåligt, att även de bästa atleterna gör det (Gulliver A, m.fl. 2012).
Sammanfattningsvis har vi i tidigare forskning gjort en översikt av den tidigare forskningen genom att lyfta fram problematik och utmaningar med den psykiska ohälsan inom elitidrotten.
Den tidigare forskningen är av relevans till vår problemformulering samt vårt syfte med denna studie som handlar om att undersöka hur psykisk ohälsa upplevs och uppfattas inom
elitidrotten för att få en djupare förståelse av vilka utmaningar som finns med den psykiska ohälsan inom elitidrotten.
Metod
I följande kapitel presenteras kvalitativ innehållsanalys som är den kvalitativa metoden som använts som ett tillvägagångssätt för datainsamling och dataanalys i denna studie. Den kvalitativa datan som används är självbiografier skrivna av elitidrottare om upplevelser av psykisk ohälsa inom elitidrott. Denna data är vald för att på bästa sätt kunna svara på våra
frågeställningar: Hur upplevs och uppfattas psykisk ohälsa inom elitidrott? Vilka utmaningar med den psykiska hälsan förekommer inom elitidrotten och vad kan detta bero på?
Metodval
Denna forskningsstudie har en kvalitativ metod i form av innehållsanalys. Innehållsanalys är en forskningsmetod där man analyserar innehållet i olika typer av texter. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys fann vi vår data i självbiografier som vi använt för att besvara frågeställningarna i denna studie. Vidare utgick arbetet från självbiografier som är relevanta i relation till syftet med studien: att undersöka hur psykisk ohälsa upplevs och uppfattas inom elitidrotten för att få en djupare förståelse om hur en idrott kan påverka en elitidrottares psykiska hälsa och mående.
Vid val av metod användes ett pragmatiskt förhållningssätt, det vill säga att studiens syfte och frågeställningar var avgörande för valet av metod (Eliasson A, 2018). Först formulerades ett problem med hjälp av en problemformulering. Detta för att sedan, genom studien, sträva efter att hitta en lösning eller ett svar på problemet. För att få en djupare förståelse av elitidrottares erfarenheter och upplevelser av psykisk ohälsa blev det lämpligt att göra en kvalitativ
innehållsanalys baserad på självbiografier skrivna av elitidrottare med psykisk ohälsa. Detta verktyg, innehållsanalysen, hjälper till att på bästa sätt söka svar i relation till
problemformuleringen (Eliasson A, 2018).
Metoden är av kvalitativ ansats då den utgår från människors upplevelser av ett fenomen, det vill säga av elitidrottares upplevelse av psykisk ohälsa. Livsberättelserna i självbiografierna kan hjälpa till att förstå vilka utmaningar som finns inom elitidrotten utifrån personernas erfarenheter och upplevelser (Eliasson A, 2018).
Urval
I denna studie användes ett målinriktad samt strategiskt urval vid val av självbiografier vilket betyder att utvalda livsberättelser används för att få fram kvalitativ data i relation till studiens syfte. Vid val av självbiografier användes urvalskriterium i form av olika inklusion-och exklusionskriterium. De inklusionskriterium som användes var att självbiografierna skulle vara skrivna av en elitidrottare, handla om olika typer av psykisk ohälsa, vara utgiven för max tio år sedan. Andra inklusionskriterier var olika sporter, både individuella samt lagsporter, samt att det skulle vara livsberättelser både från kvinnor och män. Genom exklusionskriterium avgränsas studien till svenska självbiografier, vilket gjorde att ett exkluderingskriterium blev internationella självbiografier.
Genom att fokusera på en viss grupps upplevelser, det vill säga elitidrottares upplevelser kring psykisk ohälsa, så kommer vi åt individens verklighet i form av tankar, känslor, upplevelser och erfarenheter. Detta ger sedan ett närmare intryck av individers sociala verklighet, vilket en kvalitativ studie strävar efter, samtidigt som vi får tre olika infallsvinklar (Ahrne G, &
Svensson P, 2015).
Efter att målinriktat och strategiskt urval genomförts valdes följande tre självbiografier:
Patrik Sjöberg med Markus Lutteman (2011) Det du inte såg. Nordstedts, Stockholm Martin Bengtsson (2007) I skuggan av San Siro: Från proffsdröm till mardröm. Nordstedts, Stockholm
Emma Igelström (2012) All in. Bladh by Bladh
Tillvägagångssätt
De tre självbiografierna lästes av båda författarna till denna studie. Till en början lästes böckerna översiktligt för att få en uppfattning av innehållet och en helhetsbild av böckerna.
Därefter transkriberades innehållet genom sammanfattningar och citat. Samtidigt så
genomfördes kodning av olika varianter som kopplades till olika situationer och händelser för att få fram våra teman. Vissa teman är genomgående i alla böcker medan andra endast finns i en eller två av böckerna (Bryman A, 2011). Följande teman med tillhörande underteman valdes ut vid kodningen av den kvalitativa datan:
Huvudteman Underteman
Fokus på prestation • Kampen inifrån och pressen utifrån
• Rädsla för att misslyckas En kamp mellan att vara sig själv och att
passa in
• Idrottsvärldens kultur
• Rädsla för att sticka ut
Sökande efter hjälp i det tysta • Att hantera sina känslor istället för att berätta
• Att söka hjälp är tecken på svaghet
Då våra teman skapades av innehållsanalysen så användes metoden tematisk kvalitativ innehållsanalys vid bearbetning av den kvalitativa datan.
Förförståelse och etiska övervägande
Den problembild som lyfts fram i problemformuleringar har vi en viss förförståelse kring då vi själva har varit aktiva inom elitidrott i flera år både som elitidrottare och tränare. Efter många år som elitidrottare samt tränare till elitidrottare har vårt intresse för ämnet psykisk ohälsa och elitidrott vuxit sig allt större. Vi har en vag uppfattning av psykisk ohälsa som vi blivit medvetna om på senare tid. Vi har inte samma erfarenhet av psykisk ohälsa som elitidrottarna i självbiografierna men vi har befunnit oss i elitidrottsmiljön och har därför en viss förförståelse kring det. Vi upplever att våra erfarenheter har varit till viss hjälp när vi har satt oss in ämnet men att vårt intresse för ämnet har varit till större hjälp (Aspers P, 2011).
I en forskningsstudie är det viktigt att tänka forskningsetiskt. Forskningsetiken utgår från en del etiska krav på forskaren samt krav på forskningens inriktning och genomförande. Denna studie utgår från offentliga böcker vilket innebär att vi inte behövt förhålla sig till etiska principer såsom sekretess eller anonymitet. Under studiens gång har vi haft med oss tankar såsom en balans mellan individskyddskravet och forskningskravet. Individskyddskravet handlar om att skydda medverkande i forskning från skada och kränkningar och
forskningskravet handlar om att det finns ett etiskt motiverat imperativ att bedriva forskning (Vetenskapsrådet, 2017).
Forskaretik handlar om forskarens ansvar gentemot forskningen och forskar uppdraget. Ett etiskt synsätt att se på forskaretiken är att vi i denna studie förhållit oss till vårt ansvar gentemot forskningen och forskar uppdraget genom att inte förvränga elitidrottarnas berättelser i självbiografierna. Vi har så långt som det är möjligt försökt att bevara
elitidrottarnas livsberättelser i självbiografierna genom att vara medvetna om att det är deras berättelser om upplevelser och uppfattningar om ämnet. Genom publicerade livsberättelser
vinklas. Vi vill även poängtera att livsberättelser i form av självbiografier är en tolkning av sanningen och inte en absolut sanning. Därför har det funnits en medvetenhet om att även vi behöver förhålla oss till hur vi tolkar deras svar. Detta för att få så hög trovärdighet i resultatet på studien som möjligt (Vetenskapsrådet, 2017).
Teoretiska perspektiv
I detta avsnitt presenteras tre teorier som har valts i relation till syftet med denna uppsats som är att undersöka hur psykisk ohälsa upplevs och uppfattas inom elitidrotten. Teorierna ska bidra till att analysera utmaningar för en elitidrottare som kan leda till psykisk ohälsa i självbiografiernas skildringar. Vi har valt teorier med olika perspektiv: sociologiska
perspektiv, socialpsykologiska perspektiv, dramaturgiska perspektiv. Detta för att i vår analys få en djupare förståelse om vilka utmaningar med den psykiska ohälsan inom elitidrott som finns utifrån självbiografierna.
Den första teorin som presenteras är stämplingsteorin som är grundad av Howard S Becker.
Beckers stämplingsteorin är en teori om avvikande beteenden som bygger på grundtankar om hur saker och ting får sin mening genom socialt samspel. En grupp med makt som pekar ut en grupp som avvikare och som därnäst börjar identifiera sig som avvikare med särskilda
erfarenheter (Becker H, 2006). Den andra teorin är Erving Goffmans teori om stigma som handlar om hur en avvikelse som pekas ut av andra människor, en avvikelse från normen, som sedan successivt individen börjar identifiera sig med och slutligen reducerar sin identitet som avvikare (Goffman E, 2020). Teorin om roller, skriven av Erving Goffman, som är den tredje teorin beskriver den sociala interaktionen som ett strategiskt rollspel (Goffman E, 2014).
Howard Becker - stämplingsteorin
Avvikande beteende är ett begrepp inom socialvetenskapen som i ett sociologiskt
sammanhang beskrivs som ett beteende som bryter mot sociala normer, inklusive formellt antagna regler och informella antagna regler. Howard Becker visar med sin stämplingsteori hur och varför någon blir en avvikare. Genom teorin kan vi också förstå hur samhällets regler skapas och tillämpas (Becker H, 2006)
Becker menar att stämplingsteorin är inom sociologin en teori om avvikande beteende som bygger på den symboliska interaktionismens grundtankar som handlar om att saker och ting får sin mening genom socialt samspel. Den mening som saker och ting har, förändrats genom de tolkningsprocesser som kommer till stånd i mötet mellan individerna, socialt samspel och det som finns och händer i deras omvärld. Stämplingsteorin går ut på att avvikelse inte är en egenskap hos en individ eller en grupp, utan uppstår i samspel mellan avvikare och icke- avvikare (Becker H, 2006).
Becker menar att stämplingsteorin handlar om vilken betydelse omgivningens reaktioner har för skapandet av avvikaren. Han menar att en grupp med makt pekar ut avvikaren och behåller därigenom sin makt. För att beskriva avvikandet som en utdragen och sammansatt process där en grupp med makt pekar ut en grupp som avvikare och som därnäst börjar identifiera sig som avvikare med särskilda erfarenheter använder Becker begreppen: primär avvikelse och sekundär avvikelse. Dessa begrepp kan ses som två steg för att förklara hur stämplingsprocessen går till (Becker H, 2006).
Den primära avvikelsen innebär att den avvikande handlingen blir en socialt accepterad roll.
Detta kan bero på sociala, kulturella, psykologiska, fysiologiska faktorer. Det kan handla om
att alla människor någon gång gör en avvikande handling som bryter mot samhällets normer och värderingar men handlingen är fortfarande normaliserad och socialt accepterad. Primära avvikelsen uppfattas som oönskad men individen identifierar sig inte med avvikelsen och påverkas inte av omgivningens reaktioner, om sådana skulle förekomma (Becker H, 2006).
Sekundär avvikelse är, enligt Becker, när den avvikande handlingen inte längre normaliseras.
Beroende på hur omgivningen reagerar på den avvikande handlingen så kan den komma till att bli en del av personens självbild. Det sker en brytpunkt då avvikelsen går från socialt accepterad till en självstämpling och en identifiering med det avvikande beteendet. När det sker samt att det avvikande beteende fortsätter, intensifieras och stärks så blir det en sekundär avvikelse enligt stämplingsteorin. Detta då stämplingen, den sekundära avvikelsen skapas av omgivningens reaktioner på den avvikande handlingen (Becker H, 2006).
Howard Becker förklarar stämplingsprocessen utifrån ett grundantagande om att avvikande beteende är sammanlänkat med omgivningens reaktioner och har ingen självständig existens utanför den sociala kontexten. Becker talar om avvikandet som en produkt av en transaktion som äger rum mellan någon social grupp och en individ som gruppen uppfattar som
regelbrytare. Becker resonerar kring att avvikandet ytterst handlar om tillämpning av regler och han menar att samhällets värderingar och normer avgör vilka handlingar som stämplas som avvikande. Han menar att den som inte lever efter gruppens regler upplevs som en avvikare (Becker H, 2006).
Stämplingsprocessen kan förklaras med hjälp av begreppen primär avvikare och sekundär avvikare. Vad gäller primär avvikelse så hänvisar Becker till brott mot en norm eller regel som inte leder till att överträdaren stämplas som avvikande, medan sekundär avvikelse hänvisar till ett avvikande beteende är ett resultat av att man offentligt märks som avvikande och behandlas som en utomstående (Becker H, 2006).
När andra tillämpar regler och sanktioner på en individ som primär avvikare så är den avvikande handlingen socialt accepterad, handlingen är identifierad. När handlingen sedan förknippas med individen och individen identifierar sig med den avvikande handlingen så har det skett en sekundär avvikelse. Detta sker i samspelet mellan individen och det omgivande samhället, menar Becker. Med hjälp av stämplingsteorin kan denna process förklaras som att individen är inte längre socialt accepterad, handlingen är inte längre normaliserad, och omgivningen har stämplat individen som avvikare, sekundär avvikelse, med hjälp av lokala regelverk utifrån samt samhällets värderingar och normer (Becker H, 2006).
Beckers påstående om att samhället skapar det avvikande beteendet genom tillämpning av regler har inget att göra med avvikandets orsaker eller individens egenskaper.
Stämplingsteorin handlar nämligen inte om de bakomliggande orsakerna utan om hur vägen in i ett avvikande beteende kan förstås. Den handling som skapar avvikare och det avvikande beteendet är gruppmedlemmarnas tillämpning av ett existerande regelverk på andra
människor och stämplingen av dem som är utanför samhället (Becker H, 2006).
Erving Goffman - Stigmatiseringsteori och identitetsteori
Stigma är ett begrepp inom socialpsykologin som sammanfattar hur individer hanterar eller styr sin identitet som anses vara avvikande. Stigma blir först aktuellt när det från alla sidor reses krav på att de som tillhör en viss kategori inte bara ska hålla på en viss norm utan också tillämpa den (Goffman E, 2020).
