Om man får vara med mer och bestämma över sig själv då skulle det bli roligt

”Om man får vara med mer och bestämma över sig själv då skulle det bli roligt”

Elevers medskapande i lärprocessen 7,5 p Kursansvarig

Höstterminen -07 Inger Brännström Johansson

Annika Ehn-Magnusson

Inledning

Mitt problem är att jag i princip aldrig erbjuder regelbundna tillfällen för mina elever att vara delaktiga i att bestämma innehåll eller att reflektera över sitt lärande.

Eller jag tycker att de tillfällen jag har inte blir riktigt bra. Precis när vi avslutat ett arbetsområde får eleverna skriva i sina loggböcker om hur de tycker att det gått för dem och vad de kan göra bättre till nästa gång men det är inte mer än så. Trots att vi tränat en del på detta blir reflektionerna mycket ytliga och innehållslösa.

Efter att ha läst kurslitteraturen samt Leif Strandbergs bok Vygotskij i praktiken fick jag lite nya idéer. Två av mina klasser har under en period läst samhällsekonomi.

Undervisningen har till största delen varit katederledd men de har också fått längre uppgifter som de tagit med sig hem eller arbetat med i grupp. Majoriteten av klasserna har tyckt att detta har varit ett mycket spännande område eftersom det verkligen är ”på riktigt”. Målet för ämnesområdet var att alla skulle kunna läsa en ekonomisk artikel eller se på A-ekonomi och förstå vad det hela handlar om.

Klasserna valde sedan att utvärdera i form av ett hemprov. De fick tre dagsaktuella artiklar med tre större frågor kring. Alla elever fick två dygn att arbeta hemma med provet. Alla hjälpmedel var godkända och jag underströk hur glad jag skulle bli om någon mailade artikelförfattarna eller ringde Anders Borg!

Jag hade först tänkt att min studie skulle handla om hur jag, tillsammans med eleverna efter baskursen skulle reflektera kring lärandet. Eleverna skulle under detta samtal vara med och bidra med sina frågor och funderingar till fördjupningsdelen.

Nu gick det inte som jag tänkt vilket gjorde att min studie tog en annan inriktning än den jag första planerat. Jag redovisar nu studie 1 och studie 2.

Studie 1

1. När hela arbetsområdet var klart och alla elever hade lämnat in sina hemprov samlade jag eleverna i grupper om ca 10 st i ett reflekterande samtal. Det innebar fem gruppsamtal.

Jag ställde fem frågor till eleverna:

a. Hur gjorde du för att hitta information och fördjupa din kunskap?

b. Varför tror du att hemprovet gav så bra resultat för hela klassen?

c. Vilka nya frågor väcker samhällsekonomi hos dig idag?

d. Hur ser du på frågan att vi lärare alltid avslutar ett avsnitt just när alla verkligen har kommit in i arbetet och lärt sig något nytt?

e. Hur vet du att du lärt dig något? Den sista frågan lade jag ut som en skriftlig uppgift i klassrummet. Tanken var att jag skulle sammanställa svaren och se om jag kunde se några mönster.

När jag sedan sett mönster i elevernas svar skulle jag presentera resultatet för klasserna och efter det föra en diskussion med eleverna. Förhoppningen var att vi tillsammans, med våra olika erfarenheter, kunskaper och synvinklar på

samhällsekonomin, skulle hitta några riktigt bra fördjupningar.

Min ursprungliga plan för detta projekt var alltså att eleverna, efter att vi arbetat med ekonomi i sex veckor, skulle bli medskapare av fortsättningen. Tanken var att de först när de kunde grunderna i ekonomi egentligen skulle kunna vara med och skapa fortsättningen med ett gott underlag och ett stort intresse. Det visade sig i de gruppsamtal jag hade med samtliga 44 elever att majoriteten inte alls var

intresserade av att vara med i en medskapande process precis där jag tyckte att det skulle passa. Nej de ansåg att om de skulle vara med och medskapa så ville de vara med tidigare i processen när de var mitt i någonting. Då fanns alla frågor och intresset. När grundkursen var slut vill man inte fortsätta mer.

Studie 2

Jag fick helt enkelt ta ut en ny riktning på projektarbetet. Jag kände någonstans att eleverna och jag hade olika syn på vad medskapande egentligen är. Jag såg det i första hand som att vara delaktig i klassrummets kollektiva lärande.

Sex nya frågor ställdes denna gång i enskilda samtal med en förståelsekarteliknande metod. Jag ville ”borra mig ner” i elevernas tänkande kring ordet medskapare.

1. Vad är det att vara medskapare?

2. Hur kan du vara del av ditt lärande?

3. Vad får du vara med och bestämma?

4. Hur påverkar det din lust att lära?

5. När vill du medskapa? Och hur skulle det kunna se ut?

Litteratur

Jag var ute efter att hitta sätt att arbeta mer elevaktivt. Att lära eleverna arbeta med de frågor som de tillsammans med mig hade ställt. Varför elevaktiva arbetssätt?

Scherp ger en bra sammanfattning:

En demokratifråga d v s att man ska ha makt över det egna lärandet.

Bidrar till att öka elevernas inre motivation att lära.

Bidrar till att den lärande tar ett större eget ansvar för lärandet.

Leder till mer integrerade och fördjupande kunskaper genom tillämpning av mer utvecklad inlärningsteori.

Bidrar i högre grad än andra arbetssätt till att utveckla egenskaper som initiativförmåga, ansvarstagande, kreativitet, samarbetsförmåga vilka bedöms vara särskilt viktiga för att utveckla vårt framtida samhälle.

Dagens ungdomsgeneration ställer högre krav på att deras skoltillvaro ska kännas meningsfull och inte vara något som man ska igenom för att få det bra om 10-20 år. Om man i högre grad knyter an till de frågor som de har ökar sannolikheten för att deras skoltillvaro blir meningsskapande.

Förbereder för det livslånga och livsvida lärandet.¹

Jag fastnade också direkt vid en fråga som Scherp, i en diskussion kring elevaktiva arbetssätt, citerar ur en studie av traditionellt undervisningsmönster (Scardamalia och Bereiter 1989).

Arbetsuppgifter i skolan syftar till att utveckla förståelse. Men dess utformning, såsom de tar sig uttryck, visar på dess ytliga karaktär. Det explicita målet är att fullborda en uppgift –att avsluta en läs-eller en skrivuppgift, att vara upptagen av en aktivitet, att lämna in en rapport, att svara på frågor osv. Den inlärningsteori som gestaltas genom denna ytstruktur är att det räcker att vara sysselsatt med en aktivitet eller en övning för att fördjupa sin kunskap. (…) Om man ska kunna komma vidare med frågor som ”Men hur gjorde du för att fördjupa din kunskap? Vad har du lärt dig som du inte kunde förut?

krävs att man förhåller sig till uppgifterna på ett annat sätt.”²

För att förhålla mig på ett annat sätt ställde jag för mig helt nya frågor till eleverna.

1 H-Å Scherp och G-B Scherp, Lärande och skolutveckling, Karlstad universitet, 2007, sid 38

2 Ibdn. sid.29

Mitt val av frågor till eleverna bottnade också i att jag efter att ha läst Strandbergs bok fick det bekräftat att man för att kunna vara medskapare i en lärprocess måste ha tillgång till hjälpmedel. Strandberg återkommer ständigt till detta i sin bok Vygotskij i praktiken. ”Barnen måste förstå att tänkande är en aktivitet som nyttjar hjälpmedel. Barnen måste lära sig att hjälpmedel finns, hur de nyttjas och att de skall nyttja dem.”³ Hur gjorde mina elever för att fördjupa sig? Jag var intresserad av hur eleverna genom att ”kunna” tänker kring viljan att fördjupa sig. Vilka nya frågor väcks?⁴ Jag var också med tanke på Vygostkijs ”fusklappar” ⁵ intresserad av varför resultatet blev så bra.

När min studie tar en ny vändning, en djupdykning i ordet medskapare, blir mina val för resten av genomförandet fokuserade kring ordet dialog. Det är som jag ser det grundläggande för medskapande i alla former. De tre böcker som jag haft som kurslitteratur och underlag visar sig då var exemplariska som kunskapskälla.

Vygotskijs ledord är aktivitet, interaktion och delaktighet. Om man skulle vara tvungen att sammanfatta dessa ord i ett skulle det nog bli medskapande. Vygotskij ser just dialogen som ett sätt att förverkliga dessa ledord. ”det mänskliga dialogiska mötet är en sällsam fruktbar kraftkälla, att meningsfulla interaktioner är grunden till allt lärande och att assymetriska, men jämlika, relationer kan skapa

utvecklingszoner”⁶ ”De tillfällen när elev och lärare lyssnar och talar med varandra, bidrar och tar emot den andres bidrag, inspirerar och låter sig inspireras är

pedagogiska guldstunder”⁷

Lärande är ett samarbete mellan barn och den vuxne. Läraren är utmanare och deltagare. De nya vetenskapliga begreppen öppnar ett nytt rum där eleven får flytta in sina föreställningar i.”⁸

Knud Illeris arbetar också med medskapande även om han inte använder den termen. Illeris ser precis som Vygotskij att lärande är två processer; en yttre

3 Leif Strandberg, Vygotskij i praktiken,Norstedts Akademiska förlag,2006 s.92

4 Hans-Åke Scherp , Erfarenhetslärandespiralen

5 Leif Strandberg, Vygotskij i praktiken, Nordtedts Akademiska förlag, 2006 s.84 -91

6 Ibdn s.54

7 Ibdn s.70

8 Ibdn s.153

intreaktionsprocess (som innebar någon typ av interaktion med omvärlden) och en inre psykologisk (där man införlivar de nya kunskaperna och färdigheterna med det man redan kan). De tre dimensionerna av lärandet Det Kognitiva- själva tänkandet, strävan att lära sig, skapa mening, att bygga på med kunskap och färdigheter, Den Emotionella dimensionen- viljan och motivationen att lära, själva drivkraften. Här måste det råda en inbjudande miljö, ett respektfullt bemötande och stöd i

läroprocesseen. Den sociala dimensionen- lärande innebär samspel med andra. Det är dialog och lärande möten.⁹ .

Osäkerhet,nyfikenhet eller otillfredställda behov hör till det som får oss att söka ny kunskap, skaffa oss större förståelse eller tillägna oss nya färdigheter för att återskapa balansen.¹⁰

Scherp har en utmärkt metafor för eleverslärmiljö, en näringskedja¹¹.

”Utifrån empirin, lärares och skolledares föreställningar om hur man på bästa sättet bidrar till elevers lärande skulle stjälken dvs. lärprocessen vara

uppbyggd av utmanande möten mellan elever sinsemellan och med läraren, där man som elev känner sig sedd av en lärare som är lyhörd och intresserad av hur eleven tänker som grund för det utmanande mötet. Dialogen och elevens medskapande i en meningsskapande process där inifrånmotivationen för lärande dominerar, nämns på olika sätt som utmärkande för en lärmiljö som i hög grad bidrar till förverkligandet av skolans uppdrag”.¹²

Diskussion

Jag återvänder till min första studie. Hur gjorde eleverna för att hitta information och fördjupa sin kunskap? Helt plötsligt ser jag att denna undersökning, som jag i och för sig tyckte var intressant men inte så givande i mitt projektarbetet, var ytterst relevant. Majoriteten av eleverna hittar information och fördjupar sin kunskap genom att samtala med mamma, pappa, grannar eller morfar.

De tittar i läroboken och arbetar med Internet. De förstod helt enkelt att tänkandet är en aktivitet som kräver hjälpmedel. När man för en dialog med t ex morfar blir

9Ibdn. 41-46 samt anteckningar från Ingers sammanfattning av Illeris 7/12-07

10 Knud Illeris, Lärande Studentlitteratur2006, s.43

11 H-Å Scherp och G-B Scherp, Lärande och skolutveckling, Karlstads universitet, 2007:3, s 265

12 Ibdns.266

samtalet ”en fruktbar kraftkälla”, interaktionen är helt enkelt lärande de lära sig saker som de inte kunde förut. De berättade också att de om de tänkte efter såg de vanliga prov som ”helt sjuka”.- Där sitter vi inlåsta och ska försöka komma ihåg saker. Hemprov är bättre då har alla samma chans, de är inte bara de med bra minne som lyckas.

Hjälpmedlen gör eleverna till medskapare i deras inlärningsprocess. Om man ska vara medskapare i sin individuella utveckling måste man få använda allting som finns omkring, samt föra samtal med alla dem som vet.

När eleverna reflekterade kring varför det gick så bra för dem med ett hemprov var det framförallt lugnet kring hemprovet som de flesta uppskattade. Lugn att leta information, tid att tänka. Ingen stress kring att glömma detaljer. ”- Det var bara att slå upp det ord man saknade i läroboken, tiden kunde man ge åt funderingar istället för detaljer. Man slapp hjärnsläppet/behöver inte glömma bort alltonödigt/komman inte ihåg detaljerna kunde man bara titta i böckerna/man kan tänka över frågorna mer inte memorera detaljerna.” Om eleverna får vara med och bestämma på vilket sätt de vill utvärdera/fördjupa sin kunskap väljer det att göra det hemma i en naturlig miljö. (42 av 44 elever ville göra hemprovet igen. De 2/44 som inte ville göra hemprov igen tyckte att man blev trött av hemprov för att man jobbar mer, och ville inte göra om det därför!!)

Vygotskij pratar mycket om olika rum för olika typer av lärande. Rummet för enskilt tankearbete finns troligen utanför klassrummet: i biblioteket, i hemmet eller annan lokal som eleven finner lämplig.¹³ Eleverna behöver enligt egen utsago en skön miljö när de arbetar någon tyckte också att det var skönt att man kunde göra andra saker när man satt och skrev, se på TV t ex.

Eleverna hade inte många nya frågor att komma med. Arbetsområdet hade inte, när det var avslutat, väckt nya spännande frågor. Några enstaka idéer om att fortsätta arbeta med aktier fanns. Med övertygande tydlighet framkom (både i studie 1 och 2) att eleverna inte var intresserade av att formulera nya frågor efter baskursen.

13 Lief Strandberg, Vygotskij i praktiken, Norstedts Akademiska förlag, 2006,s.40

Frågorna skulle man få ställa mitt i när man var som mest intresserad. ”- När man var inne i arbetsområdet hade jag fler frågor. Nu har jag glömt frågorna.” Själv är jag en exakt beskrivning av de lärare som Scherp pratar om i lärande och

skolutveckling när det gäller elevaktiva arbetssätt. ”En grundföreställning bland lärare tycks således vara att man inte kan tillgodogöra sig sig baskunskaper inom olika ämnen genom elevaktiva arbetssätt utan dessa baskunskaper ses i hög grad som en förutsättning för elevaktiva arbetssätt.”¹⁴ Jag brukar alltså inte använda elevaktiva arbetssätt under själva baskurserna. Eleverna håller med Hans-Åke och tycker att det är precis just här mitt i baskunskaperna som de vill vara med och ställa egna frågor och arbeta med dem!

Frågan hur eleverna vet att de lärt sig något är mycket spännande. Ett av de vanligaste svaren var att de vet att de lärt sig något eftersom de vid olika sammanhang kan använda sig av sin kunskap. En aktiv handling.

Enligt Illeris sker lärande på tre plan:

1. Man skaffar sig kunskaper och kvalifikationer

2. Man inbegriper känslorna och genomgår en personlig utveckling

3. Man samspelar med omgivningen och interagerar i ett socialt sammanhang

Mina elever visade i de enskilda samtalen att en dialog med läraren skulle kunna innehålla alla tre dimensioner. Själv upplever jag att det är precis de tre planen som eleverna vill ha och det som de menar med medskapande.

”Jag vet att jag lärt mig något eftersom jag vid olika sammanhang kan använda mig av min kunskap”(7 elever sa så) ”Om man pratar om det efteråt, att skolan lärt en något som man vet så bra att man kan fortsätta prata om det, även med sina egna åsikter inblandade”. (4 st)

Jag såg medskapande först som delaktighet och demokrati för kollektivet. När eleverna först svarade på den frågan tänkte de också först på medskapande i stort:

Att de kollektivt får vara med och skapa sin arbetsdag. Hur de ska redovisa, vilket

14 H-Å Scherp och G-B Scherp, Lärande och skolutveckling Karlstad universitet, 2007:3, s.179

arbetssätt som vi ska använda, när vi ska ha prov eller projektarbeten. När frågan blev mer konkret; - Hur kan du vara del av ditt eget lärande? fick jag andra svar.

Eleverna har lärt mig att det också är att kunna påverka sin högst privata inlärning. I en dialog med läraren. Få utmanande uppgifter, skapa lite obalans så att de

utvecklas. Få svar på egna frågor som leder till nya funderingar. Eleverna vill ha med mig i sitt skapande av kunskap. De är inte speciellt intresserade av de stora generella. De vill påverka i sitt eget personliga kunskapsuniversum Detta upplever jag vara en av Scherps käpphästar. Om man intresserar sig för elevernas frågor, föreställningar och livsvärld ökar sannolikheten för att de intresserar sig för skolans värld”¹⁵. I mina intervjuer fick jag följande svar så mycket väl stämmer överens med detta. ”Om man får lära sig mer på just det man själv är intresserad av, ens egna frågor kommer det att gå mycket bättre”. ”Jag skulle lära mig massor om jag fick arbeta i smågrupper med en lärare”. Kan man mycket pratar man mer om det och då lär man sig ännu mer. Ex. ekonomi, det pratar vi mycket om hemma”.

Eleverna ville också medskapa tillsammans med andra elever i ”typ” föreningar eller diskussionsgrupper”

Strandberg beskriver också detta men är mer inne på den assymetriska dialogen,

”Läraren har många gånger en exklusiv roll att vara den som vet mer än eleverna. Läraren vet dessutom hur olika lärmoment hänger samman med fortsatt utveckling i respektive ämne och hur de kan vara relaterade till andra lärmoment och ämnen. Vid olika tillfällen erbjuds eleven det exklusiva tillfället att tillsammans med sin lärare få föra en dialog kring de läraktiviteter som hon eller han är engagerad i.”¹⁶

Detta stämmer väl överens med mina elever. På frågan hur de kan vara en del av sitt lärande svarade en flicka att ”Prata med läraren –typ personlig coaching oftare med utvärderingsfrågorna som bas.”

Om jag nu sammanfattningsvis ska ta fram det jag lärt mig under denna studie så är det att jag måste ”vårda tulpanen”. Min växt (i Scherps näringskedjan som metafor förelevers lärmiljö) är lite torr och tilltufsad men jag har idéer för återhämtning.

Hemprov är ett mycket lyckat arbetssätt. Jag gör det ofta men har aldrig reflekterat tillsammans med eleverna över varför det fungerar så bra. De använder sig av alla

15 Ibdn. S 268

16 Lief Starandberg, Vygotskij i praktiken, Nordsteds Akademiska förlag,2006, s. 39

möjliga redskap i sitt lärande. De frågar mammor, grannar och banktjänstemän. De letar på nätet och använder anteckningarna från lektionerna. Om elever ska kunna vara aktiva medskapare måste de få tillgång till världen! De kan arbeta i lugn och ro och lägga tid på funderingar istället för detaljer. De vet att de har lärt sig något eftersom de märker att de kan använda sin kunskap i olika sammanhang.

Eleverna vill vara medskapare just här nu, precis när de bra frågorna dyker upp och inte precis där jag tycker att det passar bäst. Detta ska jag bli mer lyhörd på. Jag ska pröva att ha mindre seminarier så där bara ”mitt i” för att medskapa tillsammans med eleverna.

Att medskapande är ett omfattande begrepp har blivit tydligt. Dels handlar det om stora generella frågor som hur de ska arbeta, när utvärderingen ska ske och hur den ska se ut MEN det handlar också om att i en dialog med läraren komma vidare i sin egen utveckling. Få svar på hur man ska komma vidare, svar på sina frågor och tillsammans knäcka nya fräsiga frågor.

Idag har vi handledning i skolan men det är en allmän handledning jag som mentor har kanske en gång i månaden. Eleverna i min undersökning var mycket tydliga med att de ville ha sittningar med läraren i det ämnesområde de höll på att arbeta med så att man skulle kunna gå ner på djupet. Det har jag inte rent tidmässigt klurat ut hur jag ska lösa än.

Bilaga 1

a. Hur gjorde du för att hitta information och fördjupa din kunskap?

Prata med mamma eller pappa* 9 7 7 2 25

Morfar 1 1

Prata med syskon 2 1 3

Prata med klasskompisar 2 4 3 9

Titta i läroboken 7 2 1 1 11

Använde lektionsanteckningarna 7 7 7 9 30

Ringde en bank 1 1

Pratade med en bekant till familjen 2 1 1 4

Internet 1 7 5 4 17

Annan bok ”typ” uppslagsbok 1 2 3

* Många elever, hälften, upplevde att föräldrarna inte kunde så mycket.

b. Varför tror du att hemprov gav så bra resultat för hela klassen? (Detta vet jag inte just nu men hemprov brukar bli bättre)

Ingen stress under provet 20

I skolan blir det stressigt när alla lämnar in 1

Man kunde ta hjälp/fråga alla/leta fakta överallt Det gör att man blir lugn 25 Man fick tid till att klura 9

Det kände som om man hade mycket tid

Man slapp hjärnsläppet/behöver inte glömma bort allt onödigt/kom man inte ihåg detaljerna kunde man bara titta i böckerna./ man kan tänka över frågorna mer inte memorera allt 13

Jag kunde jobba när det passade mig bäst 2 Alla hängde med på lektionerna 2

För att jag ansträngde mig mer än vanligt 1

När man ska tänka och formulera sig är det bra att göra det i en skön miljö. 1 Man visar mer vad man kan om man får tid och lugn och ro 1

Ett tydligt provområde lätt att fördjupa sig 1 Läraren berättar bra och ritar bra bilder 2

Bra att man får bra anteckningar 4

Man hade chans att diskutera med andra och kanske tänka om 2 I skolan nöter man in och kan bara det sedan glömmer man det 1

Man kan göra andra saker medan man sitter och skriver titta på TV tex 1 Man blir trött av hemprov för att man jobbar mer 2

Man hinner läsa igenom provet hur många gånger som helst 1

Alla har samma chans på hemprov det är inte bara de med bra minne 1 Området är lätt 1

c. Vilka nya frågor väcker samhällsekonomi hos dig idag?

Guldpris och inflation, Kan Guldpris förlora värde? Varför är guld mer värt än silver?

Jag vill veta mycket mer om aktier. Ser ekonomin annorlunda ut i en diktatur?

Andra länders ekonomi

Hur startar man ett företag? Företagsekonomi Kunna gå djupare tex hur man betalar räkningar Investeringar av olika slag

Varför går kronkursen upp och ner? Kan man köpa ett land?

d. Hur ser du på frågan att vi lärare alltid avslutar ett avsnitt just när alla verkligen har kommit in i arbetet och lärt sig något nytt?

Man glömmer nog mindre om man fördjupar sig mer.

Gör en ordentlig fördjupning efteråt

Man skulle kunna komma tillbaka till området igen Det skulle vara bättre att göra en återkoppling tidigare

När man var inne i arbetsområdet hade jag fler frågor Nu har jag glömt frågorna Ta upp ämnet igen typ inom något annat så att man kan ”använda” sina kunskaper.

Ämnet ska knyta an till nästa område så att man får någon nytta av det.

Återkomma till ämnet i slutet av terminen Repetition

Skolan ska ge basen fördjupa sig får man göra hemma Det är skönt att släppa ett område

5. Hur vet du att du har lärt dig något?

Gör man hemprov kommer man ihåg bättre 1

Jag kan se ekonominyheterna/nyheterna och förstår 5

Jag vet att jag lärt mig något när jag kan redovisa mina kunskaper ”utan att tänka” 4 Är ämnet kul lär jag mig lättare 2

Jag vet att jag har lärt mig något eftersom jag vid olika sammanhang/ i vardagen kan använda mig av min kunskap 7

Jag kan fördjupa mig längre i vissa områden eftersom jag har grundkunskapen 1 När jag kan förstå när andra pratar (om ekonomi) och jag själv också kan prata 5 Om någon frågar mig så kan jag svara 4

Jag vet att jag har lärt mig något när jag efter förhör tänker på ämnet i vardagliga sammanhang. 1

Jag märker ofta att de saker som jag lär mig är otroligt användbara i vardagliga sammanhang då jag faktiskt ofta får användning av kunskapen strax inpå. 1

Om jag läser något helt annat och kommer på typ Men det där är ju typ som det där! 1 Man känner sig säker om man ska ha prov på det 1

Om man höjt sina betyg/får bra resultat på provet 10 När man får en aha upplevelse 2

Om man pratar om det efteråt, att skolan lärt en något som man vet så bra att man kan fortsätta prata om det, även med sina egna åsikter inblandade 4

Om man pluggar, väntar 2 dagar och sedan kan man det fortfarande 6 Jag lär mig bätte om jag vet att det är användbart 1

När man kan berätta om det 2

Magkänsla Man känner liksom när man kan det 4

Bara för att man kan det på provet så betyder det inte at man kan det sen 1

Bilaga 2

Fyra elever intervjuades 2 flickor och två pojkar. Samtliga hade varit delaktiga i gruppsamtalen. Jag valde själv ut eleverna som skulle deltaga. (Alla fyra betygsnivåer)

1. (E ) Att vara med och skapa något i skolan. Hur vi arbetar och vad vi arbetar med.

Det är svårt för alla vill inte vara med, man vill att läraren ska leda.

(L) Personer som hjälper till att skapa, bestämma över olika saker i skolan.

På lektionerna, hur man ska undvika mobbing, hur man ska arbeta.

(O) Planera med/tillsammans med läraren.

(F) Vara delaktig i planeringen, vad man ska göra på timmarna.

2. (E)Genom att prata med läraren. Det bästa skulle vara enskilda samtal. Där skulle man kunna ställa frågor man har , om det går för fort.

(L) Att kunna påverka på lektionerna ex säga att nu går det för fort, stanna upp ett tag. Det skulle vara roligt om man kunde bilda någon typ av

”föreningar” liksom diskussionsgrupper om viktiga frågor där man kan fördjupa sig. Egentligen ska bara elever finnas med i dessa grupper då kan man prata och undra lite mer öppet. Ibland kan läraren vara med.

Man ska ha utvärderingar ofta gärna en gång i månaden. Ex Hur har du jobbat, Hur kan du förbättra dig?

Prata med läraren- typ personlig coaching oftare med utvärderingsfrågorna som bas.

MEA frågorna är så generella det är bättre med enskilda samtal om undervisning.

(O) Jobba och hänga med i arbetet. Läraren ska ibland sitta med en grupp på 4-5 elever och de ska få chans att bombardera med frågor.

(F) Prata enskilt med läraren om vilket sätt man bäst lär sig.. För mig är det att läraren berättar och skriver stödord/meningar.

3. (E)När det gäller innehållet har jag inget behov av att vara med och bestämma.. Däremot vill jag kunna påverka när saker ska vara inne, hur vi ska arbeta med materialet och hur vi ska redovisa.

(L) idag får vi påverka generella saker i skolan inte individuella saker det som är mellan elev-lärare. Där skulle man kunna nå enskilda lösningar.

Vi påverkar egentligen inte så mycket i skolan.

(O) Lärarna ser inte så seriöst på att låta eleverna vara med och bestämma.

Jag vill varar med och bestämma tex hur lång tid som vi ska arbeta med ett område, inte innehåll. Idag får vi påverka redovisningssätt och lite arbetssätt.

(F) Egentilgen ingenting möjligen lite hur vi ska redovisa.

4. (E)Om man får lära sig mer, på just det man själv är intresserad av –ens egna frågor, kommer det att gå mycket bra.

(L) Om man får vara med mer och bestämma över sig själv då skulle det bli roligt.

(O) Jag skulle lära mig massor om jag fick arbeta i smågrupper med en lärare. Kan man mycket pratar man mer om det och då lära man sig ännu mer (ex. ekonomin där pratade vi mycket hemma).

(F) Det skulle gå mycket bättre.

5. (E)Det är svårt att vara med och bestämma i början av terminen. Det är för stort då.

(L) Mitt i arbetsområdet. Vilka frågor vill ni arbeta med? Åt vilket håll ska vi arbeta? Det är svårt att vara med och bestämma vad man ska arbeta med i början av terminen. Gå långsamt framåt, sedan får man stanna upp och medskapa. Läraren ska ha grepp om undervisningen.Precis före hemprovet skulle man behöva coaching läraren skulle sitta och besvara frågor.

(O) Mitti eller efter 1/3, då vill man vara med och påverka hur man själv vill ha det. Val för sig själv.

(F) Ungifär vid halva tiden. När man vet vad det handlar om. Då kan man lite och vet hur man vill gå vidare. Idag är det aldrig så. Arbetsättet vill man vara med och påverka hela tiden.

6. (E)mitt i eller mot slutet av ett arbetsområde är bäst. Då kan man påverka inriktningen och fördjupningar då har man lite alternativ.

(F) Man får jobba vidare efter att klassen röstat/diskuterat hur fortsättningen ska se ut.