Samtalen som gör skillnad
Etnografisk utvärdering av pilotprojekt gällande RFSU Stockholms sexualupplysande samtal riktade till
ungdomar och unga vuxna på HVB-hem
Utvärderingen har genomförts av Splitvision Research på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm
November 2016
A"tyd&
Kunskap&
Värdering&
Förståelseram&
Normsystem&
Ömsesidighet&
Lyssna&
Kärlek&
Kåt&
Mödomshinna&
Ja/nejBsignaler&
Onani&&
Känna&
SkaE&
Veck&
Innehållsförteckning
FÖRORD ... 3
KAPITEL 1 OM PILOTPROJEKTET ... 4
1.1 OM PILOTPROJEKTET ... 5
1.2 OM RFSUS UPPLÄGG ... 6
KAPITEL 2 HUR UTVÄRDERINGEN HAR GENOMFÖRTS ... 8
2.1 SYFTE OCH MÅL MED UTVÄRDERINGEN ... 9
2.2 HUR UTVÄRDERINGEN HAR GENOMFÖRTS ... 10
KAPITEL 3 OM UNGDOMARNA ... 13
3.1 BESKRIVNING AV UNGDOMARNA SOM INGÅR I UTVÄRDERINGEN ... 14
3.2 STATISTIK GÄLLANDE NYANLÄNDA UNGDOMAR ... 14
KAPITEL 4 OM RFSUS SEXUALUPPLYSANDE SAMTAL, ENLIGT UNGDOMARNA ... 16
4.1 KUNDRESAN ... 17
4.2 BEMÖTANDE OCH PEDAGOGIK ... 25
4.3 RELEVANS AV INNEHÅLL OCH NYTTA ... 30
4.4 EKOSYSTEM ... 36
4.5 UNGDOMARNAS FÖRSLAG PÅ FÖRBÄTTRINGAR ... 38
KAPITEL 5 SLUTSATSER, REFLEKTIONER OCH REKOMMENDATIONER ... 39
5.1 SLUTSATSER OCH REFLEKTIONER ... 40
5.2 REKOMMENDATIONER ... 44
REFERENSLISTA ... 46
OM SPLITVISION RESEARCH ... 47
Förord
RFSU Stockholm har, på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm, under hösten 2016 genomfört sexualupplysande samtal med ungdomar på tre HVB-‐hem i Stockholmsområdet inom ramen för pilotprojektet ”Sexualupplysande samtal på HVB-‐hem”. De har även utbildat personal på dessa HVB-‐hem och volontärer i att ha upplysande samtal med ungdomar om sex, relationer och kroppen.
Denna rapport presenterar resultatet från den del av utvärderingen av pilotprojektet som gäller ungdomarnas upplevelser. Parallellt genomför CES, Centrum för Epidemiologi och samhällsmedicin, en utvärdering av den del som riktas till personal på HVB-‐hem.
Denna utvärdering har genomförts av Splitvision Research AB på uppdrag av Christina Ericson, Länsstyrelsen Stockholm och har utförts under perioden september – november 2016.
Rapportens titel ”Samtalen som gör skillnad” har valts med utgångspunkt från att det har varit en gemensam nämnare som flertalet ungdomar har förmedlat i intervjuerna.
Vi vill tacka alla ungdomar som har ställt upp och medverkat i intervjuerna.
Vi vill även tacka personalen på Vårljus tre HVB-‐hem för er hjälp med rekrytering och facilitering i samband med intervjuerna. Tack även till RFSUs informatörer för att vi fick intervjua er samt för att vi fick vara med och observera på några av de sexualupplysande samtalen på HVB-‐hemmen.
Läsanvisningar
Rapporten har skrivits för att vara till nytta för samtliga parter som arbetar med ensamkommande ungdomar alternativt med sexualundervisning till nyanlända ungdomar.
De delar av rapporten som utgörs av rekommendationer och
förbättringsinsatser vänder sig till er som är beslutsfattare på regional eller nationell nivå eller som arbetar inom RFSU Stockholm.
När vi i rapporten har använt oss av citat från intervjuade, representerar de vad flera av de intervjuade ungdomarna har uttryckt.
När vi i rapporten använder begreppet sex och samlevnad så syftar vi till kunskaper inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).
K apitel 1
Om pilotprojektet
KAPITEL
1
1.1 Om pilotprojektet
”Sexualupplysande samtal på HVB-‐hem” är ett pilotprojekt som under 2016 har genomförts av RFSU Stockholm (i rapporten kommer vi fortsättningsvis referera till RFSU) på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm. Projektet har utförts på tre HVB-‐hem för nyanlända och asylsökande ungdomar och unga vuxna i Stockholm.
Inom ramen för pilotprojektet har RFSU utbildat nyanlända ungdomar på HVB-‐hem. De har även utbildat personal på HVB-‐hem och volontärer i att ha upplysande samtal med ungdomar om sex, relationer och kroppen.
Personal på HVB-‐hem och volontärer har inkluderats eftersom dessa är normgivande personer i de nyanländas och asylsökandes miljö och dessa kan i sin tur påverka föräldrar och skolpersonal med flera.
Med ”Sexualupplysande samtal på HVB-‐hem” testar RFSU sitt vidareutvecklade och anpassade sexualupplysningsmaterial
”Sexualundervisning på lättare svenska” (det senare materialet används vid sexualundervisning för ungdomar som studerar på
Språkintroduktionsprogrammen).
En målsättning med pilotprojektet är att en klar majoritet av ungdomarna som bor på de tre HVB-‐hem som ingår i pilotprojektet ska ha tagit del av RFSUs sexualupplysande samtal inom ramen för pilotprojektet1. Enligt tabell 1:1 har majoriteten av ungdomarna (drygt sex av tio) i någon omfattning tagit del av RFSUs sexualupplysande samtal.
Visättra Vallentuna Jakobsberg
Antal ungdomar som bor på respektive HVB-‐hem vid tiden för pilotprojektets genomförande hösten 2016
30 9 11 Tot 50
Antal ungdomar som i någon omfattning har deltagit på RFSU Stockholms sexualupplysande samtal på Vårljus tre HVB-‐hem hösten 2016
7-‐16 st (I snitt runt 10)
4-‐6 st
(I snitt 5) 6-‐9 st
(I snitt 8) Tot 31
Tabell 1:1. Antal ungdomar och unga vuxna som har deltagit i RFSU Stockholms sexualupplysande samtal på HVB-hem i Stockholms län 2016 samt som har intervjuats inom
ramen för utvärderingen. Källa: RFSU Stockholm.
1 Notera att vi inom ramen för denna utvärdering enbart tar upp målsättningen som berör ungdomarna (inte personal och volontärer). Enligt Länsstyrelsen Stockholms projektplan ser målsättningen i sin helhet ut på följande vis: ”Målsättningen är att RFSU Stockholm inom pilotprojektets ramar genomför sexualupplysning vid minst tre HVB-‐hem, där en klar majoritet av personalgruppen (även volontärer) och de boende ska ha tagit del av utbildningen innan projekttiden är slut.”
Syftet med projektet är, enligt Länsstyrelsen Stockholms projektplan, att testa ett sexualupplysningsmaterial och koncept vid HVB-‐hem för nyanlända och asylsökande för att bidra till att öka kunskaperna för ensamkommande ungdomar om bland annat den egna kroppen, säkrare sex, STIer, lagar och rättigheter. Ett syfte är också att genom samtal om ömsesidighet och kroppslig integritet kunna motverka ojämlikhet, sexuella trakasserier, våld och hot om våld (även i hederns namn).
Pilotprojektet är en del av Länsstyrelsen Stockholms förebyggande arbete med så kallad universell prevention för att minska antalet våldsutsatta personer i länet.
1.2 Om RFSUs upplägg
Genom en vidareutveckling och anpassning av metodmaterialet Sexualundervisning på lättare svenska (som utgörs av sex-‐ och
samlevnadsundervisning på skolor till Språkintroduktionselever) önskar RFSU ta sex-‐ och samlevnadsundervisning vidare till en ny arena: ungdomar boende på HVB-‐hem.
RFSUs arbete med att stärka ungdomarna sker 1) dels genom att öka kunskapen hos ungdomarna själva, 2) dels genom att stärka HVB-‐
personalens kunskaper och 3) dels genom att stärka volontärer som på olika sätt kommer i kontakt med ungdomarna.
1. Sexualupplysande samtal med ungdomarna som bor på HVB-‐hem.
Samtalen genomförs med ett upplägg av tre pass à två timmar.
Respektive pass sker med (minst) en veckas mellanrum. På två av HVB-‐hemmen har två informatörer genomfört samtalen och på HVB-‐hemmet med flest ungdomar har tre informatörer genomfört samtalen.
Under de sexualupplysande samtalen samtalar informatörerna från RFSU om den egna kroppen, säkrare sex, STIer, lagar och
rättigheter, ömsesidighet och kroppslig integritet. Ungdomarna själva har också möjlighet att påverka samtalen om det finns specifika frågor de vill diskutera.
Totalt har 31 ungdomar deltagit i RFSUs sexualupplysande samtal, se tabell 1:1.
2. Fortbildning för personal på HVB-‐hemmen för att stärka personalen som är närvarande i ungdomarnas vardag i att
kunna ”fånga frågan i flykten” och att kunna bedriva inkluderande, normkritiska och informativa samtal om sex, relationer och sexuell hälsa. Utbildningen har även fokuserat på att inspirera personalen att initiera riktade insatser (exempelvis temakvällar, filmvisningar med diskussion eller liknande), att bemöta eventuell
sexism/homofobi samt ökad beredskap för hänvisning till andra
professionella vid behov.
Syftet är att sexualupplysningen till ungdomarna kan fortgå även efter RFSUs besök. Det finns även möjlighet att förebygga eventuella normativa yttringar från personalens sida som skulle kunna kränka ungdomarnas sexualitet, könsidentitet med mera.
Totalt har RFSU utbildat 32 medarbetare på de tre HVB-‐hemmen som ingår i pilotprojektet.
3. Fortbildning för volontärer (exempelvis läxhjälpare, kompisgrupper och mentorer) som på olika sätt kommer i kontakt med
ungdomarna som bor på HVB-‐hemmen.
Totalt har RFSU utbildat 8 volontärer.
K apitel 2
Hur utvärderingen har genomförts
KAPITEL
2
2.1 Syfte och mål med utvärderingen
Denna utvärdering görs med utgångspunkt från ungdomarna och de unga vuxnas upplevelser (i rapporten kommer vi fortsättningsvis referera till unga och unga vuxna som ungdomar) och ska ge en bild av vad
ungdomarna själva tycker om de sexualupplysande samtalen och vilka effekter de upplevs ha enligt dem i deras vardag.
Syftet med utvärderingen
Syftet med utvärderingen är att synliggöra:
§ Hur ungdomar på berörda HVB-‐hem upplever RFSUs
sexualupplysande samtal sett till bemötande, nytta och relevans av innehåll och pedagogik.
§ Vilka effekter de sexualupplysande samtalen har (kan tänkas leda till) i ungdomarnas liv enligt de ungdomar som deltar i samtalen (effekter som exempelvis om de sexualupplysande samtalen har lett till en ökad öppenhet att själva våga prata om sexuell hälsa och till självbestämmande över sin egen kropp).
§ Om det finns delar av de sexualupplysande samtalen som har varit mindre bra eller som uppfattats som stötande.
Målgruppen
Målgruppen utgörs av ungdomar som bor på något av Vårljus tre berörda HVB-‐hem för nyanlända och asylsökande (se nedan) och som i någon omfattning har deltagit i RFSUs sexualupplysande samtal under hösten 2016, totalt 31 ungdomar. På samtliga tre HVB-‐hem utgörs de boende ungdomarna av killar i åldern 15-‐18 år. Totalt sett bor det 50 ungdomar på de tre HVB-‐hemmen. För mer information om antalet ungdomar som har deltagit i de sexualupplysande samtalen och/eller bor på de berörda HVB-‐
hemmen, se tabell 1:1.
De berörda HVB-‐hemmen (Vårljus) som omfattas av pilotprojektet är:
§ Jakobsberg
§ Vallentuna
§ Visättra
2.2 Hur utvärderingen har genomförts
Utvärderingen har genomförts med en etnografisk metodik, där insikter har samlats in med hjälp av semistrukturerade gruppintervjuer med 20
ungdomar och semistrukturerade djupintervjuer med 2 ungdomar, se Illustration 2:1.
Insikterna som presenteras i rapporten är uppbyggda dels på de intervjuade ungdomarnas svar och resonemang, dels på vår analys av deras svar och resonemang.
Illustration 2:1. Antal ungdomar som har intervjuats på respektive HVB-hem.
För att få förståelse för den kontext som de sexualupplysande samtalen sker i, har vi deltagit vid fyra av RFSUs utbildningspass.
Efter det att vi intervjuat ungdomarna, intervjuade vi två av RFSUs informatörer runt deras upplevelse av de sexualupplysande samtalen.
Vid analysen av utvärderingen har vi, utöver resultatet från denna utvärdering, även tagit med oss erfarenheter runt hur det är att vara nyanländ ungdom och synen på sex och samlevnad från en tidigare utvärdering vi genomfört2.
2 Etnografisk utvärdering av RFSUs utbildningsinsats ”Sexualundervisning på lättare svenska”. 2016. Splitvision Research. Genomförd på uppdrag av Stockholms läns landsting med ekonomiskt stöd från statsanslaget Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar.
Vallentuna(
Jakobsberg(
Visä2ra(
Intervju)6:)Gruppintervju)med)2)killar) Intervju)7:)Gruppintervju)med)2)killar) Intervju)8:)Gruppintervju)med)3)killar) Totalt:)7)killar)
)
Intervju)2:)Gruppintervju)med)3)killar) Intervju)3:)Enskild)intervju)med)1)kille) Totalt:)4)killar)
Intervju)1:)Gruppintervju)med)4)killar) Intervju)4:)Enskild)intervju)med)1)kille) Intervju)5:)Gruppintervju)med)6)killar)(med)tolk)) Totalt:)11)killar)
)
Rekrytering
Samtliga ungdomar som har deltagit i samtalen har tillfrågats om att bli intervjuade. Att delta i utvärderingen har varit frivilligt. Ersättning har utgått med ett presentkort på en biobiljett.
På de tre HVB-‐hem som ingått i pilotprojektet, har personalen varit behjälpliga med att tillfråga ungdomarna som i någon omfattning har deltagit på samtalen om de kunde tänka sig att bli intervjuade inom ramen för utvärderingen.
Vi på Splitvision Research var, innan personalen tillfrågade ungdomarna, med på RFSUs avslutande utbildningspass på respektive HVB-‐hem för att informera om att utvärderingen görs och att vi gärna önskar intervjua dem.
Utgångspunkt i intervjuerna
I intervjuerna har vi strävat efter att erhålla så täta och innehållsrika
berättelser som möjligt. Intervjuerna har genomförts med semistrukturerad metodik. Det innebär att intervjuerna genomförts utifrån teman
(exempelvis tidigare sex-‐ och samlevnadsundervisning, synen på sex-‐ och samlevnadsundervisning) som vi har låtit de intervjuade prata fritt utifrån.
Under intervjuerna har vi följt ungdomarnas beskrivningar kring vad som händer före, under och efter de sexualupplysande samtalen.
Intervjuerna har genomförts i grupp, med undantag av två intervjuer.
Bakgrunden till att vi har valt att göra gruppintervjuer är att det ger ungdomarna trygghet genom att de har samma erfarenheter (med att de alla har varit med på de sexualupplysande samtalen). I många fall har ungdomarna även stöd av varandra språkmässigt. Varje intervju har tagit cirka 60–90 minuter att genomföra.
Majoriteten av intervjuerna har genomförts på svenska, förutom en gruppintervju som har genomförts med hjälp av telefontolk.
I intervjuerna har vi använt oss av olika triggermaterial3 i syfte att få ungdomarna att prata fritt. Exempelvis har vi använt bilder på olika ansiktsuttryck (emojis) i syfte att diskutera ungdomarnas känslor (till exempel glad, ledsen, orolig eller generad) före, under och efter de sexualupplysande samtalen. Vi har även använt illustrerade bilder på olika personer eller grupper i diskussionen kring vilka ungdomarna kan tänka sig att prata om sex och samlevnad med.
3 De triggermaterial vi har använt i intervjuerna är främst illustrationer som illustrerar en situation eller en rad av händelser. Triggermaterial används i syfte att generera ett
tankeflöde. Ytterligare ett syfte med triggermaterial är att kunna förflytta en diskussion från en privat sfär till att gälla det som händer i illustrationen.
Analysera & ta fram insikter
När det fördjupade analysarbetet påbörjas, så tar vi med oss de analyser som gjorts och de insikter som framkommit under intervjuerna (och de kontextbeskrivningar och anteckningar som gjorts under fältarbetet).
Utöver de insikter som gjorts under fältperioden, lyssnar vi även igenom de inspelade4 intervjuerna på nytt för att få tillgång till det rena
intervjumaterialet (ungdomarnas berättelser) än en gång. Detta görs främst av två anledningar:
§ Dels för att säkerställa att alla insikter har kommit med i materialet.
§ Dels för att, efter att ha erhållit en fördjupad förståelse av
ungdomarnas situation (efter att samtliga intervjuer genomförts), kunna se om det går att utläsa nya insikter från materialet.
Vid analysen av det insamlade materialet har vi haft ett abduktivt förhållningssätt (mönstersökande) för att få förståelse för målgruppen.
Efter det att vi har analyserat och förstått målgruppens beskrivning av sin situation, har nästa steg varit att utvärdera vilka effekter insatserna har haft. Här har vi använt oss av programteori och verksamhetslogik som stöd för att analysera de effekter som de sexualupplysande samtalen har eller kan tänkas ha, se illustration 2:2.
Illustration 2:2. Bilden illustrerar en systemteoretisk modell (programteori). Modellen bygger på ett antagande om att det finns ett kausalt samband (orsakssamband), där resurser, aktiviteter, prestationer och effekter länkas samman. Resurser är exempelvis: pengar, pedagoger, elever.
Aktiviteter är exempelvis: olika former av undervisning, stöd. Prestationer är exempelvis: ökat ordförråd, kunskaper inom sex och samlevnad. Effekter är exempelvis: säkrare sex, minskad
smittspridning av hiv och STI, ökad öppenhet att våga prata om sexuell hälsa.
Innan rapporten färdigställdes, har huvuddragen gällande resultatet av utvärderingen presenterats och diskuterats i en arbetsgrupp bestående av två representanter från Länsstyrelsen Stockholm och en representant från RFSU Stockholm.
4 Det inspelade intervjumaterialet har raderats efter genomfört uppdrag.
Copyright*©*Splitvision*Research.*All*rights*reserved.*
*www.splitvisionresearch.se*
Ak#viteter) Presta#oner) Effekter)
Resurser)
SPLITVISION RESEARCH
ETNOGRAFISKA SAMHÄLLSUNDERSÖKNINGAR
K apitel 3
Om ungdomarna
KAPITEL
3
3.1 Beskrivning av ungdomarna som ingår i utvärderingen
Totalt har vi intervjuat 22 ungdomar. De är mellan 15-‐18 år, men majoriteten av ungdomarna är 17 år. Samtliga intervjuade ungdomar är killar, då det enbart bor killar på de berörda HVB-‐hemmen.
Flertalet av de intervjuade ungdomarna har varit i Sverige i lite drygt ett år.
De som har varit i Sverige kortast tid har varit här i tre månader och de som varit här längst tid har varit i Sverige i 1 år och 4 månader.
Övervägande antalet ungdomar kommer från Afghanistan och Somalia.
Några enstaka ungdomar kommer från andra länder. Några av de ungdomar vi har intervjuat som uppger att de kommer från Afghanistan beskriver att de aldrig eller bara under en kort tid har bott i Afghanistan. De har istället vuxit upp i Iran, Irak och Pakistan.
Samtliga ungdomar studerar på Språkintroduktionsprogrammet.
Ingen av de intervjuade ungdomarna uppger att de har haft någon sex-‐ och samlevnadsundervisning i sitt hemland (med något enstaka undantag, där undervisningen bestod av en biologilektion).
Majoriteten av ungdomarna planerar att studera vidare på gymnasiet efter det att de har studerat klart på Språkintroduktion. Flera har nämnt att de vill studera naturvetenskaplig gymnasielinje. De vanligaste planerna efter gymnasiet är att studera vidare på universitet eller högskola eller att bli hantverkare.
3.2 Statistik gällande nyanlända ungdomar
I oktober 2016 var 3 799 ungdomar i åldern 15-‐17 år inskrivna i
Migrationsverkets mottagningssystem i Stockholms län. De inskrivna utgörs främst av asylsökande som antingen väntar på beslut eller på ett
verkställande av beslut5. Bland de inskrivna i Migrationsverkets
mottagningssystem ingår samtliga ungdomar som bor på HVB-‐hem (barn och ungdomar utan vårdnadshavare som fått ett beviljat uppehållstillstånd men fortfarande bor i kommunalt boende).
5 När ungdomarna söker asyl skrivs de in i mottagningssystemet och där är de kvar antingen tills dess att de har fått uppehållstillstånd och en bostad i en kommun (på grund av rådande bostadsbrist i kommunerna finns därför en del kvar i mottagningssystemet i väntan på plats i kommun, därför har en del av de inskrivna uppehållstillstånd) eller tills de skrivs ut på grund av att de till exempel avviker eller reser ut från landet.
Sett över tid (2012-‐2016), har antalet inskrivna ökat under det senaste året, se diagram 3:1. Det gäller såväl för Stockholms län som för hela Sverige.
Diagram 3:1. Antal inskrivna personer i åldern 15-17 år i Migrationsverkets mottagningssystem i Stockholms län respektive i hela Sverige (2012-2016). Notera att värdena för respektive år
gäller den 31 december 2012-2015 samt den 31 oktober 2016. Källa: Migrationsverket.
Var ungdomarna främst kommer ifrån
De inskrivna ungdomarna i åldern 15-‐17 år i Stockholms län har främst följande medborgarskap6:
§ Afghanistan (2 851 st)
§ Somalia (182 st)
§ Irak (128 st)
§ Syrien (122 st)
§ Eritrea (121 st)
§ Etiopien (95 st)
§ Mongoliet (36 st)
§ Iran (34 st)
§ Marocko (30 st)
§ Albanien (21 st)
6 Källa: Migrationsverket. 31 oktober 2016.
388 515 777
4287
3799 2739 3376 5576
29945
25010
0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000
2012 2013 2014 2015 2016
I Sverige I Stockholms län
K apitel 4
Om RFSUs sexualupplysande samtal, enligt ungdomarna
KAPITEL
4
4.1 Kundresan
Här nedan presenteras ungdomarnas berättelse av sina upplevelser och erfarenheter av RFSUs sexualupplysande samtal i form av en kundresa, där resan är uppdelad i tre faser: före, under och efter de sexualupplysande samtalen.
Illustration 4:1. Kundresa gällande ungdomarnas upplevelser och erfarenheter av RFSUs sexualupplysande samtal på HVB-hemmet (före, under och efter).
Före
Kunskaper om sex och samlevnad före samtalen
För majoriteten av ungdomarna var RFSUs sexualupplysande samtal första gången som de fick information om och har pratat öppet om sex, relationer och kroppen. Med något enstaka undantag så har ungdomarna aldrig haft någon undervisning i sex och samlevnad innan de kom till Sverige.
Följande två citat exemplifierar hur flera ungdomar har beskrivit sina tidigare erfarenheter av att prata om sex och samlevnad:
”Du vet, det var första gång i mitt liv jag pratade om sex och sådant.
Så jag blir lite blyg. När jag nu var med alla mina kompisar det var okej, men om jag hade varit med tjejer [om undervisningen skett på gymnasiet], jag hade inte vågat snacka. Det kanske bara är så man känner första gången man pratar om det, så nu helt okej i skolan att ha undervisning om det.”
”Detta är något väldigt nytt för ensamkommande och för alla oss flyktingar. Så det är bättre att första gången med att prata om detta på boendet så att man vågar lyssna och ställa frågor. På boendet är det tryggare att första gången prata om det.
Några har beskrivit att de har viss kunskap om sin egen kropp, men att de inte vet så mycket om tjejer och hur deras kroppar ser ut eller fungerar. De kunskaper de har, har de fått av kompisar (som inte heller vet så mycket, enligt ungdomarna).
Några av ungdomarna uppger att de tidigare har besökt
ungdomsmottagningen tillsammans med några av de andra ungdomarna som bor på HVB-‐hemmet (besöket var arrangerat av personalen på HVB-‐
hemmet). Någon enstaka person uppger att hans klass på språkintroduktion har haft samtal om sex och samlevnad med skolsköterskan.
En av ungdomarna beskriver på följande sätt att de har besökt ungdomsmottagningen:
”Vi var och besökte ungdomsmottagningen tillsammans. Vi på boendet, då fick vi lära oss lite. Inte så mycket som med RFSUs informatörer.”
En av ungdomarna som besökt skolsköterskan berättar:
”Skolsköterskan hon berättade hur man kan göra sex, kondom man kan också få kondomer av henne. Hon berättade för mig hon sa att man kan komma till henne om man har frågor. En gång hela klassen, en gång bara jag.”
Illustration 4:2. Vilka aktörer som ungdomarna kan ha fått undervisning i sex och samlevnad från före de sexualupplysande samtalen.
- Före - - Under -
Några&få&av&ungdomarna&har&
före&RFSUs&sexualupplysande&
samtal&ha;&sex<&och&
samlevnadsundervisning&
med:&
Besök&på&&
UngdomsmoBagning&
Samtal&med&
skolsköterska&
RFSUs&sexualupplysande&
samtal&på&HVB<hemmen&
Känslor inför samtalen
Majoriteten av de intervjuade ungdomarna uppger att de kände sig nyfikna inför de sexualupplysande samtalen. Några ungdomar beskriver att de kände sig generade eller något obekväma inför samtalen.
Citaten nedan illustrerar hur ungdomarna beskrev sin känsla inför RFSUs samtal med dem.
”Kände mig glad.”
”Kände mig blyg, glad och nyfiken.”
Information om att RFSU kommer
Samtliga ungdomar beskriver att de har fått muntlig information av
personalen på HVB-‐hemmet om att RFSU ska komma och prata om sex och kärlek. De beskriver också att personalen på HVB-‐hemmet har satt upp information om att RFSU skulle komma.
”Personalen sa till oss att vi kommer att ha möte om sex och de kommer att lära oss att man kan göra så men inte så.”
”De satte upp lappar på tavlan där uppe om att RFSU skulle komma.
De berättade för oss också. De berättade många gånger så att alla fick veta. Vi visste inte exakt, men de sa att de kommer att berätta om kärlek och om sex”.
Ungdomarna beskriver också att personalen på HVB-‐hemmet vid samtalstillfället gick runt och ”knackade dörr” och berättade att nu var RFSU här och att ungdomarna gärna fick komma ut och vara med. Flera av ungdomarna beskrev att det var bra att personalen gick runt och sa till.
Illustration 4:3. Kundresa gällande ungdomarnas upplevelser och erfarenheter av RFSUs sexualupplysande samtal på HVB-hemmet (före och under).
Ungdomarna tycker att det är viktigt att HVB-‐personalen fortsätter att informera om de sexualupplysande samtalen på liknande sätt som de gör idag. Om personalen berättar att RFSUs information är viktig tror de att fler ungdomar vågar vara med.
En av ungdomarna beskriver hur han tycker att personalen på HVB-‐hemmet skulle kunna berätta om de sexualupplysande samtalen för andra
ungdomar för att de ska förstå hur viktig informationen är:
”Personalen på boendet behöver komma och säga till alla att detta är en hjälp för dem i framtiden så att de inte blir sjuka i aids, hiv. Då det blir jätteproblem för dem. De måste komma dit för att få veta mer en eller flera gånger så att de vet mer. Så att de vet varför de ska vara med. Tror att det finns killar som mig som var shy [blyg]. Tror att det vara flera som var lite shy i början sedan det blev normalt och bättre.”
Några av ungdomarna har också uppgett att de tror att det är viktigt att personalen på HVB-‐hemmet beskriver på ungdomarnas modersmål vad de sexualupplysande samtalen är för något och varför de ska delta.
Under
Från blyg till jättebra
Flera av ungdomarna beskriver att de inte har varit med på samtliga tre tillfällen då de sexualupplysande samtalen ägt rum, utan att de har varit med på ett eller två av passen. Några enstaka beskriver också att de enbart har varit med på en del av ett pass. Bakgrunden till att de inte varit med på samtliga pass har varit att samtalen har ägt rum på tider då de har varit uppbokade på andra fritidsaktiviteter alternativt att de har prioriterat att avsätta tiden till skolarbete.
Ungdomarna beskriver de sexualupplysande samtalen i mycket positiva ordalag. De beskriver att det var en bra stämning med mycket tillit och att RFSUs informatörer berättade och ställde frågor på ett sätt som gjorde att det var lätt att förstå och okej att ställa frågor. Här nedan följer några representativa citat gällande hur ungdomarna beskriver att det var att vara med:
”Först kände jag mig blyg, men sedan blev det bättre.”
”De pratade jättemycket. De sa att det inte är så att man behöver skämta om det. Det är normalt. Det var bra information. Man måste veta om det.”
”Det var normalt för mig.”
”Jag var lite blyg innan de kom men sedan det var jättebra .”
”Inte svårt för mig. Det var bra.”
”Lite svårt för mig. Ibland var jag tvungen att översätta. De sa det svenska ord och på mobilen jag översätter det till persiska.”
”Det var bra att de hade bilder och att de hade saker med sig som de visade. Exempelvis hur man använder kondom.”
”Vissa av bilderna var lite generande.”
”De ritade bilder av kroppen, organen hur de såg ut var man kan röra.
Det var jättebra med bilder och att de ritade och förklarade.
De frågade om vi förstod. Det var bra.”
Ungdomarna berättar om vad de gjorde på passen Ungdomarna beskriver att under samtalen så skrev och ritade informatörerna på ett papper på bordet. De beskriver också att informatörerna hade med sig bilder som de visade och förklarade exempelvis hur kroppen fungerade.
Ungdomarna berättar att de fick göra övningar, tävlingar och att de fick läsa upp frågor som de pratade om tillsammans.
Ungdomarna beskriver vidare att de fick ställa frågor och fick svar på saker de undrade. De har beskrivit att det fanns en frågelåda på HVB-‐hemmet där de i förväg kunde skriva ner frågor till RFSUs informatörer. Det är dock ingen av de intervjuade ungdomarna som har uppgett att de gjort detta, utan de beskriver att de ställde frågorna direkt vid samtalen alternativt bad en kompis på HVB-‐hemmet att ställa frågan.
”Vi kunde ställa frågor. Min kompis ställde fråga om det var farligt att onanera.”
”Vi delades upp i två grupper och fick göra en challenge [utmaning].
Vi fick skriva upp saker exempelvis kär och vilket av lagen kunde skriva upp flest saker. Vi skrev exempelvis upp han måste älska henne. Det var roligt.”
”Vi fick kondomer, de visade med en attrapp i virke. Det var bra.”
Se mer under 4.2 Bemötande och pedagogik om hur ungdomarna beskrev vad de gjort på passen och vilka övningar som genomförts.
Ungdomarna berättar om vad de lärt sig
Samtliga ungdomar beskriver att de har lärt sig mycket. Flera har sagt att nästan allt som informatörerna gick igenom var nytt för dem.
I ungdomarnas beskrivningar av vad de har lärt sig så ser vi att oberoende av om de har varit med på delar av ett pass eller på flera pass så har de tagit till sig en stor del av de områden som RFSU beskriver att de planerade att de skulle ta upp i samtalen.
Många ungdomar nämner att de, rent kunskapsmässigt, exempelvis har lärt sig:
§ Att de ska använda kondom som skydd mot könssjukdomar och graviditet (Kunskap om STI och säkrare sex)
§ Hur könssjukdomar överförs mellan olika kroppsdelar (Kunskap om STI och säkrare sex)
§ Att man ska fråga om ens partner vill ha sex och om svaret är nej så blir det ingenting (Ömsesidighet, lagar och rättigheter)
§ Ord för vad kroppsdelar heter på svenska och i vissa fall mer om hur de fungerar (Kunskap om kroppen)
Se 4.3 Relevans av innehåll och nytta för en fullständig bild av vad
ungdomarna beskriver att de har lärt sig och vad de beskriver att RFSU har tagit upp under samtalen.
Följande tre citat är representativa för hur ungdomarna beskriver relevansen i det de fick lära sig:
”[Jag var] glad för jag förstår ej ha sex med dem som är sjuk. Om sjukdomar, det var tre sjukdomar och det var bra information. Det var därför jag blev glad.”
”[Jag var] mycket glad för bra information. Använd kondom, lära hur gör sex. I mitten jag känner bättre. Du kan inte göra sex med 14-‐
åring. Bra att veta. Om du är 15 år, ni kan göra sex. Inga problem. Det är bra att veta.”
”[Jag var] glad för att bra veta hur gör sex. Alla gör sex. När jag träffar tjejen, jag hämtar kondom. När jag gifter, först jag frågar. Vill sexi. Ja -‐ jag göra. Nej -‐ jag gör inte.”
De som inte har deltagit
Ungdomarna som har varit med på samtalen beskriver att de tror att den främsta anledningen till att vissa ungdomar/kompisar inte har varit med på något pass alls är att de har varit upptagna med annat som exempelvis träning. Men de säger också att det kan finnas någon enstaka som inte har varit med på grund av att han inte vågar delta eller att han är starkt religiös.
En av ungdomarna berättar om en kompis på HVB-‐hemmet:
”Till exempel det finns en kille, han brukar gå i moské. Han vill inte lyssna på ord om till exempel sex. Han vill inte lyssna något. Han sitter bara kvar i hans rum. Så det finns några som inte vill lyssna om sex.
Men det är bra att man vet allt. Det är jättebra!”
Intervjuer med de ungdomar som inte har deltagit i de sexualupplysande samtalen har inte ingått i utvärderingen. Vi har därför inte möjlighet att ge deras beskrivning av situationen.
Efter
Uppskattar samtalen
Samtliga ungdomar uttrycker att de uppskattar samtalen och att de har lärt sig saker de inte visste sedan förut och som de anser att de har nytta av nu och framöver.
”Jo, för man måste veta allt. För imorgon jag måste hämta en tjej. Jag kan inte vara ensam varje dag. Måste ha en tjej. Vart kan jag bo med henne. Det är bra att man kan veta allt. Jag tycker det är bra för mig.
Det tycker jag.”
”Vet inte var vi kunnat lärt oss detta om inte RFSU hade kommit, kanske i skolan men jag vet inte.”
Pratat med kompisar
Flera av ungdomarna berättar att de efter samtalen har berättat för sina kompisar om vad de gick igenom och vad de har lärt sig. I följande tre citat beskriver några ungdomar att de berättat för sina kompisar om vad de har lärt sig:
”Har berättat för kompisar vad vi lärde oss. De hade också träffat RFSU. Jag berättade att det viktiga var med att skydda sig från sjukdom och hur man använder kondom och att man kan gå och testa sig med ett blodprov. Vi pratade också om hur det kan smitta mellan olika kroppsdelar och beroende på vilket kön man har.”
”Har berättat lite för en kompis. Han tyckte det hade varit bra att lära sig.
Han bodde på ett familjehem. De hade inte fått lära sig något.”
”Har pratat med en kompis, men de frågade inget.”
Den fortsatta dialogen
Ingen av ungdomarna har berättat att dialogen runt sex och samlevnad har fortsatt med personalen på HVB-‐hemmet. Däremot har ungdomarna på några av HVB-‐hemmen uppgett att personalen har lagt fram kondomer.
Läs mer i kapitel 4.2 Bemötande och pedagogik, i avsnittet Personalen tar vid.
Några av ungdomarna beskriver att de vågar prata mer om sex och samlevnad nu jämfört med vad de gjorde före det att de deltog i de
sexualupplysande samtalen. Majoriteten av ungdomarna skulle kunna tänka sig att prata med en person utanför HVB-‐hemmet (kompis, skolsköterska, ungdomsmottagning) för att prata om sex och samlevnad. Flera nämner också att de skulle söka information och svar på sina frågor på internet.
Samtidigt är det flera av ungdomarna som har beskrivit att de (förutom internet) inte riktigt vet vart de kan vända sig för att få mer information om sex och samlevnad nu efter det att RFSU är klara.
Illustration 4:4. Potentiell kunskap och informationsställen för fortsatt dialog runt sex och samlevnad enligt ungdomarna.
Ungdomsmo(agning+
Internet+(umo.se+&+rfsu.se)+
Undervisning+i+skolan+
Skolsköterska+
Kompisar+
4.2 Bemötande och pedagogik
Bemötande
Genomgående är det i positiva ordalag som ungdomarna har resonerat om RFSU-‐informatörernas sätt att bemöta ungdomarna på och informatörernas förmåga att skapa en trygg situation där ungdomarna känner att de kan diskutera, ta till sig kunskap och ställa frågor runt sex och samlevnad.
Ungdomarna beskriver att RFSUs informatörer gör att det känns tryggt och naturligt att prata om ämnet och att de inte behöver skämta om det för att kunna prata om det.
Ungdomarna resonerar om att det var bra att det är någon utifrån som kom och pratade om detta och att det var bra att det inte var någon som de träffar dagligen.
De beskriver att informatörerna tar upp sex och samlevnad som något naturligt att diskutera. Att kunskaper om kroppen, sex och relationer är något som alla måste känna till och att sex, relationer och kärlek är något positivt. De beskriver att de på ett naturligt och respektfullt sätt har diskuterat hur sexuell praktik går till (oberoende av sexuell läggning), hur hiv och STI kan/inte kan överföras mellan olika kroppsdelar samt att alla har rätt till sin sexuella läggning.
Flera av ungdomarna har sagt att det var bra att både en kille och en tjej var informatörer. Det gjorde att det stärkte informatörernas beskrivningar och resonemang om kroppen och känslor.
Upplägg
Tidsomfång
Att samtalen var fördelade på tre tillfällen tyckte ungdomarna var bra. De har också beskrivit tidsomfånget med två timmar per respektive samtal som lagom.
Ungdomarna beskriver att de tyckte att det var bra med ett upplägg där de hade möjlighet att komma och gå, så att de kunde delta även om de behövde gå tidigare alternativt kom hem senare.
Hemmet som arena
Att ha sexualupplysande samtal på HVB-‐hemmet där ungdomarna bor beskrivs som positivt av ungdomarna. De beskriver att det är en trygg miljö där de känner varandra väl. Gruppen som är med på samtalet blir, enligt ungdomarna, på ett naturligt sätt en lagom stor grupp. Nedan följer två citat som är representativa för hur ungdomarna beskriver hemmet som arena för samtalen.
”Vi som bor här på boendet vi känner varandra allt. Så vi kan ställa frågor. Vi kan prata om sex allt, vad kan man göra. Hur kan man göra sex. Vi kan fråga de allt vad som möjligt. I skolan man vågar inte.
Framförallt de som går skolan tillsammans. Till exempel vi har jättemånga elever, 25. Man vågar inte. Man pratar om sex eller någonting. Men här man känner varandra. Man kan fråga vad som vill. Man blir inte rädd.”
”Men här [på HVB-‐hemmet] känner vi oss bekväma. Vi är inte lika blyga för varandra. Vi bor här och är vänner och känner varandra. Så här kan vi prata.”
Personalens medverkan i samtalen
Några av ungdomarna uppgav att det var bra att personalen var med under de sexualupplysande samtalen och i vissa fall kunde de hjälpa till och översätta ord som var svåra.
Några av ungdomarna upplevde det som begränsande att personalen på HVB-‐hemmet deltog under de sexualupplysande samtalen. De upplevde att de inför vissa av personerna bland personalen kunde känna sig blyga eller hämmade att ställa frågor gällande sex och samlevnad.
”Beror på vilka i personalen som är med. När vissa i personalen är med blir man lite blyg och vågar inte ställa alla frågor som man vill kunna ställa.”
För de flesta av ungdomarna spelade det inte någon roll om personalen var med på de sexualupplysande samtalen eller inte.
Personalen på HVB-‐hemmet tar vid
RFSUs upplägg av konceptet (att de utbildar ungdomar, personal och volontärer) bygger på att det sker en överlämning av det sexualupplysande arbetet till personalen på HVB-‐hemmet och att de mellan och efter RFSU-‐
informatörernas genomförda samtal kan fortsätta den sexualupplysande dialogen med ungdomarna. Hur väl det fungerar är svårt att bedöma i nuläget, då dialogen mellan ungdomar och personal inte har påbörjats (våra intervjuer har i de flesta fall genomförts före det att personalen haft sitt sista uppföljningssamtal med RFSU).
Vår upplevelse är att personalen på HVB-‐hemmen som vi har träffat är engagerade och aktiva.
