• No results found

Centrum – periferiproblematik och rädsla för marginalisering

In document De motsträviga kommunerna (Page 139-142)

6. Västmanlands län

6.2 Heby kommun

6.2.3 Centrum – periferiproblematik och rädsla för marginalisering

Det mer positiva förhållningssätt gentemot RSO i Uppsala län är något som kommunchefen underströk flera gånger under intervjutillfället. Kommunchefen menade att hen också varit en klar förespråkare för att Heby kommun aktivt ska stödja Regionförbundet Uppsala län (RSO):

I det nuvarande Regionförbundet Uppsala län, har jag haft en stor inverkan i det, genom att jag sade att jag tycker att man tar seden dit man kommer, och sedan så verkar man i den. Skulle vi om några år tycka att regional samverkan inte fungerar, då får man ta den diskussionen. Det handlar om att anpassa sig till systemet. Det finns ju inget tvång att man ska jobba i den riktning som regionförbundets stadgar säger.

Kommunalrådet (C) tillstyrkte bilden ovan om att det har funnits en påverkan från tjänstemannahåll med kommunchefen i spetsen om att Heby kommun framgent borde vara med i Regionförbundet Uppsala län (RSO):

men även från tjänstemannahåll, kommunledningen, så uttryckte man väl att det skulle vara fördelaktigt att vara med i Regionförbundet Uppsala län. Det fanns en påverkan därifrån också.

Av uttalanden ovan att döma finns det således indikationer om att ledande kommunala aktörer i Heby valde att anpassa sig till den nya institutionella kontexten på regional nivå de hamnade i, när kommunen bytte län till Uppsala län, eftersom det redan hade bildats ett RSO (år 2003) innan de kom in som ny medlem.

Kommunalrådet (C) berättade vidare om hur hen betraktade Västerås Stad som en för stor och dominant aktör i ett framtida samarbete, men också ett regioncentrum som vara för långt borta från Heby. Dessutom påpekade kommunalrådet (C) att samverkan måste vara ömsesidig och präglas av ett plussummespel, som gynnade samtliga deltagande parter, om det ska fungera:

En stor kommun Västerås – en liten kommun som Heby, då blir det problem. Därför då blir det inte samarbete på lika villkor, utan då kan den stora kommunen diktera villkor. Att kommunerna är någorlunda jämnstora, och att man har samma behov av samarbete, att man ser fördelar från den större, starkare kommunen att samarbeta med en mindre kommun. Jag menar om det bara är en kommun som skulle dra fördel av det tror jag inte det lyckas på sikt, utan det måste vara en ömsesidig nytta - Det är nog den första förutsättningen.

…du ska ha klart för dig att ifrån kommungränsen är det tio mil alltså. Det betyder att det är ingen som vill ha regionsjukhus och regionstaden tio mil bort. I Värmland kanske det är helt okey, men inte här i Mälardalen.

Även oppositionsrådet (S) uttalade möjliga farhågor som pekade i en riktning mot en geografisk resurskoncentrering till ett regioncentrum. Men oppositionsrådet (S) uppfattade å sin sida ingen större skillnad på Västerås jämfört med Uppsala i detta avseende:

Från de mindre kommunernas sida finns det alltid en rädsla, när det finns en större, att den drar åt sig allting. När vi pratar regioner har jag utifrån min horisont, med hänvisning till Stockholm, blir det här en liten del. Men det är ingen skillnad med Uppsala, det är precis lika, för frågar du nordupplands kommuner, så tycker inte de att de får speciellt mycket tilldelat uppåt de trakterna.

Kommunchefen menade att Västerås Stad tenderade att glömma bort och uppmärksamma de mindre kommunerna och utkanterna av Västmanlands län:

När man är i Västerås och föredrar någonting, då glömmer man nästan att nämna Heby för vi ligger i utkant. Vi är inte en pyttekommun, men vi är en pyttekommun i förhållande till Västerås.

Vidare menade kommunchefen att Västerås förhållningssätt gentemot mindre kommuner skiljde sig åt jämfört med det förhållningssätt som kommunledningen i Uppsala uppvisat. Detta menade kommunchefen kunde kopplas till politisk maktstrukturer. Samtidigt underströk kommunchefen vikten av att ha ett regionalpolitiskt perspektiv framför ett lokalpolitiskt perspektiv inom den regionala utvecklingspolitikens område:

Det jag upplevt, som inte enbart är relaterat till RSO-frågan, utan som mera generellt är en diskussion i Västmanlan, det är Västerås stads relation till omgivningen. Vilket förhållningssätt har Västerås till de andra kommunerna? Det är ganska intressant, för det kan man studera utifrån: Hur maktbalansen har varit i Västerås kontra Uppsala. Alltså, de olika kulturerna i de olika länen. I Västerås och Västmanland upplever jag Västerås som väldigt dominerande. I Uppsala län så är Uppsala också dominerande, men inte riktig på samma sätt, och det här tror jag är väldigt viktigt för regionsamarbetet. T.ex. infrastrukturlösningar, tittar man på Region Skåne har man lyckats bra med sin regionaltrafik, och de har gjort det tack vare att de små primärkommunerna har lyft frågan upp till en regional nivå. Sedan har man verkat utifrån regionsynpunkt, och inte utifrån lokal synpunkt.

Utifrån ett infrastrukturellt perspektiv menade kommunchefen att Uppsala var en strategiskt bättre horisont för Heby kommun att ta sikte emot, eftersom det fanns en betydligt större och mer attraktiv arbetsmarknad i riktning mot Mälardalen jämfört med Västerås med omnejd.

Samtidigt hävdade kommunchefen att Heby kommun hade potential att locka till sig flera invånare, genom att kommunen kunde erbjuda bra tomtpriser inom en rimlig räckvidd, vilket kunde attrahera invånare från Uppsala och Mälardalen:

Den stora arbetsmarknaden ligger i Stockholm. Får vi direkttåg mot Stockholm, Uppsala – Heby;

klart att det påverkar. Har du bra kommunikationer så att Uppsala blir en knutpunkt med tåg kan du i princip pendla inom 1½ timme upp till Gävle, och inom 1 timme mot Stockholm. Där tror jag Uppsala har väldigt stora yttre förutsättningar som gör att det kan fungera. Kommunikationer till Arlanda, en tillväxtregion som gör det lättare att jobba framåt. Du når en otrolig arbetsmarknad.

Om du vänder på det är det kanske som företagare intressant att etablera sig när det är så lätt med kommunikationerna. Vad kostar en tomt i Heby, 100 000 kr, i Uppsala 1½miljon kr, och vi pratar 10-15 minuters skillnad i restid.

Det mellankommunala samarbetet måste ha karaktären av ett plussummespel med en win-win situation där alla parter är vinnare inklusive de mindre kommunerna i regionen. Det är ett viktigt grundläggande villkor för att mellankommunal samverkan ska fungera, enligt kommunalrådet (C):

Alla kommuner som är med måste uppleva att man vinner någonting på RSO. Det tror jag är den absolut största förutsättningen, att man jobbar med sådana frågor där man kan ha en samsyn…Men det blir automatiskt så att Uppsala får vara generösa och dela med sig om småkommunerna ska uppleva att samarbete är värt någonting. Men det är klart att om Uppsala har en mening i en fråga, och de andra kommunerna ska kunna rösta ner Uppsala, då måste man nog vara ganska eniga. Det måste Uppsala förstå. Ska det vara någon mening med ett RSO då kan man inte bara köra rakt fram, för då kommer regionförbundet att spricka – så är det ju! Men

staten har viss möjlighet att styra det här, man kan ju bara säga att vi tar de här pengarna om ni inte kommer överens på ett bra sätt.

Det långa avståndet till Västerås och att kommunen uppfattade sig vara perifert belägen i förhållande till ett regioncentrum i Västerås ansågs vara ett strukturellt betingat problem, men även risken att bli marginaliserad i politiska beslutsprocesser av Socialdemokrater i Västerås och inom länet. Detta bedömdes som presumtiva risker, vilket kunna leda till framtida relativa förluster för Heby kommun. Fördelar med att tillhöra Uppsala län framfördes med närheten till Uppsala där Heby kommun kunde nyttja närheten som en potentiell fördel ur ett utvecklingspolitiskt perspektiv.

In document De motsträviga kommunerna (Page 139-142)