• No results found

Historik

In document De motsträviga kommunerna (Page 109-113)

5. Jämtlands län

5.1 Historik

Idéerna om ett självständigt direktvalt regionalt politiskt organ har funnits relativt länge i Jämtland. Redan i början av 1990-talet väcktes tankarna i länet om att bilda ett direktvalt länsfullmäktige, som skulle ha förmåga att kunna ta ett samlat grepp och ansvar för den regionala utvecklingen i länet. Länsfullmäktige skulle även ersätta landstingets roll och funktion i länet. Under tiden som regionutredningens arbete pågick fick frågan hög aktualitet, och samtliga politiska partier i länet enades år 1993 om att en ansökan skulle skickas in till regeringen om att länet skulle få delta i en försöksverksamhet med ett direktvalt länsfullmäktige. Vid den interna remissbehandlingen av ärendet i länets olika instanser skulle det visa sig att det fanns politiska sprickor i enigheten. Främst rådde det oenighet mellan kommun- och landstingspolitiker, men även dåvarande landshövding var kritiskt inställd till idén, enligt kommunförbundsdirektören. Det skulle därmed bli en omöjlighet att realisera ett sådant projekt när den dåvarande Socialdemokratiska samordningsministern Jan Nygren slog fast att försöksverksamheten måste utformas i enighet av både länsstyrelsen, landstinget och kommunerna. Planerna övergavs, och frågan skulle ånyo utredas internt i Jämtland.69

Efter ytterligare ett par år (1995) presenterades ett framtaget kompromissförslag där ett regionalt partnerskap, Jämtforum, skulle komma att bildas och där landshövdingen föreslogs inneha posten som ordförande. De övriga 50 ledamöterna skulle utses och innehas av länsstyrelsen, kommunerna, landstinget, näringslivet och de fackliga organisationerna.

Samtidigt som denna process pågick gav regeringen klartecken i ärendet (Prop. 1996/97:36) om att Jämtlands län med Jämtforumsmodellen kunde delta som regionalt självstyrelseorgan i en försöksverksamhet tillsammans med Skåne, Västra Götaland, Kalmar och Gotland. Eftersom det inte gick att nå enighet inom Jämtlands län om att anta Jämtforumsmodellen med ett regionalt partnerskap förverkligades heller aldrig detta förslag. Istället skulle landshövdingen, under år 1996, komma att inleda arbetet med projektet Tankekraft. Ett projekt som hade för avsikt att skapa ett brett samordnat partnerskap mellan aktörerna inom det regionala utvecklingsarbetet i länet. Inte heller detta projekt realiserades, eftersom det inte då var möjligt att tillmötesgå planerna att ha en direkt demokratiskt vald politisk församling.

69 Uppgifterna i 4.1 Historik är hämtade från en telefonintervju med Kommunförbundet Jämtlands läns förbundsdirektör, men också från ett dokument där förbundsdirektören har beskrivit historiken kring bildningsprocessen ”Sammanfattningen av arbetet med att forma ett regionalt självstyrelseorgan i Jämtlands län”

(2006).

Enligt förbundsdirektören var de politiska partierna först mogna att pröva sakfrågan igen år 1999, efter det att det hade tillsatts en politisk styrgrupp som skulle arbeta vidare med sakfrågan.

I oktober 1999 sammanträdde ”Styrelsen för ett nytt regionalt självstyrelseorgan i Jämtlands län”, vilka senare kom att anta arbetsnamnet: Region Jämtland. Omgående efter styrelsemötet skickades en principdeklaration in till PARK-kommittén och regeringen. Samtliga politiska partier i länet uttalade i principdeklarationen en önskan om att formellt få bilda ett Länsfullmäktige i Jämtlands län från 1 januari 2003. En formell ansökan skickades in i maj 2000, som samtliga politiska partier ställde sig bakom, förutom Moderaterna som hade ändrat uppfattning. Det skulle visa sig att Jämtlands län var för sent ute, eftersom regeringen tillkännagav att den inte tillät flera nya bildningar av direktvalda självstyrelseorgan. Däremot fanns öppningen om att länet skulle kunna ansöka om att bli ett indirekt valt regionalt samverkansorgan (RSO).

Nu skulle Region Jämtland komma att göra ytterligare två försök till att bilda ett RSO, under år 2003 och år 2006. Skrivelser skickades ut till kommunernas fullmäktige och landstingsfullmäktige. Vid båda tillfällena svarade samtliga kommuner ja, förutom Härjedalens kommun som avvisade förslagen. Förutsättningarna för att bilda ett RSO i Jämtlands län från år 2003 hade inte heller denna gång varit möjlig att realisera. I september 2003 bildades ett nytt organ Rådet för Regional Utveckling, som bestod av 25 ledamöter från kommunförbundet Jämtlands läns styrelse, landstingsstyrelsen, länsstyrelsen och Mittuniversitetet. Rådet var ett forum för regionala utvecklingsfrågor med syfte att ta sig an frågor av långsiktig och strategisk karaktär. Rådet skulle bidra till att främja en ökad tillväxt i regionen. Detta råd var en referensgrupp för det regionala tillväxtprogrammet (RTP), och var den politiska ledningsgrupp som ansvarade för RTP (Förbundsdirektör 2006).

Det skulle dröja ytterligare en tid innan frågan om att bilda RSO åter hamnade på den politiska dagordningen. I maj 2005 initierades sakfrågan återigen och behandlades av Rådet för Regional Utveckling som lade ett förslag om att de under en övergångsperiod skulle bilda ett RSO med start från årsskiftet 2007. Bakgrunden till att ärendet togs upp till förnyad behandling var att landstingsfullmäktige i sin totala översyn av sina verksamheter hade beslutat om att öppna upp för en utökad samverkan med länets kommuner i de regionala utvecklingsfrågorna. Om regionen vara villig att bestämma sig för att utveckla Rådet för Regional Utveckling och bilda ett RSO denna gång, var landstinget villiga att överlåta sitt ansvar med tillhörande verksamheter

skapa en stark och sammanhållen politisk arena för den regionala utvecklingspolitiken. För att närmare utreda hur en sådan samverkan kunde realiseras tillsattes en politisk arbetsgrupp.

Denna fick i uppgift att senast 30 september 2005 föreslå om en gemensam regional aktör skulle kunna bildas och i sådana fall hur det skulle anordnas. Den politiska arbetsgruppen föreslog att ett RSO med en direktion/styrelse skulle bildas med start 1 januari 2007. Den 19 september 2005 beslutade Rådet för Regional Utveckling att ärendet om bildande av RSO ånyo skulle upp till behandling i länets kommuner och landsting. Målet var att samtliga fullmäktigeförsamlingar i länet skulle ta beslut i sakfrågan senast under mars 2006 (Förbundsdirektör 2006).

En hel del detaljer återstod dock att lösa innan en färdig framskissad lösning kunde närmare presenteras. Hur mycket resurser som skulle överföras från länsstyrelsen till RSO var inte löst, och inte heller vilka verksamheter som skulle föras över från landstinget. Det enda som var klart och färdigutrett var att hela Kommunförbundet Jämtlands läns verksamhet skulle överföras till RSO. Samtidigt påtalade Härjedalens kommun ytterligare ett problem som måste lösas innan ett RSO skulle kunna bildas. Det var att det anslagsunderskott som länsstyrelsen hade på länsanslaget om 100 Mkr, vilka avsåg investeringsstöd till företagen skulle skrivas av.

Rådet för Regional Utveckling skrev under januari 2006 till kommunminister Sven-Erik Österberg (S) och infrastrukturminister Ulrika Messing (S), där de påtalade behovet av att extra resurser från länsstyrelsen behövde tillföras vid bildande av RSO. Rådet för Regional Utveckling skrev att de gjorde en annan bedömning av vilka resurser som måste föras över från länsstyrelsen till ett RSO, än vad länsstyrelse och regering tidigare hade föreslagit.

Rådet för Regional Utveckling begärde följande:

1. Antalet tjänster att överflyttas från länsstyrelsen till RSO skall vara 7,0 medan länsstyrelsen hade erbjudit 4,5, en diskrepans på 2,5 tjänster, vilket Rådet för Regional Utveckling inte ansåg täcka de arbetsuppgifter som följer med till ett RSO.

2. Ersättning om 700 tkr begärdes för respektive tjänst, medan länsstyrelsen menade att 600 tkr skulle räcka, vilket Rådet för Regional Utveckling ansåg vara alldeles för lågt.

Summan 600 tkr skulle inte täcka löner, personalförsäkringar, kontorskostnader etc.

3. Dessutom krävde Rådet för Regional Utveckling att 50 % av särskilt anslag på 2,5 Mkr, dvs 1,25 Mkr skall föras över till RSO för uppföljning av åtgärder och effekter.

4. Att den gällande riktnormen om att länsstyrelsen behåller 60 % av länsanslaget och där 40 % förs över till regionförbunden är felaktig för de län där företagsstöd ej ingår.

Regionförbunden erhåller för låg andel av detta, men Rådet för Regional Utveckling kan dock leva med detta då de inte avser att överta hanteringen av företagsstöden.

5. Dessutom måste 100 Mkr återföras till regionen (RSO) i ett engångsanslag till investeringsstöden eftersom dessa medel en gång tidigare hade dragits in av staten genom anslagssparande. Nu menade alltså Rådet för Regional Utveckling att dessa medel behövdes och kunde återföras för att gynna näringslivets utveckling i länet.

6. En omgående dialog med regeringen i ärendet så att tidsplanen kunde hållas genom att fullmäktigeförsamlingarna skulle kunna ta sina beslut i maj månad (nu framflyttat två månader jfr. med tidigare beslut).

Inga av ovan ställda krav som Rådet för Regional Utveckling hade framfört tillgodosågs av Finans- och Näringsdepartementen. Därmed kom Rådet för Regional Utvecklings majoritet vid ett möte 15 maj 2006 fram till bedömningen att det inte fanns förutsättningar för att få ett positivt beslut i samtliga av länets primärkommuner om att bilda RSO. Utifrån den bedömningen beslutade därför Rådet för Regional Utveckling att ej fullfölja ärendet med att rekommendera länets kommuner och landsting att bilda ett RSO från 1 januari 2007.

Dock ska det noteras att kommunfullmäktige i Bergs kommun hade fattat beslut om att ingå som medlem i ett RSO, oberoende av utfallet av diskussionen ovan (Förbundsdirektör 2006). Först under år 2011 skulle det komma att bildas ett RSO i Jämtlands län, vilket innebar att länet var bland de sista i landet att bilda ett RSO (SKL – Kommunernas region 2013).

In document De motsträviga kommunerna (Page 109-113)