• No results found

Historisk nyinstitutionalism: Stigberoende och formativa moment

In document De motsträviga kommunerna (Page 93-96)

3. Teoretiska perspektiv

3.4 Institutionell teori som teoretiskt perspektiv

3.4.2 Historisk nyinstitutionalism: Stigberoende och formativa moment

Organisationers rutiner – precis som individers gener – är svåra att förändra i en redan befintlig organisation. (Siverbo 2004:12)

En annan gren av nyinstitutionalismen som kan bidra ytterligare till fördjupad förståelse av kommuners förhållningssätt till mellankommunal samverkan på regional nivå är den historiska nyinstitutionalismen. När en institution initieras och formas kommer den att vara beständig och bestå i lång tid framöver genom att ett inre rutiniserat handlande befästs. De förändringar som sker inom organisationen är relativt små och sker stegvis i inkrementella förändringsprocesser (Fimreite 2000:167; Bendz 2004:42f). Detta kommer att påverka och begränsa framtida möjliga politiska beslut och handlingsutrymmen som syftar till förändring(-ar) inom organisationer och policyområden i relativt stor utsträckning. När en institution väljer en “inslagen väg” att gå på tenderar denna riktning att upprätthållas och konsolideras över lång tid. Därmed blir den utlagda kursen svår att ändra.

…once governments make their initial policy and institutional choices in a policy arena the patterns created will persist, unless there is some force sufficient to overcome the inertia created

the inception of the program; this is referred to as ´path dependency´ in historical institutionalism.

(Peters 2004:64)

Ett sätt att beskriva denna typ av företeelser är att använda begreppet stigberoende (eng. Path Dependency). Stigberoende innebär att den fastlagda kursen kommer att ligga kvar under lång tid och den blir oftast svår att ändra. Inriktningen på processer och verksamheter fastställs så att de inger betydande stadga och kontinuitet i organisationen. Denna stabilitet åstadkoms i form av en återkommande positiv feedback inom organisationen, vilket fungerar som en självförstärkande mekanism för bevarande av pågående processer och verksamheter inom organisationen. En typ av stigberoende kan innebära att den starkaste intressenten inom ett policyområde får sina intressen väl tillgodosedda, och därigenom stimuleras till att fortsätta stödja ett givet institutionellt arrangemang – en proaktiv typ. En mera reaktiv typ mot stigberoende skulle å andra sidan vara ett igångsättande av motreaktioner mot det/de arrangemang som alltid fått stöd, där krav om förändring och nya reformer skall genomföras.

Om dessa krav tillmötesgås inträffar så kallade formativa moment, vilket kan betraktas som en form av kritiska händelser. Det måste alltså till något mera omvälvande för att förändra den utlagda kursen och bryta ett stigberoende. Ett formativt moment är en fas som öppnar upp ett större utrymme av förändringsbenägenhet inom institutionen, som då kan ändra institutionens lagda kurs och ta ”steget” över i en annan riktning (Pierson 2000; Premfors et al 2003:52f).

Det krävs oftast stark övertygelse om att nya idéer är bättre och mer hållbara, för att kunna åstadkomma förändringar av ett inslaget stigberoende, samtidigt som aktörerna utsätts för hård politiskt press. Därmed blir institutionerna att betrakta som stabila konsoliderade enheter – men också som sega och trögföränderliga strukturer. Viss förändring kan dock ske fortlöpande inom ramen för den institutionella kontext, men förändringen blir som oftast liten och är av inkrementell karaktär, vilket innebär små stegvisa förändringar i långsamt tempo. Dessa inkrementella förändringar tar oftast sin utgångspunkt i tidigare fattade beslut (Peters 2001:19,63f; Pierson 2001:414ff). Andra tänkbara orsaker till att stigberoende förekommer kan vara att kostnaden för ett byte eller en förändring är så pass stor att det helt enkelt är billigare att fortsätta på den inslagna vägen. Här kan då till exempel teknisk utveckling och innovation inom vissa områden ändra rådande uppfattning/dogm (Pierson 2001:415). Men det kan också vara extraordinära händelser som rubbar ett stigberoende, som t. ex. terrorattentaten i USA den 11/9 2001, vilket ändrade hela det säkerhetspolitiska arbetet med skärpta säkerhetsrutiner inom luftfart över hela världen, från en dag till en annan.

Utifrån tidigare kommunforskning (Siverbo 2004:15) påstås det att institutioner som exempelvis kommuner förändras utifrån huvudsakligen tre förklaringsgrunder:

1. Den första innebär att omgivningsförändringar ställer krav på anpassning. Även stabila institutioner/kommuner kommer att genomgå institutionell förändring om kraven utifrån blir tillräckligt stora.

2. Den andra förklaringen till förändring är att institutioner/kommuner kopplas samman med ineffektivitet. I detta fall kommer kommunen att genomgå förändringar för att undvika ett dåligt utvecklingsmönster. Normer, organisationsformer och konventioner som ger dysfunktionella konsekvenser fasas ut av verksamheten för att ersättas med bättre.

3. Den tredje förklaringen är att kännedom om ny kunskap har tillkommit i kommunen.

Den nya kunskapen förknippas ofta med institutionens innovationsbenägenhet. Den nya kunskapen kan utmana rådande normer och tillvägagångssätt, vilket kan leda till att de gamla metoderna förkastas till förmån för nyutvecklade metoder

Operationalisering – Historisk nyinstitutionalism: stigberoende och formativa moment:

Målet är att identifiera indikatorer för huruvida ledande kommunala aktörer anser sig ha en väl fungerande utvecklingspolitik och samarbete med befintliga aktörer som de önskar behålla/bevara (status quo). En sådan situation förstås då som att de ledande kommunala aktörerna befinner sig på ett inslaget stigberoende som de inte önskar att ändra. Indikationer på om någon kritisk händelse/formativt moment kan identifieras, som har fått de ledande kommunala aktörerna att ändra inställning till att stödja bildandet av ett RSO, är också av intresse att klarlägga. Om det utifrån datamaterialet kan konstateras att aktörerna vid upprepade tillfällen ger uttryck för att status quo ska behållas, och/eller stigberoende och/eller formativa moment råder/inträffar betraktas detta vara faktorer som har påverkat de ledande aktörernas inställning till att delta i RSO.

Indikatorer:

- Uttalanden som förordar status quo (inget RSO ska bildas), att ordningen ska bevaras och upprätthållas, och som har påverkat de ledande kommunala aktörernas ställningstagande till att bilda RSO.

- Uttalanden och uttryck i datamaterialet som pekar på att kritisk händelse/formativt moment har inträffat, vilket har fått ledande kommunala aktörer att ändra uppfattning och istället stöder bildandet av ett RSO.

In document De motsträviga kommunerna (Page 93-96)