Intervjuer som insamlingsmetod

Ett enkelt kännetecken på en bra samtalsintervju är faktiskt korta intervjufrågor och långa intervjusvar. (Esaiasson et al 2004:290)

Eftersom ämnesvalet vid tidpunkten för datainsamlingen var relativt outforskat utgår studien ifrån en explorativ ansats. För att upptäcka detta outforskade fält intervjuades ledande kommunala aktörer i de utvalda kommunerna med utgångspunkt i den kvalitativa forskningsintervjun (Kvale 1997). Det föreföll svårt och närmast som en omöjlig uppgift att fånga de ledande kommunala aktörernas (respondenternas) reella preferenser om deras syn på bildande av ett RSO i länet, utan att göra intervjuer med ledande nyckelpersoner inom kommunal verksamhet. För att erhålla en fördjupad förståelse av de ledande kommunföreträdarnas bevekelsegrunder till varför respektive kommun hade svårt att stödja bildandet av ett RSO i länet, bedömde jag att intervjuformen var det mest lämpliga metodiska tillvägagångssättet för att samla in data, eftersom intervjuer öppnar upp möjligheterna till att ställa relevanta följdfrågor. Därigenom var det också möjligt att nå en ökad förståelse av de ledande kommunala aktörernas bevekelsegrunder. Att samla in primärdata via intervjuer har därför varit en styrka i studien, eftersom respondenterna gavs stora möjligheter och utrymme till att utveckla sina resonemang. Genom intervjuerna skapades också möjligheter att bringa klarhet i respondenternas uttalanden genom följdfrågor i de fall det var oklarheter eller behov av vidareutveckling. Vid sådana tillfällen är intervjuformen att föredra. Fördelen med den kvalitativa forskningsintervjun är att det är en datainsamlingsmetodik som har stora möjligheter via samtalsformen. Framför allt när det gäller att fånga komplexa fenomen och företeelser – i

detta fall komplexa beslutsprocesser där ledande kommunala aktörer besitter ett centralt rollinnehav som får stor påverkan på utfall av de politiska beslutsprocesserna.

Vad gäller intervjufrågorna var ambitionen att konstruera dessa på ett så enkelt och tydligt sätt som möjligt för att vara lättbegripliga och med en innebörd som snabbt kunde uppfattas av respondenterna. Detta var viktigt för att undvika långrandiga förklaringar till respondenten kring frågeställningens innehåll, och för att minimera utrymmet för ev. missförstånd. Det kan inte vara meningen att stora delar av intervjutiden ska förbrukas till att förklara för respondenten vad som åsyftas med intervjufrågorna.³⁵ Därför har konstruktionen av intervjumallen (se bilaga) relativt korta inledningsfrågor med öppningar för att kunna ställa ev. följdfrågor/delfrågor till respondenterna vid behov av vidare uppföljning utifrån avgivet svar. Mot bakgrund av min tidigare erfarenheter från ett annat forskningsprojekt där datainsamlingen genomfördes med hjälp av intervjuer bedömde jag att flera del-/följdfrågor inte behövde konstrueras på förhand, utan kan växa fram naturligt utifrån respondenternas svar. Min erfarenhet från det projektet var att om man i sin roll som intervjuare lyssnar och låter respondenterna få tid att prata färdigt, har man som forskare goda möjligheter att få fram intressanta och spännande synpunkter som annars inte skulle upptäckas och komma upp till ytan (Kjellström 2002).

För att erhålla bra resultat vid intervjuer, är det därför viktigt att beakta den dynamik som förekommer under intervjusituationen. Intervjufrågorna bör därför konstrueras på ett sätt som stimulerar fram ett positivt samspel mellan intervjuare och respondent. En fördel med att ha flera del-,/följdfrågor är att de kan vara bra att ha som kontrollpunkter (checkpoints), för att se om man som forskare har fått in de svar som efterfrågades. Genom att låta intervjusituationen snarare utvecklas till ett informellt och avslappnat samtal upptäckte jag vid det tidigare genomförda forskningsprojektet som nämndes ovan att respondenterna efter ett kortare inledande samtal ganska raskt utvecklade sina syn- och ståndpunkter inom olika tematiska områden. Därför är det också en uppenbar fördel om samtalet hålls flytande och att respondenten känner att hen får prata klart. Detta bidrar förmodligen till att respondentens motivation till att samtala om ämnesvalet ökar. Enligt psykologen Steinar Kvale är det av vikt att det skapas en avslappnad atmosfär i rummet, präglad av social interaktion i samtalsformen,

35 Ett förarbete där forskaren har skapat sig en god förförståelse och referensram av ämnesvalet och den diskurs som intervjufrågorna skall beforska kommer att underlätta datainsamlingen. Är dessutom intervjufrågorna klart och tydligt operationaliserade med det språk och den terminologi som respondenten kan identifiera sig med minskar naturligtvis risken för att intervjufrågorna ska missuppfattas av respondenten.

där intervjuaren framstår som tillitsfull, och respondenterna kan känna förtroende för att dela med sig av relevant information (Kvale 1997:121f). Genom att eftersträva en mer avslappnad situation under intervjuerna ökar således sannolikheten för att det framkommer mer relevant information, jämfört med om intervjusituationen blir alltför strikt och formaliserad i sin form, vilket kan uppfattas som ett stelt kontrollinstrument, En sådan situation kan istället få motsatt effekt och hämma möjligheterna till att relevant information kommer att delas.³⁶ En fördel med att även ha några relativt öppet konstruerade frågeställningar är att nya perspektiv och dimensioner som på förhand inte var kända eller antagna kan upptäckas. Om frågorna är för preciserade och avgränsade i sin konstruktion, kan det istället riskera att man som intervjuare i för hög grad styr respondenternas svar i en given riktning.

I rollen som forskare ska man också vara medveten om att det föreligger en risk för så kallad intervjuareffekt när intervjuer används som datainsamlingsmetod. Faran ligger i att intervjuaren genom sin närvaro på olika sätt kan påverka respondentens svar. Det är viktigt att vara medvetna om att intervjusituationerna är socialt konstruerade situationer där relationer under intervjun utvecklas på olika sätt mellan intervjuare och respondent. Den mest uppenbara risken är att respondenten svarar i en riktning som uppfattas bli premierad av intervjuaren, genom att intervjuaren t.ex. intensivt nickar, eller instämmer i respondentens svar. Det finns en inneboende risk för att intervjuaren kan påverka respondenten genom att gestikulera med kroppsspråk eller minspel. Sådant ska naturligtvis undvikas (Svenning 1997:114). Min medveten om denna problematik bidrog till att jag försökte vara extra uppmärksam under intervjusituationerna genom att förhålla mig värdeneutral inför varje aktuell fråga och inta en tillbakadragen roll i intervjusituationen för att undvika att leda respondentens svar i en viss riktning.

En vanlig invändning mot intervjumetoden är att respondenten kan tala osanning (Svenning 1997:121). Denna problematik har också beaktats som möjligt scenario. Risken för felaktigheter minimerades genom att jag hade tre olika respondenter (ledande

36Detta är också min erfarenhet från tidigare omnämnda ÖCB-projekt. I min tidigare erfarenhet upplevde jag att det i början av intervjusituationen var närmast en lite stel och formell prägel över situationen där respondenterna de första minuterna mest svarade ”politiskt korrekt” och förväntat, som utifrån en manual. Men efter cirka tio minuters samtal utvecklades intervjusituationen till ett samtal av mer allmän karaktär där respondenterna ventilerade sina synpunkter och erfarenheter allt mer öppet. Desto längre intervjun pågick, desto utförligare och djupare information framkom. Flera synpunkter och iakttagelser framkom i större utsträckning, vilket i än högre grad gav uttryck för deras reella preferenser. Dessa erfarenheter hade jag stor nytta av när datainsamlingen med de ledande kommunala aktörerna genomfördes (Kjellström 2002).

befattningsinnehavare vid kommunen) som vid tre separata intervjutillfällen fick uttala sig kring samma frågeställningar. Vid uppkomna tvivel var det därmed möjligt att kontrollera sanningshalten i svaren genom att jämföra svaren mellan respondenternas utsagor, alternativt genom ytterligare följdfråga/-or till berörd respondent, eller kontrollfråga/-or till annan respondent i kommunen. Efter det att datainsamlingen hade slutförts och bearbetats kunde inga uppenbara osanningar eller orimligheter från respondenternas uttalanden identifieras i denna studie.

Varje enskild intervju varade ca en timme och genomfördes med de ledande kommunala företrädarna på deras respektive kontor. Maximalt genomfördes tre intervjuer under en arbetsdag. Avgränsningen av antalet intervjuer var ett medvetet val för att säkerställa att koncentrationen och fokus kunde upprätthållas av mig i min roll som forskare under intervjuerna. Respondenterna blev på förhand upplysta om att allt de sade under intervjuerna kunde komma att användas som dataunderlag till en kommande doktorsavhandling i statsvetenskap, vilket samtliga respondenter samtyckte till. I de fall där respondenterna gjorde utsagor innehållande ”off the record” eller liknande, har detta beaktats och därmed strukits från det insamlade datamaterialet. Respondenterna intervjuades i sina roller och funktioner som politiker eller kommunchef. Deras uttalanden representerar därför de ståndpunkter de intar i en professionell roll och är inga personliga ställningstaganden. Detta har medfört att känsliga personuppgifter i form av persondata har kunnat undvikas under datainsamlingen.

Alla intervjuer med kommunföreträdarna spelades in och transkriberades ordagrant i efterhand via så kallad Verbatim Transcription (Huberman & Miles 1994), vilket resulterade i ett underlag om ca 800 sidor transkriberade intervjuer. Viss språkkorrigering och redigering av utskrifterna var nödvändiga att göra för att vissa delar av intervjuutskrifterna skulle bli begriplig, men också för att uppnå en kvalitativt god nivå på form, språk och framställning av datamaterialet. Det bör dock betonas att redigering och korrigering av utskrifterna har gjorts i minimal utsträckning och på ett sådant sätt att utsagors innebörder inte förändrats, förvrängts eller missuppfattats.