• No results found

Partipolitisk (o)enighet, syndabockssyndrom och tillit

In document De motsträviga kommunerna (Page 183-188)

9. Gävleborgs län

9.2 Bollnäs kommun

9.2.2 Partipolitisk (o)enighet, syndabockssyndrom och tillit

Att det fanns en tydlig och uppenbar klyfta mellan det borgerliga blocket och vänsterblocket i kommun- och regionalpolitiken var tydligt, enligt de ledande kommunala företrädarnas utsagor i Bollnäs. Oppositionsrådet (S) menade att huvudanledningen till att ett RSO inte kunde bildas främst berodde på en borgerlig rädsla för partipolitisk marginalisering av en rådande vänsterblocksmajoritet i länet, och inom ramen för ett framtida RSO:

Det finns två förklaringar till de borgerligas avslag: En officiell och en inofficiell. Den officiella är att det inte var ett direktvalt organ, som man sade, och att det var odemokratiskt med indirekt valda. Den inofficiella förklaringen är att RSO skulle styras av Socialdemokrater, eftersom (S) hade majoritet i länet, och har det fortfarande. Det var skäl nog till att säga nej. Då blir man ju bestört! När det är en så låg nivå. Men det kommer de aldrig att erkänna utåt. Det var bevekelsegrunden: Partipolitiska skäl!

Oppositionsrådet (S) gav intryck av att vara en stark och offensiv förespråkare för att bilda ett RSO i Bollnäs kommun år 2003, och berättade om den oenighet som rådde mellan de partipolitiska blocken när det borgerliga blocket tog ställning mot att bilda RSO:

Nej, vi var djupt oeniga, och jag var riktigt upprörd över detta. Det var den här borgerliga alliansen som sade nej– allihop! Fast när frågan var uppe i kommunstyrelsen höll sig (KD) hemma – de gick inte ens dit. Det var för att (KD) egentligen var för redan då, men för att hålla ihop alliansen så deltog de inte i sammanträdet.

Det var ett splittrat och oenigt borgerligt block som den 28 augusti, 2006 i Bollnäs kommunfullmäktige slutligen röstade för att stödja bildande av ett RSO i Gävleborgs län, enligt uttalanden från oppositionsrådet (S):

Ja, fast det var inte enigt, utan det var votering där vi vann med 31 röster mot 15, och 1 avstod.

Det var egentligen vänsterkartellen som sade ja tillsammans med (C) och (KD). (FP) och (M) var mot. Den borgerliga alliansen var djupt splittrade i frågan. De röstade nej 2003, men hälften hade ändrat sig nu. Det är intressant eftersom det har skett en värdeförändring under de här åren. Det tror jag framför allt beror på att Centerpartiet och dess ledare tillika kommunalrådet, som var ny i politiken. Hen har fått en bättre insikt i hur de olika systemen fungerar i samhället.

Att det var en stark skiljelinje mellan de två politiska blocken i Bollnäs kommun framgår tydligt av oppositionsrådet (S) uttalanden nedan:

Det finns borgerliga företrädare för den borgerliga alliansen som har uttryckt att: ´Det är lättare för Bollnäs kommun att komma överens med länsstyrelsen än med Socialdemokrater i övriga länet´ – De tror det.

Men hur uppfattade det Centerpartistiska kommunalrådet det partipolitiska klimatet i kommunen och i regionen, vilket av tidigare uttalanden att döma verkade aningen spänt?

Kommunalrådet (C) gav sin syn på hur hen uppfattade bildningsprocessen av ett RSO i

När vi tillträdde hade (S) mutat in sina områden. (S) hade mutat in väldigt, väldigt mycket i RSO med poster och hela baletten. Det var förarbetat oerhört mycket, det kändes inte heller bra, utan vi ville naturligtvis vara med och påverka från början igen hur det här skulle utformas. Nu är vi flera borgerliga kommuner i det här valet inför att RSO kommer igång. Då är vi lite mer jämna även om det fortfarande är röd dominans. Om jag är väldigt ärlig är jag lite skeptisk. Men det handlar om erfarenheten av att Gävleborgs län har varit det röda Gävleborg. Vi borgerliga kommuner som bryter in nu då, så är det som att det finns en kultur, det finns en tradition och allt det här. Vi blir väldigt mycket murbräckor i systemet. Man har en lång tradition och ett långt kamratskap om jag säger så av (S)-styre, väldigt tungt.

Även t. f. kommunchefen tillstyrkte bilden ovan om att det förelåg klara partipolitiska skillnader i uppfattningar i länet om bildandet av ett RSO under år 2003 i kommunen. Här framkommer det också klart och tydligt att det var Bollnäs som var den kommun som stoppade förverkligande av ett RSO i Gävleborgs län år 2003:

Det var en ny majoritet och regimskifte från 2003, och det var ganska tydligt att den nya majoriteten, 4-partikartellen var misstänksam. De hade inte samma uppfattning som på länsavdelningsnivå. Då sade man nej! – Tvärtemot alla andra. Det var Bollnäs som gick mot RSO.

När frågan om bildandet av ett RSO i länet återigen aktualiserades år 2006 blev det en förnyad diskussion inom det borgerliga blocket, vilket resulterade i oenighet i sakfrågan, enligt kommunalrådet (C):

Vi hade mycket diskussioner inom vårt parti och det klargjordes tidigt vilka som inte kunde köpa den här tanken. (KD) var eniga, (M) och (FP) gick helt mot. Vi gick då tillsammans med (S) i det här. (FP) och (M) tror inte på den här tanken, även om (FP) och (M) på distriktsnivå och i övriga kommuner har köpt det, så gjorde man inte det här, utan man gick enigt emot.

Oenigheten inom det borgerliga blocket var därmed ett faktum, och en politisk besvärande situation uppstod för kommunalrådet (C), som hen ändå kunde hantera. Trots intrycket av en djup splittring mellan det borgerliga blocket och vänsterblocket, skulle blocken senare komma att enas om att bilda ett RSO i Gävleborgs län. Men kommunalrådet (C) menade att sakfrågan inte spelade någon avgörande roll för det borgerliga blockets framtida samarbete i kommunen.

Samarbetet var sargat av oenigheten kring RSO, men de borgerliga satsade på att återigen vinna valet år 2006:

Vi var överens i alliansen att vi inte kommer att bli eniga, utan vi gick in i det här med öppna kort där vi redovisade våra ståndpunkter, och sedan inget mer med det, utan vi kämpar i alliansen och tänker vinna valet.98

När det gäller den partipolitiska oenigheten till RSO inom länet underbyggdes den av farhågor om att Socialdemokraterna skulle bli för dominanta i de politiska beslutsprocesserna i RSO, vilket riskerade att marginalisera de borgerliga partiernas inflytanden. Samtidigt menade kommunalrådet (C) att en ytterligare besvärande omständighet var att Socialdemokraterna på förhand hade mutat in olika verksamhetsområden och uppdrag, vilket bidrog till motreaktioner från de borgerliga partierna i länet.

På frågan riktad till kommunalrådet (C) om vad hen menade var avgörande för en ändrad ståndpunkt om att bilda ett RSO, sade hen att det var möjligheten att få en starkare röst gentemot staten och decentralisering av beslutsmakten:

Sedan kan man vara en starkare röst gentemot staten. Det är väl huvudanledningen, och att jag vill ha ner frågor som kan lösas på regional nivå – på den lägsta nivå som möjligt. Istället för att man sitter och gör alla lösningar på statlig nivå, och sedan bara serverar och detaljstyr många gånger också. Det tycker jag regeringen gör.Framför allt att man kan få beslutandenivån lägre ner, så nära oss som möjligt. Federalismens principer som Centerpartiet har.

Att det var Centerpartiet och Kristdemokraternas ändrade ståndpunkt, som var helt avgörande för att Bollnäs kommun ändrade sitt slutliga ställningstagande i sakfrågan rådde det knappast några tvivel om, enligt t. f. kommunchefens uttalanden:

Det är Centern som har ändrat uppfattning. Den sittande Centerpartikoalitionen hade inte alla med sig heller när det var votering, för det blev 31 ja, 15 nej, och 1 avstod, och var det en Centerpartist som röstade nej, och en Centerpartist som avstod. Centerpartiet i sig var inte enat heller till 100 procent. Sedan var det Moderaterna och Folkpartiet som i övrigt också sade nej, medan (C) och (KD) ändrade uppfattning.

Att det fanns antydningar till en nötningsstrategi från andra politiska krafter inom länet, samtidigt som en syndabocksbild började att målas upp mot Bollnäs borgerliga majoritet under tiden detta pågick, blev allt tydligare. Syndabocksbilden av Bollnäs kommun växte fram mot

98 Uttalandet gjordes 5 september 2006 – bara någon vecka innan valet 2006 gick av stapeln. Det borgerliga

bakgrund av de tidigare negativa besked till länets övriga kommuner om att Bollnäs inte valde att stödja bildandet av ett RSO i länet under år 2003. Denna för kommunen besvärliga stämpel som syndabock berättar t. f. kommunchefens om nedan. Hen påpekade risken för att detta kunde smitta av sig i andra ärenden, och till andra politiska forum och arenor. Samtidigt gav t.f.

kommunchefen även uttryck för att samverkan snarare är något som är på modet, och som kommunen officiellt borde följa:

Men varför Centern ändrade sig, var nog efter påtryckningar. För att det blev väldigt obehagligt det här att hela tiden bli påmind om att man gick mot det här, och att vi snart var den enda regionen i Sverige som inte sa ja. Detta upplevde man väldigt obehagligt, och detta kom tillbaka i andra ärenden, som jag märker. För den sittande majoriteten hade varit väldigt kritiska och ifrågasättande, och det är inte något ont i det, utan det är bra att man ifrågasätter. Sedan har man rättat in sig i det allmänna ledet…Helt sonika att de inte orkade hålla ut i sin uppfattning.

De har väl tyckt att vi kan väl inte gå mot det här hur länge som helst, utan vi måste vara för samverkan. För det är inte inne i tiden, och det är inte opportunistiskt att vara för motsträvig i samverkan, för samverkan är något som är bra på något vis.

Även oppositionsrådet (S) framhävde att Bollnäs kommun fick ett tryck på sig både internt och externt, där kommunen återigen beskylldes för att bromsa upp den pågående bildningsprocessen av ett RSO i länet. Oppositionsrådet (S) berättade om det externa trycket, som riktades mot kommunledningen:

För jag har ju känt att man från övriga kommuner har tittat ner lite grann på oss i Bollnäs, och de har undrat vad håller ni på med? Varför vill inte ni vara med oss? Jag har känt hela tiden att vårt ställningstagande har satt käppar i hjulen för hela processen i och med att alla kommuner måste vara med om man ska få bilda RSO.

Förvaltningsledningen var också kritiskt inställd till att bilda ett RSO i länet, vilket heller inte bidrog till att underlätta kommunens ställningstaganden och politiskt positionering i sakfrågan, enligt oppositionsrådet (S):

Jag tror att det finns en rädsla, fram för allt på förvaltningsnivå att göra förändringar, men även på politiskt nivå. Jag upplever ändå att det finns en större politisk vilja att samverka än det gör på förvaltningsnivå. Jag tror att det ibland är så enkelt att man är rädd om sitt jobb, vilket i och för sig kan vara förståeligt ibland.

Att t. f. kommunchefen var uttalat kritisk till bildande av RSO i länet framgick tydligt av hens synpunkter på RSO nedan:

Det är också det här med utkrävande av ansvar som att man är indirekt valda, och att det är en stor jävla byråkrati. Man pratar om olika antal; om uppåt nittio stycken i församlingen, och att det ska vara fler än i landstinget. Man kan ju fundera vad en så stor församling fyller för funktion egentligen? Det är ju liksom ett spel för galleriet.

När det gäller tillitsfaktorn kan det inte påvisas att tillitsförhållanden eller föreliggande misstillit mellan kommunala aktörer i länet skulle underbygga de ledande kommunala företrädarnas motsträvighet mot att bilda RSO.

In document De motsträviga kommunerna (Page 183-188)