• No results found

Regional identitet: Län vs landskap

In document De motsträviga kommunerna (Page 188-191)

9. Gävleborgs län

9.2 Bollnäs kommun

9.2.3 Regional identitet: Län vs landskap

Att t. f. kommunchefen var uttalat kritisk till bildande av RSO i länet framgick tydligt av hens synpunkter på RSO nedan:

Det är också det här med utkrävande av ansvar som att man är indirekt valda, och att det är en stor jävla byråkrati. Man pratar om olika antal; om uppåt nittio stycken i församlingen, och att det ska vara fler än i landstinget. Man kan ju fundera vad en så stor församling fyller för funktion egentligen? Det är ju liksom ett spel för galleriet.

När det gäller tillitsfaktorn kan det inte påvisas att tillitsförhållanden eller föreliggande misstillit mellan kommunala aktörer i länet skulle underbygga de ledande kommunala företrädarnas motsträvighet mot att bilda RSO.

Hälsingar är mera självständiga som folk än vad Gästrikingar är och när oppositionsrådet (S) utvecklar sin syn på skillnaderna som råder emellan de två olika befolkningsgrupperna i länet:

Jag tror att skillnaden är att vi inte gärna åker ner till Stockholm och gnäller. Vi stannar här och försöker att lösa problemen, och vi tror inte lika mycket på uppvaktningar och liknande. Det är därför jag beskriver historien några hundra år tillbaka. Därför jobbar vi också på ett annat sätt.

Det finns en utpräglad självständighet hos hälsingarna, vilket skapar en skiljelinje inom befolkningen och kulturen i länet, av oppositionsrådets (S) utsagor att döma. Även kommunalrådet (C) instämde att det föreligger betydande skillnader mellan de två landskapen inom Gävleborgs län:

Hälsingland och Gästrikland är två diametralt skilda landskap. Vi har inte mycket gemensamt kulturellt, och inte näringslivsmässigt heller. Gästrikland är mera brukssamhälle och de stora företagen i stor utsträckning, medan Hälsingekommunerna är mera jord och skog som bas, och mer utav småföretagsamhet som är småskalig.

Även i politiska sammanhang menade kommunalrådet (C) att skillnaderna framträdde tydligt.

Politikerna från Hälsingland måste hävda sig än mer för att driva sina frågor och få gehör för sina synpunkter i de olika politiska forum där samtliga kommuner i länet samverkar:

Vi får naturligtvis ofta försöka att hävda oss. Vi har varit med att arbeta fram RTP,99 och då får man hela tiden försöka att få med Högskolan som är en viktig dragare för utvecklingen i länet osv Tyvärr har det inte blivit så.

Skillnaderna mellan de två landskapen tar sig även tydliga uttryck rent praktiskt och förvaltningsmässigt, eftersom de var för sig valde att utveckla sina respektive turist- och inköpsorganisationer, inom ramen för ett och samma län. Kommunerna i länet har i detta avseende delat på sig enligt landskapsindelningen och samverkade enbart inom ramen för landskapsindelningen. Länsindelningen har m.a.o. inte varit vägledande för mellankommunal samverkan, utan organisationerna har kluvits itu av landskapsindelningen, vilket bryter mot gängse norm och praxis i övriga landet. T.f. kommunchefen utvecklar de föreliggande skillnaderna landskapen emellan i sitt resonemang nedan, men även hens uppfattning om hur det gick till när de olika råden kopplade till landskapsindelning bildades:

99 RTP: Regionalt tillväxtprogram

Det finns någon form av geografisk, kulturell och historisk skillnad i det hela som skiljer oss åt lite grann. Det är också därför som man en gång bildade Hälsingerådet för att markera Hälsingland, och kanske markera mer mot Gästrikland. Då bildade de Gästrikerådet. Men inom Gästrikland har de svårt att dra åt samma håll därför att då är Sandviken ofta en kommun som går på tvärs mot Gävle, och vill markera och profilera sig. Till exempel har landskapen var sina kommunalförbund i inköpsfrågor. Det är någonting som inte är vanligt förekommande. Man bildade Inköp Hälsingland i februari 1996. För då var man inne på att man skulle bilda det tillsammans med Gävle och Sandviken – ett för hela länet. Men så blev det inte, utan då blev det Hälsingland. Då förde man ihop alla inköpare som fanns i kommunerna i Hälsingland, sedan bildade man ett kommunalförbund: Inköp Hälsingland, där alla inköp och upphandling, förutom byggentreprenad ingår. De tecknade ramavtal för kommunernas räkning.

Sedan startade de ett eget kommunalförbund beträffande inköp i Gästrikland. Sandvikens kommun och landstinget var inte med i detta. Det är lite lustigt för nu har detta varat i tio år. Nu har man diskuterat på nytt om man ska lägga ihop dessa, och frågan var också uppe i fullmäktige, där Bollnäs kommun säger nej! Därför att man tycker att det fungerar bra idag med organisationen bara för Hälsingland, och då tycker man inte att man ska lägga ihop sig med Gästrikland.

En naturlig följdfråga till t.f. kommunchefen utifrån ovanstående var om hen menade att det därav kunde finnas en risk för att kommunerna i länet kunde komma att delas upp i två olika läger inom ramen för ett framtida RSO:

Det kan mycket väl bli så. Det är uppenbart att det kan finnas en latent risk, eller möjlighet att man frontar lite grann. I och med att vi har ett bra samarbete inom Hälsingerådet, är det möjligt att vi tillsammans kommer att arbeta med hur vi ska profilera oss gentemot Gästrikland. Att man kanske kör vissa gemensamma race. Då är vi tillbaka till den här skillnaden mellan Hälsingland och Gästrikland, att det kan vara så att vi känner att…ja, de flesta tycker ju att det är bättre om det hamnar pengar eller verksamheter i Hälsingland, än i Gästrikland.

Det föreligger således tydliga identitetsskillnader inom länet där de två landskapen Hälsingland och Gästrikland klyver länet itu. Mot bakgrund av två starka rådande landskapsidentiteter i länet hade primärkommunerna utvecklat var sina egna inköps- och turistorganisationer. Värdet av landskapsidentiteterna vägde således tyngre än värdet av en gemensam samhörighet med Gävleborgs län. Det fanns även uttalande om att det förelåg viss risk för att denna uppdelning kunde komma att smitta av sig och förstärkas inom ramen för RSO.

In document De motsträviga kommunerna (Page 188-191)