Vad upplever förskollärare främjar barns självkänsla och självbild i

Barns självkänsla, självbild och tilltro till den egna förmågan Sara Hagberg och Jennifer Lindroos

40

6 DISKUSSION

Detta kapitel innehåller en diskussion om studiens resultat utifrån dess syfte som ställs i relation mot tidigare forskning samt vilka slutsatser som kan dras av analysen.

En metoddiskussion kring studiens val av metod och dess genomförandeom vad vi kunde gjort annorlunda för att utveckla studien samt förslag på vidare forskning på området kommer att presenterats.

Barns självkänsla, självbild och tilltro till den egna förmågan Sara Hagberg och Jennifer Lindroos

41

förutsättningar det ger för barns åsikter att komma fram och respekteras av vuxna. Lindahl betonar att reflekterande förhållningsätt där fokus ligger på att utforska tillsammans med andra berikar samspelet.

Förhållningssättet medför att trygga relationer skapas mellan individer och det blir en viktig utgångspunkt i arbetet. Med utgångspunkt i studien förstås pedagogers fysiska och emotionella engagemang och närvaro som viktiga i bemötandet av barnen för att skapa goda relationer. Relationskapande belyser Aspelin (2015) ingår i pedagogens profession då skapandet i relationer till barnen ger dem kvalitativa kommunikationsredskap för att stimulera barns självkänsla och därmed möjliggöra för barns eget relationsbyggande.

Föreliggande studies resultat visar att förskollärarna ser relationerna som ett sätt att ta sig närmre barnen. Där det är av vikt att relationerna är trygga och att pedagoger finns där för barnen i deras upptäckter och känslor. Att en trygghet byggs upp hos barnen resulteras enligt förskollärarna i att barnen vågar utforska miljöer och uttrycka vad de tycker och känner. Sükran (2015) belyser, i linje med detta, vikten av att barn litar och känner sig bekväma med pedagoger för att kunna utveckla en självkänsla och därigenom våga uttrycka vad de känner. Förskollärarnas val av att vara härvarande och närvarande i närmandet med barnen är viktigt visar föreliggande studie då det medför hur barns röst kan bli uppmärksammad. Därmed ges barn möjlighet till inflytande och delaktighet i utbildningen. Relationerna som byggs upp mellan barn och pedagog anses vara ett sätt till att kunna tolka barns självkänsla och självbild.

Förskollärarna nämner vidare att barn i interaktioner med andra jämför sig och härmar för att lära, där förskolläraren är en del av processen och prövar tillsammans med barnet. Barns relationer anser likaså Önder m.fl. (2020) är viktiga eftersom de inverka på hur barnens självuppfattning blir då de i sin utveckling jämför sig med andra.

Lindahl (2015) tolkar att agerande förskollärare ger förutsättningar för att verka som förebilder. En positiv syn på barns olika kompetenser genererar till goda förutsättningar för barn att utveckla tilltron till den egna förmågan och ger en stärkt självbild. I resultatet framhåller förskollärarna att en förutsättning för att en god självkänsla ska utvecklas krävs att förskollärarna är engagerade

Barns självkänsla, självbild och tilltro till den egna förmågan Sara Hagberg och Jennifer Lindroos

42

förebilder. Detta genom att verka som en moralisk kompass, för att hjälpa barn att bli sitt bästa jag. Förskollärarna i studien menar vidare att förebilder skapar förutsättningar för goda relationer, där pedagogen är medveten om sitt sätt att uppmuntra och kommunicera med barn. Resultatet visar att det i förskollärarnas roll ingår att visa för barnen hur även de misslyckas och att det är okej. Furu och Sandviks (2019) menar att professionella relationer till både kolleger och barn är även relevant ur aspekten, för att det kan skapa möjligheter för pedagoger att agera som förebilder för barnen. Lindahl (2015) menar att pedagoger kan vara goda förebilder genom att främja allas åsikter och samverka till ansvarsfulla möten där det finns förutsättningar för utveckling av barns självkänsla. Sükran (2015) belyser pedagogers empatiska förmåga som betydelsefull ur perspektivet att fungera som en förebild i barns eget känslomässiga skapande, vilket även resultatet i föreliggande studie påvisar.

Studiens resultat visar att förskollärarnas barnsyn och den kollegiala samsynen inverkar på vilka förhållningsätt som framkommer i praktiken. Relevansen av pedagogers barnsyn tolkas påverka barns villkor i skapandet av sin självkänsla.

Detta resultat går i linje med det Johansson (2003) konstatera då hon menar att pedagogers förmåga att tillägna sig barns perspektiv behöver ingå i deras förhållningsätt för att de ska ha möjlighet att bidra till barns skapande av självkänsla. Johansson (2003) menar utifrån sitt resultat att pedagogers förhållningsätt påverkas av vilket synsätt de har på barn och därmed påverkas hur de bemöter, förstår och talar om och med barn. Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) menar att barns delaktighet är beroende av förskollärares barnsyn, det professionella sättet att handla samt förskollärares förståelse av det som förskollärarna själva erfar när de försöker närma sig barnens perspektiv och uttryck. Det tyder på likheter med föreliggande studiens resultat där barnsyn och pedagogers förhållningsätt är aspekter som förskollärarna beskriver påverka barns förutsättningar i skapandet av självkänslan och möjligheten till deltagande.

Resultatet i vår studie indikerar att förskollärarna anser det viktigt att synliggöra barns kompetenser och förmågor för varandra i arbetslaget, för att

Barns självkänsla, självbild och tilltro till den egna förmågan Sara Hagberg och Jennifer Lindroos

43

stötta barn i att skapa en god självkänsla. Detta ger indikationer på att pedagogers relationella kompetens och förhållningsättet bidrar till vilka förutsättningar barn får i skapandet av sin självkänsla. Detta medför till en ökad självkänsla där barn har en tilltro till den egna förmågan. Renblad och Brodin (2012) lyfter som resultatet att förskollärares förhållningsätt behöver innehålla kompetens om barns kunskaper och förmågor för att kunna skapa ett välbefinnande och god självkänsla hos barn. Lindahl (2015) anser hur pedagoger agerar påverkar barns förutsättningar att skapa tilltro till den egna förmågan. Tilltron benämner Önder m.fl. (2020) som en betydelsefull omständighet för att barn ska ha förutsättning till utveckling emotionellt och socialt. Dessutom kan tilltron till den egna förmågan göra att barn vågar göra sin röst hörd och genom detta bli delaktiga och få inflytande. Likaså Ribaeus (2014) anser att förskollärare behöver ha kunskaper om de förmågor barn behöver för att kunna bli delaktiga och ha inflytande.

6.1.2 Vilka möjligheter och utmaningar framträder i förskollärares