• No results found

Val av fall

In document De motsträviga kommunerna (Page 61-65)

2. Design och metod

2.4 Val av fall

befattningsinnehavare vid kommunen) som vid tre separata intervjutillfällen fick uttala sig kring samma frågeställningar. Vid uppkomna tvivel var det därmed möjligt att kontrollera sanningshalten i svaren genom att jämföra svaren mellan respondenternas utsagor, alternativt genom ytterligare följdfråga/-or till berörd respondent, eller kontrollfråga/-or till annan respondent i kommunen. Efter det att datainsamlingen hade slutförts och bearbetats kunde inga uppenbara osanningar eller orimligheter från respondenternas uttalanden identifieras i denna studie.

Varje enskild intervju varade ca en timme och genomfördes med de ledande kommunala företrädarna på deras respektive kontor. Maximalt genomfördes tre intervjuer under en arbetsdag. Avgränsningen av antalet intervjuer var ett medvetet val för att säkerställa att koncentrationen och fokus kunde upprätthållas av mig i min roll som forskare under intervjuerna. Respondenterna blev på förhand upplysta om att allt de sade under intervjuerna kunde komma att användas som dataunderlag till en kommande doktorsavhandling i statsvetenskap, vilket samtliga respondenter samtyckte till. I de fall där respondenterna gjorde utsagor innehållande ”off the record” eller liknande, har detta beaktats och därmed strukits från det insamlade datamaterialet. Respondenterna intervjuades i sina roller och funktioner som politiker eller kommunchef. Deras uttalanden representerar därför de ståndpunkter de intar i en professionell roll och är inga personliga ställningstaganden. Detta har medfört att känsliga personuppgifter i form av persondata har kunnat undvikas under datainsamlingen.

Alla intervjuer med kommunföreträdarna spelades in och transkriberades ordagrant i efterhand via så kallad Verbatim Transcription (Huberman & Miles 1994), vilket resulterade i ett underlag om ca 800 sidor transkriberade intervjuer. Viss språkkorrigering och redigering av utskrifterna var nödvändiga att göra för att vissa delar av intervjuutskrifterna skulle bli begriplig, men också för att uppnå en kvalitativt god nivå på form, språk och framställning av datamaterialet. Det bör dock betonas att redigering och korrigering av utskrifterna har gjorts i minimal utsträckning och på ett sådant sätt att utsagors innebörder inte förändrats, förvrängts eller missuppfattats.

grund av förekomsten av primärkommunalt motstånd. Dessa fall av mellankommunal samverkan kan i sammanhanget betraktas som typfall inom populationen av möjliga fall där enskilda kommuner varit motståndare till att bilda ett RSO. När valen av fall i studien var klar under våren 2006 fanns det ett tydligt geografiskt mönster av vilka län som hade bildat RSO i landet respektive vilka som inte hade bildat RSO. Inga län norr om Dalarnas län hade vid årsskiftet 2006 bildat ett RSO. En närmare redogörelse för urvalsdiskussionen följer nedan.

I Norrbottens län, Västerbottens län och Västernorrlands län hade det under år 2006 inte bildats något RSO. Förklaringen från regiondirektörerna i dessa län var att oenigheten primärt handlade om en konfliktlinje som i huvudsak var geografiskt betingad. Konfliktlinjen mellan kust- och inlandskommunerna skar tvärs igenom dessa län i de utvecklingspolitiska diskussionerna, men även i de politiskt förda diskussionerna om bildande av ett RSO, enligt regiondirektörerna i de nordligaste länen. Trots detta fanns det vid tidpunkten inför datainsamlingen långt pågående diskussioner om att bilda RSO i dessa län. Ingen särskild kommun var dock uttalat motsträvig, bortsätt från två kommuner (Boden och Gällivare kommuner) i Norrbottens län, som framstod som mer motsträviga till att bilda RSO jämfört med de andra kommunerna i länet. Norrbottens län valdes bort också mot bakgrund av att det även inom detta län fanns en tydlig utpräglad konfliktlinje mellan kust–inland inom utvecklingspolitiken. Mot bakgrund av att det i två av länen, Västerbottens län och Västernorrlands län, inte fanns någon/några enskilda kommuner som framstod som särskilt kritiska till bildande av RSO, samt att konfliktlinjen kust–inland präglade huvuddelen av utvecklingspolitikens prioriteringsfrågor, enligt uppgifter från regiondirektörerna, valdes även dessa två län bort från studien.

Västra Götalandsregionen, Region Skåne, Regionförbundet i Kalmar län, Gotlands län samt Stockholms län exkluderades från rundringningen eftersom de tre första fallen var så kallade försökslän. Därmed blev det rimligt att välja bort dessa län eftersom dessa län har eller hade haft organ med särskilda befogenheter och ordningar som sträckte sig utanför den generella lagstiftningen som reglerade RSO (SFS 2002:34). Beträffande Kalmar län kunde även synen på mellankommunal samverkan där tänkas ha förändrats efter att länet deltog i försöksperioden, vilket gjorde att även det fallet exkluderades från populationen av studiens presumtiva fall.

Gotlands län exkluderades också då det är ett speciellt län och fall ur ett geografiskt perspektiv, samt att länet formellt sett är en ö som utgjordes av en storkommun. Stockholms län hade heller inte bildat ett RSO. Bildandet av ett RSO hade vid aktuell tidpunkt heller inte varit en aktuell

redan fanns en framskjuten utvecklingstakt och expansion i huvudstadsregionen. Därmed var det heller inga kommuner som framstod som kritiska till bildandet av ett RSO i Stockholms län.

När inventeringen av presumtiva fall hade slutförts kunde därför några möjliga län sovras fram där bildningsprocessen av RSO framstått som särskilt besvärlig. De fall som valdes ut var sådana där enskilda kommuners ledande politiker framstått som särskilt motsträviga till att bilda ett RSO i länet, enligt uttalanden från regiondirektörerna, och där det inför den aktuella tidpunkten för datainsamlingen (läs: januari 2006) heller inte fanns aktuella planer om att bilda ett RSO. Följande fem län med uttalade kritiska kommuner mot bildande av RSO kunde således identifieras: Jämtlands län, Gävleborgs län, Värmlands län, Västmanlands län och Kronobergs län.

Valet av län i studien genomfördes slutligen under år senvintern 2006. Det återstod således fem län där enstaka kritiska kommuner hade stjälpt bildningsprocessen av ett RSO, eller var uttalade kritiska mot bildande av RSO: Jämtlands län (Härjedalens kommun), Gävleborgs län (Nordanstig och Bollnäs kommuner), Västmanlands län (Heby kommun37), Värmlands län (Säffle och Årjängs kommuner) samt Kronobergs län (Markaryds kommun). Dessa fem län med sju identifierad primärkommuner som var motsträviga till att bilda RSO kom att utgöra grunden för urvalet i denna studie, vilket ur ett kvantitativt perspektiv får betraktas som god med bra representativitet och spridning utifrån totalpopulationen. Urvalet av fall innebär att studien har en god geografisk spridning av möjliga undersökningsfall jämfört med det totala antalet presumtiva fall. Ur ett geografiskt perspektiv är fallen väl spridda ifrån Jämtlands län och Gävleborgs län belägna i Norra delen av landet, till Kronobergs län i söder, och Västmanlands län i öst till Värmlands län i väst. Därmed kan även den externa validiteten (Yin 2003:34ff) i studien påstås vara god. Sammantaget lägger detta grunden för en fördjupad principiell förståelse av ledande kommunala aktörers förhållningssätt och val om att delta eller inte i utvidgad mellankommunal samverkan med likartade institutionella koncept som RSO.

Ett alternativt upplägg och design av studien hade varit att även inkludera kommuner som initialt valde att säga ja till att bilda RSO, men samtidigt som denna avhandling skissades fram

37 Heby kommun övergick vid årsskiftet till att tillhöra Uppsala län efter folkomröstning. Uppsala län är ett av de län som de facto har ett RSO. Heby kommun stjälpte dock bildningsprocessen i Västmanlands län även om de ifrån årsskiftet 2007 skulle komma att lämna länstillhörigheten i Västmanland och övergå till Uppsala län.

författade Johan Mörck (2008) en doktorsavhandling i statsvetenskap som hade sitt fokus riktat mot Region Östsam i Östergötland, där bildningsprocessen av RSO gick betydligt smidigare än i de fall jag valde att ta mig an. Därför kompletterar snarare denna studies ingång, med fokus på kommuners motsträvighet, kunskapsbilden om utvidgad mellankommunal samverkan (RSO). När inventeringen av möjliga typfall inom populationen motsträviga kommuner var klar, gjordes även bedömningen att omfånget av potentiella fallstudier var tillräckligt omfattande för att lägga grunden till en större studie.

In document De motsträviga kommunerna (Page 61-65)