• No results found

UNGA VUXNAS TRANSITION FRÅN BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRIN TILL VUXENPSYKIATRIN

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2024

Share "UNGA VUXNAS TRANSITION FRÅN BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRIN TILL VUXENPSYKIATRIN"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Namn: Peter Lindhamre och Joel Lundgren

Program: Specialistsjuksköterskeprogrammet i psykiatrisk vård, 60 hp Institutionen för vårdvetenskap

Kurs: Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKP07, VT21 Nivå: Avancerad nivå

Handledare: Kristina Eivergård Examinator: Jeanette Westman

UNGA VUXNAS TRANSITION FRÅN BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRIN TILL VUXENPSYKIATRIN

EN KVALITATIV LITTERATURÖVERSIKT

YOUNG ADULTS TRANSITION FROM CHILD AND ADOLESCENT MENTAL HEALTH SERVICES TO ADULT MENTAL HEALTH

SERVICES

A QUALITATIVE LITERATURE OVERVIEW

(2)

Sammanfattning

Bakgrund: Den psykiska ohälsan bland unga har ökat de senaste två decennierna. Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, ansvarar för den specialiserade psykiatriska vården för de under 18 år medan vuxenpsykiatrin har ansvaret för de som blivit myndiga. Det finns stora skillnader mellan BUP och vuxenpsykiatrin och övergången mellan vårdformerna innebär en process för de unga vuxna, vilket kan beskrivas i termer av transition.

Syfte: Syftet var att undersöka patienternas beskrivna upplevelser av överföring från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin.

Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats.

Resultat: Resultatet baseras på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design som sammantaget tydliggör tre övergripande teman som beskriver förändring. De unga vuxna beskriver förändrat ansvar, förändrade relationer samt förändrad identitet till följd av övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin.

Slutsats: De unga vuxna beskriver bristande information, ostabila vårdrelationer och en ökad känsla av hopplöshet under transitionen. Fram till att de etablerat en tillitsfull kontakt finns en ökad risk att de unga vuxna faller ur vårdsystemet.

En viktig faktor för att säkerställa kontinuitet är att det finns närvarande sjuksköterskor som stöd innan, under och efter transitionen. I detta avseende finns strukturell och individuell förbättringspotential som kräver forskning och metodutveckling.

Nyckelord: Transition, unga vuxna, BUP, Vuxenpsykiatri

(3)

Abstract

Background: Mental illness among young people has increased in the last two decades.

Child and adolescent mental health services, CAMHS, is responsible for the specialized psychiatric care for those under 18, while adult mental health services, AMHS, is responsible for those who have come of age.

There are major differences between CAMHS and AMHS and the transfer between the forms of care involves a process for

the young adults, which can be described in the terms of transition.

Aim: The purpose was to investigate patients' described experiences of transfer from child and adolescent psychiatry to adult psychiatry.

Method: A qualitative literature review with a systematic approach.

Results: The result is based on 13 scientific articles with qualitative design that together clarify three overarching themes that describe change. The young adults describe changed responsibilities, changed relationships and a changed identity as a result of the transition between CAMHS and adult psychiatry.

Conclusion: The young adults describe a lack of information, unstable care relationships and an increased feeling of hopelessness during the transition. Until they have established a trusting contact, there is an increased risk that the young adults will drop out of the care system. An important factor in ensuring continuity is that there are nurses present as support before, during and after the transition. In this regard, there is structural and individual potential for improvement that requires research and method development.

Keywords: Transition, young adults, CAMHS, AMHS

(4)

Innehållsförteckning

BAKGRUND 1

PSYKISKAOHÄLSAHOSBARNOCHUNGAVUXNA ... 1

Den psykiska ohälsan hos unga vuxna ... 1

Könsaspekter avseende psykiskohälsa bland unga vuxna ... 1

Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP ... 2

Vuxenpsykiatri ... 2

TRANSITIONSPROCESSEN ... 3

Vuxenblivandet och framväxten av en egen identitet ... 4

Unga vuxnas transition ... 4

Specialistsjuksköterskans roll i transitionsprocessen ... 5

PROBLEMFORMULERING 6 SYFTE 6 METOD 7 URVAL ... 7

DATAINSAMLING ... 8

DATAANALYS... 10

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 10 RESULTAT 11 FÖRÄNDRATANSVAR ... 12

Att inte förstå ... 12

Att känna sig övergiven ... 13

FÖRÄNDRADERELATIONER ... 14

Att sträva efter tillit och trygghet ... 14

Att beskriva förändring av relationer ... 15

FÖRÄNDRADIDENTITET ... 16

Att tvivla över den egna förmågan ... 16

Att bli sedd som en självständig individ ... 17

DISKUSSION 17 METODDISKUSSION ... 17

Urval ... 17

Datainsamling ... 18

Dataanalys ... 19

RESULTATDISKUSSION ... 20

(5)

Förändrade relationer ... 21 Förändrad identitet ... 22

KLINISKA IMPLIKATIONER 24

FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING 24

SLUTSATS 25

REFERENSFÖRTECKNING 26

BILAGA 1. SÖKMATRIS 31

BILAGA 2. MATRIS ÖVER URVAL AV ARTIKLAR TILL RESULTAT 32

(6)

BAKGRUND

PSYKISKA OHÄLSA HOS BARN OCH UNGA VUXNA

Bland Sveriges unga vuxna har den psykiska ohälsan ökat under hela 2000-talet

(Socialstyrelsen, 2019). I åldersgruppen 18–24 år vårdades 6019 personer per 100 000 i psykiatrisk specialistvård år 2017 (Socialstyrelsen, 2019). Barn med en psykiatrisk diagnos som följdes via BUP uppgick samma år till 2372 per 100 000 barn (ibid.). De patienter som vårdats inom ramen för BUP och som fortfarande är i behov av psykiatrisk vård efter

myndighetsdagen kommer att flyttas över från BUP till vuxenpsykiatrins vård. Den övergång mellan vårdformer som då sker utgör fokus för denna uppsats.

Den psykiska ohälsan hos unga vuxna

En riskfaktor för att utveckla psykisk ohälsa hos unga vuxna kan vara att ha en förälder som själv har psykiatrisk problematik menar Fatori m.fl. (2013). En annan riskfaktor är att befinna sig i en kontext där psykiskt eller fysiskt våld förekommer (ibid.). Att den psykiska ohälsan ökar, bland både män och kvinnor i åldersgruppen 18–24 år gör att denna fas i livet kan utgöra en ”riskzon” för att drabbas av psykiska problem menar Hallberg (2019). Skokauskas m.fl. (2019) beskrev att majoriteten av de livslånga problem som kan leda till psykisk ohälsa utvecklades innan vuxen ålder, varför tidig och effektiv behandling är viktig. King m.fl.

(2019) menar att unga människor med neuropsykiatriska diagnoser bör uppmärksammas i detta sammanhang eftersom de utgör en växande sårbar grupp. Denna grupp

behöver anpassad vård utifrån sina skiftande symtombilder enligt Merrick m.fl. (2020).

Könsaspekter avseende psykiskohälsa bland unga vuxna

Före puberteten uppges pojkar drabbas av psykisk ohälsa i högre grad än flickor (Bremberg, 2015). De problem som uppmärksammas beskrivs ofta i termer av beteendeproblem (ibid.).

Efter puberteten anges att pojkar med psykiska problem i lägre utsträckning än flickor sökte vård (Danielsson, 2010). Istället dominerar de unga kvinnorna i rapporteringen och den enskilt största problematiken förefaller vara depression och ångestsjukdomar (Socialstyrelsen, 2019). Detta verkar dessutom bli allt mer långvariga problem (Hallberg, 2019.).

Patrick och Robertson (2016) beskriver hur samhällets normer påverkade vårdens blick på psykiska problem. De menade också att unga män tycks vara mindre benägna att söka hjälp

(7)

än unga kvinnor. En anledning till att pojkar/män söker vård i mindre utsträckning än kvinnor kunde enligt Moss-Racusin och Miller (2016) handla om att stigmatiseringen av män med psykiska problem är kraftigare än stigmatiseringen riktad mot kvinnor. Ett hjälpsökande beteende kunde då strida mot stereotypa manliga könsnormer. Randell (2016) menade att stereotypa könsnormer är en orsak till unga mäns överrepresentation när det gäller beteende- problematik. Våldsamt eller riskfyllt beteende uppfattades som manligt. När problemen fångades upp av samhället betraktades det som kriminellt och inte psykiatriskt. Innan

eventuella psykiatriska tillstånd diagnostiserats hade dessa personer ofta passerat gränsen för att inkluderas i gruppen unga vuxna (ibid.).

Även om män generellt är överrepresenterade i statistiken kring suicid sticker kvinnor i åldersspannet 18–24 år ut som den enda grupp i Sverige där självmorden ökar istället för att minska (Hallberg, 2019). Dessa personer har också i stor utsträckning redan etablerade psykiatriska kontakter (ibid.).

Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP

Socialstyrelsen skriver i sin rapport Psykiatrisk vård och behandling till barn och unga (Socialstyrelsen, 2019) att primärvården är första linjens vård för vanliga psykiatriska besvär bland unga såsom ångest- och förstämningssyndrom. Om patienterna inte förbättras eller har mer komplexa tillstånd remitterar primärvården patienter till BUP som ansvarar för

specialiserade psykiatrin av barn och unga till och med 17 års ålder.

Vanliga behandlingsformer inom BUP är terapeutiska samtal men även insättning och uppföljning av läkemedelsbehandlingar (Socialstyrelsen, 2019). Inom BUP finns även ett fokus på patienten i sitt sammanhang och ett familjeperspektiv (Waxegård, 2019). Montreuil m.fl. (2015) beskrev hur hela familjer fann stöd i relation till sin behandlare som ofta var en sjuksköterska. Att övergå till vuxenpsykiatrin innebar att tidigare behandlare som stöttat den unga människan ersattes av nya kontakter (ibid.). Om ungdomar vid 18 års ålder fortfarande är i behov av psykiatrisk vård remitteras de över till vuxenpsykiatrin (Socialstyrelsen, 2019).

Vuxenpsykiatri

I Patientlagen (SFS 2014:821) tydliggörs ett fokus på individens rättigheter. Enligt Hwang m.fl. (2018) finns ett tydligt individperspektiv inom vuxenpsykiatrin. Detta skiljer sig från BUP som även inkluderar sammanhanget och den sociala kontexten. Dessutom verkar

vuxenpsykiatrin inom en tydligare biomedicinsk tradition (ibid.). De samhälleliga aspekternas

(8)

betydelse understryks av Waxegård (2018) som menar att vuxenpsykiatrin har blivit fragmentiserad de senaste två decennierna. Detta till följd av större vårdekonomiska och ideologiska strömningar i samhället. Dessa handlar främst om ökad specialisering,

decentralisering och professionalisering. Det har blivit ovanligare med allmänpsykiatriska mottagningar (Lundin, 2016). Istället drivs mottagningar alltmer utifrån specifika diagnoser (ibid.).

Skillnaden mellan barn- och ungdomspsykiatrins helhetsfokus, med familj och skola som aktiva aktörer i patientens värld, och vuxenpsykiatrins individfokus har därmed enligt

Waxegård (2018) förstärkts sedan millennieskiftet. Jormfeldt (2010) har undersökt vad som är viktigt för upplevelsen av god hälsa för patienter som vårdas inom vuxenpsykiatri i Sverige.

Det framkom att uppleva harmoni, meningsfullhet och att känna hopp för framtiden samt ha en känsla av frid var det som kännetecknade patienters känsla av god hälsa. Detta var något som även vårdpersonal beskrev som viktiga delar i sitt jobb med patienter inom vuxen- psykiatrin (ibid).

TRANSITIONSPROCESSEN

Att övergå från ett stadium till ett annat kan benämnas som transition. Transition avser i svenska språket en övergång från ett skede till ett annat (SAOB, 2007). Ordet övergång syftar till mer eller mindre konkreta övergångar och oftast i fackspråkliga sammanhang.

En överföring beskriver hur man, konkret eller abstrakt, flyttar någon eller något från en punkt till en annan (ibid.). Transition kan definieras som en persons upplevelse av en övergång (Meleis, 2010). I denna uppsats kommer orden övergång och överföring användas när den konkreta händelsen eller det yttre skeendet beskrivs. Begreppet transition kommer användas som teoretiskt raster i analysen av de artiklar som ingår i litteraturöversikten.

Begreppet kommer att användas för att beskriva allt det som syftar på ett förändrat tillstånd, både i mer allmänna termer och för den inre process som Meleis (2010) syftar på i sin vårdvetenskapliga teoribildning. Meleis (2010) teori om transition lämpar sig väl som utgångspunkt för att förstå överföringen mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Detta eftersom Meleis (2010) förtydligar övergångar mellan olika stadier eller tillstånd inom ramen för sin transitionsteori. Dessa kan vara såväl hälso- och sjukdomsrelaterade som utvecklings-, situations- eller organisations-orienterade. Vidare beskriver Meleis (2010) att transition är en process. Denna process förklaras som en förflyttning från ett relativt stabilt tillstånd till ett annat någorlunda stabilt stadie. Upplevelsen av detta kan vara både hoppfull och

(9)

skrämmande. Teorins tyngdpunkt på process och förändring som ett skeende inbjuder till en mångsidig förståelse av människan där parallella transitioner kan förekomma på olika områden samtidigt.

Vuxenblivandet och framväxten av en egen identitet

Steget från barndom till vuxenblivande är en process som i denna uppsats förstås i termer av transition. I realiteten sker övergången från ungdom till vuxen under ett antal år och är inte helt klar förrän i tjugoårsåldern (Hwang m.fl., 2018). Dock är de juridiska ramarna sådana att ungdomarna blir myndiga mitt i denna övergångsfas (Ygge & Hallström, 2015). Ett

kännetecken för ungdomstiden är utforskandet som medel för att tillskansa sig nya erfarenheter (Hwang m.fl., 2018). Den process som pågår böljar fram och åter mellan ursprunget - var kommer jag ifrån - och framtiden - vart är jag på väg. Individens identitet skapas ur denna pendelrörelse samt i spänningsfältet mellan den egna självständigheten och förmågan att bygga nya relationer. För att stå på egna ben är det av central betydelse att hitta nya källor till mellanmänsklig närhet men också att skapa egna professionella kontakter (Hwang m.fl., 2018). Den ökade risken för psykisk ohälsa som förefaller finnas under denna period kan förklaras av den identitetsförvirring som kan uppstå ur vuxenblivandets samtidigt pågående processer (Broberg, 2015).

Den ökade friheten som kommer med myndighet leder även till ett ökat ansvar vilket för med sig att individens skydds- och riskfaktorer förändras i takt med att hon blir äldre (Hwang m.fl., 2018). Vuxenblivande innebär att den unga vuxna axlar ett större eget ansvar och därigenom så mycket mer än att föräldrarnas formella makt upphör (Hwang m.fl., 2018).

Vuxna patienter förväntas ta ställning till information och agera utifrån den (Andersson, 2019) medan barn i olika grad har sina vårdnadshavare som ställföreträdare (Ygge &

Hallström, 2015). Att fånga upp och stärka unga patienter i sin nya roll som beslutskapabla vuxna är viktigt (Hwang m.fl., 2018), även om patienten fattar beslut som uppfattas som om de går emot vårdgivarens rekommendationer (Andersson, 2019). En orsak till att avstå från vård kunde vara omgivningens syn på psykisk ohälsa eftersom unga vuxna var påverkansbara i synen på sig själva (Lasalvia m.fl., 2013).

Unga vuxnas transition

Gränslandet mellan barn och vuxen utgör en allt svårare och allt mer utdragen period i den västerländska kulturen enligt Waxegård (2019). Förr fanns tydliga övergångar, som ibland

(10)

omgärdades av initiationsriter, mellan olika stadier (Hwang m.fl., 2018). Idag sker detta flytande och det finns ingen tydlig gräns som markerar inträdet i vuxen ålder. I stället talar vi om unga vuxna och det uppstår delvis motstridiga förväntningar beroende på om vi menar kronologisk-, biologisk-, psykologisk- eller social ålder (ibid.).

Enligt Meleis (2010) är övergången mellan stadier en fråga om många samspelande

faktorer. Bland dessa utmärker sig kunskap och möjlighet till förberedelse som avgörande för att transitionen ska upplevas som meningsfull av individen. Begreppet transition innefattar därmed en insikt om att individen måste ha någon form av medvetande om att en förändring är i antågande eller redan pågår. Utöver det ökar chansen för en gynnsam förändring om omgivningen är stöttande så att individen ges möjlighet till eget engagemang i

övergångsperioden. Detta eftersom perioden kännetecknas av att vara en sårbar tid (ibid.).

Den personliga utvecklingen beskrivs också som en process (Hwang m.fl., 2018) och är på så sätt också lämplig att förstå genom Meleis (2010) begreppsmodell och förklaring

av transition. Detta styrktes av Santosh m.fl. (2020) som förklarade att övergången från att vara barn och till att bli vuxen kunde öppna nya möjligheter. Perioden kunde dock innebära utmaningar då patienten ännu inte förankrats i en social position med till exempel jobb och egen bostad. En studie som gjordes med underlag från Sverige visade att manliga patienter som fått sin psykiatriska diagnos som unga vuxna löpte stor risk att gå genom livet som arbetslösa (Mousteri m.fl., 2019). Studien visade också att patientens socioekonomiska uppväxt eller familjens bakgrund inte var en faktor för detta utfall.

Specialistsjuksköterskans roll i transitionsprocessen

Transitionerna som sjuksköterskor möter och arbetade med är relaterade till utveckling, hälsa och sjukdom, organisation samt situation (Meleis m.fl., 2000). Vidare beskriver Meleis transitionen som mångsidig och komplex på grund av att det ofta var flera parallella

transitionsprocesser som patienter genomgick samtidigt. Deras studie visade att patienten blev medveten om transitionen när livet tog en vändning vilket kunde ske när patienten behövde ta mer ansvar över sin situation eller när omständigheter förändrades. Skärsäter och Willman (2006) menade att det är i tider av osäkerhet som patienterna upplever sårbarhet när invanda mönster byttes ut. Omvårdnad i detta sammanhang innebar enligt Skärsäter och William (2006) att förhålla sig till att övergångsfasen utgjorde en osäker tid för patienten vilket för med sig att stödfunktionen och den pedagogiska rollen i sjuksköterskeprofessionen var extra viktig under denna period. Sjuksköterskans uppgift i psykiatrisk omvårdnad bestod i att uppmärksamma behovet av stöd och dela med sig av sin kunskap samt att ha den erfarenhet

(11)

som krävdes för att vara en guide för patienten genom dennes transition (Meleis m.fl., 2000;

Joly, 2016). Att vara förutseende som sjuksköterska inför övergången för att därmed

underlätta med hjälp av sin erfarenhet var en viktig komponent för att inte hämma patientens utveckling. Det var betydande för patienterna att de förbereddes på vad som förväntades vid en transition samt hur den kunde hanteras (ibid.). Att förbereda patienten och ge korrekt och anpassad information är även en del av sjuksköterskans ansvar såsom den beskrivs i ICN:s etiska kod (swenurse.se).

PROBLEMFORMULERING

En överföring är inte bara en konkret yttre händelse utan även en inre process. Att bli vuxen är också en process och de ungdomar som har en diagnos behöver även förhålla sig till att byta vårdgivare under denna period.

Behovet av psykiatrisk vård ser ut att öka generellt i samhället och efterfrågan på riktade insatser för barn och unga har också ökat under det senaste decenniet. Det finns en skillnad mellan vuxenpsykiatrins individfokus jämfört med barn- och ungdomspsykiatrins syn på patienten som del av ett sammanhang i till exempel skola och familj. Tillgängligheten inom vuxenpsykiatrin är inte densamma som inom BUP. Det finns en risk att unga patienter faller ur vårdsystemet under överföringen. Specialistsjuksköterskans omvårdnad består i att

förbereda patienten vad det innebär och vad som kan förväntas vid en överföring samt hur den processen kan hanteras. För att förstå de behov som patienter har är det viktigt att undersöka patienters beskrivna upplevelser av överföring från BUP till vuxenpsykiatri.

SYFTE

Syftet var att undersöka patienters beskrivna upplevelser av överföring från barn- och ungdomspsykiatri till vuxenpsykiatri.

(12)

METOD

För att beskriva och sammanställa det aktuella kunskapsläget utifrån syftet genomfördes en litteraturöversikt med systematisk ansats med utgångspunkt i den metodik som beskrivs av Bettany-Saltikov och McSherry (2016).

URVAL

Bettany-Saltikov och McSherry (2016) förklarar att det första steget i en litteraturöversikt är att skapa en forskningsfråga för att sen identifiera dess PEO. Förkortningen PEO utläses som Population, Exposure och Outcome.

Den studerade gruppen är personer med psykisk ohälsa som övergår från att vårdas i barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrisk vård. De exponeras för en överflyttning när de förflyttas från barn- och ungdomspsykiatri till vuxenpsykiatri. Forskningsfrågan är hur de beskriver upplevelsen av detta (se Tabell 1).

Utifrån PEO-protokollet inkluderas kvalitativa artiklar som på olika sätt belyser övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin ur patientens perspektiv. I kvalitativa

forskningsmetoder fördjupas förståelsen för de erfarenheter som människor upplevt (Polit &

Beck, 2017).

Tabell 1. PEO

P-Population E - Exposure O - Outcome

Patienter som övergår från barn- och ungdomspsykiatri till vuxenpsykiatri

Övergång mellan vårdinrättningar och transitionsprocesser kopplat till detta.

Patienters upplevelser av sagda övergångsprocesser.

Nästa steg var att skapa inklusions- och exklusionskriterier för att vårt resultat skulle svara på vårt syfte och bli tydligt i förhållande till urvalet av de sökningar som vi sedan gjorde (se Tabell 2). I de artiklar där resultatet även har beskrivit föräldrar eller vårdpersonalens upplevelse så har vi valt ut endast patienters upplevelser och inkluderat det i vårt resultat.

(13)

Tabell 2. Inklusions- och exklusions kriterier

PEO Inklusionskriterier Exklusionskriterier

P-Population -Unga vuxna, Adolescent

-Personer som har följts av barn- och ungdomspsykiatri -Personer som genomgått en transition från bup till vuxenpsykiatri

-Patienter som inte vårdats inom barn- och ungdomspsykiatri och vuxenpsykiatri

E-Exposure -Patienter som har gjort en övergång från barn- och ungdomspsykiatri till vuxenpsykiatri

-Barn, unga och unga vuxnas övergångar inom den somatiska vården

O-Outcome -Patienters upplevelser av övergången mellan barn- och ungdomspsykiatri och vuxenpsykiatri

-Föräldrars eller vårdpersonals upplevelser

Studiedesign -Kvalitativa studier

-Studier som beskriver både patienter och föräldrars upplevelse. I resultatet endast patienters upplevelser

-Kvantitativa studier -Litteraturöversikter

Andra kriterier

-Peer-reviewed

-Publicerade mellan 2011-2021 -Skrivna på engelska

-Etiskt godkända

-Ej Peer-reviewed -Äldre studier än 2011 -Ej etiskt godkända

DATAINSAMLING

Inledningsvis gjordes det pilotsökningar för att skapa en bild av kunskapsläget utifrån vårt syfte, detta är något som rekommenderas av William, Stoltz & Bahtsevani (2011). Efter detta gjordes en systematisk litteratursökning med utgångspunkt från vårt PEO. Sökningarna gjordes i tre databaser PubMed, Cinahl Complete och PsycInfo. Databaserna beskrivs av Polit

& Beck (2017) som speciellt användbara för forskning inom vårdvetenskap. Vi använde oss av ämnesord i våra sökningar. Ämnesorden varierade något mellan de olika databaserna men hade likvärdig innebörd. I Pubmed har MeSH-termer [Mesh] använts. I Cinahl Complete användes Subject headings [MH]. I PsycInfo användes APA Thesaurus of Psychological Index Terms [DE]. Som komplement till ämnesorden användes fritextord och fraser. Dessa begränsades i databas-sökningarna så att de endast sökte i titlar och abstract för att undvika att få irrelevanta träffar såsom till exempel tidskriftsnamn. Sökorden som användes i PupMed var MeSH-termerna transition to adult care, adolescent och mental health services. Fritextord och fraser var transition och mental health services och de begränsades i databas-sökningarna så att de endast sökte i titlar och abstract för att undvika att få irrelevanta träffar såsom till exempel tidskriftsnamn. Motsvarande sökstrategier användes även i Cinahl Complete och PsycInfo.

Bettany-Saltikov och McSherry (2016) förklarar hur enskilda sökord kan kombineras och skapa sökblock med hjälp av den booleska termen OR så att blocken sedan kan sättas ihop i

(14)

en övergripande sökning med hjälp den booleska termen AND. Målsättningen var att ha sökord för varje del av PEO-protokollet. När det kom till delen outcome visade det sig dock att ämnesord eller fritextord för patienters upplevelser begränsade sökningarna snarare än gagnade dem. Därför togs beslut att enbart använda de söktermer som redovisas i sökmatrisen (se Bilaga 1). Det fick som konsekvens att det blev en större mängd artiklar i sökningarna, varav flertalet inte passade syftet.

Var för sig granskades alla träffar för att endast välja ut de som motsvarade syftet.

Förfaringssättet har haft en systematisk ansats och processen finns dokumenterad i ett flödesschema (se Figur 1) och i sökmatriser (se Bilaga 1).

De inkluderade artiklarna i resultatet granskades med hjälp av granskningsmall från Statens Beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU, 2020). På så sätt användes ett tillförlitligt verktyg för bedömning av studier med kvalitativ metodik. Studiernas kvalitet har bedömts som medelhög till hög. Ingen artikel exkluderades i den här bedömningen.

Figur 1. Flödesschema

(15)

DATAANALYS

Med utgångspunkt i den modell med nio steg som presenteras av Bettany-Saltikov och McSherry (2016) genomfördes analysen av utvalda vetenskapliga artiklarna.

Inledningsvis lästes artiklarna av författarna var för sig flera gånger för att på så sätt förstå materialet om patienters beskrivna upplevelser av överföring från BUP till vuxenpsykiatri.

Därefter diskuterades det som lästs mellan de båda författarna. Avsikten med diskussionen var att säkerställa att de artiklar som användes överensstämde med syftet men konsekvensen blev att författarna var och en för sig hade uppfattat ett antal återkommande infallsvinklar.

Dessa täckte in erfarenheter av bitvis otillräcklig kunskap/information, beskrivningar av relationer och identitet. Därefter kodades materialet utifrån dels att allt som svarade mot syftet med studien skulle inkluderas och dels utifrån att de erfarenheter som stack ut redan från början skulle tydliggöras genom användande av olika färger i kodningen. I detta avseende frångicks i strikt mening en öppen kodning såsom den beskrivs av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Trots detta avsteg eftersträvades att fånga in så många kategorier på ett så fritt sätt som möjligt i den fortsatta processen. I detta skede är det viktigt att noggrant

anteckna så det blir tydligt var informationen kommer ifrån i artiklarna så det inte längre fram blir otydligt när text refereras.

Nästa steg var att kategorier sorteras och att övergripande kategorier tilläts växa fram. I detta avseende var dessa övergripande kategorier redan synliggjorda genom tidigare diskussion. Efter detta jämfördes det som enskilt extraherats ur artiklarnas resultat.

Diskussionen präglades av ett kritiskt förhållningssätt för att säkerställa att den informationen som lyfts ur artiklarnas resultat svarade på syftet.

FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN

De vetenskapliga artiklar som ingår i den här litteraturöversikten är alla godkända av etiska kommittéer vilket beskrivs som viktigt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) för att litteraturöversikten ska anses vara etiskt försvarbar. I kvalitativa studier är författarnas förförståelse av problemet en aspekt som behöver tas i beaktning. Författarna till den här litteraturöversikten har inkluderat motstridiga uppgifter i resultatet samt fört diskussioner för att undvika subjektiva reflektioner och öka medvetenheten kring varandras eventuella

förförståelse. Vetenskapsrådet (2019) har beskrivit etik i forskning med fyra principer som är;

tillförlitlighet, ärlighet, respekt och ansvar. Principerna har författarna varit medvetna om och haft kontinuerliga diskussioner kring i sammanställningen av litteraturöversiktens

(16)

resultat. Alla studier var skrivna på engelska och när behovet har funnits har lexikon använts för att säkerställa att materialet inte missförstås.

RESULTAT

Resultatet baseras på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design och tolkas med hjälp av transitionsprocessen såsom den beskrivs av Meleis (2010). Hälften av artiklarna kommer från de brittiska öarna medan övriga artiklarna är nordamerikanska, skandinaviska och tyska.

Deltagarna i de olika studierna har skiftande diagnoser och av de sammanlagt 230 deltagarna är två tredjedelar kvinnor. I alla studier är 18-årsdagen tillfället för överföring mellan sitt lands motsvarighet till BUP och vuxenpsykiatrin och samtliga deltagare har genomgått denna transition (se Bilaga 2).

Förändring är ett övergripande tema som i sin tur går att dela in i tre subteman. Dessa kan även förstås som representanter för olika delar av transitionsprocessen. Delarna är inte statiska utan uppfattas snarast som tendenser. Förändrat ansvar är främst, men inte enbart, en

startpunkt. Den unga vuxna får reda på att överföringen ska ske och reagerar på detta. Därmed inleds transitionen. Förändrade relationer speglar i stor utsträckning tiden under själva

processen. Förändrad identitet representerar ett avslut på processen. Individen finner sig tillrätta i en ny tillvaro och landar i sin nya position. För tydlighetens skull beskrivs varje subtema även med hjälp av två underrubriker (se Tabell 3).

Tabell 3.

Förändrat ansvar Att inte förstå

Att känna sig övergiven

Förändrade relationer Att sträva efter tillit och trygghet

Att beskriva förändring av relationer Förändrad identitet Att tvivla över den egna förmågan

Att bli sedd som en självständig individ

(17)

FÖRÄNDRAT ANSVAR Att inte förstå

Att inte förstå kännetecknar inledningen på transitionsprocessen. Det kunde handla om att patienterna erhöll bristande information angående den stundande överföringen till

vuxenpsykiatri från BUP vilket framkom i flera studier (Appleton m.fl., 2020; McNamara m.fl., 2017; Newlove-Delgado m.fl., 2018; Price m.fl., 2019; Swift m.fl., 2013; Butterworth m.fl., 2017; Dimitropoulus m.fl., 2015). Detta kunde leda till en ökad risk att unga vuxna föll mellan stolarna (Lindgren m.fl., 2015). De patienterna hade sedan svårigheter att få lämplig vård på nytt. Speciellt de som sökte sig till primärvården eftersom de sällan hade den rätta kompetensen att hänvisa dem vidare till rätt vuxenpsykiatri (Price m.fl., 2019; Dimitropoulos m.fl., 2015).

Ett problem som flera unga vuxna beskrev var att de inte bedömdes vara tillräckligt sjuka för att överflyttas till vuxenpsykiatrin (Appleton m.fl. 2020; Swift m.fl. 2013). En patient berättade att trots ett allvarligt suicidförsök månader innan övergången från BUP så bedömdes det inte var aktuellt med vidare vård inom vuxenpsykiatrin (Appleton m.fl., 2020). Det kunde även vara så att diagnosen inte bedömdes som adekvat för att övertas inom vuxenpsykiatri (McNamara m.fl., 2017). Detta var förvirrande då diagnosen hade varit tillräcklig för att få omfattande vård som barn, men när de blev vuxna så bedömdes det inte finnas behov av fortsatt stöd. Newlove-Delgado m.fl. (2018) belyste den oro som flera patienter med ADHD- diagnos hade kopplat till om de skulle få fortsätta med sina läkemedel när de slutade skolan.

Centralstimulantia hade hjälpt dem under skoldagarna men medicineringen hade även haft en positiv inverkan på deras sociala relationer. Price m.fl. (2019) belyste att det fanns en

uppfattning bland unga vuxna att ADHD inte var ett problem för vuxna och att det därför inte fanns något behov av vuxenpsykiatri framöver.

Bristande kunskap om vad som skulle hända efter överföringen blev tydligt hos personer med autismspektrumtillstånd (Cheak-Zamora & Teti, 2015). Dessa unga vuxna utgör en skör grupp där informationen ofta behöver vara anpassad och där det varit tydligt att

vårdnadshavarna i hög grad har fungerat som informationsbärare. Övergången behövde planeras i god tid för att patienten skulle stärkas i sitt eget ansvarstagande och självständighet i förhållande till vården.

Det finns även patientupplevelser av förberedelse och information i god tid inför övergången till vuxenpsykiatrin (Price m.fl., 2019; Appleton m.fl., 2020). I de fallen beskriver patienterna i större utsträckning en upplevde av en viss stabilitet under sin

(18)

transition. Hovish m.fl. (2012) beskrev patienter med liknande positiva erfarenheter. En orsak till detta var att de hade haft förberedande möten tillsammans med representanter för både BUP och vuxenpsykiatrin. Detta för att övergången skulle kunna ske gradvis och att patienten skulle vara redo. Under de här träffarna kunde patienten lära känna sin nya behandlare men det fanns även möjlighet för föräldrar att ställa frågor.

Utan aktiv medverkan av antingen vårdpersonal eller vårdnadshavare ökade de unga vuxnas känsla av hopplöshet (Lockertsen m.fl., 2020). De beskrev skillnaderna mellan

tidigare vård och vuxenpsykiatrin som överväldigande och att de var helt oförberedda på detta vid överföringen. Personer med autismspektrumtillstånd upplevde svårigheter under

övergången i att förstå olika yrkesgruppers roller inom vården (Cheak-Zamora & Teti, 2015).

Vidare beskriver de att deras vårdnadshavare i stor utsträckning behövde stötta och förklara olika vårdgivares funktion och uppdrag. Detta kunde enligt Cheak-Zamora och Teti (2015) bli problematiskt då ett starkt behov av självbestämmande lätt krockade med den kontroll som beskrevs från vårdnadshavare och vårdgivare i överföringen.

Att känna sig övergiven

Brist på information uppfattades av patienterna som att ingen inom vården brydde sig om dem och ledde till ökad oro inför den stundande överföringen (Butterworth m.fl., 2017; Price m.fl., 2019). Att sakna information om alternativ och valmöjligheter för fortsatt vård inom

vuxenpsykiatrin gjorde att patienter kunde känna sig utelämnade åt sitt öde i ett tidigt skede av transitionsprocessen (Cleverley m.fl., 2020a). Att på detta sätt känna sig övergiven kunde även handla om att uppleva svårigheter att få tillgång till vård inom vuxenpsykiatrin

(Appleton m.fl., 2020). Detta kunde leda till en ökad stress och ångest hos unga vuxna vilket kunde bero på att tillgängligheten var sämre inom vuxenpsykiatrin än de var vana vid

(Dimitropoulos m.fl., 2015). Men det återges även beskrivningar av att de ofta hänvisades till bedömningar och stöd genom telefonsamtal (Appleton m.fl., 2020). Telefonsamtalen

skildrades av de unga vuxna som opersonliga, korta och att de inte mötte de förväntningar som patienterna hade. Det fanns sällan lediga tider för fysiska möten och de blev ofta

hänvisade till att ringa andra mottagningar vilket kunde leda till en förstärkt oro och en känsla av att inte vara önskvärd (Price m.fl., 2019; Appleton m.fl., 2020).

(19)

FÖRÄNDRADE RELATIONER Att sträva efter tillit och trygghet

Att sträva efter tillit och trygghet blev viktigt för de unga vuxna eftersom ansvaret över den egna vården låg på de själva inom vuxenpsykiatri (Lockertsen m.fl., 2020). Att börja om från början och få förtroende för en ny behandlare var en utmaning för de patienter som tidigare hade upplevt en stödjande kontakt hos BUP (Butterworth m.fl., 2017; Swift m.fl., 2013).

Vissa patienter hade tidigare erfarenhet av att se fram emot sina besök hos BUP men inom vuxenpsykiatrin upplevde de att de inte ens kunde få ställa frågor (Newlove-Delgado m.fl., 2018). Vidare beskrev patienter att det var svårt att få en relation som upplevdes som vårdande med en ny behandlare på grund av det långa tidsintervallet mellan träffarna

(Appleton m.fl., 2020). Patienter kunde uppleva att de bara var till besvär under läkarbesöken och att syftet endast var att förnya recept utan någon riktig utvärdering av behandlingen (Newlove-Delgado m.fl., 2018; Butterworth m.fl., 2017). Detta var en stor skillnad jämfört med BUP där det fanns en tätare kontakt med mottagningen och närmare relationer med behandlare (Newlove-Delgado m.fl., 2018).

Strävan efter trygghet beskrevs ske som del av ett relationsbaserat samspel (Lockertsen m.fl., 2020). Sådana relationer tar lång tid att bygga upp och är helt beroende av tillit. Om tilliten brast i mötet med unga vuxna patienter eller om allt för många skiften av personal skedde uppstod istället en risk att den unga vuxna intog en överdriven försiktighet i relationer.

Då uppstod ett behov av att testa sina behandlare. Om behandlaren klarade testerna och

uppfattades som autentiskt engagerad så beskriver de unga vuxna hur de stegvis vågade lita på behandlaren. I slutänden ledde det ofta till att den behandlare som patienten spenderade mest tid med även var den som nådde fram med ett stöd som uppfattades som genuint och därmed hjälpande.

På liknande sätt beskriver Loos m.fl. (2018) hur de unga vuxna patienterna längtade efter och efterfrågade en tillitsfull vårdrelation men i större utsträckning möttes av en social press på att fungera och uppträda på ett korrekt sätt som anpassats efter vårdens behov snarare än de egna. Dessa unga vuxna beskrev ett behov av att som patient anpassa sig till vårdgivaren för att få till stånd en fungerande vårdkommunikation. Denna dissonans blev ett nytillkommet hinder för återhämtning som de inte hade upplevt inom BUP. Detta skapade en inre dragkamp mellan att vara en autonom människa med behov och ändå beroende av andras hjälp. Vägen ur denna konflikt beskrivs till viss del bestå i att de tog emot läkemedel som ett sätt att inleda ett relationsbygge även om man tidigare inte behövt medicinera.

(20)

Att beskriva förändring av relationer

Den vårdande relationen som unga vuxna mötte inom BUP skilde sig från vuxenpsykiatrin genom att bemötandet hos BUP var präglat av en större närvaro och tillit (Lockertsen m.fl., 2020; McNamara m.fl., 2017; Cleverley m.fl., 2020a; Lindgren m.fl., 2015). De unga vuxna beskrev en relation med behandlare på BUP som bestod av omtanke och kunskap vilket hade uppfattats som hjälpsamt (Swift m.fl., 2013). Det hade funnits en bättre kontinuitet på BUP vilket framstod som en brist inom vuxenpsykiatrin (McNamara m.fl., 2017; Cleverley, 2020a). Att få till stånd en ny relation med behandlare lyftes fram som centralt för hopp om tillfrisknande och avgörande för en lyckad övergång (Lockertsen m.fl., 2020; McNamara m.fl., 2017; Cleverley m.fl., 2020a; Lindgren m.fl., 2015).

I detta sammanhang är det noterbart att det fanns en skillnad mellan unga män och unga kvinnor i studierna. Till exempel hade männen i studierna i större utsträckning

neuropsykiatriska diagnoser och beskriver oftare konkreta svårigheter som att mottagande enheter inte tar över tidigare behandlingsuppdrag (Cheak-Zamora m.fl., 2015; Price m.fl., 2019; Newlove-Delgado m.fl., 2018; Swift m.fl., 2013) medan de artiklar där de unga

kvinnorna dominerar i större utsträckning åskådliggör relationella perspektiv kring upplevelse av bemötande och engagemang från vårdgivarens sida (Lockertsen m.fl., 2020; McNamara m.fl., 2017; Cleverley m.fl., 2020a; Lindgren m.fl., 2015; Loos m.fl., 2018; Butterworth m.fl., 2017; Dimitropoulus m.fl., 2015 & Appleton m.fl., 2020).

Det finns positiva upplevelser beskrivna av mötet med vuxenpsykiatrin som innehöll fint bemötande av behandlare som skapat en positiv atmosfär (Newlove-Delgado et.al., 2018). Det framkom även att patienter hade känt oro inför första besöket men att de tyckte att den oron var obefogad efteråt. I en annan studie berättade en patient att det kändes bättre i

vuxenpsykiatrin för att det var sekretess gentemot föräldrarna och det gjorde relationen till behandlaren tryggare (Hovish m.fl., 2012). Ytterligare andra unga patienter reflekterade positivt över vuxenpsykiatrin utifrån att det var mer samtal och inte så mycket sitta och rita som det upplevts på BUP (Butterworth m.fl., 2017). Samtalen inom vuxenpsykiatrin beskrevs som att det var mellan vuxna och att bli bemötta som vuxen uppskattades. Patienter berättade att vården inom vuxenpsykiatrin var mer självständig och inriktad på patienten i jämförelse med BUP där patienter känt sig exkluderade och passiva i sin egen vård (Dimitropoulos m.fl., 2015). På liknande vis beskrev Lindgren m.fl. (2015) hur man som ung vuxen kunde behöva fjärma sig från BUP för att växa in i en ny roll som vuxen med ansvarstagande för den egna hälsan. McNamara m.fl. (2017) beskrev i sin studie läkemedel som en del i vuxenpsykiatrins relationsbygge men också hur valmöjligheten att ta emot eller avstå från farmakologisk

(21)

behandling upplevdes som en del i det egna identitetsskapandet. Att på detta sätt omvärdera tidigare vård och relationer kunde också ses som ett led i transitionsprocessen där dubbla känslor över att bli vuxen beskrevs (Cleverley m.fl., 2020a). I denna process av nya förutsättningar beskrevs vikten av en stöttande omgivning både privat och professionellt (Cheak-Zamora och Teti 2015). Övergången till vuxenpsykiatrin gick hand i hand med vuxenblivandet som i sin tur var en ständigt pågående pendelrörelse mellan förmågan till eget ansvarstagande och behovet av stöd.

FÖRÄNDRAD IDENTITET

Att tvivla över den egna förmågan

Att tvivla över den egna förmågan i förhållande till de nya krav som ställs på en som vuxen var ett återkommande tema (Lindgren m.fl., 2015; Cheak-Zamora och Teti, 2015; McNamara m.fl., 2017; Lockertsen m.fl., 2020; Loos m.fl., 2018). För många patienter sammanföll behovet av att självständigt ta ansvar för sin psykiska hälsa och vårdkontakter med att de flyttade hemifrån vilket skapade en känsla av osäkerhet om de skulle klara av detta (Dimitropoulos m.fl., 2015). De som hade genomgått en transitionsprocess beskrev

överföringen som abstrakt ända fram tills den verkligen skedde (Cleverley m.fl., 2020a). De förklarade att de faktiskt hade fått information men att de inte hade varit redo att ta emot den.

Att det var åldern som ett statiskt datum som styrde när överföringen skulle ske upplevdes som problematiskt (McNamara, 2017; Cleverley, 2020a; Cheak-Zamora & Teti, 2015). De hade istället önskat flexibilitet och ett aktivt guidande från vårdens sida.

Bristen på aktivt stöd från vården gjorde dessutom att de ofrivilligt hölls kvar i en beroendeställning till sina vårdnadshavare (Cleverley m.fl., 2020a). Detta eftersom de

samtidigt som överföringen pågick var i en process av frigörelse från sina vårdnadshavare. En patient beskrev det som att få för mycket frihet på en och samma gång (Dimitropoulos m.fl., 2015). Under övergången blev det tydligt hur lätt det skulle kunna vara att tappa fotfästet. En rädsla för att det skulle bli fel när de själva behövde ta ansvar ledde till tvivel kring den egna förmågan (Cheak-Zamora & Teti, 2015). Detta tvivel över den egna förmågan beskrevs kunna leda till bristande självkänsla som i sig utgjorde en riskfaktor i transitionsprocessen, både praktiskt och emotionellt. Flera patienter berättade att det var föräldrarna som haft det mesta ansvaret kring medicineringen och vårdkontakter tidigare (Appleton m.fl., 2020; Price m.fl., 2019). I takt med att de unga vuxna själva övertog detta ansvar ökade dock känslan av egen kompetens vilket skapade stolthet.

(22)

Att bli sedd som en självständig individ

I mötet med vuxenpsykiatrin beskrev de unga vuxna ett behov av att identifiera sig med eller ta avstånd från sin diagnos (McNamara m.fl., 2017; Loos m.fl., 2018; Lockertsen m.fl., 2020;

Lindgren m.fl., 2015). Unga vuxna upplevde att vuxenpsykiatrin hade ett större fokus på diagnos och att vårdens blick påverkade vem man tilläts att bli (Lockertsen et.al., 2020, Loos m.fl., 2018, McNamara m.fl., 2017). Exempel fanns på hur unga vuxna upplevde

medicinering var en förutsättning för att erkännas i sin diagnos (McNamara m.fl., 2017) och att vården förstärkte stigmatiseringen av psykiatriskt sjuka personer (Loos m.fl., 2018).

När patienter hade behov och sökte tillitsfulla relationer så blev de bemötta med en

likformighet utifrån stereotyper idéer om diagnoser. Detta gjorde att det blev svårt att söka hjälp vilket förstärkte en upplevelse av hjälplöshet. Den här hjälplösheten försvårade transitionen till att bli en självständig vuxen. McNamara m.fl. (2017) beskrev hur

vuxenblivandet kunde leda fram till ett självständigt val av att fortsätta eller avsluta sin vård.

Detta val innefattade även en acceptans av den egna diagnosen och avgjorde hur stort behov av stöd som önskades.

Det fanns patienter som upplevt ett initialt bemötande som stigmatiserande men som efter hand hittat vårdpersonal som de kunde få förtroende för och ha tillit till (Lockertsen m.fl., 2020). En lyckad transition kunde leda till att unga vuxna blev stärkta i sin diagnos och även kunde känna stolthet över sig själva (Lindgren m.fl., 2015; Cleverley m.fl., 2020a). Unga vuxna kunde växa i mötet med såväl andra unga vuxna i samma situation som med vårdpersonal (Lindgren m.fl., 2015). Avgörande för denna upplevelse var en tillåtande vårdmiljö i en familjär omgivning där man blev bemött som en person med svårigheter snarare än en psykiatrisk patient som skulle vårdas enligt en given mall. En lyckad transition kunde utgöra en nystart som vuxen med en psykisk skörhet.

DISKUSSION

METODDISKUSSION Urval

En systematisk litteraturöversikt har ett tydligt syfte, att identifiera all relevant forskning, bedöma dess kvalitet samt att slutligen sammanfatta resultatet på ett vetenskapligt sätt

(Bettany-Saltikov och McSherry, 2016). Vårt syfte rymmer en väl avgränsad forskningsfråga som har tydliggjorts med hjälp av ett PEO-protokoll som även rymmer inklusions- och exklusionskriterier. Gruppen vi undersökte var patienter som hade vårdats inom BUP och

(23)

därefter genomgått en överföring till vuxenpsykiatrin. I de studier som resultatet bygger på hade det sammanlagt gjorts intervjuer med 230 personer som antingen bestått av fokusgrupper eller individuella intervjuer. Bettany-Saltikov och McSherry (2016) förklarar vikten av att litteraturöversikten inte bygger på en för liten mängd intervjuade personer. Detta eftersom frågetecken kring om resultat i så fall går att generalisera kan uppkomma. Polit & Beck

(2017) beskriver även att generaliserbarhet inte går att motivera fullt ut i kvalitativa artiklar då variationen i kontexten aldrig går att bortse från hos de som har blivit intervjuade. Samtliga av de som intervjuats hade genomgått en transition och hade således varit med om själva

övergången.

Överföringen mellan BUP och vuxenpsykiatrin som beskrivs i resultatartiklarna sker genomgående vid myndighetsdagen som i samtliga länder är 18 år. Däremot besvaras inte om kriterierna för att få vård av BUP och vuxenpsykiatri är de samma mellan de olika länderna.

Detta gör att det är svårt att till fullo bedöma överförbarheten till svensk kontext. Polit &

Beck (2017) beskriver överförbarhet med hur väl det kvalitativa resultatet kan överföras till olika grupper och förutsättningar. Patienternas berättelser i den här studien stämmer väl överens mellan de olika artiklarna och det framkommer inte några stora skillnader som går att härleda till specifika länder. Bettany-Saltikov och McSherry (2016) belyser att en del i

överförbarheten är att kontexten i studierna som inkluderats är noggrant beskriven och om det uppfylls så stärks den egna studien i reliabilitet och validitet. Med hjälp av vårt PEO samt inklusions- och exklusionskriterier har det eftersträvats att tydliggöra kontexten för den här studien. Hänsyn har dock inte till fullo kunnat tas till vilket land som studien har gjorts i och den variation i förutsättningar som det skulle kunna innebära. Detta behöver tas med i beräkningen för att bedöma studiens överförbarhet.

Datainsamling

Reliabilitet i en studie handlar om hur informationen har samlats in och hur noggrant det har gjorts (Polit & Beck, 2017). Reliabilitet beskriver pålitligheten i en studie och fungerar då som ett mått på hur väl det går att replikera de sökningarna som gjorts. Samma artiklar och träffresultat ska gå att nå och den information som ligger till grund för studiens resultat ska därmed gå att kontrollera.

I metodbeskrivningen har transparens eftersträvats. Med hjälp av sökmatriser tydliggörs tillvägagångssättet för att hitta artiklar som passade syftet. På så sätt bör det vara möjligt att reproducera sökningarna och till viss del resultatet. Syftet var avgränsat på ett sådant sätt att det var genomförbart att granska vilka artiklar som passade syftet, utifrån de valda inklusions-

(24)

och exklusionskriterier som redovisas separat. Tre databaser med tydligt omvårdnadsfokus har använts. Dessa var PubMed, Cinahl Complete och PsycInfo. En informationsspecialist har konsulterats för att få hjälp med hur ämnesord och fritext kunde kombineras på ett effektivt sätt. Sökord för patienters upplevelser valdes bort på grund av att det gjorde att flera artiklar som passade syftet inte kom med i databasernas träfflista. Detta ledde till en större mängd artiklar att granska vilket kan ha inneburit en svaghet i litteraturöversikten då det är tänkbart att någon artikel där det inte framgick i titel eller abstract att den innehöll patienters

upplevelser kan ha missats.

Bedömningen av slutsatsen och pålitligheten i en systematisk litteraturöversikt beror helt på den kvalitet som de inkluderade studierna har (Bettany-Saltikov och McSherry, 2016).

Därför var det viktigt att endast inkludera artiklar som innehöll patienters beskrivna upplevelser av psykiatrisk vård under överflyttningen från barn- och ungdomspsykiatri till vuxenpsykiatri.

Totalt inkluderades 13 kvalitativa artiklar som hade undersökt det som syftet efterfrågade. I en studie fanns det även föräldrar och vårdgivares upplevelser beskrivna. I det fallet

sorterades endast den delen som beskrev patienters upplevelser ut som underlag.

Dataanalys

Analysen är gjord med utgångspunkt från Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) modell.

Det gjordes ett avsteg från modellen när författarna tidigt i processen diskuterade artiklarnas resultat och redan då fann ett antal återkommande infallsvinklar som var genomgående i alla artiklar. Dessa teman fanns sedan med bland de kategorier som skapades när författarna var för sig färgkodade materialet. Då det fanns en risk med att tidigt och tillsammans ha funnit teman så backades processen och artiklarna lästes igenom ytterligare för att säkerställa att alla relevanta beskrivningar kommit med. Bedömningen var att allt föll väl in i de kategorier som uppfattats tidigt i processen.

Vi som författare har egna erfarenheter av att arbeta med unga personer med psykisk ohälsa i både öppenvård och heldygnsvård. Det har därför genom egna erfarenheter funnits en förförståelse kring att överföringsperioden mellan BUP och vuxenpsykiatrin är en känslig tid och att det finns utrymme för förbättring från vårdens sida för en säkrare övergång. Detta var en förförståelse som vi har diskuterat och varit medvetna om. Vi har därför varit noga med att inte bortse från de positiva erfarenheter av överföring som finns i resultatet. Det faktum att detta har blivit medvetandegjort och diskuterats sinsemellan och med handledare samt i en

(25)

handledningsgrupp har stärkt litteraturöversiktens validitet. Begreppet validitet innebär att de metoder som använts för att svara på studiens syfte verkligen mäter det som förutsatts samt att fynden som lyfts fram är opartiska och välgrundade (Polit & Beck, 2017).

RESULTATDISKUSSION Förändrat ansvar

I resultatet framkom att när de unga vuxna ställs inför en kommande överföring mellan BUP och vuxenpsykiatrin beskrev de initialt att informationen kom plötsligt och abrupt. Men när de såg tillbaka på transitionen i sin helhet verkar de ha fått information. Det de istället önskade var bättre framförhållning och handfast vägledning snarare än information.

Forskning visar att för patienten inleds transitionen i det ögonblick patienten blir medveten om att något är på väg att förändras (Chick och Meleis, 1989).

Meleis (2010) menar i sin teori om transition att kunskap och möjlighet till förberedelse är avgörande faktorer för att transitionen ska upplevas som meningsfull för personen. I

bakgrunden till denna text beskrivs sjuksköterskans funktion som en guide som delger patienten sin kunskap och erfarenhet för att på så sätt visa hur transitionen kan hanteras så att patienten känner sig förberedd (Meleis m.fl., 2000; Joly, 2016). Detta stärks av Cleverly (2020b) som i sin översiktsartikel lyfte fram vad som definierade en lyckad transition.

Centralt i definitionen var en tydlighet i information och en trygg överföring genom gemensamma insatser för patienten av BUP och vuxenpsykiatrin (ibid.). Detta blir extra viktigt då vårdkulturen skiljer sig åt mellan BUP och vuxenpsykiatrin (Waxegård, 2018). I en studie av Jörgensen, Rendtorff och Holen (2018) beskrivs hur den rådande biomedicinska vårdkulturen överskuggar det etiska perspektivet inom den psykiatriska vården. De menar att det riskerar att skapa ett omyndigförklarande av patienten som försvårar delaktighet. Detta skulle kunna riskera att förstärka den känsla av hopplöshet och att vara övergiven som framkommer i föreliggande resultat. Det går i linje med Foucaults (2010) tankar kring att normalitet är något som skiftar över tid och att diagnoser är ett maktmedel som syftar till att skapa fogliga patienter. För att motverka detta framhåller Jönsson m.fl. (2014) att arbetet med att stärka patientens egenmakt är en viktig arbetsuppgift för sjuksköterskan i den psykiatriska vården. Ett viktigt verktyg i detta är en god kommunikation mellan sjuksköterska och patient.

Detta underlättas om sjuksköterskan fokuserar på patientens resurser och uppmuntrar patientens eget beslutsfattande.

(26)

I de fall där transitionen fortlöper tillfredsställande och som redogörs för i resultatet beskriver de unga vuxna processen som en del av det egna vuxenblivandet, vilket beskrivs i positiva ordalag. Meleis m.fl. (2000) menar att erfarenheterna av en genomförd transition förändrar patientens verklighetsbild. I resultatet framkommer det att den nyvunna

självständigheten bland annat manifesteras i ett eget ansvarstagande i relation till vården. I de fall där bristen på aktivt stöd från vården var uppenbar hölls patienterna istället ofrivilligt kvar i en beroendeställning till sina vårdnadshavare, vilket beskrevs som negativt även i relation till vårdgivarna.

Förändrade relationer

Ett genomgående fynd i resultatet är att de unga vuxna beskriver svårigheter med att bygga nya relationer inom vuxenpsykiatrin. Problemen beskrivs delvis bero på ett större fokus på diagnoser men även en känsla av att de inte känner sig önskvärda. Denna upplevelse beskrivs även av Jörgensen m.fl. (2018) som härleder detta till att etiska och relationella infallsvinklar generellt är underställda biomedicinska perspektiv inom psykiatrisk vård av idag.

Meleis m.fl. (2000) understryker att relationer är komplexa och innehåller flera

komponenter. När det kommer till relationsbyggen betonas att detta tar tid och att tillit mellan sjuksköterska, patient och eventuella närstående är sjuksköterskans ansvar. Genom närvaro, stöd och att lyssna till patienten byggs ett samarbete som förväntas fungera under lång tid. På ett liknande sätt menar Barker (2001) att samarbetet främjas om fokus ligger på patientens egen berättelse. Detta eftersom sjuksköterskans uppgift enligt honom är att stötta patienten i att hitta sina egna lösningar. På så sätt tar han avstånd från diagnos-perspektivet och

förskjuter fokus till patientens självreflektion och ställer henne i centrum för vårdrelationen.

Barker (2001) beskriver i Tidvattenmodellen en metafor för en vårdprocess. På samma sätt åskådliggör Meleis (2010) hur vårdrelationen främst syftar till att stötta patienternas egna processer och behov. Både Meleis (2010) och Baker (2001) menar i och med detta att

sjuksköterskorna främsta funktion är stöttande. I resultatet till föreliggande text framkommer att unga vuxna har en längtan efter en tillitsfull vårdrelation men att detta inte möts upp.

Bowlby (2010) beskriver hur relationer skapas utifrån anknytningsmönster. Dessa upprepas och förändras baserat på de relationella erfarenheter vi gör. Detta verkar leda till att vissa av de unga vuxna i föreliggande resultat glorifierar sina tidigare BUP-kontakter medan andra beskriver frustration över att dessa inte förberett dem för de förutsättningar som väntar.

(27)

Schumacher och Meleis (1994) beskriver att personer som genomgår transitioner har skiftande förmåga att anpassa sig till nya sociala situationer och att det tar tid att finna sig tillrätta i ett nytt sammanhang. Anpassningsförmåga hänger också ihop med anknytnings- mönster enligt Bowlby (2010). För att nya meningsfulla relationer ska kunna uppstå måste ibland gamla ståndpunkter omvärderas sett ur ljuset av nya erfarenheter (Schumacher &

Meleis, 1994). Bomba m.fl. (2015) menar att samspelet med nya vårdgivare kan vara besvärligt på grund av att unga vuxna inte är vana vid vuxenpsykiatrins kommunikation som inte nödvändigtvis är åldersanpassad utan förutsätter ett individuellt ansvarstagande. Barker (2001) menar i sin tidvattenmodell att sjuksköterskan behöver närma sig patienten för att om möjligt skapa förutsättningar att tillsammans utforska hälsa och ohälsa. Vidare beskriver han att omvårdnaden har blivit mer känslomässigt distanserad trots att många patienter med psykisk ohälsa efterfrågar en vård med betoning på att skapa en vårdande relation med sin sjuksköterska. Detta stämmer väl överens med hur Waxegård (2018) beskriver utvecklingen inom svensk psykiatri de senaste två decennierna.

Förändrad identitet

I resultatet framkommer det att bygget av en vuxenidentitet som inkluderar erfarenhet av psykisk ohälsa tar avstamp i skapandet av nya vårdrelationer. Detta i sin tur är en del av transitionsprocessen mellan BUP och vuxenpsykiatrin som går hand i hand med frigörelsen från de före detta vårdnadshavarna. I en tidig fas av övergångsprocessen beskrivs i resultatet hur de unga vuxna i hög grad tillät sina föräldrar att ta del av deras vård och fortsätta som informationsbärare. I takt med att de unga vuxna bygger upp nya vårdrelationer får

föräldrarna en allt mer tillbakadragen roll. Samtidigt beskrivs ambivalenta känslor hos unga vuxna gällande stödet från de före detta vårdnadshavarna. Detta eftersom överföringen sker parallellt med frigörelsen från föräldrarna. Detta sätt att förhålla sig till vuxenblivandet kan ses som ett uttryck för skillnadens roll i identitetsskapande (Ambjörnsson, 2006). Det krävs en kontrast mellan barn/vuxen för att möjliggöra ett aktiv skapande av identitet och

självuppfattning. I samma anda lyfter Foucault (2010) hur individer följer förväntade

beteenden och därmed införlivar samhällets normsystem i den egna identiteten. Ett uttryck för denna normativitet lyfter Okumura m.fl. (2015) när de belyser en risk i att de unga vuxna har överbeskyddats av sina föräldrar. Okumura m.fl (2015) menar därigenom att det kan vara positivt för de unga vuxna att frikopplas från föräldrarnas inflytande, inte minst genom att de unga vuxna i och med överföringen får möjlighet att föra sin egen talan. Resultatet i

föreliggande arbete tyder på att vårdgivare spelade en avgörande roll i denna process, till

(28)

exempel genom att tydliggöra sekretessregler i relation till de före detta vårdnadshavarna.

Detta ökade de unga vuxnas tillit till de nya behandlarna och stärkte deras upplevelse av att vara autonoma vuxna.

Att genomgå en rollförändring sker enligt Meleis (2011) till följd av olika livsförändringar.

Detta är ett sätt att beskriva ett identitetsbygge som bygger på att individen tar till sig av ny kunskap och ändrar sitt beteende för att till exempel kunna skaffa sig nya relationer. Ur detta skapas en ny självförståelse som ligger till grund för ens identitet.

Om identiteten skapas i konflikt med vårdgivaren framkom i resultatet en risk för att individen identifierar sig med sitt psykiska lidande. Ett liknande sätt att se på detta skeende är Erik H Erikssons (2004) teoribildning kring identitet. Han menar att identitetsbygget har tre aspekter - biologiskt, psykologiskt och socialt - och mynnar ut i en upplevelse av vad som gör att “jag är jag”. Nyckeln till att skapa “en positiv identitet” sker enligt Erikson i samspelet med andra. Finns det för få arenor att utforska sin identitet på finns en risk att den egna identiteten upplevs som osammanhängande vilket Eriksson beskriver som en

identitetsförvirring.

I resultatet fanns en skillnad i självbild och identitet mellan de unga vuxna som lyckats få tillitsfulla vårdrelationer och de som inte lyckats skapa nya vårdande relationer. När

transitionen når sin slutpunkt beskriver de hur det sker till följd av ett behov av att identifiera sig med eller ta avstånd från sin diagnos. Vissa upplevde det som ogörligt att få stöd inom vårdens ramar och att den vuxna identiteten byggdes i opposition mot vårdgivarna. Det i sin tur förefaller hänga ihop med en upplevelse av en högre grad av stigmatisering inom

vuxenpsykiatrin samt ett större fokus på diagnos.

Det verkar alltså som om de unga vuxna förhåller sig till sin diagnos som någonting som det för vissa går att identifiera sig med. Det blir då någonting som man skapar sin identitet i förhållande till. Johansson och Lalander (2013) menar dock att viss vaksamhet kan vara av nöden kring detta fenomen då diagnoser även kan ses som en bild av samhället snarare än av individen. De menar att identitet skapas kontinuerligt i olika kontext och i samspel med andra.

Diagnosen däremot riskerar att vara mer statisk och är främst en konstruktion skapad för att identifiera, kontrollera och förklara skillnader mellan människor och beteenden. Denna objektifiering kan, enligt dem, leda både till stigmatisering och till bekräftelse eller

gemenskap. Leder det till något av de sistnämnda kan det upplevas som positivt för individen.

Johansson och Lalander (2013) menar trots det att diagnos-perspektivet begränsar vad en människa tillåts vara. I de fall där de unga vuxna i föreliggande litteraturöversikts resultat beskrev en positiv erfarenhet av överföringen från BUP lyfte de fram vikten av att bli bemött

(29)

som en kompetent individ med svårigheter snarare än en psykiatrisk patient som ska

behandlas enligt en viss mall. På så sätt förefaller de bekräfta Johansson och Lalanders (2013) tes att patienter önskar bli betraktade som mer än en diagnos.

KLINISKA IMPLIKATIONER

I denna litteraturöversikt framkommer information som kan utgöra kunskapsstöd och underlag till förbättringsarbete avseende överföringen av unga vuxna mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Ur de unga patienternas perspektiv går det att utläsa den särställning

sjuksköterskor kan ha för en trygg överföring, men även vilka brister som beskrivs och vad de unga vuxna skulle önska istället. Genom ökad medvetenhet om de unga vuxnas behov, så som de själva beskriver dessa, tydliggörs vilken kompetensutveckling sjuksköterskor skulle

behöva genomgå. Dels inom BUP för att rätt stöd inför en överföring ska kunna erbjudas, och dels inom vuxenpsykiatrin för att fånga upp vad som efterfrågas under och efter transitionen.

Därmed synliggör förhoppningsvis denna litteraturöversikt vad de unga vuxna efterfrågar för att kunna axla ansvaret som självständiga vuxna patienter inom psykiatrisk vård. Denna uppsats kan utgöra ett underlag för diskussioner i kring överföringen av ungdomar från BUP till vuxenpsykiatri. Dessa kan ske i personalgrupper såväl som på ledningsnivå.

FÖRSLAG FORTSATT FORSKNING

Begränsad forskning finns inom det ämne som föreliggande litteraturöversikt tagit fasta på.

Den forskning som finns fokuserar på hur det är och fungerar idag. Utifrån de beskrivningar som framkommer i resultatet vore det önskvärt med forskning kring hur överföring mellan BUP och vuxenpsykiatrin skulle kunna organiseras annorlunda och på ett sätt som gagnade patienterna bättre. Den här litteraturöversiktens resultat visade - utifrån patienters

beskrivningar - att det sällan har funnits en metod för att genomföra en överföring från BUP till vuxenpsykiatri. Stort ansvar har lagts på patienten att förstå och hitta sitt nya sammanhang efter överföringen. Fortsatt forskning kring övergången mellan olika vårdformer samt hur den enskildes transitionsprocess uppfattas bör innefatta följande frågeställningar:

Vilken betydelse skulle en skriftlig sammanfattning av vårdtiden hos BUP ha för att underlätta mottagandet vid överföringen till vuxenpsykiatri?

Vilken betydelse skulle det ha om vården hos BUP och vuxenpsykiatri skedde parallellt under en övergångsperiod?

(30)

SLUTSATS

Unga vuxna som genomgår en överföring från BUP till vuxenpsykiatrin beskriver bristande information, sviktande vårdrelation och ökad känsla av otrygghet i inledningen av den process som övergången innebär. Allteftersom nya relationer byggs upp så stärks den egna

självkänslan och de unga vuxna beskriver hur det påverkar deras identitet positivt. Dessvärre finns även exempel på hur kommunikationen brustit, dels mellan vårdgivare och dels i patienternas vårdrelation. I dessa fall ökar upplevelsen av stigmatisering och de unga vuxna riskerar att falla mellan stolarna och bli utan vård.

Utifrån de unga vuxnas perspektiv tydliggörs vikten av närvarande sjuksköterskor samt vilket stöd de unga vuxna får i dagsläget och vilka kompetenshöjande insatser som skulle kunna behövas för sjuksköterskor.

Figure

Tabell 1. PEO
Tabell 2. Inklusions- och exklusions kriterier
Figur 1. Flödesschema

References

Related documents

Det finns säkert olika orsaker till att det var svårt för personal att hjälpa till med detta, trots att vi vid information till enheterna enbart bad om att få kontakt

Fokus kan bland annat riktas mot ungdomar och unga vuxna i socioekonomiskt utsatta bostadsområden, fattiga familjer med eller utan försörjningsstöd, ungdomar och unga vuxna

I den här studien ville vi ta reda på de positiva och inte endast de negativa upplevelserna de unga vuxna hade ifrån den första tiden i Sverige som ensamkommande barn...

Från 1 mars 2016 får barn och unga vuxna ett bidrag till glasögon för den synnedsättning de har, ett så kallat glasögonbidrag.. I motionen

- Vi bedömer att det finns styrning avseende insatser (förebyggande, frivilliga samt tvång) riktade till barn och unga.. - Vi bedömer att det delvis finns ett ändamålsenligt utbud

Samverkan med betoning på samhandling är enligt förvaltningen en förutsättning för att minska risken för att barn, unga och unga vuxna dras in i kriminalitet och är därför

Folkhälsoprofiler Barn och Unga i Skåne 2012 presenterar indikatorer för barn och unga i årskurs sex, årskurs nio och gymnasiet årskurs två för folkhälsan

Alla barn och unga i Stockholm ska ha goda och likvärdiga möjligheter till eget skapande tillsammans med professionella vuxna och på egna villkor.. Det är en demokratisk rättighet