Riksdagen avslår motion 2006/07:C222 yrkande 2.
Reservation 4 (v) 5. Översyn av samäganderättslagen
Riksdagen avslår motion 2006/07:C257.
Stockholm den 23 januari 2007 På civilutskottets vägnar
Carina Moberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Carina Moberg (s), Inger René (m), Ewa Thalén Finné (m), Lennart Pettersson (c), Christina Oskarsson (s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Christine Jönsson (m), Yvonne Andersson (kd), Anti Avsan (m), Egon Frid (v), Ameer Sachet (s), Lars Tysklind (fp), Jan Lindholm (mp), Katarina Brännström (m), Fredrik Lundh (s) och Stefan Wikén (s).
Utskottets överväganden
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet drygt 30 motionsyrkanden från den all-männa motionstiden år 2006 som främst gäller lagstiftningen om äkten-skap, partnerskap och samboende. Utskottet behandlar under särskilda rubriker de olika frågor som har aktualiserats i motionerna. Förslagen i motionerna finns i bilagan.
Äktenskap och partnerskap i framtiden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden med krav på änd-ringar i lagstiftningen om äktenskap och partnerskap. Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete.
Jämför reservationerna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).
Bakgrund
Gällande bestämmelser på äktenskapsrättens område finns i äktenskapsbal-ken (prop. 1986/87:1, bet. LU18, rskr. 159). Där anges de grundläggande principerna om äktenskap, bl.a. villkoren för äktenskapets ingående och upplösning. Vidare regleras makarnas ekonomiska förhållanden, och i sär-skilda kapitel finns förhållandevis detaljerade regler om makars skyldighet att bidra till varandras och till familjens underhåll, om giftorätt och gifto-rättsgods respektive enskild egendom, om gåvor mellan makar samt om bodelning.
Enligt 1 kap. 1 § äktenskapsbalken ingås äktenskap mellan en kvinna och en man. De som har ingått äktenskap med varandra är makar. I 2 kap.
finns bestämmelser om äktenskapshinder. Bestämmelserna innebär bl.a. att den som är under 18 år inte får ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrel-sen och att tillstånd får ges bara om det finns särskilda skäl.
Äktenskap ingås genom vigsel. Bestämmelserna, som återfinns i 4 kap., innebär att vigsel kan ske antingen vid en kyrklig ceremoni eller genom s.k. borgerlig vigsel. Behörig att vara vigselförrättare är enligt 3 § präst i Svenska kyrkan, sådan präst eller annan befattningshavare i ett annat tros-samfund som har förordnande enligt bestämmelserna i lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska kyrkan, lag-faren domare i tingsrätt, eller den som länsstyrelsen har förordnat till vigselförrättare.
Frågor om tillstånd enligt 1993 års lag prövas av Kammarkollegiet efter ansökan av samfundet. Sedan tillstånd har givits får Kammarkollegiet för-ordna en präst eller någon annan befattningshavare inom samfundet att vara vigselförrättare.
När det gäller homosexuella parförhållanden beslutade riksdagen år 1994 att anta ett inom lagutskottet utarbetat förslag till lagstiftning som gör det möjligt för två personer av samma kön att registrera sitt partnerskap (bet.
1993/94:LU28, rskr. 414). Lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap – partnerskapslagen – trädde i kraft den 1 januari 1995.
I 1 kap. 1 § partnerskapslagen sägs att två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. Vid registreringsförrättningen förklaras de vara registrerade partner. Behörig att vara registreringsförrättare är lagfa-ren domare i tingsrätt eller den som länsstyrelsen har förordnat.
Registrering av partnerskap kräver enligt 1 kap. 2 § viss anknytning till Sverige. Registrering får ske om en av partnerna har hemvist här i landet sedan minst två år, eller en av partnerna är svensk medborgare med hem-vist här i landet. Med svensk medborgare jämställs medborgare i Dan-mark, Island, Nederländerna och Norge. I övrigt gäller samma förutsätt-ningar för att registrera partnerskap som för att ingå äktenskap. Det finns dock inte någon möjlighet att få tillstånd att registrera partnerskap före 18 års ålder.
Ett registrerat partnerskap har samma rättsverkningar som ett äktenskap med de undantag som anges i 3 kap. 3 och 4 §§ partnerskapslagen. Av 3 § följer att bestämmelser som gäller för makar och vars tillämpning inne-bär en särbehandling av den ene maken endast på grund av dennes kön inte gäller för registrerade partner. Undantaget berör huvudsakligen sådana, numera inte så vanligt förekommande, regler som ger ekonomiska förmåner åt gifta kvinnor eller änkor. I 4 § anges att bestämmelserna i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap inte gäller för registrerat partner-skap. Anledningen härtill är främst att tillämpningen av förordningen, som reglerar internationellt privaträttsliga förhållanden i de nordiska länderna, förutsätter ömsesidighet och att alla nordiska länder vid partnerskapslagens tillkomst inte hade lagstiftning om registrerat partnerskap.
Riksdagen beslutade i februari 2006 ändringar i äktenskapsbalken och part-nerskapslagen som gäller sådana förordnanden av vigsel- och registrerings-förrättare som ges av länsstyrelserna. Lagändringarna, som trädde i kraft den 15 april 2006, innebär att länsstyrelserna bara skall meddela förordnan-den som avser behörighet att både vara vigselförrättare enligt äktenskaps-balken och registreringsförrättare enligt partnerskapslagen (prop. 2005/06:
58, bet. LU22, rskr. 179). Förordningen (2006:214) med närmare föreskrif-ter om vigsel och registrering av partnerskap som förrättas av domare eller särskilt förordnad förrättare innehåller närmare bestämmelser om vigslar och registrering av partnerskap som förrättas av nämnda befattningshavare.
I förordningen föreskrivs bl.a. vilka ord förrättaren skall rikta till kvinnan och mannen respektive paret. Vidare framgår att tid och plats för vigsel och registreringsförrättning bestäms av förrättaren efter samråd med paret.
I samband med att äktenskapsbalken antogs beslutades också lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen) och senare samma år lagen (1987:813) om homosexuella sambor (prop. 1986/87:124, bet. LU28, rskr. 350). Lagstiftningen var framför allt föranledd av behovet av att tillförsäkra den svagare parten i ett samboförhållande vissa rättighe-ter i fråga om det gemensamma hemmet då sammanlevnaden upphör.
Våren 2003 beslutade riksdagen en ny sambolag (2003:376) som gäller för både heterosexuella och homosexuella samboförhållanden (prop.
2002/03:80, bet LU19, rskr. 211). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 2003. I huvudsak fördes den gamla lagstiftningens regler över till den nya sambolagen.
Motionerna
Grundläggande frågor som gäller lagstiftningen om äktenskap och partner-skap behandlas i närmare 20 motioner.
I flera motioner förespråkas en ordning med en könsneutral äktenskaps-lagstiftning. Sålunda begär Lars Ohly m.fl. (v) i motion C238 att reger-ingen skall lägga fram förslag som innebär att äktenskapslagstiftnreger-ingen görs könsneutral och att partnerskapslagen som en följd därav avskaffas (yrkandena 1 och 2). Motsvarande krav framställs i motionerna K312 av Lars Ohly m.fl. (v) (yrkandena 20 och 21), C307 av Olof Lavesson m.fl.
(m, c, fp, v, mp) (yrkande 1), C303 av Carina Moberg m.fl. (s) och C357 av Mona Sahlin m.fl. (s).
En särskild ordning med s.k. civiläktenskap för såväl par av samma kön som för par av olika kön förordas i två motioner. Med utgångspunkt i prin-cipen om statens neutralitet i religiösa frågor förespråkar Lars Ohly m.fl.
(v) i motion C238 att regeringen skall lägga fram förslag till lagstiftning som innebär att vigselrätten fråntas Svenska kyrkan och andra trossamfund (yrkande 3). Enligt motionärerna kan en ordning med en s.k. civil vigsel kompletteras med en religiös ceremoni för dem som så önskar. Liknande synpunkter förs fram i motion C332 av Maryam Yazdanfar (s). I motionen begärs ett tillkännagivande om att befria alla religiösa samfund från vigsel-rätten.
Även Maria Wetterstrand m.fl. (mp) förordar i motion So463 en ord-ning med s.k. civiläktenskap men framhåller samtidigt att det viktigaste är att alla som ges vigselrätt åtar sig att viga alla par oberoende av kön. I motionen begärs ett tillkännagivande om att en könsneutral äktenskapslag-stiftning skall införas där alla med vigselrätt bör vara beredda att viga både samkönade och olikkönade par (yrkande 2). Annika Qarlsson och Ulrika Carlsson i Skövde (båda c) begär i motion C312 också ett tillkänna-givande om en könsneutral äktenskapslagstiftning. När en sådan ordning genomförts anser motionärerna att Svenska kyrkan och andra trossamfund
alltjämt skall ha vigselrätt och ha frihet att avgöra vilka vigslar man vill förrätta. Motsvarande synpunkter förs fram i motion U294 av Birgitta Ohls-son m.fl. (fp) vari begärs tillkännagivanden om en gemensam äktenskaps-balk för alla par oavsett sexuell läggning och i samband därmed ett avskaffande av partnerskapslagen (yrkandena 1 och 2).
I flera motioner framställs önskemål om ändringar i partnerskapslagen som motionärerna anser bör göras i avvaktan på att en könsneutral äkten-skapslagstiftning införs. Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion C238 att regeringen skall lägga fram lagförslag som innebär att de s.k. anknytnings-villkoren i partnerskapslagen avskaffas och att det införs en möjlighet till dispens från den 18-årsgräns som gäller för registrering av partnerskap (yrkandena 4 och 5). Motsvarande yrkanden finns i motion K312 av Lars Ohly m.fl. (v) (yrkandena 22 och 23).
I motion C238 begärs vidare ett tillkännagivande om att bestämmelserna i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap även skall vara tillämpliga på registrerat partnerskap (yrkande 6). Ett motsvarande yrkande finns i motion U210 av Hans Linde m.fl. (v) (yrkande 7) som också innehåller ett yrkande om att regeringen inom det nordiska samarbetet skall verka för en partnerskapskonvention (yrkande 8).
Även i motion C307 av Olof Lavesson m.fl. (m, c, fp, v, mp) begärs att regeringen skall lägga fram lagförslag som – för den tid partnerskapslagen kvarstår – innebär att partnerskap får samma rättsverkningar som äkten-skap (yrkande 2). I samma motion begärs att trossamfund skall ges rätt att förrätta registrering av partnerskap på samma villkor som gäller för att för-rätta vigsel. Motionärerna anser att de trossamfund som så önskar bör kunna ges sådan behörighet (yrkande 3). Motsvarande synpunkter förs fram i motion C245 av Carina Hägg (s).
Andra motionsyrkanden gäller av länsstyrelsen förordnade vigsel- och registreringsförrättare. Carina Hägg (s) anser i motion C243 att det är angeläget att regeringen uppmärksammar frågan om ersättning till s.k. bor-gerliga vigsel- och registreringsförrättare och överväger behovet av att höja ersättningen. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med detta. I motion C304 av Margareta Pålsson och Ewa Thalén Finné (båda m) begärs ett tillkännagivande om att den som får förrätta s.k. borgerlig vigsel eller partnerskapsregistrering bör ges behörighet att göra det i hela landet. Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) framhåller i motion C352 att en översyn behöver göras av de texter som läses vid s.k. borgerlig vigsel och partner-skapsregistrering.
I fråga om äktenskapslagstiftningen begär Mikael Oscarsson m.fl. (kd, m) i motion C346 ett tillkännagivande om en bredare översyn. Motionä-rerna anser det vara bekymmersamt att den dåvarande regeringen – efter riksdagens tillkännagivande till regeringen våren 2004 om att låta utreda
frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning – i strid mot riksdagens uttalanden tillkallade en särskild utredare, i stället för en parlamentarisk kommitté, för att lämna förslag i dessa frågor.
Möjligheten att få dispens från 18-årsgränsen för att ingå äktenskap tas upp i motion So385 av Désirée Pethrus Engström och Rosita Runegrund (båda kd). Motionärerna anser att s.k. barnäktenskap måste undvikas och att den som är under 18 år därför inte skall kunna ingå äktenskap. Ett till-kännagivande begärs i enlighet med detta (yrkande 3).
Tidigare behandling och pågående arbete
Under senare år har riksdagen, efter beredning i lagutskottet, vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden som rör grundläggande frågor i lag-stiftningen om äktenskap och partnerskap. Frågan om en könsneutral äkten-skapslagstiftning har varit föremål för särskild uppmärksamhet.
När lagutskottet våren 2004 behandlade motionsyrkanden om äkten-skaps- och partnerskapslagstiftningen ansåg utskottet att tiden kunde anses mogen för att brett och förutsättningslöst utreda frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Enligt utskottets uppfattning borde lämpligen en par-lamentariskt sammansatt utredning ges detta uppdrag där olika aspekter på frågan ges en noggrann genomlysning. Det fick ankomma på regeringen att tillkalla en sådan utredning och utarbeta erforderliga direktiv. Efter för-slag av utskottet gav riksdagen regeringen detta till känna (bet. 2003/04:
LU22, rskr. 200).
I januari 2005 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare, biträdd av två referensgrupper – en med företrädare för riksdagspartierna och en med företrädare för trossamfund – som skulle ta ställning till om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap (dir. 2005:6). Utredaren skall hålla en nära kontakt med homosexuellas organisationer samt andra berörda. Utredningen har antagit namnet Äktenskaps- och partnerskapsut-redningen, och uppdraget skall redovisas senast den 30 mars 2007.
Av direktiven följer sammanfattningsvis att utredaren skall göra en grund-lig analys av frågan om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap och redovisa samtliga skäl som talar för och emot detta. Vidare skall utredaren ta ställning till formerna för ingående av äktenskap. Utredaren skall över-väga om behörigheten för trossamfund att företräda det allmänna vid ingående av äktenskap bör finnas kvar eller om äktenskap endast bör få ingås civilt. Om utredaren anser att äktenskap även i fortsättningen bör kunna ingås hos trossamfund, skall det övervägas om några förändringar bör göras när det gäller denna behörighet. Utredaren skall, oavsett sina ställningstaganden när det gäller trossamfunden, utreda formerna för ingå-ende av äktenskap civilt. Om utredarens slutsats blir att äktenskap bör kunna ingås av par av samma kön, bör detta enligt direktiven få till följd att partnerskapslagen upphävs. Om utredaren kommer till slutsatsen att
äktenskap inte bör kunna ingås av par av samma kön, skall utgångspunk-ten i stället vara att partnerskapet behålls. Det skall då övervägas om förändringar bör göras när det gäller partnerskapet.
Efter det att Äktenskaps- och partnerskapsutredningen inlett sitt arbete har lagutskottet våren 2005 och våren 2006 i sina av riksdagen godkända betänkanden 2004/05:LU14 och 2005/06:LU19 avstyrkt motionsyrkanden om äktenskaps- och partnerskapslagstiftningen som behandlat frågeställ-ningar som kommer att aktualiseras inom ramen för pågående utredningsar-bete. Dessa motionsyrkanden har avsett såväl frågor om äktenskapets ställning som frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning, en ordning med s.k. civiläktenskap, rätten att förrätta vigsel och partnerskapsregistre-ring, uppdraget som vigsel- och registreringsförrättare och olika krav på ändringar i partnerskapslagstiftningen.
Våren 2004 beslutade riksdagen vissa lagändringar i syfte att förbättra skyd-det för enskilda mot påtvingade och för tidiga äktenskap och därigenom förhindra barnäktenskap och tvångsäktenskap (prop. 2003/04:48, LU 19, rskr. 180). Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 maj 2004, innebar bl.a. att villkoren i äktenskapsbalken för att få tillstånd att ingå äktenskap före 18 års ålder skärptes. I samma lagstiftningsärende beslutades änd-ringar i bl.a. lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap som förtydligar och utökar möjlighe-terna att vägra erkänna vissa utländska äktenskap.
När lagutskottet våren 2006 behandlade motionsyrkanden med krav på avskaffande av möjligheten att ingå äktenskap före 18 års ålder anförde utskottet att det inte fanns skäl att frångå riksdagens ställningstaganden från våren 2004 och förorda något initiativ till lagändringar när det gäller möjligheterna att få dispens från 18-årsgränsen för att ingå äktenskap (bet.
2005/06:LU19). Riksdagen följde utskottet.
Utskottets ställningstagande
Äktenskaps- och partnerskapsutredningen har ett omfattande uppdrag. För-utom frågan om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap eller om partnerskapet skall behållas har utredaren att ta ställning till ett stort antal därmed sammanhängande frågor. Det gäller frågor om en ordning med s.k.
civiläktenskap, rätten att förrätta vigslar och partnerskapsregistreringar, upp-dragen som vigsel- och registreringsförrättare och eventuella ändringar i partnerskapslagstiftningen. Civilutskottet konstaterar att huvuddelen av de nu aktuella motionsspörsmålen om äktenskap och partnerskap behandlar frågeställningar som aktualiseras inom ramen för utredningen. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas skäl för riksdagen att nu vidta någon åtgärd med anledning av dessa motioner. Resultatet av pågående utredningsarbete bör i stället avvaktas.
Utskottet ser inte skäl att, som föreslås i motion C346, nu två månader innan utredningen skall redovisa sitt uppdrag förorda några ändringar såvitt gäller utredningsarbetet.
När det gäller motion C304 vill utskottet peka på att det enligt nuva-rande bestämmelser inte finns något som hindrar den som är förordnad som vigsel- och registreringsförrättare att utföra sitt uppdrag utan geogra-fisk begränsning. Som redovisats ovan bestäms tid och plats för vigsel och registreringsförrättning av förrättaren efter samråd med paret.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna K312 yrkandena 20–23, C238 yrkandena 1–6, C243, C245, C303, C304, C307 yrkandena 1–3, C312, C332, C346, C352, C357, U210 yrkandena 7 och 8, U294 yrkandena 1 och 2 och 2006/07:So463 yrkande 2.
När det gäller de synpunkter som förs fram i motion So385 om s.k.
barnäktenskap anser utskottet att vad som anförs i motionen inte utgör skäl att frångå riksdagens ställningstaganden från våren 2004 och nu för-orda något initiativ till lagändringar när det gäller möjligheterna att få dispens från 18-årsgränsen för att ingå äktenskap. I detta sammanhang vill utskottet peka på att en särskild utredare har i uppdrag att göra en översyn av straffbestämmelsen och överväga förändringar i syfte att förstärka skyd-det mot människohandel. Utredaren skall också analysera om den gällande lagstiftningen – i straffrättsligt hänseende – erbjuder ett tillfredsställande skydd mot barn- och tvångsäktenskap och inom ramen för sitt uppdrag lägga fram författningsförslag. Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 2007 (dir. 2005:152, 2006:78).
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår också motion So385 yrkande 3.
Egendomsförhållanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på lagändringar som rör egendomsförhållanden mellan makar, registrerade part-ner och sambor. Utskottet är inte berett att nu förorda några uttalanden från riksdagens sida.
Bakgrund
Enligt 1 kap. 3 § äktenskapsbalken råder varje make över sin egendom och svarar för sina skulder. En make har således ingen äganderätt till den andre makens egendom under ett bestående äktenskap. Makars egendom kan omfördelas vid en bodelning. Allmänna bestämmelser om bodelning finns i 9 kap. äktenskapsbalken. När en bodelning blir aktuell gäller som huvudregel, enligt 10 kap. 1 § äktenskapsbalken, att all egendom som utgör giftorättsgods skall ingå i bodelningen.
Närmare bestämmelser om makars egendom finns i 7 kap. äktenskaps-balken. Av 1 § följer att en makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom. I 2 § regleras vilken egendom som är
enskild. Av bestämmelsen följer att enskild egendom bl.a. är egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild, egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att egen-domen skall vara mottagarens enskilda, egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att den skall vara mottagarens enskilda samt egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda.
Samtliga bestämmelser i äktenskapsbalken om makars egendom och om bodelning tillämpas, enligt 3 kap. partnerskapslagen (1994:1117), på mot-svarande sätt vid upplösning av ett registrerat partnerskap.
När det gäller sambor finns i sambolagen (2003:376) bestämmelser om vad som utgör samboegendom. På motsvarande sätt som i äktenskapsbal-ken anges i 4 § sambolagen att egendom som en sambo fått i gåva eller genom arv eller testamente inte ingår i samboegendomen, om egendomen tillfallit sambon med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda.
Motionen
Bertil Kjellberg (m) framhåller i motion C306 att den alltmer utvecklade jämställdheten, där parterna i ett förhållande vanligtvis är självförsörjande, har minskat behovet av att ekonomiskt skydda någon av parterna. Det ökande antalet separationer innebär också att reglerna för hur egendom som erhållits i gåva eller arv skall fördelas får en ökad betydelse. Motionä-ren anser att nuvarande ordning inte är rimlig och begär ett tillkännagi-vande om att egendom som erhållits genom arv eller gåva som huvudregel skall vara enskild egendom (yrkande 1).
Tidigare behandling
Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen, senast våren 2006 efter lagutskot-tets betänkande 2005/06:LU19, avslagit motsvarande krav på lagändringar i fråga om makars, registrerade partners och sambors egendomsförhållan-den. Lagutskottet har i dessa sammanhang pekat på att en arbetsgrupp inom Nordiska ministerrådet, med uppgift att undersöka möjligheten att harmonisera familje- och arvsrätten i Norden, i en studie om äktenskapsrät-ten rekommenderat att egendom som en make ägt före äkäktenskapsrät-tenskapet eller fått genom arv eller gåva inte skall ingå i en bodelning såvida inte makarna bestämt annorlunda genom avtal i form av äktenskapsförord.
Enligt arbetsgruppen talar flera skäl för en begränsning av delningsegendo-men i äktenskapet när numera uppemot hälften av alla ingångna äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad. Det finns, enligt arbetsgruppen, inte något övervägande ändamålsskäl för att egendom som en make ägt före äktenskapet, ärvt eller fått i gåva enligt huvudregeln skall vara delningsbar
Enligt arbetsgruppen talar flera skäl för en begränsning av delningsegendo-men i äktenskapet när numera uppemot hälften av alla ingångna äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad. Det finns, enligt arbetsgruppen, inte något övervägande ändamålsskäl för att egendom som en make ägt före äktenskapet, ärvt eller fått i gåva enligt huvudregeln skall vara delningsbar