Är normalisering ett inslag i Åkessons ethosbyggande?

Vid ett flertal gånger går det att urskilja att Åkesson på något sätt framför ståndpunkter om invandringen i Sverige. Den första gången som han belyser invandringsfrågan i sitt tal är när han berättar att han hört politiker tidigare tala under Almedalsveckan och hur de ser på värderings- och kulturkrockar, könsstympning och hedersförtryck, sexuella trakasserier och våld mot blåljuspersonal.169 _{Åkesson inleder alltså sitt tal med att understryka svagheter i det} svenska rättssamhället utan att explicit uttrycka att det handlar om invandringsfrågan. Men när talet fortskrider och han i samband med detta bland annat kritiserar migrationsverkets chef Anders Danielsson kan man då tänka sig att han kopplar svårigheterna i det svenska samhället till invandringsfrågan. Anledningen till att jag kopplar det till invandringsfrågan är eftersom han i slutet av uttalandet säger “fråga den familj på Lidingö som tvingades flytta för att lämna plats åt nyanlända”.170

I denna utläggning tolkar jag det som att Åkesson försöker normalisera sin politik genom att inte hålla nyanlända som ansvariga för de tidigare nämnda händelserna, utan snarare beskylla det svenska rättssamhället. Det kan då tänkas att denna normalisering av en annars extrem politik kan tänkas nå ut till en bredare publik. Således kan man tänka sig att Åkesson, genom normalisering av invandringsfrågan, också tagit hänsyn till de tvingande omständigheterna om att det finns en dubbel publik.171 Jag tolkar även att Åkesson iakttar decorum när han inte utmålar invandrare i sig som problemet.172 Det är passande i den bemärkelsen att det i den dubbla publiken kan finnas dem som ser Sverigedemokraternas politik som extremistisk. Partiet har tidigare varit negativt belyst i media för att hålla invandrare ansvariga för rättsliga brister i samhället, men att Åkesson inte explicit problematiserar invandrare i detta uttalande gör att det kan uppfattas som passande.

167 _{Renberg (2007), s. 27f.} 168 _{Kjeldsen (2008), s. 136.} 169 _{Se Bilaga 2, (3).} 170 _{Se Bilaga 2, (27).} 171 _{Hellspong (2011), s. 77.} 172 _{Lindqvist Grinde (2008), s. 48.}

Jag menar också att han förhåller sig till decorum när han inte uttryckligen beskyller

invandrare för problem i Sverige, utan snarare kritiserar invandringspolitiken.173 Jag hävdar att det finns en publik som ger Åkesson förtroende även om han hade uttryckt sig på ett annat sätt, alltså mer extremt. Men eftersom jag i detta uttalande kan uppfatta att han presenterar sina ståndpunkter på ett normaliserat sätt kan jag tänka mig att han även når ut till, och också skapar förtroende hos, en publik som står i gränslandet mellan att rösta på

Sverigedemokraterna eller inte.

När Åkesson argumenterar så ser jag tendenser av att han ofta belyser sina politiska ståndpunkter vad gäller invandringsfrågan, det svenska rättssamhället, samt EU-frågan. Åkesson berör dessa punkter genomgående i talet, men på ett sätt som inte nödvändigtvis behöver uppfattas som extremt.

Sverigedemokraterna förknippas ofta med extrema åsikter, kanske framför allt gällande invandringsfrågan, likaså i detta tal. När Åkesson i ett av sina uttalanden även understryker att de är vänner av Europa syftar han på att han är stolt över “det gemensamma arvet” och

“respekten för den fantastiska mångfald som vår kontinent besitter”.174 Åkesson menar att de tror på, och framförallt främjar ett europeiskt samarbete då han har förståelse för att Sverige är ett litet land och behöver Europa, lika väl som Europa behöver Sverige. Detta uttalande tolkar jag som att han försöker normalisera uppfattningen om Sverigedemokraterna då inte driver någon extremistisk utläggning utan snarare visar, likt andra partier, att Sverige behöver Europa och Europa behöver Sverige. Det som dock skiljer sig är att Åkesson vill befästa ett sådant samarbete under andra premisser än de befintliga.

8.2.4 Sammanfattning

Jag hävdar att Åkesson genomgående i hela argumentationen använder sig av samtliga delar i pisteis för att bygga sitt ethos. Han underbygger i hög grad sina argument genom logos, för att därefter väcka känslor hos publiken med hjälp av pathos. Vidare menar jag att Åkesson använder sig av logosargument genom att belysa svagheter i det svenska rättssamhället, och misslyckade insatser från framförallt Dan Eliasson.

Det jag anser vara bristande i hans logosargument är att han belyser det som hänt och vad som har gjorts, men han presenterar inte dessa med varken statistik eller andra underlag. Eftersom

173 _{Lindqvist Grinde (2008), s. 48.} 174 _{Se Bilaga 2, (74-78).}

jag anser hans logosargument vara bristfälliga och dåligt uppbyggda menar jag att hans ethos således riskerar att försvagas. Kjeldsen skriver att ett föränderligt ethos påverkas av talarens förmåga att uttrycka sig övertygande.175

Jag tolkar det som att Åkesson återkommande försöker skapa en “vi mot dem”-känsla i sitt tal för att bygga sitt eget ethos. Jag anser att han på flertalet ställen i talet använder brister i andra partiers politik för att implicit understryka att Sverigedemokraternas politik är bättre. Han bygger även sitt ethos genom att frekvent kritisera främst Dan Eliasson men även Anders Danielsson, och beskyller många av de problem som finns i samhället på dessa tillsammans med andra partier. Således tolkar jag det som att Åkesson skapar en “vi mot dem”-känsla mot dels politiker, dels också andra högt uppsatta personer för att stärka sin egen trovärdighet. Jag anser att denna taktik kan vara effektiv om den sker i rimlig utsträckning, men när Åkesson grundar hela argumentationen på att kritisera och gå till personangrepp är det möjligt att det riskerar att få motsatt effekt på hans byggande av ethos.176

Jag tolkar det som att Åkesson för en argumentation genom hela talet som baseras på att invandringspolitiken utnyttjar vårt rättssamhälle. Han menar att det är orimligt att familjer skall behöva lämna sina hem för att ge plats åt nyanlända, att sjukhuspersonal går in i väggen på grund av överbelastning och att alla utsatta områden i Sverige har invandring som en gemensam nämnare. Det blir enligt mig tydligt att han tar upp skräckexempel och “i värsta fall” -scenario för att poängtera sina argument. Han använder sig av pathos, känsloargument när han tar upp alla som fått lida till förmån för de nyanlända, men ger sällan konkreta förslag på hur han skall förbättra dessa utan väljer istället att kritisera det nuvarande systemet.177

Det är svårt att finna någon normalisering i hans tal, och logos, de sakliga argumenten, lyser dessutom med sin frånvaro bortsett från när han talar om specifika händelser.178 Genom att han, enligt min tolkning, inte uttrycker sig extremt tar han hänsyn till den dubbla publiken och skapar således inte rubriker. Åkesson beskyller istället det nuvarande rättssystemet snarare än invandringen som ett problem. Det är något som han inte, baserat på mina allmänna intryck har gjort tidigare. I en sådan sekvens tolkar jag det som att han försöker normalisera sin politik för att inte uttrycka sig extremt.

175 _{Kjeldsen (2008), s. 136.}

176 _{Kjeldsen (2008), s. 136.} 177 _{Hellspong (2011), s. 47.} 178 _{Hellspong (2011), s. 47.}

Avslutningsvis kan jag inte fånga många tecken på att Åkesson försöker normalisera

Sverigedemokraternas politiska ideologi i talet. Jag kan tänka mig att det beror på att Åkesson inte strävar efter att försöka normalisera sin politik då man kan anta att han tycker att partiet idag redan är så pass etablerat inom den politiska arenan. Det är väldigt många som röstar på Sverigedemokraterna idag och partiet anses ha någon form av vågmästarroll i riksdagen, vilket enligt mina intryck kan innebära att han väljer att tona ner partiets profil och således fokusera på andra saker i talet.

Om man ser till den växelverkan som skett mellan det inledande och härledda ethos i Åkessons tal kan jag uppfatta att han möjligt kan tilldelas ett starkt slutligt ethos av den tilltänkta publiken.179 Eftersom jag kan urskilja att Åkesson även tar hänsyn till de tvingande omständigheterna om att det kan finnas en dubbel publik, finns det också chans för Åkesson att även tilldelas ett starkt slutligt ethos av den publik som annars kan uppfatta

Sverigedemokraternas politik som extrem.180