Som tidigare nämnts kan ålder betraktas som en aspekt i att vara människa på samma sätt som sexuell läggning också utgör en del av vad det är att vara människa. Vid första anblick utifrån samtalen med männen tycks dessa kategorier ha föga med varandra att göra, något som senare visade sig vara en förenkling. Sexualiteten har visat sig ha påverkan på hur en förhåller sig till sin ålder och också på vad som kan förväntas i en situation som är mer utsatt än männens tredje ålder.
!
Att dö som bög, det spelar ingen roll. -Bertil!
Att va homosexuell och gammal ja det… Jag tycker. Det är inget speciellt för mig.Utan det är allmänt att bli gammal alltså. -Ivar"
Ivar och Bertil menar att deras sexualitet och deras ålderdom är två separata ting och verkar således inte anse att sexualiteten har någon inverkan på hur situationen upplevs.
Krekula med flera (2005) lyfter fram att åldern i vissa situationer blir mer framträdan-de än andra variabler. Att ålframträdan-dern upplevs mer kännbar för männen innebär inte att sexualite-ten, som är en del i en heteronormativ maktordning, försvinner. Däremot kan männens upple-velse förstås utifrån att det pågår en växelverkan mellan olika maktordningar där vissa blir mer kännbara i en given situation. (Krekula et. al. 2005 s.88) Att bli gammal och att åldras kan enligt denna modell betraktas som mer avgörande för hur en upplever sin situation än sexualiteten, därmed inte sagt att sexualiteten inte har inverkan på hur processen upplevs.
Alla förutom Olof har upplevt en betydande nedgång i sexlust i jämförelse med hur de var i unga år, något som inte upplevs som ett problem utan anses vara en naturlig del i att bli äldre. Några av informanterna är fortfarande sexuellt aktiva, om än i betydligt mindre ut-sträckning än förr. Under samtalen visade det sig även att flera informanter pratar i termer av att ”lägga sexualiteten på hyllan” på äldre dagar, vilket vittnar om ett förhållningssätt som be-gränsar sexualiteten till sexuella praktiker. Flera av männen berättar vidare att den minskade sexlusten inte innebär ett mindre behov av närhet och ömhet, och vissa uppger att de saknar en relation eller den närhet som kan finnas i en sådan. I Sandbergs (2011) studie av äldre hete-rosexuella män och sexualitet framkommer det att den penetrativa sexakten på äldre dagar
blivit sekundär för många av männen. Andra uttryck och behov har istället gjort sig gällande och fått större utrymme, något som upplevs lika viktigt och intimt som ett samlag. I samtalen om ålderdom och sexualitet skiftar tankarna hos informanterna och Olof berättar att det ”nog kan bli lite konstigt hur man ska leva ut” och att sexualiteten kan bejakas genom att ”försöka dra sig till minnes”.
Trots att sexualiteten som praktik enligt männen sannolikt är borta syns det i Olofs ci-tat att det inte antas finnas utrymme för det ens om så vore fallet. Han verkar acceptera att den biten av hans person kanske inte kommer få utrymme. Varför han känner så verkar han själv inte riktigt reflektera över. Adam berättar vidare att han nog skulle ”piggna till lite” om det kom en söt manlig sjuksköterska som var trevlig. Detta i kombination med ett uttalat ömhets-behov visar att sexualitet handlar om så mycket mer än att vara sexuellt aktiv i sexuella prak-tiker.
Sexualitet tycks vara åldersmärkt och är något som ur ett ålderistiskt perspektiv inte hör samman med hög ålder, vilket även gör sig gällande bland heterosexuella personer. Äldre och sexualitet betraktas ofta som oförenligt och icke önskvärt, varför sex och äldre sällan är representationer som får utrymme i det offentliga samtalet eller i kulturen. Äldre och sexuali-tet problematiseras dock i något högre grad idag än tidigare. (Sandberg, 2011) Informanternas förhållningssätt till sexualitet verkar delvis vara distanserat, vilket stämmer överens med Kristiansens (2013) studie. I studien som handlar om äldre homosexuella mäns förhållande till sex och sexualitet visades skiftande inställningar och ett av mönstren var att informanterna tog avstånd. Detta kan förklaras genom att sexualitet ofta kopplas till fysiska möjligheter vil-ket för vissa innebär att sexualiteten reduceras till en viss epok i livet. (Kristiansen, 2013) Kanske är denna studies informanters höga ålder och försämrade fysik anledningen till att fle-ra anser att sexualiteten är eller kommer vafle-ra ”över”.
I avsnittet Öppenhet idag kritiserar jag synen på sexualitet som något som ”stannar i sänghalmen” då sexualitet är en del av människas identitet och inte behöver ha något med sex att göra. Att så är fallet bekräftas av männens vilja att på olika sätt ge uttryck för sin sexuali-tet, dock tycks de hindras av tankar som handlar om att äldre inte kan eller ges utrymme att leva ut sexuellt. Att på grund av detta tänka i termer av att lägga sexualiteten på hyllan inne-bär alltså också ett förnekande av en del av sig själv och försvårar att på andra sätt bejaka sexualiteten.
I samhällets inkluderande andrafiering tycks även sexualiteten vara en del som tas ifrån den äldre. För både homo- och heterosexuella sker en avsexualisering i samband med stigande ålder, där äldre utifrån normativa föreställningar fråntas aktörsskap. Den skillnad som förelig-ger mellan grupperna är dock att heterosexualiteten i högre utsträckning än den homosexuella är integrerad i institutionaliseringen. Samhällets heteronormativa utgångspunkt har visat sig vara synlig inte bara i yrkes- eller föreningslivet, utan som forskning visat även i vård- och omsorgssektorn. (Robertsson & Tovatt, 2008) Att männen i studien är beredda att sluta göra anspråk på sexualiteten vid stigande ålder och som nämnts tidigare förhandla sin öppenhet beroende på kontext, får i kombination med en heteronormativ institution konsekvenser. Med andra ord finns det tre komponenter som kan försvåra för äldre homosexuella att bejaka alla delar av sin person.
Även heterosexuella avsexualiseras, men då är det mer den sexuella praktiken som avses. Sex som praktik manifesteras sällan på exempelvis ett äldreboende men däremot så finns det heterosexuella äktenskapets konsekvens i centrum, kärnfamiljen. Heterosexualiteten som nästan uteslutande är i majoritet blir i högre grad synlig och kan manifesteras på olika sätt såsom genom foton på väggarna, eller genom att barn och barnbarn kommer på besök.
Detta bekräftar att vårdtagaren, om inte längre är, så i alla fall har varit en sexuell individ.
Dessa ”koder” signalerar vilket typ av liv vårdtagaren kan ha levt och kan därför enklare sät-tas in i ett historiskt sammanhang. För en homosexuell person följer historien inte med i samma utsträckning då de typiska ”koderna” som signalerar ett heterosexuellt liv saknas. Fo-tona på väggen som kanske inte stämmer överens med en heterosexuell begreppsvärld riskerar att förbises och besöken som inte består av barn eller barnbarn riskerar att reduceras till ”vän-ner” eller manifesterar ett annorlundaskap eller en icke-heterosexualitet som i en normativ kontext förblir tystad.
Ovanstående ger exempel på hur heterosexualitetens dominans genom en snäv famil-jesyn kan reproduceras på en institution. Detta är även något som Robertsson & Tovatt (2008) problematiserar då en konsekvens blir ett osynliggörande av den icke-heterosexuella. På detta sätt kan den homosexuella äldre mannen i högre grad riskera att inte bara avsexualiseras i nuet, utan också i förhållande till sin historia. Detta beror givetvis på kontext, personal och även öppenhet, vilket i föregående avsnitt visade sig vara starkt kopplat till toleranta omstän-digheter och inkludering. Heteronormen som ofta uppfattas som osynlig i en vårdkontext då
”alla ska behandlas lika” innebär ett exkluderande av de personer som inte lever i enlighet
med den. Att visa att en har brutit mot heteronormen är något som kräver såväl mod som för-mågan att förvalta ett socialt kapital, vilket är en förmåga som med stigande ålder riskerar att förloras.
Som jag nämnt tidigare upplever flera av männen att det inte är något särskilt att åldras som icke-heterosexuell. De menar till och med att det ena är frånkopplat det andra. Kanske kommer inställningen att ändras i en mer utsatt position som har problematiserats i det här avsnittet, kanske inte. I analysen har jag ett perspektiv som tar hänsyn till både ålder och sex-ualitet och ser dessa som maktsystem som på olika sätt påverkar varandra. Åldern ger sexuali-teten nya villkor. Bland annat ”får” eller kan den inte manifesteras på samma sätt som tidiga-re. Vidare innebär den biologiska åldern ofta ett inträde i institutionaliseringen i form av äldreomsorg av något slag. Detta är också en arena som på olika sätt genom heteronormens, och till viss del ålderismens, dominans kan försvåra öppenhet och praktik. Kanske anses det mer uppseendeväckande att på ett äldreboende visa känslor för någon av samma kön, eller som studier har visat att den sexuella läggningen innebär att viss personal känner sig osäkra i bemötandet av personen i fråga? (Robertsson & Tovatt, 2008) Den här ingången som belyser hur ålder och sexualitet kan samverka är en del i det intersektionella perspektivet jag har an-lagt i uppsatsen. Viktigt är dock att poängtera att det inte fråntar männen rätten till sin upple-velse att ålder och sexualitet för dem är två separata ting. Utifrån mitt perspektiv är de dock två positioner vars växelverkan skapar olika utfall beroende på situation.