Åldrande/osynlighet

Män som åldras tillskrivs vishet och makt, medan kvinnor anses bli rynkiga och överflödiga.117 Jag anser att detta är ett ”bind” som Clinton lyckats övervinna. Hon fyller hösten efter DNC-talet 2008, 61 år och jag anser att hon med åren har blivit allt annat än överflödig - hennes glansdagar har precis börjat. Mral menar att genom att kvinnors röster så länge varit undertryckta, har de utvecklat mycket avancerade tekniker för att vara effektiva.118 Jag anser att Clinton, via åratal av försvarande och rättfärdigande av sig själv som person och sina förmågor, har hittat sin teknik för att vara effektiv. Hon vågar ta plats 112 Menkel-Meadow (1985) s.53f 113 Kohrs Campbell (2003) s.21f 114 _{Kohrs Campbell (1998) s.15} 115 Rodham Clinton (1997) s.180f 116

Krumhuber, Manstead & Kappas (2006) s.40f

117

Jamieson (1995) s.16

33

på ett mer självklart sätt och dessutom har hon det tunga ethos-argumentet erfarenhet att använda sig av.

I haven't spent the past 35 years in the trenches advocating for children, campaigning for universal health care, helping parents balance work and family, and fighting for women's rights here at home and around the world to see another Republican in the White House squander our promise of a country that really fulfills the hopes of our people. And you haven't worked so hard over the last 18 months or endured the last eight years to suffer through more failed leadership. (3b)

6.6 Slutsatser

Det går att finna både tydliga skillnader och signifikanta likheter i Clintons retorik i de två talen. Eftersom det handlar om två DNC-tal går det att se tydliga innehållsliga likheter. Dels handlar det om ett vi, något som förenar nationen, i Chicago-talet handlar det om familj och samhörighet, i Denver-talet är det Amerika. Det andra handlar om vision och mission, att tydliggöra visionen och vad som behöver göras för att ta sig dit.

Den största skillnaden talen emellan ser jag i Clintons actio, hon är betydligt mer dynamisk och aggressiv i det senare talet, men det är inte en hotfull aggressivitet, det vilar snarare ett lugn över henne. Som om att hon har hittat hem. Hem till sin flock, där hon får vara som hon är. Jag tror att hon har slutat försöka anpassa sig till den stereotypt kvinnliga roll hon uppenbarligen är rätt obekväm i. Hennes sätt att vara kan te sig kantigt, men jag önskar istället tillskriva henne pondus, ärlighet och målmedvetenhet.

När det kommer till Clintons primära ethos, menar jag att hon har stärkt detta, genom att tillskansa sig den inneboende kredibiliteten i senatorsrollen. Jag skulle vilja påstå att hon har

ärvt sitt ethos. Det primära ethos som är ålagt senatorsrollen passar henne bättre än det i

first lady-rollen, där hon tvingades ta hänsyn, och efter otalet kontroverser ständigt reparera. Jag anser, utifrån de iakttagelser jag gjort, att det går att se förändringar i Clintons retoriska strategi. Hon har, istället för att anpassa sitt språkbruk till ett mer kvinnligt, snarare anpassat sig till den nya rollen som senator. Eller möjligen är det så att hon helt enkelt slutat anpassa sig och att hon för första gången är bekväm i sin offentliga roll. Hon använder sig av ett mer livligt actio, vilket jag upplever är hennes ”naturliga” kroppsspråk/sätt att tala. Antingen har hon blivit mer trygg i sig själv och som talare, eller så är det ett strategiskt val från hennes sida, då detta actio gynnar senatorsrollen? Om det betyder att hon ”höll tillbaka” i talet 1996, för att agera passande kvinnligt för sin roll som first lady, kan jag bara sia om.

Jag menar att Hillary Clinton och hennes retoriska strategier bör ses som ett brott mot den kvinnliga rollen, och att hon genom att bryta mot den kvinnliga könsrollens konventioner, också är med och förändrar kvinnor som nedtystad grupp, genom att utmana dess ställning. Med andra ord kan vi lära av Clintons retoriska strategier och motgångarna hon mött på vägen och föra kunskapen vidare - så behöver vi inte uppfinna hjulet på nytt. Det är kanske

34

dags att vi inom retoriken ägnar än mer kraft åt att undersöka och bana väg för att skapa bättre förutsättningar för en retorikens femina bona119?

Aldrig förr har det (i synnerhet i Amerika) publicerats så mycket litteratur om kvinnor i politiken och kring Hillary Clinton, som person och politiker, som i anslutning till presidentvalet 2008. Valet där Amerika kunde fått sin förste kvinnliga president och således också tidernas allra första ”first gentleman”. Det omfattande antalet publikationer och den enorma mediala uppmärksamhet som Clinton fick i och med att hon ställde upp som presidentkandidat, anser jag indikerar vikten av Clintons kandidatur och det oerhörda intresse en polariserande kvinna som Hillary Rodham Clinton skapat. Kanske är Clintons ökade popularitet ett resultat av att det amerikanska folket ”vant” sig vid hennes okvinnliga manér. Eller så har de helt enkelt accepterat henne för den målmedvetna politiker och begåvade retoriker hon faktiskt är.

35

7. SAMMANFATTNING

Denna uppsats behandlar Hillary Rodham Clintons retorik utifrån två tal som hålls vid det demokratiska nationella konventet 1996 och 2008. Clinton är vid de olika tillfällena Amerikas first lady respektive senator i New York. Syftet med uppsatsen är att undersöka om eller hur Clintons retorik skiljer sig mellan rollen som first lady och rollen som senator. Jag är intresserad av huruvida det har skett någon utveckling i Clintons retorik, samt om hon har hon anpassat sig och blivit mer ”kvinnlig” i sitt språkbruk och anförande, till följda av omfattande kritik som framförts i media kring hennes ”okvinnlighet”, eller om hennes retorik passar bättre in i den traditionellt ”manliga” senatorsrollen. För att ta reda på detta jämförs två DNC -tal och sedan diskuteras resultatet utifrån det genusrelaterade begreppet double bind. Mina frågeställningar är; Vilka skillnader och/eller signifikanta likheter går att finna i Clintons retorik vid de utvalda tillfällena? Kan man se några förändringar i Clintons retoriska strategi och hur påverkar denna förändring, alternativt status quo, hennes primära ethos? Tidigare forskning kring Hillary som jag har använt mig av är Karlyn Kohrs Campbells ”The Discursive Performance of Femininity: Hating Hillary”. Betydande teoretiska utgångspunkter för min uppsats är Kathleen Hall Jamiesons modifiering av det genusrelaterade begreppet double bind, samt Brigitte Mrals begrepp primärt ethos. Via klusteranalysen utvanns nyckelord som sedan diskuterats och analyserats. Det går att finna både tydliga skillnader och signifikanta likheter i Clintons retorik i de två talen. Det går att se en tydlig utveckling i Clintons actio, vilket är betydligt mer dynamiskt än tidigare. Jag hävdar att Hillary Clinton och hennes retoriska strategier ses som ett brott mot den kvinnliga rollen, och genom att hon bryter mot den kvinnliga könsrollens konventioner, är hon också med och förändrar kvinnor som nedtystad grupp, genom att utmana dess ställning. Hon har, istället för att anpassa sitt språkbruk till ett mer kvinnligt, snarare anpassat sig till den nya rollen som senator.

36

8. KÄLLFÖRTECKNING

8.1 Litteratur

Bitzer, Lloyd F. (1999) “The Rhetorical Situation” I: Lucaites, John Louis, Condit, Celeste Michelle & Caudill, Sally Contemporary rhetorical theory New York: The Guilford Press Bystrom, Dianne (2008) “Confronting Stereotypes and Double Standards in Campaign

Communication” I: Reingold, Beth (red.) Legislate women – Getting Elected, Getting

Ahead Boulder, Colorado: Lynne Rienner Publishers Inc.

Clinton, Bill (2004) Mitt liv Stockholm: Albert Bonniers Förlag

Falk, Erika (2008) Women for president – media bias in eight campaigns University of Illinois Press

Foss, Sonja K. (2004) Rhetorical Criticism – Third Edition Long Grove: Waveland Press Inc. Gelang, Marie (2008) Actiokapitalet – retorikens ickeverbala resurser Åstorp: Retorikförlaget Hall, Judith A., Carter, Jason D. & Horgan, Terrence G. (2000) “Gender differences in

nonverbal communication of emotion” I: Fischer, Agneta H. (red.) Gender and Emotion –

Social Psychological Perspectives Cambridge: Cambridge University Press

Hellspong, Lennart (2004) Konsten att tala – handbok i praktisk retorik Lund: Studentlitteratur

Jamieson, Kathleen Hall (1995) Beyond the Double Bind – Women and Leadership New York: Oxford University Press

Lakoff, Robin (2003) “Language, Gender and Politics: Putting “Women” and “Power” in the Same Sentence” I: Holmes, Janet & Meyerhoff, Miriam (red.) The Handbook of Language

and Gender Oxford: Blackwell Publishing

Lindqvist Grinde, Janne (2008) Klassisk retorik för vår tid Lund: Studentlitteratur

Mral, Brigitte (2009a) “A Womanization of Public Discourse?” I: Mral, Brigitte, Borg, Nicole & Salazar, Philippe-Joseph (red.) Women's Rhetoric - Argumentative Strategies of Women in

Public Life : Sweden & South Africa Åstorp: Retorikförlaget

Nichols, Nancy A. (1994) “Whatever happened to Rosie the Riveter?” I: Nichols, Nancy A. (red.) Reach for the top - women and the changing facts of work life Boston: Harvard Business School Press

Reingold, Beth (2008) ”Understanding the Complex World of Women in US Politics” I:

Reingold, Beth (red.) Legislate women – Getting Elected, Getting Ahead Boulder, Colorado: Lynne Rienner Publishers Inc.

37

Rodham Clinton, Hillary (1997) It takes a village – det krävs en hel by för att fostra ett barn Stockholm: Kommentus

Rodham Clinton, Hillary (2003) Levande historia Stockholm: Albert Bonniers Förlag Thelander, Kerstin (1986) Politikerspråk I könsperspektiv Malmö: Liber Förlag

Åsard, Erik (2008) Hillary Rodham Clinton – en politisk biografi Lund: Historiska Media Ödman, Per-Johan (2007) Tolkning, förståelse, vetande – hermeneutik i teori och praktik

Stockholm: Norstedts akademiska förlag

8.2 Artiklar

Buchanan, Lindal (2002) “Regendering Delivery: The Fifth Canon and the Maternal Rhetor” s.51-73 I: Rhetoric Society Quarterly, Vol.32, Number 4, Fall 2002

Kohrs Campbell, Karlyn (1998) ”The Discursive Performance of Femininity: Hating Hillary” s.1-20 I: Rhetoric & Public Affairs, Vol. 1, Number 1, Spring 1998

Kohrs Campbell, Karlyn (2003) “Kvinnorörelsens retorik: en oxymoron” s.18-32 I: Rhetorica

Scandinavica Nr.27/September 2003

Krumhuber, Eva, Manstead, Antony S. R., & Kappas, Arvid (2007) “Temporal Aspects of Facial Displays in Person and Expression Perception: The Effects of Smile Dynamics, Head-tilt, and Gender” s.39-56 I: Journal of Nonverbal Behavior; Vol. 31 Issue 1, Spring 2007 Menkel-Meadow, Carrie (1985) “Portia in a Different Voice: Speculations on a Women's

Lawyering Process” s.39-63 I: Berkeley Women's Law Journal; Vol. 1, Issue 1, Fall 1985 Mral, Brigitte (2003) ”Motståndets retorik” s.34-50 I: Rhetorica Scandinavica

Nr.27/September 2003

Oles-Acevedo, Denise (2012) ”Fixing the Hillary Factor: Examnining the Trajectory of Hillary Clinton’s Image Repair from Political Bumbler to Political Powerhouse” s.33-46 I:

American Communication Journal 2012 WINTER, Volume 14, Issue 1

Orbe, Mark P. (1998) “From The Standpoint(s) of Traditionally Muted Groups: Explicating A Co-cuItural Communication Theoretical Model” s.1-26 I:Communication Theory; Eight:

One, February 1998

8.3 Otryckta källor

Frei, Matt (2008) “Washington diary: Hillary's tears” I: BBC News, Washington, 9 January 2008 http://news.bbc.co.uk/2/hi/7180184.stm (2012-05-17)

Gallup Inc. (1997) http://www.gallup.com/poll/4417/First-Ladys-Popularity-Rebounds.aspx (2012- 04-13)

38

Gallup Inc. (2007) http://www.gallup.com/poll/27460/Hillarys-Image.aspx (2012-04-11)

Gallup Inc. (2008) http://www.gallup.com/poll/109909/Hillary-Clintons-Speech-WellReceived.aspx (2011-12-14)

Goldenberg, Suzanne (2008) “How Hillary's tears shed her robotic image” I: The Guardian, 9 January 2008 http://www.guardian.co.uk/world/2008/jan/09/hillaryclinton.usa1 (2012-05-21) Goodman, Ellen (1992) ”The Candidate’s wife” I: The Baltimore Sun, March 24

http://articles.baltimoresun.com/1992-03-24/news/1992084107_1_tammy-wynette-hillary-clinton- make-the-choice 2012-05-26)

Mral, Brigitte (2009b) ”Bilden som argument. Att analysera visuell retorik”, Örebro Universitet (opublicerat manus)

Gallup Inc. (2011) http://www.gallup.com/poll/146891/Hillary-Clinton-Favorable-Near-Time- High.aspx (2011-11-28)

Nationalencyklopedin, double bind http://www.ne.se.db.ub.oru.se/double-bind (2011-12-09) Bilden på framsidan: http://www.allposters.com/-sp/Hillary-Clinton-Posters_i2508529_.htm (2011- 12-14)

8.3.1 Retoriska objekt

Hillary Rodham Clinton - Democratic National Convention 1996

http://www.pbs.org/newshour/convention96/floor_speeches/hillary_clinton.html (2011-12-12) Del 1: http://www.youtube.com/watch?v=fQFBXYh3aBQ (2012-05-17)

Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=ykatNxowA6o&feature=relmfu (2012-05-17) Del 3: http://www.youtube.com/watch?v=OxsSSQPsJ5w&feature=relmfu (2012-05-17) Hillary Clinton - Democratic National Convention 2008

http://americanrhetoric.com/speeches/convention2008/hillaryclinton2008dnc.htm hämtad: 2011- 12-12

BILAGA 1

First Lady Hillary Rodham Clinton

27 August, 1996, Chicago

(1a) Thank you. Thank you. Thank you. Thank you Tipper. Thank you all so much. Thank you. Thank you all, and good evening. I am overwhelmed by your warm welcome. And I want to thank my friend, Tipper Gore.

(2a) You know, we are gathered here together to have a really good time. I am overwhelmed and very grateful to all of you.

(3a) You know, after this reception, I think you all are ready for the rest of this convention, which has already been so positive and good. I know and you know that Chicago is my kind of town. And Chicago is my kind of village.

(4a) I have so many friends here, people who have been important to me all my life. And it seems like every single one of them has given me advice on this speech. One friend suggested that I appear here tonight with Binti, the child saving gorilla from the Brookfield zoo.

(5a) You know, as this friend explained, Binti is a typical Chicagoan, tough on the outside but with a heart of gold underneath.

(6a) Another friend advised me that I should cut my hair and color it orange and then change my name to Hillary Rodman Clinton.

(7a) But, after considering these and countless other suggestions, I decided to do tonight what I've been doing for more than 25 years. I want to talk about what matters most in our lives and in our nation, children and families.

(8a) I wish we could be sitting around a kitchen table, just us, talking about our hopes and fears about our children's futures. For Bill and me, family has been the center of our lives. But we also know that our family like your family is part of a larger community that can help or hurt our best efforts to raise our child.

(9a) Right now in our biggest cities and our smallest towns there are boys and girls being tucked gently into bed, and there are boys and girls who have no one to call mom or dad and no place to call home.

(10a) Right now there are mothers and fathers just finishing a long days work and there are mothers and fathers just going to work, some to their second or third jobs of day. Right now there are parents worrying, what if the babysitter is sick tomorrow or how can we pay for college this fall. And right now there are parents despairing about gang members and drug pushers on the corners in their neighborhoods. Right now there are parents questioning a popular culture that glamorizes sex and violence, smoking and drinking and teaches children that the logos on their clothes are more valued than the generosity in their hearts.

(11a) But also, right now, there are dedicated teachers preparing their lessons for the new school year.

(12a) There are volunteers tutoring and coaching children. There are doctors and nurses caring for sick children, police officers working to help kids stay out of trouble and off drugs.

Of course, parents first and foremost are responsible for their children. But we are all responsible for ensuring that children are raised in a nation that doesn't just talk about family values, but acts in ways that values families.

(13a) Just think -- as Christopher Reeve so eloquently reminded us last night, we are all part of one family, the American family, and each one of us has value. Each child who comes into this world should feel special -- every boy and every girl. Our daughter Chelsea will graduate from college in 2001 at the dawn of the next century. Though that's not so far away, it is hard for any of us to know what the world will look like then, much less when Chelsea is my age in the year 2028.

(14a) But one thing we know for sure is that change is certain. Progress is not. Progress depends on the choices we make today for tomorrow and on whether we meet our challenges and protect our values. We can start by doing more to support parents and the job they have to do. Issues affecting children and families are some of the hardest we face as parents, as citizens, as a nation.

(15a) In October, Bill and I will celebrate our 21st wedding anniversary. Bill was with me when Chelsea was born in the delivery room, in my hospital room and when we brought our baby daughter home. Not only did I have lots of help, I was able to stay in the hospital as long as my doctor thought I needed to be there.

(16a) But today, too many new mothers are asked to get up and get out after 24 hours, and that is just not enough time for many new mothers and babies. That's why the president is right to support a bill that would prohibit the practice of forcing mothers and babies to leave the hospital in less than 48 hours.

(17a) That's also why more hospitals ought to install 24-hour hotlines to answer questions once new mothers and fathers get home.

(18a) That's why home nurses can make such a difference to parents who may not have grandparents or aunts and uncles around to help. We have to do whatever it takes to help parents meet their responsibilities at home and at work.

(19a) The very first piece of legislation that my husband signed into law had been vetoed twice -- the Family and Medical Leave Law. That law allows parents time off for the birth or adoption of a child or for family emergencies without fear of losing their jobs. Already it has helped 12 million families, and it hasn't hurt the economy one bit.

(20a) You know, Bill and I are fortunate that our jobs have allowed us to take breaks from work, not only when Chelsea was born, but to attend her school events and take her to the doctor. But millions of other parents can't get time off. That's why my husband wants to expand the Family and Medical Leave Law so that parents can take time off for children's doctors appointments and parent-teacher conferences at school.

(21a) We all know that raising kids is a full-time job, and since most parents work, they are, - - we are -- stretched thin. Just think about what many parents are responsible for on any given day -- packing lunches; dropping the kids off at school; going to work; checking to make sure that the kids get home from school safely; shopping for groceries; making dinner; doing the laundry; helping with homework; paying the bills.

(22a) And I didn't even mention taking the dog to the vet. That's why my husband wants to pass a flex-time law that will give parents the option to take overtime pay either in extra income or in extra time off, depending upon which is ever best for your family.

(23a) Our family has been lucky to have been blessed with a child with good health. Chelsea has spent only one night in the hospital after she had her tonsils out. But Bill and I couldn't sleep at all that night.

(24a) But our experience was nothing like the emotional strain on parents when their children are seriously ill. They often worry about where they will get the money to pay the medical bills. That is why my husband has always felt that all American families should have affordable health insurance. Just last week the president signed a bill sponsored by Senators Kennedy and Kassebaum, a Democrat and a Republican that will enable 25 million Americans to keep their health insurance even when they switch jobs or lose a job or a have a family member who's been sick.

(25a) This bill contains some of the key provisions from the president's proposal for health