Det är av stor betydelse att åtgärdande och förebyggande insatser mot sexu- ella övergrepp är baserade på evidens (Priebe 2009). För att bedöma lång- siktiga handlingsplaner, arbetsmetoder och rutiner inom idrotten behöver de ha tillämpats under en längre tid för att kunna utvärderas rättvisande. Sådan kunskap och erfarenhet är därför än så länge begränsad.
Som tidigare påtalats så är det viktigt att riktlinjer, policys och handlings- planer används som en utgångspunkt för idrottens olika aktörer att förverk- liga, praktisera och upprätthålla. För att göra det krävs kunskap, intresse, ansvar och resurser. Inte bara ekonomiska resurser, utan också i form av tid och energi. Det är också viktigt att vägledande dokument är tydligt formule- rade vad gäller regler, rutiner, definitioner och professionell uppförandeko- dex, samt att detta görs till kännedom hos så många som möjligt. Samtidigt ska man vara medveten om att riktlinjer och regelverk har betydelse främst för de som är intresserade av att agera enligt desamma. Idrotten policys och riktlinjer kommer sannolikt inte att stoppa dem som har intentioner att överträda gränser, bryta mot regler och utsätta idrottsaktiva för sexuella övergrepp. I forskning om sexuella övergrepp, både i och utanför idrotten, brukar fyra föranledande kriterier nämnas. För att sexuella övergrepp ska ske måste dessa kriterier gemensamt uppfyllas:
1. Motivation hos den potentiella förövaren att begå sexuella övergrepp 2. Övervinna invärtes/interna hämningar hos den potentiella förövaren 3. Övervinna utvärtes/externa hinder
4. Övervinna det tilltänkta offrets motstånd
Att förhindra personer som uppfyller alla fyra kriterier från att utsätta idrottsaktiva för sexuella övergrepp är inte enkelt. Förebyggande arbete syf- tar på så sätt till att försöka motverka att dessa kriterier gemensamt kan upp- fyllas. För att förstärka externa hinder krävs således åtgärder som sträcker sig utanför idrotten, som involverar bl a föräldrar och myndigheter. Ett så- dant initiativ togs exempelvis av Norges Olympiska Kommitté 2009 i form av en kontroll mot belastningsregistret avseende sexualbrott för samtliga som hade med barn att göra i idrotten. Det kan exempelvis också handla om att ha mer än en tränare per lag, grupp eller idrottsaktiv. Att involvera för- äldrar mer i idrotten kan vara en annan förebyggande åtgärd (detta är extra viktigt givet kunskapen om att svag föräldrakontakt är en riskfaktor, varpå idrottsaktiva i en sådan situation bör beaktas ytterligare). Med andra ord att på olika sätt öka insynen samt begränsa situationer och relationer där idrottsaktiva är isolerade och utelämnade till bara en ansvarig tränare. I ett större perspektiv kan det också handla om att stärka demokratin i idrotten genom att utöka idrottsaktivas handlingsutrymme och medbestämmande,
samtidigt som tränares ”allsmäktighet” reduceras (Cense & Brackenridge 2001).
Frågan om kontroll av vålds- och sexualbrott i belastningsregistret har även diskuterats under flera år i Sverige, åtminstone vad gäller brott mot minder- åriga (t ex Svenska Dagbladet 2011). RF har ställt krav om att få begära ut begränsade registerutdrag bland de som arbetar med barn och ungdomar i idrotten. Denna fråga avhandlas i skrivande stund i justitiedepartementets uppdrag Sveriges genomförande av direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi”, vil- ket ska vara klart i november 2012 (Ju 2012:A). I forskning om sexuella övergrepp i idrotten höjs däremot ett varningens finger vad gäller kontroll mot brottsregister. Visserligen framhålls bristande kontroll av de som är verksamma i idrotten som en riskfaktor. Samtidigt är det en resurskrävande åtgärd med liten utdelning vad gäller att spåra förövare och förhindra dem att begå sexuella övergrepp (Brackenridge 2001b).
Något annat som behöver beaktas vad gäller förebyggande och åtgärdande arbete mot sexuella övergrepp är vetskapen om att många utsatta vare sig berättar eller söker professionell hjälp (Edgardh & Ormstad 2000). Fler väljer att berätta för jämnåriga kamrater än för föräldrar och professio- nella vuxna (t ex terapeuter och socialsekreterare). I en sådan situation är det svårt att veta hur man som kamrat bör agera, i synnerhet om man blir ombedd att bevara hemligheten. Detta är ett av flera skäl till att utbildning och information behöver förankras kontinuerligt och bland så många som möjligt – inte bara till enstaka personer efter det att övergrepp har upp- dagats. Att undersöka erfarenheter av sexuella övergrepp kan också vara något som man undviker av rädsla att orsaka sårbara och utsatta individer (ytterligare) skada. Det finns dock inga empiriska belägg för att utsatta per- soner/grupper löper större risk för obehag vid sådant deltagande än andra unga människor. Samtidigt är det givetvis viktigt att sådana undersökningar följer gällande etiska regler och riktlinjer (Priebe 2009).
I idrottsforskningen brukar man undersöka, beskriva och formulera teorier om sexuella övergrepp, men också använda den kunskapen för att försöka bistå idrotten i det praktiska arbetet. Här nedanför listas några förslag på möjliga åtgärder som beskrivs i forskningen. Dessa åtgärder syftar till att motverka och förebygga sexuella övergrepp och har i varierande utsträck- ning börjat prövas i vissa länders idrottsrörelser (hämtat och fritt översatt från Brackenridge 2001b).
• Etablera, sprida och tillämpa regler och riktlinjer för uppförande och etik. • Erbjuda rutiner för klagomål och hantering av disciplinåtgärder.
• Skapa tränarregister och utdrag ur brottsregister.
• Göra utbildning om trakasserier, övergrepp och idrottsaktivas rättigheter till obligatoriska inslag i tränarutbildning.
• Använda enkla kontrakt/checklistor mellan föräldrar, idrottsaktiva och tränare.
• Etablera en oberoende lyssnare eller hjälptelefonlinje utanför den organi- serade idrotten.
• Etablera tränar- och ledarskap med fokus på att främja och stärka idrotts- aktiva (empowerment).
• Etablera/utöka kontakt och samarbete med myndigheter/organisationer som arbetar mot övergrepp och för barnrättsskydd utanför idrotten. • Tillhandahålla hjälp för de utsatta och de anklagade.
• Synliggöra och belöna god praktik/verksamhet. • Uppmuntra dialog och ett öppet klimat.
• Använda forskning/beställa uppdragsforskning och nyttja resultaten för att förbättra praktiken.
Avslutningsvis listar jag några tips (tillsammans med internetlänkar) på vi- dare läsning som kan bidra med kunskap och vägledning för att förebygga och hantera sexuella övergrepp.
Skapa trygga idrottsmiljöer för barn och unga. RF/SISU, 2012:
http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_25103/scope_0/ImageVaultHand- ler.aspx
Riksidrottsförbundets policy mot sexuella övergrepp inom idrotten med vägledning. RF, 2012:
http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_16622/scope_0/ImageVaultHand- ler.aspx
Riksidrottsförbundets policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier inom idrotten. RF, 2005:
http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_114/scope_128/ImageVaultHand- ler.aspx
Power and Ethics in Coaching. Coaching Association of Canada, 1996: http://23361.vws.magma.ca/eng/products/documents/Power-Ethics.pdf Var går gränsen? Handledning för temaarbeten om integritet, sexuella tra- kasserier och sexualbrott. Brå, 2007:
http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180008254/2007_ var_gar_gransen.pdf
För barnets bästa: en antologi om idrott ur ett barnrättsperspektiv. CIF, 2011: