Åtgärder mot reservvattenbrist

I detta avsnitt presenteras de åtgärder som anses mest rimliga i hanteringen av Stockholms läns reservvattenbrist. Det är fullt möjligt att minska samhällets vattenanvändning utan större konsekvenser för abonnenterna. Det är dock osäkert hur mycket flödena i ledningarna kan minskas utan att bli för små. Därför antas reservvattensystemen i denna utredning behöva ersätta 100 % av primärförsörjningen. Undersökningen av potentiella åtgärder har inte varit fullständig utan behöver utredas vidare, förslagsvis inom en regional vattenförsörjningsplan. Utifrån uppskattningen av reservvattenbristen i avsnitt 5.1.4. kan konstateras att behovet av reservvatten är som störst hos Norrvatten och Telge Nät, men vid scenario 2 även i Norsborgs distributionsområde. Fokus bör därför ligga i att analysera åtgärder som hanterar bristerna i dessa områden.

Scenario 1: Lovö- och Görvälnverkens råvattenkällor slås ut under en månads tid

Vid detta scenario behövs utökad reservvattenkapacitet i Norrvattens distributionsområde. En möjlig åtgärd för att bidra till detta är att utnyttja sjön Erken i Norrtälje kommun. En annan intressant åtgärd är förstärkning av Norrvattens fyra existerande reservvattentäkter genom infiltration från någon närbelägen sjö. Potentiella sjöar för detta ändamål är Fysingen, Oxundasjön, Edssjön och Norrviken. Vattnet skulle också kunna tas från Skarven som ligger i Mälarens norra del, antingen för konstgjord grundvattenbildning eller för beredning i Görvälnverket. Detta förutsätter dock att Skarven inte påverkas av den förorening som orsakar scenariot. Ett fåtal idag oanvända grundvattenmagasin som potentiellt skulle kunna användas som vattentäkter har identifierats i Norrvattens område, bland annat i Upplands-Bro och Knivsta (Törneke, pers. medd.). Ytterligare en åtgärd som diskuterats är anslutning till Uppsalas nät via Knivsta (Lindström m.fl., 2009). Slutligen finns också möjlighet att öka ledningskapaciteten från Stockholm Vattens område i södra Storstockholm.

24

Scenario 2: Norsborgsverkets råvattenkällor (Mälaren och Bornsjön) slås ut under en månads tid

En ökad produktion i Lovö- och Görvälnverken för transitering till de södra delarna av Stockholm Vattens distributionsområde kan inte i tillräcklig grad kompensera för bristen. En åtgärd kan vara att bygga ut ledningskapaciteten för att möjliggöra större transitering från nordvästra Storstockholm till den södra delen av Stockholm Vattens system. På samma sätt kan en annan åtgärd vara att, med utbyggd ledningskapacitet söderifrån och sammankoppling med Södertälje, använda Yngern som reservvattentäkt. Sjöar inom området, till exempel Tullingesjön och Uttran, skulle potentiellt kunna användas för inducerad infiltration i grund- vattenmagasin. Denna åtgärd är dock för småskalig för att i tillräcklig grad bidra till att minska bristen. Ytterligare en åtgärd kan vara att dra nya råvattenledningar från Skarven via Lovö till Norsborgs vattenverk. Detta är en möjlig åtgärd eftersom Lovöverket och Norsborgsverket hämtar vatten ur olika vattenområden i Mälaren och Skarven är beläget i ytterligare ett annat vattenområde. Med olika vattenområden menas områden som påverkas av olika vattenströmmar. Därför är det osannolikt att dessa olika områden i Mälaren förorenas samtidigt. Detta åtgärdsalternativ förutsätter att det är problem i råvattentäkten som gett upphov till vattenbristen, vilket också är mest sannolikt för de långa tidsperspektiv som scenarierna i denna rapport inkluderar.

Scenario 3: Djupdalsverkets råvattenkälla slås ut under två månaders tid

Sammankoppling med Stockholm Vattens nät (till exempel genom en sjöledning i Uttran) skulle kunna minska vattenbristen i Telge Näts distributionsområde avsevärt, beroende på överföringskapaciteten. En annan åtgärd med potential till stor vattenleverans är att utnyttja någon av de sjöar som finns i området, till exempel Yngern eller Vällingen. Sjövattnet skulle kunna ledas till Djupdals vattenverk eller, med anläggande av ett nytt grundvattenverk i Bommersvik, infiltreras i grundvattenmagasinet i Bommersvik (Turingeåsen). Ytterligare en möjlighet är att anlägga ett nytt ytvattenverk vid någon av sjöarna.

Scenario 4: Det maximala vattenuttaget vid Djupdal är 50 % av det normala under sex månaders tid

För detta scenario aktualiseras samma åtgärder som för scenario 3.

Scenario 5: Lovö-, Norsborgs-, och Görvälnverkens råvattenkällor slås ut under en månads tid Åtgärder som innefattar sammankoppling med andra stora vattentäkter, till exempel Vättern eller Dalälven, skulle behöva vidtas. Eventuellt skulle det vara mer fördelaktigt att fokusera på avsaltning av Östersjön. Denna typ av åtgärder är inte aktuella för ett så kort tidsperspektiv som en månad och har därför lämnats utanför denna studie.

25

Utifrån ovanstående analys kan konstateras att åtgärderna principiellt kan delas in i tre huvudtyper:

1. Öka den totala reservvattentillgången från andra täkter inom länet än Mälaren a. Nyttja tidigare vattentäkter som reservvattentäkter (t.ex. Erken)

b. Förstärka befintliga reservvattentäkter (t.ex. Norrvattens grundvattentäkter) c. Identifiera nya yt- eller grundvattentäkter (t.ex. Yngern)

2. Öka möjligheterna för de befintliga vattenverken att bistå varandra med reservvatten a. Öka ledningskapacitet för dricksvatten och därmed flexibilitet (t.ex. internt

Stockholm Vatten)

b. Koppla samman befintliga distributionsområden (Uppsala, Södertälje)

3. Överledning av råvatten från annan del av Mälaren till primärvattenverk (t.ex. Skarven till Görväln eller mellan Norsborg och Lovö)

Dessa principåtgärder finns illustrerade i figur 5. Att öka den totala reservvattentillgången från andra täkter än Mälaren (principåtgärd 1) innebär en ökning av volymen tillgängligt reservvatten. Här anses Erken vara ett möjligt alternativ då den idag är primärvattenkälla, men snart kommer att upphöra som det. Utredningar av förstärkning av Norrvattens fyra grundvattentäkter pågår för tillfället och potential till en större reservvattenkapacitet finns. Det finns ett flertal nya yt- och grundvattentäkter som inte används idag men som anses ha möjlighet att fungera som dricksvattenkällor. Potentialen hos de flesta av dessa täkter ligger i att bidra till mindre, lokala reservvattenlösningar. Yngern är en möjlig reservvattenkälla som kan användas lokalt i Södertälje kommun, men i och med de stora uttagsmöjligheterna är den också intressant för försörjning på länsnivå.

För att kunna utnyttja tillgängliga vattenkällor måste ledningsnät och eventuellt nya vattenverk byggas. Idag är det ofta ledningsnätets kapacitet som i slutänden avgör reservvattenkapaciteten. Kapaciteten i vattenverken är nämligen oftast större än befintlig ledningskapacitet. Därför spelar principåtgärd 2a ovan en viktig roll i länets reserv- vattenhantering. Sammankoppling av befintliga distributionsområden (principåtgärd 2b) är ytterligare ett sätt att göra redan existerande dricksvattenkällor mer tillgängliga som reservvatten för större områden. För närvarande pågår en sammankoppling mellan Norrtälje kommuns och Norrvattens distributionsområden. Sammankoppling av Norrvattens och Uppsalas nät är också intressant med avseende på Norrvattens reservvattenförsörjning. För reservvattenförsörjningen i Södertälje och Nykvarns kommuner kan en sammankoppling med Stockholm Vattens nät vara intressant. Principåtgärd 3 är intressant då den varken kräver nya verk eller dricksvattenledningar.

26

Figur 5 Principåtgärder (bakgrundskarta från Eniro, 2014).

Mindre, lokala vattenresurser kan enbart ge ett litet bidrag till reservvattenförbättringen på länsnivå. Därför skulle ett stort antal åtgärder av denna typ behöva användas för att hantera reservvattenbristen vid de studerade scenarierna. Det skulle utan tvekan vara orimligt ur både teknisk, administrativ och ekonomisk synpunkt. Därför har fokus inom denna studie inte legat i att vidare undersöka denna typ av småskaliga lösningar.