Över och underdifferentiering inom arbetslaget.

Var och en av informanterna hade olika relation till arbetsliv och privatliv i kombination med varandra. Vissa av informanterna berättade att de tydligt kunde särskilja sitt arbetsliv från sitt privatliv men inte tvärtom. Samtliga informanter berättade att de i sitt arbetsliv kunde beröra både privatliv och arbetsliv i exempelvis lunchrummet. Några av informanterna berättade att de kan samtala med sina kollegor om exempelvis resor, hem och fritid och andra saker som inte direkt rör arbetslivet. Några andra av våra informanter berättade att det sociala umgänget utanför arbetet fick dem att känna att arbetslivet inte var avskilt ifrån deras privatliv eftersom det sociala umgänget fanns på både arbetsplatsen och i privatlivet.

Begreppet optimal differentiering är tillämpbart för att förstå och belysa svar beträffande arbetslivet kontra privatlivet. I den optimala differentieringen är individen både ett med gruppen men är samtidigt en egen individ som kan urskilja sig från gruppen. Ett genomgående tema i informanternas svar var att dessa både kunde se sig själva som en del av den sociala gruppen i detta fall arbetsgruppen men också kunde

se sig själva som individer i sitt privatliv där arbetsgruppen inte i det avseendet var inkluderat. Samtidigt har yrkeslivet en stor påverkan på flera av våra informanter eftersom det sociala umgänget sker både i och utanför arbetsplatsen. Här kan man tala om en form av underdifferentiering där individen relaterar till gruppen i för stor utsträckning där egna mål, tankar och framgångar underordnas gruppens behov, mål och framgångar. Exempelvis finns det en risk att individen identifierar sig själv i allt för stor utsträckning med gruppen och på så vis förlorar gränsen mellan sig själv och gruppen men också tappar gränsen mellan sina egna och gruppens värderingar. Detta behöver inte ske men kan vara en riskfaktor. Om exempelvis sjuksköterskorna på en avdelning har en väldigt god gemenskap och stark sammanhållning med flera gemensamma mål skulle individerna i detta sammanhang kunna bli deindividualiserade och på så vis bli underdifferentierade. Däremot kan underdifferentiering vara en överdriven tolkning av hur individerna påverkas av arbetslivet i privatlivet. Eftersom samtliga av våra informanter berättade att det sociala umgänget utanför arbetsplatsen inte är ett yrkesrelaterat och målinriktat umgänge utan snarare ett umgänge som syftar till att ha roligt tillsammans och uppleva gemenskap. Man skulle kunna säga att underdifferentieringen blir mer tillämpbart för att förklara gruppdynamiken på själva arbetsplatsen där de olika individerna arbetar tillsammans att gemensamt uppnå mål samt får en lön. Några av våra informanter berättade att arbetslivet och privatlivet för dem hör ihop. Informanten ansåg att de erfarenheter man har med sig i arbetslivet tar man också med sig i sitt privatliv och vise versa. På så vis hävdar vi att påverkan blir stor i både riktningarna. Två andra av våra informanter ansåg att de erfarenheter man har i privatlivet istället blir tillämpbart i yrkeslivet men nödvändigtvis inte tvärtom.

När vi samtalade med våra informanter om arbetslivet eller arbetes påverkan på privatliv och arbetsliv upptäckte vi att det var svårt att särskilja hur dessa skiljer sig åt och inte påverkar varandra eftersom samtliga informanter berättade att umgänget sker både på och utanför arbetsplatsen. Vår tolkning blir därmed att de/t/ sociala relationerna sker och gestaltas både på arbetet och privatlivet och därmed kan man inte dra en klar linje för gränserna mellan dessa olika sammanhang. Differentieringen blir därmed otydlig där man både kan se den som optimal, under och över. Det fanns dock vissa svar som våra informanter gav där vi kunde se att arbetet hade en låg påverkan på privatlivet. Flera av våra informanter berättade att privatlivet och

arbetslivet är två olika sammanhang som inte skall blandas ihop. Dessa informanter ansåg att även om det sociala umgänget sker både i och utanför arbetsplatsen så förväxlar inte informanterna dessa två olika ”planeter”. Detta tolkade vi som en form av optimal differentiering där individer i vissa sammanhang tydligt kunde avskilja sig själv från gruppen men samtidigt också ha en god och sund relation till arbetsgruppen. Tre andra informanter berättade att samtalsämnena kunde skilja sig åt i viss mån beroende på om man träffades på arbetet eller i privatlivet. Härmed blir också det sociala umgänget centralt men eftersom samtalsämnena varierar beroende på fysisk plats anser vi att det finns drag av mindre påverkan på privatliv och arbetsliv i dessa sammanhang. En intressant aspekt är att vissa av våra informanter ansåg att erfarenheter i både yrkesliv och arbetsliv kunde påverka varandra medan vissa andra av våra informanter ansåg att förhållandet var bara åt ena hållet och inte påverkade varandra som i en cirkulär process. Erfarenheter i privatlivet exempelvis inom familjen kunde användas och appliceras i yrkeslivet och vise versa. På så vis påverkades informanterna av dessa två olika arenor.

I artikeln ”Professional burnout and social support in the workplace among Hopsice nurses and midwifes in Poland ” av Marta Kalicinska m.fl. förklaras bland annat vikten av stöd och gemenskap hos barnmorskor och sjuksköterskor på Hospice. En infallsvinkel som författaren nämner är relation mellan bristande stöd och depersonalisering gentemot patienter och kollegor. Författarna utvecklar konsekvenserna av depersonalisering och utbrändhet i dessa yrken, vilket skapar psykisk ohälsa hos personalen som har en alltför överdifferentierad hållning gentemot sina kollegor. Sjuksköterskorna på hospice å andra sidan skapar en annan form av differentiering genom att de finner högre grad av stöd hos varandra och på så vis minskar risken för utbrändhet och depersonalisering. Detta kan man tolka som en optimal differentiering då individen både är individualiserad i gruppen men också känner en samhörighet och förtroende både med gruppen i stort och med kollegorna.