I den första novellen, ”Dygdens lön”, som – liksom hela novellsamlingen Giftas – kan anses fungera som en programskrift för Strindbergs naturalistiska övertygelse, finner vi många exempel på den censur som den engelska översättningen tvingats underkasta sig. Värt att notera är dock att den tyska översättningen på relativt få punkter avviker från det svenska originalet, vilket skulle kunna ge läsaren en kamp om att få para sig med honorna. Det blir snart tydligt att det Strindberg vill göra är att senare påvisa hur det som gäller för naturen även gäller för männiI skorna. Huvudpersonen i novellen, Theodor, avtvingas av sin döende mor ett löfte om att avhålla sig från farliga kontakter med det andra könet. Då detta går emot den sanna naturalistiska andan, där människan bör följa sin instinkt och sina drifter, är Theodor enligt Strindberg dömd till undergång. Hans kontakter med det täcka könet är dock inte helt avskurna. I unga år blir han bland annat intresI serad av trädgårdsmästarens dotter, Augusta. Vid ett tillfälle sätter de sig mitt emot varandra i en gunga. Hela scenen med gungan blir till en av de parningsrituI aler Strindberg strax innan beskrivit i djurvärlden. Pojken och flickan – hanen och honan – attraheras av varandra. Strindberg skriver: ”den tunna bomullskoftan smög tätt efter de unga brösten som skarpt tecknade sig under det randiga kattI tunet” (s. 51). I Heiraten återfinner vi följande: ”Ihre dünne baumwollene Jacke schloss sich dicht um die jungen Brüste, die sich unter dem gestreiften Kattun scharf abzeichneten” (s. 10). I Married har dock texten ändrats, och skillnaden mellan texterna blir uppenbar: ”Her thin cotton blouse fitted tightly and showed every line of her young figure” (s. 19). Extasen mellan de två tilltar i och med att gungan svänger allt högre. Till sist nås en klimax. Gungan slår emot de högsta grenarna på lönnen och Augusta blir rädd och kastar sig i Theodors armar. Strax efter skriver Strindberg: ”Han skulle ha släppt henne om han inte känt hennes vänstra bröst mot sin högra överarm” (s. 51). I den tyska översättningen känner läsaren lätt igen sig: ”[…] er hätte sie losgelassen, wenn er nicht ihre linke Brust an seinem rechten Oberarm gefühlt hätte” (Heiraten s.10). Intressant blir det dock när vi studerar den engelska översättningen: ”He would have let her go if her left shoulder had not been tightly pressed against his right arm” (Married s.
19). Schleussner har här bytt ut ”bröst” mot ”shoulder” (skuldra) och därmed förändrat hela situationen. Även om en ung man i det postIviktorianska England
Lars Liljegren
skulle kunna förväntas bli upphetsad av en kvinnas skuldra mot sin arm – ett bröst vore naturligtvis ett otänkbart scenario – försvagas ju Strindbergs naturalistI iska argumentation avsevärt. Det faktum att Augustas bröst redan strax innan uteslutits av Schleussner, till förmån för ”every line of her young figure”, bidrar ytterligare till att försvaga det Strindberg försöker åstadkomma. Det är kopplingI en till de djuriska och erotiska drifterna som Strindberg vill att läsaren ska tänka på (Lagercrantz 1986, s. 147) – inte det moraliskt kyska lyckorus den stackars Theodor förväntas uppleva av att endast förnimma en kvinnas beröring. Denna översättning rättas inte till förrän 1973: ”He would have dropped her had he not felt her left breast against the upper part of his right arm” (Getting Married s. 57).
Mötet med Augusta får de djuriska instinkterna i Theodor att vakna. När han möter huspigan i bara underkjolen kan vi läsa följande: ”han ville ta fatt henne, trycka hennes bröst, para sig, med ett ord, ty nu var kvinnan endast hona för honom” (s. 54). I Scherings raka översättning kan vi läsa: ”er wollte sie festhalten, ihre Brüste drücken, sich paaren mit einem Wort, denn jetzt war das Weib nur Weibchen für ihn” (Heiraten s. 12). Schleussner har dock här sett sig nödgad att göra vissa förändringar: ”he tried to put his arm round her and kiss her, for at the moment, he was only conscious of nothing but her sex” (Married s. 21). Först och främst kan vi notera hur ”ta fatt henne, trycka hennes bröst” i den engelska överI sättningen reducerats till ”put his arm round her and kiss her”, vilket i sig kraftigt förmildrar den sexuella anspelningen – en kram och en kyss måste det postI viktorianska samhället sannolikt anses mer kyskt än att trycka en kvinnas bröst.
Schering har däremot valt att tolka ordet ”bröst” som ett pluralt ord – ”Brüste” – vilket snarare går i motsatt riktning jämfört med Schleussners förmildrande omI skrivning. Vidare har den för Strindberg så viktiga naturalistiska anspelningen i orden ”para sig” och ”hona” helt försvunnit. Att beskriva kvinnan som endast en hona med vilken mannen ville para sig måste sannolikt ha varit en chockerande tanke i det postIviktorianska England. Schleussners omskrivning av dessa formuI leringar har dock försvagat Strindbergs försök att föra fram sitt naturalistiska program.
Nästa exempel på liknande censur låter inte vänta på sig: när den unge TheoI dor lite senare drömmer erotiska drömmar om en kvinna, berövas han även dessa av den ogina Schleussner: ”bar är halsen till bröstens stigningar, axlarna runda som modellerade av en mjuk hand; kläderna falla av för hans blickar och han har kvinnan i sina armar” (s. 73) blir i den tyska översättningen till ”bloss ist der Hals bis zu den Steigungen der Brüste […] die Kleider fallen ab vor seinen Blicken und er hat das Weib in seinen Armen” (Heiraten s. 28). Dock blir drömmen i Married betydligt mer anpassad till de krav samhället i 1913 års England anser sig kunna ställa på en ung mans drömmar: ”the slender throat is bare, the beautiful shoulders look as if they had been modelled by a caressing hand; she holds out her arms and he draws her to his thumping heart” (Married s. 39). Notera alltså att ”till bröstens stigningar” försvunnit och att ”kläderna falla av för hans blickar”
Strindberg i engelsk översättning
kraftigt omformulerats. Då Strindbergs avsikt är att påvisa att de sexuella drifterI na är något för människan naturligt, och därmed förekommer i våra drömmar, finns det fog för att hävda att Schleussners översättning här effektivt punkterar det Strindberg försöker påvisa. Det Schleussner i första hand visar upp är ett exempel på människans behov av kärlek eller kvinnlig närhet och ömhet – inte på människans sexuella begär.
Ett för dagens läsare ganska underhållande exempel på censurens effekt återI finner vi lite senare i berättelsen, när fadern – en professor – i diskussion med sin bror fortifikationskaptenen diskuterar hur de bäst kan hjälpa sonen, som mår dåligt på grund av sin påtvingade avhållsamhet. Kaptenen säger: ”Pojken ska ha flickor […] Stark ras, den här Wennerströmsa. Hva?” (s. 77). Vi kan i Heiraten läsa den raka översättningen, ”Der Junge muss Mädchen haben […] Starke Rasse, diese Wennerströmsche. Was? ” (ss. 57I58), medan den engelska översättningen väljer formuleringen, ”The boy must see something of life […] Hot stuff these Wennerstroems, what?” (Married s. 43). Den engelska formuleringen, ”the boy must see something of life”, ger snarare läsaren en idé om behovet av en utlandsI resa eller ett spännande arbete än en sexuell relation med en kvinna. Vidare visar fortifikationskaptenen i Strindbergs original att han ser Theodors dåliga hälsa som ett bevis på att denne – som medlem av den starka ras den Wennerströmska släkten självklart utgör – mår dåligt då han inte kan följa den stig naturen tramI pat upp åt honom, men allusionen till Darwins idé om rasernas uppkomst – där den mest lämpade individen blir den som får föra rasen vidare – går i Schleussners översättning helt förlorad, och Strindbergs naturalistiska argumentaI tion försvagas återigen.
Theodor träffar så Riken. Vid ett möte dem emellan i Hagaparken kan vi läsa:
”Hon var klädd i en tunn sommarklädning, så tunn att han såg det öfre af hennes bröst som tvenne hvita höjningar med en mörk sänka emellan. Han tog henne om lifvet och kysste henne. Hon kysste honom igen, så att det svartnande för hans ögon” (s. 85). Schering återger detta relativt ordagrant: ”Sie hatte ein leichtes Sommerkleid an, das war so dünn, dass er sah, wie die Spitzen ihrer Brüste zwei helle Erhebungen bildeten, mit einer dunkeln Senkung dazwischen. Er fasste sie um den Leib und küsste sie. Sie küsste ihn wieder, und es wurde ihm schwarz vor den Augen” (Heiraten s. 38). I Schleussners översättning återfinner vi dock följande: ”She was wearing a light summer dress, the material of which was so thin that it plainly revealed her slight girlish figure. He put his arms around her waist and kissed her. She returned his kisses and he drew her to him in a passionate embrace” (Married ss. 50I51). Genom att undvika beskrivningen av Rikens bröst och istället tala om hennes ”slight girlish figure” har Schleussner effektivt avdramatiserat Strindbergs beskrivning. Synen av ett par kvinnobröst – som enligt Strindberg leder till en så intensiv kyss att det till och med svartnar för Theodors ögon – har ersatts med åsynen av några flickaktiga former. Detta leder i sig bort från den erotiska ton vi återfinner i originalet och de flickaktiga formerna
Lars Liljegren
får istället något oskyldigt över sig. Vidare har det faktum att upphetsningen får det att svartna för Theodors ögon av Schleussner endast ersatts med en passionI erad omfamning.
Mötet med Riken till trots tycker den svenske läsaren alltmer synd om den stackars Theodor, som nu lider, då löftet till modern slutligen gjort honom sjuk.
Han är förälskad i Riken, som han försöker vinna, men han slits mellan sina drifI ter och den moral han försöker upprätthålla. Följande beskrivning är beteckI nande: ” han höll långa, allvarliga samtal om lifvets höga uppgifter, om kärleken, om religionen, om allt, och dessemellan gjorde han sina angrepp på hennes dygd”
(s. 85). Här kan läsaren tydligt se hur de moraliska kraven kommer i konflikt med de sexuella drifter Theodor inte längre förmår att behärska. Angreppen på Riken återfinns i Scherings översättning: ”und dazwischen machte er seine AnD griffe auf ihre Tugend” (Heiraten s. 38), medan vi i Schleussners version återfinI ner ”and between while he spoke to her of his passion” (Married s. 51)! Medan Theodor i det svenska originalet överträder de för samhället moraliskt acceptabla normerna håller han sig i den engelska versionen fortfarande inom ramen för det acceptabla. Att endast bekänna sin passion för någon är något som mer påminner om den höviska kärlek man i främst Frankrike men även Storbritannien under denna tid hyllade som ett slags kyskhetsideal – kärlek på avstånd, som består av dyrkan av kvinnan, istället för sexuellt umgänge med henne. Den inre konflikt Theodor går igenom blir i Schleussners översättning därmed kraftigt mildrad.
Den senare översättningen av Giftas har dock tagit tillbaka originalets sexuella dimensioner och Theodors inre konflikt – ”and in between he made attempts upon her virtue” (Getting Married s. 78) – men då har de engelsktalande läsarna fått vänta i 60 år på detta återtagande av Strindbergs originaltext. Däremellan har det funnits få anledningar till att den lägre uppskattningen av Strindberg i EngI land, jämfört med i Tyskland och Frankrike, skulle höjas. Frågan är hur enkelt det är att minska denna obalans efter så lång tid. Jag återkommer strax till detta.
Även om ”Dygdens lön” såväl som flertalet övriga noveller i Giftas innehåller många liknande exempel på censur finns inte rum för dem alla i denna artikel.
Det bör dock påpekas att båda volymerna – men särskilt Giftas I – innehåller så många exempel på ovanstående typ av censur att hela bilden av verket måste förändras för en engelsk läsare, och av Strindbergs naturalistiska argumentation blir inte mycket kvar i den engelska översättningen. Sammantaget torde den stora mängden av Schleussner censurerade avsnitt, av vilka endast ett fåtal behandlats här, ge starka förutsättningar för att en engelsk läsare av Married får det svårare att uppskatta och förstå Strindbergs naturalistiska retorik än läsarna i till exempel Sverige och Tyskland.
Strindberg i engelsk översättning