Övriga frågor om beslutsunderlag

Regeringens förslag: Skyldigheten för en försäkrad att vid en viss tidpunkt inkomma med en skriftlig särskild försäkran skall upphöra att gälla. I stället skall en sådan försäkran ges in om försäkringskassan begär det.

Ersättning skall lämnas för en försäkrads och en läkares kostnader i samband med avstämningsmöten i enlighet med vad som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringens bedömning: Det är angeläget att könsperspektivet uppmärksammas och beaktas när beslutsunderlag tas fram.

För att underlätta för bl.a. läkare att avsätta tid för avstämningsmö-ten bör ersättning betalas ut. Ersättningen bör utges i form av ett tim-arvode.

Det är viktigt att samtliga intygsskrivande läkare får kännedom om det förändrade synsätt på sjukskrivning som denna proposition avser att uppnå. Lämpliga informationsinsatser bör därför övervägas. Infor-mationen bör lämpligen rikta sig även till de försäkrade och arbets-givarna.

Promemorians bedömning i frågan om ersättning för den tid läkare avsätter för deltagande i avstämningsmöten överensstämmer med reger-ingens bedömning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp frågan instäm-mer i bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning:

Den särskilda försäkran

Som nämnts i avsnitt 5.4 skall den försäkrade lämna en skriftlig försäk-ran för sjukpenning i samband med ett sjukdomsfall och en skriftlig sär-skild försäkran för att styrka nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom senast från och med den tjugoåttonde dagen efter sjukanmäl-ningsdagen. Riksförsäkringsverket har vid ett flertal uppföljningar upp-märksammat att den senare försäkran inte tillför ärendet några ytterligare uppgifter som inte redan finns. Mot bakgrund av vad som framkommit vid bl.a. dessa uppföljningar föreslår regeringen att lagregleringen av skyldigheten att vid en viss tidpunkt inkomma med en skriftlig särskild försäkran bör upphöra att gälla. Regeringen föreslår i stället att den för-säkrade skall lämna in en särskild försäkran när försäkringskassan begär det. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör utfärda

Prop. 2002/03:89

32 föreskrifter om när en skriftlig särskild försäkran skall begäras av den

försäkrade. Att själva bestämmelsen föreslås bli upphävd innebär således inte att regeringens uppfattning har ändrats vad gäller värdet och behovet av en skriftlig särskild försäkran. Syftet med regeringens förslag är en-bart att ge socialförsäkringsadministrationen större möjlighet att satsa på kvalitet i stället för kvantitet i sitt arbete med sjukfallen.

Ersättning för avstämningsmöten

Flera remissinstanser har framfört att det är angeläget att finansieringen i samband med avstämningsmöten tryggas så att bristande ekonomiska resurser inte hindrar att dessa möten kommer till stånd. Avstämningsmö-tena kan många gånger bli helt avgörande för att försäkringskassan skall få tillgång till ett fullgott bedömningsunderlag i samband med sjukskriv-ning och rehabilitering. I dessa fall är det nödvändigt att även den intygs-skrivande läkaren och företagsläkaren medverkar i avstämningsmötet.

För att underlätta för läkare och framför allt deras arbetsgivare att av-sätta tid för avstämningsmötena bör enligt regeringens uppfattning er-sättning för dessa läkarinsatser betalas ut. Erer-sättningen bör utges i form av ett timarvode.

Även försäkrade kan ha kostnader med anledning av ett avstämnings-möte. Regeringen anser att sådan ersättning bör lämnas i enlighet med vad som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-mer.

Skillnader i beslutsunderlaget för kvinnor respektive män

I början av 1980-talet var lika många kvinnor som män sjukskrivna. Där-efter har kvinnornas andel av de sjukskrivna ökat successivt. I slutet av 2002 var andelen 63 procent. Kvinnors förvärvsfrekvens har sedan bör-jan av 1990-talet varit oförändrad. Den motsvarar 45 procent av arbets-kraften. Kvinnornas ökande andel av sjukfallen kan således inte förklaras av ett högre arbetslivsdeltagande. Den sjukdomstyp som har ökat krafti-gast under senare år bland de långvarigt sjukskrivna är de psykiska sjuk-domarna. Särskilt dramatisk har denna utveckling varit bland kvinnorna där andelen långtidssjukskrivna för psykisk ohälsa har ökat från 16 till 30 procent. Den främsta orsaken till sjukskrivning bland kvinnor är dock fortfarande sjukdom i rörelseorganen. I Riksförsäkringsverkets rapport Kvinnor, män och sjukfrånvaro (RFV Redovisar 2001:5) redovisas föl-jande. Med största sannolikhet är det redan kända faktorer – t.ex. arbets-miljön – som förklarar att kvinnor har betydligt högre sjukfrånvaro än män. Mekanismerna bakom kvinnornas högre sjukfrånvaro har troligtvis förstärkts under senare delen av 1990-talet. Ett exempel på detta är den försämrade arbetsmiljön inom den offentliga sektorn med verksamheter som vård, omsorg och skola, där kvinnorna är kraftigt överrepresentera-de.

I budgetpropositionen för 2003 (utgiftsområde 10, avsnitt 2.6.3) före-slås att målet för ökad hälsa i arbetslivet skall vara att frånvaron från ar-betslivet på grund av sjukskrivning skall halveras fram till 2008. Paral-lellt skall antalet nya sjuk- och aktivitetsersättningar minska. Hänsyn

Prop. 2002/03:89

33 skall även tas till den demografiska utvecklingen under perioden. I

pro-positionen anges vidare att det vid arbetet med att halvera sjukskriv-ningarna särskilt måste fokuseras på kvinnors arbetsplatser, arbetsmiljöer och arbetsvillkor. Vidare anges att det är viktigt att målet följs upp årli-gen och att särskild uppmärksamhet bör riktas mot utvecklinårli-gen av kvin-nors ohälsa.

Försäkringskassan i Stockholms län har tagit upp frågan om sjuk-skrivningslängd och partiell sjukskrivning i rapporten Socialförsäkring, kön och agenda – formella och reella beslut vid kvinnors och mäns ohäl-sa (2002). Det konstateras att de skillnader som viohäl-sade sig föreligga i be-dömningen mellan kvinnor och män var mycket konsekventa, och att det av allt att döma tycks finnas underliggande strukturer i samhället och socialförsäkringen som medverkar till dessa skillnader. Sådana strukturer förefaller vara vissa av socialförsäkringens beslutsstrukturer där tidiga individuella beslut i beslutsprocessen om rätt till sjukpenning tenderar att befästa ett visst beslutsmönster. Detta visade sig vara särskilt påtagligt vid deltidssjukskrivning, där inledande individuella beslut om rätt till sjukpenning gav intryck av att vara avgörande för de slutliga utfallen, trots ett formellt stort handlingsutrymme i den efterföljande besluts-processen. Även om beslutsstrukturerna inte aktivt medverkar till att kvinnor och män bedöms olika vid deltidssjukskrivning tycks dock dessa medverka till att initiala skillnader i bedömningen befästs under hela be-slutsprocessen. Frågan om hur avgörande beslutsstrukturerna är för sjuk-skrivningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder är dock svår att besvara, eftersom det i stor utsträckning saknas studier av den försäk-rades möten med läkaren respektive försäkringskassan.

I den i avsnitt 5.2 nämnda rapporten från Riksförsäkringsverket samt i en rapport från Centrum för utbildning och forskning inom samhällsve-tenskap (CUFS) vid Luleå tekniska universitet (2001) har frågan om par-tiell sjukskrivning studerats närmare. Av Riksförsäkringsverkets rapport framgår att kvinnor har en något högre andel partiella sjukdagar jämfört med män. Av rapporten från CUFS framgår däremot att en så stor andel som 80 procent av de partiellt sjukskrivna i Norrbottens och Västerbot-tens län under åren 1998 och 1999 var kvinnor.

Enligt regeringens uppfattning är det mot denna bakgrund angeläget att könsperspektivet uppmärksammas och beaktas när beslutsunderlag tas fram. Det kan gälla t.ex. vid bedömning av s.k. symtomdiagnoser (se avsnitt 5.3). Det kan även gälla i samband med en utredning om möjlig-heterna att ta till vara en restarbetsförmåga vid sjukskrivning.

Informationsinsatser

Regeringen anser att det är viktigt att samtliga intygsskrivande läkare får kännedom om det förändrade synsätt på sjukskrivning som denna propo-sition avser att uppnå. Det gäller främst vid de tillfällen den försäkrade tar initiativ till sjukskrivning, men då läkaren är tveksam eller avvisande.

Lämpliga informationsinsatser kommer därför att övervägas för att ge läkaren stöd i dessa situationer. Informationen bör betona de stora risker-na för passivisering vid långa sjukskrivningar. Informationen om det ändrade synsättet på sjukskrivning kommer att rikta sig även till de för-säkrade och arbetsgivarna.

Prop. 2002/03:89

34