Det är självklart att utöver våra undersökningsområden finns det andra lämpliga lokaler.
Jockarp på Ryssberget, som är ett känt klapperstensfält, är ett sådant exempel (Berglund &
Sandgren 2010, s 25). LiDAR gör det även möjligt att hitta lokaler som kanske inte varit kända sen tidigare vilket öppnar upp nya forskningsmöjligheter. Istället för att åka ut i fält och lokalisera strandvallar visuellt, kan detta istället göras mer effektivt via en dator. Genom att kombinera laserdatan med en jordartskarta går det att effektivt lokalisera tänkbara
strandvallar. Denna metod hade vi framför allt en användning av vid Balsberget där strandvallarna var mycket otydliga. Med detta arbetssätt spar vi en hel del tid, då vi inte behövt leta upp dessa områden i fält. Detta påpekar även andra som arbetat inom samma ämne (Johnson et al. 2015, s 250).
Vi kunde genom att utöka vårt sökområde lokalisera ett flertal strandvallar runt omkring de lokaler vi arbetat med. Strax sydväst om Ryssbergets sydspets gick det exempelvis att se tydliga strandvallar.
Slutsatser
LiDAR-data är en utomordentlig metod för att se spår av senglaciala strandvallar. Vår undersökning har visat att beroende på metodval så går det att visualisera terrängen på flera sätt. Terränglutning har visat sig vara det bästa metodvalet då den har gett det bästa resultatet för vår studie. Med detta syftar vi på att med terränglutning behövs endast en modell, medan terrängskuggning behöver flera modeller från flera olika vinklar för att få samma helhet.
Vidare har möjligheten att använda sig av laserinskanningens rådata, i form av markklassade
46 punkter i punktmolnet, visat sig mycket användbar vid analyser i ett mindre område,
framförallt då vi själva kunde bestämma en cellstorlek med en bra skärpa.
Med denna undersökning har vi kunnat jämföra vårt resultat med Hellbergs (1971a) och konstaterat att vi med hjälp av LiDAR skapat ett liknande arbete som det Hellberg utfört. Vi har inte räknat antalet gemensamma datapunkter mellan de olika studierna, men ändå kunnat konstatera att flera av de större strandvallar som Hellberg mätt upp kan även ses i våra datorframställda höjdprofiler. Med LiDAR har vi kunnat se hur förekomsten av strandvallar ser ut i undersökningsområdet och även kunnat jämföra det med Hellbergs resultat. Under arbetets gång har inte något större antal gemensamma punkter antecknats, men däremot har det uppmärksammats att flera av de större vallar som kan ses på Hellbergs profiler även kan ses på de profiler vi fått fram.
De strandvallar vi fått fram har vi kunnat jämföra med de strandsförskjutningskurvor som gjorts inom tidigare forskning. Utifrån dessa har vi kunnat koppla vallarna till Östersjöns olika faser beroende på vilken nivå de olika vallarna befinner sig på.
Vi har även undersökt möjligheten att utifrån LiDAR göra en egen bestämning av högsta kustlinjen. Det vi konstaterat under arbetets gång är att det är möjligt att göra detta, men med en viss osäkerhet.
Avslutningsvis är det viktigt att påpeka att då LiDAR ger en bild av hur markytan ser ut vid tiden av inskanningen, är det viktigt att dessa markområden sedan skyddas från att förstöras.
Dels på grund av att få ett så bra inskanningsresultat som möjligt och dels för att bevara strandvallarnas klimathistoriska värde. Vi kunde under fältarbetets gång bland annat se vid Listershuvud hur strandvallar förstörts i samband med skogsbruk. Vid framtida inskanningar kan dessa vallar på så sätt ha försvunnit eller bli otydliga, vilket leder till att lokalen tappar en del av sitt klimathistoriska värde.
47
Referenser
Björck, S. (1981). A stratigraphic study of Late Weichselian deglaciation, shore displacement and vegetation history in south eastern Sweden. Fossils and Strata 14. Oslo.
Björck, S & Svensson, N-O. (2009). Östersjöns och Västerhavets utveckling. I Fredén, Curt, red (2009), Sveriges nationalatlas: Berg och jord. 3 uppl. Sveriges nationalatlas (SNA), ss 138-142
Berglund, B. E. & Sandgren, P. (2010). Strandförskjutningen i Blekinge – från istid till nutid.
Blekingeboken 2010, ss 6-31. Karlskrona.
http://www.geol.lu.se/personal/BNB/pdf-papers/strandforskjutningen_i_blekinge_blekingeboken_2010.pdf [2016-03-11]
Challis, K., Forlin, P. & Kincey, M. (2011). A Generic Toolkit for the Visualization of Archaeological Features on Airborne LiDAR Elevation Data. Archael. Prospect. 18, ss 279-289.
Harrie, L, red. (2014). Geografisk informationsbehandling – Teori, metoder och tillämpningar.
Upplaga 6:4, Författarna och Sudentlitteratur.
Hellberg, K. (1971a). Islandsisens recession och den senglaciala strandförskjutningen i västra Blekinge och nordöstra Skåne. Rapporter och notiser, Lunds universitets Naturgeografiska institution, Nr. 9.
Hellberg, K. (1971b). De senglaciala strandbildningarna på Listerlandet och Ryssberget, Svensk Geografisk årsbok. 1971 ÅRG. 47, ss 53-61.
Johnson, M.D., Fredin, O., Ojala, A.E.K. & Peterson, G. (2015). Unraveling Scandinavian geomorphology: the LiDAR revolution. GFF, Vol. 137, No. 4, ss 245-251.
http://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/11035897.2015.1111410 [2016-03-10]
Lagerås, P., Yassin, S. & Svensson, N-O. (2006). Past vegetation, topography and shore
displacement. I Karsten, P. & Nilsson, B. (2006), In the Wake of a Woman: Stone Age Pioneering of North-eastern Scania, Sweden, 10.000-5000 BC, the Årup Settlements. Riksantikvarieämbetet, ss 21-56.
Lantmäteriet (2015a). Geografiska Sverigedata. Produktbeskrivning: GSD-Höjddata, grid 2+.
Dokumentversion 2.2, datum 2015-10-01.
48
http://www.lantmateriet.se/globalassets/kartor-och-geografisk-information/hojddata/produktbeskrivningar/hojd2_plus.pdf [2016-01-05]
Lantmäteriet (2015b). Geografiska Sverigedata. Produktbeskrivning: GSD-Höjddata, grid 2+.
Dokumentversion 2.2. Bilaga A, datum 2015-10-01.
http://www.lantmateriet.se/globalassets/kartor-och-geografisk-information/hojddata/produktbeskrivningar/hojd2_plus.pdf [2016-01-05)
Lantmäteriet (2015c). Geografiska Sverigedata. Produktbeskrivning: GSD-Fastighetskartan, vektor.
Dokumentversion 6.18, datum 2015-06-15.
https://www.lantmateriet.se/globalassets/kartor-och-geografisk-information/kartor/produktbeskrivningar/fastshmi.pdf [2016-01-05]
Lantmäteriet (2015d). Produktbeskrivning för Laserdata och Grid2 +. Dokumentversion 2.2. Bilaga B, datum 2015-10-01.
Lundqvist, J. (2009). Weichsel-istidens huvudfas. I Fredén, Curt, red (2009), Sveriges nationalatlas:
Berg och jord. 3 uppl. Sveriges nationalatlas (SNA), ss 124-135
Mäkiaho, J-P. (2007). Estimation of ancient and future shoreline positions in the vicinity of Olkiluoto, an island on western coast of Finland: The difference between Grid and TIN based GIS-approaches.
Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology 252, ss 514-529.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0031018207002891 [2016-03-14]
49 Näslund, T. (2014). Rekonstruktion av högsta kustlinjen med en digital höjdmodell (DEM) – En studie i norra Sverige. Examensarbete i geovetenskap/naturgeografi 15 hp, kandidatexamen. Umeå
univerisitet.
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:689029/FULLTEXT01.pdf [2016-01-07]
Ojala, A.E.K., Palmu, J-K., Åberg, A., Åberg, S. & Virkki, H. (2013). Development of an ancient shoreline database to reconstruct the Litorina Sea maximum extension and the highest shoreline of the Baltic Sea basin in Finland. Bulletin of the Geological Society of Finland, Vol. 85, 2013, ss 127-144.
http://www.geologinenseura.fi/bulletin/Volume85/Bulletin_vol85_2_2013_Ojala.pdf [2016-03-16]
Persson, C. (2009). Sveriges jordartsområden. I Fredén, Curt, red (2009), Sveriges nationalatlas: Berg och jord. 3 uppl. Sveriges nationalatlas (SNA), ss 143-149.
Persson, M. (1995). Beskrivning till jordartskartan Karlshamn SO (med kartblad). Sveriges Geologiska Undersökning, serie Ae 116. Uppsala.
Peterson, G & Smith, C A. (2013). Description of units in the geomorphic database of Sweden.
Sveriges geologiska undersökning. SGU-rapport 2013:4.
http://resource.sgu.se/produkter/sgurapp/s1304-rapport.pdf [2016-03-14]
Ringberg, B. (1991). Jordartskartan 3E Karlshamn SV (med kartblad). Beskrivning. Sveriges geologiska undersökning. Uppsala.
SGU (2000). Naturgrus eller morän. Sveriges geologiska undersökning. Per. publ. 2000:2.
http://resource.sgu.se/produkter/pp/pp2000-2-rapport.pdf [2016-03-10]
SGU (2014). Produkt: Jordarter 1:25 000-1:100 000. Sveriges geologiska undersökning, Produktbeskrivning, 2014-02-05, Versionsnummer 1.
http://resource.sgu.se/dokument/produkter/jordarter-25-100000-beskrivning.pdf [2016-02-11]
Stocklassa Palmlöv, C. (2015). Kartering av karst på Gotland med LiDAR: En metodstudie.
Examensarbete grundnivå, Biogeovetenskap, 15 hp. Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, BG 57, 2015.
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:849121/FULLTEXT01.pdf;jsessionid=l4bLsiBtFAXdsL6QnbvoSrFEjBbqL xuzlXstie2u.diva2-search7-vm [2016-03-15]
50 Svensson, N-O. (1989). Late Weichselian and early Holocene shore displacement in the central Baltic, based on stratigraphical and morphological recrods from eastern Småland and Gotland, Sweden. Lund University, Department of Quaternary Geology, volume 25.
Wallsten, E. (2003). Dokumentation av Balsberget i Kristianstads kommun. Länsstyrelsen Skåne.
ISSN 1402-3393, Kristianstad, 2003.
http://www.vattenriket.kristianstad.se/litteratur/pdf/balsberget_rapport.pdf [2016-03-15]
51